En fredag ...

Rofylld förmiddag.
Det är gråmulet ute, men luften är ljummen.

Jag räfsar eklöv som fallit i drivor; föser samman löven i sopsäckar och den allra största högen får pv ta hand om, eller så får vi hjälpas åt. Att stå framåtböjd och arbeta är det allra värsta får krångliga knän och är man sen ingen anorektiker, ja, då blir det förstås ännu värre.

En liten ekorre, säkert en årsunge, hör inte när vi kommer (hundarna och jag) - den sitter under eken och kalasar på nedfallna frön -, och jag får skynda mig att platsa Harry (Nelly är som vanligt långt bakom oss och nosar i buskar och jordgubbslandet) och mer eller mindre säger till den lille krabaten att flytta på sig. 

Medan jag räfsar hoppar hundarna in i bilen.

Åååå, det är det bästa som finns att få åka bil och tryggt och skönt är det och ingen risk att man blir lämnad heller!

Dom ligger där ännu.

Dagens fönster ...

.... fångades i rätta ögonblicket och den som var så på hugget, ja, det var sonen.

Det var alltså Anders som tog bilden och jag bara älskar den.

(Tänk, vad mössan, skägget och duvan gör för alltsammans .., det där grå!)

Den bästa dagen ...

Bara två gånger per månad arbetar jag förmiddag och åååå, vad det är roligt!
Tar hand om min mejeribeställning .., upptäcker att Bregott  600 gram inte har kommit - men väl debiterats -, ajabaja Arla! -, gräddar alla möjliga sorters bröd ..., gör Wapnöbeställningen (ett mejeri bara någon mil från Haverdal, om ens det) .., löser av Malin när hon har frukost, upptäcker att jag klantat mig rejält och beställt hem enbart två rullar frimärken, vilket innebär en kostnad för affären på drygt 150:-. Lägger mig platt och säger till chefen att han kan dra det från min lön.
"Aldrig i livet Bettan, men jag blir irriterad på Posten som tar så hutlöst i nån slags straffavgift!" säger chefen.(För att komma upp i fraktfritt måste man beställa för en högre summa).

Lite senare står denne chef ute på lagret och pratar med en drygt två meter lång säljare av försäkringar. Den Långe mannen berättar att hans fru (som för övrigt är från Luleå) är i min längd (jag frågade) och det förvånar mig, ty långa män brukar ha långa kvinnor, eller vice versa.
Det slår mig också att jag alltid föredragit korta  - ofta satta - män.
Riktigt långa män skrämmer mig.

En stund av arbetsdagen ägnas åt att svinna sånt som gått ut i datum; oftast magra ostar, såna på 17 procent.
Den osten använder vi till frukostarna ..., precis som med bröd och kaffe.
Kanske är det ett år sedan fine, trygge Mattias slutade hos oss och började på Hemköp inne i Halmstad, men fortfarande loggar jag in med hans namn.
Nu har vi hans storebror hos oss och han är precis lika rar och fin.

Och här står Annika och rengör hyllorna där vi har sallader.
Annika är ansvarig för frukt och grönt och hon är den i särklass vänaste människa jag någonsin har träffat.  Och så ser hon ut som Snövit.

Vid tvåtiden var jag hemma (plockade upp pv som hade rullskidat hem i regnet ..., ja bara sista fem hundra meterna kanske), vände sedan om och tog ett dopp tillsammans med friherrinnan.
Igår skickade jag in Dagens Ros till den ansvarige på kommunen som låter stegen vara kvar på piren och idag hade Hallands Posten kontaktat friherrinnan och undrat om dom får göra ett reportage om dom här vettvillingarna?

Eftersom friherrinnan vet att jag avskyr att hamna i nån slags centrum, var hon tveksam och bad journalisten återkomma, ja, så skulle jag få säga mitt.

Ja, ja, nu blir det träff med henne och fotografen i morgon och jag kan säga en sak; det blir inga strandbilder i baddräkt.
Friherrinnan däremot, hon är morsk av sig och ställer säkert upp på allting!

Sist av allt åkte vi hem efter badet .., jag värmde Kullabygdens glögg och den modiga damen från Steninge hade med sig sitt livs första bakade lussekatter (hon är ändå bara sextiofem år ...) och så satt vi i vardagsrummet och drack glögg och åt lussekatterna och från högtalarna hördes julmusik.
Ni som har Spotify kan söka på Solhaga jul ..., då vet ni precis vad vi lyssnade till.

Det var  u n d e r b a r t   vilsamt.

Torsdagsfönstret ....

Jo, så var det ju, att ellem lämnade Skellefteå och åkte rakt norrut till Luleå, på kurs.
Till Bert-Bodin-ögonblick-i-norr-land.

Lunch bjöds det på och så här såg det ut när ellem tittade ut.

Mer om Luleå hittar du här.

Mitt eget bästa ...

Först var det badet förstås - eller doppet -, något bad i egentlig mening är det ju inte.
Men det kommer först.
Ljuvligheters ljuvlighet.

Sen bilturen till affären .., småprat med fina arbetskamrater .., en sväng till Harplinge .., därefter en annan väg hem, förbi Skintaby smedja och Särdal och kvarnen.

Ser kajor sitta två och två på något som liknar gamla telefontrådar .., och så hemåt längs kustvägen .., upptäcker en motorbåt ute till havs; kanske någon som lagt ut nät eller bara tar sig en tur?

Och nu hemma.

Lyssnar till Karin Krogh och Dexter Gordon .., allt medan en hackspett gör oss den äran i eken.

Idag ...

Vindstilla.
Vattnet var kristallklart.

Nu hade jag fingervantarna med mig (det är värst om fingrarna efteråt) och så körde jag hem - kände mig som den lyckligaste människan, åtminstone på Ejdervägen .. -,  satte mig en stund i rummet, lyssnade till underbare tenorsaxofonisten Dexter Gordon och tände ett ljus.

Nu ska jag åka och köpa Kullabygdens goda glögg, gjord på äpplen och vita druvor och därefter njuta alldeles omåttligt av en helt ledig dag.

Ack, om jag hade haft en lussekatt hemma, då hade det varit fullbordat.

Veckans vinster ...

Jo, förstapriset är en nyckelring i linne, fylld med lavendel.
Ni kan ju tänka er hur ljuvligt den ska dofta!
Det är den STORARTADE madamen i Göteborg som sytt den och som står för vinsten.,
Tack snälla, rara!

Andrapriset är en bok av Ingrid Sjöstrand - "Skånes somrar ila" - är titeln.
En likadan bok skickade annannan i Portugal, den hade tillhört hennes mamma som inte längre finns i livet och den boken tyckte jag så mycket om och beslöt att ge den till min rödvitrandiga syster.
Men så hittade jag samma bok på nätet, på förlaget "Karneval", beställde en till mig själv och den får gå till lotteriet, så får kanske fler glädje av den?

Den som har bilat till Spanien, kanske känner igen bilden av tjuren på omslaget?
Någonstans söder om Frankrike, alldeles nära gränsen, där stod en stor tjur i papp och hälsade oss välkomna till Spanien. Ja, det blev ju en utvikning det.

Så här skriver hon, Ingrid Sjöstrand.

Eller så här.

Mer om Ingrid Sjöstrand kan du läsa här, om du är intresserad och tänk, att hon är född på Rödön, där Eva på Frösön har sitt och familjens sommarhus!

Såja, då kan den som vill vara med!
Mejla bara glädjen till bisse151@gmail.com .., så lägger jag in ditt bidrag som vanligt.

V a r m t  välkomna!

Dragningen ...?

Nästa torsdag. En hel vecka har ni på er.

Dagens fönster ...

Från Sunnanå gravkapell kommer det här vackra fönstret .., och tänk, vad dom brinnande ljusen gör för att skapa stillhet och vila i bilden! Och inte bara i bilden, utan i verkligheten också.

Precis som Cecilia N i Härnsöand, så arbetar även ellem inom kyrkans väggar - ja, kanske utanför också - och det var ellem som hade med sig fönsterhåven.

Tack snälla!

Kanske fem minuter allt som allt ...

Vilken snäll kompis hon är .., den där friherrinnan som hämtar mig med sin bil (pv har för andra kvällen på raken körövning, igår med Kammarkören inför advent och ikväll hans vanliga kör Västanvid)  och så åker vi till Steninge och båda två har vi förberett oss och har baddräkterna på ..och det går fort-fort att kliva i från stegen (mycket enklare för mig när jag är först) och doppa huvudet och dra efter andan, sen stå på piren och vira handduken runt hullet och så hem igen!

Det tog sannerligen inte lång tid.

Och nu stundar jobb .., tisdag är en stressig dag och då kommer veckotidningar och det är avlösning i charken och datumkoll på sill-ost-juiceavdelningen och så kassan och allt vad därtill hör, förstås.

Ikväll .., ååå, så roligt, då är det Champions League och Malmö FF spelar mot laget med svårstavat namn och jag hinner hem för att titta! Heja!

Dagens fönster ...

... finns här, i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Och just så här grådisigt är det idag.

Hela familjen Rönn ...

Det händer att vi funderar på att såga ner eken utanför vårt vardagsrumsfönster; den där tre fågelfröautomater hänger på parad.

Vi funderar på det, alltså.
Den tar enormt mycket ljus sommartid, men det är pv:s pappa som planterat det och kanske känns det extra svårt då att hämta sågen?

Tar vi bort den, ja, då vill pv att vi planterar ett annat träd på samma plats.

"Men vi hinner ju inte se det växa upp ..?" säger jag.

Kanske ändå .., att man kunde tänka sig en rönn?

Vackra höstfärger blir det i alla fall.

Höstkänsla ...

Det kanske är så .., att om man får sova så länge man önskar (i det här fallet till fem i tolv mitt på dagen ...), så blir man sedan omåttligt pigg och alert. Det var alltså vad nelly gjorde. Sov länge.

Så, när vi går på promenad innan jag om en halvtimme åker till  jobbet, är det en glad liten krabat som springer före och skuttar och har sig.

På lagårdstaket såg jag säkert ett femtiotal duvor ..., jag hörde en kråka kraxa och ljudet av en motorsåg.

För övrigt var där tyst och stilla.

Och jag tänkte på den här sången.

Liten glädje är också glädje ...

Hur glad blir man inte över rara arbetskamrater ...!

Jobbarhelg.
Det är Joakim och jag och jag är på jobbet långt i förväg - lotterivinsterna ska postas - och där är ett födelsedagspaket till min syster i Australien som ska göras i ordning och läggas i postsäcken .., och sen blir det kassan mest hela eftermiddagen, frånsett någon dryg timme i mejeriet, för att kolla datum på ost och juice och allt sånt.

Trevliga kunder.
En kvinna frågar om jag är från "norrland" och jag säger att så är det nog .., själv är hon från trakten av Åre men har bott i Halland länge och hon är så rar och vänlig och efter henne kommer en kvinna som har tillbringat tjugo år i England ("strax utanför London"), men nu har hon återvänt hem och hon berättar om glädjen i att känna igen sitt eget språk.

"Det hände, när jag var i London ., att jag hörde människor tala svenska och då kunde jag gå bakom dem bara för att få höra mitt eget modersmål .., det gjorde så gott i hjärtat ..", säger hon leende.

Om det pratar vi en stund .., det här med vad språket betyder för en slags samhörighet.
Eller igenkänning.

Och så kommer Lennart som kan prata lite ryska och där är två män från Litauen och en kvinna också, med en son på kanske sju år och han säger att "nu får du prata engelska, för mamma kan inte svenska", så det gör vi och där är en man från Syrien och efter honom kommer en kund som uttrycker sitt missnöje över flyktingar som kommit till vårt land.

Och så är det alla postärenden förstås.
Tittar på legitimationer och upptäcker att en kvinna som ska hämta ut sitt paket har födelsedag just idag och jag tar i hand och säger grattis-i-förskott och det blir lite hjärtevärme där en stund .., och en man vill köpa tolv häften med självhäftande frimärken och jag frågar om han vill ha svampar eller bin som motiv och han väljer bin och då kommer jag på att jag måste beställa hem ännu flera häften och gröna påsar och jag får inte glömma förhandsordern på julens frimärken!

Nu är det måndag.
Gråmulet.
Klockan är halv tolv och Nelly har ännu inte kommit ner från sängkammaren.
Hon har tydligen tagit sovmorgon.

Bert ... jag glömde den här!

På sin sida räknar herr Bodin upp alla olika fåglar som han sett från eller på tomten.

Det var många det.

Och jag upptäcker att jag glömt såväl korp, kungsfågel, gärdsmyg, plus en massa titor.

Och så herr Fasan som spatserade här utanför för fem minuter sedan. 

Nötskrikan glömde jag också. 

Måndagsfönstret ...

Från Cecilia N i Härnösand kommer ännu ett fönster, taget från hennes kök, tror jag.

Och solen på väg upp.

Tack snälla! säger jag.

En söndag ...

Det är en av dom första somrarna som ensamseglare på livets ocean.
Jag har tagit Emma och Emil med mig på spännande holiday .., en övernattning på Talassa vandrarhem i Helsingborg och därefter färja till Helsingör och tåg till Bakkens Tivoli och så återresa till Ystad.

Vandrarhemmet liknar mera små, små radhus och förutom en dubbelsäng finns en väggfast säng som man liksom vecklar ut och då visar sig bli en våningssäng.

På kvällen går vi på promenad och jag försöker lära småttingarna namnen på olika träd. Lönnen är enklast; då tänker man bara på dom kanadensiska hockeyspelarna som har ett lönnlöv på sina matchtröjor. Man kan också tänka på lönnsirap. Inte ett skvatt intresserade är mitt ressällskap, inte ens trots mutor om pengavinster om man lär sig ett visst antal träd. Lika så gott att jag förblev kassörska, kanske.

På kvällen, när det skrivits vykort till småttingarnas farfar och farmor och vi krupit ner under täcket, berättar jag sorgliga historier från min pappas barndom och det rinner tårar nerför Emils kind.

"Ååå, det är så spännande mormor! Varför fick din pappa smisk .., var det för att han glömde ta in korna?"

Så där håller det på.

Och allt detta - den där lilla hjärtevärmarresan och det som följde med den -, kommer jag att tänka på när jag igår gick uppför slänten på en kulle och upptäckte ett lönnlöv bland alla andra löv, allt uti landet Halland.

Dagens fönster ....

... kommer från Gullängets kyrka och det var Cecilia N som hade håven med sig.

Ännu mera om kyrkan kan man läsa här.

Här och nu ....

Ett rörigt skrivbord med viktigheter.
Där är vinsterna i lotteriet färdiga att postas.
Boken från annannan i Portugal - går till Kattis i Asklunda - .., killekortleken från Anne i Mantorp, ja, den hamnar hos Anna-Lena How i Tumba och armbandet från Accra i Ghana, det hamnar hos den numera våldsamt hurtiga rallymadamen Ulrika i Göksvalla.
Och portot till allt detta .., ja, det står Turtlan för.
Tack till er alla!

Till höger om vinsterna finns godispåsen (snart tom, endast gräddkola kvar och det vågar jag inte äta ..., lätt att fyllningar tackar för sig då) och där är några - i mina ögon - läckra kylskåpsmagneter som ska ingå i nästa lotteri och där är även en bok ..,där är hålslagaren och Nellys halsband .., mitt läppstift och min kalender .., cd-skrivan som pv köpte efter jazzkonserten .., där är tejp, pennor, en sax och ett papper med adresser.

För någon timme sedan .... ännu ett dopp i havet tillsammans med friherrinnan.
Idag valde jag att kliva i före henne; då känns det mindre hemskt av någon anledning.
På Instagram skriver hon att det var "svalt" i vattnet.
Jo, jo.
Jag hörde nog hur droooog efter andan när hon klev i .., men det var ändå inte så hemskt som man kan tro och absolut inte kallt efteråt.
Härligt!
Det lär ska bli soligt och fint i morgon, då blir det ännu ett dopp och då ska även huvudet blötas.
Känslan - för mig - är inte alls densamma när man bara doppar sig.

Väl hemma igen efter badet, parkerade vi lite hitom den vanliga infarten.
Grannarna har besök av dotter och måg och en ilsken spaniel, så det blev lite fight här utanför när harry, nelly och deras hund råkade mötas vid vår bil. Ja, egentligen kom deras hund rusande in på vår gräsmatta och det är klart att då är måttet rågat .., tycker nog Harry.

Alla hundarna var lösa, så det blev lite käftgläfsande (Nelly var enbart glad och viftade på svansen, tyckte kanske att han var stilig den där vitbruna spanieln ...) innan det ordnade sig.

Nåväl .., slänten upp till tomten ser ut så här nu.
Det blir mycket jobb att räfsa detta,  men det är jui nästan på gränsen till vackert ändå.

Dagens fönster ...

... speglar sig i ett vackert golv i en port till ett hyreshus i Ystad.

Den som tog bilden råkade passera just där och då ..., och tog en bild i all hast.

Jag tror att hon - med kameran - heter Elisabet.

En lördagmorgon ....

Jaha, så är fyra ljuvliga lediga dagar tillända .., nu vankas arbete fram till och med nästa fredag.
Men vilka dagar det har varit!

Soligt och fint och nästan vindstilla och där har varit gråmulna dagar men ändå vackra .., och Maria och Emma på besök och jazzkväll på Grand Hotell i Halmstad tillsammans med Sonja och friherrinnan och stunder på soffan med Dagens Nyheter .., och igårkväll - av en händelse -, en oerhört intressant dokumentär som sannerligen grep tag i hjärtat. Den handlade om en kvinnlig hjälparbetare i Kenya som brutalt våldtogs och som sedan anmälde det hela och vad det ledde till. Och vägen dit.
Intresserad? Här finns en länk till filmen.

Hörde på nyheterna att i helgen ska "kåkstaden" i Malmö rivas.
Jag har med egna ögon sett den och höll på att ramla baklänges .., det var - på alla möjliga plan - fruktansvärt.
Detta - avhysningen - är alltså ett beslut från högre ort och det är polisen som ska verkställa det hela.
En sak kan jag säga .., jag är överlycklig att en mig närstående, tämligen ung man, inte är i tjänst då.

(Vad jag tycker? Jag tycker inte att kåkstäder är nånting att sträva efter och hur kommunen än gör/beslutar i det här fallet, blir det förstås fel. )