Livet ...

Coolaste kissen i Halland, ja, i alla fall på Ejdervägen 7.
Eller inte.
Sigge ...,som blev så jätterädd när sotaren uppenbarade sig pannrummet och där, på översta vedtraven låg Sigge och vilade när den svartklädde mannen kom in .., och om man någonsin vill förstå hur "skjuten-ur-en-kanon"- begreppet ser ut, då var det när Sigge formligen  f l ö g  ut ur pannrummet!
Lite kaxigare var han häromdagen, när han tittat in i växthuset och lojt lutade sig mot dörrkarmen.

En fin vänsterhand ...

Men Nelly är inte den som är skraj.
Ååå, så roligt när sotaren uppenbarar sig och med sig har han en lärling också.
Dammsugaren brummar nåt förfärligt, men det bekymrar inte Nelly som gärna vill hälsa lite närmare .., kanhända finns där något godis hos den där svartklädde mannen som verkar vara så snäll?

Lediga-dags-fönstret ....

... finns i ett litet gult hus nära den lilla bäcken som porlar så fint och snart närmar sig havet.

Det skålar vi för ....!

Äntligen!
Efter samtal med hjärtläkaren idag, har pv nu fått remiss till antingen Lund eller Stockholm - beroende på hur lång väntetid det är - för ablation. 

Inget snack alls, sa läkaren.

Hurra!

Tre nya kommentarer om tidningar ...

annannan sa...

Å tidning.

Där skaver det nog allra mest i min invandrartillvaro. För det tar emot för mycket att läsa på tredjespråket, fast jag talar det hela dagarna. Jag läser sällan något på portugisiska om jag inte måste - och jag måste ju rätt ofta på jobbet, liksom i många andra fall när det är något jag behöver ta reda på. Och nyheterna på svenska angår mig så lite numera. Och det finns ingen specialtidning för utvandrade svenskar. Så jag läser mest specialtidningen för utvandrade britter, Guardian Weekly.
Och så har vi en portugisisk dagstidning, ungefär motsv DN, fre-lör-sön som P läser. Och så har vi en portugisisk nyhetsveckotidning som jag har dåligt samvete för att jag sällan läser.

Länge var det min semesterlyx, att köpa tidningen. Ibland DN, ibland Svenskan, ibland Sydsvenskan, ibland mer än en. Nu kan man dessvärre inte köpa något annat än lokaltidningarna och kvällsblaskorna i min hemort.

Rexxie sa ...

Jag har SvD och DN på helgerna (fre-sö).
Förut hade jag SvD, DN och VLT alla dagar, men när jag tänkte efter så betalade jag nästan 15 000:- per år för att bära ut olästa tidningar till pappersinsamlingen så jag drog ner...Funderar på att säga upp SvD och bara behålla DN på helgerna

//Jag lägger in dem här, eftersom man kanske inte går in och reprisläser inlägg, hälsar Elisabet.

lifeblog sa...

Vi har Falukuriren i några månader (för halva priset) och SvD alla dagar en månad för 49 kr, före den DN i drygt en månad för 25 kronor - ja, så där håller man på - dvs ibland är vi helt utan dagstidning!
DNs Namn & Nytt är bäst + deras korsord. Lyx att hämta dagstidning på mornarna.

//Elisabet säger: precis! Den sidan bara älskar jag!

Överraskning ...! 

Dricker kaffe och tittar på SVT:s gomorronprogram.
Där intervjuas teckenspråkstolkaren Romen Belcher som tolkade i alla fall Samir och Viktors bidrag till finalen av melodifestivalen, och jag ramlar nästan baklänges när jag ser vad han har åstadkommit! Så härligt!
Så livsbejakande!

Men hur kan man tolka så  i  t a k t, om man inte kan höra, det förstår jag inte?
(Lite senare vet jag .., han har kvar lite hörselrester).

Här kan man se hur det gick till och som han gör det!

Annat underbart  nu på morgonen: Tankar för dagen med Gunilla Bergström.
Tack Gunilla! Du fick mig att lämna sängvärmen och känna glädje inför den här tisdagen!

Dagens fönster ....

Den lilla svalan hänger i sin tråd i fönstret och jag tycker så synd om den ., ja, det förstås, hellre än att ligga nedpackad i en kartong så kanske det är mer trivsamt att dingla i ett fönster, men ändå .., utsikten är ju mot fågelbordet där det vimlar av finkar och mesar och alla flyger dom hit och dit som dom vill!

Du lilla, fina svala!
Jag undrar så vem som skapade dig?
Vad var det för kvinna eller man som satt med en kniv i handen och mejslade fram dig?
Att det var i Kina, det vet jag, men inget mer.
Och vem gav dig färgerna?
Vem packade ner dig i en liten låda?

Och tänk, att du hamnade i en antikhandel i Sälens by och där hittade jag dig.
Nu hänger du i ett fönster i landet Halland, alldeles ensam och allt du har att titta på är det lilla livet som pågår här.

Han stod på perrongen i Ystad ...

Vi var många som stod på perrongen och jag tyckte att jag kände igen honom .., och till sist tog jag mod till mig och frågade om jag fick fånga hans vänstra hand. Kameran hade jag för ovanlighetens skull lämnat hemma, men Ulrika var på besök och hade med sig sin.
Det var hon som tog bilden och det var många år sedan.

Vem det var?
Jo, den här mannen.

// Uppdatering;: jag såg programmet "Min sanning" på play igår och fick sen ett mejl från Gunnar i Jämtland, där han berättade om vilket blåsväder herr A hamnat i - av egen förskyllan -. På min vänsterhandsida hade jag skrivit om hur sympatisk vi tyckte att journalisten var -där på perrongen - och hur bra han var i sitt jobb och det tyckte jag verkligen.

I tv-programmet uttrycker han ungefär samma åsikter som Leif GW Persson, i varje fall när det gäller synen/förhållandet till barn och barnbarn och hustrun som väl kommer med på ett litet hörn ..., typ som "störande moment". Hade en kvinna uttryckt samma sak, hade hon blivit lynchad i pressen.
Politiskt korrekt är han i alla fall inte, men jag fann programmet intressant.
Ett stycke nutidshistoria och en människa som inte ger nån särskild upphöjd version av sig själv,
tvärtom. En dubbelbottnad natur som vill avskaffa kungahuset, men gärna tar emot medalj från kungen. 

Så tänker jag.

Och så här svarade ni .....

Under veckan i Sälen förundrades jag över placeringen av skedar, knivar och gafflar i besticklådan.
Det kändes helt enkelt ovant.
Så jag ställde frågan hur alla andra har det?
Ja, i alla fall dom som råkar se min fråga.
Så här blev svaret.
(Några har jag bara instagram-namnet på .., det får bli så).

Som på bilden .. sked, kniv gaffel, det har: 
Carlfors51
Kerstin i Dalarna
och
mossfolk

Sked, gaffel, kniv ....
Annika i Ystad
Tinnan
Solbritt i Ystad
Lillan i Cornwall
Eva på Frösön
Kattis
Fru Fräken

Hos oss själva. Den största skeden, den till vänster,  kallar vi för "Ulfs sked".

Gaffel, kniv, sked ...
Mian i Falköping
Marianne Rindå (Gunnars svägerska)
Annika i Kävlinge
Gerd i Norsjö
Aliceotigris
Ann-Gerd i Ystad
Agnetha Bergström i Skellefteå
och
vi själva i Stensjö
Rexxie ansluter också och säger att "allt annat är av styggelse" :)

Gaffel, sked, kniv ...
Viola (Christina Ekström i Norrtälje)
samt
Lena i Västergötland och hon skriver "helt otänkbart på nåt annat sätt!"

Ingen särskilt elegant besticklåda. Den har funnits hos pv i hundra år. Tror jag.

Kniv, gaffel, sked ...
Gunnel Selander
Christel i Skåne (kottenliv)
Helle i Skellefteå
Bente i Norge
Ann i Göteborg
Åsa Meijer
Båthuspernilla

Kniv, sked, gaffel ...
Agnetha i Skellefteå (tala om att vara unik, Agnetha!)

Bert Bodin sa...
Oj! Det där har jag missat. Och eftersom jag är så OERHÖRT kreativ, så tillhör jag inte någon av de där grupperna.Vi har gaffelkniv, specialbestick, sked. Den ordningen gäller hemma, förutom de lite finare vardagsbesticken som ligger i en låda i köksbordet snyggt och propert. Och de riktiga finbesticken, som ligger i en låda på motsatta sidan av matbordet. Samma sak gäller i stugan, med undantag av finbestick. För där finns inga sådana. :-)

/Bert, du missade det inte, jag hade lagt ut frågan på Instgram. Kul att du är med!

Så här ser det ut hos friherrinnan ...

Friherrinnan mejlade en bild av sin besticklåda och jag förstår varför .., det är svårt att säga vad som ligger till höger och eller vänster. Tack Lena!

Så här berättade ni ....

Bilden från gårdagens DN och Barbros Bilder som jag bara älskar.

Bert Bodin sa...
Dagstidning har vi. Två till och med. NSD och DN. Visst har vi emellanåt funderat på att sluta med någon av dem, men det strandar alltid på att vi inte kan bestämma vilken. Och visst skulle jag sakna den. Uppväxt som jag är i en journalistfamilj känns det som ett svek. Eller nå't.


Kattis sa...
Sedan ett par år tillbaka har vi ingen dagstidning, och köper heller inga kvällstidningar. (Skummar, och läser, flera på nätet!) Hade alltid den lokala, och växlade sedan mellan DN och SvD.
Det svåra är det att tända i spisen, så jobbets pappersåtervinning får emellanåt bidra... ;)


Babsan  sa...
Vår tidning Upsala Nya tidning kan jag inte vara utan i pappersform men vissa dar är det inte mycket att läsa.På nätet läser jag Piteå Tidningen och DN


Lillan i Cornwall sa ...
Vi har inga dagstidningar men koper regelbundet Daily Mail på lordagarna, mest for att vi gillar deras tv-guide. Emellanåt har vi vår lokala, icke dagliga, tidning Cornish Guardian. 

Turtlan sa... 
NWT, dvs Nya Wermlandstidningen har vi här. Jag är uppväxt med konkurrenten Värmlands Folkblad vilket är en mycket bra tidning. Egentligen borde man gynna den tidningen men det är mer lokalt härifrån Karlstad i nwt. 
DN är en favorit. I perioder har jag haft den som söndagsprenumeration vilket var perfekt. Men nu finns väl inte bara söndagar som val utan hela helgen som val. Kvällstidningar köper jag aldrig. Skräp och illa illa dåliga. Kan t o m tacka nej om jag får den gratis på ett hotell. Kollar i dem på nätet men skäms lite för det och blir nästan irriterad varje gång jag gör det. 

ellem i Skellefteå sa ...
Vi har Norran och det känns konstigt att vara utan morgontidning. Även om den blir allt tunnare och jag alltid bläddrar förbi sportsidorna. ellem 


Anna-Lena sa...
Vi har DN varje dag. Jag bara måste läsa innan jag går till jobbet! När jag jobbade som pressekreterare hade jag även SvD, men den kändes aldrig riktigt lika "hemma" som DN av någon anledning. Läser även mycket nyheter på nätet, men vill absolut ha min papperstidning också.

Dagens fönster ...

Ulrika har varit på vift, men det är inte därifrån det här fönstret kommer, nej, det är från
Wiks folkhögskola och det var  d ä r  hon tog fram håven.

Tack! säger jag.

Och ungefär här ....

... vid pilen, växte man upp, men långt senare än när bilden togs.

Det tog kanske tio sekunder att gå ner till stranden, där Kung Karls Spira växte bland sälg och vide.

Inte är det underligt kanske .., detta att viljan att ha vatten inom synhåll, är viktigt.

Och ja, jag har lov att låna bilder från malåsidan.
Tack Ulf!

Söndagmorgon ....

Underbart foto: Staffan Löwstedt, Svenska Dagbladet.

Lördagkväll tittar vi på finalen i melodifestivalen och pv är trött och ligger på sidan i soffan och säger att det mesta låter likadant och vi tycker båda att Frans är bäst (men jag tycker även om Robin och den enda låten som absolut stenhårt fastnar i min hjärna är det här om dansen på Sergels Torg) och Frans (vars farmor bor i England och hejar på honom därifrån) vinner och alla vännerna i Ystad kommer förstås att vara saliga.

Och så ny dag.
För en tid sedan nappade vi på ett erbjudande om att få Svenska Dagbladet under någon månads tid.
Vi har haft flera tidningar - det är ju kris i den branschen och vi formligen översköljs av erbjudanden - Hallandsposten, respektive GP för 29:- under trettio dagar - och likadant var det med SvD.
Och så har vi ju Dagens Nyheter på helgerna.
Alltid.

Det här med att få en ny morgontidning i postlådan, det känns nästan som att man är lite otrogen.
Och allra helst som om tidningarna skiljer sig rätt mycket åt.
GP var nästan-som-DN .., kändes hemtam och jag tyckte oerhört bra om den, men det var - av naturliga skäl - så mycket som handlade om allt runt Göteborg.
Hallandsposten är tunn och ännu mera lokalt förankrad.

Med SvD känns det ungefär som om jag är bjuden på vernissage eller kalas hos människor som jag inte känner, men där alla känner varandra sedan tidigare, och man står i ett hörn eller lite i dörröppningen och tittar sig försiktigt omkring .., man försöker att urskilja ett bekant ansikte .., och man trevar efter koderna.
Det känns också som om kalaset är ämnat för en annan målgrupp än affärsbiträden.
Som om man har kommit fel.
Förirrat sig.
Ja, ungefär så känns det med den nya tidningen.

Men .., idag tycker jag om den.
Just den här dagen!
Jag tycker om redigeringen av sidorna .., fotot förstås (fantastiskt!) och har hittat en hel del som verkar intressant att läsa, jo, det ska bli spännande.

Sen blir det DN och Barbro Ingvaldssons underbara bild från Östermalmstorg.
Det kan vara såna saker som gör att man trivs med en tidning; inte alltid det braskande, inte alltid spännande reportage från bortre Indien, inte alltid djupsinniga analyser av världsläget.
Igår (i DN) läste jag till exempel en minnesruna över en kvinna som inte längre är i livet. Kvinnan hette Annica, hon hade arbetat inom barnomsorgen och det var hennes dotter som skrivit och berättat om sin mamma. Å, det var så ömsint så mitt hjärta nästan gick i små, små bitar.

Nu ..., blir det tidningsläsande!
En skön  söndag önskar jag er alla och igår fyllde förresten den allvetande Rexxie år!
Här kommer ett försenat blogg-grattis!
Hurra, hurra!

Ps. Och ni som läser här .., har ni någon dagstidning? Och vad tycker ni om den? Berätta gärna! Ds.

Dagens fönster ....

... finns i ett gult hus på en kulle och den väldigt uppmärksamme kanske noterar att där är olika gardiner. Jo, det beror på att jag - när linneskåpet röjdes - hittade en lång linnegardin som jag glömt att jag hade, nu testar jag bara .., kanske åker såna upp i stället för spetsgardinerna?

"Men du har ju olika gardiner ...?" sa pv som är en Vän av Ordning.

Sånt bekymrar inte mig.

Det kan man ha om man vill.

Ombytta roller ....

A-M i fikarummet.

För några dagar sedan kom ett sms från Erik på jobbet; han undrade om vi kunde byta rakt av, så där så att han skulle ta mitt eftermiddagspass och jag hans förmiddag - idag, alltså -, ja, det var nån fotbollsmatch där han skulle vara med.

Jodå, det gick ju bra.

Att arbeta förmiddag innebär nästan helt andra kunder!
I vanliga fall har jag mest män eller kvinnor som kommit från respektive arbete och nu ska handla middagsmat, men en lördagförmiddag, då är det mest äldre kunder; morgonpigga tanter och farbröder och där är smålänningar som kommit från Gislaved, Jönköping eller Ljungby för att titta till sina sommarhus och där är en kvinna som har vuxit upp i Umeå och en annan kvinna som tillbringat ungdomen i Helsingborg och det blir på det hela taget en hel del småprat.

Från morgonen är det A-M i charken, Carina i mejeriet och jag själv och alla är vi där långt innan arbetstiden egentligen tar sin början. Nej, det är verkligen inte vettigt, men kanske gör vi det för att inte bli så stressade ..,  å, det är så härligt att kunna göra allt i lugn och ro och hinna småprata lite med varandra. Och för ovanlighetens skull har jag sällskap i fikarummet, då vid elvatiden, när Joakim har anslutit!

Klockan två är min dag över (enbart kassajobb) och jag har med mig go-fika hem och pv - som har agerat frisör och är så fin - har kaffet klart och intill oss sitter harry och nelly och hoppas att det ska falla ner nån liten räka på golvet. Det kan hända att det gör just det.

Inom loppet av tio minuter har min behå åkt av och det är så ljuvligt så det är inte sant!
Och pv berättar att han suttit i flera timmar och tittat på svt-play, ja, hela Vasaloppet i repris har han sett! Själv berättar jag om glädjen i jobbet .., hur underbart det är att känna sig trygg .., att veta hur det fungerar .., såna gånger nästan spricker hjärtat och jag säger att jag bara älskar mitt jobb!

Så många gånger har jag hört människor säga ..."ja, i värsta fall får man väl ta nåt jobb på Konsum eller Ica". Dom skulle bara veta! Så många rara kunder som man har förmånen att träffa .., fina arbetskamrater och ja, så mycket glädje, helt enkelt.

Och nu strålar solen och jag ska - innan jag går ut - ta mig an morgontidningarna.

Fredagsfönstret ...

På väg till jobbet, sittandes i en tunnelbanevagn, fångar AP dagens fönster.
Å, det tackar mamman för!

Dags igen ...

Det var vid åttatiden igårkväll kanske .., han satt i loppisfåtöljen mitt emot kaminen och så - plötsligt - sa han ..., "ja, nu har jag flimmer igen". Att åka in till akuten var inte att tänka på, vi hade ätit middag och då händer ju inget eftersom han ska sövas.
I vanliga fall sjunker hans puls, nu blev det tvärtom - den gick aningen snabbare - och jag kände hur den slog fyra slag och sen skuttade iväg och så började allt om igen.

Natten blev lugn.
Jag drömde att jag var gravid och låg på förlossningen, helt lugn, trots att det var trettio år sedan sist.
Och sen drömde jag om kungen och Silvia.

På väg från sjukhuset ..., jag försökte fånga solen.

Det är tur att man tillhör de morgonpiggas skara, ty vid sextiden fick jag agera färdtjänst och skjutsade så in pv till sjukhuset. Solen var som en stor, härlig blodgrape och det syns verkligen inte på bilden, där den knappt syns där lite ovanför bilen .., men oj, så vackert det var!

Väl hemma igen körde jag raka spåret ner mot havet.
Att det har varit minusgrader natten mot idag, märktes tydligt.
Det  f r a s a d e  i gräset.

Och i motljus.
Sen hemåt ..., varmt kaffe och ostmacka .., nyhetspanelen i SVT och med en programledare som gått i pension men återvänt (jag tycker att han är så ... forcerad!) och jag tänker att min gomorron-favorit är Alexander Norén - inte visste jag att hans syster är Carolina Norén, hon som kan så mycket om melodifestivalen -.
Ja, det är förvisso mycket man inte vet här i livet.

Dagens fönster ...

Mer gråmulet idag, i alla fall nu på morgonen.

Då får ett somrigt fönster från Kyrkås sprida värme.

Det var Ulrika (som jag tror är där just nu) som hade håven redo, då, när det begav sig.

En onsdag ....

Det här med lediga dagar, det är verkligen som bäst.
(Och ändå kan man älska sitt jobb, det är ju lite underligt).

Vad gör man då på en sån dag?
Jo, man kör ett par omgångar tvätt i maskinen och hänger sedan ut somligt av det på strecket och tänk, att det  t o r k a r!

Och man svänger förbi friherrinnan i akt och mening att lämna spelbilagan från igår (hon tippar ju på hästar och affären säljer hennes andelar), men se, den glömmer jag förstås .., men hon har dukat upp till förmiddagsfika vid garageväggen och det är på det hela taget helt ljuvligt.
"Men hör! Lärkan!!" utbrister jag.
Så är det.
Nu är den här.

Man kan också svänga förbi blomsterhandeln och köpa vårlökar och annat och få det planterat i en korg och sen susa iväg till pv:s moster som nu har lämnat en paradvåning mitt emot Nissan och slottet och i stället flyttat in en tvåa i Harplinge.
En ljuvlig tvåa med uteplats och från vardasgrummet (som har stora fönster) har hon utsikt mot väderkvarnen och himlen är som en ostkupa där utanför.

"Men åååå, så fint! Så här hade jag gärna bott i Ystad!" säger jag hänfört. 
Sonja är måttligt förtjust.
Helt ärligt så ångrar hon sig nästan.
Kanske är det kämpandet med att få allt på plats och hela livet som blivit så annorlunda - tillvaron som änka - och först många år i hus och sen i våningen i Halmstad .., och nu här, mer på landet, visserligen nära barnbarnen, men ändå.

Vad mera gör man på den där lediga dagen?
Jo, man tar hundarna och går på ganska lång promenad och blir galen på nelly som vägrar att följa med och bara sätter sig på rumpan en lååååång stund och vi går vidare och först efter kanske tio minuters väntan kommer hon lullande och sen har hon bråttom hem.
Då är hon minsann glad och sprallig.

DN till vänster med kraftigare rubriker ....

Och så kan man läsa Svenska Dagbladet som för en tid sedan erbjöd en superbillig provprenumeration.
Tycker jag om den?
Nej.
Den känns ...spretig, men det kanske är ren ovana.
Och måhända är det inbillning, men nog tycker jag att det är betydligt mer alkoholreklam i SvD.
Nåja, vi är bara i början av provläsandet, vi får väl se.

Upphittat ....

Oj, nu härjar lössen på dagis/skolan igen!

Eva på Tyresö, hennes barnbarn Erik, ja, det var han som hittade listan.
Tack snälla!

"Hej, det är Anita!"

Sittande i trädgårdsstolen - en så kallad micropaus i solskenet - ringer mobilen.
Det är Anita från försäkringskassan som vill få kompletterande uppgifter, därefter ska pengarna betalas ut.

En bra stund pratar vi .., jag rabblar upp mitt rullande schema och hon antecknar, hela tiden vänligheten personifierad och jag säger att jag är fylld av beundran för alla regler dom ska ha i huvudet och jag fattar inte hur dom kan hålla isär allt och jo, jag vet, det är deras arbete, men ändå!
 
Det visar sig att Anita är nästan jämnårig med mig och räknar sig som en inventarie på jobbet, ungefär som jag själv då. Hon låter oerhörd trygg.

"Då så Elisabet, jag ska lägga in dina uppgifter här så har du nog pengarna på fredag, allra senast på måndag ...", säger hon.

Jo, men det känns bra.