Elisabet

Näst sista veckan på jobbet ...

Fast så blir det ju inte, inte i verkligheten.
Fem extradagar i vecka 29 är inbokade och sjukdom har tillkommit på jobbet, så vi får väl se hur det blir. Som det nu är finns i alla fall tre helt blanka veckor i kalenderna. Inte en enda arbetstid är nedplitad och jag har sagt att under fotbolls-VM, då kvarts, - semi och själva finalen går, då lönar det sig inte att ringa hit ,-)

Tittar på morgon-tv.
Trump och Kim Jong-Un.
Experter i tv läser av kroppsspråket och kommenterar.
Själv tycker jag att den nordkoreanske ledaren tycks aningen vilsen .., ska han hålla upp underskriftsboken eller inte ...., ska han le eller inte? För mig ser han ut som en liten pojke som träffat sin farbror som nu klappar honom lite vänligt på axeln .., så där .."lille vän, det har ska vi nog fixa och håll för allt i världen masken inför kamerorna .., tänk, att du har fått sitta i min fina bil, det var väl jätteroligt?"

Men det är jag det.
Och jag är ju ingen expert.

Igår kaos i kassan.
Kassabandet slutade att fungera som det ska; i stället bara forsade alla varorna fram i en vådlig hastighet .., omöjliga att stoppa och varuberget blev stort .., andra kunders varor blippades in när varupinnarna inte längre gjorde som dom skulle!
Jodå, det finns en avstängningsknapp, den användes flitigt, men då får man i stället  f ö s a  fram alla varorna och likadant när dom ska på andra bandet, ner till den som står redo att packa.
Mange ringde reparatören och förklarade eländet (detta händer  v a r j e  sommar!) och det är klart, att just när han skulle beskriva hur det blir, ja, då fungerade det!
Fem minuter senare var allt som vanligt - kaos -.
Tala om frustrerande.

Nu har friherrinnan varit på sedvanligt 11-kaffe.
I mer än timmes tid blev vi sittande ute på altanen, under parasollet.
En enda koltrast som flöjtade hörde vi .., inte ens gransångaren och nu, när jag skriver, är det en irriterad skata - möjligen en skatunge - som tjattrar oupphörligt.

Så är det här i landet Halland.