Söndagmorgon ....
|
Underbart foto: Staffan Löwstedt, Svenska Dagbladet. |
Lördagkväll tittar vi på finalen i melodifestivalen och pv är trött och ligger på sidan i soffan och säger att det mesta låter likadant och vi tycker båda att Frans är bäst (men jag tycker även om Robin och den enda låten som absolut stenhårt fastnar i min hjärna är det här om dansen på Sergels Torg) och Frans (vars farmor bor i England och hejar på honom därifrån) vinner och alla vännerna i Ystad kommer förstås att vara saliga.
Och så ny dag.
För en tid sedan nappade vi på ett erbjudande om att få Svenska Dagbladet under någon månads tid.
Vi har haft flera tidningar - det är ju kris i den branschen och vi formligen översköljs av erbjudanden - Hallandsposten, respektive GP för 29:- under trettio dagar - och likadant var det med SvD.
Och så har vi ju Dagens Nyheter på helgerna.
Alltid.
Det här med att få en ny morgontidning i postlådan, det känns nästan som att man är lite otrogen.
Och
allra helst som om tidningarna skiljer sig rätt mycket åt.
GP var
nästan-som-DN .., kändes hemtam och jag tyckte
oerhört bra om den, men det var - av naturliga skäl - så mycket som handlade om allt runt Göteborg.
Hallandsposten är tunn och
ännu mera lokalt förankrad.
Med SvD känns det ungefär som om jag är bjuden på vernissage eller kalas hos människor som jag inte känner, men där
alla känner varandra sedan tidigare, och man står i ett hörn eller lite i dörröppningen och tittar sig försiktigt omkring .., man försöker att urskilja ett bekant ansikte .., och man trevar efter koderna.
Det känns också som om kalaset är ämnat för en annan målgrupp än affärsbiträden.
Som om man har kommit fel.
Förirrat sig.
Ja, ungefär så känns det med den nya tidningen.
Men ..,
idag tycker jag om den.
Just den här dagen!
Jag tycker om redigeringen av sidorna .., fotot förstås (fantastiskt!) och har hittat en hel del som verkar intressant att läsa, jo, det ska bli spännande.
Sen blir det DN och Barbro Ingvaldssons underbara bild från Östermalmstorg.
Det kan vara
såna saker som gör att man trivs med en tidning; inte alltid det braskande, inte alltid spännande reportage från bortre Indien, inte alltid djupsinniga analyser av världsläget.
Igår (i DN) läste jag till exempel en minnesruna över en kvinna som inte längre är i livet. Kvinnan hette Annica, hon hade arbetat inom barnomsorgen och det var hennes dotter som skrivit och berättat om sin mamma. Å, det var så ömsint så mitt hjärta nästan gick i små, små bitar.
Nu ..., blir det tidningsläsande!
En skön söndag önskar jag er alla och igår fyllde förresten
den allvetande Rexxie år!
Här kommer ett försenat blogg-grattis!
Hurra, hurra!
Ps. Och ni som läser här .., har ni någon dagstidning? Och vad tycker ni om den? Berätta gärna! Ds.