Körsång ...
Jag tycker verkligen om John Rutters musik.
V e r k l i g e n!
Och det han berättar om här på videon, är väl vad pv säger var gång han kommer hem från en körövning.
tisdag 12 juni 2018
Näst sista veckan på jobbet ...
Fast så blir det ju inte, inte i verkligheten.
Fem extradagar i vecka 29 är inbokade och sjukdom har tillkommit på jobbet, så vi får väl se hur det blir. Som det nu är finns i alla fall tre helt blanka veckor i kalenderna. Inte en enda arbetstid är nedplitad och jag har sagt att under fotbolls-VM, då kvarts, - semi och själva finalen går, då lönar det sig inte att ringa hit ,-)
Tittar på morgon-tv.
Trump och Kim Jong-Un.
Experter i tv läser av kroppsspråket och kommenterar.
Själv tycker jag att den nordkoreanske ledaren tycks aningen vilsen .., ska han hålla upp underskriftsboken eller inte ...., ska han le eller inte? För mig ser han ut som en liten pojke som träffat sin farbror som nu klappar honom lite vänligt på axeln .., så där .."lille vän, det har ska vi nog fixa och håll för allt i världen masken inför kamerorna .., tänk, att du har fått sitta i min fina bil, det var väl jätteroligt?"
Men det är jag det.
Och jag är ju ingen expert.
Igår kaos i kassan.
Kassabandet slutade att fungera som det ska; i stället bara forsade alla varorna fram i en vådlig hastighet .., omöjliga att stoppa och varuberget blev stort .., andra kunders varor blippades in när varupinnarna inte längre gjorde som dom skulle!
Jodå, det finns en avstängningsknapp, den användes flitigt, men då får man i stället f ö s a fram alla varorna och likadant när dom ska på andra bandet, ner till den som står redo att packa.
Mange ringde reparatören och förklarade eländet (detta händer v a r j e sommar!) och det är klart, att just när han skulle beskriva hur det blir, ja, då fungerade det!
Fem minuter senare var allt som vanligt - kaos -.
Tala om frustrerande.
Nu har friherrinnan varit på sedvanligt 11-kaffe.
I mer än timmes tid blev vi sittande ute på altanen, under parasollet.
En enda koltrast som flöjtade hörde vi .., inte ens gransångaren och nu, när jag skriver, är det en irriterad skata - möjligen en skatunge - som tjattrar oupphörligt.
Så är det här i landet Halland.
Fast så blir det ju inte, inte i verkligheten.
Fem extradagar i vecka 29 är inbokade och sjukdom har tillkommit på jobbet, så vi får väl se hur det blir. Som det nu är finns i alla fall tre helt blanka veckor i kalenderna. Inte en enda arbetstid är nedplitad och jag har sagt att under fotbolls-VM, då kvarts, - semi och själva finalen går, då lönar det sig inte att ringa hit ,-)
Tittar på morgon-tv.
Trump och Kim Jong-Un.
Experter i tv läser av kroppsspråket och kommenterar.
Själv tycker jag att den nordkoreanske ledaren tycks aningen vilsen .., ska han hålla upp underskriftsboken eller inte ...., ska han le eller inte? För mig ser han ut som en liten pojke som träffat sin farbror som nu klappar honom lite vänligt på axeln .., så där .."lille vän, det har ska vi nog fixa och håll för allt i världen masken inför kamerorna .., tänk, att du har fått sitta i min fina bil, det var väl jätteroligt?"
Men det är jag det.
Och jag är ju ingen expert.
Igår kaos i kassan.
Kassabandet slutade att fungera som det ska; i stället bara forsade alla varorna fram i en vådlig hastighet .., omöjliga att stoppa och varuberget blev stort .., andra kunders varor blippades in när varupinnarna inte längre gjorde som dom skulle!
Jodå, det finns en avstängningsknapp, den användes flitigt, men då får man i stället f ö s a fram alla varorna och likadant när dom ska på andra bandet, ner till den som står redo att packa.
Mange ringde reparatören och förklarade eländet (detta händer v a r j e sommar!) och det är klart, att just när han skulle beskriva hur det blir, ja, då fungerade det!
Fem minuter senare var allt som vanligt - kaos -.
Tala om frustrerande.
Nu har friherrinnan varit på sedvanligt 11-kaffe.
I mer än timmes tid blev vi sittande ute på altanen, under parasollet.
En enda koltrast som flöjtade hörde vi .., inte ens gransångaren och nu, när jag skriver, är det en irriterad skata - möjligen en skatunge - som tjattrar oupphörligt.
Så är det här i landet Halland.
måndag 11 juni 2018
Dagens och morgondagens fönster ...
Från en trött och vaaaarm diakoniassistent som bakar kakor i ett kök som är ungefär smältugnshett. Puh.
Från Ulrika, alltså.
Tack snälla, rara!
Från en trött och vaaaarm diakoniassistent som bakar kakor i ett kök som är ungefär smältugnshett. Puh.
Från Ulrika, alltså.
Tack snälla, rara!
Nån slags resumé ....
Hej å hå vilken studentfest vi har varit med om!
Om jag säger att familjens hela bekantskapskrets och därtill deras ungdomar och så släkten då, ja, alla var dom där och det var jättegod mat och det var enorma skålar med sallad och röror och full fart precis hela tiden, i alla fall efter maten.
Emils farmor hade bakat två jättestora tårtor, typ som en ugnsplåt stor och ja, det var så trevligt.
Vi som inte höll igång så mycket, vad gjorde vi?
Jo, vi satt och pratade och pratade och pratade.
Om vad?
Om förhållanden .., om detta om man pratar med varandra - sin partner, alltså - och om inte .., vad gör man då?
Måste man prata med varandra?
Och vi pratade likheter och olikheter och vad man tycker om hos sin partner.
Om folkdräkter pratade vi också ..,och om civilkurage och mobbning i skolan.., ja, lite så.
Med på festen var Emils farmors bror - han heter Stig och bor i Luleå - och sedan han blev änkeman, ja, då har han träffat rara och fina Lisbeth, även hon från Luleå. Och änka.
Tidigare på dagen hade dom varit på Skansen där Gammelstads manskör fick en flagga av självaste kungen och Stigs "fjälla" (som han uttryckte det), hon var iklädd Norrbottensdräkten; den här varianten från Luleå.
"Du kan aldrig tro hur fotograferade vi blev av turisterna, ja, särskilt japanerna och där var polska kvinnor som bar sina dräkter och dom ville känna på allt i dräkten, t.om agrafferna!" sa Lisbeth och log.
För femtio år sedan bodde dom på samma gata, men var gifta på var sitt håll.
Tänk, att det kan bli så bra! sa som unisont.
Det formligen strålade kärlek om dem!
Och här kan man lyssna till manskören som sjunger lämplig sång till de nyförälskade.
Ååå, Lisbet var så fin i sin folkdräkt och så rar och trevlig!
Om henne kan man bland annat berätta följande: hon är mellanbarn (en yngre och en äldre bror) och är född i Kräftans tecken.
Pv var den som gick i säng först av alla - han hade en ytterst viktig golfmatch dagen därpå - och sen var det väl i åldersordning som vi stöp. Ungdomarna och många av deras föräldrar höll igång till långt in på natten.
På det sjunde hålet (av nio) slog Berra en "birdie", alltså ett under banans idealslag på just det hålet och det skulle firas med whisky och whiskypluntan hade han i golfbagen, ja, hade haft den där länge .., utifall att! Nu kom den fram, men ack, korken hade väl rostat igen så herrarna bara låtsades och Berra var så glad och uppåt, föryngrades nog minst tio år på den där rundan!
Söndag tackade vi för oss och susade mot Skåne.
I bilen fanns då även min australiensyster Birgitta som satt i framsätet hos pv och tänk, så mycket vi hann prata om! Det är ett suveränt sätt att komma nära varandra; eller i alla fall närmare. Utrymmet är begränsat och man har gott om tid.
Det blev kaffepaus på Ekerö där vi fick träffa Annas häst Gabbe.
Och jag hade med mig morötter och kliade honom på pannan och blev själv kliad minsann .., ja, han liksom tuggade på min axel och det killade så det var inte klokt och han var bara så fin, så fin!
Jodå, pv fick också ge Gabbe morötter ....
Döttrarna må vara hur tjusiga som helst i festklänningar, men allra finast är dom naturella.
Så här. Kanske för att dom då ser så lyckliga ut.
Sist av allt raka spåret till Skåne, till min störstasyster.
Birgitta åkte med oss och jag tänkte på hur bra det är att åka bil tillsammans .., det blir intimt och många frågor och svar och prat om förr .., om pappa och mamma och om hon minns när hennes mamma gick bort - då var Birgitta bara fem år - ja, sånt.
Och vi äter Ahlgrens bilar (både sura och vanliga) och dricker från vattenflaskor som legat i frysen hela natten.
I Skåne kommer regnet och vi jublar av glädje!
Så skönt!
Trettioen graders värme är säkert underbart för många, men inte för mig.
Idag är det mulet och helt ljuvligt!
Och det var inte så att jag tänkte sluta helt att blogga - Ulrika vet i alla fall att så var det inte - jag ville inte skriva ut precis att vi lämnat huset och allt.
Men tanken på att sluta finns verkligen. Allt blir ett enda upprepande. Jobb, promenader, mat.
Ungefär så ,-)
Och så är det ju det där med medaljutdelning och så .., ja, ni vet.
 |
| Emil och Emma. |
Hej å hå vilken studentfest vi har varit med om!
Om jag säger att familjens hela bekantskapskrets och därtill deras ungdomar och så släkten då, ja, alla var dom där och det var jättegod mat och det var enorma skålar med sallad och röror och full fart precis hela tiden, i alla fall efter maten.
Emils farmor hade bakat två jättestora tårtor, typ som en ugnsplåt stor och ja, det var så trevligt.
Vi som inte höll igång så mycket, vad gjorde vi?
Jo, vi satt och pratade och pratade och pratade.
Om vad?
Om förhållanden .., om detta om man pratar med varandra - sin partner, alltså - och om inte .., vad gör man då?
Måste man prata med varandra?
Och vi pratade likheter och olikheter och vad man tycker om hos sin partner.
Om folkdräkter pratade vi också ..,och om civilkurage och mobbning i skolan.., ja, lite så.
Med på festen var Emils farmors bror - han heter Stig och bor i Luleå - och sedan han blev änkeman, ja, då har han träffat rara och fina Lisbeth, även hon från Luleå. Och änka.
Tidigare på dagen hade dom varit på Skansen där Gammelstads manskör fick en flagga av självaste kungen och Stigs "fjälla" (som han uttryckte det), hon var iklädd Norrbottensdräkten; den här varianten från Luleå.
"Du kan aldrig tro hur fotograferade vi blev av turisterna, ja, särskilt japanerna och där var polska kvinnor som bar sina dräkter och dom ville känna på allt i dräkten, t.om agrafferna!" sa Lisbeth och log.
För femtio år sedan bodde dom på samma gata, men var gifta på var sitt håll.
Tänk, att det kan bli så bra! sa som unisont.
Det formligen strålade kärlek om dem!
Och här kan man lyssna till manskören som sjunger lämplig sång till de nyförälskade.
Ååå, Lisbet var så fin i sin folkdräkt och så rar och trevlig!
Om henne kan man bland annat berätta följande: hon är mellanbarn (en yngre och en äldre bror) och är född i Kräftans tecken.
 |
| Meja, kanske 11 år, från Ystad .., på studentfest. Kanske sista sommaren för hennes del? |
Pv var den som gick i säng först av alla - han hade en ytterst viktig golfmatch dagen därpå - och sen var det väl i åldersordning som vi stöp. Ungdomarna och många av deras föräldrar höll igång till långt in på natten.
Vid halv två på söndagen var det så dags för golfrundan som skulle gå av stapeln på Väsby golfklubb.
Jag gjorde herrarna sällskap (herrarna = dotterns svärfar Berra, pv och så Peter, min svärson).
Ett rejält spann åldersmässigt alltså.
En på 46, en snart 77 och så pv på 62.
 |
| Fine Berra som kört lastbil i hela sitt liv. |
 |
| "Ge mig den farsan ska jag hjälpa dig ...!" Jo, jo. Det gick inte. |
På det sjunde hålet (av nio) slog Berra en "birdie", alltså ett under banans idealslag på just det hålet och det skulle firas med whisky och whiskypluntan hade han i golfbagen, ja, hade haft den där länge .., utifall att! Nu kom den fram, men ack, korken hade väl rostat igen så herrarna bara låtsades och Berra var så glad och uppåt, föryngrades nog minst tio år på den där rundan!
Söndag tackade vi för oss och susade mot Skåne.
I bilen fanns då även min australiensyster Birgitta som satt i framsätet hos pv och tänk, så mycket vi hann prata om! Det är ett suveränt sätt att komma nära varandra; eller i alla fall närmare. Utrymmet är begränsat och man har gott om tid.
Det blev kaffepaus på Ekerö där vi fick träffa Annas häst Gabbe.
Och jag hade med mig morötter och kliade honom på pannan och blev själv kliad minsann .., ja, han liksom tuggade på min axel och det killade så det var inte klokt och han var bara så fin, så fin!
Jodå, pv fick också ge Gabbe morötter ....
Döttrarna må vara hur tjusiga som helst i festklänningar, men allra finast är dom naturella.
Så här. Kanske för att dom då ser så lyckliga ut.
Sist av allt raka spåret till Skåne, till min störstasyster.
Birgitta åkte med oss och jag tänkte på hur bra det är att åka bil tillsammans .., det blir intimt och många frågor och svar och prat om förr .., om pappa och mamma och om hon minns när hennes mamma gick bort - då var Birgitta bara fem år - ja, sånt.
Och vi äter Ahlgrens bilar (både sura och vanliga) och dricker från vattenflaskor som legat i frysen hela natten.
I Skåne kommer regnet och vi jublar av glädje!
Så skönt!
Trettioen graders värme är säkert underbart för många, men inte för mig.
Idag är det mulet och helt ljuvligt!
Och det var inte så att jag tänkte sluta helt att blogga - Ulrika vet i alla fall att så var det inte - jag ville inte skriva ut precis att vi lämnat huset och allt.
Men tanken på att sluta finns verkligen. Allt blir ett enda upprepande. Jobb, promenader, mat.
Ungefär så ,-)
Och så är det ju det där med medaljutdelning och så .., ja, ni vet.
torsdag 7 juni 2018
tisdag 5 juni 2018
måndag 4 juni 2018
Dagens fönster ...
Hej!
Här kommer ett fönster som skymtar där i allt det gröna.
På bakgården till vårdcentralen där jag numera arbetar så växer denna enorma grönska längs en hel lång vägg. För att få med allt på en bild så behövs en bra vidvinkel så jag valde den delen med fönstret enbart.
Vad det är som växer? Ja just det....?
Hälsningar Turtlan med en veckas ledighet framför sig :-)
//Tack snälla, rara! säger jag.
Hej!
Här kommer ett fönster som skymtar där i allt det gröna.
På bakgården till vårdcentralen där jag numera arbetar så växer denna enorma grönska längs en hel lång vägg. För att få med allt på en bild så behövs en bra vidvinkel så jag valde den delen med fönstret enbart.
Vad det är som växer? Ja just det....?
Hälsningar Turtlan med en veckas ledighet framför sig :-)
//Tack snälla, rara! säger jag.
söndag 3 juni 2018
Söndagsfönstret ...
Vad sägs om ett badrumsfönster så här på söndagmorgonen?
Eller är det kanske bara en toalett?
Minns jag nu alldeles rätt, så var det gallstensmadamen Ulrika som skickat den här bilden?
Jo, så var det nog.
Krya på dig, Ulrika!
(Jo, så var det. Så här skriver Ulrika: Inne hos grannen Agneta och lånar toaletten (eftersom det är stopp i mitt avlopp och läcka i källaren, hurra) och passade på att fånga ett fönster till dig.
Vad sägs om ett badrumsfönster så här på söndagmorgonen?
Eller är det kanske bara en toalett?
Minns jag nu alldeles rätt, så var det gallstensmadamen Ulrika som skickat den här bilden?
Jo, så var det nog.
Krya på dig, Ulrika!
(Jo, så var det. Så här skriver Ulrika: Inne hos grannen Agneta och lånar toaletten (eftersom det är stopp i mitt avlopp och läcka i källaren, hurra) och passade på att fånga ett fönster till dig.
Utsikten är det inga större fel på inte).
Det bästa för Walkaboutsweden ...
(eller Barbro i Brämhult ...)
Ja det måste ju bara bli att maken gjorde sin sista arbetsdag i torsdags (fast han är öppen för att jobba lite extra, i någon form, framöver) , då han gick i förtida pension.
(eller Barbro i Brämhult ...)
Ja det måste ju bara bli att maken gjorde sin sista arbetsdag i torsdags (fast han är öppen för att jobba lite extra, i någon form, framöver) , då han gick i förtida pension.
Fredagen spenderades
med diverse sysslor, som han kände för att ta tag i. På kvällen satte
han sig ned och njöt av en god öl, friheten, naturen och fågelsången.
Han säger att han inte riktigt kan "ta in" att han nu har slutat arbeta efter 46 år. Helt förståeligt.
Det fantastiska vädret gör också att det känns som om han bara har sin vanliga sommarsemester.
När man vet bakgrunden så tycker jag att hans bild blir extra fin.
Foto denna gång är alltså taget av Tony, som finns på Instagram som @bytonyd
Kram/Barbro
Det bästa för Kerstin i Dalarna ....
(lifelivingitnow på instagram)
...måste bli den här räkmackan på Siljans Konditori i Leksand. Så underbart god ♡
(lifelivingitnow på instagram)
...måste bli den här räkmackan på Siljans Konditori i Leksand. Så underbart god ♡
Hoppas att livet lättar lite efter den här veckan, som förhoppningsvis blev brytpunkten på längre tids liv i icke räkmacke-land.
Kram Kerstin i Dalarna
lördag 2 juni 2018
En fredag ....
Vi har stämt möte klockan fyra på eftermiddan i Skallkrokens hamn och där är även Eva från Tyresö och hennes man och i en grön kylväska har jag middagsmat och nu ska den långe mannen (inte han på bilden) hjälpa pv med nånting med masten; att flytta förstaget lite framåt, så ska det vara.
Och så skulle genuan sättas på. Ett segel, alltså.
Inte kan man tro att mannen på segelbåten snart är pensionär! Han ser ut som en yngling!
Först så körs båten från sin plats över till kajen där mastkranen finns och Eva och jag tittar på och kommer med små uppmuntrande ord. Ja, lite i alla fall.
Den Långe håller i linan .., och han, som inte är van seglare eller inte seglare alls, är inte heller nån gasell vad gäller att ta sig ombord på det där trappsteget som pv byggt.
Nej, det blir ett bredare ett .., det fungerar inte.
Gasellen själv klättrar längst upp på stegen och ordnar med den där linan eller repet.
Och sen fladdrar det hejvilt i den vind jag inte visste fanns, men det gjorde det tydligen.
Sist av allt tar vi oss ett dopp i havet.
Det är garanterat tjugoen-tjugotvå grader varmt i vattnet, men det är den enda svalka vi får.
Jo, det är underbart med värme, men jag är sååå nöjd om det håller sig kring tjugo grader:
I vår rabatt är allt uttorkat .., spireabuskarna är snart bruna .., för att inte tala om gräsmattan!
Och nu väntar jobb från två till nio (sommaren medför en timmes längre öppethållande) . Tretton ordinarie pass har jag kvar- detta inräknat -. Och det blir stora förändringar i butiken i höst .., Erik har sökt in på en ekonomiutbildning i Linköping eller Örebro, Kalle till läkarlinjen (där redan hans bäste kompis Hampus går) , Malin och Madeleine läser till sjuksköterskor och hur det blir med Brooks vet vi inte.
Och jag slutar och Carina och Anne-Marie har gått i pension.
Det känns ungefär som "Hela havet stormar!"
Vi har stämt möte klockan fyra på eftermiddan i Skallkrokens hamn och där är även Eva från Tyresö och hennes man och i en grön kylväska har jag middagsmat och nu ska den långe mannen (inte han på bilden) hjälpa pv med nånting med masten; att flytta förstaget lite framåt, så ska det vara.
Och så skulle genuan sättas på. Ett segel, alltså.
Inte kan man tro att mannen på segelbåten snart är pensionär! Han ser ut som en yngling!
Först så körs båten från sin plats över till kajen där mastkranen finns och Eva och jag tittar på och kommer med små uppmuntrande ord. Ja, lite i alla fall.
Den Långe håller i linan .., och han, som inte är van seglare eller inte seglare alls, är inte heller nån gasell vad gäller att ta sig ombord på det där trappsteget som pv byggt.
Nej, det blir ett bredare ett .., det fungerar inte.
Gasellen själv klättrar längst upp på stegen och ordnar med den där linan eller repet.
Och sen fladdrar det hejvilt i den vind jag inte visste fanns, men det gjorde det tydligen.
Sist av allt tar vi oss ett dopp i havet.
Det är garanterat tjugoen-tjugotvå grader varmt i vattnet, men det är den enda svalka vi får.
Jo, det är underbart med värme, men jag är sååå nöjd om det håller sig kring tjugo grader:
I vår rabatt är allt uttorkat .., spireabuskarna är snart bruna .., för att inte tala om gräsmattan!
Och nu väntar jobb från två till nio (sommaren medför en timmes längre öppethållande) . Tretton ordinarie pass har jag kvar- detta inräknat -. Och det blir stora förändringar i butiken i höst .., Erik har sökt in på en ekonomiutbildning i Linköping eller Örebro, Kalle till läkarlinjen (där redan hans bäste kompis Hampus går) , Malin och Madeleine läser till sjuksköterskor och hur det blir med Brooks vet vi inte.
Och jag slutar och Carina och Anne-Marie har gått i pension.
Det känns ungefär som "Hela havet stormar!"
fredag 1 juni 2018
Olika gardinlängder ...
Enligt gängse normer ska man förstås ha gardiner i samma längd.
I alla fall i samma fönster.
Det har inte vi.
Inte överallt i alla fall.
Helt ärligt avskyr jag att fålla upp gardiner; att mäta så dom blir exakt lika långa och egentligen gör det mig inte så värst mycket att den högra spetsgardinen är 2 dm längre än den vänstra.
Hur kan det komma sig?
Att man inte bryr sig, menar jag.
Ja, hur kan det bli så?
Jag tycker liksom inte att det är så himla viktigt.
Men nu kommer som sagt min syster.
Och symaskinen (den för inte så länge sedan inköpta) står några meter bort.
Kanske ändå.
(Men nu kom jag plötsligt ihåg! Dom här gardinerna fick vi av friherrinnan och dom hade suttit i olika fönster, det var därför dom var olika långa och vi har inte brytt oss om att ....).
Enligt gängse normer ska man förstås ha gardiner i samma längd.
I alla fall i samma fönster.
Det har inte vi.
Inte överallt i alla fall.
Helt ärligt avskyr jag att fålla upp gardiner; att mäta så dom blir exakt lika långa och egentligen gör det mig inte så värst mycket att den högra spetsgardinen är 2 dm längre än den vänstra.
Hur kan det komma sig?
Att man inte bryr sig, menar jag.
Ja, hur kan det bli så?
Jag tycker liksom inte att det är så himla viktigt.
Men nu kommer som sagt min syster.
Och symaskinen (den för inte så länge sedan inköpta) står några meter bort.
Kanske ändå.
(Men nu kom jag plötsligt ihåg! Dom här gardinerna fick vi av friherrinnan och dom hade suttit i olika fönster, det var därför dom var olika långa och vi har inte brytt oss om att ....).
Förra veckans bästa för Ulrika i Närke ...
Förra veckan var sannerligen inte en av de bättre: trasig bil, stor avloppsläcka i källaren och så avslutningen med inflammerad gallblåsa och akut sjukhusvistelse. Men visst fanns det guldkorn också!
Ett kvällsbad i ny sjö och en fin kväll i stan tillsammans med Chrille, t.ex. :-)
Hälsningar Ulrika.
(Egentligen skriver hon inte "hälsningar Ulrika", men om jag bara skriver Ulrika, då fungerar inte länken här ...).
Förra veckan var sannerligen inte en av de bättre: trasig bil, stor avloppsläcka i källaren och så avslutningen med inflammerad gallblåsa och akut sjukhusvistelse. Men visst fanns det guldkorn också!
Ett kvällsbad i ny sjö och en fin kväll i stan tillsammans med Chrille, t.ex. :-)
Hälsningar Ulrika.
(Egentligen skriver hon inte "hälsningar Ulrika", men om jag bara skriver Ulrika, då fungerar inte länken här ...).
torsdag 31 maj 2018
värmeslag i landet Halland ...
Åker och köper bröd i Slöinge.
På väg tillbaka blir jag så darrrrrrig så jag får stanna bilen och vila en stund.
Känns som kräkanfall.
Svänger förbi friherrinnan med ett danskt rågbröd och så hem igen.
Ligger på soffan.
Dricker vatten i mängder.
Tittar på morgon-tv och tänker att Ted Vigren, ja, han är nog den bäste av dem alla.
Tänk, om han finge vara ordinarie i Morgonstudion!
Och eminente utrikeskorrespondenten Lars Moberg går i pension.
Tack herr Moberg för alla reportage du skickat hem via rymden!
Harry vid mina fötter.
Har på mig en ljusblå älsklingsskjorta och vita gammaldags bomullstrosor.
Inget mera.
Behån hänger ute och fladdrar i vinden.
Att ha behå i den här värmen är som att ha ett våtvarmt omslag.
En vattenflaska på bordet.
Fåglar kvittrar.
Räknar till sju flugor som surrar omkring.
På bordet ligger flugsmällan.
Snart ska det bara vara tre flugor kvar.
Får sms från jobbet.
Kan jag arbeta mellan två och sex?
Å, arma stackare! Nu är nog nån sjuk igen.
För andra - kanske tredje gången - i mitt yrkesliv tackar jag nej.
Duschar sen i iskallt vatten.
Åker och köper bröd i Slöinge.
På väg tillbaka blir jag så darrrrrrig så jag får stanna bilen och vila en stund.
Känns som kräkanfall.
Svänger förbi friherrinnan med ett danskt rågbröd och så hem igen.
Ligger på soffan.
Dricker vatten i mängder.
Tittar på morgon-tv och tänker att Ted Vigren, ja, han är nog den bäste av dem alla.
Tänk, om han finge vara ordinarie i Morgonstudion!
Och eminente utrikeskorrespondenten Lars Moberg går i pension.
Tack herr Moberg för alla reportage du skickat hem via rymden!
Harry vid mina fötter.
Har på mig en ljusblå älsklingsskjorta och vita gammaldags bomullstrosor.
Inget mera.
Behån hänger ute och fladdrar i vinden.
Att ha behå i den här värmen är som att ha ett våtvarmt omslag.
En vattenflaska på bordet.
Fåglar kvittrar.
Räknar till sju flugor som surrar omkring.
På bordet ligger flugsmällan.
Snart ska det bara vara tre flugor kvar.
Får sms från jobbet.
Kan jag arbeta mellan två och sex?
Å, arma stackare! Nu är nog nån sjuk igen.
För andra - kanske tredje gången - i mitt yrkesliv tackar jag nej.
Duschar sen i iskallt vatten.
En onsdag i maj ....
Då blir det ett besök på sjukhuset - det första på sjutton år på gyn - och läkaren är rar och vänlig och kommer från Grekland och ingenting onormalt hittar han i den stora, tomma katedral som är mitt underliv. Allt är okej.
Senare på dagen blir det middag hos Eva från Tyresö och hennes man.
Det är Evas vänstra hand som syns på bilden.
Eva är mästerlig när det gäller matlagning och den här kycklinggrytan var så vanvettigt god!
Det gula som skymtar, är bitar av djupfryst mango.
Till grytan serveras ris och sallad och saltkaret är från Grekland.
Tänk, så roligt det är med såna småsaker som man tagit med sig från någon resa.
Medan vi sitter ute på altanen och dricker kaffe, slänger Eva ut brödbitar till hungriga gråsparvar, ja, där är en nästan tam talgoxe också och Eva känner igen sina bevingade vänner. Och så berättar hon om en helt underbar bok som hon tror att jag skulle tycka om; den här ovanför.
Den ska jag försöka få fatt i, om inte annat på biblioteket.
En hög med Vi-tidningar får följa med hem .., å, sån härlig läsning som väntar mig!
Efteråt blir det en sväng till Skallkrokens hamn, där pv påbörjar monteringen av det som ska bli ett slags trappsteg så man (läs:jag) lättare ska ta sig ombord, ja, därifrån också.
Ja, pv han skuttar helt obehindrat fram och tillbaka och här begrundar han sitt påbörjade bygge.
Just då kommer en kund från affären förbi och stannar till lite ., jodå, han förstår precis, i fjol dråsade han själv i vattnet, trots att han är van seglare, ja, på väg ombord.
Aj då. Det var inte vad jag ville höra.
Allt fler båtar har kommit på plats och lite längre ut på bryggan vimlade det av småbarn och deras föräldrar och det var bad i havet och prat och en hund som heter Sally som lullade omkring lite.
Så här såg det ut, t.ex.
Och ni kan ju förstå hur lågt vattenstånd det är !! Högt tryck puttar ut vattnet, så enkelt är det.
Nu är det torsdag; den andra lediga dagen av tre och i morgon, den första juni, ändras affärens öppettider .., ja, i tre månaders tid stänger vi klockan 21,00 i stället för 20,00. Det innebär att man är hemma vid halv tio, tidigast.
Just det.
Då blir det ett besök på sjukhuset - det första på sjutton år på gyn - och läkaren är rar och vänlig och kommer från Grekland och ingenting onormalt hittar han i den stora, tomma katedral som är mitt underliv. Allt är okej.
Senare på dagen blir det middag hos Eva från Tyresö och hennes man.
Det är Evas vänstra hand som syns på bilden.
Eva är mästerlig när det gäller matlagning och den här kycklinggrytan var så vanvettigt god!
Det gula som skymtar, är bitar av djupfryst mango.
Till grytan serveras ris och sallad och saltkaret är från Grekland.
Tänk, så roligt det är med såna småsaker som man tagit med sig från någon resa.
Medan vi sitter ute på altanen och dricker kaffe, slänger Eva ut brödbitar till hungriga gråsparvar, ja, där är en nästan tam talgoxe också och Eva känner igen sina bevingade vänner. Och så berättar hon om en helt underbar bok som hon tror att jag skulle tycka om; den här ovanför.
Den ska jag försöka få fatt i, om inte annat på biblioteket.
En hög med Vi-tidningar får följa med hem .., å, sån härlig läsning som väntar mig!
Efteråt blir det en sväng till Skallkrokens hamn, där pv påbörjar monteringen av det som ska bli ett slags trappsteg så man (läs:jag) lättare ska ta sig ombord, ja, därifrån också.
Ja, pv han skuttar helt obehindrat fram och tillbaka och här begrundar han sitt påbörjade bygge.
Just då kommer en kund från affären förbi och stannar till lite ., jodå, han förstår precis, i fjol dråsade han själv i vattnet, trots att han är van seglare, ja, på väg ombord.
Aj då. Det var inte vad jag ville höra.
Allt fler båtar har kommit på plats och lite längre ut på bryggan vimlade det av småbarn och deras föräldrar och det var bad i havet och prat och en hund som heter Sally som lullade omkring lite.
Så här såg det ut, t.ex.
Och ni kan ju förstå hur lågt vattenstånd det är !! Högt tryck puttar ut vattnet, så enkelt är det.
Nu är det torsdag; den andra lediga dagen av tre och i morgon, den första juni, ändras affärens öppettider .., ja, i tre månaders tid stänger vi klockan 21,00 i stället för 20,00. Det innebär att man är hemma vid halv tio, tidigast.
Just det.
onsdag 30 maj 2018
Dagens fönster ...
Slingrar mig till jobbet på ovanliga vägar i värmen. Det här fönstret finns på Bastugatan långt ned mot Slussen, ett område med många bevarade 1700-talshus."
//Elisabet skriver: Tack snälla Helena! säger jag. Om ni som skickar fönsterbilder bara visste hur glad man blir när en sån - eller flera - kommer susande genom rymden!
Men se herr Sven Månsson, säkerligen bördig från trakten av Lund, han har skådat Södermalm.
Den här filmen på åtta minuter visar lite av Södermalm.
Så här skriver Helena/Cruella:
"Hej!
"Hej!
Slingrar mig till jobbet på ovanliga vägar i värmen. Det här fönstret finns på Bastugatan långt ned mot Slussen, ett område med många bevarade 1700-talshus."
//Elisabet skriver: Tack snälla Helena! säger jag. Om ni som skickar fönsterbilder bara visste hur glad man blir när en sån - eller flera - kommer susande genom rymden!
Nu har jag inte varit så mycket på söder i Stockholm ..., men kanske var det där vi - 1973 - köpte en tresitssoffa hos Smålands Bohag, eller minns jag fel? På den tiden fick man flyttbidrag om man flyttade söderut. Fanns det nån enda människa som gjorde det omvända, tog sitt pick och pack och bosatte sig i Norr, - eller Västerbotten? Kanske.
Men se herr Sven Månsson, säkerligen bördig från trakten av Lund, han har skådat Södermalm.
Jag lånar din film Sven och hoppas att det är okej.
Den här filmen på åtta minuter visar lite av Södermalm.
tisdag 29 maj 2018
Innan jobbet ....
Varmt och fuktigt.
Och eftermiddagspass på affären.
Räknar med ett kvällsdopp så där vid halv nio, på väg hem.
Och så vackert ute nu att det känns som om hjärtat ska brista.
Ungefär vid klockan kvart över ett på bilden, vid vägbulan, där går sigge nilsson.
Så gör han ofta när jag tar harry på promenad .., då följer sigge oss - ivrigt jaaaamande - så där som "vänta på mig!", men om vi väntar på honom, kommer han ändå inte ända fram, utan håller sig hela tiden på tio meters avstånd.
Väl framme vid parkeringen, just där naturreservatet börjar, där blir det tvärstopp för herr Nilsson.
Så vänder han och går hemåt.
Eller nånstans.
Varmt och fuktigt.
Och eftermiddagspass på affären.
Räknar med ett kvällsdopp så där vid halv nio, på väg hem.
Och så vackert ute nu att det känns som om hjärtat ska brista.
Ungefär vid klockan kvart över ett på bilden, vid vägbulan, där går sigge nilsson.
Så gör han ofta när jag tar harry på promenad .., då följer sigge oss - ivrigt jaaaamande - så där som "vänta på mig!", men om vi väntar på honom, kommer han ändå inte ända fram, utan håller sig hela tiden på tio meters avstånd.
Väl framme vid parkeringen, just där naturreservatet börjar, där blir det tvärstopp för herr Nilsson.
Så vänder han och går hemåt.
Eller nånstans.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)