Och känslor ....

Ja, jag vet .., jag är inte den första människan på jordklotet som går i pension, men för mig är det debut. Och känslan är alldeles överväldigande! S o m  jag njuter!

Vaknar tidigt som alltid .., ligger under täcket och tittar mig omkring.
Meja på golvet ..., en svans som viftar lite försynt när hon hör att jag är vaken.
Harry intill mig i sängen, men inte för nära.
Trött.

Och jag lyssnar till uteljuden.
Helt ofattbart är det att en koltrast ännu flöjtar .., kanske fick den aldrig någon fru?

Vid halv tre kanske kommer friherrinnan förbi.
Hon har varit på sjukhuset och gjort ett arbets-ekg och är trött och slut på.
Egentligen hade vi pratat om att ta ett dopp, men jag tänker att hon kanske är  f ö r  trött och kanske är hon hungrig, så en makrillfilé steks och så blir det lite sallad till och en alkoholfri öl också.
Hon blir glad och jag känner mig också glad .., hon är alltid så omtänksam mot mig - och andra - och såg verkligen dötrött ut när hon parkerade bilen och slog sig ned på altanen.

Och ikväll kommer Eva från Tyresö och hennes man och ska äta fisksoppa - enligt önskemål -, ja, fisksoppan, alltså.

Bäst av allt var ändå vinsten över Mexico igår .,. ja, det var så underbart så det kändes som om hjärtat skulle gå i bitar av glädje! Skadeglädje är ju ingen trevlig grej att drabbas av .., eller att känna, men det var precis vad jag gjorde .., jag kände glädje över att tyskarna åkte ut ur gruppen och blev sist.
Jo, jo .., så kan det gå om man är för stöddig.

Over and out.

Sommarprat ...

I sommar, när jag verkligen har  t i d, har jag föresatt mig att så ofta som det är möjligt, lyssna till sommarpratarna. Likväl har jag missat några; det är ju helt galet.

Bianca Ingrosso låg jag i sängen och lyssnade till (4/10 ...) och den livstidsdömde och sedan helt friade Kaj Linna, honom hörde jag i bilen, på väg hem från Toyotas verkstad i Falkenberg. Hur intressant som helst .., omöjligt att sätta ett betyg, men högt blir det! Vad minns jag mest? Jo, hur hon berättade om vilda fester i hemmet när mamma Pernilla var ute på jobb. Stackars grannar, tänkte jag.



Och så fastnade den här låten.
Den sitter som gjuten i huvudet, vare sig jag vill eller inte.

Missade Claes Månsson, honom ska jag ta mig an idag som repris och missade även läkaren Mouna Esmaeilzadeh (svårstavat). Repris, repris!

Vaknade vid femtiden i morse och lyssnade till paret Mandelmann.
Har inte sett mer än något enstaka av deras så populära program - kanske blir det för puttenuttigt - men sommarprogrammet kändes .., ja, ganska bra. Det är tur att Marie M är med .., hon blir en bra balans till sin make, så känns det för mig. Mest intressant att lyssna till är deras olika uppväxt och bakgrund.
Tyckte om musiken.



Så här kunde det låta.

Dagens fönster ....

... kanske från hotellrummet i Gent i Belgien?

Tack snälla Micke!

Onsdag ....

... känns som ledig dag och är det, men på ett annat sätt. 

Vaknar dunderförkyld och hängig.

Ont i halsen.

Det är väl kanske pv.s "manliga förkylning" som slagit till.

"Kalaspuff" - aka Pernilla i Skåne - med sambo skulle titta förbi på sin väg till Bohuslän, men vi flyttar mötet tills det är dags för hemresa för dem. 

Inget bad blir det. 

Fram på dagen handlar jag i affären. 

Städpersonalen är i full gång, men oj, så svårt det måtte vara att städa när det är fullt med kunder och personal i affären. Blir stoppad vid entrén av en kund som vill att jag ska vidarebefordra ett önskemål till någon i affären. 

Utanför butiken står fiskbilen, som den gör alla onsdagar. 

Köper en koljafilé och två citroner. 

Och två makrillfiléer, som ska bli till middag till mig själv.

Hem igen.

Går på korta promenader med hunderna. 

Duschar dem innan vi ger oss av, ändå plågas dom av värmen, det märks. 

Inte en enda snigel har jag sett på länge. 

Och koltrasten flöjtar ännu. 

Den sitter uppe i slänten, högst upp i en vindpinad till.

Det knackade på dörren i morse ...

... hundarna vrålade som galna och en när jag öppnade stod ett förskräckt blomsterbud där utanför.
Med detta.

Hjärtat värmdes till hundra grader!

Annorlundalivet ...

Natten mot idag sover jag i pv:s rum (det som vi kallar för Gunnars Rum) och har fönstret på vid gavel. Harry bakom mig, Meja på golvet. Vid tre, halv fyra vaknar jag av ett våldsamt brölande; det måste vara två råbockar som gör sig märkvärdiga mot varandra och jag tar mobilen med mig, går ut i bara särken och barfota (daggigt gräs, på gränsen till dimma) för att försöka se kombatanterna, men icke.
In igen.
Somnar om.
Det är trångt i sängen.

På förmiddan ringer friherrinnan och frågar om vi ska träffas på stranden i Särdal?
Hon tar lunchmacka med sig till oss båda, jag tar kaffe och tilltugg.
I dryga två timmar blir vi där.
Det är överdjävulskt hett och havet är nästan ljummet.
Vi badar flera gånger.

På kylskåpsdörren ....

Tidigare på dagen har jag sms-pratat med Eva från Tyresö som berättat att hon har dom där fågelböckerna hos sig nu - här i Haverdal - och det bestäms att jag kommer och hämtar dem ikväll.
Så kommer ännu ett sms? Kanske middag hos dem? Matjessill och potatis?
Jag tackar ja.

Det ligger flera sommarhus - exakt likadana - på rad när man kommer till Eva och hennes Långe Man, men det är enkelt att veta vilket som är deras, ty där vimlar det alltid av småfåglar.
Vår och tidig sommar matar Eva dem med små brödsmulor eller ost, ja, osten får talgoxen, den som nästan är tam och till och med jag känner igen den. Lite luggsliten är den och närapå helt orädd.
På byrån, just innanför altanens skjutdörrar, har 'Eva lagt några ostbitar till talgoxen och vips flyger den helt oförfärat in och hämtar lite middagsmat.

Vi sitter ute och äter.
I stället för enbart gräslök till gräddfilen, har Eva finhackat purjolök, rödlök, gräslök och den gröna "stjälken" till färsk lök i knippe. Hjälp, så gott!! Det serveras för sig, i en liten skål.

Och sen blir det en liten promenad ner till havet - det tar kanske tre minuter - och vi badar länge, medan Eva står kvar på stranden och håller lite koll. Eller bara står där. Det är ganska långgrunt i Haverdal och långt ute där jag är, ser jag Eva på stranden .., hon ser ut som en liten flicka, så tunn och så fin!

Tre böcker har hon som jag får låna.
En är den här, av Eva Staaf och med Emma Aldbåge som illustratör.
Jo, jag tycker om att läsa såna här böcker och jag älskar fina illustrationer, eller påhittiga såna!

Och så är det ju den här, den som Eva berättade så lyriskt om för en tid sedan, ja, det visade sig att flera instagram/bloggvänner hade läst den och alla var så förtjusta.
Den ska jag läsa ikväll.

Ja, det här har varit en sån himla bra dag.
Jag har lärt mig att köra Tommy och Karins underbara Kia Sportage som känns som värsta drömbilen i jämförelse med vår lilla Toyota, fast jag tog den inte till stranden i Särdal där vägen är smal och grusig.

Klockan tre natten mot idag hörde pv av sig; då hade han vakenpasset på båten.
Tjugo timmar efter att dom lämnat hamnen i Skallkroken kom dom fram till Anholt; fem timmar senare än beräknat, men det hade varit bedrövligt med vind.

Så här såg det i alla fall ut idag och det är seglarkompisen Tommy E. som tagit bilden av självaste kaptenen.

Senare ikväll såg dom VM-fotboll - det var ju Danmark som spelade - och herrarna lät glada och ystra. Jo, dom har det nog trivsamt.

Och själv ..?
Ja, hade jag inte - för nio månader sedan - beslutat mig för att hoppa av karusellen ett halvår i förväg, så hade jag åkt till jobbet vid halv två eller halv tre och arbetat till kvart över nio och kommit hem halv tio. Jag hade säkerligen varit totalt döfärdig och fått börja med att ta ut hundarna.

Men nu är det inte så.
Jag har enbart njutit av den här dagen.

Tisdagsfönstret ...

Ett fönster från madame Hedgren i Trelleborg .., "fönster mot midsommarkvällen", skriver hon.
Ja, nu är ju midsommaren över, men fönstret är kvar.

Tack du rara Kerstin!

Slut i rutan ...

Jo, men det var en märklig känsla det här att veta att nu är det den sista ordinarie arbetsdagen i ens yrkesliv. Fyrtiosju år i butik. Många frågar vad jag ska göra? Det är som att man måste ha ett schema; en planläggning för framtiden. Men helt ärligt är jag så trött efter dom här stressiga åren, att jag tänker ägna första tiden åt att bara  n j u t a.

Sitta ute och titta på familjen Skata som har så roligt i solstolen och åker kana upp och ner .., åka till stranden i Särdal och simma länge i havet, utan att behöva titta på mobilen för att se hur mycket klockar är .., är det snart dags att åka hem och göra sig klar för ett kvällspass?
Sånt.

Och det blir en fin dag på jobbet, den där sista ordinarie.
Kunder kommer och kramar och säger tack för dom här åren ., en kollega till pv som skojat om att han minsann ska komma med en blåsorkester och med plakat och han ska skandera "Vi vill ha, Bettan kvar! Vi vill ha, Bettan kvar!", han dyker upp senare på eftermiddagen när jag redan har gått med och har med sig en fin orkidé och en avlång lapp där det står att någon banderoll blev det inte, men väl detta.
Så underbart snällt och roligt!
Och påhittigt.
(Lika många tänker nog precis tvärtom, för så är det, att man kan aldrig vara alla till lags).
Det absolut sista jag gör på jobbet ä ratt diska tången till wienerbröd och munkar och annat smått och gott.

Sen kommer fina Cornelia och säger att nu måste jag gå ut på lagret och där står Madde och Annika och överräcker den bästa av presenter (jo, jag hade gett dem en liten hint ifall det skulle bli insamling, så som det alltid blir när någon slutar) och jag blev så innerligt glad och tacksam .., nu har det pytsats iväg mer än två tusen kronor till barnhemmet i Ghana, vilket ska bli till inköp av nya lakan, myggnät och till cykelreparationer!
Mitt favoritläppstift följde också med i presenteriet och jag log .., dom kommer förstås ihåg hur ofta jag har sprungit och letat mitt läppstift som ofta lagts lite här och där. 

Och så var det då över.
Pv kom och hämtade utanför jobbet och tillsammans med Sonja och friherrinnan samlades vi på Göstas Café i Steninge, där pv generöst bjöd oss alla lunch/middag. Solen flödade. Där var mängder med människor och livet kändes så härligt.

Och presenter även på Göstas. 
Rara ord och välkommen-till-det-ljuva-livet + bidrag till barnhemmet från Friherrinnan och Sonja har slagit in ett vackert kort i folie och knutit en rosett om och på kortet står det att hon bjuder oss på räkfrossa på Skepparstugan när det passar och om hon får, så vill hon gärna göra oss sällskap.
Vänskap. 
Så mycket känslor! 

Och Sonja slår följe med oss hem .., sitter nån timme i uterummet och vi pratar om allt möjligt och jag säger att jag så våldsamt ångrar köpet av den så kallade lounge-möbeln, framför allt soffan, den som är så stel och obekväm så det är inte sant! Ja, fåtöljerna är väl inte heller något under av bekvämlighet. 

När Sonja har åkt hem till Harplinge, får jag ett sms i mobilen.
Det är min chefs fru (som har hand om schemat) som nu är i nästan-panik och undrar om jag möjligen kan tänka mig att arbeta ett pass idag, från halv tre till kvart över nio. 
Nej, jag vill inte. 
Jag vill verkligen inte .., men säger att jag kan ta halv tre till halv sju, men inte längre.
Tack och lov löser det sig; den som skulle vara hemma och vabba, ber sin mamma att ställa upp och jag drar en lättnadens suck. 
Ååå, så skönt att det ordnade sig! 

Går och lägger mig. 
Lyssnar till Bianca Ingrosso som sommarpratar och berättar om sin något stökiga uppväxt, om föräldrarnas skilsmässa och allt hat ., om bulimi och dålig självkänsla .., ja, det är ingen trevlig historia och att ha kända föräldrar eller själv bli kändis är uppenbarligen inget att stå efter. 
Somnar ifrån. 

Vaknar som vanligt vid halv fem. 
Harry vid mina fötter. 
Lyssnar till fågelkvitter (men nu är det inte mycket till sång) och ser hur solen lyser på eken. 
Väljer att lyssna till Ingmar Bergmans "Laterna magica", i uppläsning av Sten Ljunggren, men I.B. skriver så nedlåtande om kollegor - inte dom mest kända - men såna som ändå behövs för att det ska bli bra teater och dom är "inkompetenta" och allmänt odugliga och jag tycker att det hela är olustigt och har ingen lust att lyssna mera. Och ingen chans att försvara sig har dom heller. 
Slutar att lyssna. 
Tänker att Ingmar Bergman mellan varven är en sprätt. 
En översittare.

Foto: T. Eikedahl

Och så har dagen gått, denna den första helt lediga måndagen på länge. 
Pv har ägnat timmar åt att packa och göra i ordning båten .., och ikväll vid halv åtta gav sig så mina barns pappa och pv sig iväg .., ut ur hamnen och med kompassen inställd på ön Anholt, ute i Kattegatt. 
Om kritvita stränder och hur underbart där är, har pv vittnat om flera gånger. 
Han verkar omåttligt lycklig!
Båda två vinkar glatt .. hejdå .., hälsa alla! hojtar dom. 

Nu väntar nattsegling; totalt femton timmar räknar dom med att det tar, om vindarna står dem bi.
Man får sova i omgångar; en vid rodret, den andre sover. (Tommy tog bilden).

Ååå, lycka till pv och Tommy! säger jag och känner sån värme över deras glädje.

Nu ligger Meja (deras labrador) och Harry i var sin del av soffan Ektorp .., jag har klippt mig rejält och fått slingor i håret (blev bra, tycker jag själv) och ska snart lägga mig och lyssna klart till Kaj Linna som var dagens sommarpratare, han som satt i många, många år i fängelse, oskyldigt dömd dessutom. Hörde spridda delar av programmet när jag körde hem från bilverkstan i Falkenberg och det var intressant.



Här en film från hamnen i Anholt.

Dagens fönster ...

Från ellem i Skellefteå kommer dagens bidrag; eller egentligen midsommardagens.
Så här skriver hon: "Väggen är nymålad, men runt fönstren är kvar att måla. Måste bara vila lite först ....".

Och jag ser lupiner och en soffa och randiga tapeter - om det nu är tapeter?
Och hög tallar och björkar.

Hemifrån.
Från Västerbotten.

Tack ellem!

Midsommardagen ....

Byte av kalsonger varje dag. Det är viktigt.

På Instagram och andra sociala medier ser jag hela tiden bilder från midsommarfiranden runt om i landet. Det är dans kring stången och tjugo personer runt somriga matbord .., det är musik och dans och snapsvisor. Här, hos oss, var det lugna gatan.

Det var mycket fotboll och det var hänga-upp-tvätt och promenad mer harry, allt medan pv ägnade sig åt förberedelser inför seglatsen över Kattegatt. Mycket är redan avklarat och nu känner han sig pigg och kry igen. Alldeles nyss såg jag honom köra upp några skottkärrelass med ved. Han tror att bara två omgångar till behövs, sen är det klart .., sen har tömt dom tio kubikmetrarna björkved, fördelade på fem enorma säckar.
Fantastiskt!

Min före detta svägerska brukar alltid säga "ja, alltid är det nåt", så där som att livet är en enda räcka av elände. Är det inte det ena, så är det nånting annat. Aldrig får man vara riktigt glad.
Fast så tycker jag inte att det är och det tror jag nog inte att hon heller tycker - egentligen -.

Men ..., hade detta varit hennes ljuddämpare som trillat av och hamnat på uppfarten, då vet jag vad hon hade sagt. "Alltid är det nåt".

Jo, jag tyckte väl att bilen lät underligt när jag lämnade affären igår och pv upptäckte vad som felades och försökte få dämparen att hålla sig på plats med hjälp av ståltråd, men se det gick inte.
Undrar hur populära vi blir när det idag ska köras till Skallkrokens hamn ..., det låter kanske som om Hells Angels är på gång?
Och nu är det helg och Toyota har stängt och ..., ja, ja.
Det ordnar sig.

Ikväll är det superviktig fotbollsmatch, Sverige mot Tyskland och jag har, för en tid sedan, (när jag inte kollat spelschemat) tackat ja till att ta Emmas pass, men väl där brukar man inte bry sig lika mycket. Det lär nog bli tämligen öde i butiken.
Arbetar halv tre till kvart över nio, ikväll tillsammans med Cornelia A.
Från henne kom det allra raraste sms igår och det känns bra att arbeta sista Ordinarie kvällen med denna alltid så rara tös.
I morgon har jag ett dagpass och det känns perfekt att sluta med ett sånt.

Ett  s t o r t   lugn har kommit över mig.
Jag är så tacksam att jag har fått leva så pass länge att jag får vara med om detta .., jag menar, att ha fått arbeta i fyrtiosju år och nu få avsluta det hela på ett bra sätt.

Bilden här ovanför är från Mjällomslandet i Höga Kusten.
Där satt vi - pv och jag själv - och åt tunnbrödmackor med kaviar och drack pulverkaffe, allt medan vi väntade på att båten skulle ta oss till Ulvön.
Paradiset, rakt av.

Dagens fönster ...

.... kommer även det från Gent, i Belgien.

Tack svärsonen! säger "schwärmor".

(Och ja, allt har gått bra .., enligt vanligtvis säkra källor kryck-promenerade den höftopererade nästan en kilometer igår, men så är han också ytterst vältränad redan från början).

För övrigt kan meddelas ...

... att chefen igår så där försynt sa att "du vet väl Bettan att din postcertifiering går ut om trettio dagar och den måste du ju ha om du ska arbeta extra i kassan i sommar."

Så .., igårkväll slog jag mig ned här vid datorn, loggade in på postnord.se/learning och tog mig an eländet. Tre delprov - jag gick direkt på omcertifiering - och det gick bra.

Men nu är det gjort.
Trehundrasextiofem nya certifierade dagar!
Halleluja!

Midsommaraftonens morgon 2018 ....

Tänker tillbaka på gårdagen och fikat tillsammans med större delen av arbetskamraterna - i alla fall gårdagens gäng - och hur trivsamt det var. Prat om rökning och mycket annat. Jag håller fikat, så där så vi får nånting annat än ostmackor.

Många kunder förstås och mycket att göra - alla tre kassorna igång mest hela tiden -.
Vackra naglar som fångar mitt intresse, jag som aldrig har nagellack.

Avtackning av cheferna (eller av mig, från cheferna) när arbetspasset är slut.
Vi står i det som är Bodils kontor och jag tänker att dom här åtta åren har gått så fort och jag är så tacksam att Gunilla, som då levde och arbetade i delikatessen, viskade åt mig att söka den tjänst som skulle bli ledig. Tack Gunilla!

Åker hem och visar pv de allra mest underbara tack-och-adjö-presenter (bland annat en resecheck!).
Får en vacker bukett.
"Ja, jag vet att du helst hade velat ha ängsblommor Bettan, men det här var det närmaste jag kom!" säger Bodil leende.
Så omtänksamt!
Känner mig glad, tacksam och vemodig, allt på en gång.
Ute på parkeringen ser jag postnords chaufför komma och jag vinkar lite till honom.
Somnar på soffan .., sover i två timmar rakt av, vaknar till solsken!

Ja, detta är vad jag ser från min utsiktsplats i soffan Ektorp!
En blå himmel .., och den gröna ängeln som jag en gång fick av Annika i Kävlinge .., några prismor .., ja, lite sånt.

Och nu midsommarafton och ledig dag.
Min sista midsommarafton i Malå berättade jag om i en spartansk dagbok.
Minns jag rätt var barnens pappa i Göteborg och arbetade extra vid fotbolls-EM och jag var själv hemma med barn, höns och hundar. Till delikat middag blev det fiskpinnar med potatis och därefter blev jag på gott humör .., Anna, då sexton år, förmanades att sköta sig .., och en sexårig Anders hade hämtat ägg från hönsgården men tappat dem .., och själv njöt jag av all syréndoft.
Ett halvår senare skulle den äktenskapliga skutan börja gå på grund och ytterligare ett år senare bor vi i Skåne, i Ystad och gör ett försök att börja om på nytt.

Året är 1977 och mamma skriver i sin dagbok om en "ovanlig midsommar".
Ingen rödblära som är utslagen.
Och hon har vakat på sjukstugan i tre nätter och besökt kyrkogården där blommorna haft frostkänning. Ett år senare ska hon befinna sig i Argentina och arbeta bland matacoindianer och inte heller då ska hon kunna plocka rödblära.
Och mamma skriver om stövarvalpar som finns i huset just då , eller så har dom alla kommit till sina ägare och mamma har skickat valpförsäkringar till somliga. Priset var 23 kronor. Gamla tiders posten finns då kvar och ingen har väl hört talas om att man kan betala räkningar via en dator eller från en internetbank. Om sådant vet vi vi intet. Det är mycket man inte vet.

Ett annat år, 2008.
Det är första gången jag firar midsommar tillsammans med med pv och vi går i Samlad Tropp från Kärrvägen i Steninge till ängen en bit bort och jag känner mig förfärligt obekväm i detta ..., jag, som är en tråkig typ i såna här sammanhang, som aldrig vill ha trekantig hatt på huvudet och som helst sitter lite vid sidan om och tittar på - en typisk iakttagare - och pv:s släkt vill att jag ska hoppa in i dansen eller tävla i att hoppa säck, men jag har tack och lov ont i mitt knä (som ett år senare ska bytas ut) och tittar på i stället. Kvällen tillbringas på Gunvors altan i Steninge, tillsammans med delar av den för mig nya släkten. Alla är vänliga och rara. Jag känner mig välkommen.

Midsommarafton. Var är mamma då? I Bolivia. Hon skriver "Fryshuset fredag före midsommar 1980.
Nej, då var hon ännu i Puntana i norra Argentina, alldeles intill Pilcomayofloden där pirayorna simmade i stim.

Och så en bild som jag  ä l s k a r och som kom från Babsan i Uppsala och det är nog ett par år sedan.
Där är Babsans man Sverker och lilla barnbarnet från Norge och titta, så här gör man, visar morfar!
Så mycket glädje i den bilden!
Och jo, med småttingar kan jag lätt vara med, det är inga problem.

Nu är det en ny midsommarafton och jag är alltså ledig, två arbetspass återstår,

Sov jag ingenting natten mot igår - eller ytterst lite - har pv varit vaken hela natten mot idag.
På golvet nedanför hans säng ligger ett kollegieblock med anteckningar om vad som ska göras innan han och Tommy ger sig ut till havs.
Själv ska jag snart åka till affären och handla - innan alla andra gör samma sak - och på det hela taget blir det ett lugnt firande, precis som alltid.
Kanske äter vi middag i segelbåten?

Så önskar jag den som tittar in här en riktigt fin och härlig midsommarafton; att firas på det sätt som passar var och en! Kram till er!

Long night, no sleep ...

Kom hem halv tio igårkväll ..., till en pv som var ännu sämre och sa godnatt bums.
Sen har jag legat vaken tills klockan var fyra.
Nu, kvart i sju, är det kaffe och sen iväg till jobbet.

Det är tur att det brukar gå bra, så här dagen därpå.
Det är först ikväll som orken sinar, men i morgon väntar tack och lovledig dag.

Jo,
Det blir nog bra.

Det bästa för Babsan i Uppsala ...

Sonen och jag var och Midsommarhandlade och hittade denna.Tänkte förstås på dig Elisabet🤗
Ha en skön Midsommar och härliga sista arbetspass innan pensionen börjar.

Kram Babsan

Dagens fönster ...

Ännu några fönster från Gent i Belgien.
Den igår opererade svärsonen tycks må bra och hoppas förstås nu kunna bli lika rörlig som i fornstora dagar. Ja, man får ju tänka på Vasaloppet också.
På messenger berättar han att sjukgymnasten visat sig på morgonen.
"Hon kom som ett yrväder!" skriver han.
Jo, det är min erfarenhet att sjukgymnaster, dom är som energiknippen hela bunten!

Om man vill och har tid och lust, då kan man ta sig en promenadtur i den här staden, med hjälp av Google Maps. Klicka här bara.



Gent på 3 minuter .., kan man få här!
Och så får man öva på skoltyskan också.

Väl bekomme!

Onsdag ...

Ja, det bilden visar är den oretuscherade sanningen.
En soffa där den sjuke pv har legat tillsammans med harry (där serverades te och smörgås) ., en bukett från rabatten .., min hudkräm som jag har flera flaskor av (en är märkt Bettan och står ofta intill kassan på jobbet) .., där är mitt sista ordinarie arbetsschema ..,några böcker .., och på den vänstra delen av soffan ligger instruktionshäftet till robotgräsklipparen.

Det högra fönstret visar utsikten mot det som är tänkt ska bli ett stort vardagsrum.
Nån gång, alltså.
Pv började storslaget men kom av sig och nu har småfåglar gömt solrosfrön i rockwoolen i taket och på vissa ställen har sjoken lossnat och det ser förstås hemskt ut, men ska väl åtgärdas nu när den idoge får gott om tid.
Egentligen tycker jag att det känns onödigt.
Andra människor flyttar till mindre boenden när dom blir äldre, vi utökar.

Och pv är sjuk; ligger däckad i feber och förkylning och harry ligger troget vid sin husses fötter.
Det är väl tur att eländet brukar gå över tämligen snabbt, för till veckan, kanske redan på måndag, ska det ju seglas.

Och idag arbete från halv tre till kvart över nio.
Fyra pass kvar.

Igår kom med posten ett härligt brev och så en gorillateckning!
Nej, det var inte det här .., det här har Hilda tecknat och målat när hon var yngre och man ser ju redan då att valet av yrke - hälsopedagog - nog är det rätta för henne.

Gorillan .., och gräs och sol och två moln.

Det där brevet som kom och gladde så mycket, det var lite av tankeöverföring med det .., ty jag hade också - någon timme tidigare - gjort i ordning ett brev/paket till avsändaren, men det går inte iväg förrän idag.
Tänk, att det kan vara så roligt att vara brevvän med en treåring!

Tittade precis till sjuklingen som ligger i Gunnars Rum.
Stackars krake.
"Ja, jag låg i natt och tänkte på allt som måste vara klart inför seglingen ...", sa han.
Själv gav jag honom en Treo i morse.
Ja, jag vet .., Treo är för värk, men säg vad inte en Treo kan åstadkomma .., han blev i alla fall piggare.

Ungefär så.

Ett fönster från Belgien ...

En av svärsönerna har nu på morgonen legat på operationsbordet i Gent, i Belgien, och fått sin onda höft åtgärdad. Men innan dess, tänk, då fångade han några fönster till svärmor (ja, enligt önskemål, men ändå!).

Tack snälla! säger jag och krya på dig nu.

// Gatan har fått sitt namn efter Julius De Vigne och om den mannen kan man läsa att han var advokat, politiker, författare och var bosatt i Gent.

Tisdag ....

För ovanlighetens skull en tisdag utan arbete; det blir i morgon i stället.
Nå, det här var nästan ännu bättre.

Kanske är det så, att om man nu vet att det närmar sig slutet av yrkeslivet, då är det som när det vankas semester .., då vill man bara komma just till den punkten. Så känns det nu.
Det är som om all världens trötthet samlats i kroppen - eller så är det dubbleringen av blodtrycksmedicinen - den som doktorn gjorde i ett huj, utan att ens kolla hur mitt blodtryck såg ut.
Han måtte ha varit stressad.

Hur ser en ledig tisdag ut?
Jo, ungefär som andra lediga dagar, med den skillnaden att pv är fri.
Han sitter här mitt emot mig och syr på båtens sprayhood; nu är det nog snart klart , men oj, så åbäkigt det är! För den som inte känner till begreppet, så är sprayhood ungefär som ett vindskydd, ungefär som det där man satte framför forna tiders sparklådor hemma i Malå, men det här är ju i nån slags kraftig nylon, typ.

Det blåser friskt ute .., men av och till tittar solen fram.
Och jag har hämtat ut ännu en klänning från annodesign.se.
Jag älskar deras klänningar!
Den här är i precis samma modell som dom blå jag har, men i ett annat tyg.
Tyget skulle kunna heta Bullerbyn, tycker jag.

För övrigt är allt gott och väl.

Den där samlingen ...

.... av rara kunder, den har jag påbörjat.
Liv, 7 år, är en av dem.
Alltid så försynt och vänlig.

Länge, länge kallade jag henne för Siri; ja, det var rent hopplöst att komma ihåg vem som var vem.
Nu, den senaste tiden, har jag äntligen fixat det.
(Till mitt försvar kan jag ju säga att det är många småttingar att hålla reda på och deras syskon också).

Liv är yngst av tre sytstrar, född i november (skorpion som friherrinnan) och förutom att hon är en stor djurvän, så tycker hon om att leka med sin Barbiedocka. Eller hon kanske har flera?