... fångades någonstans i Skottland, ja, det var förra sommaren förstås och det var jag själv som hade håven redo.
torsdag 17 augusti 2017
onsdag 16 augusti 2017
Eftermiddag ....
Pv åker och handlar middagsmat och jag får ta hundarna på promenad.
Det är ofattbart varmt ute, nästan som när man är utomlands på semester .., nästan samma känsla som när jag en gång körde moppe uppe i grekiska bergen och kände doften av ..., ja, av det som nu växte vid vägkanten och jag minns hur lycklig jag var och vilken frihetskänsla när jag gasade på och vinden mot ansiktet och ryggsäcken som låg som ett element mot min rygg.
Nästan den känslan.
Nu är ljungens tid.
Och jag tänker - som så många gånger tidigare - att jag verkligen älskar hösten.
Eller sensommaren.
Augusti.
September.
Alla dofter.
Sädesfälten som ligger snaggade.
Tornsvalorna som flyger fram och åter.
Vi går rakt ner mot havet och in i hästhagen och så hemåt igen.
Ingen lång runda, ändå är jag totalt slut på när vi är hemma och hjärtat bankar!
När vi passerar Ecke och Britts gula hus, står dvärgcollien Shiva och skäller på oss, men hon viftar samtidigt på svansen. Shiva tillhör nån av deras söner och hålls inhägnad, ja, alltså hon springer fritt, men kan inte ta sig ut på vägen.
På anslagstavlan efterlyser någon en liten ljus kisse med yvig svans.
Och två härliga vykort (tack Solbritt i Ystad och tack till mina barns pappa med fru vilka varit på semester i Poznan i Polen och tycks väldigt nöjda) har kommit med posten, båda skapade via postnords hemsida "riktiga vykort".Nitton kronor kostar det att skicka ett kort (välj bland egna bilder, eller titta på redan färdiga motiv) över hela världen och det blir inte dyrare än att köpa ett vanligt vykort och betala för ett utrikesporto, nej, det blir billigare!
Här är en länk till vykortssidan.
Nu är klockan tjugo i sju och jag tänker lyssna på dagens USA-podd och ta mig lite hostmedicin, men i omvänd ordning. Blir hemma resten av veckan och tackar min skapare för världens finaste arbetskamrater och chefer!
Over and out!
Pv åker och handlar middagsmat och jag får ta hundarna på promenad.
Det är ofattbart varmt ute, nästan som när man är utomlands på semester .., nästan samma känsla som när jag en gång körde moppe uppe i grekiska bergen och kände doften av ..., ja, av det som nu växte vid vägkanten och jag minns hur lycklig jag var och vilken frihetskänsla när jag gasade på och vinden mot ansiktet och ryggsäcken som låg som ett element mot min rygg.
Nästan den känslan.
Nu är ljungens tid.
Och jag tänker - som så många gånger tidigare - att jag verkligen älskar hösten.
Eller sensommaren.
Augusti.
September.
Alla dofter.
Sädesfälten som ligger snaggade.
Tornsvalorna som flyger fram och åter.
Vi går rakt ner mot havet och in i hästhagen och så hemåt igen.
Ingen lång runda, ändå är jag totalt slut på när vi är hemma och hjärtat bankar!
När vi passerar Ecke och Britts gula hus, står dvärgcollien Shiva och skäller på oss, men hon viftar samtidigt på svansen. Shiva tillhör nån av deras söner och hålls inhägnad, ja, alltså hon springer fritt, men kan inte ta sig ut på vägen.
På anslagstavlan efterlyser någon en liten ljus kisse med yvig svans.
Och två härliga vykort (tack Solbritt i Ystad och tack till mina barns pappa med fru vilka varit på semester i Poznan i Polen och tycks väldigt nöjda) har kommit med posten, båda skapade via postnords hemsida "riktiga vykort".Nitton kronor kostar det att skicka ett kort (välj bland egna bilder, eller titta på redan färdiga motiv) över hela världen och det blir inte dyrare än att köpa ett vanligt vykort och betala för ett utrikesporto, nej, det blir billigare!
Här är en länk till vykortssidan.
Nu är klockan tjugo i sju och jag tänker lyssna på dagens USA-podd och ta mig lite hostmedicin, men i omvänd ordning. Blir hemma resten av veckan och tackar min skapare för världens finaste arbetskamrater och chefer!
Over and out!
En onsdag ....
Nej, vi är inte på utflykt, vi är hemma och gör ..... ingenting.
Fixar lunch på rester .., lyssnar till sommarprogrammet med statsvetaren Mats Persson om vilken vi inte hade en endaste susning, men det har vi nu.
Ganska intressant.
Eller egentligen väldigt intressant.
Tidigare på dagen har vi haft besök av friherrinnan; ett slags sjukbesök.
"Ja, har jag inte blivit smittad tidigare, så lär jag väl klara mig ...", säger hon som snart ska köra bil till Dalarna - på lillsemester som inte är så himla liten - och därtill tror hon sig ha knäckt ett revben, i alla fall blev det ett riktigt "knak".
Pv bjuder på kaffe och mariabullar.
Jag hostar.
Nu Nordegren & Epstein i P1 och senare idag är det väl uppdatering av USA-podden?
Strålande solsken ute.
När nu Charlie inte längre är här, vågar sigge sig hem och det är förunderligt hur katter "känner på sig".
Meja är han inte det minsta rädd för, tvärtom, han stryyyyker sig nära Meja som blir aningen frustrerad och han vågar sig in i köket, även om Meja är där.
Härligt!
Ja, ungefär så är det här.
Just ingenting viktigt.
Mest bara bokstäver lite här och där.
Nej, vi är inte på utflykt, vi är hemma och gör ..... ingenting.
Fixar lunch på rester .., lyssnar till sommarprogrammet med statsvetaren Mats Persson om vilken vi inte hade en endaste susning, men det har vi nu.
Ganska intressant.
Eller egentligen väldigt intressant.
Tidigare på dagen har vi haft besök av friherrinnan; ett slags sjukbesök.
"Ja, har jag inte blivit smittad tidigare, så lär jag väl klara mig ...", säger hon som snart ska köra bil till Dalarna - på lillsemester som inte är så himla liten - och därtill tror hon sig ha knäckt ett revben, i alla fall blev det ett riktigt "knak".
Pv bjuder på kaffe och mariabullar.
Jag hostar.
Nu Nordegren & Epstein i P1 och senare idag är det väl uppdatering av USA-podden?
Strålande solsken ute.
När nu Charlie inte längre är här, vågar sigge sig hem och det är förunderligt hur katter "känner på sig".
Meja är han inte det minsta rädd för, tvärtom, han stryyyyker sig nära Meja som blir aningen frustrerad och han vågar sig in i köket, även om Meja är där.
Härligt!
Ja, ungefär så är det här.
Just ingenting viktigt.
Mest bara bokstäver lite här och där.
Dagens fönster ....
... finns i Bönhamn - vid Höga Kusten - och det var där baderskan Ulrika var och besökte
Micke för en tid sedan.
Till den som aldrig satt sin fot i Ångermanland och alldeles särskilt ute i havsbandet .., ja, då säger jag bara .., gör ett besök där innan ni sluter era ögon för gott!
Så här såg det ut när pv och jag själv satt vid båtbryggan i Mjällomslandet, ja, det var helt magiskt.
... finns i Bönhamn - vid Höga Kusten - och det var där baderskan Ulrika var och besökte
Micke för en tid sedan.
Till den som aldrig satt sin fot i Ångermanland och alldeles särskilt ute i havsbandet .., ja, då säger jag bara .., gör ett besök där innan ni sluter era ögon för gott!
Så här såg det ut när pv och jag själv satt vid båtbryggan i Mjällomslandet, ja, det var helt magiskt.
tisdag 15 augusti 2017
En tisdag i augusti ...
... är jag fortfarande hemma från jobbet och nu har jag sällskap av pv.
Det började med Emil som kom hem från Rhodos och körde hit på söndagen.
Redan dagen därpå började han hosta och ha ont i halsen.
Sen anslöt jag ..., så blev det Marias tur (våldsam hosta och allmänt hängig) och Emils pappa Peter har ont i halsen och igårkväll fick pv hög feber och däckade totalt.
Nu är även han hemma.
Tala om ett virus som måtte ha oanade krafter!
Alltså händer just ingenting i det gula huset.
Fönster står vidöppna .., någon enstaka fågel hörs kvittra .., solen strålar.
I båda trätunnorna, dom som står uppe vid slänten, har det vi trodde var ogrässtänglar, ja, det har visat sig vara gängliga solrosor, planterade förstås av småfåglarna som i vintras satt på dom då frusna tunnorna och kalasade på solrosfrön.
Det tackar man för!
I morgon har jag ledig dag och behöver inte känna någon ångest.
Och i jordgubbslandet blommar gurkörten så fint - självsådd -, jag är helt oskyldig.
Mellan varven (återigen, dessa varv ...) tittar jag på svt.play.
Den där norska serien "Uppfinnaren" som i mångt och mycket påminner om den danske bonden, är en himla trevlig bekantskap och jag tycker bättre om den än om den danska versionen.
Och så outsägligt vackert det är i Norge!
Det är väl ungefär vad som sig tilldragit haver här i det gula huset.
Inte mycket.
Det är som om tiden står stilla.
... är jag fortfarande hemma från jobbet och nu har jag sällskap av pv.
Det började med Emil som kom hem från Rhodos och körde hit på söndagen.
Redan dagen därpå började han hosta och ha ont i halsen.
Sen anslöt jag ..., så blev det Marias tur (våldsam hosta och allmänt hängig) och Emils pappa Peter har ont i halsen och igårkväll fick pv hög feber och däckade totalt.
Nu är även han hemma.
Tala om ett virus som måtte ha oanade krafter!
Alltså händer just ingenting i det gula huset.
Fönster står vidöppna .., någon enstaka fågel hörs kvittra .., solen strålar.
I båda trätunnorna, dom som står uppe vid slänten, har det vi trodde var ogrässtänglar, ja, det har visat sig vara gängliga solrosor, planterade förstås av småfåglarna som i vintras satt på dom då frusna tunnorna och kalasade på solrosfrön.
Det tackar man för!
I morgon har jag ledig dag och behöver inte känna någon ångest.
Och i jordgubbslandet blommar gurkörten så fint - självsådd -, jag är helt oskyldig.
Mellan varven (återigen, dessa varv ...) tittar jag på svt.play.
Den där norska serien "Uppfinnaren" som i mångt och mycket påminner om den danske bonden, är en himla trevlig bekantskap och jag tycker bättre om den än om den danska versionen.
Och så outsägligt vackert det är i Norge!
Det är väl ungefär vad som sig tilldragit haver här i det gula huset.
Inte mycket.
Det är som om tiden står stilla.
Dagens fönster ...
Från baderskan i Närke kom två små pyttefönster susande genom rymden!
Tack snälla Ulrika! säger jag.
Från baderskan i Närke kom två små pyttefönster susande genom rymden!
Tack snälla Ulrika! säger jag.
måndag 14 augusti 2017
Hemma ....
Sjukgymnasten ringer från Falkenberg och vill planera in nya träffar.
Och vattengympa.
Jag kommer att missa nästan alla gångerna, eftersom jag så gott som alltid arbetar eftermiddag/kväll.
"Ja, men du kan väl vara med på rygg-gympan", säger hon då.
Pv arbetar.
Jag pratar med vårdcentralen - en vänlig kvinna som heter Anna - och får veta att jag kan ringa i morgonbitti och då få tid för ett besök hos läkare, kanske kan jag då få recept på nånting som löser upp hosteländet.
Okej, säger jag.
Solen strålar.
Friherrinnan hör av sig och berättar att hon kanske ska lägga sig på klipporna nere vid Kohallarna och äldsta dottern ringer också - hon är lika hostig och eländig som sin mamma - dom tittar på Game of Thrones, nåt jag aldrig själv har sett. Sånt där hittepå, har jag så svårt för. Jo, jag såg ett halvt avsnitt och där skars halsar av till höger och vänster och kroppar klövs mitt itu - huvuden också -.
På Facebook kan man ibland råka skrolla bland alla filmer som människor sänt in och då kan man ibland tro att världen är galen. Är filmerna ryska, då är det ofta de allra mest förfärliga bilolyckor eller asberusade män(niskor) som slåss eller ungdomsgäng som fightas.
Ibland kan man se en film med några snälla män som räddar en örn som fastnat i ett nät och eller ett rådjur som halkat ner i brunn och på så vis räddas, och igår - en häst som i sin transport försökt ta sig ut genom fönstret och fastnat -!
Då blir man varm i hjärtat och vill utdela snällhetsmedaljer!
Filmer från Vietnam, Thailand och Indien .., ja, där blir människor ihjälkörda utan att nån tycks bry sig; den som filmat tycks helt nollställd!
En ung man kastar sig naken i en flod och blir lunchmat till en krokodil och någon filmar.
"Så jävla dålig kamera!" skriver en man.
En annan film: en järnvägsövergång med bommar som fällts ner i väntat på tåget och detta till trots kryssar mopedister sig fram mellan bommarna och den siste som gör det, ja, det blir också det sista han gör. Och det finns på film.
"Det lönar sig att ha tålamod", är rubriken på filmen.
Och någonstans i världen står en ung kvinna på yttersta kanten av ett tak och tänker hoppa mot en säker död långt där nedanför och poliser försöker på alla sätt att prata med henne, allt medan människorna på marken börjar hetsa den unga kvinnan och så är det i kommentarerna också.
Till sist lyckas en reptilsnabb polisman dra henne till sig; med risk för att båda ska dråsa i backen, men nu är hon i säkerhet. En kvinna - kanske den unga kvinnans mamma - slår händerna för ansiktet och börjar gråta av lättnad.
I annan film har en man i något asiatiskt land råkat fastna med ena benet i gapet på en vanvettigt lång orm och det är inte långt ifrån att ormen dragit ned mannen i sin håla! Nu hjälper andra män till att dra upp mannen och nån har en stor kniv, nästan en machete, och ormen sprättas upp och benet frigörs.
Ja, Game of Thrones och avhuggna huvuden .., verkligheten är nästan värre förstås!
Dagens lunch: en hotdog med Johnnys starka senap som pålägg.
Det går det med.
Sjukgymnasten ringer från Falkenberg och vill planera in nya träffar.
Och vattengympa.
Jag kommer att missa nästan alla gångerna, eftersom jag så gott som alltid arbetar eftermiddag/kväll.
"Ja, men du kan väl vara med på rygg-gympan", säger hon då.
Pv arbetar.
Jag pratar med vårdcentralen - en vänlig kvinna som heter Anna - och får veta att jag kan ringa i morgonbitti och då få tid för ett besök hos läkare, kanske kan jag då få recept på nånting som löser upp hosteländet.
Okej, säger jag.
Solen strålar.
Friherrinnan hör av sig och berättar att hon kanske ska lägga sig på klipporna nere vid Kohallarna och äldsta dottern ringer också - hon är lika hostig och eländig som sin mamma - dom tittar på Game of Thrones, nåt jag aldrig själv har sett. Sånt där hittepå, har jag så svårt för. Jo, jag såg ett halvt avsnitt och där skars halsar av till höger och vänster och kroppar klövs mitt itu - huvuden också -.
På Facebook kan man ibland råka skrolla bland alla filmer som människor sänt in och då kan man ibland tro att världen är galen. Är filmerna ryska, då är det ofta de allra mest förfärliga bilolyckor eller asberusade män(niskor) som slåss eller ungdomsgäng som fightas.
Ibland kan man se en film med några snälla män som räddar en örn som fastnat i ett nät och eller ett rådjur som halkat ner i brunn och på så vis räddas, och igår - en häst som i sin transport försökt ta sig ut genom fönstret och fastnat -!
Då blir man varm i hjärtat och vill utdela snällhetsmedaljer!
Filmer från Vietnam, Thailand och Indien .., ja, där blir människor ihjälkörda utan att nån tycks bry sig; den som filmat tycks helt nollställd!
En ung man kastar sig naken i en flod och blir lunchmat till en krokodil och någon filmar.
"Så jävla dålig kamera!" skriver en man.
En annan film: en järnvägsövergång med bommar som fällts ner i väntat på tåget och detta till trots kryssar mopedister sig fram mellan bommarna och den siste som gör det, ja, det blir också det sista han gör. Och det finns på film.
"Det lönar sig att ha tålamod", är rubriken på filmen.
Och någonstans i världen står en ung kvinna på yttersta kanten av ett tak och tänker hoppa mot en säker död långt där nedanför och poliser försöker på alla sätt att prata med henne, allt medan människorna på marken börjar hetsa den unga kvinnan och så är det i kommentarerna också.
Till sist lyckas en reptilsnabb polisman dra henne till sig; med risk för att båda ska dråsa i backen, men nu är hon i säkerhet. En kvinna - kanske den unga kvinnans mamma - slår händerna för ansiktet och börjar gråta av lättnad.
I annan film har en man i något asiatiskt land råkat fastna med ena benet i gapet på en vanvettigt lång orm och det är inte långt ifrån att ormen dragit ned mannen i sin håla! Nu hjälper andra män till att dra upp mannen och nån har en stor kniv, nästan en machete, och ormen sprättas upp och benet frigörs.
Ja, Game of Thrones och avhuggna huvuden .., verkligheten är nästan värre förstås!
Dagens lunch: en hotdog med Johnnys starka senap som pålägg.
Det går det med.
söndag 13 augusti 2017
Den där ångesten ....
Sms:ar Marie på jobbet och meddelar att jag blir hemma i morgon och det är nästan så att jag ber om förlåtelse, fast man inte behöver.
Att efter tre veckors ledighet ringa och sjukanmäla sig, det är så ångestfyllt så det är inte sant!
Av henne - schemaläggaren - får man de allra raraste svar.
Jag undrar om hon förstår hur mycket det betyder?
I morgonbitti ska jag kontakta vårdcentralen och höra om jag kan få slemlösande hostmedicin, sen ska det väl ändå ordna sig. Emils halsont-hosta-förkylning svepte över åtminstone två av oss övriga: såväl mamma Maria, som mormor, dvs jag själv.
Alla tre har vi nu varit däckade.
Är däckade.
Och någon gång, kanske innan pensionsdagen infinner sig, ska jag lära mig att man faktiskt inte rår för att man blir sjuk.
Stenarna vi plockade i Heiligendamm.
Sms:ar Marie på jobbet och meddelar att jag blir hemma i morgon och det är nästan så att jag ber om förlåtelse, fast man inte behöver.
Att efter tre veckors ledighet ringa och sjukanmäla sig, det är så ångestfyllt så det är inte sant!
Av henne - schemaläggaren - får man de allra raraste svar.
Jag undrar om hon förstår hur mycket det betyder?
I morgonbitti ska jag kontakta vårdcentralen och höra om jag kan få slemlösande hostmedicin, sen ska det väl ändå ordna sig. Emils halsont-hosta-förkylning svepte över åtminstone två av oss övriga: såväl mamma Maria, som mormor, dvs jag själv.
Alla tre har vi nu varit däckade.
Är däckade.
Och någon gång, kanske innan pensionsdagen infinner sig, ska jag lära mig att man faktiskt inte rår för att man blir sjuk.
Stenarna vi plockade i Heiligendamm.
Dagens fönster - än en gång - och en otrolig historia!
Idag fick jag ett mejl från hemifrån-Berit; hon som en gång var min arbetskamrat på Ica i Malå.
En alldeles underbar människa, sååå energisk och duktig, fast hon var så ung när hon arbetade i affären!
Så här skriver hon i alla fall:
mvh Berit."
//Håll med om att det när nästan för bra för att vara sant! Tack du underbara Berit!
Idag fick jag ett mejl från hemifrån-Berit; hon som en gång var min arbetskamrat på Ica i Malå.
En alldeles underbar människa, sååå energisk och duktig, fast hon var så ung när hon arbetade i affären!
Så här skriver hon i alla fall:
"Hej Elisabet !
Sitter och läser din
blogg. Har inte varit inne under de sista tre veckorna då det varit
semester och annat än datorn som lockat :)
Tittar
glatt på Anders bilder från Nice. Brorsan och jag var där under 5 dagar
i slutet av juli, och det värmer i hjärtat att se de välbekanta
platserna. Jag älskar verkligen Frankrike och längtar redan tillbaks.
Plötsligt
så hoppar det till lite extra i hjärtat ! Anders har tagit en bild på
en äldre dam som står på en balkong. Precis där har Edor och jag för nån
vecka sen suttit och druckit vårt morgonskaffe och tittat ut över allt
det vackra och tänkt att livet är allt bra gott att leva ibland. Damen
på bilden heter Maryse. Hon är 78 år gammal och har tillsammans med sin
make Camille, 92 år, ett B & B.
De har en helt fantastik lägenhet,
precis vid stranden i Nice. Skickar en länk till deras B&B. Där
finns lite fler bilder från deras fina lägenhet. Det var verkligen ett rent privilegium att få bo hos dem !
När
jag frågade Camille hur länge de bott i lägenheten så svarade han: -
Maryse 50 years, Me 92 years. And before that my parents. Ganska så
fantastiskt va !?
Jätteroligt i alla fall att Anders tog en bild precis på den balkongen. Kanske de också bodde i B&B där på sin semester ?
Ibland är världen allt bra liten :)
Jätteroligt i alla fall att Anders tog en bild precis på den balkongen. Kanske de också bodde i B&B där på sin semester ?
Ibland är världen allt bra liten :)
//Håll med om att det när nästan för bra för att vara sant! Tack du underbara Berit!
lördag 12 augusti 2017
Lördag i landet Halland ....
Redan nu varnar jag känsliga läsare för en blodig bild längst ner!
Och snart är det vardag på riktigt igen och jag ligger på soffan Ektorp och läser DN. Det är det vanliga: dödsannonser, korsordet ., sistasidan .., ledaren och allt möjligt annat och jag tänker att nu får man inte glömma bort att leva i nuet; nu när jag har längtat och längtat och räknat ner till semestern och så är den över och nej, jag ska i n t e börja längta och planera igen .., nu gäller det att ta dag-för-dag.
Pv, som redan fallit in i vardagslunken och har arbetat en vecka, bygger på uterummet.
I vad som kändes som evigheter fick vi vänta på klartecken från byggnadsnämnden i Falkenberg!
Felaktiga papper skickades hit .., och bygget skulle bli för stort (då minskades det) och det dröjde och dröjde och dröjde innan vi fick klartecken på det byggnadslov som inte behövdes, däremot ett startbesked.
Uterummet blir en del av altanen (den mot gräsmattan, inte ner mot vägen) och blir isolerad och där är gott om fönster, så kulna höstkvällar ska vi kunna sitta där och ha det ombonat och en lång bänk ska ordnas så alla stora krukväxter som vi haft stående utomhus, kan övervintra. Jo, men det blir nog bra.
Under veckan som gick hade vi besök av Maria, Peter och Emil.
Emil låg i princip hela tiden; förkyld, ont i halsen och hostig.
I onsdags började jag bli dålig .., precis samma sak och hög feber därtill .., och idag när jag pratade med Maria, så hade hon ont i halsen och lät rejält raspig.
Och att man bör akta sig när man använder en elektrisk såg, det får ni beviset för här!
Mågens underbart trevlige morbror - Stig - han fibblade med sågen och vips, hade halva tummen tackat för sig!
"Men läkaren var såväl trevlig, som såg bra ut!" konstaterade norrbottningen glatt.
Huvva! säger jag.
Det var på vippen att det blev amputation, men efter att ha kapat lite benrester och sytt ihop det hela, så ska det tydligen gå vägen. Inte ett enda smärtlindrande piller har han tagit heller!
(Det är släktträff på landet utanför Norrtälje .., kanske all tillsammansglädje håller smärtorna borta?)
Nu sörrrpppplar det i kaffebryggaren, ja, klockan är ju snart elva .., då vet man!
Ps. Och om nu någon har missat USA-podden i P1, den som jag tycker är så intressant, så finns en länk här. Ds.
Redan nu varnar jag känsliga läsare för en blodig bild längst ner!
Och snart är det vardag på riktigt igen och jag ligger på soffan Ektorp och läser DN. Det är det vanliga: dödsannonser, korsordet ., sistasidan .., ledaren och allt möjligt annat och jag tänker att nu får man inte glömma bort att leva i nuet; nu när jag har längtat och längtat och räknat ner till semestern och så är den över och nej, jag ska i n t e börja längta och planera igen .., nu gäller det att ta dag-för-dag.
Pv, som redan fallit in i vardagslunken och har arbetat en vecka, bygger på uterummet.
I vad som kändes som evigheter fick vi vänta på klartecken från byggnadsnämnden i Falkenberg!
Felaktiga papper skickades hit .., och bygget skulle bli för stort (då minskades det) och det dröjde och dröjde och dröjde innan vi fick klartecken på det byggnadslov som inte behövdes, däremot ett startbesked.
Uterummet blir en del av altanen (den mot gräsmattan, inte ner mot vägen) och blir isolerad och där är gott om fönster, så kulna höstkvällar ska vi kunna sitta där och ha det ombonat och en lång bänk ska ordnas så alla stora krukväxter som vi haft stående utomhus, kan övervintra. Jo, men det blir nog bra.
Under veckan som gick hade vi besök av Maria, Peter och Emil.
Emil låg i princip hela tiden; förkyld, ont i halsen och hostig.
I onsdags började jag bli dålig .., precis samma sak och hög feber därtill .., och idag när jag pratade med Maria, så hade hon ont i halsen och lät rejält raspig.
 |
| Man ser mycket värre saker på tv ... |
Och att man bör akta sig när man använder en elektrisk såg, det får ni beviset för här!
Mågens underbart trevlige morbror - Stig - han fibblade med sågen och vips, hade halva tummen tackat för sig!
"Men läkaren var såväl trevlig, som såg bra ut!" konstaterade norrbottningen glatt.
 |
| Efteråt. Såå trevlig är han! |
Huvva! säger jag.
Det var på vippen att det blev amputation, men efter att ha kapat lite benrester och sytt ihop det hela, så ska det tydligen gå vägen. Inte ett enda smärtlindrande piller har han tagit heller!
(Det är släktträff på landet utanför Norrtälje .., kanske all tillsammansglädje håller smärtorna borta?)
Nu sörrrpppplar det i kaffebryggaren, ja, klockan är ju snart elva .., då vet man!
Ps. Och om nu någon har missat USA-podden i P1, den som jag tycker är så intressant, så finns en länk här. Ds.
fredag 11 augusti 2017
I postlådan ....
Och igår ... glädjepost från systerlandet i väster!
Vännen Bente hade läst att jag - inför den nyss avverkade semestern - köpt mig solglasögon och något glasögonfodral såg hon inte skymten av .., då kom ett sådant susande och landade i vår postlåda!
Så fint!
Så omtänksamt!
Och fodrat är det också.
Här är i huset finns flera saker som påminner om Bente.
Två, om inte tre, virkade dukar .., och glittriga stenar som ligger i en skål och virkade stjärnor, ja, så otroligt generös är hon, denna Bente!
T a c k! säger jag.
Och igår ... glädjepost från systerlandet i väster!
Vännen Bente hade läst att jag - inför den nyss avverkade semestern - köpt mig solglasögon och något glasögonfodral såg hon inte skymten av .., då kom ett sådant susande och landade i vår postlåda!
Så fint!
Så omtänksamt!
Och fodrat är det också.
Här är i huset finns flera saker som påminner om Bente.
Två, om inte tre, virkade dukar .., och glittriga stenar som ligger i en skål och virkade stjärnor, ja, så otroligt generös är hon, denna Bente!
T a c k! säger jag.
Dagens fönster ....
Från Kerstin i Dalarna (lifelivingitnow på instagram) kom den här bilden; jag tror att den är från Dalarna. Om hon inte har fått åka hem, så har Kerstin i alla fall den här veckan befunnit sig på Akademiska Sjukhuset i Uppsala.
Ack, att man hade bott lite närmare, så skulle jag ha tittat upp och hälsat på lite!
Och tack för bilderna, Kerstin!
Från Kerstin i Dalarna (lifelivingitnow på instagram) kom den här bilden; jag tror att den är från Dalarna. Om hon inte har fått åka hem, så har Kerstin i alla fall den här veckan befunnit sig på Akademiska Sjukhuset i Uppsala.
Ack, att man hade bott lite närmare, så skulle jag ha tittat upp och hälsat på lite!
Och tack för bilderna, Kerstin!
Bilder från Frankrike ..., men inte mina.
Fem dagar i Nice i Frankrike för sonen och hans flickvän .., och hyra av motorcykel och snirkliga vägar till Monaco och utflykt till Antibes och till flådiga Cannes och kameran är med förstås. Mängder med fönsterbilder kommer susande genom rymden, men också andra.
Som dom här.
Så genialiskt att på ett torg göra ett slags vattenlek, men utan risk att någon drunknar!
På samma sätt var det på ett torg i Lübeck; småttingar som sprang bland lika små fontäner och vilken outsäglig glädje var det inte!
Så enkelt!
Och så .., ja, just genialiskt!
En till bild får komma med.
Höll i kameran gjorde Anders Eikedahl.
Fem dagar i Nice i Frankrike för sonen och hans flickvän .., och hyra av motorcykel och snirkliga vägar till Monaco och utflykt till Antibes och till flådiga Cannes och kameran är med förstås. Mängder med fönsterbilder kommer susande genom rymden, men också andra.
Som dom här.
Så genialiskt att på ett torg göra ett slags vattenlek, men utan risk att någon drunknar!
På samma sätt var det på ett torg i Lübeck; småttingar som sprang bland lika små fontäner och vilken outsäglig glädje var det inte!
Så enkelt!
Och så .., ja, just genialiskt!
En till bild får komma med.
Höll i kameran gjorde Anders Eikedahl.
torsdag 10 augusti 2017
Dagens fönster ...
Flitig fönsterfångare har Anders varit, nu när han och Maja semestrat i Frankrike.
Däremot är han lite sämre på att berätta var bilderna är tagna, men jag utgår från att det är i Nice.
Tack snälla!
Jag tycker verkligen om dina bilder!
Här är en drygt tre minuter kort film från just Nice.
Flitig fönsterfångare har Anders varit, nu när han och Maja semestrat i Frankrike.
Däremot är han lite sämre på att berätta var bilderna är tagna, men jag utgår från att det är i Nice.
Tack snälla!
Jag tycker verkligen om dina bilder!
Här är en drygt tre minuter kort film från just Nice.
Tre lediga dagar kvar ....
... tre dagar av semestern alltså och det känns på gränsen till ångestfyllt att tänka sig att åka till jobbet. Nåja, jag vet ju att det brukar gå bra.
Äldsta dottern, mågen och Emil har tackat för sig och givit sig av.
I stora frysen finns nu mängder med "Mariabullar"; perfekt när vi får besök .., och jag har ägnat mig åt att tvätta lakan och annat och allt är torrt och ligger nu i linneskåpet.
Från Ystad kom så mina barns pappa och hans fru och lämnade Meja hos oss, så antalet hundar är fortfarande konstant, det vill säga: tre. Och nu, när inte busige och bullrige Charlie är här, så vågar sig Sigge in igen. Meja känner han sedan tidigare .., dom bara nosar lite på varandra, så där "jaha, det är du, ja, just det ja".
Och friherrinnan tittade förbi.
Vi beslöt att åka till Särdal och ta ett dopp, så det gjorde vi.
Mängder med tång även här, ja, faktiskt ännu mer än i Steninge! Man fick vada ut och verkligen känna sig för med fötterna .., och jag tänkte att där är nog mer än en krabba man nuddar vid.
Härligt svalkande var det - badet -!
Shejken gjorde oss sällskap och simmade glatt ut tillsammans med sin matte; efteråt låg han en stund så här mellan mina ben och lät sig klias på magen.
Innan man kommer till stranden - eller när man återvänder till bilen, välj själv - så finns där en informationstavla som talar om vad som är på gång. Precis som här i Stensjö naturreservat tänker man bränna en stor del av marken., allt för att blomning och annat ska sätta mer fart.
Så här är det tänkt att det ska bli.
Nu är det eftermiddag och jag hostar som vanligt. Jag blir snart g a l e n på denna hosta; den som ibland påminner om den som ockuperade mig när jag var hemma och sjukskriven i fem veckor; det var väl två år sedan? Det är som det aldrig helt ger sig.
Nelly, som var så hysteriskt rädd förra gången när jag hade hostan - då, när det var så eländigt - hon är i alla fall inte längre förskräckt; tittar knappt upp. Ja, hon har väl vant sig.
Ja, det var väl det hela?
Nej, tack snälla Bente för det virkade glasögonfodralet som kom med posten idag!
Vilken omtänksam pärla du är .., ja, och dessutom ordförande i pv:s heja-fan-klubb när det är Vasalopp!
Stor kram till dig!
 |
| Skral skörd av precis allting som vi hoppats på. Ja, förutom druvorna då. |
... tre dagar av semestern alltså och det känns på gränsen till ångestfyllt att tänka sig att åka till jobbet. Nåja, jag vet ju att det brukar gå bra.
Äldsta dottern, mågen och Emil har tackat för sig och givit sig av.
I stora frysen finns nu mängder med "Mariabullar"; perfekt när vi får besök .., och jag har ägnat mig åt att tvätta lakan och annat och allt är torrt och ligger nu i linneskåpet.
Från Ystad kom så mina barns pappa och hans fru och lämnade Meja hos oss, så antalet hundar är fortfarande konstant, det vill säga: tre. Och nu, när inte busige och bullrige Charlie är här, så vågar sig Sigge in igen. Meja känner han sedan tidigare .., dom bara nosar lite på varandra, så där "jaha, det är du, ja, just det ja".
Och friherrinnan tittade förbi.
Vi beslöt att åka till Särdal och ta ett dopp, så det gjorde vi.
Mängder med tång även här, ja, faktiskt ännu mer än i Steninge! Man fick vada ut och verkligen känna sig för med fötterna .., och jag tänkte att där är nog mer än en krabba man nuddar vid.
Härligt svalkande var det - badet -!
Shejken gjorde oss sällskap och simmade glatt ut tillsammans med sin matte; efteråt låg han en stund så här mellan mina ben och lät sig klias på magen.
Så här är det tänkt att det ska bli.
Nu är det eftermiddag och jag hostar som vanligt. Jag blir snart g a l e n på denna hosta; den som ibland påminner om den som ockuperade mig när jag var hemma och sjukskriven i fem veckor; det var väl två år sedan? Det är som det aldrig helt ger sig.
Nelly, som var så hysteriskt rädd förra gången när jag hade hostan - då, när det var så eländigt - hon är i alla fall inte längre förskräckt; tittar knappt upp. Ja, hon har väl vant sig.
Ja, det var väl det hela?
Nej, tack snälla Bente för det virkade glasögonfodralet som kom med posten idag!
Vilken omtänksam pärla du är .., ja, och dessutom ordförande i pv:s heja-fan-klubb när det är Vasalopp!
Stor kram till dig!
onsdag 9 augusti 2017
Onsdagsfönstret ...
"Hej!
Här kommer ett fönster från Käringön fångat vid den lilla fiskaffären på bryggan.
Idag har vi haft en sagolik dag vädermässigt. Nästan ingen vind, halvmulet som blev soligt och sen åter halvmulet. Varmt och så gott I luften. Ja en riktig sommardag och en underbar dag på en ö i Bohuslän.
Hälsningar Turtlan på tur."
//Tack snälla Annica! säger jag och lägger till två filmer.
En liten trudilutt kanske ...?
Och fin liten videofilm av Sture Björnson!
"Hej!
Här kommer ett fönster från Käringön fångat vid den lilla fiskaffären på bryggan.
Idag har vi haft en sagolik dag vädermässigt. Nästan ingen vind, halvmulet som blev soligt och sen åter halvmulet. Varmt och så gott I luften. Ja en riktig sommardag och en underbar dag på en ö i Bohuslän.
Hälsningar Turtlan på tur."
//Tack snälla Annica! säger jag och lägger till två filmer.
En liten trudilutt kanske ...?
Och fin liten videofilm av Sture Björnson!
tisdag 8 augusti 2017
Igår ....
.... tillbringade jag en timme eller två på stranden.
Tog cykeln och susade ner .. och nästan alldeles ensam var jag.
Så totalt annorlunda i jämförelse med veckorna bland tusentals och åter tusentals andra turister!
Ett sällskap tyskar slog sig ned lite längre bort på stranden och efter en stund kom en stor familj med pratglada småttingar, men för övrigt .., bara vi.
Sädesärlorna vippade omkring vid vattenbrynet .., det blåste så där lagom bara och jag somnade och vaknade och visste knappt vad som var verklighet.
Senare på kvällen kom pv hem och berättade hur han dråsat omkull på den första arbetsdagens kick-off med massor med tävlingar och nu hade han så ont i armen - eller armbågen - att han knappt kunde lyfta den (armen, alltså).
Maria erbjöd sig bums att skjutsa in honom till akuten, men någon fraktur kunde man inte hitta och så kom dom hem kring midnatt .., tre värktabletter däckade pv per omgående och i morse tog han bussen till jobbet. Inga elever ännu, kanske kommer dom nästa vecka?
.... tillbringade jag en timme eller två på stranden.
Tog cykeln och susade ner .. och nästan alldeles ensam var jag.
Så totalt annorlunda i jämförelse med veckorna bland tusentals och åter tusentals andra turister!
Ett sällskap tyskar slog sig ned lite längre bort på stranden och efter en stund kom en stor familj med pratglada småttingar, men för övrigt .., bara vi.
Sädesärlorna vippade omkring vid vattenbrynet .., det blåste så där lagom bara och jag somnade och vaknade och visste knappt vad som var verklighet.
Senare på kvällen kom pv hem och berättade hur han dråsat omkull på den första arbetsdagens kick-off med massor med tävlingar och nu hade han så ont i armen - eller armbågen - att han knappt kunde lyfta den (armen, alltså).
Maria erbjöd sig bums att skjutsa in honom till akuten, men någon fraktur kunde man inte hitta och så kom dom hem kring midnatt .., tre värktabletter däckade pv per omgående och i morse tog han bussen till jobbet. Inga elever ännu, kanske kommer dom nästa vecka?
måndag 7 augusti 2017
Måndagsfönstret ....
Från Kerstin i Dalarna - lifelivingitnow på instagram -, ni vet, hon som är så glad i att sy och ännu gladare i mönster, från just den Kerstin kom det här fönstret, ja, medan vi var på resande fot.
Man kan gnälla i förkylning och heshet, men allt är som bekant relativt .., oj, så krångligt det har varit - och är - för Kerstin som just idag ska skickas till Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Så här skrev hon i alla fall:
"Lite fint utanför sjukhusfönstret
Från Kerstin i Dalarna - lifelivingitnow på instagram -, ni vet, hon som är så glad i att sy och ännu gladare i mönster, från just den Kerstin kom det här fönstret, ja, medan vi var på resande fot.
Man kan gnälla i förkylning och heshet, men allt är som bekant relativt .., oj, så krångligt det har varit - och är - för Kerstin som just idag ska skickas till Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Så här skrev hon i alla fall:
"Lite fint utanför sjukhusfönstret
Inte bara elände att ligga på sjukhuset, ibland kan det uppenbara sig en dubbel regnbåge ♡
Kerstin i Dalarna
Ser
ut som ni har en fin semester i Holland och runt omkring. Du skriver så
levande och inte bara om turistaktiviteter utan om vardagen ♡
Önskar dig och PV fortsatt fin semester
Nu
är det konstaterat att det är gallan som är problemet. Massor av
gallstenar i gallblåsan och djupa gallgången. Så en till operation
väntar... Hur snart vet jag inte. Ingen värk och feber längre, men
fortsätter med antibiotikadropp.
Kram Kerstin."
// Och jag säger: lycka till med allt Kerstin! Jag är helt övertygad om att vi är många, många bloggvänner som håller tummarna för dig! En stor kram härifrån!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)