när det strular ...
Såväl i lördags som igår var det Brooks och jag själv som hade eftermiddag/kvällspasset.
Ja, han hade lååånga pass, från 7,45 - 20,15, men är ju ung och stark, det var väl nåt sjukdomsstrul som det ofta är den här tiden på året.
Det är Brooks som sitter som trea från vänster på bilden.
Nummer två från vänster arbetstränade hos oss efter att ha varit svedd i vingarna (är nu på sitt ordinarie jobb igen) och nummer två från höger läser till läkare i Lund och berättade igår att just nu är det hjärnan det handlar om.
Och nummer ett från vänster (chefen) och nummer fem från vänster (Erik), åker idag till Spanien då dom vunnit en säljresa!
Brooks var en riktig klippa igår!
Han är inte en sån som rör sig med superhastighet, men
allt hinner han med!
Och han är så omtänksam.
Varje kväll innan stängning tar jag en hink med vatten och rengör kassabanden och ja, allt runt kassorna.
Den hinken hämtar jag alltid själv, men se igår, då stod den så prydligt på en vagn alldeles intill kassan - förberedd och klar -.
Det betyder att nån har tänkt till.
En till synes liten grej, men så snällt.
Någon gång under kvällen kom en man och ville spela på Lotto och Europatipset.
Mannen hade inte riktig koll på hur han hade tänkt sig att spela och själv fick jag absolut inte ihop det och till slut (efter att ha annullerat i omgångar) kände jag att min hjärna stod absolut still!
Kön växte.
Kunderna var UNDERBARA och jag försökte förklara eländet .., men så uppenbarade sig Brooks flickvän Malin, som
också arbetar i affären men nu läser till sjuksköterska - hon var inne och handlade - och så tog hon över speleländet, Brooks och jag tog var sin kassa och så blev det löst till slut!
När man inte själv spelar (jag köper nån Trisslott då och då, men inte ofta) får det INTE strula, då känns det hopplöst att reda ut det och om sen kunden inte har full koll på hur hen vill ha det, då blir det ännu värre! Nå, han var vänligheten personifierad, så det löste sig, men det
är hemskt.
Innan vi stängde tackade jag Brooks för hjälpen och sa hur mycket det betydde och att jag nästan blivit kräksjuk just när det strulade som värst - den där känslan när man känner sig så DUM -!
Då berättade han att den känslan kan
han ha när det gäller
postärenden, ett område där jag själv känner mig
helt säker och den känslan är ljuvlig!
Det spelar ingen roll att man är postcertifierad, för
långt ifrån alla kundfrågor kommer upp där.
Så frågade han mig om det här med brev och paket och jag berättade att jag förr om åren brukade låtsas vara kund när vi hade nyanställda och så sa jag ... "nu vill jag skicka ett paket till Japan, det väger 3,5 kilo .. hur ska jag bära mig åt och vilka blanketter behövs och var ska jag klicka in mig på datorn?" och så fick den som var ny försöka lösa det hela, med min hjälp om det behövdes.
Och jag sa att dom behövde
inte bli nervösa om dom inte visste svaret, vitsen var ju att dom skulle
lära sig och att jag själv varit i precis samma situation.
Det där upprepades flera gånger och tänk, det satt snabbare än man kunde tro och vips, kunde dom det hela! (Det knepiga är att det inte upprepas så ofta - just såna postfrågor - och då är det såklart svårt att få in en rutin).
Jag frågade Brooks om han ville att vi skulle göra på det viset, nu, innan jag slutar, och jo, gärna .., och gissa känslan, detta att någon vill ta del av det man själv tycker sig kunna!!
Kom hem till varma mackor och prat om resor, då till hösten när pv gått in i friherrelivet.
Vi har hunnit ändra resmål hur många gånger som helst.
Från Portugal, till att återigen besöka Skottland och nu att båtluffa i den grekiska ö-världen.
Och nu måndagmorgon.
Underbare Rexxie fyller 55 år idag - grattis, grattis! - och i SVT:s morgonstudion upptäckte jag fine Anders Bergström, skolledare i Skellefteå, före detta malåbo och - om jag minns rätt - med i samma kompisgäng som min äldsta dotter, ja, på den tiden det begav sig. Anders farmor var för övrigt min klassföreståndare på mellanstadiet och sög alltid på Strepsils halstabletter.
