Dagens fönster ....

.... fångades av Ulrika och det tackar jag storligen för.

Måndag ...

Solsken och friska vindar från nordost.
Aldrig brydde jag mig om vindarnas riktning under tiden hemma i Malå - det gör jag nu -.
Om inte annat för att pv har koll på dem.
Ska han få med, - eller motvind på vägen till eller ifrån jobbet ...?

Googlar på vädret hos SMHI, men hamnar på nån slags sida där alla är arga på meteorologer i allmänhet och SMHI i synnerhet och allra värst är ilskan över hemsidan. Tack och lov att man inte har det ansvaret!

I Hässleholm lär solen ska skina i morgon och det känns bra.
Resan till ortopedavdelningen, där jag numera känner mig helt som hemma, får bli till en liten semestertripp. Tänk, i november är det sju år sedan mitt nya högerknä kom på plats .., sju år sedan jag i min mobil fick tröst och uppmuntran från Bettankax och sju år sedan en av döttrarna sms:ade alla snäll-tryggord hon väl kunde komma på .... (morfar, mormor, moster margit .., alla hundarna och allt möjligt annat ...!) .., sju år sedan jag hade så ont efter operationen att jag hackade tänder och kräktes i evigheter (ingen morfin ...) .., sju år sedan jag inte fick igång rätt sätt att gå i korridoren - det var som om den konsten - bara på några timmar - helt hade tackat för sig!

Nu är det sju år senare.
Fortfarande är jag sommarklädd.
Barbent och sandaler.
Älsklingskjolen.
Det gäller att hålla ut så länge det går.

Från min syster i Australien har kommit mejl som berättat om orkanvindar och skyfall.
Så här skriver hon idag:

"I fredags hade vi faktiskt 22C och sol från en klarblå himmel. Så underbart!!!  Tog en långpromenad med Sophia och sedan halvlåg jag i solstolen och bara njöt tills magen sa ifrån att det var dags för sen lunch. Det fina vädret höll i sig till i går eftermiddag, men då kom en ny regnstorm med skyfall igen och i dag är det bara 14C, åska och regnskurar.  HUVVA!!!!  Nu lovar man fint väder
fr.o.m. torsdag och man kan ju alltid hoppas. Vi har nu på en månad fått mera regn än vi normalt får på 2 år."

Och orkanen Matthew närmar sig Haiti, Kuba, Jamaica och Bahamas och arma människor att leva i såna områdenm! Mer än en gång i livet har man haft orsak att vara tacksam över var man råkade födas. R å k a d e. 

Bara en sån sak!

Dagens fönster är en dörr ...

Visst är det helt sanslöst!
Pv beslutar sig för att byta ytterdörr och vi väljer ut en och sätter in en annan ("vi" = pv) och inte förrän nu på morgonen upptäcker jag att dörren som går ut till det som en gång var en inglasad altan, mot Ejdervägen till, ju är en exakt likadan dörr som den vi tog bort, men den här (bilden) har inte slitits av väder och vänd på det viset.

Hur kan jag - under sex år här i huset - ha missat detta så totalt!?
Inte en enda gång har jag reflekterat över att dörrarna är likadana!
Jag har inte ens tyckt att den varit vacker, men det gör jag nu.

Otroligt. 

Dörren ....

I tjugonio år har pv bott i det gula huset på kullen och minst lika länge, ja, längre än så, har ytterdörren suttit på plats. Den har inte bara varit rejält sliten, utan också tröööög.
Nu skulle det köpas ny. Ååå, som vi satt framför datorskärmen och tittade på olika dörrmodeller i olika färger!
Vit dörr? Nej, inte till den ljust gula väggen, det kändes som om det skulle bli alldeles för kallt och tänk, på vintern!
Det blev en grön.
Problemet är ju bara att en datorbild kan vara en sak och verkligheten en helt annan.
I torsdags kom den - dörren -.

Och igårmorse satte pv igång att ta bort den gamla fönsterkarmen dörrkarmen,. (Tack Bert!)
Arton skruvar skulle sågas av - för hand - tills han kom på ett annat sätt att få bort dem och harry förundrades storligen över vad husse sysslade med och matte kom med uppmuntrande tillrop (och kaffepauser) och så röjde jag ju och fick ordning på verktygen.

Och det var samma sak med Nelly .., vad är nu detta som står på?
Hon, som alltid har sån pejl på  d e t a l j e r ..., minsta lilla löv som ligger på trappan måste hon kolla in .., ja, hon stod länge och tittade sig omkring!

Det är svårt med rätt färgåtergivning.
Väggen är ljust gräddgul och till vänster om dörren hänger årets påskpynt (något decimerad .., kycklingar och ägg har ramlat bort), en present av friherrinnan.
Ja, just det .., här har vi påsk året om!

Det ska bli gröna blomlådor i trä nästa år. Samma färg som dörren.

Till vänster om dörren ser det ut så här.
Kaprifolen som vi klippte ner helt och hållet och som blev så fin tidigare i sommar, ja, den
ser nu ut som alla andra kaprifoler .., risig och kal nertill och grönare upptill.
Den röda pelargonian är jättestor och den fick vi överta när grannarna Gun och Göran sålde sitt hus och flyttade. Jag ställde in den i Gunnars Rum (klippte bara bort blommorna) och sen fick den klara sig bäst den kunde - helt ärligt räknade jag inte med att den skulle överleva - och krukan är såååå tung och i nån slags keramik!

I våras gav jag den en skvätt vatten .., tog ut den i maj och döm om vår förvåning när den sätter fart och blir helt fantastiskt fin!
Woooow! Vilken livkskraft!

Blomlådeblommorna har varit bedrövliga hela sommaren, precis som det varit i växthuset.
Nåja, det är väl så livet är .., upp och ner.

Och så dörren, ja.
Hela dagen och långt in på kvällen kämpade pv med detta och det började regna och mörket kom och så skulle vi då försöka få den på plats.
Från garaget till trappan bar pv den svintunga dörren och så skulle tre gångjärn passas in!
Men HUR skulle det gå till!!

Är det nånting jag verkligen beundrar hos den här pensionatsvärden, så är det att han - inte bara är stark rent fysiskt - nej, han hittar alltid lösningar när det gäller att lyfta eller flytta saker.

Nu hämtades en bräda som fick agera hävstång och som vi kasade upp dörren på ..., domkraften plockades fram och så riktade vi in dörren mot gångjärnen .., jag fick hissa upp och ner med hjälp av domkraften (första gången i mitt liv, tror jag!) och mellan varven blev det fel och så det blev till att börja om .., och jag fick kramp i högerbenet och pv, som nyss diagnostiserats med bråck i den nedre delen av regionen .., ja, det var nog inte så hälsosamt det där ..,-)

Nåja, den kom på plats!

Nu återstår isolering runt karmen, brädor ska spikas fast och det ska målas ovanför dörren och ett nytt handtag ska inhandlas. Jag tror att det kommer att bli bra! Det gröna tar upp växthusets färg som är aningen mörkare och så är det ju allt det gröna i rabatten, jo, men tror att det blir fint.

En av frågorna när dörren beställdes var detta med glaset?
Skulle det vara klart eller icke-genomskinligt.
Vi valde det senare; det kanske var dumt, tänker jag, men nu är det gjort.
Å andra sidan, om Jehovas Vittnen kommer på besök och man står där i nattsärken eller än värre - i Evadräkten - kanske det är skönt med ett filter? Om inte annat får man tänka på de ärade vittnenas hälsa.

Ja, så är det här i det gula huset den här helgen i oktober.
Idag skulle min faster Anna-Maria ha fyllt år. Eller om det var igår, kanske?
Grattis faster; du alltid så glada och vänliga människa .., du som skrattade så hejdlöst åt Helan och Halvan på tv!

Söndagsfönstret ...

Det var skördefest vid Särdals Kvarn igår.
Dit åkte vi - friherrinnan och jag själv - och det visade sig vara försäljning av sånt som pumpor, underbart vackra morötter i olika kulörer, lammskinn, blomgrupper, ägg från hönsen i Ullarp .., ja, det såldes alla möjliga grönsaker och så var det konstutställning också.

Parkerade bilar i mängder trängdes på den stora lägdan en bit därifrån och det blev många hejanden bland bekanta ansikten. Handlade vi nånting ..?  Jo, själv köpte jag morötter från Ugglarps Grönt som sedan kom till stor glädje när det var middagsdags. (Orangefärgade på utsidan, gula inuti och så makalöst goda!)

Ägaren till Skepparstugan och Göstas Café i Steninge, driver också ett café alldeles intill kvarnen, ja, på samma tomt. Caféet är inrymt i en gammal lagård, med borden i olika bås .., så fantastiskt fint var det och det var där som fönsterhåven plockades fram.

Ledig lördag ....

Ståpaddelövningar ...

Vad gör man då?
Jo, man hämtar sin på jobbet kvarglömda mobil och småpratar lite med Marie som är i charken ..., och sen åker man hemåt och ordnar frukost, allt medan pensionatsvärden kämpar med att få loss dörrkarmen - en ny ytterdörr ska komma på plats - och alldeles enkelt är det inte.
När jag kommer och frågar hur det går, säger han att många fula ord har singlat runt i hallen och han har klämt sig på fingrarna och det har varit blodvite.
Men inget flimmer.

Och så blir det Skördemarknad vid Särdals kvarn .., jag köper olikfärgade morötter som ska ingå i dagens middag .., och på väg tillbaka - friherrinnan gör mig sällskap - beslutar vi oss för att ta det första oktoberdoppet. Tack och lov att baddräkten ligger redo i baksätet!

Det är ju totalt meningslöst att skriva att "det var helt underbart!", för det är ju jämt!

Några unga kvinnor kämpar för att lära sig att stå och paddla och en av dem ropar till oss .., "det är faktiskt svårare än man tror!", men det kan jag säga, att nåt annat trodde jag minsann inte heller!

Hur väl minns jag inte mina egna försök till surfande och då hade man ändå ett stag att hålla sig i.
Med vinden tog man sig långt, men stört omöjligt var det för mig att ta mig hem igen!
Bilden är från 80-talet någon gång, ja, på den tiden låren var någorlunda fasta.
Det var då Tommy fick bogsera mig i land.

Badet, ja.
Enorma mängder med tång har blåst in över land och lagt sig som en tjock, mjuk matta längs piren!
Ni kan tro att där vimlar av flugor och oj, så mycket mat sädesärlorna ska hitta, alldeles gratis!

Nu har räcket på vänster sida av piren tagits ner för vintern och vi går med pytte-försiktiga steg fram till stegen (det röda på bilden) och då är liksom räddningen där! Usch, man kan halka och slå sig halvt eller helt ihjäl, ja, om det vill sig illa, ty där är alger och tång på betongen och friherrinnan säger att faktiskt borde vi ta med oss en rotborste och skura den ren.

Hur varmt eller kallt det var?
Tja .., kanske sexton grader.

Man kanske skulle ha blivit operationssköterska ....?

Efter detta blir det lunch - potatis/purjolökssoppa - present av friherrinnan när jag en kväll svängde förbi med varor från affären .., och pv åker in till stan för att handla virke.
Själv röjer jag ute vid trappan/bron .., plockar upp rockwool, gipsbitar, trä och byggplast .., krattar bort .., lägger alla verktyg på ett grönt bord som pv en gång snickrat ihop .., det liknar nästan en operationssal.
Så dammsuger jag hallen och övervåningen, städar badrummet där uppe och slänger lakan i maskinen.

Sen tycker jag att det får räcka.
Men se pv .., han kämpar på och den här sidan klickas upp med ojämna mellanrum.

Dagens fönster ...

Från ellem i Skellefteå kommer den här bilden och så här skriver hon:

"Här kommer några fönster! 

Om jag minns rätt ska huset rivas vad det lider. Därav texten på fasaden."

ellem 

Elisabet skriver: Ute på en åker, en fem kilometer härifrån, står en stor skylt med samma text och jag trodde 

 till en början att ordet skulle stämma till eftertanke, rent mänskligt .., kanske hade man  nån

i sin närhet som man borde be om förlåtelse. 

Sen berättade pv att så var det nog inte tänkt ..., en stor del av den där åkermarken hade 

förvandlats till asfalterad väg, det var till själva naturen förlåtet var tänkt. 

Och tack ellem för att du tog tid att plocka fram håven!

(Texten blev underlig med långa mellanrum, ja, ja .., det får vara så här).

Litet brev från harry ...

Hej!
Det är en harry som skriver.

Titta, så fin jag är på bilden - ja, om jag får säga det själv, alltså -!
Det var igår som vi fick besök av Eva från Tyresö och hennes Långe Make; dom skulle äta fisksoppa som matte har fått dille på att göra och det är så roligt när det kommer gäster, för här, där vi bor, träffar man inte så många människor.

Jo, ibland träffar jag Elsa och Alice matte Christina och ibland Ecke och Britt (Ecke har ofta godis i sina fickor, men det är bara Nelly som bryr sig om det .., hon är ganska ohyfsad och går fram och tigger helt ogenerat, det gör inte jag!) och så kommer ju Lena på besök och då blir jag överlycklig och så fort jag hör hennes Saab nere vid vägen, så   r u s a r  jag ut ur huset och möter henne när hon kommer gående uppför backen (hon tycker inte om att backa ner, därför får bilen stå vid segelbåten).

Ulf och Eva ..., när dom kommer, då blir jag också så där jätteglad!
Eva är lite försiktig av sig, så jag hälsar mest på Ulf som är lång och ganska stor hela han.

Ibland får jag träffa Meja i Skåne och hennes husse Tommy, honom är jag också förtjust i. Han är så snäll med mig, ja, det är Karin också, men jag tycker nog lite mera om karlar i alla fall.

Tittar ni på bilden?
Åååå, det var så skönt att få ligga i soffan mellan Ulf och Eva och dom klappade mig och strök mig på pälsen och Nelly rymdes inte riktigt - hon vill ligga i hörnet, där jag också vill ligga - och ibland hoppade hon upp, men hoppade lika fort ner. Nelly, hon tänker bara på mat och nu ville hon ha glassen som var över efter den där äppelkakan som husse gjort.

Men Husse, han är i alla fall min allra bästa vän.
Jag ligger vid hans fötter och sover hela natten; med huvudet på hans ben.
När han cyklat till jobbet, då ligger jag med huvudet på hans kudde, det får jag för matte.
Hon är väl snäll hon också, men husse .., han tar mig på jättelånga cykelturer och äventyr och det är så himla roligt!

Nu ska vi snart gå på promenad!
Hälsningar från er vän, Harry.

Kummel och lax ...

Soppor av alla de slag, det är nästan det bästa jag vet.
Jag minns en lunchpaus någonstans i Tyskland - en stor gryta med gulaschsoppa - och hur god den var! Men jag minns också en "husets soppa" i Skottland; en soppa som nog bestod av tapetklister .,. i det närmaste oätlig!

Igår blev det min egen fisksoppa.
Utanför affären där jag arbetar står varje onsdag fiskhandlaren Andreas med sin vagn och så härligt det är att kunna stå där och fundera över vad man ska ha till middag och han är sååå bra på att komma med förslag och dessutom är han trevlig!

Nu blev det kummel och laxbitar och ett nät med musslor.

Underbart smarrigt blev det!

Vi hade vitt vin hemma, men fy, så dåligt det var .., vilken miss!
Det fick bli vatten till soppan i stället.
 

Dagens fönster ....

Bert i Luleå är ute på vift och har varit med om både det ena och det andra. 

Jordskalv, till exempel. 

Och tänk, att han hade fönsterhåven med sig!
Tack Bert!
 

Så här skriver han: 

"Hej!

En hälsning såhär en torsdagsförmiddag i september, då vi passerar detta "mysiga" hotell i Rhodos stad på vår promenad."

// Bert

En dag ...

.... i slutet av september tar jag den storartade madamen i Göteborg på orden och tittar på DOX-dokumentären "Human" där människor från jordens alla hörn och kanter delar med sig av sina tankar och erfarenheter.
Programmet är två timmar långt och till en början tänker jag dela upp det hela - för att alls orka - men jag blir sittande i loppisfåtöljen från början till slutet.
Den som skapat filmen heter Yann Arthu-Bertrand och är född 1946.
Magnifikt, vill jag säga.
Gripande också.

(Och vilka bilder denne man tar ....):

Efter två timmars tittande tar jag hundarna och går på långrunda - den vi kallar Johanssonrundan -.
Först ner mot parkeringen, sen in i hästhagen där det vimlar av hästlortar (men hästarna är längre bort, mot hamnen till) och Nelly skuttspringer och är före oss mest hela tiden .., viftar på svansen och är så glad, så där så jag kan äta upp henne!

På bilden har vi gått längs havet och uppför backen och närmar oss snart fabrikör Johanssons hus (där ingen ännu visat sig på flera år) och vi, eller i alla fall jag, har numera vant mig vid huset.

Nästan hemma, nu har vi svängt höger mot lagården och Eckes gula hus .., och där har gjorts stooora hagar - flera stycken - och hästarna går två och två och är så vanvettigt nyfikna på den där lilla skruttan som tycks totalt orädd för dem.
Om Harry bryr dom sig inte ett skvatt .., men så vill han väldigt gärna gå därifrån också :)

Å, sicken ljuvlig ledig dag det här har varit!
Och i morgon blir det förmiddag, tillsammans med Cornelia som ska lära sig gången i mejeriet och brödet, ja, det blir säkert trevligt.

Upptäckte - till min glädje - att Jessica i Västerås är på banan igen, nu med ny blogg!
Heja Jessica!

En till blogg (med fina bilder) som jag totalt glömt bort, hittar ni här.

Ja, det var väl allt.

Onsdagsfönstret ...

... finns i ett gult hus på en kulle, här i landet Halland.

Och som ni ser mår herr och fru Undulat bra .., men mindre bra mår en geting som ligger avliden till vänter om physalisen. Längst till höger står träskålen som min morfar, Erhard Westerlund, en gång gjorde.

Här står han ...den morfar som jag aldrig fick träffa.
Nej, aldrig fick jag sitta i hans knä eller hålla småflicksarmarna runt hans hals. 

Ledig dag ...

"Regnet kommer vid två i natt, så det är lika så gott att du stänger fönstret ...", säger pv när vi går i säng. Han litar nästan till fullo på SMHI. När klockan är kvart i två kommer verkligen regnet och några timmar senare ger han sig av till jobbet; cyklandes.

Själv kör jag till affären vid sjutiden för att hämta min mobil som blev kvarglömd igår.
Varför så tidigt? Jo, för om jag har förlagt den i själva butiken, kanske den hamnar lite galet, alltså vill jag vara där innan vi har öppnat. Oj, så glad den blir när "matte" kommer! Alldeles ensam har den legat i omklädningsrummet, bland fleecejackor, rödvitrutiga skjortor som aldrig kommit till användning, en gammal hårtork, upphittade paraplyer och hemköpströjor som blivit kvar.

Sen hemåt.
Till min förvåning är det alldeles ljummet ute; underbara milda och salttyngda vindar .., det är det absolut bästa jag vet och jag svänger ner till havet och tar några bilder och det blåser friskt, skummet yr och sjöfåglar flaxar hit och dit i vinden!
Och när jag står där med kameran i handen blir jag tio år igen och sitter nere vid sjön i Malå .., jag sitter uppflugen på sommarstugans räcke och låtsas att jag rider på prärien och frihetskänslan är total.
Det är doften som gör det!
Jo, det är så det är.

På väg hem igen - den där lilla biten längs Ejdervägen -, möter jag en skuttande råbock och på gräsmattan en stor och tjock padda som tar sin tillflykt under altanen, den som en gång var en dansbana.

Och nu hemma.
Kaffe och nygräddat bröd .., två hundar i en soffa och sigge nilsson ihopkurad på en av köksstolarna och med min ylletröja som underlag.
Det känns tryggt och bra.

Innan det bär iväg ...

Då blir det först ett dopp i havet och det är friherrinnan som lockar med mig och jag fixar kaffe i termos och hon har med sig den godaste av mjuka chokladkakor - en bit till oss var - och efter att vi klivit upp sitter vi en bra stund på träbänken och småpratar och jag tänker att .., å, så lycklig man kan bli av en sån enkel sak som ett dopp och lite fika.

Sen kommer Stig.
Han tillhör också dom trogna badarna och vi säger att vi tror att det kanske är sjutton grader i vattnet.

"Nej, sexton!" säger Stig och ler lite.

Vattnet är alldeles klart.

Så blir det promenad med hundarna och Nelly är så glad och sprallig och skuttspringer och nästan smajlar och alldeles varm i hjärtat blir jag!

Vid Eckes lilla hus växer den här boken som är så underbart vacker och stammen påminner mig alltid om utsikten från konstmuseeet Louisiana i Humlebaekk i Danmark, ty där utanför stora glasfönster växer enorma bestånd av bokar och dom liknar mest av elefantfötter - eller ben -! (Och är vackrare än all konst, tyckte jag).

När vi är nästan hemma och ska gå uppför backen, upptäcker jag en bekanting som ligger och sover i det så knastertorra gräset - men åå, det är ju sigge nilsson -!
Inte ett dugg bryr han sig i hundarna och ingen av dem upptäcker honom, eller så är han kanske inte så intressant.

Nej, jag sover vidare .., tänker han kanske och ligger kvar, allt medan vi stretar på uppför backen och nu är det bara en dryg halvtimme tills jag ska åka och det är bäst att göra sig i ordning.

I morgon vankas ledig dag.
Så ljuvligt!

Tisdagsfönstret ...

Eckes, förstås.

Och precis i skrivande stund uppenbarade sig solen!
Från köket hörs kaffebryggarens sörrrpel; kaffet ska i termosen och strax vankas ett dopp i havet, tillsammans med friherrinnan.

En stor del av morgonen har ägnats åt att titta på duellen mellan Donald Trump och Hillary Clinton.
Ja, käre värld, säger jag bara.

På facebook såg jag ett längre klipp där Elizabeth Warren, demokrat som sitter i senaten för Massachusetts, jurist är hon också .,. ja, tänk, om en sån klok människa hade fått bli president i USA!



Här kan man se henne!

Och här kan man få veta lite mer om den här kvinnan.

Nära, nära ...

Efter promenad ute i vackert höstväder (men åååå, så torrt det är!), blir det storröjning på altanen och lite runt om på gården. Och badrummet städas rejält; ja, vore det inte för att det är en omöjlighet, skulle man kunna gissa på p-menstruella svallvågor. Jag var nog inte den enda kvinnan som översköljdes av våldsam energi dagarna innan det skulle bära till.

Nu känns det bra att åka till jobbet.
Hundarna är nöjda och sover gott .., jag hör nellys snarkningar hit där jag sitter .., ett fönster är öppet och gardinen fladdrar lite i vinden ..,  någon är i gång med en motorsåg.

Och det är måndag.
Ny vecka.
På onsdag - som är min lediga dag - tänker jag gå på bio och till helgen stundar ledighet.
Jo, men det känns bra.

Natten mot imorgon är det annat på agendan; debatt mellan Donald Trump och Hillary Clinton.
En debatt där dom får sköta sig helt själva - inga medhjälpare - och jag har god lust att stiga upp vi tretiden och följa det hela. Ingen av dem är några större favoriter hos mig, men något värre än att få herr Trump som president, ja, det kan jag knappt tänka mig! (Med H.C skulle jag i alla fall inte vara det minsta orolig).

Ajöken, sa fröken.

Måndagsfönstret ....

.... var vårt gamla, det som satt här på min vänstra sida.

Ja, det var den sommaren blomlådeblommorna var så underbart fina.
I år är det precis tvärtom, men det beror kanske på torkan?

När regnade det sist?
Evigheter sedan, känns det som.

Gräsmattan är snart gråvit och i rabatten - där jag igår klippte ner och rensade - rådde ökentorka.

Nåja, det lär ska bli andra bullar av senare i veckan .., gott om regn och vindar på uppåt tjugo sekundmeter!

håll dig lugn ....

när någon är våldsamt upprörd över en till synes ren och skär bagatell
och man står där med telefonluren i högerhanden
och försöker stilla vreden hos motparten

och man stålsätter sig för att behålla lugnet
pratar med mjukaste rösten
fast man helst av allt vill säga

har du hört talas om kriget i syrien?
är detta det värsta som har hänt i ditt liv?

det är då
- efteråt -
som man drar djupa andetag


#yrkesroll

Söndagsfönstret ...

I helgen har pv sannerligen inte legat på latsidan; ja, på den sidan ligger han aldrig.
Nu på morgonen målas det runt dom nya fönsterna.

Kan en tvål göra skillnad ...?

Nej, inte en ..., men kanske många!.

"Oj då, du har post ..., ett litet paket, kanske en present ...?" sa pv när han nu på morgonen kom upp i sängkammaren med såväl morgontidningen som ett litet vitt paket.

Jag förstod absolut ingenting!

Men så öppnade jag paketet och där inne låg två små paket med olivtvålar och då kom jag ihåg!
Så här är det:

Det här med hjälp till självhjälp, det tycker jag är en sån fantastisk bra form av bistånd.
(Precis som fadderbarnsverksamhet där man ju verkligen också kan förändra en människas liv!)

Under mammas första år i Argentina, fick hon tonvis (och då menar jag verkligen  t o n v i s) med gåvokläder från Sverige och allt detta delades ut till indianbefolkningen som mest hade trasor att gå omkring i.
Nej, det var inte enbart kläder, det var också leksaker, sjukvårdsutrustning, mediciner och annat, men mest var det kläder.

När hon sedan gick över Pilcomayofloden och flyttade till södra Bolivia, beslöt hon sig för att försöka ändra på det hela. Att hela tiden bara dela ut kläder, ja, det hjälpte förvisso för stunden - och det är ju en god sak i sig - men själva framtiden förändras ju inte nämvärt.

Alltså började hon med just hjälp till självhjälp.
Hon köpte upp pennor, korgar och annat som indiankvinnorna tillverkade och ordnade med en liten butik så det hela skulle gå runt .., hon skaffade symaskiner till kvinnor vars män satt fängslade, så där så att kvinnorna kunde sy och sälja sina alster, allt för att kunna försörja sin familjer.
Och hon skaffade benproteser till dom som förlorat sina ben i svåra olyckor - se där - en möjlighet för den drabbade att sedan kunna arbeta och få en inkomst.
I samhällen utan sociala skyddsnät, ja, då är ju ett arbete själva livlinan!

Allt det tänkte jag på när jag en dag upptäckte en annons för dom här tvålarna på bilden, ja, hur genialiskt det här med självhjälpsprincipen är -, ungefär som Kiva, där många går samman och lånar ut pengar som blir till startbidrag till den som har en vettig affärsidé och vill ta sig ur en eländig tillvaro.





Alltså beställde jag två olivtvålar.
Jodå, jag har sett vackrare tvålar, men det spelar inte så stor roll, åtminstone en ska jag ha för eget bruk och då ska jag stå i duschen och tänka varma tankar på kvinnorna som arbetat med detta.

Här kan man se hur det hela går till, med tvåltillverkningen, alltså.

Och om någon är intresserad, så kan man titta in här på we effects hemsida.