Ikväll i kassan ....
Lillkillen Sebastian vinkar glatt när han kommer till kassan.
Mer än så .., han strålar med hela ansiktet.
Och så får jag veta att hans mamma kommer från en helt annan kommun,
jo, det är precis så han säger, åttaåringen som snart bli nio.
"Hon kommer från Östersunds kommun", förklarar han.
Då berättar jag att jodå, jag kommer också från en annan kommun, från Malå, långt ovanför Östersund.
Sebastians lillasyster är rödhårig och fräknig och säger att hon ska fylla fem nästa år.
tisdag 10 april 2018
Skämskudden ....
Helt ärligt tycker jag att det är för bedrövligt, det som nu händer i Svenska Akademien.
Så fruktansvärt bedrövligt.
Skamligt! som min pappa skulle ha sagt.
Att vuxna människor som troligtvis anser sig vara bildade och kulturella, kan uppföra sig så eländigt, det övergår mitt förstånd.
Nej, jag vet, man behöver inte skämmas å andras vägnar, men det är precis vad jag gör.
// AP skriver i en kommentar om Denise Rudbergs inlägg på instagram.
Det kan man läsa här.
Helt ärligt tycker jag att det är för bedrövligt, det som nu händer i Svenska Akademien.
Så fruktansvärt bedrövligt.
Skamligt! som min pappa skulle ha sagt.
Att vuxna människor som troligtvis anser sig vara bildade och kulturella, kan uppföra sig så eländigt, det övergår mitt förstånd.
Nej, jag vet, man behöver inte skämmas å andras vägnar, men det är precis vad jag gör.
// AP skriver i en kommentar om Denise Rudbergs inlägg på instagram.
Det kan man läsa här.
Tisdagmorgon ....
Helt slut fågelfrö och jag hade ju bestämt mig för att nu får det var nog .., men jag klarar inte att se mängder med småfåglar komma till ett helt tomt fågelbord, så jag tar harry och bilen (möter sotaren just som vi ska åka och harry reser ragg och närmar sig ytterst försiktigt den där svarte typen) och kör till Harplinge, bara nån mil kanske härifrån, till Lantmännen.
Det är så himla trevlig personal i den butiken (som är jättestor och där finns i princip allting!) och efteråt, när jag lagt in ännu en tjugokilossäck med solrosfrön i baksätet, svänger jag förbi Börjes bageri och köper mig ett nästan ljummet bröd och så hemåt.
Just när jag svängt ut på vägen mot Särdal, ser det ut så här.
Och i bilen, på väg hem, tänker jag på gårdagskvällen på jobbet och på alla vänliga kunder. Jag tänkte på när vi pratade om vad vi heter - det var Katarina Lucia och där var Henrik Valdemar - och jag tänkte också på pratet om olika yrken .., hon som är lärare och vars föräldrar också har varit lärare och hur hon vittnade om att hennes mamma hade varit den verkligt pådrivande vad gällde barnens utbildning.
Och så, när jag körde hemåt, tänkte jag på hur det var i vår familj.
Pappa som gått 6-årig folkskola och som så småningom gjorde nån slags mindre klassresa, nej, han nämnde aldrig nånting om vikten av att läsa vidare. Eller kanske minns jag inte?
Jo, han ville att det skulle gå bra på prov, det kommer jag ihåg nu.
Skrev jag en fyra på fysiken, frågade han vem som hade fått en femma.
Och pappa tyckte att matematik var viktigt - ett ämne som han själv var intresserad av -.
Mamma hade också vuxit upp under knapra förhållanden, men med en stark familjesammanhållning som nog gav en hel del inuti-styrka och hon läste själv vidare och gick ut som kursetta i Umeå, då, färdig sjuksköterska.
Ändå minns jag mest att hon inte brydde sig i betyg och sånt.
"Gunnar Sträng, finansministern, ja, han var väl underkänd i matte och klarade sig bra ändå!" sa hon alltid.
Att vifta med aldrig så fina betyg (eller titlar), nej, det bekom henne inte.
Det var liksom inte det som var väsentligt.
Sånt tänkte jag på under hemvägen.
I Särdal upptäckte jag det som syns på bilden!
Åååå, så vackert det var och kvinnan hade tidigare på kvällen handlat i affären och försökt berätta var hon bodde, ja, men nu förstod jag ju!
Och nu är det tisdag förmiddag.
Det blåser isiga vindar, men solen lär ska visa sig senare idag.
Vaknade vid femtiden i morse av en sån härlig dröm; ja, aldrig blir jag klok på hur man - i drömmar - kan se människor så klart framför sig, människor som man aldrig har träffat och genast kan känna att man tycker om! Det är ju helt sanslöst! Jag såg till och med händerna helt klart och tänkte - i drömmen - att hur är det möjligt?
Det är såna gånger jag tror att vi människor lever nån slags parallella liv.
Helt slut fågelfrö och jag hade ju bestämt mig för att nu får det var nog .., men jag klarar inte att se mängder med småfåglar komma till ett helt tomt fågelbord, så jag tar harry och bilen (möter sotaren just som vi ska åka och harry reser ragg och närmar sig ytterst försiktigt den där svarte typen) och kör till Harplinge, bara nån mil kanske härifrån, till Lantmännen.
Det är så himla trevlig personal i den butiken (som är jättestor och där finns i princip allting!) och efteråt, när jag lagt in ännu en tjugokilossäck med solrosfrön i baksätet, svänger jag förbi Börjes bageri och köper mig ett nästan ljummet bröd och så hemåt.
Just när jag svängt ut på vägen mot Särdal, ser det ut så här.
Och i bilen, på väg hem, tänker jag på gårdagskvällen på jobbet och på alla vänliga kunder. Jag tänkte på när vi pratade om vad vi heter - det var Katarina Lucia och där var Henrik Valdemar - och jag tänkte också på pratet om olika yrken .., hon som är lärare och vars föräldrar också har varit lärare och hur hon vittnade om att hennes mamma hade varit den verkligt pådrivande vad gällde barnens utbildning.
Och så, när jag körde hemåt, tänkte jag på hur det var i vår familj.
Pappa som gått 6-årig folkskola och som så småningom gjorde nån slags mindre klassresa, nej, han nämnde aldrig nånting om vikten av att läsa vidare. Eller kanske minns jag inte?
Jo, han ville att det skulle gå bra på prov, det kommer jag ihåg nu.
Skrev jag en fyra på fysiken, frågade han vem som hade fått en femma.
Och pappa tyckte att matematik var viktigt - ett ämne som han själv var intresserad av -.
Mamma hade också vuxit upp under knapra förhållanden, men med en stark familjesammanhållning som nog gav en hel del inuti-styrka och hon läste själv vidare och gick ut som kursetta i Umeå, då, färdig sjuksköterska.
Ändå minns jag mest att hon inte brydde sig i betyg och sånt.
"Gunnar Sträng, finansministern, ja, han var väl underkänd i matte och klarade sig bra ändå!" sa hon alltid.
Att vifta med aldrig så fina betyg (eller titlar), nej, det bekom henne inte.
Det var liksom inte det som var väsentligt.
Sånt tänkte jag på under hemvägen.
I Särdal upptäckte jag det som syns på bilden!
Åååå, så vackert det var och kvinnan hade tidigare på kvällen handlat i affären och försökt berätta var hon bodde, ja, men nu förstod jag ju!
Och nu är det tisdag förmiddag.
Det blåser isiga vindar, men solen lär ska visa sig senare idag.
Vaknade vid femtiden i morse av en sån härlig dröm; ja, aldrig blir jag klok på hur man - i drömmar - kan se människor så klart framför sig, människor som man aldrig har träffat och genast kan känna att man tycker om! Det är ju helt sanslöst! Jag såg till och med händerna helt klart och tänkte - i drömmen - att hur är det möjligt?
Det är såna gånger jag tror att vi människor lever nån slags parallella liv.
måndag 9 april 2018
Kaffekoppen ....
Från Naturbokhandeln i Ottenby kom dom här tre kopparna idag.
Härligt!
Nu får jag drickakaffe tillsammans med antingen strandskatan, kustsnäppan eller herr och fru ejder.
Vi bor ju på Ejdervägen och här fanns förut mängder med ejdrar, det gör det inte längre och jag kan sakna deras alldeles speciella läte; ett slags gurglande nästan.
Visst var dom fina, kopparna?
Från Naturbokhandeln i Ottenby kom dom här tre kopparna idag.
Härligt!
Nu får jag drickakaffe tillsammans med antingen strandskatan, kustsnäppan eller herr och fru ejder.
Vi bor ju på Ejdervägen och här fanns förut mängder med ejdrar, det gör det inte längre och jag kan sakna deras alldeles speciella läte; ett slags gurglande nästan.
Visst var dom fina, kopparna?
Jo, men det blev en massa glädje!
Vad handlade det om den här gången .., ja, men det visade sig bli en blandad kompott.
Anna-Lena (förut i Tumba), men nu i Lönsås, hon kände glädje över att maken John nu blivit friherre och på heltid kan sköta om det där underbara huset som dom köpte tillsammans! Själv får hon pinna på och arbeta lite till. Det är utsikten från ett av fönstren som skymtar längst uppe till vänster.
ellem i Skellefteå hade varit på textilfest och lärt sig "kroka", lägg därtill att hon träffat en massa trevliga människor som givit henne såväl glädje som energi. Mindre roligt var det här bältrosen.
Barbro i Brämhult skriver så här:
Vad handlade det om den här gången .., ja, men det visade sig bli en blandad kompott.
Anna-Lena (förut i Tumba), men nu i Lönsås, hon kände glädje över att maken John nu blivit friherre och på heltid kan sköta om det där underbara huset som dom köpte tillsammans! Själv får hon pinna på och arbeta lite till. Det är utsikten från ett av fönstren som skymtar längst uppe till vänster.
ellem i Skellefteå hade varit på textilfest och lärt sig "kroka", lägg därtill att hon träffat en massa trevliga människor som givit henne såväl glädje som energi. Mindre roligt var det här bältrosen.
Barbro i Brämhult skriver så här:
På annandag påsk besökte vi Brämhults gård, som ligger alldeles i närheten.
En stor svinalänga från 1950-talet som gjorts om till en fantastiskt fin lokal.
Den
passar till en massa olika tillställningar t.ex ; fest, bröllop,
föredrag, sång och musik, olika typer av träning och inte minst som
lokal för en konstutställning.
Perfekt.Allt blev så lyckat. Vädret var strålande, konsten tilltalade mig verkligen, fina fräscha lokaler och trevligt café.
Å så fick jag chans att utöva min hobby - fotografering = NÖJD!
AP och Micke tillbringade delar av påsken i landet Halland. Efter all mat och all godis var det dags för gym och hon kände glädje över att bli så väl bemött på gymet, ja, dom kände sig välkomna och behövde inte ens betala! Det var där hon testade detta att hoppa över en häck, så där som hennes förebild Sanna Kallur. Hela 40 cm hoppade AP! Det tar sig!
Ulrika skriver så här:
Så jag har tillbringat helgen i Sörmland och lyssnat på
favoritmusik och eldsprak och huggit ved och skrattat och sovit med en
katt på magen och suttit i lä mot en ladugårdsvägg och känt solen mot
ansiktet. Det är jag så tacksam för.
Barbro i Uppsala .., hon hade fått ett kärleksfullt bevis av sin S, ja, på att våren är på gång .., två små gula tussilago! Glädje!
Friherrinnan har haft besök av finaste väninnan Anne-Marie (ja, hon är verkligen såååå rar och go och omtänksam, det kan jag intyga och Shejken får gå på evighetslånga promenader flera gånger om dagen, ja, nästan mitt i natten ,-) ..,. hon har tagit sig ett kärringadopp i havet (igår) och hon har varit på ultraljud av hjärtat och det verkade inte alltför eländigt .., och sist av allt besök av Göran och Jenny.
Kerstin i Dalarna har varit trött och orkeslös en längre tid, men nu, äntligen hade hon i alla fall återfått lusten att SY! En fin väst till barnbarnet blev resultatet!
Och slutligen min egen glädje handlade om påskbesöket (dotter och bonusdotter med respektive) ., det var den supergoda middagen hos Eva och hennes Långe Man .., det var boken om fotografen/konstnären Severin Nilson (med 1 s) och det var värmen som kom och gårdagens dopp i havet.
Dagens fönster ...
Hej!
Det finns olika typer av fönster. Stora och små. Långt borta eller nära. Ja en massa olika bjuds det på här på bloggen.
Men det här fönstret, ett skyltfönster är väldigt speciellt för mig.
I lördags, den 7 april på årsdagen, la vi några rosor när vi gick förbi.
När vi sen gick förbi där senare på kvällen var de borta... Hoppas de gav glädje till någon annan. Det sa vi då och log lite. Skyltfönstret det fanns kvar och det fanns för mig för ett år sedan också. .
Men nu ska jag lägga allt detta om detta åt sidan framöver, för jag har blivit mätt och överdoserad efter den senaste tiden. Nu ska jag vara vanlig igen och framförallt tacksam!
Turtlan på hemväg
// Elisabet skriver: men Turtlan .., ska jag inte lägga in den där fina bilden där ni står, du och din namne och ....?
Hej!
Det finns olika typer av fönster. Stora och små. Långt borta eller nära. Ja en massa olika bjuds det på här på bloggen.
Men det här fönstret, ett skyltfönster är väldigt speciellt för mig.
I lördags, den 7 april på årsdagen, la vi några rosor när vi gick förbi.
När vi sen gick förbi där senare på kvällen var de borta... Hoppas de gav glädje till någon annan. Det sa vi då och log lite. Skyltfönstret det fanns kvar och det fanns för mig för ett år sedan också. .
Men nu ska jag lägga allt detta om detta åt sidan framöver, för jag har blivit mätt och överdoserad efter den senaste tiden. Nu ska jag vara vanlig igen och framförallt tacksam!
Turtlan på hemväg
// Elisabet skriver: men Turtlan .., ska jag inte lägga in den där fina bilden där ni står, du och din namne och ....?
söndag 8 april 2018
igenkänning
vi möts utanför affären
hon är kanske jämngammal med min äldsta syster
kanske äldre
varje gång kvinnan och hennes man kommer till landet halland
och till affären
brukar hon skoja lite om att ...
"ja, vi är ju västerbottningar båda två"
förra veckan tänkte jag
att nånting inte var som vanligt
hon gick med pyttesteg
krumryggig
dröjande
och hela tiden hade maken ögonen på henne
hämtade henne från glassdisken
sa att
nu ska vi betala
och jag tänkte genast på min mamma
så idag ...
då blev det ännu mer märkbart
och jag gick fram till henne
- la armen om hennes axel -
och sa det där med att vi ju nästan är hemifrångrannar
båda från Västerbotten
hon tittade på mig
med häpen blick
men log så varmt
och sa att ...
det kom hon ju ihåg
ja, precis så var det!
kanske ville jag ha en kram?
jag sa att det ville jag
vi möts utanför affären
hon är kanske jämngammal med min äldsta syster
kanske äldre
varje gång kvinnan och hennes man kommer till landet halland
och till affären
brukar hon skoja lite om att ...
"ja, vi är ju västerbottningar båda två"
förra veckan tänkte jag
att nånting inte var som vanligt
hon gick med pyttesteg
krumryggig
dröjande
och hela tiden hade maken ögonen på henne
hämtade henne från glassdisken
sa att
nu ska vi betala
och jag tänkte genast på min mamma
så idag ...
då blev det ännu mer märkbart
och jag gick fram till henne
- la armen om hennes axel -
och sa det där med att vi ju nästan är hemifrångrannar
båda från Västerbotten
hon tittade på mig
med häpen blick
men log så varmt
och sa att ...
det kom hon ju ihåg
ja, precis så var det!
kanske ville jag ha en kram?
jag sa att det ville jag
Det bästa för ellem i Skellefteå ...
I lördags var jag på en Textilfest. Ett jättetrevligt arrangemang!
Massor av fina garner, fårskinn, vävt, stickat och annat att köpa. Olika tekniker att prova på. Jag lärde mig kroka. Massor av trevliga människor att prata med och inspireras av, och mycket vacker bara att njuta av. En tillställning som ger energi och glädje! Det är andra året nu och då borde det ju vara en tradition! 😀
Det som är mindre bra är att jag fått bältros. Jag känner mer av biverkningarna av medicinen än själva sjukdomen. Förhoppningsvis är det över när det är slutmedicinerat om fyra dagar.
ellem
 |
| Bältrosbilder finns det gott om, men jag tar min egen rosvariant .., hälsar Elisabet. |
I lördags var jag på en Textilfest. Ett jättetrevligt arrangemang!
Massor av fina garner, fårskinn, vävt, stickat och annat att köpa. Olika tekniker att prova på. Jag lärde mig kroka. Massor av trevliga människor att prata med och inspireras av, och mycket vacker bara att njuta av. En tillställning som ger energi och glädje! Det är andra året nu och då borde det ju vara en tradition! 😀
Det som är mindre bra är att jag fått bältros. Jag känner mer av biverkningarna av medicinen än själva sjukdomen. Förhoppningsvis är det över när det är slutmedicinerat om fyra dagar.
ellem
Det bästa för friherrinnan ....
Jag vet inte vad jag ska börja med riktigt, det har varit så mycket de här två veckorna
Igår åkte hon med mig till sjukhuset, jag skulle in på ultraljudsundersökning av hjärtat.
Elisabet och jag tog vårt premiärdopp i havet. Svalt och underbart gott efteråt.
Jag vet inte vad jag ska börja med riktigt, det har varit så mycket de här två veckorna
Snälla,
härliga Anne-Marie som varit här nästan i två veckor och den här gången
har hon fått koppla av, till skillnad från i höstas när hon kom som en
räddande ängel och hjälpte mig att packa och flytta.
Denna
gången har vi bara haft det bra.
Igår åkte hon med mig till sjukhuset, jag skulle in på ultraljudsundersökning av hjärtat.
Det slår lite fort, det är
något. Ska få svar i veckan hoppas jag.
Idag åkte A-M hem till snön i Ställdalen.
Elisabet och jag tog vårt premiärdopp i havet. Svalt och underbart gott efteråt.
Mitt så kallade kärringadopp.
Väldigt lågt vatten idag, då är
det lite jobbigare och doppa sig.
Sen blev det fika på stranden tillsammans med Pv och Shejken.
Senare på dagen kom Göran och Jenny. Deras första tur på motorcykel för året.
Senare på dagen kom Göran och Jenny. Deras första tur på motorcykel för året.
Friherrinnan
Det bästa före Ulrika i Närke ...
Ja, även jag får arbeta lite för att hitta glädjen just nu, men nog finns det stunder.
Ja, även jag får arbeta lite för att hitta glädjen just nu, men nog finns det stunder.
Mycket
elände kan jag ta men det att bli hotad och inte längre känna sig trygg
på sin arbetsplats, det tycker jag är svårt att hantera.
Då är det fantastiskt fint med vänner som säger Kom hit!
Så
jag har tillbringat helgen i Sörmland och lyssnat på favoritmusik och
eldsprak och huggit ved och skrattat och sovit med en katt på magen och
suttit i lä mot en ladugårdsvägg och känt solen mot ansiktet.
Det är jag så tacksam för.
Så var det då dags ....
Och det blev det som friherrinnan kallar för ett "kärringadopp", det vill säga, ingen simtur.
Vanvettigt iskallt, men som alltid .., gudomligt efteråt!
Vi hade med oss kaffe och fika och apelsinklyftor i tom glassbytta .., Shejken gjorde oss sällskap och även pv. (Innan vi gav oss av till Steninge skulle jag ta med mig vatten och upptäckte den orangefärgade plastflaskan som pv har när han är ute och tränar. Den flaskan hade jag även när vi åkte hem från Sälen; ja, det är en liten pip längst uppe och med den försökte jag ge Nelly lite vätska, då, dom där sista timmarna hon var i livet. Nu, när jag såg flaskan på diskbänken, översköljdes jag av saknade efter henne och kunde omöjligen hålla tårarna tillbaka).
Det är alltid lika roligt att upptäcka hur olika vi människor är.
Så här lyder dopp-i-havet-kommentarerna på Instagram:
1. Ojoj (mrkludd)
2. Tokfior (Babsan - gub001)
3. Never in my life (lifelivingitnow - kerstin i dalarna)
4. Friskusar! (mianf)
5. Ni är tokiga! (hedgrenskan)
6. Hjälp - typ ... emoj - (kattis)
7. Åh! Hade jag bara bott närmre hade jag hoppat i tillsammans med er - hver gang -. (annika i kävlinge)
8. Applåder! (solupp i ystad)
9. Heja er! (tsnj55 i Göteborg)
10. Ja, ja, vi ser ju ut i alla fall ..(Lotha i Ångermanland, nästan insnöad)
11.Underbart skönt efteråt! (friherrinnan)
12. Huvaligen! Jag tror att mitt hjärta skulle stanna om jag ens doppade foten! (yvve 55)
Men pv frös förstås ...., låg under fleecefilten och tyckte att vi borde åka hemåt.
(Inget dopp).
I ena hörnan av tomten, där har små krokusar bestämt sig för att bo tillsammans.
Planterar jag krokusar, ja, då vill det sig sällan, men får dom bestämma själva ..., ja, då ser det ut så här.
Nu är vi hemmavid och om en timme är det dags att åka till affären.
Tvätt hänger på strecket .., jag har sett rödhakar pipa in och ut genom gärdsgårdspinnarna; jag tror att dom har ett bo i grannen Ingers kompost eller bakom den .., och pv målar fönsterfoder och ny omgång tvätt snurrar i maskinen.
Och det blev det som friherrinnan kallar för ett "kärringadopp", det vill säga, ingen simtur.
Vanvettigt iskallt, men som alltid .., gudomligt efteråt!
Vi hade med oss kaffe och fika och apelsinklyftor i tom glassbytta .., Shejken gjorde oss sällskap och även pv. (Innan vi gav oss av till Steninge skulle jag ta med mig vatten och upptäckte den orangefärgade plastflaskan som pv har när han är ute och tränar. Den flaskan hade jag även när vi åkte hem från Sälen; ja, det är en liten pip längst uppe och med den försökte jag ge Nelly lite vätska, då, dom där sista timmarna hon var i livet. Nu, när jag såg flaskan på diskbänken, översköljdes jag av saknade efter henne och kunde omöjligen hålla tårarna tillbaka).
Det är alltid lika roligt att upptäcka hur olika vi människor är.
Så här lyder dopp-i-havet-kommentarerna på Instagram:
1. Ojoj (mrkludd)
2. Tokfior (Babsan - gub001)
3. Never in my life (lifelivingitnow - kerstin i dalarna)
4. Friskusar! (mianf)
5. Ni är tokiga! (hedgrenskan)
6. Hjälp - typ ... emoj - (kattis)
7. Åh! Hade jag bara bott närmre hade jag hoppat i tillsammans med er - hver gang -. (annika i kävlinge)
8. Applåder! (solupp i ystad)
9. Heja er! (tsnj55 i Göteborg)
10. Ja, ja, vi ser ju ut i alla fall ..(Lotha i Ångermanland, nästan insnöad)
11.Underbart skönt efteråt! (friherrinnan)
12. Huvaligen! Jag tror att mitt hjärta skulle stanna om jag ens doppade foten! (yvve 55)
Men pv frös förstås ...., låg under fleecefilten och tyckte att vi borde åka hemåt.
(Inget dopp).
I ena hörnan av tomten, där har små krokusar bestämt sig för att bo tillsammans.
Planterar jag krokusar, ja, då vill det sig sällan, men får dom bestämma själva ..., ja, då ser det ut så här.
Nu är vi hemmavid och om en timme är det dags att åka till affären.
Tvätt hänger på strecket .., jag har sett rödhakar pipa in och ut genom gärdsgårdspinnarna; jag tror att dom har ett bo i grannen Ingers kompost eller bakom den .., och pv målar fönsterfoder och ny omgång tvätt snurrar i maskinen.
Ett söndagsfönster från ....
... ja, var tror ni?
Jo, från Lissabon!
"Det här är en stad som jag tror att du skulle tycka om!" skriver Bodil, som är gift med min chef.
Och vackra trottoarer finns där också!
Tack Bodil! (Jag bad även Mange att ta lite bilder .., från butiker och ja, sånt, så vi skulle få se när dom sen kommer hem).
... ja, var tror ni?
Jo, från Lissabon!
"Det här är en stad som jag tror att du skulle tycka om!" skriver Bodil, som är gift med min chef.
Och vackra trottoarer finns där också!
Tack Bodil! (Jag bad även Mange att ta lite bilder .., från butiker och ja, sånt, så vi skulle få se när dom sen kommer hem).
lördag 7 april 2018
I kassan ....
Fyra personer från Boston i USA vilka nu - i tio dagar - reser runt lite planlöst.
Först Köpenhamn, sen färjan till Helsingborg och nu här, i affären.
Dom säger sig ska övernatta i en "small town" med bara en pizzeria att gå till, 1 mil ungefär från affären .., och jag tänker att det väl måste vara i Harplinge.
Möjligen Slöinge.
Problemet är, att där dom ska övernatta, finns ingen internet.
Jag skriver vår adress på baksidan av ett kvitto och säger att om dom vill, så kan dom komma hit i morgon och använda vår dator eller vårt wifi, vilket som.
Och där är mängder med okända kunder .., och ungdomar som lånar nån släktings sommarhus och ska umgås ikväll .., chips och godis, coca cola, schweppes, mera chips .., pizzakit!
"Ha en fin kväll!" säger en av pojkarna som kanske är i artonårsåldern.
Dagens ungdom som många klagar på, är alltid så trevliga.
En annan kund frågar om vi säljer öronproppar, ja, hans grannar spelar musik på så hög volym.
Och jag träffar lille Augusts kusiner .., och Joakim och jag själv arbetar nonstop .., det är knappt att jag hinner fylla på bärkassar och tobak.
Några askar Iprén och tio rör Treo kommer på plats.
Tio minuters paus hinns med.
Stekt lax och stuvad dillpotatis värms upp.
Kollar familjechatten, ler åt sånt som skickats.
Till den sidan har jag bifogat en liten videosnutt där jag filmar hur harry gräver just intill jordgubbslandet och jag hetsar honom lite - på låtsas - säger "ser du nån råtta ...?" och så zoomar jag in hur han gräver och plötsligt har han verkligen en mus i munnen och jag skriker till och filmen tar slut.
"Mamma, du borde skicka in den till Mitt i naturen!", skriver Anders.
Så diskar jag bort det som lämnats i fikarummet .,. kaffemuggar, bestick, glas och nån tallrik ., jag torkar bordet och tänker att den dagen jag slutar, vem ska då göra allt detta?
Nej, jag beklagar mig inte, jag tycker om att diska och hålla rent i fikarummet.
Sen till kassan igen.
I ett huj växer sig kassakön hur lång som helst!
Jag ropar på hjälp via snabbtelefonen.
Och på långt håll hör jag när Joakim kommer .., skramlet av nyckelknippan mot hans höft.
En bra arbetskamrat är han, lugn och trygg, lång och stilig.
När klockan är åtta är jag totalt slut på.
Eller i alla fall slut på.
Det är Joakim också.
Han är trettio år och säger att han ska försöka hålla sig vaken lite när han kommer hem.
Det är ännu nästan-ljust ute när jag kör hem.
Från växthuset kommer sigge jaaaamande och pv har fixat fruktsallad .., jag lyssnar till sagolika Maria Callas som sjunger så där så man nästan svimmar .., därefter blir det "Gomorra" - den italienska serien - men den vågar jag inte titta på.
Fyra personer från Boston i USA vilka nu - i tio dagar - reser runt lite planlöst.
Först Köpenhamn, sen färjan till Helsingborg och nu här, i affären.
Dom säger sig ska övernatta i en "small town" med bara en pizzeria att gå till, 1 mil ungefär från affären .., och jag tänker att det väl måste vara i Harplinge.
Möjligen Slöinge.
Problemet är, att där dom ska övernatta, finns ingen internet.
Jag skriver vår adress på baksidan av ett kvitto och säger att om dom vill, så kan dom komma hit i morgon och använda vår dator eller vårt wifi, vilket som.
Och där är mängder med okända kunder .., och ungdomar som lånar nån släktings sommarhus och ska umgås ikväll .., chips och godis, coca cola, schweppes, mera chips .., pizzakit!
"Ha en fin kväll!" säger en av pojkarna som kanske är i artonårsåldern.
Dagens ungdom som många klagar på, är alltid så trevliga.
En annan kund frågar om vi säljer öronproppar, ja, hans grannar spelar musik på så hög volym.
Och jag träffar lille Augusts kusiner .., och Joakim och jag själv arbetar nonstop .., det är knappt att jag hinner fylla på bärkassar och tobak.
Några askar Iprén och tio rör Treo kommer på plats.
Tio minuters paus hinns med.
Stekt lax och stuvad dillpotatis värms upp.
Kollar familjechatten, ler åt sånt som skickats.
Till den sidan har jag bifogat en liten videosnutt där jag filmar hur harry gräver just intill jordgubbslandet och jag hetsar honom lite - på låtsas - säger "ser du nån råtta ...?" och så zoomar jag in hur han gräver och plötsligt har han verkligen en mus i munnen och jag skriker till och filmen tar slut.
"Mamma, du borde skicka in den till Mitt i naturen!", skriver Anders.
Så diskar jag bort det som lämnats i fikarummet .,. kaffemuggar, bestick, glas och nån tallrik ., jag torkar bordet och tänker att den dagen jag slutar, vem ska då göra allt detta?
Nej, jag beklagar mig inte, jag tycker om att diska och hålla rent i fikarummet.
Sen till kassan igen.
I ett huj växer sig kassakön hur lång som helst!
Jag ropar på hjälp via snabbtelefonen.
Och på långt håll hör jag när Joakim kommer .., skramlet av nyckelknippan mot hans höft.
En bra arbetskamrat är han, lugn och trygg, lång och stilig.
När klockan är åtta är jag totalt slut på.
Eller i alla fall slut på.
Det är Joakim också.
Han är trettio år och säger att han ska försöka hålla sig vaken lite när han kommer hem.
Det är ännu nästan-ljust ute när jag kör hem.
Från växthuset kommer sigge jaaaamande och pv har fixat fruktsallad .., jag lyssnar till sagolika Maria Callas som sjunger så där så man nästan svimmar .., därefter blir det "Gomorra" - den italienska serien - men den vågar jag inte titta på.
Stranden i Haverdal, god mat och en tidsresa ....
Igårkväll .., på väg till Eva i Tyresö och hennes Långe Man på middag och innan middagen tar vi harry ner till stranden som är enorm (och tänk, ibland vid höststormarna finns ingen strand, havet tar sig ända in mot land!!) och det är så vackert så det är inte sant.
Såna här bilder ska förstås ses på vid skärm och det har väl nästan ingen numera.
Eller få använder sig av dem.
Men jag gör det ,-)
Och tänk .., hur ljuvligt ska det inte vara att sätta av i vild galopp på stranden .., fram och tillbaka red dom, flickorna!
Så blir det då middag i sommarhuset inte långt från havet.
Vad pratar vi om?
Lungsjukdomar ..., läkemedel .., pensionsförberedelser .., tv-program .., "organiska viner" .., ja, lite sånt.
Som alltid när Eva har varit kapten vid grytorna, serveras helt ljuvlig mat.
Igår en thailändsk gryta, ris och så salladen med världens godaste dressing; ett recept från Evas halländska svärmor - salig i åminnelse -.
Vinet (Ruppertsberger) var också gott; ja, perfekt till grytan.
Trogna besökare på diverse loppisar, ja, det är paret från Tyresö.
Här visar Eva mig det senaste fyndet.
"Du kan låna hem den!" Jag har tittat in den redan!" säger Eva.
Severin Nilson var en halländsk fotograf/konstnär som levde mellan åren 1846 - 1918.
Född i Eftra (inte långt härifrån, vi hör till Eftra församling) och uppvuxen i Asige, vid trakten av Falkenberg.
Det här är en bok som får mig att falla p l a d a s k!
Och tänk, vilken skatt att ha dessa bilder - ofta fångade mellan 1880 - 1890-talet - bevarade!
(Min egen morfar, Erhard Vesterlund i Dikanäs, föddes 1890. Det är således inte evigheters evigheter sedan allt detta var vardag i landet Sverige).
Så här lyder bildtexten: "Kötta-Petter kallades han och han var handelsman. Han sålde djur och han köpte. Och det sägs att han var svår på att betala när han väl hade köpt.
Här flirtar han med Lotta på Björsgård.
Han kom med sin vagn på vägarna och flugorna stod som ett moln efter honom när det var varmt.
I kärran låg djurkropparna och slängde fram och tillbaka. Det var den tidens slakteribil."
Kvinnan till vänster på bilden är Severin Nilsons mor, Neta Beata, född 1812.
Tänk, hon blev ändå 83 år gammal!
(Lite vid sidan om: Severin är den danska varianten av Sören).
Närbild av händer och stickning. Kanske var det sockar på gång .., vad tror ni som stickar?
Och till höger en solbränd liten vänsterhand.
På nästan alla bilder är barnen barfota, eller som här - bär trätofflor -.
Och man undrar vad mannen sysslar med ...?
Så här lyder bildtexten: "Charlotta Larsson (till höger) var sjuksköterska och barnmorska i bygden. Hennes man var mjölnaren Johan Larsson. Charlotta Larsson hade fyra barn när hon bestämde sig för att bli sjuksköterska. Hon åkte till Göteborg och utbildade sig och kom efterlängtad tillbaka till bygden när hon var klar med utbildningen. Sex barn fick Charlotta och Johan Larsson. Charlotta Larsson var född 1864 och avled 1945. Två år senare avled hennes make."
Och här ett exempel på hur Severin Nilson först tog en bild och därefter använde den som förlaga till en målning. Staketet har han tagit bort .., på målningen växer fler blommor och ett liten stuga har tillkommit.
Ja, det är ingen överdrift att säga att jag blev såååå fascinerad av den här boken!
På Skansen lär det finnas en hallandsstuga, den ska jag besöka någon gång .., jag ska även ta mig en tur till Hallands museum och titta på verk av denne Severin Nilson och på Galgberget i Halmstad lär det också finnas en hallandsgård.
Jomnsann, så här ser den ut!
Sist av allt vill jag säga: tack Eva för att du visade mig boken!
Igårkväll .., på väg till Eva i Tyresö och hennes Långe Man på middag och innan middagen tar vi harry ner till stranden som är enorm (och tänk, ibland vid höststormarna finns ingen strand, havet tar sig ända in mot land!!) och det är så vackert så det är inte sant.
Såna här bilder ska förstås ses på vid skärm och det har väl nästan ingen numera.
Eller få använder sig av dem.
Men jag gör det ,-)
Och tänk .., hur ljuvligt ska det inte vara att sätta av i vild galopp på stranden .., fram och tillbaka red dom, flickorna!
Så blir det då middag i sommarhuset inte långt från havet.
Vad pratar vi om?
Lungsjukdomar ..., läkemedel .., pensionsförberedelser .., tv-program .., "organiska viner" .., ja, lite sånt.
Som alltid när Eva har varit kapten vid grytorna, serveras helt ljuvlig mat.
Igår en thailändsk gryta, ris och så salladen med världens godaste dressing; ett recept från Evas halländska svärmor - salig i åminnelse -.
Vinet (Ruppertsberger) var också gott; ja, perfekt till grytan.
Trogna besökare på diverse loppisar, ja, det är paret från Tyresö.
Här visar Eva mig det senaste fyndet.
"Du kan låna hem den!" Jag har tittat in den redan!" säger Eva.
Severin Nilson var en halländsk fotograf/konstnär som levde mellan åren 1846 - 1918.
Född i Eftra (inte långt härifrån, vi hör till Eftra församling) och uppvuxen i Asige, vid trakten av Falkenberg.
Det här är en bok som får mig att falla p l a d a s k!
Och tänk, vilken skatt att ha dessa bilder - ofta fångade mellan 1880 - 1890-talet - bevarade!
(Min egen morfar, Erhard Vesterlund i Dikanäs, föddes 1890. Det är således inte evigheters evigheter sedan allt detta var vardag i landet Sverige).
Så här lyder bildtexten: "Kötta-Petter kallades han och han var handelsman. Han sålde djur och han köpte. Och det sägs att han var svår på att betala när han väl hade köpt.
Här flirtar han med Lotta på Björsgård.
Han kom med sin vagn på vägarna och flugorna stod som ett moln efter honom när det var varmt.
I kärran låg djurkropparna och slängde fram och tillbaka. Det var den tidens slakteribil."
Kvinnan till vänster på bilden är Severin Nilsons mor, Neta Beata, född 1812.
Tänk, hon blev ändå 83 år gammal!
(Lite vid sidan om: Severin är den danska varianten av Sören).
Närbild av händer och stickning. Kanske var det sockar på gång .., vad tror ni som stickar?
Och till höger en solbränd liten vänsterhand.
På nästan alla bilder är barnen barfota, eller som här - bär trätofflor -.
Och man undrar vad mannen sysslar med ...?
Och här ett exempel på hur Severin Nilson först tog en bild och därefter använde den som förlaga till en målning. Staketet har han tagit bort .., på målningen växer fler blommor och ett liten stuga har tillkommit.
Ja, det är ingen överdrift att säga att jag blev såååå fascinerad av den här boken!
På Skansen lär det finnas en hallandsstuga, den ska jag besöka någon gång .., jag ska även ta mig en tur till Hallands museum och titta på verk av denne Severin Nilson och på Galgberget i Halmstad lär det också finnas en hallandsgård.
 |
| Foto: Jonas Ericsson |
Jomnsann, så här ser den ut!
Sist av allt vill jag säga: tack Eva för att du visade mig boken!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)