Sextioett och sjuttiofem ...

Idag är det bemärkelsedag för såväl min rödvitrandiga (på bilden endast  r ö d a ...) syster, som för pv.
Min syster fyller sjuttiofem och pv är fjorton år yngre.

Om jag skulle beskriva den äldre av dem, hur skulle det bli ...?
Tja ..., hon är en kvinna med principer .., hon tillhör inte den översvallande delen av mänskligheten, nej, hon håller sig mera på marken ..., hon är målmedveten .., läser omåttligt mycket böcker ., är allmänbildad .., rycks inte med i allt som andra kanske rycks med i .., finns inte på Facebook och har aldrig tänkt ägna sig åt bloggeri .., inte Twitter heller.
Hon är vänfast och en mästare i att skicka vykort (och får många .. i en korg på hennes lilla bord i köket vimlar det av hälsningar från vänner), är vanvettigt intresserad av friidrott och skidåkning, men har aldrig tävlat själv.

Hon har varit tandsköterska och sedemera dialyssköterska.
Hon har en otroligt vacker handstil, är duktig på att sy och sticka och bakar underbart gott frukostbröd. Hon är - i motsats till sin lillasyster - ingen vän av superlativ och det är ju bra; det väger liksom upp.
Inte en enda gång i livet har jag hört henne sjunga.
En tid i livet älskade hon skor .., hade alltid så läckra pumps, nu, på landet är det nog inte så noga.
På bilden har hon Foppatofflor, ja, det går ju lika bra det.

Mera ...?
En gång, när en mus sprang över rumsgolvet, blev hon så upprörd så hon skrek högt av ilska (obs. inte av rädsla, hon var bara förargad!)  ja, så högt skrek hon att den lilla musen tvärstannade och dog - pang - bara!  Somliga spräcker glas av höga toner, hon tar död på möss.

Och här är det andra födelsedagsbarnet.
På bilden ligger han i sängen på Sourbank House i Skottland och tydligen är han uppkopplad med yttervärlden .. kanske läser han på sin padda ..?

Honom har jag gratulerat på såväl FB som Instagram och den mannen känner ni ju redan.
Vad är det bästa med honom?
Jo, det är att jag aldrig under åtta års tid, har sett honom  s u r.
Tvärarg - jo - (bilkörning), men aldrig sur.
Han har ett väldigt gott humör, tror alla människor om gott (ja, nästan) och ägnar sig inte alltför mycket åt grubblerier. Ja, jag tror faktiskt inte att han grubblar alls.

Och så är han väldigt omtänksam.

Så var det med födelsedagsbarnen.

Torsdagsfönstret ....

"Nu har det blivit tid för att åka fram och tillbaka med tåg igen ...", skriver Cecilia N.

Cecilia tillhör också trogna fönsterfångarskaran.

Tack snälla! säger jag.

Ledig dag ...

Inte blev det så mycket gjort.
Långsam morgon (jag är nog mästare i mindfulness ...eller lättja) .., promenad med hundarna .., lite bortplockning .., sen två timmar på stranden tillsammans med friherrinnan (kaffe i termos, mackor) och solen strålade och vi nästan somnade.

Pv, som i morgon fyller sextioett, tog hand om sjötungan som han fått och det blev delikat middag vill jag lova och sen tog vi bilen och körde till Steninge; han iklädd badrock som vanligt(men blev det något dopp ...?) och jag simmade i solstrålarna och solen var som en röd apelsin som tämligen snabbt sjönk ner i havet.

Det var  u n d e r b a r t.

Och så har jag bokat hotell Sekelgården i helgen, i Ystad.
Det blir också bra.
Som en liten eller stor present till pv.
Först besök hos min syster som i morgon också har födelsedag, på kvällen besök hos mina barns pappa och hans fru och där ska hundarna övernatta och på söndag ska Thomas och Tommy segla lite för att testa den nya rullfocken som Tommy köpt. Sist av allt middag hos Maja och Anders i Malmö och en sväng på Ikea på hemvägen; kanske också på Antikhuset utanför Ängelholm.

Allt känns bra.

Lediga-dags-fönstret ...

Jag undrar hur många fönster Ulrika har fångat under årens lopp?
Det måste vara hundratals, om det räcker!!

Nu har jag tappat räkningen, ty i fönstermappen kommer ibland flera bidrag på en gång och kanske, kanske har just det här fönstret visats tidigare, men då får det bli en repris. Jag tycker sååå mycket om öppna fönster!

Tack snälla, rara madam Korkala!

Ett helt annat uttal ...

Ikväll hade jag två män från Syrien i kassan.
Det  k a n  vara så att en av dem är bror till Adnan, ja, i så fall båda herrarna, förstås.

Och den ene sa ..."det här är min bror, han heter Muhammed" och Muhammed frågade vad jag hette och jag pekade på namnskylten och sa Elisabet och så frågade jag om dom var från Syrien, ja, jag var inte helt säker.

Jodå, det var dom, men bodde nu Haverdal.

"Bodde ni i Aleppo ..?" fortsatte jag.

Nej, så var det inte.

"Vi bodde i en stad två mil från Damaskus, du vet, Golan ...?" sa den ene.

Golan ...? Ja, Golanhöjden har man ju hört talas om!

Jag uttalar det med betoning på a:et Golan.

Men dom, dom sa Gooolan, med kort a på slutet.

Se där, alltid lär man sig nånting.

Samspel ....

 
I princip varje ledig morgon tittar jag - mellan varven - på Gomorronprogrammet i SVT.
Medan tv:n är påslagen lyssnar jag till nyheter .., film, - eller bokrecensioner .., får tips om blommor och blader och lite sånt. Tv:n står på .., men jag gör en hel del annat under tiden. Som nu. Bloggar, dricker kaffe .., hämtar in hösthallon .., ger hundarna mat. Och så, när det blir nånting som lockar lite extra, byter jag från stol till loppisfåtölj och följer med, mer noga.

Efter alla år med eftermiddagspass, så blir programledarna nästan som ens egna bekanta.
Då upptäcker man också vilken skillnad det är på stämningen i studion, ja, mellan olika programledare.

När någon ny stjärna introduceras hinner dom knappt öppna munnen, förrän den som är hemtam i studion tar över. Det märktes väldigt tydligt igår, när en för mig ny man delade soffa med veteranen Marianne Rundström. Han hade inte en chans och blev ibland avbruten mitt i pratet!

Göteborgaren Lennart Persson är - i mina ögon - otroligt trygg som programledare, men kan också ta över alldeles omåttligt.

Alexander Norén  i den här morgonens program, försvinner helt intill sin kollega, vars namn jag just nu inte kommer på. Den kvinnliga kollegan håller hårt i ratten; släpper inte in. Åååå, jag får nästan ont i magen av att titta på!

Nej, det kan inte vara alldeles enkelt att hitta ett perfekt samspelt par och finns det alls såna?
Och det som för den ena tittaren är kanonbra, kanske är nåt helt annat för en annan tittare?
Frågar jag pv, märker han inte det minsta av något tvekande samspel ..., han bara tittar.

Och måste det vara två som leder programmet?

Och jag själv - i mitt yrke -?
Jodå, jag skäms när jag tänker på hur jag kan ta över, då, när någon frågar den nya kassörskan som kanske tvekar bara en sekund .,. så himla irriterande det måste vara! Man gör det i välmening, men det kan säkerligen kännas som ett slags övertramp. Bättring utlovas!

Dagens fönster ...

Ännu några fönster från Frankrike .., tack snälla Elisabeth "Dubbelörn" som tog dig tid!

På min gata i stan ....

... händer det trista saker.

Igår ...

... hade jag en ung kvinna i kassan som doftade himmelskt gott!

Det var den här parfymen och även om en doft kan bli nånting helt annat på en annan människa, så ska jag i alla fall testa. Så underbar den var!

För övrigt blev det en härlig arbetskväll.
Det blev datumkoll bland ostar och juicer ..., ja, det fanns liksom tid över till sådant som alltid får stå tillbaka när butiken svämmar över av kunder.

Och så övade vi oss på att skicka inrikes rekommenderade brev.
(Jag låtsas vara kund och arbetskamraten får då ta vid ...).
Nog är det synd att tiden för inlärning är så minimal när man ska sommarjobba, men å andra sidan, sånt här som rek och hur man skickar paket runt världen .., det är uppgifter som man nästan m å s t e  göra själv ett par gånger - innan det sitter - annars blir det mest korvstoppning.

Även ikväll arbetar jag med Cornelia.
Den tösen är verkligen som klippt och skuren för att arbeta med människor.
Under våra kvällar tillsammans har jag försökt ge henne så mycket kunskap som möjligt om .., ja, om allt som hör till och nu fixar hon bland annat tidningsrapporteringen galant.

Ååå, vad det är roligt att se hur arbetskamrater som är nya ., ja, hur dom  v ä x e r!
Jag tänkte en gång att .., jo, men det är som att bre vingarna omkring dem och så får dom lära sig allt eftersom och sen - tjopp - behövs det inga vingar längre .., och det är så underbart att se dem stå där och känna sig "säkra".

Och nej, det handlar inte om raketforskning eller hjärnkirurgi, men i det jobb man har, så gäller det ju i alla fall att känna yrkesstolthet .., att kunna sin sak.

Nåväl, när klockan var kvart över nio var vi klara och pv - som varit i Småland och hälsat på släkten - satt i bilen och väntade. Harry kom och mötte på lastbryggan .., han hade fått nytt säkerhetsbälte (fungerade perfekt) och Nelly låg längst bak och sov. Själv satt jag intill chauffören och tittade på inkommande meddelanden på familjechatten. Nån hade varit på fotbollsderby med glada och upprymda småttingar .., och en annan hade - i arbetet - mött våldsam död och förtvivlan.

Livet.
Just det.

Dagens fönster ...

Från Vålådalen i Jämtland kommer det här fönstret.
Det är den alltid så minnesgoda Cecilia N som agerade fönsterfångerska.

Tack snälla!

Resumé ....

Ja, det kanske man skulle göra någon gång. Bilden från dagens DN. Anette Nantell tog bilden.

Det blir en knepig natt fylld av sprängvärk; inte i området kring själva knäet, utan på en viss punkt nere på skenbenet. Jag säger till pv att nästa gång det vankas besök på ortopeden i Hässleholm, då ska jag ha markerat med tuschpenna på den där punkten där det alltid värker, just där.

Andra mår bättre, den där pensionatsvärden, till exempel.
Han stiger upp i ottan för att vittja det enda nätet.
När han sedan kommer hem igen, berättar han hur det har åskat och mullrat och jag halvhänger ut genom det öppna sängkammarfönstret och ser honom "reda" ut nätet .., där är krabbor som läggs i cykelkorgen och som sist av allt skjutsas ner till stranden och återbördas till havet, men där finns också några makrillar och nån plattfisk och där är småfisk som krabborna kalasat på - dom kokas och blir till festmat till sigge nilsson -.

Och det blir frukost och vi tar var sin del av morgontidningen.
Jag läser om en ö i en Italien och tänker på sommaren som varit.

Ungefär så där tror jag att det ser ut i hjärnans minneslåda ....

Vilken härlig sommar det blev!
Så händelserik!
Minnen läggs på plats i hjärnas byrålåda, den som snart svämmar över.
Efter sextiotvå år är det trångt i minnesbanken .., somligt trillar ut.

Men sommaren ..., ååå, det var Pv som bröt handleden, hjärtoperationen på Södersjukhuset och Emmas studentexamen .., resan till Skottland och Cornwall .., besök av barn och barnbarn och det underbart härliga kalaset på Ekerö med så mycket glädje och kärleksfulla tal från båda jubilarerna till varandra .., och dagen därpå - den soliga båtresan till Finnhamn - och hemresan då vi stannade till någonstans vid Göta Kanal och den lilla skålen som jag köpte och som är så fin!

Mågen som stolt visar sin stora krabba!

Allt sånt.
Förr om åren brukade jag skriva en liten sammanfattning i stolpform bara över året som gått - allt som gjort hjärtat glatt - och så hade jag det fullt synligt, så där så det inte faller i glömska.
Alla möten  och all värme.

Foto: Elisabet Ubbe

Annat som gör hjärtat glatt.
I dagens DN, på sidan 18, kan man läsa om fyra ungdomar som kommit till vårt land och om deras drömmar och hur det har blivit. Ja, tänk om ens egna barn gjort den resan i den åldern! Lämnat Malå och givit sig av - hals över huvud - till ett land med ett helt annat språk och en helt annan kultur!
Klarar man detta, hur stark blir man då inte som människa?

Igår hade jag Adnans fru Susan i kassan.
Det är dom som är från Syrien.
Nu rör hon sig på ett helt annat sätt .., med självkänsla ..., och hon ler när hon kommer till kassan och jag får veta att hon arbetar i en förskola eller på ett dagis och det är märkligt - eller inte - hur detta att man hittar en plats i tillvaron, hur det även speglar sättet man går på. Eller hälsar.

Och nu är det söndagmorgon eller mitt på dagen. Pv spelar badmintonen med Evas Långe Make och sen bär det av till Ljungby för att få träffa brorsdotterns lilla Majny som har kommit med sina föräldrar från Jämtland. För några dagar sedan fick jag en bild där Gunnar i Vaplan håller i den lilla madamen med sitt yviga hår, ja, dom är ju grannar bevars.

Mera?
Jag har läst ett utdrag ur journalisten Niklas Ekdahls bok "Hur jag dog", där han berättar om sitt självmordsförsök. Underbart (ömsint) foto av författaren - taget av suveräna Beatrice Lundberg -.
Den boken ska jag beställa bums.

Och så lyssnade jag igårkväll till sr.play och den nye förbundskapten i fotboll - Janne Andersson - som i sitt Sommarprogram berättade om ledarskap, kamratskap och vad han tycker är viktigt.
Hur intressant som helst var det!

Och tänk, i några bergsbyar i Italien, där sover människorna utomhus i skräck för nya skalv.
Där blir det nog ingen skrift om det underbara som hände sommaren 2016.

Ja, det blev mycket hullerombullertankar det här.
Om drygt två timmar är det dags för mig själv att arbeta; idag tillsammans med C.
En sååå rar tös och idag ska vi minsann träna på hur man skickar rekommenderade brev.

Söndagsfönstret ....

....visar utsikten från Fällviks kapell i Ångermanland, ja, det passar väl som bäst på en söndag.

Bilden togs av Karin Eikedahl.

Tack snälla! säger jag.

Snart slut på augusti ...

En vanlig lördag.
Pv river brädor på baksidan (eller framsidan, hur man nu ser det .., mot vägen till) av huset och på bordet ligger spikar i mängder!
Nya fönster ska komma till veckan; till Gunnars Rum och till pannrummet, som väl får betecknas som Sigges Rum. Åtminstone vintertid är det där han - Sigge - mest håller till, nu, när det är sommar och gräsligt hett där inne (vattentankarna är heta av all solfångarvärme), kurar han på toppen av en karl-johan-soffa i garaget och kommer bara jaaaaamande var morgon och vill ha kokt fisk, ja, ibland på kvällen också.

Och vi dricker 11-kaffe på altanen .., knåpar med DN:s lördagskryss .., planerar för taket som ska byggas över halva altanen .., och vi pratar om körkortsfrågor och jag kollar på nätet och ser att hälften av alla som kör upp blir kuggade. Otroligt. Bäst klarar sig körkortselever i Örnsköldsvik! Jaha, ja.

Mellan varven plockar jag bort vissna blommor och tömmer krukor på jord,.
Luktärterna har gjort sitt - farväl - och en sista bukett hamnar i köksfönstret.
Rosorna blommar återigen! Stora, röda, frodiga!

I växthuset trängs en miljon bin runt druvklasarna; man kan tro att en liten motor är igång, så brummar det! Små tomater är äntligen ätmogna .., och vi konstaterar att årets skörd av såväl gurka som tomat är långt sämre än fjoårets!

Och snart vankas jobb.
Ikväll tillsammans med Hampus; han som tänker sig att bli läkare.l
Det blir nog bra.

Dagens fönster ...

Å, ni underbara fönsterfångare!

Igår kom fönster från såväl Vålådalen, Höga Kusten som Frankrike!
Det här är just från Frankrike och det är "dubbelörn" - min namne Elisabeth - född i Norrbotten men numera boendes på Söder i Stockholm, som hade håven redo.

Franska fönster, således.
Men oj, vilket sjå att putsa alla dessa små rutor!

Tack Elisabeth! (som för övrigt inte tycker om att bada i kallt vatten ,-)

Det gäller att ta vara på ...

Det är som att ha varit lite utomlands, dom här tre dagarna av ledighet.
Igår i sällskap av Eva från Tyresö och hennes Långe Make och idag solokvist.

Med mig hade jag dock DN:s fredagskryss (korsordet, alltså) som jag inte löste fullt ut.
Mellan varven (som var korta) badade jag  l ä n g e.
Önskade att jag hade tagit med mig snorkel och cyklop, men så långt hade jag inte tänkt.

Läste ett inlägg på Instagram om gurkmejans fantastiska egenskaper ..., upptäckte på samma ställe att arbetskamraten Pernilla skurit bort en liten bit av tummen, jo, jo .., vi har fått ny klinga på skärmaskinen och den är  v a s s ..., och så ser jag - också på Instagram - att pv:s barndomskamrat eller ungdomskamrat från Steninge .., att hon och maken har ett företag där dom bland annat säljer förstoringar av hans fjärilsbilder.

Just så mycket mer upptäckte jag inte.
Nu har pv kommit hem och cyklat ner för ett dopp i havet (han åkte rullskidor från  jobbet och hem till Stensjö och det var svettigt ...) och ikväll väntar trerättersmeny hos friherrinnan och hennes syster - min namne -.

Det ni.

Dagens fönster ....

Om det nu inte var så att jag visste vem som fångat det här fönstret, så hade jag  gissat på Guy i Arvidsjaur.

Men se, så är det inte!

I Fällsviken, vid underbart vackra Höga Kusten, finns fönstret .. och det var Karin - bonusmamma till mina barn - som var redo med håven!
Tack snälla! säger jag.

För, - och nackdelar ...

Utan stress i loppisfåtöljen, tittandes på Gomorron-tv.

Under sommarens tre månader har mitt schema inneburit enbart kvällsjobb.
Jag cyklar eller kör bil hemifrån vid två, börjar halv tre och är hemma vid halv tio.
Fyra kvällar i veckan och varannan helg.
Så länge pv hade sommarlov, hann vi prata med varandra, men nu, sen skolorna börjat, blir det nån halvtimmes surr - knappt det -, ty vid tio är han - som stiger upp fem på morgnarna och cyklar iväg en timme senare - rejält trött.
Själv är jag tämligen speedad och har svårt att komma i säng före midnatt.

Det är en nackdel, förstås.

Men fördelen är att jag på morgnarna kan ta det l u g n t.
Jag tittar lite på morgon-tv hos SVT .., äter frukost .., tar hundarna på promenad .., vattnar i växthuset och pysslar om dom snart bedagade blomstren på altanen .., läser det dagliga mejlet från min syster i Australien ..., ja, lite så.

Detta sammantaget är en enorm fördel och alldeles underbart för mig.
Rejält med egen-tid.

Och varannan vecka - då, när jag har jobbhelg - är jag ledig tre dagar på raken.
Som nu.
Det här är den sista av dom tre och timmavis har jag suttit på stranden eller simmat i havet och bara njutit av sensommarvärmen.

Just det ämnar jag göra prick nu.

Dagens fönster ...

I Lund, från ett fönster i närheten av BB, ja, där tog vännen Torun fram håven.
Ni vet, Torun från Umeå, men som sedan länge bor i skånska Staffanstorp.
Det här är resultatet av fångsten.
Visst är det alldeles omåttligt vackert!

Och så säger jag grattis till fina och generösa Torun, för hon har blivit mormor!

Denna dagen, ett liv ...

Ledig dag två av tre.
Otroligt varmt redan vid nio på morgonen.
Tar hundarna på lillrundan, men upptäcker att där jag i vanliga fall går - vid lagården - där är det nu avspärrat, där har man hästarna, allt medan en ny, jättelik hage görs klar.

Det blir till att ta johanssonrundan (upptäcker att där, på tomten, växer mängder med havtorn, men det är bevakat med stängsel och kamera, så det är bara titta ...)  och det är nu ännu varmare och stackars Nelly lullar på i sakta mak, tungan hänger mot marken och vi väntar och väntar.
Liiite fortare går det när vi går ner för ...ja, ner mot havet till, med blommande ljunghedar på ömse sidor om stigen.

Och så vänster nere vid havet .., jag ser en kvinna som har simmat lååångt ut i vattnet och jag tänker att så snart jag kommit hem och duschat hundarna, ska jag cykla ner till stranden.

Möter ett ungt par med var sin solstol och badväska .., i en vindskyddad "grop" sitter ett äldre par och äter frukost.., flugor surrar - det är himla irriterande - överallt är dom!

Vid parkeringen finns en kran där man kan hämta vatten, så jag blaskar av båda hundarna rejält, ja, mig själv också.

Ännu doftar poppeln ...

Och nu hemma.
Hundarna i soffan - jag lade dit ett svalt lakan - så känns det kanske skönare efter all värmen.

Tittade på Gomorron-Sverige i SVT i morse och på något sätt kändes det som dålig stämning i studion ..., betalade räkningar (däribland SL-biljetterna från i juli .., och kom ihåg den underbara båtturen ut till Finnhamn) ...., och slutligen kom ett alldeles omåttligt glädjande sms: någon har idag klarat teoriprovet för körkort! Så underbart!

Dagens fönster ....

.... finns i Cornwall, någonstans längs vägen "hem" till Millbrook.