Ja, vi kom hem nästan vid midnatt, efter ljuvliga sex timmar till havs och prick hela tiden satt vi ute på däck och med solen mot oss. Åååå, så underbart!
Till skillnad mot för på nerresan, så hade vi nu sett till att ha med oss "förning".
I en liten livsmedelsbutik i utkanten av Rostock inhandlades några "Rostocker-knacker-korvar", brieost och ett gott bröd som skivades hur geschwindt som helst i bageriet intill.
I kassan i den första affären, ja, där satt en kassörska i min ålder kanske och på hennes rock fanns en namnskylt, men inte som hos oss, med enbart förnamnet, utan här stod det "Frau Lindeman".
(Kan ha varit med två m).
När färjan lämnade Rostock, då hade vi det här paret på vår vänstra sida.
Det var länge sedan jag såg en sådan förälskad kvinna; ja, hon formligen överöste sin pojkvän med kärlek mest hela tiden.
Pv och jag själv stod och tittade ut över havet och över husen där borta på andra sidan vattnet.
Ja, faktiskt var vi nästan omringade av kärlek!
Mannen med det lockiga håret som på bilden sitter och läser en bok, han strök samtidigt sin flickvän i håret .., absolut hela tiden, det måste ha varit i minst tre, fyra timmar! Dom visade sig vara tyskar och hade en likadan bil som Mian och Jan.
Medan vi satt där och njöt av fint väder pratade vi om hur resan hade varit.
Vad hade vi tyckt bäst om?
Vi bestämde oss för att ovetande om varandras åsikter, räkna upp dom tre bästa stunderna på semestern. Det blev ungefär detsamma för oss båda.
Som nummer 1 hade jag cykelturen från Bad Doberan till Heiligendamm och timmarna på stranden där .., den lilla lena stenen som jag hittade (men kanske glömde att ta med hem) .., och hur vi tittade på alla småttingar från något fritids som hade så roligt där på stranden.
Som nummer 2 valde jag resan till Bluemendal am Zee några mil västerut från Amsterdam.
Samma sak där .., havet och stranden och höga vågor! Underbart!
Och som nummer 3 .., ja, då blir det nog .., ja, kvällen i Malmö hos Anders och Maja och morgonen därpå när vi hittade Majas hälsning på vindrutan. Hon, som är kollega med Anders, hade arbetat natt och svängt förbi där vi parkerat bilen.
Men till syvende och sist är det ju alla möten som betyder nånting.
Det är dom som etsar sig fast.
Som mötet med frukostvärdinnan Elvira på hotell Bellevue i Bad Doberan, utanför Rostock.
Elvira som torkade borden med blå plasthandskar på händerna .., som rörde sig så mjukt och fint .., som mötte gästerna med sitt varma leende.
På bilden har jag precis betalt boendet och efteråt kramade vi om varandra - l ä n g e - och jag tänkte att det där med att man inte behöver någon kod till somligas hjärtan, det är så förunderligt.
Eller mötet med lillkissen som kom jamande just som vi skulle ge oss av från det helt magiska boendet (men sannerligen inte den mest magiska frukosten) i Bourtange i Holland.
Det blev en stunds närhet och morgongos och jag greps av våldsam längtan efter sigge nilsson!
På det hela taget blev det en fin semester.
Nio övernattningar.
Två i Bad Doberan, två i Emden, tre i Amstelveen, en i Bourtange och en i Lübeck.
Bästa frukosten fick vi Bad Doberan, med Lübeck på andraplats.
Sämsta frukosten fick vi Bourtange, men där var å andra sidan boendet helt suveränt!
Himla trevlig personal fanns på hotellet i Lübeck och där hade vi egen terass!
Godaste maten var nog i restaurangen alldeles intill hotellet i Bad Doberan, det var där jag valde en fisk-mix .., flera stekta fiskar på en tallrik - helt ljuvligt gott -!
På delad andra plats kommer den indonesiska maten i Amstelveen och den sanslöst möra oxfilén (visste vi inte att vi beställt) i Bourtange!
Minst sympatiska människa vi mötte: den sure ägaren till den lilla libanesiska restaurangen i Amsterdam, han som mest hela tiden stod och rökte 1 meter från vårt bord och som inte hade minsta tanke på att ge tillbaka någon växel.
Vad lärde vi oss?
Jo, vi tog lärdom från resan till Skottland förra sommaren och hade inte lika långa körsträckor som då. När vi först bokade hotell, skulle vi efter dom två första dagarna köra till Utrecht, inte långt från Amsterdam och stanna där i två nätter. Så upptäckte pv att det skulle bli sextio mil och det är väl i och för sig inte hela världen .., nu blev det Emden i stället - trettio mil - och det tog evigheter då vi hamnade i timslånga köer för att ta oss med en färja och det var "stau" och annat.
Nej, trettio mil är perfekt .., inte längre dagssträckor än så, annars blir det mest bara att sitta i bilen och sedan leta upp hotellet.
(När vi den sista dagen i Amsterdam verkligen körde till Utrecht, då var det ösregn!)
Vi har också verkligen fått bekräftat att vi inte är några storstadsmänniskor.
Boendet i Amstelveen var perfekt! En halvtimme med tåg in till Amsterdam, sen lugnt och fridfullt vid hotellet.
Nu är det kväller.
I morgon börjar pv arbeta igen .., jag är ledig ännu en vecka och här har vi nu äldsta dottern, mågen, plus Emil - som kört ner själv och ikväll fått mormors-massage-.
Och sonen med flickvän är i Nice och AP och Micke i Turin och ska vidare till Montpellier i Frankrike, tror jag att det var.
Men vi är hemma.
Godnatt!
