... finns hos min rödvitrandiga syster i landet Skåne.
tisdag 6 februari 2018
Liten kille sprider stor glädje ...
Igårkväll när pv kom cyklande från jobbet, hämtade han samtidigt posten.
"Du har fått brev ,...", sa han och jag kände inte riktigt igen handstilen på kuvertet och funderade vad det kunde vara.
Det var det här.
Kan ni förstå glädjen?
Jo, det tror jag.
Nu ska jag leta fram en lagom liten ram och så ska Noahs teckning få sitta på väggen i hallen.
Jag har nu på morgonen skickat ett tack-kort till den här härlige grabben, men jag vill också säga tack till snälla mamman som agerade sekreterare!
Igårkväll när pv kom cyklande från jobbet, hämtade han samtidigt posten.
"Du har fått brev ,...", sa han och jag kände inte riktigt igen handstilen på kuvertet och funderade vad det kunde vara.
Det var det här.
Kan ni förstå glädjen?
Jo, det tror jag.
Nu ska jag leta fram en lagom liten ram och så ska Noahs teckning få sitta på väggen i hallen.
Jag har nu på morgonen skickat ett tack-kort till den här härlige grabben, men jag vill också säga tack till snälla mamman som agerade sekreterare!
måndag 5 februari 2018
Det bästa för Lena i Östersund ...
Hej Elisabet!
Innehållsrik vecka men bäst är att kunna vara tillsammans i vardagsgörandet.
Hej Elisabet!
Här kommer mitt bidrag till "det bästa"
Veckan
i Åre tillsammans med dottern och hennes familj var härlig och
innehållsrik. Skidåkning, god mat, umgänge, överraskningsbesök av min
andra dotter med familj, födelsedagsuppvaktning, 5-rättersmiddag,
snöstorm, korvgrillning, sjukstuga, ambulansbesök och massor med mys med
barnbarnen.
Innehållsrik vecka men bäst är att kunna vara tillsammans i vardagsgörandet.
Nu är vi alla hemma igen och det är också fint.
Varm kram /Lena i Östersund
//Elisabet skriver: var det du som fyllde år, så säger jag grattis i efterskott!
Det där med ambulans och sjukstugebesök låter ju mindre trevligt, men det slutade kanske bra?
//Elisabet skriver: var det du som fyllde år, så säger jag grattis i efterskott!
Det där med ambulans och sjukstugebesök låter ju mindre trevligt, men det slutade kanske bra?
Glädjen .....
Nej, nu tror jag att den stora depressionen lagt sig över bloggvärlden .., det var bedrövligt så lite glädje som uppenbarat sig!
Då klämmer jag till med många bilder av det som gjorde mig varm om hjärtat ,-)
Men hur som .., Ulrika, hon kände sig jättelycklig över dom nya vinterskorna som sonen förärat henne, bara så där .., ja, nu kan hon gå ut med Qvick utan att frysa om fötterna och så hade hon haft en trivsam stund tillsammans med En Vän och då ägnade sig Ulrika åt att sticka medan vännen gjorde nånting annat (lagade mat, kom jag plötsligt ihåg). Och så hade det varit filmkvällar, det var kul.
Barbro i Brämhult (walkaboutswede) skrev så här:
”Det går upp & det går ner”.
Oro och ångest över en närståendes hälsa.
Tacksamheten och glädjen över att kunna stötta.
En mysig fika i lugn miljö, tillsammans.
Nedan kan ni läsa lite om stället där vi intog våra smarriga räkmackor.
I det lilla samhället Limmared finns sedan några år tillbaka; Glasets hus. Den här satsningen har väckt orten från sin törnrosasömn.
Här finns också en massa loppisar och antikvitetsaffärer och det har blivit populärt att åka hit och fynda.
En del av er kanske minns den stora hajpen kring Absolut Vodka. Den speciella spritflaskan tillverkades på glasbruket här.
Gillar idéen att låta flaskans speciella form återspeglas på gaveln av tegelhuset, där entrén är.
Kram/Barbro D
Bilden med räkmackan är hennes.
Turtlan i Karlstad berättade om sin mamma som en gång arbetat på Konsum och nu råkat gå hem efter en inköpsrunda och först hemkommen upptäckte att där nere i korgen på rullatorn, där låg ett paket smörgåspålägg. Det blev brått att ringa till affären där hon arbetat och förklara sig och sedan raskt dit igen för att betala! Tänk, om någon hade trott att hon stulit!
För mig, som kassörska är detta verkligen en solskenshistoria!
Och så var det Kerstin i Dalarna (lifelivingitnow) som hade haft finfrämmande.
Besök av dotter, svärson och lilla barnbarnet. En tur ute i rullstolen .., barnbarnet på sin snowracer och solsken och massor av snö .., efteråt fika och senare på kvällen hamburgare.
Alldeles intill jag skulle klicka på publicera, plingade det till.
Då kom friherrinnans bidrag.
Så här skriver hon:
"Jag har alldeles missat att missat att det är ny vecka. Man har ju så mycket att stå i. Så det får bli det bästa en måndag i februari
Nej, nu tror jag att den stora depressionen lagt sig över bloggvärlden .., det var bedrövligt så lite glädje som uppenbarat sig!
Då klämmer jag till med många bilder av det som gjorde mig varm om hjärtat ,-)
Men hur som .., Ulrika, hon kände sig jättelycklig över dom nya vinterskorna som sonen förärat henne, bara så där .., ja, nu kan hon gå ut med Qvick utan att frysa om fötterna och så hade hon haft en trivsam stund tillsammans med En Vän och då ägnade sig Ulrika åt att sticka medan vännen gjorde nånting annat (lagade mat, kom jag plötsligt ihåg). Och så hade det varit filmkvällar, det var kul.
Barbro i Brämhult (walkaboutswede) skrev så här:
”Det går upp & det går ner”.
Oro och ångest över en närståendes hälsa.
Tacksamheten och glädjen över att kunna stötta.
En mysig fika i lugn miljö, tillsammans.
Nedan kan ni läsa lite om stället där vi intog våra smarriga räkmackor.
I det lilla samhället Limmared finns sedan några år tillbaka; Glasets hus. Den här satsningen har väckt orten från sin törnrosasömn.
Här finns också en massa loppisar och antikvitetsaffärer och det har blivit populärt att åka hit och fynda.
En del av er kanske minns den stora hajpen kring Absolut Vodka. Den speciella spritflaskan tillverkades på glasbruket här.
Gillar idéen att låta flaskans speciella form återspeglas på gaveln av tegelhuset, där entrén är.
Kram/Barbro D
Bilden med räkmackan är hennes.
Turtlan i Karlstad berättade om sin mamma som en gång arbetat på Konsum och nu råkat gå hem efter en inköpsrunda och först hemkommen upptäckte att där nere i korgen på rullatorn, där låg ett paket smörgåspålägg. Det blev brått att ringa till affären där hon arbetat och förklara sig och sedan raskt dit igen för att betala! Tänk, om någon hade trott att hon stulit!
För mig, som kassörska är detta verkligen en solskenshistoria!
Och så var det Kerstin i Dalarna (lifelivingitnow) som hade haft finfrämmande.
Besök av dotter, svärson och lilla barnbarnet. En tur ute i rullstolen .., barnbarnet på sin snowracer och solsken och massor av snö .., efteråt fika och senare på kvällen hamburgare.
Alldeles intill jag skulle klicka på publicera, plingade det till.
Då kom friherrinnans bidrag.
Så här skriver hon:
"Jag har alldeles missat att missat att det är ny vecka. Man har ju så mycket att stå i. Så det får bli det bästa en måndag i februari
Vaknade till en kall morgon .Sol och blå himmel.
Promenad
i det fina vädret. Sedan har jag och vovven suttit på altanen i solen i
nästan två timmar. Kollade nu i spegeln .., massor av fräknar har tittat
fram.
Härligt!"
Och mitt eget bästa var resan till Skåne .., domkyrkan och dom fina bänkgrannarna .., videochatt med sonen ... och att solen strålar så fint ännu, när klockan är tio över fyra på eftermiddagen!
Smått och gott från helgen ...
Gissa hur snopen jag blev när jag hos min syster upptäckte att vi har exakt likadana mattor!
Jodå, på pricken!
Jag har alltid tyckt att min rödvitrandiga syster har det så ombonat hos sig, vare sig det var i den första lilla ettan med kokvrå i Arvidsjaur ., till tvåan - även den i Arvidsjaur - och i trean på Mjölkudden i Luleå och till hyresrätten högt upp i skyn i Nöbbelöv i Lund (där jag för första gången upplevde koltrastsång som inte var av denna världen!) och inte minst i hennes bostadsrätt på Vildanden i Lund.
Sen - efter att ha arbetat som sjuksköterska på dialysen i många år - köpte hon sig ett alldeles eget hus med sex rum som även kan vara sju och det huset delar hon med sin dotter - den senare har övervåningen -.
Det är lågt i tak, men så charmigt.
Och en tomt på 15000 kvadratmeter!
Upptäcker att min syster har lika många pennor i två muggar som jag själv har.
Julgardinerna sitter uppe ännu, då hon ju varit utan vatten i tre veckor, men nu ska dom plockas ned och tvättas.
En fotovägg finns också och jag blir stående en bra stund och tittar på bilden där pappa och hans första fru Gunhild gifte sig. Hon var mamma till mina systrar och dog alldeles för tidigt, bara lite drygt trettio år, av en hjärntumör. På bilden är hon gravid och då passade det nog med en stor bukett.
Några år senare såg det ut så här.
Där är den rödvitrandiga som sitter mellan sin mamma och pappa och så söt hon var och med tidstypisk rosett i håret.
Jag tycker att Gunna ser så otroligt snäll ut.
Lugn.
Och pappa bär sorgband på kavajslaget.
Anders och pappa har likadan huvudform och det gör mig så glad.
På bilden har Gunna kanske sex år kvar att leva.
Och jag tänkte ofta - då för kanske femtio år sedan - att hur ska det bli om vi alla möts en gång, efter döden alltså, vem ska då pappa välja att vara med .., säkert hans unga fru som dog så ung och då skulle ju mamma bli ensam och utanför, kanske jag också?
Sånt funderade jag mycket över.
I den skånska sängkammaren hänger en anslagstavla med bilder och tidningsklipp.
Längst uppe t.v. skymtar pappa och så är det mina båda systrar tillsammans i Australien och längst till vänster - mittenbilden - sitter pappa, min syster och systerdotter vid köksbordet i Malå .., dom hade varit på bilsemester i Norge och satt väl och tog igen sig väl hemkomna.
Då hade pappa halvåret kvar att leva.
Pappa sa alltid att hans äldsta dotter i mycket var en kopia av sin mamma och när jag var liten, då tänkte jag att det nog innebar att hon kanske kom att betyda lite extra för honom.
På Malmborgs i Lund köpte jag några smörrebröd som vi kalasade på innan middagen.
Dom var himmelska. (fikonmarmelad till .., och två bitar färska fikon).
Att det var nån slags brieost i botten, det förstod jag ju, men den övre - den som fullkomligt smälte i munnen - den blev jag inte presenterad för. Nu ringde jag delikatessavdelningen på Malmborgs och fick tala med en vänlig ung man.
"Det är en Cantadou", sa han.
Helt ljuvlig!
En sak till.
Framför mig i domkyrkan satt den här mannen och när konserten var tillända började damen intill mig och jag själv att prata om hur det varit och då - plötsligt - vände sig mannen om och frågade leende var jag kom ifrån, ja, han tyckte att dialekten var så fin?
"Robertsfors? .. Bastuträsk ...?" sa han och det var himla bra gissat, för från Malå till Bastuträsk är det bara åtta, nio mil.
Och så blev vi ståendes där, den rara kvinnan från Flyinge och den här mannen som hette Svante och jag var så glad efteråt .., och jag kände mig så tacksam över alla livets små möten och jag tänkte också att ååå, vad det betyder detta att mötas av ett leende som känns äkta!
Bänkgrannen från Flyinge ville inte vara på bild så där offentligt, så jag kapade helt sonika bilden.
Så var det med den där resan.
 |
| Världens finaste och goaste dalmantiner, som för övrigt älskar pv. |
Gissa hur snopen jag blev när jag hos min syster upptäckte att vi har exakt likadana mattor!
Jodå, på pricken!
Jag har alltid tyckt att min rödvitrandiga syster har det så ombonat hos sig, vare sig det var i den första lilla ettan med kokvrå i Arvidsjaur ., till tvåan - även den i Arvidsjaur - och i trean på Mjölkudden i Luleå och till hyresrätten högt upp i skyn i Nöbbelöv i Lund (där jag för första gången upplevde koltrastsång som inte var av denna världen!) och inte minst i hennes bostadsrätt på Vildanden i Lund.
Sen - efter att ha arbetat som sjuksköterska på dialysen i många år - köpte hon sig ett alldeles eget hus med sex rum som även kan vara sju och det huset delar hon med sin dotter - den senare har övervåningen -.
Det är lågt i tak, men så charmigt.
Och en tomt på 15000 kvadratmeter!
Upptäcker att min syster har lika många pennor i två muggar som jag själv har.
Julgardinerna sitter uppe ännu, då hon ju varit utan vatten i tre veckor, men nu ska dom plockas ned och tvättas.
 |
| Gunhild |
En fotovägg finns också och jag blir stående en bra stund och tittar på bilden där pappa och hans första fru Gunhild gifte sig. Hon var mamma till mina systrar och dog alldeles för tidigt, bara lite drygt trettio år, av en hjärntumör. På bilden är hon gravid och då passade det nog med en stor bukett.
Några år senare såg det ut så här.
Där är den rödvitrandiga som sitter mellan sin mamma och pappa och så söt hon var och med tidstypisk rosett i håret.
Jag tycker att Gunna ser så otroligt snäll ut.
Lugn.
Och pappa bär sorgband på kavajslaget.
Anders och pappa har likadan huvudform och det gör mig så glad.
På bilden har Gunna kanske sex år kvar att leva.
Och jag tänkte ofta - då för kanske femtio år sedan - att hur ska det bli om vi alla möts en gång, efter döden alltså, vem ska då pappa välja att vara med .., säkert hans unga fru som dog så ung och då skulle ju mamma bli ensam och utanför, kanske jag också?
Sånt funderade jag mycket över.
I den skånska sängkammaren hänger en anslagstavla med bilder och tidningsklipp.
Längst uppe t.v. skymtar pappa och så är det mina båda systrar tillsammans i Australien och längst till vänster - mittenbilden - sitter pappa, min syster och systerdotter vid köksbordet i Malå .., dom hade varit på bilsemester i Norge och satt väl och tog igen sig väl hemkomna.
Då hade pappa halvåret kvar att leva.
Pappa sa alltid att hans äldsta dotter i mycket var en kopia av sin mamma och när jag var liten, då tänkte jag att det nog innebar att hon kanske kom att betyda lite extra för honom.
På Malmborgs i Lund köpte jag några smörrebröd som vi kalasade på innan middagen.
Dom var himmelska. (fikonmarmelad till .., och två bitar färska fikon).
Att det var nån slags brieost i botten, det förstod jag ju, men den övre - den som fullkomligt smälte i munnen - den blev jag inte presenterad för. Nu ringde jag delikatessavdelningen på Malmborgs och fick tala med en vänlig ung man.
"Det är en Cantadou", sa han.
Helt ljuvlig!
En sak till.
Framför mig i domkyrkan satt den här mannen och när konserten var tillända började damen intill mig och jag själv att prata om hur det varit och då - plötsligt - vände sig mannen om och frågade leende var jag kom ifrån, ja, han tyckte att dialekten var så fin?
"Robertsfors? .. Bastuträsk ...?" sa han och det var himla bra gissat, för från Malå till Bastuträsk är det bara åtta, nio mil.
Och så blev vi ståendes där, den rara kvinnan från Flyinge och den här mannen som hette Svante och jag var så glad efteråt .., och jag kände mig så tacksam över alla livets små möten och jag tänkte också att ååå, vad det betyder detta att mötas av ett leende som känns äkta!
Bänkgrannen från Flyinge ville inte vara på bild så där offentligt, så jag kapade helt sonika bilden.
Så var det med den där resan.
Måndagsfönstret ...
... finns i ett rött hus med många rum, beläget någon mil söder om Hörby, i Skåne.
Ställer man sig vid fönstret och tittar ut, kan man - åtminstone sommartid - se hästar tillhörande ridskolan bara några hundra meter från huset.
Kvällar och morgnar kan man se, men framför allt höra ..., hundratals kajor som flyger till eller ifrån sitt natthärbärge, vilket är grannens stora träd.
... finns i ett rött hus med många rum, beläget någon mil söder om Hörby, i Skåne.
Ställer man sig vid fönstret och tittar ut, kan man - åtminstone sommartid - se hästar tillhörande ridskolan bara några hundra meter från huset.
Kvällar och morgnar kan man se, men framför allt höra ..., hundratals kajor som flyger till eller ifrån sitt natthärbärge, vilket är grannens stora träd.
söndag 4 februari 2018
Det bästa för Kerstin i Dalarna ...
Lördagen med besök av barnbarnet J, dottern, svärsonen och Molly Mops
såklart 
Lördagen med besök av barnbarnet J, dottern, svärsonen och Molly Mops
En tur ute med mig i rullstolen, J på sin snowracer och de andra till fots.
Solsken 
massor av snö 
och ca 7-8° kallt
Lite fika när vi kom in igen och hamburgare 
på kvällen, innan dom åkte hem till stan igen 
En härlig lördag och jag mådde så bra 
Kram Kerstin i Dalarna
Det bästa för Ulrika i Närke ...
Att jag fick vinterskor i present av min 20-åring. Han är en sån raring! Nu kan jag vara i skogen mycket mer även i kallt väder och snö. Stor lycka!
Fnissattacker mitt i natten.
Promenad i solsken idag.
Prat medan en stickar och en annan lagar mat.
Ulrika.
Att jag fick vinterskor i present av min 20-åring. Han är en sån raring! Nu kan jag vara i skogen mycket mer även i kallt väder och snö. Stor lycka!
Ett annat bästa är mycket tid tillsammans med
någon jag tycker mycket om, med filmkvällar (Närkontakt av tredje graden
och Det våras för Frankenstein, jag hade inte sett någon av dem
tidigare) och djupdykningar i musik, som är ett stort gemensamt
intresse.
Fnissattacker mitt i natten.
Promenad i solsken idag.
Prat medan en stickar och en annan lagar mat.
Ulrika.
Tittade ut ....
... genom fönstret i gästrummet hos min syster i Skåne .., och detta var vad som mötte min blick!
Det slår aldrig fel; åker vi till min syster och det är sen höst eller allmän vinter, då kan det vara närapå illgröna gräsmattor när vi kommer körande från landet Halland, men morgonen därpå, när man tittar ut, ja, då hela världen vit.
Så var det även den här gången.
Det blev en mer än trivsam lördag och halv söndag hos släkten.
För att fira att dom - efter tre veckors frånvaro av vatten - nu fått just detta (men till vilket pris!!!, hu, vad det ska kosta!), lovade jag att hålla all maten och så blev det också.
Dom små västerbottenspajerna till lunch .., köttfärsgratäng med sallad till middag ..,( förrätten var himmelska smörrebröd från Malmborgs delikatessdisk i Lund) och till sist pannacotta (som blev för söta .., aldrig mera icke-äkta vaniljsocker i grädden!) och god frukost och ja, det var så himla trevligt.
Vi tittade lite förstrött på Melodifestivalen och konstaterade att vi uppenbarligen inte har den rätta mello-smaken, för fy, så dåliga låter tyckte vi! Ja, helt ärligt fann vi det mesta eländigt i det programmet och nu börjar alla gasta som Kristian Luuk .., ja, mellons programledare och nu även S.D.F i "Så ska det låta".
Kanske kan i alla fall jag själv skylla på tröttheten (att jag kände mig gnällig) som måhända tog ut sin rätt till sist, jo, jag tappade geisten vid halv elva igårkväll (efter den helt sömnlösa natten dessförinnan).
Konserten i Lunds domkyrka tidigare på dagen var underbar!
Musiken .., kyrkans innandöme som kändes så enkel och icke-prålig och byggd med sandsten från Helsingborg och Höör och den vackra altarmålningen..., ja, det var sååå fint!
Lägg därtill ett härligt möte med min stolsgranne Inger från Flyinge (har arbetat och gör det kanske ännu, som kantor och är också körsångare), samt en man som satt precis framför mig (kyrkan blev i det närmaste fylld med åhörare) och som visade sig heta Svante.
Så rara och vänliga människor!
Pratglada. Öppna.
Jo, så där som jag ofta tycker att skåningar är.
Nu inväntar vi Bron .., Nelly snarkar till ..., på rumsbordet slokar tulpanbuketten och i morgon arbetar jag förmiddag - i kassan hela tiden - hjälp, så roligt!
 |
| Utsikten från ett sovrumsfönster i Västerstad 7105 .... |
... genom fönstret i gästrummet hos min syster i Skåne .., och detta var vad som mötte min blick!
Det slår aldrig fel; åker vi till min syster och det är sen höst eller allmän vinter, då kan det vara närapå illgröna gräsmattor när vi kommer körande från landet Halland, men morgonen därpå, när man tittar ut, ja, då hela världen vit.
Så var det även den här gången.
 |
| På väggen hos min syster. Längst ner t.h. mina systrars mamma. Längst ner t v min mamma. |
Det blev en mer än trivsam lördag och halv söndag hos släkten.
För att fira att dom - efter tre veckors frånvaro av vatten - nu fått just detta (men till vilket pris!!!, hu, vad det ska kosta!), lovade jag att hålla all maten och så blev det också.
Dom små västerbottenspajerna till lunch .., köttfärsgratäng med sallad till middag ..,( förrätten var himmelska smörrebröd från Malmborgs delikatessdisk i Lund) och till sist pannacotta (som blev för söta .., aldrig mera icke-äkta vaniljsocker i grädden!) och god frukost och ja, det var så himla trevligt.
Vi tittade lite förstrött på Melodifestivalen och konstaterade att vi uppenbarligen inte har den rätta mello-smaken, för fy, så dåliga låter tyckte vi! Ja, helt ärligt fann vi det mesta eländigt i det programmet och nu börjar alla gasta som Kristian Luuk .., ja, mellons programledare och nu även S.D.F i "Så ska det låta".
Kanske kan i alla fall jag själv skylla på tröttheten (att jag kände mig gnällig) som måhända tog ut sin rätt till sist, jo, jag tappade geisten vid halv elva igårkväll (efter den helt sömnlösa natten dessförinnan).
Konserten i Lunds domkyrka tidigare på dagen var underbar!
Musiken .., kyrkans innandöme som kändes så enkel och icke-prålig och byggd med sandsten från Helsingborg och Höör och den vackra altarmålningen..., ja, det var sååå fint!
Lägg därtill ett härligt möte med min stolsgranne Inger från Flyinge (har arbetat och gör det kanske ännu, som kantor och är också körsångare), samt en man som satt precis framför mig (kyrkan blev i det närmaste fylld med åhörare) och som visade sig heta Svante.
Så rara och vänliga människor!
Pratglada. Öppna.
Jo, så där som jag ofta tycker att skåningar är.
Nu inväntar vi Bron .., Nelly snarkar till ..., på rumsbordet slokar tulpanbuketten och i morgon arbetar jag förmiddag - i kassan hela tiden - hjälp, så roligt!
En sak som är det bästa för mig ...
Ja, som kassörska är det här en riktig solskenshistoria och den kommer från Värmland.
Det handlar om madame sköldpadda i Värmland som fått ett sms från sin mamma; hon som en gång hade samma yrke som jag själv; dvs, kassörska.
Jo, det händer ibland att man får vara med om sånt som det berättas om, men inte ofta.
Och hur glad blir man inte?!
Så här lyder sms:et från Turtlans mamma:
”Två promenader idag. Var till Coop köpte ett par blommor och lite andra grejor - mat bl annat skinka. Skinkpaketet hade ramlat under korgen på rullatorn. Såg inte det med det samma. När jag kom hem och kollade kvittot så hade jag inte betalat skinkan. På telefon och ringde Coop. De skrattade och tyckte jag var ärlig. Du kan betala nästa gång du handlar !!! Kunde inte hålla mig - ut igen - ner och förklarade för kassörskan hur det gått till och hur det kändes - jobbat där i 16 år. Aldrig varit oärlig. Fick en kram !! Nu kan jag äta skinkan och må gott. Vilket äventyr. !! Kram”
Ååå, så jag älskar ärliga människor! hälsar Elisabet.
Ja, som kassörska är det här en riktig solskenshistoria och den kommer från Värmland.
Det handlar om madame sköldpadda i Värmland som fått ett sms från sin mamma; hon som en gång hade samma yrke som jag själv; dvs, kassörska.
Jo, det händer ibland att man får vara med om sånt som det berättas om, men inte ofta.
Och hur glad blir man inte?!
Så här lyder sms:et från Turtlans mamma:
”Två promenader idag. Var till Coop köpte ett par blommor och lite andra grejor - mat bl annat skinka. Skinkpaketet hade ramlat under korgen på rullatorn. Såg inte det med det samma. När jag kom hem och kollade kvittot så hade jag inte betalat skinkan. På telefon och ringde Coop. De skrattade och tyckte jag var ärlig. Du kan betala nästa gång du handlar !!! Kunde inte hålla mig - ut igen - ner och förklarade för kassörskan hur det gått till och hur det kändes - jobbat där i 16 år. Aldrig varit oärlig. Fick en kram !! Nu kan jag äta skinkan och må gott. Vilket äventyr. !! Kram”
Ååå, så jag älskar ärliga människor! hälsar Elisabet.
Det bästa för Barbro i Brämhult ...
(walkaboutsweden på ig)
Hej!
”Det går upp & det går ner”.
Oro och ångest över en närståendes hälsa.
Tacksamheten och glädjen över att kunna stötta.
En mysig fika i lugn miljö, tillsammans.
Nedan kan ni läsa lite om stället där vi intog våra smarriga räkmackor.
I det lilla samhället Limmared finns sedan några år tillbaka; Glasets hus. Den här satsningen har väckt orten från sin törnrosasömn. Här finns också en massa loppisar och antikvitetsaffärer och det har blivit populärt att åka hit och fynda.
En del av er kanske minns den stora hajpen kring Absolut Vodka. Den speciella spritflaskan tillverkades på glasbruket här.
Gillar idéen att låta flaskans speciella form återspeglas på gaveln av tegelhuset, där entrén är.
Kram/Barbro D
(walkaboutsweden på ig)
Hej!
”Det går upp & det går ner”.
Oro och ångest över en närståendes hälsa.
Tacksamheten och glädjen över att kunna stötta.
En mysig fika i lugn miljö, tillsammans.
Nedan kan ni läsa lite om stället där vi intog våra smarriga räkmackor.
I det lilla samhället Limmared finns sedan några år tillbaka; Glasets hus. Den här satsningen har väckt orten från sin törnrosasömn. Här finns också en massa loppisar och antikvitetsaffärer och det har blivit populärt att åka hit och fynda.
En del av er kanske minns den stora hajpen kring Absolut Vodka. Den speciella spritflaskan tillverkades på glasbruket här.
Gillar idéen att låta flaskans speciella form återspeglas på gaveln av tegelhuset, där entrén är.
Kram/Barbro D
fredag 2 februari 2018
Ledig helg ....
I morgon är det vilodag.
Ledig helg.
Men så mycket ledighet blir det inte, för vi ska upp i ottan (halv sex) och en timme senare köra till Lund, hitta parkering någorlunda nära Domkyrkan .., så blir det konsert klockan 10,00 (men bara en halvtimme) .., sen - kanske - en sväng förbi Ystad och det som var mitt hem i nästan tio år och hopefully bjuder exet och hans Karin på kaffe.
Därefter blir det Västerstad utanför Hörby där min syster och systerdotter bor - dom delar ett stort hus - och för att fira vattnets återkomst har jag lovat att bjuda på maten i morgon, så där så dom verkligen får vila ut efter denna nervpärs. Först lunch (dom supergoda små västerbottenspajerna med löjrom + creme fraiche som toppning, samt sallad och sen köttfärsgratäng) pch senare på kvällen blir det panncotta med färska hallon och blåbär och lite citronmeliss.
Så roligt det ska bli!
Och tänk, nu återstår exakt bara tre veckor tills vi styr kosan norrut, mot Sälen!
Den här gången blir vi ovanligt få; det är Hilda och Patrik, AP och Micke och så pv och jag själv, ja, och hundarna förstås. Alltid så vänliga friherrinnan tar hand om sigge nilsson och kanske fåglarna också.
Och ännu mera tänk: jag har bara nio helger kvar att arbeta innan jag slutar!
När jag i september meddelade chefen mitt beslut (pensionen), då var det nio månader kvar.
Som en graviditet, minns jag att jag tänkte.
Jominsann ., tiden hastar!
I morgon är det vilodag.
Ledig helg.
Men så mycket ledighet blir det inte, för vi ska upp i ottan (halv sex) och en timme senare köra till Lund, hitta parkering någorlunda nära Domkyrkan .., så blir det konsert klockan 10,00 (men bara en halvtimme) .., sen - kanske - en sväng förbi Ystad och det som var mitt hem i nästan tio år och hopefully bjuder exet och hans Karin på kaffe.
Därefter blir det Västerstad utanför Hörby där min syster och systerdotter bor - dom delar ett stort hus - och för att fira vattnets återkomst har jag lovat att bjuda på maten i morgon, så där så dom verkligen får vila ut efter denna nervpärs. Först lunch (dom supergoda små västerbottenspajerna med löjrom + creme fraiche som toppning, samt sallad och sen köttfärsgratäng) pch senare på kvällen blir det panncotta med färska hallon och blåbär och lite citronmeliss.
Så roligt det ska bli!
Och tänk, nu återstår exakt bara tre veckor tills vi styr kosan norrut, mot Sälen!
Den här gången blir vi ovanligt få; det är Hilda och Patrik, AP och Micke och så pv och jag själv, ja, och hundarna förstås. Alltid så vänliga friherrinnan tar hand om sigge nilsson och kanske fåglarna också.
Och ännu mera tänk: jag har bara nio helger kvar att arbeta innan jag slutar!
När jag i september meddelade chefen mitt beslut (pensionen), då var det nio månader kvar.
Som en graviditet, minns jag att jag tänkte.
Jominsann ., tiden hastar!
Cajsa från Steninge ...
En av kunderna i affären där jag arbetar heter Kajsa.
Hon bor i Steninge och första gången jag bad att få ta en bild av henne, det var när hon kom in och handlade och hade en sån härligt annorlunda långkofta på sig!
Före jul tog jag ännu en bild; det var hennes hår som var så fint flätat!
En annan gång hade hon på sig den här - i mina ögon - vansinnigt vackra koftan som heter Siri.
Senast jag träffade henne, ja, då berättade hon om ett nytt stickprojekt, nämligen det här konstverket.
Det är den hon håller på med nu!
Det som skymtar längst upp i bild, är en "garnskål" som Cajsas kompis Helen har drejat.
Cajsa är Fisk, vänsterhänt och storasyster.
Bara så ni vet.
En av kunderna i affären där jag arbetar heter Kajsa.
Hon bor i Steninge och första gången jag bad att få ta en bild av henne, det var när hon kom in och handlade och hade en sån härligt annorlunda långkofta på sig!
Före jul tog jag ännu en bild; det var hennes hår som var så fint flätat!
En annan gång hade hon på sig den här - i mina ögon - vansinnigt vackra koftan som heter Siri.
Senast jag träffade henne, ja, då berättade hon om ett nytt stickprojekt, nämligen det här konstverket.
Det är den hon håller på med nu!
Det som skymtar längst upp i bild, är en "garnskål" som Cajsas kompis Helen har drejat.
Cajsa är Fisk, vänsterhänt och storasyster.
Bara så ni vet.
Fredag ...
Kanske är det gråvädret och detta att vintern har känts ovanligt lång, ja, ett faktum är att vi igår - rekordtidigt - stööp i säng och som vanligt lyckades jag bara lyssna till hälften av Nordegren & Epstein-programmet innan det var godnatt.
Vaknade vid tretiden av de allra mest förfärliga mardrömmar.
Och sen blev det morgon.
Och tung snö som för någon halvtimme sedan föll över den här lilla del av världen där jag bor.
Nu är det regn.
Var morgon vid halvsex-tiden bär pv ner Nelly från sängkammaren så hon får kissa och sen går hon och lägger sig i sin egen korg i vardagsrummet och sover en timme eller två. Vid halvåtta hör jag henne tassa omkring i köket. Hon letar efter oss. Så vi går ner och jag släpper ut henne ännu en gång och när hon en stund senare kommer in, då är hon över sig av glädje .., hoppar och skuttar .., brakar rätt in i en dörr .., vänder om och hoppskuttar .,. ååå, nu är ju matte nere, nu blir det frukost!!
Tv:n är påslagen.
Där hörs en intervju med en man som ska agera programledare och precis varenda mening inleds med ett "ääääh ...". Till slut är det det enda jag hör. Därefter ännu en intervju med en idrottsman. Då blir det nya "ääääh:n".
Om jag någon gång hamnar intill en mikrofon, Gud gifve mig då styrka att hålla tungan i styr, så där så jag inte ääääh:ar mig genom samtalet! Ett annat sånt ord som ofta läggs in i meningar är "liksom" och jag minns när mina barns far berättade om någon föredragshållare som hela tiden sa "alltså" och exet noterade med en stapel / varje gång ordet alltså kom med .., och det blev som en lång gärdesgård av staplar!
Trivsamt på jobbet igår, då det var förmiddagspass.
Erik fick agera Dagens Hjälte i och med att han tog ut den döda musen från bilen när jag kom till affären på morgonen. Det var mus nr 2. Måtte det ta slut, så inte detta bara var en liten ynka del av släkten vilka mött döden i musfällan!
Men sen .., kassajobb.
Lugnt och fridfullt var det också .., vilken skillnad i jämförelse med att arbeta kväll!
Allt hinns med.
Ingen stress alls.
Och trevliga kunder!
Det var två kvinnor och jag själv som kom att prata om att vi - med stigande ålder - blir allt mer hårfagra, men inte där vi önskar att håret ska växa. Om detta blev det en hel del förlösande skratt och så var det många byggjobbare som handlade lunch och där var en man i 45-årsåldern som berättade att han egentligen var från Skåne, men just för tillfället arbetar här i Halland, ja, med husrivning.
"Du har möjligen inte nåt rum att hyra ut ...?" frågade mannen lite leende och jag låtsades inte höra, utan fortsatte bara med hans varor och då förstod han väl och sa, lite pillemariskt leende - efter att ha sneglat på min hand där ingen ring finns - "jaha, du kanske inte är singel ..`?"
Nej, just det.
Jag tänkte att män sannerligen inte är räddlivade av sig, men så kom jag ihåg en före detta arbetskamrat som blev handlöst förälskad i en man som tillfälligt arbetade i den staden där jag då befann mig .., och arbetskamraten skrev en liten lapp som hon lämnade tillsammans med kvittot (till just den mannen) en lapp där det stod att hon gärna ville träffa honom.
Det var inte långt ifrån att jag nästan svimmade!
Hur det hela avlöpte, ja, det minns jag inte.
Och jag minns också en äldre - för mig helt obekant - man som gav mig en lapp, väl dold bland sedlarna, där det stod: "Vad har du för mejladress?"
Hans fru stod en bit därifrån och jag ångrar bittert att jag inte gav henne lappen.
Jodå, mycket kan hända i en liten livsmedelsbutik. Ja, i en större också ,-)
Nu mot duschen!
Kanske är det gråvädret och detta att vintern har känts ovanligt lång, ja, ett faktum är att vi igår - rekordtidigt - stööp i säng och som vanligt lyckades jag bara lyssna till hälften av Nordegren & Epstein-programmet innan det var godnatt.
Vaknade vid tretiden av de allra mest förfärliga mardrömmar.
Och sen blev det morgon.
Och tung snö som för någon halvtimme sedan föll över den här lilla del av världen där jag bor.
Nu är det regn.
Var morgon vid halvsex-tiden bär pv ner Nelly från sängkammaren så hon får kissa och sen går hon och lägger sig i sin egen korg i vardagsrummet och sover en timme eller två. Vid halvåtta hör jag henne tassa omkring i köket. Hon letar efter oss. Så vi går ner och jag släpper ut henne ännu en gång och när hon en stund senare kommer in, då är hon över sig av glädje .., hoppar och skuttar .., brakar rätt in i en dörr .., vänder om och hoppskuttar .,. ååå, nu är ju matte nere, nu blir det frukost!!
Tv:n är påslagen.
Där hörs en intervju med en man som ska agera programledare och precis varenda mening inleds med ett "ääääh ...". Till slut är det det enda jag hör. Därefter ännu en intervju med en idrottsman. Då blir det nya "ääääh:n".
Om jag någon gång hamnar intill en mikrofon, Gud gifve mig då styrka att hålla tungan i styr, så där så jag inte ääääh:ar mig genom samtalet! Ett annat sånt ord som ofta läggs in i meningar är "liksom" och jag minns när mina barns far berättade om någon föredragshållare som hela tiden sa "alltså" och exet noterade med en stapel / varje gång ordet alltså kom med .., och det blev som en lång gärdesgård av staplar!
Trivsamt på jobbet igår, då det var förmiddagspass.
 |
| Och Maj ska få blommor .... |
Erik fick agera Dagens Hjälte i och med att han tog ut den döda musen från bilen när jag kom till affären på morgonen. Det var mus nr 2. Måtte det ta slut, så inte detta bara var en liten ynka del av släkten vilka mött döden i musfällan!
Men sen .., kassajobb.
Lugnt och fridfullt var det också .., vilken skillnad i jämförelse med att arbeta kväll!
Allt hinns med.
Ingen stress alls.
Och trevliga kunder!
Det var två kvinnor och jag själv som kom att prata om att vi - med stigande ålder - blir allt mer hårfagra, men inte där vi önskar att håret ska växa. Om detta blev det en hel del förlösande skratt och så var det många byggjobbare som handlade lunch och där var en man i 45-årsåldern som berättade att han egentligen var från Skåne, men just för tillfället arbetar här i Halland, ja, med husrivning.
"Du har möjligen inte nåt rum att hyra ut ...?" frågade mannen lite leende och jag låtsades inte höra, utan fortsatte bara med hans varor och då förstod han väl och sa, lite pillemariskt leende - efter att ha sneglat på min hand där ingen ring finns - "jaha, du kanske inte är singel ..`?"
Nej, just det.
Jag tänkte att män sannerligen inte är räddlivade av sig, men så kom jag ihåg en före detta arbetskamrat som blev handlöst förälskad i en man som tillfälligt arbetade i den staden där jag då befann mig .., och arbetskamraten skrev en liten lapp som hon lämnade tillsammans med kvittot (till just den mannen) en lapp där det stod att hon gärna ville träffa honom.
Det var inte långt ifrån att jag nästan svimmade!
Hur det hela avlöpte, ja, det minns jag inte.
Och jag minns också en äldre - för mig helt obekant - man som gav mig en lapp, väl dold bland sedlarna, där det stod: "Vad har du för mejladress?"
Hans fru stod en bit därifrån och jag ångrar bittert att jag inte gav henne lappen.
Jodå, mycket kan hända i en liten livsmedelsbutik. Ja, i en större också ,-)
Nu mot duschen!
torsdag 1 februari 2018
Tre fönster i en smäll ...
Och nu gör jag nånting jag inte brukar göra, lånar en bild från en mäklarsida.
Det är vännen Bente i Norge som säljer sin lägenhet och att hon tycker om färgen turkos, kan väl väl
knappast undgå någon.
(Bente som är ordförande i pv:s vasaloppsfan-club ..,-)
Nu hoppas jag verkligen att försäljningen går som en dans Bente!
Lycka till!
(Egentligen hade Bente skickat egen-tagna fönsterbilder, men där var det så suddigt, så det blev så här i stället).
Och nu gör jag nånting jag inte brukar göra, lånar en bild från en mäklarsida.
Det är vännen Bente i Norge som säljer sin lägenhet och att hon tycker om färgen turkos, kan väl väl
knappast undgå någon.
(Bente som är ordförande i pv:s vasaloppsfan-club ..,-)
Nu hoppas jag verkligen att försäljningen går som en dans Bente!
Lycka till!
(Egentligen hade Bente skickat egen-tagna fönsterbilder, men där var det så suddigt, så det blev så här i stället).
onsdag 31 januari 2018
Hurra, hurra!
Ja, det får bli en somrig bild - en ur högen - för så glad är jag!
I tre veckors tid har min rödvitrandiga syster i Skåne varit helt utan vatten.
Det har helt enkelt sinat i brunnen.
Helt otroligt, det är vatten överallt, men inte i hennes brunn.
Vilket elände!
Igår, äntligen .., efter att det borrats 115 meter rakt ner i lera och jord, till dess att borren nådde området med skiffer, upptäcktes vatten!
I tre dagar har det kämpats på. Det har borrats ..., där har varit rörmokare, elektriker och andra och man kan ju bara tänka sig vad kalaset kommer att gå på! Men vatten måste man ju ha.
På lördag, när pv sjungit sina två strofer i Domkyrkan, då åker vi till Västerstad och övernattar hos min syster och jag har lovat hålla förrätt och huvudrätt (gissa förrätten .., just det!) och kanske slår vi till med en tårta också, för att fira vattnets ankomst.
Sååå trött och slut på var hon, min syster, efter all denna anspänning!
Ja, det får bli en somrig bild - en ur högen - för så glad är jag!
I tre veckors tid har min rödvitrandiga syster i Skåne varit helt utan vatten.
Det har helt enkelt sinat i brunnen.
Helt otroligt, det är vatten överallt, men inte i hennes brunn.
Vilket elände!
Igår, äntligen .., efter att det borrats 115 meter rakt ner i lera och jord, till dess att borren nådde området med skiffer, upptäcktes vatten!
I tre dagar har det kämpats på. Det har borrats ..., där har varit rörmokare, elektriker och andra och man kan ju bara tänka sig vad kalaset kommer att gå på! Men vatten måste man ju ha.
På lördag, när pv sjungit sina två strofer i Domkyrkan, då åker vi till Västerstad och övernattar hos min syster och jag har lovat hålla förrätt och huvudrätt (gissa förrätten .., just det!) och kanske slår vi till med en tårta också, för att fira vattnets ankomst.
Sååå trött och slut på var hon, min syster, efter all denna anspänning!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)