Det här med dofter ...

Det finns nästan ingenting som berör mig så mycket som just olika sorters dofter.
Musik också, men det här med dofter betyder så mycket.

Blommande hägg betyder barndom och hemma i Malå.
I slänten ner mot sjön växte en stor hägg och gungade man tillräckligt högt, nådde man tårna bland häggens grenar .., och cyklade man längs Ringvägen ner mot Seth Lundströms till, då följde doften av deras stora hägg med ända till Storgatan!

Syréner är också Malå.
Vid husknuten hade vi ungersk syrén och under åren på Ica Nilahallen tog jag ofta med mig stora fång av syrénen och ställde i vaser, såväl på charkdisken som i fikarummet.

Kossor påminner om mormor och Dikanäs.
Egentligen är det ju själva kobajset som luktar och allt hö.
Slåtter .., mormor .,. mjölkning av korna.
Barndom.
Glädje.
Trygghet.

Hos mormor doftade det också potatis.
Och Oleum Basileum.
Vademecum i flaska.
Hundrafemtio mil från Dikanäs kan jag ännu känna doften från hennes badrum.
Och från farstun.

Pappa hade rakvatten (Tabac) i badrumsskåpet och Keratin hårvatten bakom ena köksgardinen.
Han var alltid noga med att dofta gott och brukade gnugga med skäggiga kinden när han duttat på sig lite .., ja, på min kind. Å, som jag älskade hans doft!
Och Keratin hårvatten, ja, han hade läst att det det minsann kunde befrämja hårväxten.
(Det märkte vi aldrig).

På fönsterbrädan uppe i hallen stod en 4711 - det var mammas -.

"En tidlös klassiker, med noggrant utvalda, högkvalitativa ingredienser och eteriska oljor. Den exakta sammansättningen är fortfarande en väl bevarad hemlighet. Doften inleds med uppfriskande och vitaliserande toppnoter av bergamott, citron och saftig apelsin. Lavendel och rosmarin ger en lugnande och avslappnande effekt, samtidigt som de stärker nerverna. I den lugnande basen finns extrakt av pomeransblomma, som skapar lugn och balans. Fly undan vardagen, stressen och utmattningen med denna harmoniserande doft som tar dina sinnen på en spännande resa."

Så småningom blev det Chanel N:o 5, men jag minns egentligen inte hur mamma doftade.
Kanske för att hon inte var så kramig?
Kanske för att jag inte kom henne så nära.?
Använde hon alls sin parfym?
När hon kom hem från Sydamerika önskade hon sig alltid en särskilt duschkräm, vilkens namn jag helt har glömt bort.
Var det Dove, kanske?
Jo, så var det nog.

Pv använder sällan eller aldrig parfym och det tycker jag är lite synd.
Jag  ä l s k a r   när män doftar gott!
Att dansa med en man som doftar precis lagom .., bara lite-lite-lite .,. så där så man ANAR ..., det är så enormt tilldragande, tycker jag.

Ja, nu har jag berättat om mina doftminnen.
Nu ska jag ägna mig åt tre dagars ljuvlig ledighet - på raken -.
Det är inte klokt så underbart det är!

Kattis om parfym ....

Jag är ju vansinnigt enjängd, inser jag nu, återigen.

Här har tidigare använts Salvador Dali till vardags  ....

.... och Poison till fest. Alltid!

På senare år nyttjar jag dock inte dofter till vardags, då många, såväl elever som kollegor, är känsliga mot dessa.

Clean Warm Cotton står i badrumsskåpet för enstaka undantagsfall, och då vid ytterst festliga och sällsynta tillfällen. (Insåg nu att jag saknar mina absoluta favoriter)

//Kattis

Och så kommentarer från icke-användare ....

Cecilia N. 
Jag har alltid varit svag för mysk och kokos och citron. Och ananas.
Men jag tar inte på mig nån doft. Det finns många som inte mår bra av det och själv får jag så småningom huvudvärk av den älskade julhyacinten så det kan nog gälla mig själv med.

Jag funderar på hur deras luktsinne är som man redan på håll känner doften av, sådär så att man behöver hålla andan medan man passerar och som sen lämnar ett tydligt doftspår efter sig även för en mänsklig näsa. Några meter i alla fall.
Så många dofter de missar!

ellem i Skellefteå ...

Jag använder inte dofter numer, eftersom så många inte tål det. En gång träffade jag en kvinna som hade Shalimar och den doftade så gott! Jag köpte den och använde den då och då. Så småningom började den lukta illa så jag trodde den var för gammal. Köpte en ny flaska men det var lika illa. Så det var inte parfymens fel. Tycker fortfarande den doftar gott, men inte på mig!

Ulrika i Närke ...
Tycker precis som Cecilia om mysk och citron, men använder inte parfym själv. Jag hör till dem som är otroligt känsliga för dofter, jag klarar definitivt inte av parfym på mig själv och får ofta gå omvägar kring andra människor när jag är i en butik t.ex. Åka buss är en ren plåga om där är någon som har parfym på sig.
Parfym lämnar som långa doftgångar efter sig, även vid små mängder.
Jag tycker inte om att gå i affärer ändå, men detta är en bidragande orsak till att jag undviker det så mycket jag kan. :-/

Cruella om parfym och dofter ...

Jag är förtjust i dofter med citrus och sandelträ, lite lätt kryddiga.
Sådana som ofta kan användas av både damer och herrar. White tea från Bulgari är en sådan.

Sugi som är ett samarbete mellan Commes de Garcons och någon parfymfirma är en annan.

Under många år använde jag L'Eau d'Issey.
Light Blue från Dolce & Gabbana gillar jag på sommaren av nostalgiska skäl.

Och så den som avviker från de andra, en tung och pudrig vaniljdoft: Roma från Laura Biagiotti.
Jag använder dem lite olika beroende på tid på dagen och dagsform och kläder/stil och smink.
Det är en del av utstyrseln helt enkelt.
Ofta går jag utan doft också.

Ruta Ett om parfym ....

Jag älskar "Djungle" från Kenzo.
Just nu har jag en ny favorit, "Black Diamond" från Tom Ford och till vardags har jag Balenciagas "Exstatic"

Och så här svarade Rexxie ...

Åhhh!

Jag älskar parfym (eller nåja, det är ju eau de toilette för oss herrar)!

Har för mig att jag hade knappt 30 olika sist jag räknade.

L'homme de Coeur är en favorit (en bloggare har beskrivit den som "kylig som ett blyertsstreck, men mjuk som en ren kashmirtröja").

En annan favorit som jag bara har haft som prov är Oliban från Keiko Mecheri; till och med jag tvekar inför 1500:- för 75 ml...

En som absolut INTE funkar på mig är YSL Kouros, luktar apa på mig!
Samma sak med Lagerfelds Classic, för mycket patchoulidoft!

(Elisabet skriver: Kuoros hade mina barns pappa .., ååå, den doftade ljuvligt! Så gav jag en sån till den lurvige och den doftade inte alls likadant ,-) 

Dofter i mitt liv ...

.... dom såg ut så här.

Det här var den första och inhandlades i en liten butik i Stockholm och jag hade testat flera olika sorter - köpte inget - men på väg hem med pendeltåget kände jag ju doften på handleden .., ååå, den skulle jag ha!"
Det var den här och den doftade citron!
Till min oerhörde förvåning finns den ännu.

Det här var en annan favorit.
Personalfest på Malå hotell .., nån som tyckte att den doftade så gott.
Men korken såg inte ut så här då.

Rive Gauche ..., mmm, den användes flitigt! 

Nu är det långt senare i livet!
Jag arbetar på Fridhems Livs i Ystad och en kvinna kommer in i butiken och doftar nåt så vansinnigt gott! Det här blir min favoritparfym under lång tid. Efter en resa till Kreta tillsammans med Emma, köper jag en flaska på tax-freeavdelningen. En annan Eden-flaska får jag i present av en man från Kroatien som drack på tok för mycket plommonbrännvin och då tackade jag för mig, men snällt var det ju. (Med parfymen, alltså).

Red Door - den röda dörren - jo, den hade jag länge!
Jag var på besök i Helsingborg då en propp gick .., jag knackade på hos loftgångs-grannen för att låna en säkring .., en kvinna öppnade dörren och jag föll nästan baklänges .., ååå, så gott hon doftade!
Det var den här parfymen.
Propp fick jag också 
Numera tycker jag ju att det mesta doftar tjära, men härom dagen hade jag en kund i kassan som doftade ljuvligt, hon hade just den här parfymen!  (Tror att jag gav min till friherrinnan eller slängde jag den ...?)

Den här "Rush" från Gucci finns just nu i huset.

Och jo, den doftar också tjära, men när jag duttat på lite och frågat andra, så säger dom "den doftar jättegott!" Så nu struntar jag i tjärdoften och litar på andra.

Nu är det många bilder på edt-varianterna, dom är ju billigare.

Och du som eventuellt läser här ...?
Har du någon favorit?
Ja, om du nu inte är allergisk eller på andra sätt tycker illa om parfym.

Dagens fönster ...

... finns hos min rödvitrandiga syster i landet Skåne.

Liten kille sprider stor glädje ...

Igårkväll när pv kom cyklande från jobbet, hämtade han samtidigt posten.
"Du har fått brev ,...", sa han och jag kände inte riktigt igen handstilen på kuvertet och funderade vad det kunde vara.

Det var det här.

Kan ni förstå glädjen?
Jo, det tror jag.

Nu ska jag leta fram en lagom liten ram och så ska Noahs teckning få sitta på väggen i hallen.

Jag har nu på morgonen skickat ett tack-kort till den här härlige grabben, men jag vill också säga tack till snälla mamman som agerade sekreterare!

Och det bästa för Babsan i Uppsala ...

Hej fina du️

Det bästa för mig denna vecka var att få egen tid alldeles själv ute på ön.

Njuuuutbart.Långpromenader, läst och ätit onyttigt.

Alldeles underbart.

Och solen orkade titta fram

Kram Babsan

Det bästa för Lena i Östersund ...

Hej Elisabet!

Här kommer mitt bidrag till "det bästa"

Veckan i Åre tillsammans med dottern och hennes familj var härlig och innehållsrik. Skidåkning, god mat, umgänge, överraskningsbesök av min andra dotter med familj, födelsedagsuppvaktning, 5-rättersmiddag, snöstorm, korvgrillning, sjukstuga, ambulansbesök och massor med mys med barnbarnen.

Innehållsrik vecka men bäst är  att kunna vara tillsammans i vardagsgörandet.

Nu är vi alla hemma igen och det är också fint.

Varm kram /Lena i Östersund

 //Elisabet skriver: var det du som fyllde år, så säger jag grattis i efterskott!
Det där med ambulans och sjukstugebesök låter ju mindre trevligt, men det slutade kanske bra?

Glädjen .....

Nej,  nu tror jag att den stora depressionen lagt sig över bloggvärlden .., det var bedrövligt så lite glädje som uppenbarat sig!

Då klämmer jag till med många bilder av det som gjorde mig varm om hjärtat ,-)

Men hur som .., Ulrika, hon kände sig jättelycklig över dom nya vinterskorna som sonen förärat henne, bara så där .., ja, nu kan hon gå ut med Qvick utan att frysa om fötterna och så hade hon haft en trivsam stund tillsammans med En Vän och då ägnade sig Ulrika åt att sticka medan vännen gjorde nånting annat (lagade mat, kom jag plötsligt ihåg). Och så hade det varit filmkvällar, det var kul.

Barbro i Brämhult (walkaboutswede) skrev så här:

”Det går upp & det går ner”.
Oro och ångest över en närståendes hälsa.
Tacksamheten och glädjen över att kunna stötta.
En mysig fika i lugn miljö, tillsammans.
Nedan kan ni läsa lite om stället där vi intog våra smarriga räkmackor.
I det lilla samhället Limmared finns sedan några år tillbaka; Glasets hus. Den här satsningen har väckt orten från sin törnrosasömn.
Här finns också en massa loppisar och antikvitetsaffärer och det har blivit populärt att åka hit och fynda.
En del av er kanske minns den stora hajpen kring Absolut Vodka. Den speciella spritflaskan tillverkades på glasbruket här.
Gillar idéen att låta flaskans speciella form återspeglas på gaveln av tegelhuset, där entrén är.

Kram/Barbro D

 Bilden med räkmackan är hennes.

Turtlan i Karlstad berättade om sin mamma som en gång arbetat på Konsum och nu råkat gå hem efter en inköpsrunda och först hemkommen upptäckte att där nere i korgen på rullatorn, där låg ett paket smörgåspålägg. Det blev brått att ringa till affären där hon arbetat och förklara sig och sedan raskt dit igen för att betala! Tänk, om någon hade trott att hon stulit!
För mig, som kassörska är detta verkligen en solskenshistoria!

Och så var det Kerstin i Dalarna (lifelivingitnow) som hade haft finfrämmande.
Besök av dotter, svärson och lilla barnbarnet. En tur ute i rullstolen .., barnbarnet på sin snowracer och solsken och massor av snö .., efteråt fika och senare på kvällen hamburgare.

Alldeles intill jag skulle klicka på publicera, plingade det till.
Då kom friherrinnans bidrag.
Så här skriver hon:

"Jag har alldeles missat att missat att det är ny vecka. Man har ju så mycket att stå i. Så det får bli det bästa en måndag i februari

Vaknade till en kall morgon .Sol och blå himmel.

Promenad i det fina vädret. Sedan har jag och vovven suttit på altanen i solen i nästan två timmar. Kollade nu i spegeln .., massor av fräknar har tittat fram. 

Härligt!"

Och mitt eget bästa var resan till Skåne .., domkyrkan och dom fina bänkgrannarna .., videochatt med sonen ... och att solen strålar så fint ännu, när klockan är tio över fyra på eftermiddagen!

Smått och gott från helgen ...

Världens finaste och goaste dalmantiner, som för övrigt älskar pv.

Gissa hur snopen jag blev när jag hos min syster upptäckte att vi har exakt likadana mattor!
Jodå, på pricken!
Jag har alltid tyckt att min rödvitrandiga syster har det så ombonat hos sig, vare sig det var i den första lilla ettan med kokvrå i Arvidsjaur ., till tvåan - även den i Arvidsjaur - och i trean på Mjölkudden i Luleå och till hyresrätten högt upp i skyn i Nöbbelöv i Lund (där jag för första gången upplevde koltrastsång som inte var av denna världen!) och inte minst i hennes bostadsrätt på Vildanden i Lund.
Sen - efter att ha arbetat som sjuksköterska på dialysen i många år - köpte hon sig ett alldeles eget hus med sex rum som även kan vara sju och det huset delar hon med sin dotter - den senare har övervåningen -.
Det är lågt i tak, men så charmigt.
Och en tomt på 15000 kvadratmeter!

Upptäcker att min syster har lika många pennor i två muggar som jag själv har.
Julgardinerna sitter uppe ännu, då hon ju varit utan vatten i tre veckor, men nu ska dom plockas ned och tvättas.

Gunhild

En fotovägg finns också och jag blir stående en bra stund och tittar på bilden där pappa och hans första fru Gunhild gifte sig. Hon var mamma till mina systrar och dog alldeles för tidigt, bara lite drygt trettio år, av en hjärntumör. På bilden är hon gravid och då passade det nog med en stor bukett.

Några år senare såg det ut så här.
Där är den rödvitrandiga som sitter mellan sin mamma och pappa och så söt hon var och med tidstypisk rosett i håret.
Jag tycker att Gunna ser så otroligt snäll ut.
Lugn.
Och pappa bär sorgband på kavajslaget.
Anders och pappa har likadan huvudform och det gör mig så glad.
På bilden har Gunna kanske sex år kvar att leva.
Och jag tänkte ofta - då för kanske femtio år sedan - att hur ska det bli om vi alla möts en gång, efter döden alltså, vem ska då pappa välja att vara med .., säkert hans unga fru som dog så ung och då skulle ju mamma bli ensam och utanför, kanske jag också?
Sånt funderade jag mycket över.

I den skånska sängkammaren hänger en anslagstavla med bilder och tidningsklipp.
Längst uppe t.v. skymtar pappa och så är det mina båda systrar tillsammans i Australien och längst till vänster - mittenbilden - sitter pappa, min syster och systerdotter vid köksbordet i Malå .., dom hade varit på bilsemester i Norge och satt väl och tog igen sig väl hemkomna.
Då hade pappa halvåret kvar att leva.

Pappa sa alltid att hans äldsta dotter i mycket var en kopia av sin mamma och när jag var liten, då tänkte jag att det nog innebar att hon kanske kom att betyda lite extra för honom.

På Malmborgs i Lund köpte jag några smörrebröd som vi kalasade på innan middagen.
Dom var himmelska. (fikonmarmelad till .., och två bitar färska fikon).
Att det var nån slags brieost i botten, det förstod jag ju, men den övre - den som fullkomligt smälte i munnen - den blev jag inte presenterad för. Nu ringde jag delikatessavdelningen på Malmborgs och fick tala med en vänlig ung man.
"Det är en Cantadou", sa han.
Helt ljuvlig!

En sak till.
Framför mig i domkyrkan satt den här mannen och när konserten var tillända började damen intill mig och jag själv att prata om hur det varit och då - plötsligt - vände sig mannen om och frågade leende var jag kom ifrån, ja, han tyckte att dialekten var så fin?

"Robertsfors? .. Bastuträsk ...?" sa han och det var himla bra gissat, för från Malå till Bastuträsk är det bara åtta, nio mil.

Och så blev vi ståendes där, den rara kvinnan från Flyinge och den här mannen som hette Svante och jag var så glad efteråt .., och jag kände mig så tacksam över alla livets små möten och jag tänkte också att ååå, vad det betyder detta att mötas av ett leende som känns äkta!

Bänkgrannen från Flyinge ville inte vara på bild så där offentligt, så jag kapade helt sonika bilden.

Så var det med den där resan.

En inköpslista från Närke ...

Och visste man det inte innan, så förstår man nog vem som skrivit den när man kommer till den nedersta raden.

Tack Ulrika!

Måndagsfönstret ...

... finns i ett rött hus med många rum, beläget någon mil söder om Hörby, i Skåne.
Ställer man sig vid fönstret och tittar ut, kan man - åtminstone sommartid - se hästar tillhörande ridskolan bara några hundra meter från huset.

Kvällar och morgnar kan man se, men framför allt höra ..., hundratals kajor som flyger till eller ifrån sitt natthärbärge, vilket är grannens stora träd.

Det bästa för Kerstin i Dalarna ...

Lördagen med besök av barnbarnet J, dottern, svärsonen och Molly Mops såklart

En tur ute med mig i rullstolen, J på sin snowracer och de andra till fots.

Solsken massor av snö och ca 7-8° kallt

Lite fika när vi kom in igen och hamburgare på kvällen, innan dom åkte hem till stan igen

En härlig lördag och jag mådde så bra

 

Kram Kerstin i Dalarna

Det bästa för Ulrika i Närke ...

Att jag fick vinterskor i present av min 20-åring. Han är en sån raring! Nu kan jag vara i skogen mycket mer även i kallt väder och snö. Stor lycka!

Ett annat bästa är mycket tid tillsammans med någon jag tycker mycket om, med filmkvällar (Närkontakt av tredje graden och Det våras för Frankenstein, jag hade inte sett någon av dem tidigare) och djupdykningar i musik, som är ett stort gemensamt intresse. 

Fnissattacker mitt i natten.
Promenad i solsken idag.
Prat medan en stickar och en annan lagar mat.

Ulrika.