Konsten att hålla sig vaken ....

Ja, den konsten har i alla fall inte jag lärt mig. 
Jag vet inte hur många gånger jag har krupit ner under täcket och beslutat mig för att lyssna till antingen en ljudbok eller reprisen av ett radioprogram, men det slutar alltid med att jag somnar innan det ens har gått tjugo minuter!

Mannen vid min sida är - om möjligt - än sämre på hålla-sig-vaken-konsten! 
Han slocknar inom två minuter.

I förrgårkväll gjorde jag ett försök med Lars Lerins vinterprat. 
Icke, sa Nicke.
På´t igen igårkväll. 
Samma sak .., då hann jag till avsnittet där denne filurige och härlige människa kommer till Iran och träffar en "liten sprätt i ljusblå skjorta, en hjärnkirurg", sen var det godnatt. 

Nu på morgonen tog jag tjuren vid hornen .., hoppade in där jag sist slutade och nu har jag äntligen lyssnat mig igenom hela programmet (med ett kort avbrott när Nelly spydde i sängen)! 
På en skala från 1 - 10 får Lars Lerins vinterprat en .....9:a. 
Och jag älskar hans sätt att pussla in ljud bland pratet .., raspet av en penna ..., fågelkvitter ., sånt!

Nästa på tur är journalisten Terese Cristiansson.

Efter vinterpratet och glädjen över Lars Lerin (jo, en riktig glädje .., en tacksamhet över att man lever i samma tid som honom och får ta del av den mannens tankar ...) lämnar jag sängvärmen, pv och nelly som inte har mått så bra. 

Ställer mig som alltid vid västerfönstret och tittar ut.
Häpnar! 
Snö!!! 
Eller åtminstone snöblask.

  
Mot öster såg det ut så här. 
Bengtssons hus dolt av regndroppar.
Aha, östliga vindar idag alltså.

Och jag slänger på mig den slitna yllekappan och går ut och ger fåglarna mat. 
Tre fröautomater fylls på .., pv kollar musfällan i köket, den där nio små möss mött döden, men nu äntligen tycks det vara tomt .., kanske har dom lärt sig .., eller kanske var det en hel liten familj som seglade iväg till mushimlen?

Senare idag väntar jobb och inte det minsta ont i några knän hade jag igår.
Man får ta det som ett Gott Tecken.

Radions nyheter pratar om kravaller i Växjö och någon annan stad .., kanske jullovslediga ungdomar som ledsnat på sina datorer ...?  Ja, hjälp.

Söndagsfönstret ...

Flitigaste fönsterfångerskan ever-ever .., ja, just det, ni vet förstås att det är Ulrika, hon besökte ett litet torp i Fjugesta igår och tro det eller ej - hon hade håven med sig -!

Tack snälla!

Igår ....

Piren är flera meter hög och ändå såg det ut så här!

Vilka krafter.

Bilden togs av Tommy E.

På jobbet ...

Ingen större hets bland kunderna .., mest är det kompletteringshandling och så mängder, mängder med chips och godis.

För att inte tala om alla som idag har spelat på hästar, på Lotto eller köpt Trisslotter.
När jag förundrad berättar det här för en kund som just satsat på travet, så säger han att det borde jag väl ha förstått .., det är ju för att många har ont om pengar nu efter jul och hoppas på en vinst, ja, antingen på hästar eller på nåt annat spel!

"Har du verkligen inte tänkt den tanken ..?" säger mannen.

Nej, det har jag inte.

Inte för mitt liv skulle jag våga satsa pengar på spel, om jag nu hade ont om den varan.
Pengar, alltså.

Jag skulle  a l d r i g  våga.

Efteråt ....

Ja, jag påstod bestämt att jag inte alls hade drabbats av någon julstress, men man kan ju ha fel, för så här - som på bilden - kändes det igårkväll. När allt var över.

Eller så här: med alla ljusen nedbrunna.
Men det blev ett härligt julfirande; det mest stillsamma hittills.

Och tänk, att små tomtar av plast - tomtar som skiftar färg - kan sprida sån glädje!
Babsans lilla Noelle i Norge, hon säger i ett videoklipp att hon "bare  e l s k e r  Petter Northug!", och hon säger det med sån bravur.  Precis så är det med mig och dessa tomtar, inhandlade på Clas Ohlsons, 3 för 49:-.

Från Skåne kom på julaftonen mina barns pappa och så Anders (som arbetat dag och såklart blev det ett väpnat rån som försenade ankomsten ...)  och det kan ju många tycka är underligt - hur kan man fira på det viset ! - men det tycker inte vi.
Och i Skåne firade pappans fru jul med sina fyra döttrar med familjer och släkt ..., i Ghana julade AP och Micke och i Upplands Väsby arbetade äldsta dottern bland yttepyttesmåttingar på KS .., Emma låg på en strand i Thailand och övriga var hos farmor och farfar på Ljungvägen.

När det sista programmet i årets julkalender (som jag älskade hela vägen fram!) sändes, togs detta upp med hur det kan se ut i olika familjer och hur olika man kan fira jul.
Alldeles varm i hjärtat blev jag!

Det blev ett på alla sätt och vis stillsamt julfirande.
Maten förstås .., och så satt vi i vardagsrummet och tittade lite på tv .., delade ut låtsasjulklappar - nytt och gammalt - ...,  Anders började bli sjuk .., jag kände mig bättre.

Igår, mitt på dagen, tog vi en tur ner till lilla hamnen.
Det var soligt och fint .., blåste rejält, så där så skummet  y r d e  från havet - det liknade snö! - och det var så vackert så där så man nästan tappade andan!
Och vågorna slog upp över klipporna .., harry sprang som en galning - vild av glädje att alla var med - och lilla Nelly fick spatt och sprang runt-runt-runt hon också och alla stod vi där och log.

Foto: pappan

Anders lär ska ha skägg fram tills i april och jag tycker att han kan ha det betydligt längre.

Foto: Anders

Andra har kortare skägg.

Så här glad var lilla pigan!! Anders tog bilden.

När allt lagt sig till ro och skåneherrarna vänt söderut .., såg det ut så här i Gunnars Rum.
Tala om två utslagna kompisar!

Och nu är det lördag och jag ska arbeta från klockan två .., full fart till och med nästa fredag, frånsett min lediga onsdag.

Den nya almanackan har invigts.
Tisdagen den femte januari är det återbesök i Hässleholm för utprovning av den där skenan, eller bandaget som läkaren kallar det.
Och den nittonde mars är det "Night of the Proms" i Friends Arena - tack för det Maria -!
Det ska bli jätteroligt!  (Ja, om jag nu lyckas byta helg).

Och finns där någon som läser bloggar under julhelgen, så önskar jag er En God Fortsättning!

Från Turtlan i Karlstad kom vinster till glädjelotteriet, så lite senare idag ska jag lägga ut bilder på just dessa och så kan ni börja klura ut vad som gjorde er lite varma i hjärtat!

Jag kan på en gång säga vad som gjorde mitt hjärta varmt; det var den helt magiska insamlingen till flyktingar som kommit till USA och det är denna - i mina ögon - så fantastiske Brandon Stanton som drar igång allting.
Ibland tänker man ju .., "tänk om alla människor gav bara en femma var .., vad det skulle betyda!"  Precis så var det igår och förrgår med den här insamlingen.

Annandagsfönstret ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Och där, i det rummet där fönstret är, där ligger en trött pensionatsvärd och sover gott, tillsammans med en stor och en liten hund. Nåja, han var uppe tidigt och rastade åtminstone en av hundarna, så det är honom väl unnat att vila ut.

Från Kerstin i Dalarna ....

.... kommer en God-Jul-hälsning som jag lägger in här.

Och vid pilen uppe till vänster, där sitter din fina domherren av garn, gjord av den STORARTADE madamen i Göteborg - det var hon som stod för vinsten den gången -.

Det lär ska hänga ännu en fågel i granen, men den ser jag inte.

Kerstin - nybliven mormor till en liten dalmas -  kan man hitta på Instagram under namnet lifelivingitnow.

Lillejulafton en kväll i förväg ...

Och det blir förstås alldeles på tok för mycket mat, men det är väl det vanliga.
Vi är sex personer runt bordet , tre färre än i fjol, men det går det med.
På bordet i köket trängs veganmat med julskinka och prinskorvar.
Pv har slagit på stort och gjort en underbart god Skagenröra efter ett recept i tv, ja, han såg Lasse Kronér göra detta och nu säger vi alla att "men åååå, så gott!" och pv ser ut att bli nöjd, ja, rent av lite mallig.

Annat går på tok.
Mymmels " inlagda morotsslantar (lövtunna) som vi föll pladask och liksom inte fick nog av i fjol, dom smakar annorlunda i år.
"Ååå, det är för att jag inte hittade det rätta receptet!" säger hon leende och friherrinnan som är en ärlig typ, säger att dom i fjol var hundra gånger godare och så hade dom  en annan färg.

Och friherrinnans omtalade långkål, den fick ligga för länge i stekpannan och vi skojar och säger att grönkålschips minsann inte är det sämsta. (Idag jag ätit upp resterna av grönkålen och torrt eller inte, så tyckte jag om det!)

Och vi öppnar paket - inte många men vettiga saker -  och det vackraste julpapperet har Mymmel (Hildas mamma) slagit in sin klappar med och jag tänker att man nästan skulle kunna ha det som en fondvägg, om det nu inte vore för att jag inte vill ha vinterkänsla året om.

Papperet från Lagerhaus och är också så fint. Titta bara!
Det skulle man också kunna ha som fondvägg!

I fem timmar blir vi sittande runt bordet och Nelly vill inget hellre än att få smaka av Hildas goda mjuka pepparkaka med lingon ovanpå .., ååååå, så gärna hon vill få en liten (läs: stor!) smakbit, allt medan Harry ligger på soffan och sover.

Och vi pratar om det fortsatta firandet.
För vår blir det lugnt .., men ungdomarna får liksom tre julaftnar .., någon annan ska göra Paris under fyra dagar och friherrinnan firar jullunch med oss i morgon, men själva julafton hos goda vänner i Haverdal.

Så här ser det ut när det är dags att säga tack och hej.
Det är dom grönklädda skorna som ska till Paris. Ett ben fattas - det är friherrinnans -.

Och nu är det dan för dan och vi har tagit ett "kärringadopp" i havet - vilket betyder att vi inte gick i från stegen då vågorna hela tiden slog över rejält - nej, vi gick i från land och kastade oss inte oförfärat i, utan lät vågorna skölja över det mesta av oss.

I morgon stundar detta.

Dagens fönster ...

... finns här i landet Halland.

Ser ni småtomtarna på fönsterbrädan?
Tänk, vad jag tycker om dom!
Dom ändrar färg och är väl så fel inredningsmässigt som det kan bli .., men jag blir så innerligt glad av dem.
Finns på Clas Olssons för en tämligen billig peng!

Dan före dan, före dan ...

Igår var det sista dagen för mig på jobbet, ja, fram tills nu på lördag klockan tre.
Det var inte långt ifrån att ångesten kom krypande enbart vid tanken på alla paket som skulle komma och hur skulle dom få plats .., men det ordnade sig.
Och lika roligt är det var gång man hämtar ett paket till en kund, ett paket där man tydligt ser att här är det julklappar ..., eller att det står att det är till barnbarnen si och så. Mängder med paket kommer från leksaksföretag!

Nåt större kaos var det inte heller bland kunderna.
Malin kollade datum på kolonialen och jag tog mig an ost, juice etc.

Det är Carina som är ansvarig för den avdelningen och jag har inte ord för hur mycket jag beundrar henne och hennes jobb! Tänk, att försöka få till rätt mängd varor inför julen eller andra storhelger när det gäller färskvaror!
Det får absolut inte bli för lite, men inte heller för mycket, så att det slutar med rent svinn.
Och det som gick bra i fjoljulas, kanske inte alls är nån storsäljare i år?

Carina sköter om beställningen på all sill, all ost (en stor avdelning), alla juicer och all yoghurt, hela mejerikylen och som om nu inte detta vore tillräckligt, så har hon hand om beställningen av allt bröd som vi själva gräddar och bara den biten fyller ett eget frysrum!
Mellan varven är hon också rastavlösare i kassan.

På samma sätt är det med Anne-Marie i charken.
Vilken ångest det måtte vara att få ordning på beställningarna!

Nåväl.
Kvällen susade iväg i en väldig fart och det blev många god-jul-önskningar från rara kunder och väl hemkommen bröt förkylningen från helvetet ut (tack snälle pv!), men nu är det ju så  .., att en kvinnlig förkylning inte går att jämföra med en manlig, så jag ska väl inte klaga.
Bara lite.

När jag blir förkyld, spränger det i såväl över, - som underkäken .., ja, det känns som om det är tandvärk i stället för fyllda bihålor!

Men nu stundar adventskalender (jag älskar den fortfarande, gårdagens 70-tal var på pricken fångat!), en skinkmacka (tunnbröd och Garants goda färdigkokta för 39:90 kilot) .., och så Västervikssenap, som fungerar precis som Nezeril nässpray.

Måndagsfönstret ...

.... är grannens, ja, eller egentligen inte, för huset är ju redan sålt och står nu tomt i väntan på dom nya ägarna. Men ungefär så här är det idag. Ett blått ljus ute.

Och vår julgran, den är så vacker, så vacker .., jag har aldrig i hela mitt liv haft en finare julgran!

Söndag ...

Helgen blir så lugn, så lugn.
Lördagkväll är vi båda förbi av trötthet och ingenting förstår vi.
Och pv är ju förkyld, förstås.
Dagen har bjudit på storhandling och inköp av gran och inte så mycket mera.

Och så blir det söndag.
För mig ligger julafton hur långt bort som helst, det är som om jag blivit totalt "dygnsvill" och jag tänker att nu gäller det att gunga friskt i den nya gungstolen.

Vid halv tolv ringer friherrinnan och undrar om vi ska ta ett dopp, så det gör vi.
Det är östlig vind och gräsligt kallt i vattnet, men det underliga är att det är precis tvärtom när man kommer upp. Inte det minsta kylslaget!

Och vi åker hem till Stensjö och friherrinnan har med sig nybakade havrekex (efter alla åren i Skåne och nu i Halland upptäcker jag att jag numera säger "tjex" lika ofta som "kex") och vi sitter vid köksbordet med alla fyra adventsljusen tända och jag tänker att egentligen är ju detta allt som behövs.

Sen städas det lite.
Pv sitter vid pianot och klinkar .., kören Västanvind har konsert i Vallås kyrka, men jag blir kvar hemma och ska förbereda lite inför lillejulafton på tisdag.

Från Maria kommer ett sms .., vill vi följa med dem på Night of the Proms i Friends Arena den nittonde mars? Ååå, jag kollar i kalendern och ser att det just då är jobbarhelg, men kanske, kanske att man kan byta helg med någon annan, eller ordna det på nåt annat vis?

Nog vore det roligt.

Dagens fönster ....

Titta, så vackert fönstret i Gideå kyrka speglar sig i altartavlan!

Fantastiskt!

Det var Cecilia N som påpassligt fångade bilden (exakt klockan kvart över ett igår!) och om Gideå kyrka och just altartavlan kan ni läsa här. (Är inte målningen underbar!!)

Tack Cecilia!

Litet brev från Nelly ...

Kommer ni ihåg mig?
Det är jag som är Nelly.
Nu har jag snart bott här i landet Halland i ett års tid och från början tyckte jag inte att det var så värst roligt, men nu trivs jag jättebra!
Harry och jag är bästa vänner; han vaktar och beskyddar mig när andra hundar kommer för nära, fast jag egentligen klarar mig själv och får gå lös och bara viftar på svansen när jag ser dom, men Harry, han morrar jättemycket och vill liksom visa att jag är hans bästa kompis.

Här finns även en katt som heter Sigge.
Jag hatade honom i början och jagade iväg honom så fort jag kunde och han var alltid så rädd för mig, det tyckte jag om.
Men så ..., ja, så blev jag biten av en orm i höstas och var nära att dö - det är sant, jag låg på ett djursjukhus alldeles ensam i ett litet bås och jag ville bara hem till Harry eller till Anna och Micke som är matte och husse på riktigt - och när jag då kom hem och var sjuk och eländig, då började Sigge att mopsa sig lite och nu är han inte längre rädd för mig.

Jag får på inga villkors vis morra åt honom, då läxar Elisabet upp mig.
Men när hon inte ser det ..., då brukar jag visa tänderna för Sigge om han kommer för nära och då behöver jag inte morra, då hoppar han genast upp på en stol eller på ett bord och låtsas som om jag inte finns.

Idag har jag fått en egen stol - den kallas för gungstol - och det är den ni ser på bilden längst uppe.
Först vågade jag inte hoppa upp i den, men sen tordes jag och jag har legat i den ganska länge.
Det var ännu värre att hoppa ner, för då gungade stolen till, så där som att den skulle tippa, men nu fixar jag det galant.

Elisabet har hört i ett radioprogram att om man gungar i en sån stol, då är risken mindre att man drabbas av nåt som heter demens, så nu ska både hon och jag gunga.
Dom köpte den idag på en loppis i stan.

Jag och Göran, vår granne. Jag gillar honom skarpt.

Jag ser ganska dåligt och jag hör dåligt också.
Ibland går jag nästan vilse och när vi är ute på promenad går jag hundra meter bakom Elisabet och Harry, men dom väntar alltid på mig, jag är ju elva år och blir tolv till våren.

Jag och Harry. Jag kollar på ekorren där ute.

Ja, nu vet ni lite hur jag har det.
Ikväll har förresten pv tagit in ett träd i huset, en gran.
Elisabet skrev på Facebook till en som heter Helena att .., nej, nej, inte tar hon -Elisabet  - in granen före den 23:e december, men det är precis vad hon har gjort. Eller vad pv har gjort. Matte bara kommenderar, ibland tycker jag synd om pv, för han är den snällaste jag vet, ja, näst efter Harry och Micke och Anna.

Nu ska jag gå och lägga mig.
Jag har förresten ett eget rum, det som förr var Gunnars rum.
Men Gunnar, han är ju i Afrika och ser krokodiler och flodhästar, så han bryr sig nog inte i att jag lånar hans säng.

God Jul till er alla! från er vän Nelly.

Lördagsfönstret ...

Ååå, är det inte ett alldeles ljuvligt adventsfönster!?

Det är Cecilia N från Härnösand som varit framme med håven.

Tack snälla!

Mitt bästa ....

Jo, men det är när en liten tös som heter Liv (jag kallar henne ofta felaktigt för Siri) kommer till kassan och ur sin ficka tar upp ett litet snäck, - eller musselskal och säger "här ska du få en present av mig ...".

Och så får jag den.

Glädje var det också att på malåsidan upptäcka en bild av mamma som kramar om Frida Lundström som nog var blind och kanske hade varit patient på sjukstugan i Malå?

Efter alla åren då mamma hade Alzheimers och försvann allt längre ifrån oss, rent mentalt, blev jag så innerligt varm i hjärtat när såg den här bilden. Plötsligt kunde jag komma ihåg mamma som hon en gång var.

Fredag ....

Ett par gånger per år skickar vi ut kundenkäter, där våra kunder får betygsätta olika delar av butiken och så får dom komma med egna synpunkter på vad som kan förbättras eller om dom har nånting på hjärtat.

Den där enkäten kan lätt orsaka mardrömmar.
Tänk om man får mängder med dålig kritik! 
Tänk om kunderna skriver av sig ilskan efter det som dom tycker är dåligt bemötande, för så är det ju, att vi är sällan eller aldrig riktigt på topp precis varenda sekund. Det finns dagar när man är trött och slut på eller har ont eller känner sig allmänt less och även om man  f ö r s ö k e r   att vara så där som man bör vara, så kan man misslyckas.

I varje sån kundenkät får charken/delikatessen högst betyg!
Dom gör fantastiska bufféer .., stora, härliga smörgåstårtor, räkmackor som inte går av för hackor ., dom gör jultallrikor och tiotusentals semlor och så allt det där andra då .., säljer Gottfrids korv eller nygrillade spjäll.

Många tror kanske att charkpersonal står och skivar pålägg, grillar lite kycklingar och sen är det väl inte så mycket mera. Inget kan vara mer felaktigt!
Förutom att det är tungt rent fysiskt, så är det enormt med pappersarbete och dokumentation!
Lägg därtill att du ska vara en driven säljare, orka stå rakt upp och ner hela dagen och på hårt stengolv och så ska du vara trevlig och serviceminded.

Efter en tid bakom charkdisken vet dom oftast vem som vill ha vad och hur tjocka eller tunna skivor nån vill ha av Roberts medvurst och vilka barn som älskar nallekorv. Sånt.

Ellinor och Marie är väl bara året gamla i charken, men fixar allt med den äran.
Marie till höger är en veritabel idéspruta och jag höll på att svimma när jag hörde att hon är trebarnsmamma!

Och så Ellinor som - om det blir stressigt, och precis som jag själv - blir illröd om kinderna!
Goa, rara töser är dom!

Charken stänger en timme tidigare än kassan och så här såg det ut när dom städat bort och var klara för dagen.

Dagens fönster ...

Åtta grader varmt och gröna gräsmattor.
Syrénerna har stora knoppar.

En torsdag ...

Idag var det dags för den där ena av två förmiddagar per månad, ja, som jag arbetar.
Vaknar vid fyratiden. Lyssnar till repriser i P1 .., (det är en sak som verkligen har förändrats sedan jag träffade pv; nu lyssnar jag enbart till P1, det gjorde jag inte tidigare) så småningom till Ring P1 och Täppas som programledare och då jag blir nästan alltid irriterad, så jag sänker volymen till näst-intill-omöjligt-att-lyssna-på.

Pensionatsvärden är eländig värre.
Han har drabbats av snuva och blir hemma från jobbet.
Själv åker jag iväg vid åttasnåret.

Det blir som vanligt .., fullt upp i mejeriet .., Arla och Wapnö kommer med sina leveranser och där är Östras Bröd och det är bonuskväll och platsen för bröd-demon ska förberedas och jag avlöser i kassan, gör frukost och en kund råkar riva ner en burk marmelad eller sylt och innan det plockas upp halkar jag i eländet och gör en tjusig piruett på stengolvet .., landar med ett knä som befinner sig i underlig vinkel, men allt går bra, även om det är ett sant elände att ta sig upp.

A rensar och fyller på i frukten och jag kollar datum bland ost och juice.
Vi pratar om julen och om avsaknaden av en stor familj.
Om förlusten av föräldrar.

Såväl A som jag själv har aldrig träffat våra farföräldrar och hon har inte träffat vare sig mormor eller morfar heller och vid sjutton års ålder dog hennes pappa.
Själv var jag tjugotvå.

Om detta pratar vi .., om den där sorgen som tjoppar upp när det är stora högtider, eller när man får barn och dom tar studenten eller när sonen blir färdig polis eller när man får barnbarn eller när barnen gifter sig. Det är då det är värst.

Och hur man än försöker att berätta för sina barn om deras morfar (i mitt fall) och hur han var och vad han skulle ha tänkt och tyckt och hur stolt han skulle ha varit över dem .., ja, men det blir ju ändå inte riktigt samma sak!

Sen hemåt.
Det regnar ute och är allmänt halvtrist.

Tittar på Gokväll där en kvinna från Koskullskulle i Norrbotten har anmält sig till "Gör om mig" och det kan jag säga .., att det var en förvandling som hette duga! Makalöst! Hon blev en ny kvinna, bara såååå vacker!

"Men Thomas, du måste titta!" hojtar jag om och om igen, men han ligger under täcket på soffan och orkar knappt öppna ögonen.

Den som har bra minne kanske kommer ihåg att jag berättade om hur mycket jag tycker om Barbro Ingvaldssons bilder i Dagens Nyheter. Döm om min förvåning när jag i min inkorg hittar ett mejl från denna Barbro som skriver att hon blivit så glad över min glädje (över hennes små tavlor) och så följer det med ett julkort!!

Efteråt, när jag läst upp hennes rader för pv, säger jag att..., ja, men det är inte klokt hur många vänliga människor det finns här på jorden! Det måste man komma ihåg när det ibland känns som om världen är på väg att kapsejsa av all ondska.
Just så.

Och så var det dragning ...



Uppstånden från det nästan-döda orkade den idag sjuke NP göra det han skulle.
Ja, han har det inte lätt.

Domherrarna i garn .., dom som Ann i Göteborg har gjort, dom går till ..., tadaaaa: jo, till madamen som nyss har blivit med barnbarn - en liten dalmas kom till världen -, ja, det är Kerstin i Dalarna som kan hänga upp dem i julgranen, domherrarna, alltså. Grattis Kerstin!

Det lilla armbandet med en snäcka från Karibien, förfärdigat av Frida Halling (hon med det vackra håret ...), det går till domherremakerskan, just det, Ann i Göteborg! Grattis Ann!

Och sist av allt - överraskningspriset -, vilket syns på filmen: den hamnar hos en friherrinna i Steninge och den kanske du kan ge vidare om det inte passar, ja, till någon liten typ från något land långt bortifrån, eller om du har någon på närmre håll?

Stort tack till er som var med och delade med er av det som gjorde er lite extravarma inombords!
Lite så här (bilden här ovanför) såg er glädje ut!