Dag 3 av 4 ...

 I Lilla Stensjö finns en gammal enorm lada, där skördetröskor och annat står. Där såg jag detta.

Lediga dagar susar iväg precis lika snabbt som jobbardagarna och nu återstår bara en enda.
Den i morgon.
I tre dagar har solen strålat och även om vindarna varit mer än friska - det knakade betänkligt i gamla träd när vi passerade tidigare idag - så har det varit skönt ute.

Pelargoniorna har tillfälligt fått flytta in i växthuset och dom har ansats rejält .., tomatplantorna som nu mest bestått av torra stjälkar, åkte i stället ut ...., och pv har nästan fixat det mesta med ytterdörren och vi har haft besök av Eva från Tyresö och hennes Långe Make. Nu är det sista dagarna här för deras del .., stugan ska stängas för vintern och om sex månader kommer herrskapet tillbaka.
Allt har sin tid.

Nu är det kväller.
På rumsbordet står en modell i kartong som pv har förfärdigat; så där så jag ska kunna göra mig en bild av hur altanen kan komma att se ut och det blev ju hundra gånger enklare!
Altanen mot gräsmattan till byggdes som en dansbana när pv fyllde femtio (ja, han älskar att dansa!), så det finns gott om plats och nu ska tre fjärdedelar glasas/byggas in och isoleras och där blir skjutfönster och dörrar och jag ser för min inre syn hur vi i februari, mars kan sitta där inne och dricka vårkänslekaffe och kanske kan jag ha krokusar i en skål på bordet (det som ännu inte finns, annat än i fantasin). Ja, ungefär så.

Helt ärligt begriper jag inte hur pv kan orka med så många projekt; men han verkar få ny energi bara vid  t a n k e n!

Torsdag och ett fönster ....

Den tredje lediga dagen av fyra.
Och igår ringde den vänliga forskningskoordinatorn upp mig och undrade om jag kunde tänka mig att återkomma inom två veckor, då det ska tas ytterligare bilder och så skulle kirurgen och någon fler diskutera/titta på om det går att åtgärda det hela med en slags plastskena/bit som sätts på protesen, ja, på insidan, alltså.

Jag sa att det går alldeles utmärkt att komma på besök.
I enkäten tog jag upp det här med att man gärna vill få reda på forskningsresultatet när den tiden är inne och att jag nog tycker att det är en rimlig önskan, allra helst som jag tar fritt från jobbet (förlorad inkomst) och kör tur och retur Stensjö - Hässleholm utan nån som helst ersättning.

Den här gången - så tätt inpå den förra - får jag betalt och det känns bra.
Dessutom gick det att lägga mötet på min lediga dag.
Perfekt.

"Kirurgen har två operationer på förmiddagen, så vi kan inte säga nån exakt tid för dig ...", sa koordinatorn, men det spelar ingen roll, det är intressant att sitta i ortopedmottagningens väntrum och människor i Skåne är så mycket mer pratiga och öppna än här i Halland, jo, men det blir bra.

Nu blir det promenad med hundarna.
Det blåser väldigt friska vindar ute just nu .., men solen strålar och himlen är ljust blå.
Molnen glider iväg mot norr .., är det verkligen sydliga vindar idag?
Inte enligt SMHI i alla fall.

En glad nittioettåring ....



Alternativt: några sekunder av glädje ...

Och jag blir sååå varm i hjärtat när jag ser hur sprallig och uppåt hon är, den där lilla skruttan.
Hon är inte fullt lika alert i början av promenaden. Då är det mest smågrus och allmänt trist.
Men vänta bara när vi kommer till ljunghedarna där det är mjukt och sviktar och inte ett gruskorn så långt ögat når ....

Onsdagsfönstret ...

... finns här i landet Halland.

Och titta, så fin och frodig blomman längst till vänster är - det står stilla just nu -!
Det var den som fick ny och mycket större kruka att bo i, ja, i våras.
S o m   den har dragit iväg!

Ps. Fredskalla! Så var det! Ds.

Idag ....

... ser det ut så här.

Promenad med hundarna .., en fiskare som står längst nere på klipphällen och hoppas på fångst och så hästarna som går omkring lite hur som helst; eller egentligen står dom mest stilla.

En resa .....

Klockan är kring halv tolv när jag lämnar Halland med sikte mot Skåne.
Underbart fint väder är det och Radio Kristianstad går in per automatik och underhåller i en och en halv timme; det är ungefär vad resan till Hässleholm tar.
Inte är det mycket trafik heller, allt flyter på som det ska.

Ett av väntrummen på ortopedmottagningen ...

Jodå, jag har skrivit det förut, men gör det än en gång: att komma till ortopedmottagningen eller röntgenavdelningen på Hässleholms sjukhus, det är som att komma "hem".
Liiite annorlunda är det ändå den här gången .., i röntgendelens reception sitter en skylt längst till vänster på disken där det står "anmäl dig här" och så visar en pil rakt till vänster och där, på väggen, sitter en slags tv-skärm, jaha, det är som när man kommer till bilprovningen och ska anmäla sig.

Kort väntan, sen blir det sedvanlig röntgen av mitt högra knä.
Sköterskan är rödhårig och så rar och fin ...., tjopp, säger det bara, så är det hela överstökat.
Somliga får hålla på länge för att få bilderna bra, här svischar det bara till.

Alldeles intill röntgenavdelningen ligger ortopedmottagningen.
Där finns först ett stort väntrum där alla stolar är upptagna och så ett mindre ett, där jag ofta slår mig ned, det är det som syns på bilden. Ååå, så jag tycker om när nån tänkt till och det har man gjort här på sjukhuset! I korridoren som löper till den här avdelningen finns fällbara små sittplatser (smart, många har svårt att gå och många är äldre och kanske vill ta en paus) och på det lilla anslaget på väggen, mellan fåtöljerna på bilden, där står att läsglasögon finns att låna om man har glömt sina egna och nu ska fylla i hälsodeklarationen.
Finurligt! Omtänksamt också!

Här sitter jag och läser inredningstidningar och en Året Runt från i påskas, allt medan patienter kommer och går. Många har kryckor, nån rullator. Mitt emot mig sitter en äldre kvinna som ska få ny knäled, men nu hon upptäckt ett sår på benet och då blir det nog ingen operation.



Och så blir det min tur.
Den här gången träffar jag den som är forskningskoordinator och hon är vänligheten personifierad och tar sig verkligen  t i d; jag tror till en början att hon bara har visat in mig i undersökningsrummet, men nej, hon blir kvar där hela tiden och jag får berätta precis allting om mitt eländiga knä.
Hela tiden  l y s s n a r  hon.
Inte en enda gång tittar hon på sin klocka, utan ställer relevanta frågor och är bara så snäll.

Det här med snälla människor, tänk, vad det betyder mycket! 
Finns det egentligen nånting som är viktigare i alla våra möten?
Och alldeles särskilt viktigt är det ju när man är i underläge; detta att bli bemött med respekt.
Eller ..., värdighet, kanske är ett bättre ord.

Och så - efter undersökning och ett långt samtal - tar vi i hand och säger hejdå (och jag har då fått hennes visitkort, samt recept på piller som är antiinflammatoriska och har "lite fräs i sig") och jag är illröd om kinderna efter alla känslor som tjoppat upp och i väntrummet upptäcker jag ett bekant ansikte från Ystad och jag blir sååå glad, så här är det varje gång, alltid sitter där nån som handlat i lilla Icabutiken och så blir det en stunds småprat och där är en gladlynt man som jag  t r o r  är från Ystad, men det är han inte, "men jag har bott i Sundsvall ...", säger han smajlande och då tänker jag på hur mycket det här med leenden betyder.

På väg till parkeringen stannar jag plötsligt till; åååå, det är doften av barr som liksom sköljer över mig! Jag tar fram mobilen för att fånga ögonblicket (och inte minst känslan!) och just då kommer ett gäng skolungdomar på väg till eller ifrån nån gymnastiklektion och några av dem tittar häpet på den där kvinnan som står framåtlutad och tar en bild av helt vanliga barr som ligger på marken.




Åker hemåt.
Passerar vägskyltar med underliga namn - Mala - till exempel och det är betydligt mera höstlikt här i Skåne än hemma, men det är alla lönnar förstås med sina orangerödgula blad och där kommer en traktor som har en bur-vagn på släp och i den står tre kor och tittar ut och jag tänker att det är säkert ett äventyr för dem och jag ser en skylt till en badplats men har ingen baddräkt och nästan framme i Halmstad hamnar jag i en rondell med hysteriskt mycket bilar i; det ser ut som på youtube-filmer från indiska rondeller och det tar minst tio minuter innan jag kommer mig ut på den vänstra sidan av rondellen och lastbilar står på snedden mitt inne kaoset och jag fattar absolut ingenting!
Konstaterar efteråt att den här "blixtlåsvarianten" av rondellkörning, ja, den fungerar i alla fall inte  i Halmstad.

Kommer hem och faller ihop som en våt trasa i soffan (skyller på rondellen) .., pv frågar hur det har gått och ger sig sedan av till kvällens körövning .., och där ligger jag och slötittar på ett program där präster söker partners och jag fattar aldrig hur någon kan utsätta sig för detta och mest tycker jag att det hela påminner om nån slags anställningsintervju. Hu, så hemskt!

Och nu är det ny dag och det här inlägget blev evighetslångt.
Ja, ja.

Fyra grader varmt ....

Hässleholms sjukhus .., här anmäler man sig.

Och dagen består av resan till och från Hässleholm ., röntgen och ortopedavdelning och prat med någon ur forskningsteamet, förmodligen en sjukgymnast?
Forskningsformuläret med hur många frågor som helst, ja, det är redan ifyllt och postat och där finns även egna ps eller anteckningar, om sånt jag tycker att dom borde ta upp.

Idag ska jag även fråga om det finns möjlighet att få ta del av resultatet av den här forskningen; åker jag nu fram och tillbaka och förlorar en arbetsdag helt utan ersättning (det var enklare när jag bodde i Ystad), borde man väl rimligen få veta vad forskarteamet kommit fram till, den dagen det är klart.

Det är strålande fint väder, men kyligt.
Nu är det dags att ta in pelargoniorna som i vinter får husera i det som en gång var Hildas rum.
Där uppe får dom stå och invänta våren.

Dagens fönster ....

.... fångades av Ulrika och det tackar jag storligen för.

Måndag ...

Solsken och friska vindar från nordost.
Aldrig brydde jag mig om vindarnas riktning under tiden hemma i Malå - det gör jag nu -.
Om inte annat för att pv har koll på dem.
Ska han få med, - eller motvind på vägen till eller ifrån jobbet ...?

Googlar på vädret hos SMHI, men hamnar på nån slags sida där alla är arga på meteorologer i allmänhet och SMHI i synnerhet och allra värst är ilskan över hemsidan. Tack och lov att man inte har det ansvaret!

I Hässleholm lär solen ska skina i morgon och det känns bra.
Resan till ortopedavdelningen, där jag numera känner mig helt som hemma, får bli till en liten semestertripp. Tänk, i november är det sju år sedan mitt nya högerknä kom på plats .., sju år sedan jag i min mobil fick tröst och uppmuntran från Bettankax och sju år sedan en av döttrarna sms:ade alla snäll-tryggord hon väl kunde komma på .... (morfar, mormor, moster margit .., alla hundarna och allt möjligt annat ...!) .., sju år sedan jag hade så ont efter operationen att jag hackade tänder och kräktes i evigheter (ingen morfin ...) .., sju år sedan jag inte fick igång rätt sätt att gå i korridoren - det var som om den konsten - bara på några timmar - helt hade tackat för sig!

Nu är det sju år senare.
Fortfarande är jag sommarklädd.
Barbent och sandaler.
Älsklingskjolen.
Det gäller att hålla ut så länge det går.

Från min syster i Australien har kommit mejl som berättat om orkanvindar och skyfall.
Så här skriver hon idag:

"I fredags hade vi faktiskt 22C och sol från en klarblå himmel. Så underbart!!!  Tog en långpromenad med Sophia och sedan halvlåg jag i solstolen och bara njöt tills magen sa ifrån att det var dags för sen lunch. Det fina vädret höll i sig till i går eftermiddag, men då kom en ny regnstorm med skyfall igen och i dag är det bara 14C, åska och regnskurar.  HUVVA!!!!  Nu lovar man fint väder
fr.o.m. torsdag och man kan ju alltid hoppas. Vi har nu på en månad fått mera regn än vi normalt får på 2 år."

Och orkanen Matthew närmar sig Haiti, Kuba, Jamaica och Bahamas och arma människor att leva i såna områdenm! Mer än en gång i livet har man haft orsak att vara tacksam över var man råkade födas. R å k a d e. 

Bara en sån sak!

Dagens fönster är en dörr ...

Visst är det helt sanslöst!
Pv beslutar sig för att byta ytterdörr och vi väljer ut en och sätter in en annan ("vi" = pv) och inte förrän nu på morgonen upptäcker jag att dörren som går ut till det som en gång var en inglasad altan, mot Ejdervägen till, ju är en exakt likadan dörr som den vi tog bort, men den här (bilden) har inte slitits av väder och vänd på det viset.

Hur kan jag - under sex år här i huset - ha missat detta så totalt!?
Inte en enda gång har jag reflekterat över att dörrarna är likadana!
Jag har inte ens tyckt att den varit vacker, men det gör jag nu.

Otroligt. 

Dörren ....

I tjugonio år har pv bott i det gula huset på kullen och minst lika länge, ja, längre än så, har ytterdörren suttit på plats. Den har inte bara varit rejält sliten, utan också tröööög.
Nu skulle det köpas ny. Ååå, som vi satt framför datorskärmen och tittade på olika dörrmodeller i olika färger!
Vit dörr? Nej, inte till den ljust gula väggen, det kändes som om det skulle bli alldeles för kallt och tänk, på vintern!
Det blev en grön.
Problemet är ju bara att en datorbild kan vara en sak och verkligheten en helt annan.
I torsdags kom den - dörren -.

Och igårmorse satte pv igång att ta bort den gamla fönsterkarmen dörrkarmen,. (Tack Bert!)
Arton skruvar skulle sågas av - för hand - tills han kom på ett annat sätt att få bort dem och harry förundrades storligen över vad husse sysslade med och matte kom med uppmuntrande tillrop (och kaffepauser) och så röjde jag ju och fick ordning på verktygen.

Och det var samma sak med Nelly .., vad är nu detta som står på?
Hon, som alltid har sån pejl på  d e t a l j e r ..., minsta lilla löv som ligger på trappan måste hon kolla in .., ja, hon stod länge och tittade sig omkring!

Det är svårt med rätt färgåtergivning.
Väggen är ljust gräddgul och till vänster om dörren hänger årets påskpynt (något decimerad .., kycklingar och ägg har ramlat bort), en present av friherrinnan.
Ja, just det .., här har vi påsk året om!

Det ska bli gröna blomlådor i trä nästa år. Samma färg som dörren.

Till vänster om dörren ser det ut så här.
Kaprifolen som vi klippte ner helt och hållet och som blev så fin tidigare i sommar, ja, den
ser nu ut som alla andra kaprifoler .., risig och kal nertill och grönare upptill.
Den röda pelargonian är jättestor och den fick vi överta när grannarna Gun och Göran sålde sitt hus och flyttade. Jag ställde in den i Gunnars Rum (klippte bara bort blommorna) och sen fick den klara sig bäst den kunde - helt ärligt räknade jag inte med att den skulle överleva - och krukan är såååå tung och i nån slags keramik!

I våras gav jag den en skvätt vatten .., tog ut den i maj och döm om vår förvåning när den sätter fart och blir helt fantastiskt fin!
Woooow! Vilken livkskraft!

Blomlådeblommorna har varit bedrövliga hela sommaren, precis som det varit i växthuset.
Nåja, det är väl så livet är .., upp och ner.

Och så dörren, ja.
Hela dagen och långt in på kvällen kämpade pv med detta och det började regna och mörket kom och så skulle vi då försöka få den på plats.
Från garaget till trappan bar pv den svintunga dörren och så skulle tre gångjärn passas in!
Men HUR skulle det gå till!!

Är det nånting jag verkligen beundrar hos den här pensionatsvärden, så är det att han - inte bara är stark rent fysiskt - nej, han hittar alltid lösningar när det gäller att lyfta eller flytta saker.

Nu hämtades en bräda som fick agera hävstång och som vi kasade upp dörren på ..., domkraften plockades fram och så riktade vi in dörren mot gångjärnen .., jag fick hissa upp och ner med hjälp av domkraften (första gången i mitt liv, tror jag!) och mellan varven blev det fel och så det blev till att börja om .., och jag fick kramp i högerbenet och pv, som nyss diagnostiserats med bråck i den nedre delen av regionen .., ja, det var nog inte så hälsosamt det där ..,-)

Nåja, den kom på plats!

Nu återstår isolering runt karmen, brädor ska spikas fast och det ska målas ovanför dörren och ett nytt handtag ska inhandlas. Jag tror att det kommer att bli bra! Det gröna tar upp växthusets färg som är aningen mörkare och så är det ju allt det gröna i rabatten, jo, men tror att det blir fint.

En av frågorna när dörren beställdes var detta med glaset?
Skulle det vara klart eller icke-genomskinligt.
Vi valde det senare; det kanske var dumt, tänker jag, men nu är det gjort.
Å andra sidan, om Jehovas Vittnen kommer på besök och man står där i nattsärken eller än värre - i Evadräkten - kanske det är skönt med ett filter? Om inte annat får man tänka på de ärade vittnenas hälsa.

Ja, så är det här i det gula huset den här helgen i oktober.
Idag skulle min faster Anna-Maria ha fyllt år. Eller om det var igår, kanske?
Grattis faster; du alltid så glada och vänliga människa .., du som skrattade så hejdlöst åt Helan och Halvan på tv!

Söndagsfönstret ...

Det var skördefest vid Särdals Kvarn igår.
Dit åkte vi - friherrinnan och jag själv - och det visade sig vara försäljning av sånt som pumpor, underbart vackra morötter i olika kulörer, lammskinn, blomgrupper, ägg från hönsen i Ullarp .., ja, det såldes alla möjliga grönsaker och så var det konstutställning också.

Parkerade bilar i mängder trängdes på den stora lägdan en bit därifrån och det blev många hejanden bland bekanta ansikten. Handlade vi nånting ..?  Jo, själv köpte jag morötter från Ugglarps Grönt som sedan kom till stor glädje när det var middagsdags. (Orangefärgade på utsidan, gula inuti och så makalöst goda!)

Ägaren till Skepparstugan och Göstas Café i Steninge, driver också ett café alldeles intill kvarnen, ja, på samma tomt. Caféet är inrymt i en gammal lagård, med borden i olika bås .., så fantastiskt fint var det och det var där som fönsterhåven plockades fram.

Ledig lördag ....

Ståpaddelövningar ...

Vad gör man då?
Jo, man hämtar sin på jobbet kvarglömda mobil och småpratar lite med Marie som är i charken ..., och sen åker man hemåt och ordnar frukost, allt medan pensionatsvärden kämpar med att få loss dörrkarmen - en ny ytterdörr ska komma på plats - och alldeles enkelt är det inte.
När jag kommer och frågar hur det går, säger han att många fula ord har singlat runt i hallen och han har klämt sig på fingrarna och det har varit blodvite.
Men inget flimmer.

Och så blir det Skördemarknad vid Särdals kvarn .., jag köper olikfärgade morötter som ska ingå i dagens middag .., och på väg tillbaka - friherrinnan gör mig sällskap - beslutar vi oss för att ta det första oktoberdoppet. Tack och lov att baddräkten ligger redo i baksätet!

Det är ju totalt meningslöst att skriva att "det var helt underbart!", för det är ju jämt!

Några unga kvinnor kämpar för att lära sig att stå och paddla och en av dem ropar till oss .., "det är faktiskt svårare än man tror!", men det kan jag säga, att nåt annat trodde jag minsann inte heller!

Hur väl minns jag inte mina egna försök till surfande och då hade man ändå ett stag att hålla sig i.
Med vinden tog man sig långt, men stört omöjligt var det för mig att ta mig hem igen!
Bilden är från 80-talet någon gång, ja, på den tiden låren var någorlunda fasta.
Det var då Tommy fick bogsera mig i land.

Badet, ja.
Enorma mängder med tång har blåst in över land och lagt sig som en tjock, mjuk matta längs piren!
Ni kan tro att där vimlar av flugor och oj, så mycket mat sädesärlorna ska hitta, alldeles gratis!

Nu har räcket på vänster sida av piren tagits ner för vintern och vi går med pytte-försiktiga steg fram till stegen (det röda på bilden) och då är liksom räddningen där! Usch, man kan halka och slå sig halvt eller helt ihjäl, ja, om det vill sig illa, ty där är alger och tång på betongen och friherrinnan säger att faktiskt borde vi ta med oss en rotborste och skura den ren.

Hur varmt eller kallt det var?
Tja .., kanske sexton grader.

Man kanske skulle ha blivit operationssköterska ....?

Efter detta blir det lunch - potatis/purjolökssoppa - present av friherrinnan när jag en kväll svängde förbi med varor från affären .., och pv åker in till stan för att handla virke.
Själv röjer jag ute vid trappan/bron .., plockar upp rockwool, gipsbitar, trä och byggplast .., krattar bort .., lägger alla verktyg på ett grönt bord som pv en gång snickrat ihop .., det liknar nästan en operationssal.
Så dammsuger jag hallen och övervåningen, städar badrummet där uppe och slänger lakan i maskinen.

Sen tycker jag att det får räcka.
Men se pv .., han kämpar på och den här sidan klickas upp med ojämna mellanrum.

Dagens fönster ...

Från ellem i Skellefteå kommer den här bilden och så här skriver hon:

"Här kommer några fönster! 

Om jag minns rätt ska huset rivas vad det lider. Därav texten på fasaden."

ellem 

Elisabet skriver: Ute på en åker, en fem kilometer härifrån, står en stor skylt med samma text och jag trodde 

 till en början att ordet skulle stämma till eftertanke, rent mänskligt .., kanske hade man  nån

i sin närhet som man borde be om förlåtelse. 

Sen berättade pv att så var det nog inte tänkt ..., en stor del av den där åkermarken hade 

förvandlats till asfalterad väg, det var till själva naturen förlåtet var tänkt. 

Och tack ellem för att du tog tid att plocka fram håven!

(Texten blev underlig med långa mellanrum, ja, ja .., det får vara så här).

Litet brev från harry ...

Hej!
Det är en harry som skriver.

Titta, så fin jag är på bilden - ja, om jag får säga det själv, alltså -!
Det var igår som vi fick besök av Eva från Tyresö och hennes Långe Make; dom skulle äta fisksoppa som matte har fått dille på att göra och det är så roligt när det kommer gäster, för här, där vi bor, träffar man inte så många människor.

Jo, ibland träffar jag Elsa och Alice matte Christina och ibland Ecke och Britt (Ecke har ofta godis i sina fickor, men det är bara Nelly som bryr sig om det .., hon är ganska ohyfsad och går fram och tigger helt ogenerat, det gör inte jag!) och så kommer ju Lena på besök och då blir jag överlycklig och så fort jag hör hennes Saab nere vid vägen, så   r u s a r  jag ut ur huset och möter henne när hon kommer gående uppför backen (hon tycker inte om att backa ner, därför får bilen stå vid segelbåten).

Ulf och Eva ..., när dom kommer, då blir jag också så där jätteglad!
Eva är lite försiktig av sig, så jag hälsar mest på Ulf som är lång och ganska stor hela han.

Ibland får jag träffa Meja i Skåne och hennes husse Tommy, honom är jag också förtjust i. Han är så snäll med mig, ja, det är Karin också, men jag tycker nog lite mera om karlar i alla fall.

Tittar ni på bilden?
Åååå, det var så skönt att få ligga i soffan mellan Ulf och Eva och dom klappade mig och strök mig på pälsen och Nelly rymdes inte riktigt - hon vill ligga i hörnet, där jag också vill ligga - och ibland hoppade hon upp, men hoppade lika fort ner. Nelly, hon tänker bara på mat och nu ville hon ha glassen som var över efter den där äppelkakan som husse gjort.

Men Husse, han är i alla fall min allra bästa vän.
Jag ligger vid hans fötter och sover hela natten; med huvudet på hans ben.
När han cyklat till jobbet, då ligger jag med huvudet på hans kudde, det får jag för matte.
Hon är väl snäll hon också, men husse .., han tar mig på jättelånga cykelturer och äventyr och det är så himla roligt!

Nu ska vi snart gå på promenad!
Hälsningar från er vän, Harry.

Kummel och lax ...

Soppor av alla de slag, det är nästan det bästa jag vet.
Jag minns en lunchpaus någonstans i Tyskland - en stor gryta med gulaschsoppa - och hur god den var! Men jag minns också en "husets soppa" i Skottland; en soppa som nog bestod av tapetklister .,. i det närmaste oätlig!

Igår blev det min egen fisksoppa.
Utanför affären där jag arbetar står varje onsdag fiskhandlaren Andreas med sin vagn och så härligt det är att kunna stå där och fundera över vad man ska ha till middag och han är sååå bra på att komma med förslag och dessutom är han trevlig!

Nu blev det kummel och laxbitar och ett nät med musslor.

Underbart smarrigt blev det!

Vi hade vitt vin hemma, men fy, så dåligt det var .., vilken miss!
Det fick bli vatten till soppan i stället.
 

Dagens fönster ....

Bert i Luleå är ute på vift och har varit med om både det ena och det andra. 

Jordskalv, till exempel. 

Och tänk, att han hade fönsterhåven med sig!
Tack Bert!
 

Så här skriver han: 

"Hej!

En hälsning såhär en torsdagsförmiddag i september, då vi passerar detta "mysiga" hotell i Rhodos stad på vår promenad."

// Bert

En dag ...

.... i slutet av september tar jag den storartade madamen i Göteborg på orden och tittar på DOX-dokumentären "Human" där människor från jordens alla hörn och kanter delar med sig av sina tankar och erfarenheter.
Programmet är två timmar långt och till en början tänker jag dela upp det hela - för att alls orka - men jag blir sittande i loppisfåtöljen från början till slutet.
Den som skapat filmen heter Yann Arthu-Bertrand och är född 1946.
Magnifikt, vill jag säga.
Gripande också.

(Och vilka bilder denne man tar ....):

Efter två timmars tittande tar jag hundarna och går på långrunda - den vi kallar Johanssonrundan -.
Först ner mot parkeringen, sen in i hästhagen där det vimlar av hästlortar (men hästarna är längre bort, mot hamnen till) och Nelly skuttspringer och är före oss mest hela tiden .., viftar på svansen och är så glad, så där så jag kan äta upp henne!

På bilden har vi gått längs havet och uppför backen och närmar oss snart fabrikör Johanssons hus (där ingen ännu visat sig på flera år) och vi, eller i alla fall jag, har numera vant mig vid huset.

Nästan hemma, nu har vi svängt höger mot lagården och Eckes gula hus .., och där har gjorts stooora hagar - flera stycken - och hästarna går två och två och är så vanvettigt nyfikna på den där lilla skruttan som tycks totalt orädd för dem.
Om Harry bryr dom sig inte ett skvatt .., men så vill han väldigt gärna gå därifrån också :)

Å, sicken ljuvlig ledig dag det här har varit!
Och i morgon blir det förmiddag, tillsammans med Cornelia som ska lära sig gången i mejeriet och brödet, ja, det blir säkert trevligt.

Upptäckte - till min glädje - att Jessica i Västerås är på banan igen, nu med ny blogg!
Heja Jessica!

En till blogg (med fina bilder) som jag totalt glömt bort, hittar ni här.

Ja, det var väl allt.

Onsdagsfönstret ...

... finns i ett gult hus på en kulle, här i landet Halland.

Och som ni ser mår herr och fru Undulat bra .., men mindre bra mår en geting som ligger avliden till vänter om physalisen. Längst till höger står träskålen som min morfar, Erhard Westerlund, en gång gjorde.

Här står han ...den morfar som jag aldrig fick träffa.
Nej, aldrig fick jag sitta i hans knä eller hålla småflicksarmarna runt hans hals. 

Ledig dag ...

"Regnet kommer vid två i natt, så det är lika så gott att du stänger fönstret ...", säger pv när vi går i säng. Han litar nästan till fullo på SMHI. När klockan är kvart i två kommer verkligen regnet och några timmar senare ger han sig av till jobbet; cyklandes.

Själv kör jag till affären vid sjutiden för att hämta min mobil som blev kvarglömd igår.
Varför så tidigt? Jo, för om jag har förlagt den i själva butiken, kanske den hamnar lite galet, alltså vill jag vara där innan vi har öppnat. Oj, så glad den blir när "matte" kommer! Alldeles ensam har den legat i omklädningsrummet, bland fleecejackor, rödvitrutiga skjortor som aldrig kommit till användning, en gammal hårtork, upphittade paraplyer och hemköpströjor som blivit kvar.

Sen hemåt.
Till min förvåning är det alldeles ljummet ute; underbara milda och salttyngda vindar .., det är det absolut bästa jag vet och jag svänger ner till havet och tar några bilder och det blåser friskt, skummet yr och sjöfåglar flaxar hit och dit i vinden!
Och när jag står där med kameran i handen blir jag tio år igen och sitter nere vid sjön i Malå .., jag sitter uppflugen på sommarstugans räcke och låtsas att jag rider på prärien och frihetskänslan är total.
Det är doften som gör det!
Jo, det är så det är.

På väg hem igen - den där lilla biten längs Ejdervägen -, möter jag en skuttande råbock och på gräsmattan en stor och tjock padda som tar sin tillflykt under altanen, den som en gång var en dansbana.

Och nu hemma.
Kaffe och nygräddat bröd .., två hundar i en soffa och sigge nilsson ihopkurad på en av köksstolarna och med min ylletröja som underlag.
Det känns tryggt och bra.