Bildbevis ....

Foto: T.Eikedahl

Före.
Oj, vilket sjå att få upp seglet och sedan hålla sig på plats.
Och ni må tro att när man väl kom upp, så kom man sig iväg ganska långt.
Förmodligen hyste jag inga större förhoppningar om att segla iväg, för ingen flytväst syns till.

Samme fotograf ....

Och så hemforslandet ....., inte på bräda.,

Om ni tycker att bilderna är konstiga, så är det diabilder som jag helt enkelt fotograferat av .., höll dem mot rullgardinen och då blev det så här skruttigt, men ..., ja, det får ni ta.

Så var det. Och titta, så smala underben jag hade! Ja, i alla fall jämfört med nu.

Bästa dagen ....

I nästan hela mitt yrkesliv har onsdagar varit min lediga dag.
Nu också.
Varannan vecka är det dessutom bingo - då är jag ledig onsdag, torsdag och fredag - och sen stundar jobbhelg och full fart in på nästa vecka, men ändå, förstå, vilken lycka detta är med tre fria dagar!

Och detta (bilden) är vad jag vaknar till.
Då har jag under nattens gång drömt så galet, så där så att Syriens president Bashar al- Assad har kommit till Malå och vi går längs Ringvägen och småpratar - jag visar honom var Margaretha Nilsson en gång bodde och inte att förglömma, Elsy och Folke Marklund, och den långbente presidenten tycks intresseerad - och jag tänker att "han är ju ganska trevlig, synd att han ska kriga så hemskt ...", men när jag vaknar är det inte presidenten som är på väg upp och ut med harry, nej, det är en icke-krigisk mattelärare, tillika pensionatsvärd.

Det är då jag tar bilden här ovanför.
Månen på väg ned, solen på väg upp.

Och igår på jobbet full syra!
Först kassan fram till mot halv sju och därefter mejeriet.
Åååå, så roligt det är att fronta, fylla på och göra fint i juicekylen!
A-M har fått tisdag som eftermiddags/kvällspass och hon har röjt ute på lagret och gjort så fint!
Och det som är på vagnen är jag på väg ut med till papperspressen.
Som synes är Bregott en storsäljare.

Och så nu på morgonen.

Kaffe och gomorron-tv .., (favoriterna som programledare) .., och jag hittar en ask med diabilder från 1982 och tittar lite förstrött. Ååå, där är ju bilderna som mina barns pappa tagit, det var den sommaren jag kämpade för att lära mig vindsurfa!!
Jodå, det gick bra att segla iväg med vinden, värre var det när jag skulle hem igen; det slutade med att fotografen fick komma med båten och hämta mig.
Detta upprepades ideligen och när hösten kom, ja, då ringde det på dörren och där stod en-bit-ifrån-grannen Ellen Stenvall (liten, liten glad sametant!) med nybakat tunnbröd i famnen, jo, nu ville hon tacka mig för sommarens stora underhållning, dvs, då, när hon och maken Albin stått i vardagsrumsfönstret och tittat på när jag försökte kryssa i motvind och helt utan framgång.

Och nu, govänner, strålar solen och kanske kan vi sitta ute och dricka kaffe fram på dagen?

Dagens fönster .., eller nåt.

Hej!

Antagligen måste du ljusa upp den här bilden. Huset är inte riktigt så mörkgrått. Kanske är det inte fönster tänker jag nu när jag tittar närmare. Men jag tycker det ser så roligt ut att de tittar snett upp åt vänster och har en apparat på näsans plats.
"Undrar jag om snön där uppe far ner snart eller ..."

Allt gott!
Cecilia N

// Jo, jag ljusade upp den och då blev det så här, men jag håller med dig .., det ser verkligen ut som ett ansikte och en något undrande blick.

Finkläder ...

Igårkväll i kassan .., en liten tös som heter Siri och är go som gull.

Tre år är hon, snart fyra.

Siri är finklädd; rosa kofta och klänning och diadem i håret.

"Men när jag kommer hem, då måste jag byta om, för vi har köpt ny soffa!" säger hon smajlande.

Alla andra smajlar också.

Och Gunnar har uppdaterat ....

Bara så ni vet.

Själv inledde jag morgonen med en kopp kaffe och så en hel drös med giraffer och zebror!

Dagens fönster ....

Madamen från Skellefteå - ellem - har varit på kurs i Uppsala och tänka sig, fönsterhåven hade hon med sig! Tack snälla! säger jag.

En måndag ....

Mulet blir till solsken och friska vindar.
Vi går johanssonrundan och nelly, som till en början nästan vägrar att följa med, blir glad och skuttig och håller sig nästan hela tiden före oss.



Här kommer fem sekunder med en glad hund.
Som en liten kanin är hon.

Efter all sjukfrånvaro ligger pv efter med arbetet och den första sportlovsdagen ägnas åt att rätta prov i matematik. Själv tänker jag ta en åtta-kilometersrunda med el-cykeln.

Sen stundar som vanligt arbete från tre till åtta.
Är ledig söndag, så det här blir en lättsam vecka - jobb måndag, tisdag och lördag - sen väntar Sälen, stafettvasa och kanske åker pv Vasaloppet, men helt säkert är det inte. (Jag garanterar dock att så blir fallet).

Nu är himlen riktigt blå! Nu ger jag mig iväg!

Dagens fönster (och morgondagens) ...

Inte är det väl underligt att jag känner mig så hemma i Malmö?
Det är ju nästan så här innergården i Ystad ser ut, ni vet, där jag bodde, men bildens innergård,  den finns alltså i Malmö, inte långt ifrån judiska kyrkogården.

Ser ni den gröna porten längst uppe i mitten av bilden?
Där finns även en lastanordning; en kraftig krok, så där kunde man alltså lyfta upp .., ja, vad man nu skulle lyfta upp.

Och det där runda trapphuset, det är ju nästan exakt likadant som på Regementsgatan i Ystad.
Ja, titta själv!
Här kommer tre bilder från det som en gång var "min" innergård.

Så fint, så fint.
Och tänk, att ovanpågrannen Erik inte längre är i livet.

Helt ärligt ....

Finns det på vår jord nånting som är godare

än stekt renskav med kantareller

hemlagad potatismos

vinbärsgelé

och ett mustigt rött vin?

Lördagsfönstret ...

... är säkerligen bekant för somliga.

Eckes, förstås.

I fönstret skymtar stora bokar (det låter verkligen underligt) .., lagården och det mindre uthuset.

Platt intet ....

Idag gick vi en annan sväng än vanligt, harry och jag själv.
Först ner mot havet, sen upp för det vi kallar för "margretbacken", sen vänster och rakt över kustvägen och in i skogspartiet som löper jämte vägen.

Området här omkring är som uppdelat i .., olika etage.
Från där jag står och tar bilden av istapparna, är det en brant rakt upp där ett antal sommarhus nu står tomma och väntar på sina ägare.
Det är rejält brant och det är det även på andra ställen, inte långt från det gula huset bland annat, och ser man sig inte för och går rakt ut, kan det sluta illa.

Ekebacksvägen. Snart ska vi svänga vänster ut mot Kustvägen.

Men nu höll vi oss på marknivå och jag hörde kråkor kraxa och här och där nån liten talgoxe .., en stor röd lastbil med tank baktill svängde in vid hönseriet .., vi mötte en spaniel som harry gärna hade velat skrämma och slutligen var vi så hemma igen och nu sitter jag här och ser en mindre hackspett picka på några solrosfrön och det är slalom på tv.

Eftermiddagspass på jobbet och så har jag bokat ännu en biljett till musikalen Billy Elliot som går i Malmö. Tänk, att man kan ha sån tur, så där så att det visade sig finnas EN ENDA sittplats ledig intill pv och mig själv ..., en enda ..., och där ska sonen sitta! Så himla roligt!

Nu blir det DN-läsning.
Tur att man har fyllt på med glädje innan det är dags för en annan sorts verklighet.

Idag fyller Babsan år .....

Bilden är hennes, det var ett "det-bästa-bidrag" i maj i fjol och visst är den ljuvlig!

Barbro är uppvuxen i Piteå, men bor i Uppsala och längtar nog nästan jämt till barnbarnstöserna i Oslo.

Grattis på födelsedagen Babsan!

Dagens fönster ...

"Ett slags fönster ...", skriver hon som hade håven redo och hur jag än försöker klura ut vad detta handlar om - en traktor av något slag möjligen ...? - blir jag inte riktigt klok på det.

Om jag ska gissa, så tror jag att fönstret fångades i Skinnskatteberg, men det är bara vad jag tror.

Tack Ulrika!

En sprillans ny liten vänsterhand ...

Hemifrån-Anitha - numera boendes i Bureå -, har blivit farmor eller mormor igen!
Den lilla handen tillhör barnbarnet som på bilden bara är tjugofyra timmar gammal.

Grattis Anitha!

En torsdag ...

Igår cyklade jag glatt till och från Steninge och nog var det på gränsen till vårkänning. Idag såg det ut så här när jag på morgonen skulle hämta in tidningen.
Nåja, det spelar ingen större roll, februari är ju en vintermånad, men sen, i mars, då blir det nog barmark och andra bullar av.

Det blev en fin dag på jobbet.
Förmiddag - så roligt med arbetskamrater i fikarummet - och jag tittade in i charken och såg Marie stå och göra smörgåstårtor och hon tog beställning på 25 lunch, - eller middagstallrikar till något företag och det var som vanligt fullt upp hela tiden.

Lika mycket som jag älskar att vara hemma (men frisk), lika roligt är det att arbeta!
Nja, nästan i alla fall.
Torsdagar slutar pv ovanligt tidigt, så när jag kom körande hem längs Ejdervägen såg jag någon som vinkade så glatt - vink-vink-vink - ute på lilla vägen som går mellan åkrarna, jo, det var pv som promenerade med harry och jag tutade tillbaka och tänkte att livet kändes gott.

Moster Gunvor ....

Den evigt vävande (eller matlagande, målande .., välj själv) kusinen Barbro har en dotter som heter Lotha och på hennes sida på Facebook hittade jag den här bilden.

Åååå, moster Gunvor!!
Goa, rara, glada, fortpratande moster Gunvor - mammas halvsyster -, fräknig och rödhårig  och utstrålande en sån värme!
Djurvän och blomvän.
Det var om henne någon av systerdöttrarna skrev - när Gunvor hade lämnat oss alla - "att det var väl bara hos moster Gunvor man fick ta in en killing, bada och duscha den och sen ställa den på köksbordet och så torka pälsen med hårtorken!"

Jodå, jag har skrivit om det förut, men blir lika inutivarm var gång jag tänker på det.

Moster Gunvor var född den 31/8 1930 och dog den 10/4 1999.
Alldeles underbar var hon!

Igår grönt, idag vitt ....

Ja, ja .., vi är ännu bara inne i februari månad och mycket kan hända.
Under åren i Skåne minns jag riktiga snöoväder, till och med så man inte tog sig till arbetet och det var just i februari.

Någon cykeltur till affären blir det i alla fall inte.

Dagens fönster ...

I början av februari får vi för första gången in solen, snett genom ett fönster.
Vi bor i en norrbacke.
Då är det ett vårtecken!

Ellem

// Vilken underbar bild, ellem!!

Ledig dag och cykeltur ...

Skotork på friherrinevis; hon äger nämligen en gammaldags järnspis. Den bakar hon i också.

Ja, jag vet .., man blir lätt less på att läsa om hur underbart allt är, men när man nu är ledig och så flödar solen och man tar elcykeln och virar en gräddvit halsduk - modell jättestor - runt halsen och så äntrar man cykeln och tänker att oj, det gick ju bra det här och visserligen är det iskallt i motvinden, men barmark och vackert, ja, men då blir man närapå salig!

Först alltså ut på kustvägen och sen svänga höger och så rakt fram; förbi Lilla Skipås och så Stora Skipås (och den som bor på toppen av den åsen, ska i alla fall inte ha besvär med sina ben eller ha slitna däck på bilen ..., det är brant!) och så kommer några gamla hus med stenmurar och fårhagen till höger och sist av allt är man i Steninge .., passerar vandrarhemmet och så svänger man över på vänster sida där cykelbanan tar sin början och då, efter kanske två minuter och i slutet av byn, är man framme hos friherrinnan.

Under matbordet ligger Shejken i en solstråle ...

Hon bjöd nämligen på lunch idag.
Det var hon själv förstås och så A-M som arbetar i charken och jag själv.
En underbart god och chilikryddad morotssoppa (knallorange!) bjöds vi på, hembakat bröd förstås, gorgonzolaost för den som så önskade och till efterrätt en slags cheese-cake.
Trivsamt och rofyllt på alla sätt och vis.

Katten Ozzy hade också hittat en solstråle. Säg den katt som inte gör det.

Att cykla hemåt var  u n d e r b a r t!
Nu var det medvind ..., solen mot kinderna och den där frihetskänslan när man susar fram på cykel, ååå, den är guld värd!

I morgon arbetar jag förmiddag.
Jag har funderingar på att cykla till affären, men då gäller det verkligen att bylta på sig.

Förvandlingen ...




Den som har följt med här ett tag, vet att jag tycker så alldeles oerhört mycket om det lilla bageriet i Slöinge, bara någon mil härifrån. Här kan man se hur det hela började.





I november har det börjat ta sig ...




Och ni ska veta att det är ännu finare nu, år 2016!

Sommartid serveras goda mackor och kaffe eller te ute i trädgården, om man så önskar.

Dagens fönster ...

Från Karlsborg kommer det här fönstret.
Det kom susande via familjechatten och avsändare är sonen.

"Jaha, nu har du arvet räddat när du fångar fönster till mamma!" skrev systrarna smajlande.