Finns det nånting så ljuvligt som att hänga ut tvätt som får torka i vinden?
Jag har just gjort det ..., och då kom regnet ,-)
Bilden togs av Ulrika som numera mest hittar fönster i Östergötland.
Tack och bock!
onsdag 10 augusti 2016
tisdag 9 augusti 2016
Jodå, han fixade det!
Han heter Adnan och kom från Syrien för kanske ett och ett halvt år sedan.
Handlade i affären ..., kunde ingen svenska, men hade ett slags inre driv, tänk, att sånt märks så tydligt. Och så fick han hit sin familj och visade stolt upp dem; vi tog i hand och hälsade och hans fru hade samma öppna blick och jag tänkte att det kommer nog att ordna sig.
I alla fall var det vad jag hoppades på.
Sedan en tid tillbaka har Adnan pendlat mellan Halmstad och Göteborg, där han kämpat med att ta lastbilskörskort (om det nu heter så, alltså att få köra typ Icabilar .., långa släp osv). Det har varit kämpigt; svårt med språket förstås och alla termer, men tänk, när han igår kom in och handlade, då frågade jag hur det gick .., och han strålade som solen och sa att jo, han han hade klarat det!
"Men du förstår Elisabet, det var svårt, inte bara det här att köra lastbilen, utan allt annat, regler om farligt gods och vikt och allt möjligt ..", förklarade han brett leende.
Och ett litet hus har familjen skaffat sig och hans fru arbetade i våras i en av skolorna här i närheten, ja, det börjar ordna sig.
Bakom honom stod tre andra kunder och jag blev så glad, så jag sa högt att "här har vi en som har fixat lastbilskörkort och krånglat sig fram med svenska språket, men har fixat det, det är väl värt ett grattis!" och så sa vi just det och allt kändes så himla bra.
Och jag tänkte på om det varit det motsatta; om jag hamnat i Syrien och dels skulle lära mig syrianska och sedan det där med lastbilskörkortet och nytt boende och börja ett Helt Nytt Liv.
Ja, det finns inga ord för hur mycket jag beundrar människor som tar sig igenom allt detta och börjar om helt från början!
Han heter Adnan och kom från Syrien för kanske ett och ett halvt år sedan.
Handlade i affären ..., kunde ingen svenska, men hade ett slags inre driv, tänk, att sånt märks så tydligt. Och så fick han hit sin familj och visade stolt upp dem; vi tog i hand och hälsade och hans fru hade samma öppna blick och jag tänkte att det kommer nog att ordna sig.
I alla fall var det vad jag hoppades på.
Sedan en tid tillbaka har Adnan pendlat mellan Halmstad och Göteborg, där han kämpat med att ta lastbilskörskort (om det nu heter så, alltså att få köra typ Icabilar .., långa släp osv). Det har varit kämpigt; svårt med språket förstås och alla termer, men tänk, när han igår kom in och handlade, då frågade jag hur det gick .., och han strålade som solen och sa att jo, han han hade klarat det!
"Men du förstår Elisabet, det var svårt, inte bara det här att köra lastbilen, utan allt annat, regler om farligt gods och vikt och allt möjligt ..", förklarade han brett leende.
Och ett litet hus har familjen skaffat sig och hans fru arbetade i våras i en av skolorna här i närheten, ja, det börjar ordna sig.
Bakom honom stod tre andra kunder och jag blev så glad, så jag sa högt att "här har vi en som har fixat lastbilskörkort och krånglat sig fram med svenska språket, men har fixat det, det är väl värt ett grattis!" och så sa vi just det och allt kändes så himla bra.
Och jag tänkte på om det varit det motsatta; om jag hamnat i Syrien och dels skulle lära mig syrianska och sedan det där med lastbilskörkortet och nytt boende och börja ett Helt Nytt Liv.
Ja, det finns inga ord för hur mycket jag beundrar människor som tar sig igenom allt detta och börjar om helt från början!
Dagens fönster ...
Hemifrån-Renée har, tillsammans med sin man Martin (som för övrigt var min klasskamrat under hela grundskoletiden i Malå) varit på en roadtrip runt om i vårt avlånga land och i Eksjö, i Småland, fascinerades Renée över alla vackra trähus.
Och så tog hon fram håven!
Tack snälla! säger jag.
Hemifrån-Renée har, tillsammans med sin man Martin (som för övrigt var min klasskamrat under hela grundskoletiden i Malå) varit på en roadtrip runt om i vårt avlånga land och i Eksjö, i Småland, fascinerades Renée över alla vackra trähus.
Och så tog hon fram håven!
Tack snälla! säger jag.
måndag 8 augusti 2016
Där finns allt ...!
Har ni vägarna förbi Jämtland, rekommenderas verkligen ett besök i Mus-Olles museum i Ytterån.
Det var helt enkelt makalöst vad där fanns grejer!
Och igårkväll hittade jag i bilens handskfack ett vykort som jag köpt just där; det var nog när vi var och hälsade på Gunnar i Vaplan .., det var han som tipsade oss om det här filuriga stället.
Jag ä l s k a r tonen i vykortet och funderar på att rama in det!
Här kan man läsa om Mus-Olles.
Har ni vägarna förbi Jämtland, rekommenderas verkligen ett besök i Mus-Olles museum i Ytterån.
Det var helt enkelt makalöst vad där fanns grejer!
Och igårkväll hittade jag i bilens handskfack ett vykort som jag köpt just där; det var nog när vi var och hälsade på Gunnar i Vaplan .., det var han som tipsade oss om det här filuriga stället.
Jag ä l s k a r tonen i vykortet och funderar på att rama in det!
Här kan man läsa om Mus-Olles.
Plötsligt händer det ...
Glömmer bort tid och rum, i alla fall tid.
Det blir brått att göra lunch.
Hittar upptinad bladspenat och en påse med färska vaxbönor (vi har haft dem på extrapris; gula, gröna och lila).
Fräser upp bönorna som jag kapat i två delar och så i med spenaten.
Kryddar.
Sist av allt i med en röra av två ägg och vatten, plus salt och peppar.
Det blir som en grönlila omelett och så underbart god!
Lite flingsalt till, men bara lite.
Såja, då är det bara att ge sig iväg.
Glömmer bort tid och rum, i alla fall tid.
Det blir brått att göra lunch.
Hittar upptinad bladspenat och en påse med färska vaxbönor (vi har haft dem på extrapris; gula, gröna och lila).
Fräser upp bönorna som jag kapat i två delar och så i med spenaten.
Kryddar.
Sist av allt i med en röra av två ägg och vatten, plus salt och peppar.
Det blir som en grönlila omelett och så underbart god!
Lite flingsalt till, men bara lite.
Såja, då är det bara att ge sig iväg.
söndag 7 augusti 2016
En dag på jobbet ....
Under juni, juli och augusti har jag - enligt det ordinarie schemat - enbart kvällspass, men idag söndag arbetar jag för Fanny och börjar då kvart i nio och slutar halv tre.
Johanna (som nog är den som varit längst i butiken) tar kassan och jag får ägna mig åt datumkoll bland sill, räkor på burk, ostar av alla de slag och så juicehyllan med allt var därtill hör.
Underbart är det att veta att vi nu har koll på när det börjar närma sig bäst-före-datum på varorna, oftast är det magra ostar som man får passa noga.
Och etiketter ska kollas så att dom stämmer och så frontas det förstås.
Denna eviga frontning!!
Vid elva ansluter Johanna.
Vi har flera syskonpar i butiken - Johannas bror Mattias arbetade på Hemköp i flera år, blev mer eller mindre head-huntad till stora Hemköp i stan och efterträddes av sin storebror Joakim som numera är en veritabel klippa .., och deras lillebror Patrik har tidigare somrar plockat varor .. - och Johanna har i sommar varit ansvarig för mejeriavdelningen när Carina haft semester; nu är hon inne på sluttampen, bara en vecka kvar och sedan återupptar hon studierna i Helsingborg.
Johanna - som alltid tycks vara på solskenshumör - läser till socionom.
Att arbeta förmiddag innebär andra kunder; många äldre och där är dom som säger ..."va, vi trodde att du hade slutat, vi har inte sett dig på hela sommaren!", ja, det är dom som alltid handlar på förmiddagarna.
Och där kommer ett par från Schweiz och kvinnan frågar om där finns något café i närheten och så blir det lite prat och när hon har lämnat kassan och jag är på väg bort med kundkorgar, ser jag kvinnan och hennes man stå utanför affären och göra sig i ordning för att cykla vidare.
Det ska visa sig att paret har cyklat vansinnigt långt, men nu bär det av hem till S:t Moritz och färden går rakt söderut, ner mot Helsingborg, över till Helsingör och så färja till Tyskland och därefter hemöver.
När jag frågar om jag får fånga deras händer, säger dom genast "jadå, inga problem!"
Mannen är mycket noga med att vrida på sin ring och han lägger sin hand intill hustruns, så där på cykelstyret.
"Nu, nu kan du ta bilden!" säger han leende.
Ps. Vill ni se en vacker resväg från Zermatt till S:t Moritz, så kan ni titta på filmen här ovanför. Tio minuter tar film-resan som går via svindlande höga broar och tunnlar. I verkligheten förstås längre. Bäst att förtydliga ,-) Ds.
Under juni, juli och augusti har jag - enligt det ordinarie schemat - enbart kvällspass, men idag söndag arbetar jag för Fanny och börjar då kvart i nio och slutar halv tre.
Johanna (som nog är den som varit längst i butiken) tar kassan och jag får ägna mig åt datumkoll bland sill, räkor på burk, ostar av alla de slag och så juicehyllan med allt var därtill hör.
Underbart är det att veta att vi nu har koll på när det börjar närma sig bäst-före-datum på varorna, oftast är det magra ostar som man får passa noga.
Och etiketter ska kollas så att dom stämmer och så frontas det förstås.
Denna eviga frontning!!
Vid elva ansluter Johanna.
Vi har flera syskonpar i butiken - Johannas bror Mattias arbetade på Hemköp i flera år, blev mer eller mindre head-huntad till stora Hemköp i stan och efterträddes av sin storebror Joakim som numera är en veritabel klippa .., och deras lillebror Patrik har tidigare somrar plockat varor .. - och Johanna har i sommar varit ansvarig för mejeriavdelningen när Carina haft semester; nu är hon inne på sluttampen, bara en vecka kvar och sedan återupptar hon studierna i Helsingborg.
Johanna - som alltid tycks vara på solskenshumör - läser till socionom.
Att arbeta förmiddag innebär andra kunder; många äldre och där är dom som säger ..."va, vi trodde att du hade slutat, vi har inte sett dig på hela sommaren!", ja, det är dom som alltid handlar på förmiddagarna.
Och där kommer ett par från Schweiz och kvinnan frågar om där finns något café i närheten och så blir det lite prat och när hon har lämnat kassan och jag är på väg bort med kundkorgar, ser jag kvinnan och hennes man stå utanför affären och göra sig i ordning för att cykla vidare.
Det ska visa sig att paret har cyklat vansinnigt långt, men nu bär det av hem till S:t Moritz och färden går rakt söderut, ner mot Helsingborg, över till Helsingör och så färja till Tyskland och därefter hemöver.
När jag frågar om jag får fånga deras händer, säger dom genast "jadå, inga problem!"
Mannen är mycket noga med att vrida på sin ring och han lägger sin hand intill hustruns, så där på cykelstyret.
"Nu, nu kan du ta bilden!" säger han leende.
Ps. Vill ni se en vacker resväg från Zermatt till S:t Moritz, så kan ni titta på filmen här ovanför. Tio minuter tar film-resan som går via svindlande höga broar och tunnlar. I verkligheten förstås längre. Bäst att förtydliga ,-) Ds.
Söndagsfönstret ....
Från Hästholmen i Östergötland kommer här ett somrigt fönster.
Det var Ulrika som plockade fram håven.
Tack snälla!
Från Hästholmen i Östergötland kommer här ett somrigt fönster.
Det var Ulrika som plockade fram håven.
Tack snälla!
lördag 6 augusti 2016
Som en biobiljett ....
Såja, äntligen har jag kommit mig för att beställa hem den isländska filmen "Bland män och får".
Jo, jag tycker att film gör sig bäst i en biograf, men med mina kvällspass är det inte det allra enklaste att få till det, så nu blir det så här.
Av bara farten beställde jag ännu en film (inspirerad av recensionen från DN), nämligen Mandarinodlaren. Åååå, så mycket roligt att se fram emot!
Tack och lov för internets möjligheter!
Såja, äntligen har jag kommit mig för att beställa hem den isländska filmen "Bland män och får".
Jo, jag tycker att film gör sig bäst i en biograf, men med mina kvällspass är det inte det allra enklaste att få till det, så nu blir det så här.
Av bara farten beställde jag ännu en film (inspirerad av recensionen från DN), nämligen Mandarinodlaren. Åååå, så mycket roligt att se fram emot!
Tack och lov för internets möjligheter!
Resumé ...
Och sen blir allt som vanligt igen.
Det är som om sommaren blir en turbo-resa!
Först Emmas student .., Skottlandsresan .., så Anders-AP-kalaset på Ekerö .., båtturen ut till Finnhamn .., resan hem igen .., och så det här underbara besöket av barn och barnbarn och mågar och fästmör ..., och idag är sista dagen, ja, ikväll åker äldsta dottern med make och en sjuttonårig Emil hem igen och nu blir här alldeles tomt.
Och på måndag börjar pv att arbeta.
Själv har jag en ljuvlig vecka framför mig - tre lediga dagar på raken -, sen blir det jobbarhelg och i morgon har jag lovat att arbeta för Fanny och tänka sig, förmiddag blir det, för ovanlighetens skull.
Men just nu: lördagmorgon.
Ring-så-spelar-vi från radion (med underbare Kim Ohlsson som programledare) och prat med människor från Hedekas, Eskilstuna, Lycksele och Jämtland. Som jag älskar det programmet!
På Haverdals golfbana befinner sig i skrivande stund dom tre herrarna i huset, vilka åkte redan vid halv sju (den yngste som var vaken länge igårkväll och låg och tittade på nån film, ja, han var måttligt pigg när dom åkte iväg) och nu är det tänkt att pv ska "spöa skiten ur dem", som han sa igårkväll. Ja, ja .., det kan han ju hoppas på ,-)
Den yngste golfaren är "kapten Lintott".
Tänk, att du Cecilia kom ihåg det uttrycket, jag hade glömt det själv.
Och han är precis, precis lika go och fin nu som då!
Nu blir det morgonkaffe!
Eller påtår.
Och sen blir allt som vanligt igen.
Det är som om sommaren blir en turbo-resa!
Först Emmas student .., Skottlandsresan .., så Anders-AP-kalaset på Ekerö .., båtturen ut till Finnhamn .., resan hem igen .., och så det här underbara besöket av barn och barnbarn och mågar och fästmör ..., och idag är sista dagen, ja, ikväll åker äldsta dottern med make och en sjuttonårig Emil hem igen och nu blir här alldeles tomt.
Och på måndag börjar pv att arbeta.
Själv har jag en ljuvlig vecka framför mig - tre lediga dagar på raken -, sen blir det jobbarhelg och i morgon har jag lovat att arbeta för Fanny och tänka sig, förmiddag blir det, för ovanlighetens skull.
Men just nu: lördagmorgon.
Ring-så-spelar-vi från radion (med underbare Kim Ohlsson som programledare) och prat med människor från Hedekas, Eskilstuna, Lycksele och Jämtland. Som jag älskar det programmet!
På Haverdals golfbana befinner sig i skrivande stund dom tre herrarna i huset, vilka åkte redan vid halv sju (den yngste som var vaken länge igårkväll och låg och tittade på nån film, ja, han var måttligt pigg när dom åkte iväg) och nu är det tänkt att pv ska "spöa skiten ur dem", som han sa igårkväll. Ja, ja .., det kan han ju hoppas på ,-)
 |
| Det var då det, på grekiska ön Samos. Kapten Lintott. |
Den yngste golfaren är "kapten Lintott".
Tänk, att du Cecilia kom ihåg det uttrycket, jag hade glömt det själv.
Och han är precis, precis lika go och fin nu som då!
Nu blir det morgonkaffe!
Eller påtår.
fredag 5 augusti 2016
Några sensommardagar ...
Att ha barn och barnbarn, svärsöner och fästmör på besök, det är det allra bästa som finns.
Och det blir massor med backgammon (Emil och pv), golfrundor (Emil, pappa Peter och pv), Plump (allihopa) och så krabbfiske nere i lilla hamnen.
Och jag ler för mig själv när jag ser Maria och Maja ligga på bryggan .., det påminner mig om Barnen i Bullerbyn och alldeles varm i hjärtat blir jag. Lika så gott att presentera Maja. Hon är född i Vetlanda, har samma yrke som sonen och är Stenbock, fyller år tolv dagar innan undertecknad. Huruvida hon har höger eller vänster tumme upp, låter jag vara osagt.
Den andra madamen på bryggan, är Lejon, storasyster och har höger tumme upp.
Om några veckor byter hon arbete och ska då lära upp sig på iva på KS.
Huvva!
Vi andra åker hem tidigare, men Peter och Anders stannar kvar och äntligen, äntligen får dom fångst!
Själv arbetar jag kväll och efteråt blir det sommarfest på Skepparstugan för personal och chefer.
Underbart god medelhavsbuffé bjuds vi på och chefen tackar oss för gott utfört värv under sommaren och jag ägnar mig åt beröm av sommarjobbarna som varit som k l i p p o r!
Vilka ungdomar!
Men det har ju inget att göra med den här bilden, förstås.
Jag har två och ett halvt år kvar att arbeta på Hemköp och aldrig har jag trivts såååå bra med ett arbetslag! Så mycket värme! Så mycket omtanke! Så många rara kunder!
Äldsta dottern bakar världens godaste bullar, fyllda med vaniljsocker och drivor av smör.
Vi ä l s k a r dem!
Alldeles nyss vid halv tolv.
Tre herrar på väg för att spela golf. Emil är nu längst av alla (ja, övriga är väl inte direkt landets längsta herrar, men ändå ...) och det är viktiga kamper det här .., Peter har vunnit de två senaste och nu ska han tydligen få pisk, menar Emil och pv.
Ja, ungefär så är det här ..., och jag glömmer att blogga, kanske är det själva livet som kommer emellan?
Att ha barn och barnbarn, svärsöner och fästmör på besök, det är det allra bästa som finns.
Och det blir massor med backgammon (Emil och pv), golfrundor (Emil, pappa Peter och pv), Plump (allihopa) och så krabbfiske nere i lilla hamnen.
Och jag ler för mig själv när jag ser Maria och Maja ligga på bryggan .., det påminner mig om Barnen i Bullerbyn och alldeles varm i hjärtat blir jag. Lika så gott att presentera Maja. Hon är född i Vetlanda, har samma yrke som sonen och är Stenbock, fyller år tolv dagar innan undertecknad. Huruvida hon har höger eller vänster tumme upp, låter jag vara osagt.
Den andra madamen på bryggan, är Lejon, storasyster och har höger tumme upp.
Om några veckor byter hon arbete och ska då lära upp sig på iva på KS.
Huvva!
Vi andra åker hem tidigare, men Peter och Anders stannar kvar och äntligen, äntligen får dom fångst!
Själv arbetar jag kväll och efteråt blir det sommarfest på Skepparstugan för personal och chefer.
Underbart god medelhavsbuffé bjuds vi på och chefen tackar oss för gott utfört värv under sommaren och jag ägnar mig åt beröm av sommarjobbarna som varit som k l i p p o r!
Vilka ungdomar!
Men det har ju inget att göra med den här bilden, förstås.
Jag har två och ett halvt år kvar att arbeta på Hemköp och aldrig har jag trivts såååå bra med ett arbetslag! Så mycket värme! Så mycket omtanke! Så många rara kunder!
Äldsta dottern bakar världens godaste bullar, fyllda med vaniljsocker och drivor av smör.
Vi ä l s k a r dem!
Alldeles nyss vid halv tolv.
Tre herrar på väg för att spela golf. Emil är nu längst av alla (ja, övriga är väl inte direkt landets längsta herrar, men ändå ...) och det är viktiga kamper det här .., Peter har vunnit de två senaste och nu ska han tydligen få pisk, menar Emil och pv.
Ja, ungefär så är det här ..., och jag glömmer att blogga, kanske är det själva livet som kommer emellan?
onsdag 3 augusti 2016
Det är väl det förstås ....
Den där drömmen om en stor italiensk familj - men i det här fallet svensk - där man sitter vid ett bord och äter och dricker gott och nästan ingenting gör mig lika glad.
Hos Eva på Frösön såg jag en bild där hon ser så innerligt lycklig ut.
"Det är för att vi väntar på maten", eller om dom redan hade ätit, svarade hon och så barnen omkring sig och sonhustrur och svärsöner. Det var nu när dom var i Kroatien.
Ja, men precis så!
Igår kom Maria, Peter, Emil, Anders och Maja körande från Ystad och jag arbetade egentligen till nio, men fick sluta en timme tidigare och så cyklade jag i racerfart till friherrinnan och duschade av mig och så samlades vi - inklusive friherrinnan - i Skepparstugan där det var fullsatt - räkfrossa drar alltid mycket folk -. Två sittningar är det, en vid sex och vid efter åtta och man kan välja att sitta inne eller ute, nu blev det inne.
En härlig kväll blev det!
Och jag hade bett Malin som ansvarar för det hela att komma med nån tomtebloss-fin-drink eller nåt sånt, ja, till födelsedagsbarnet, och mitt i alltsammans kom serveringspersonalen med Malin i tätet och det gnistrade och dom sjöng så fint och jag blev så glad, så glad!
Nu är det onsdag och ledig dag.
Somliga är på Holms golfbana och tävlar (pv, Peter och Emil), andra är i stan och strosar och har sig och själv ska jag ta cykeln och ta mig ett dopp i havet.
Den där drömmen om en stor italiensk familj - men i det här fallet svensk - där man sitter vid ett bord och äter och dricker gott och nästan ingenting gör mig lika glad.
Hos Eva på Frösön såg jag en bild där hon ser så innerligt lycklig ut.
"Det är för att vi väntar på maten", eller om dom redan hade ätit, svarade hon och så barnen omkring sig och sonhustrur och svärsöner. Det var nu när dom var i Kroatien.
Ja, men precis så!
Igår kom Maria, Peter, Emil, Anders och Maja körande från Ystad och jag arbetade egentligen till nio, men fick sluta en timme tidigare och så cyklade jag i racerfart till friherrinnan och duschade av mig och så samlades vi - inklusive friherrinnan - i Skepparstugan där det var fullsatt - räkfrossa drar alltid mycket folk -. Två sittningar är det, en vid sex och vid efter åtta och man kan välja att sitta inne eller ute, nu blev det inne.
En härlig kväll blev det!
Och jag hade bett Malin som ansvarar för det hela att komma med nån tomtebloss-fin-drink eller nåt sånt, ja, till födelsedagsbarnet, och mitt i alltsammans kom serveringspersonalen med Malin i tätet och det gnistrade och dom sjöng så fint och jag blev så glad, så glad!
Nu är det onsdag och ledig dag.
Somliga är på Holms golfbana och tävlar (pv, Peter och Emil), andra är i stan och strosar och har sig och själv ska jag ta cykeln och ta mig ett dopp i havet.
tisdag 2 augusti 2016
Dagens fönster ...
"Hejsan!
Lite fina
fönster från den stora staden Göteborg – från mig till dig.
De sitter på
ett hus på Smedjegatan nära Kronhuset.
Wikipedia
upplyser:
Gatan har troligen fått sitt namn efter de smeder som bodde vid gatan. Namnet Smedjegatan
förekommer omkring 1681,
men redan i samband med
stadens grundläggning (1621) var gatan bebyggd.
Huset på bilden är
antagligen inte från den tiden, men ser ut att ha varit någon slags
verkstadsbyggnad.
Vad det är nu vet jag inte,
jag hittade ingen skylt.
Kram
Ann:"
Tack snälla, rara, färgglada Ann!
måndag 1 augusti 2016
Och så blev det måndag ....
... men igår var det söndag och då arbetade jag för Joakim, som så generöst tog min förra söndag, då, när vi var på kalas norröver. Att arbeta förmiddag är helt annorlunda; nu var det dessutom frukten som föll på min lott. Det är tungt, lika tungt som mejeriet nästan, med grå plastbackar som står staplade närapå upp till taket i kylen (gurka, isbergssallad, lösviktsmorötter osv), men det är också vansinnigt roligt. Kreativt, helt enkelt!
Det märks att alla, även ungdomarna som är i tjugoårsåldern, börjar bli möra efter sommarens äventyr i butiken och när någon blir sjuk så faller schemat och det blir såväl långa som många arbetspass.
Själv föll jag ihop i en hög på stranden i Särdal när mina timmar var avklarade.
Där låg vi i på sanden med strandråg runt omkring oss och Nelly hade fått göra oss sällskap, men var måttligt road; hon var mest intresserad av det som fanns i min strandväska - det vill säga baguetten med brieost och salami som pålägg -.
Det makalösa hände att ingen av oss badade!
Vi bara låg där.
Pv hittade på att han skulle köra in till Flygstaden och köpa skruvar till båten (han har äntligen fått igång inombordsmotorn!) och jag låg kvar ..., drog den stora handduken över mig och slumrade till mellan varven .., lyssnade lite till skrien från strandskatorna och fladdret när flockar av starar flög förbi.
Så där gick dagen.
Lugnt och fridfullt.
Kom hem .., läste DN och dödsannonserna läser jag ju alltid och nu log jag så mungiporna nådde från öra till öra när jag upptäckte annonsen här ovanför; för något så ovanligt har jag aldrig skådat.
Förutom dom vanliga korsen som numera börjar bli allt mer sällsynta (mest är det blommor, segelbåtar, hundar, katter, dragspel, fotbollar, bilar) så var det själva texten och jag tänkte att denne herr Knutsson, han måtte ha varit en baddare på att kränga dammsugare och säkerligen var han en trivsam figur, för på den tiden såldes väl dom flesta dammsugare via dörrknackning och demonstration i någon köpares vardagsrum.
Underbart!
Lite senare, vid läggdags, lyssnade jag till Lennart Bylock, som var sommarpratare.
Vilken till synes härlig människa! Att få höra om hans uppväxt i Karlstad, boendet tillsammans med sin morfar .., skoltiden som han mest lämnade för att gå till sjöss och hur tillfälligheter eller ödet - välj själv - kom i hans väg och sedan livet som företagsledare och mycket annat, ja, det var fascinerande.
Nej, det är inte framgångssagan i sig; detta att någon blir mångmiljonär, som är intressant för mig, det är människan bakom! Och drivet. Eller vad som driver. Och bakgrunden.
Jo, jag tyckte verkligen om det programmet.
Intressant var även Stina Stoor som sommarpratare!
En hel del igenkänning där, inte minst dialekten.
Nu är klockan snart kvart i elva och om en halvtimme kommer friherrinnan på förmiddagskaffe, dock något försenat ,-)
... men igår var det söndag och då arbetade jag för Joakim, som så generöst tog min förra söndag, då, när vi var på kalas norröver. Att arbeta förmiddag är helt annorlunda; nu var det dessutom frukten som föll på min lott. Det är tungt, lika tungt som mejeriet nästan, med grå plastbackar som står staplade närapå upp till taket i kylen (gurka, isbergssallad, lösviktsmorötter osv), men det är också vansinnigt roligt. Kreativt, helt enkelt!
Det märks att alla, även ungdomarna som är i tjugoårsåldern, börjar bli möra efter sommarens äventyr i butiken och när någon blir sjuk så faller schemat och det blir såväl långa som många arbetspass.
Själv föll jag ihop i en hög på stranden i Särdal när mina timmar var avklarade.
Där låg vi i på sanden med strandråg runt omkring oss och Nelly hade fått göra oss sällskap, men var måttligt road; hon var mest intresserad av det som fanns i min strandväska - det vill säga baguetten med brieost och salami som pålägg -.
Det makalösa hände att ingen av oss badade!
Vi bara låg där.
Pv hittade på att han skulle köra in till Flygstaden och köpa skruvar till båten (han har äntligen fått igång inombordsmotorn!) och jag låg kvar ..., drog den stora handduken över mig och slumrade till mellan varven .., lyssnade lite till skrien från strandskatorna och fladdret när flockar av starar flög förbi.
Så där gick dagen.
Lugnt och fridfullt.
Kom hem .., läste DN och dödsannonserna läser jag ju alltid och nu log jag så mungiporna nådde från öra till öra när jag upptäckte annonsen här ovanför; för något så ovanligt har jag aldrig skådat.
Förutom dom vanliga korsen som numera börjar bli allt mer sällsynta (mest är det blommor, segelbåtar, hundar, katter, dragspel, fotbollar, bilar) så var det själva texten och jag tänkte att denne herr Knutsson, han måtte ha varit en baddare på att kränga dammsugare och säkerligen var han en trivsam figur, för på den tiden såldes väl dom flesta dammsugare via dörrknackning och demonstration i någon köpares vardagsrum.
Underbart!
Lite senare, vid läggdags, lyssnade jag till Lennart Bylock, som var sommarpratare.
Vilken till synes härlig människa! Att få höra om hans uppväxt i Karlstad, boendet tillsammans med sin morfar .., skoltiden som han mest lämnade för att gå till sjöss och hur tillfälligheter eller ödet - välj själv - kom i hans väg och sedan livet som företagsledare och mycket annat, ja, det var fascinerande.
Nej, det är inte framgångssagan i sig; detta att någon blir mångmiljonär, som är intressant för mig, det är människan bakom! Och drivet. Eller vad som driver. Och bakgrunden.
Jo, jag tyckte verkligen om det programmet.
Intressant var även Stina Stoor som sommarpratare!
En hel del igenkänning där, inte minst dialekten.
Nu är klockan snart kvart i elva och om en halvtimme kommer friherrinnan på förmiddagskaffe, dock något försenat ,-)
Måndagsfönstret ....
"Här får du ett fönster från den lilla färjan som går mellan Skeppskajen och Fjäderholmarna.
"Här får du ett fönster från den lilla färjan som går mellan Skeppskajen och Fjäderholmarna.
Vi hade tur som inte kom med på färjan och då istället fick åka med en annan båt som ju nästan var tom.
Ha det bra där upp i landet Halland
Kram Christel."
//Tack snälla, rara Christel!
söndag 31 juli 2016
Dagens fönster ....
"Ett litet fönster i ett av kapellen i stora katedralen i Santiago.
Cecilia N."
//Tack Cecilia - det blev ju ett perfekt söndagsfönster som fått vila till sig lite, ja, efter pilgrimsvandrandet. Läs här om Cecilias geniala idé när det gäller väntrum och stickning!
"Ett litet fönster i ett av kapellen i stora katedralen i Santiago.
Cecilia N."
//Tack Cecilia - det blev ju ett perfekt söndagsfönster som fått vila till sig lite, ja, efter pilgrimsvandrandet. Läs här om Cecilias geniala idé när det gäller väntrum och stickning!
lördag 30 juli 2016
En annan som man minns ....
Kan du se honom ...?
En äldre man som sitter vid ratten på hop-on-hop-off-bussen i Edinburgh och allt speglar sig i varandra, men där är han verkligen, den där mannen som jag så fascinerades av.
Så här var det.
Vi hade hoppat på och hoppat av och det kom ett veritabelt skyfall och vi beslöt att bara åka med .., fast vi hade sett rundturen minst två gånger och vi kom till en plats där bussen skulle krångla sig förbi andra bilar/bussar och det var hysteriskt trångt om utrymme och pv, som en gång varit just busschaufför, följde med intresse hur detta skulle gå.
Trix-trix .., backa lite, lite framåt igen .., och bakåt och så, efter en stund, hade bussen vecklat sig förbi alla hinder och jag hade god lust att applådera.
När åkturen var slut och vi lämnat övervåningen, bestämde jag mig för att gå fram till chauffören och framföra min uppskattning av hur han löste detta. Vad hade jag väntat mig ...? En ung man i sina bästa år? Nej, där framme satt en man som säkerligen varit pensionär i många år och han loooog varmt och jag sa vad jag tyckte och guiden, som hörde det hela, han log han också och sa att det var många års gedigen erfarenhet som satt bakom ratten.
Just så är det ju.
Jag försöker ofta, när vi får nya sommarjobbare, inpränta vikten av yrkesstolthet i det man sysslar med. Det spelar ingen roll vilket yrke du har - hög status eller låg - det viktiga är - enligt mitt sätt att se det - att man gör sitt jobb så bra som möjligt och då blir det, per automatik ofta så att man känner en slags stolthet.
Och det kan jag säga, att när jag frågade den här busschauffören om jag fick ta en bild, så där i farten, så lyste yrkesstoltheten genom rutan!
Kan du se honom ...?
En äldre man som sitter vid ratten på hop-on-hop-off-bussen i Edinburgh och allt speglar sig i varandra, men där är han verkligen, den där mannen som jag så fascinerades av.
Så här var det.
Vi hade hoppat på och hoppat av och det kom ett veritabelt skyfall och vi beslöt att bara åka med .., fast vi hade sett rundturen minst två gånger och vi kom till en plats där bussen skulle krångla sig förbi andra bilar/bussar och det var hysteriskt trångt om utrymme och pv, som en gång varit just busschaufför, följde med intresse hur detta skulle gå.
Trix-trix .., backa lite, lite framåt igen .., och bakåt och så, efter en stund, hade bussen vecklat sig förbi alla hinder och jag hade god lust att applådera.
När åkturen var slut och vi lämnat övervåningen, bestämde jag mig för att gå fram till chauffören och framföra min uppskattning av hur han löste detta. Vad hade jag väntat mig ...? En ung man i sina bästa år? Nej, där framme satt en man som säkerligen varit pensionär i många år och han loooog varmt och jag sa vad jag tyckte och guiden, som hörde det hela, han log han också och sa att det var många års gedigen erfarenhet som satt bakom ratten.
Just så är det ju.
Jag försöker ofta, när vi får nya sommarjobbare, inpränta vikten av yrkesstolthet i det man sysslar med. Det spelar ingen roll vilket yrke du har - hög status eller låg - det viktiga är - enligt mitt sätt att se det - att man gör sitt jobb så bra som möjligt och då blir det, per automatik ofta så att man känner en slags stolthet.
Och det kan jag säga, att när jag frågade den här busschauffören om jag fick ta en bild, så där i farten, så lyste yrkesstoltheten genom rutan!
Lördagsfönstret ....
"Häromveckan åkte vi på nästgårdssemester med båten till Borgvik i Grums kommun.
Så fint så och där finns också härliga Sliperiet. En konsthall eller vad vi ska kalla det för. På övervåningen fanns detta underbara glaskonstverk framför två fint spröjsade fönster. Svårt dock att fånga konstverket med en telefonkamera. Njut av det som går, i verklighet hundra gånger bättre.
Turtlan som kom sjövägen."
"Häromveckan åkte vi på nästgårdssemester med båten till Borgvik i Grums kommun.
Så fint så och där finns också härliga Sliperiet. En konsthall eller vad vi ska kalla det för. På övervåningen fanns detta underbara glaskonstverk framför två fint spröjsade fönster. Svårt dock att fånga konstverket med en telefonkamera. Njut av det som går, i verklighet hundra gånger bättre.
Turtlan som kom sjövägen."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)