Elisabet

Tittade ut ....

Utsikten från ett sovrumsfönster i Västerstad 7105 ....

... genom fönstret i gästrummet hos min syster i Skåne .., och detta var vad som mötte min blick!

Det slår aldrig fel; åker vi till min syster och det är sen höst eller allmän vinter, då kan det vara närapå illgröna gräsmattor när vi kommer körande från landet Halland, men morgonen därpå, när man tittar ut, ja, då hela världen vit.

Så var det även den här gången.

På väggen hos min syster. Längst ner t.h. mina systrars mamma. Längst ner t v min mamma.

Det blev en mer än trivsam lördag och halv söndag hos släkten.
För att fira att dom - efter tre veckors frånvaro av vatten - nu fått just detta (men till vilket pris!!!, hu, vad det ska kosta!), lovade jag att hålla all maten och så blev det också.

Dom små västerbottenspajerna till lunch .., köttfärsgratäng med sallad till middag ..,( förrätten var himmelska smörrebröd från Malmborgs delikatessdisk i Lund) och till sist pannacotta (som blev för söta .., aldrig mera icke-äkta vaniljsocker i grädden!) och god frukost och ja, det var så himla trevligt.

Vi tittade lite förstrött på Melodifestivalen och konstaterade att vi uppenbarligen inte har den rätta mello-smaken, för fy, så dåliga låter tyckte vi! Ja, helt ärligt fann vi det mesta eländigt i det programmet och nu börjar alla gasta som Kristian Luuk .., ja, mellons programledare och nu även S.D.F i "Så ska det låta".

Kanske kan i alla fall jag själv skylla på tröttheten (att jag kände mig gnällig) som måhända tog ut sin rätt till sist, jo, jag tappade geisten vid halv elva igårkväll (efter den helt sömnlösa natten dessförinnan).

Konserten i Lunds domkyrka tidigare på dagen var underbar!
Musiken .., kyrkans innandöme som kändes så enkel och icke-prålig och byggd med sandsten från Helsingborg och Höör och den vackra altarmålningen..., ja, det var sååå fint!

Lägg därtill ett härligt möte med min stolsgranne Inger från Flyinge (har arbetat och gör det kanske ännu, som kantor och är också körsångare), samt en man som satt precis framför mig (kyrkan blev i det närmaste fylld med åhörare) och som visade sig heta Svante.
Så rara och vänliga människor!
Pratglada. Öppna.
Jo, så där som jag ofta tycker att skåningar är.

Nu inväntar vi Bron .., Nelly snarkar till ..., på rumsbordet slokar tulpanbuketten och i morgon arbetar jag förmiddag - i kassan hela tiden - hjälp, så roligt!