Birgitta Bengtssons favorit ....

"Hej Elisabet!

Här kommer ett litet bidrag till din muggsamling. Men nu är det så att 

den har två sidor som du ser - lite rolig.

 Muggen dricker jag mitt morgonte i och den jag fick av min dotter när hon varit 

på Gotland för ett par år sedan. Hon vet att jag gillar får.

 

Kära hälsningar från din granne på andra sidan vägen

Birgitta".

 

// Det ska jag säga, att sååå förvånad var det länge sen jag blev!! Birgitta!! Jag visste inte ens att du läste min blogg! Men så underbart roligt! Tack snälla!

Någon mer som vill vara med ...?

... och visa sin favoritkopp?
Jodå, det finns plats ., fler rutor att fylla i!

Mejla bara en bild på koppen och berätta gärna just varför du tycker så mycket om den.
Adressen är : bisse151@gmail.com .., så lägger jag in den bland övriga i koppfamiljen!

Välkommen med ditt bidrag! (om du vill).

En favoritkopp från Portugal ...

"Här kommer nuvarande älsklingsmuggen i sin rätta miljö och med dito innehåll, mitt svaga morgonte. Inköpt på Öster om Ån i Uppsala för ett par år sedan". 

Så skriver annannan från Porto. Tack snälla!

Här har hon skrivit ett inlägg som handlar om saknad.

Tillvaron ....

Igår strålande solsken, varmt och skönt.
Några timmar innan det var dags för ett pass på jobbet, cyklade jag ner till stranden, tog ett långt dopp i ett ännu förvånansvärt ljummet hav. Satte mig sedan uppe på klipporna och tittade ut över världen; ja, i alla fall över fågelholmen och den lilla ön, kanske hundra, hundrafemtio meter från utsiktspunkten.
En lång rad gäss låg i vattnet och simmade som på linje .., här och där syntes skvarvar med utbredda vingar till tork och så hördes ju fiskmåsarna, förstås.

Den första tiden (ganska lång tid dessutom) efter knäoperationerna, ja, då har jag haft det knepigt med balansen. Men tänk, vad man övar upp sig! Vägen till klipporna går mellan och på stenar, men där pilarna är .., så ser det mest ut .., det har blivit som små stigar där badgäster och andra har gått hela sommaren och nu går det riktigt bra att ta sig upp på hällarna!
Egentligen är det när det är ett avstånd höjdmässigt mellan stenarna/klipporna, som det kan bli svårt, men det går ändå att öva upp sig, det känner jag tydligt.

Man kan gå på vänster sida runt toppen - det gör pv - (som dyker från en särskild klippa), men jag går på andra sidan, där det inte är så brant. Eller mer "lätt-gått".
Lilla ön där gässen gick i land, skymtar uppe till vänster.
Å, så ljuvligt vilsamt att bara sitta där uppe och vinden var ljummen, nästan  v a r m!

Till en början var jag helt ensam, såväl i havet som på klipporna/stranden.
Men så kom ett äldre par; en man och en kvinna som hade med sig solstolar och ryggsäckar och dom slog sig ned i en sandgrop inte alldeles på stranden, utan mer i skydd av allt det gröna som växer där, dock inte det som syns på bilden.

Kvinnan bar en självlysande rosa baddräkt och gick med målmedvetna och raska steg ut i havet, med cyklop i ena handen. En bra stund senare anslöt mannen. Han gick så försiktigt .., trevade sig liksom fram (sanden förändras ju i havet .., plötsligt kan där vara en grop .., man får inte ha alltför bråttom) och han viftade lite med händerna i vattenytan ..., och jag såg hur hans badshorts hade åkt ner lite på rumpan som var alldeles vit, bland det solbrända.

Vid det laget satt jag själv på stranden och jag blev så varm i hjärtat av dom här små gröna växterna - jag tror att det är Saltarv - visst är dom fina!! Som ett litet månlandskap tycktes det!

Sen hemåt.
Började arbeta halv tre, tillsammans med Johanna och Emma.
Emma har fått sitt livs första lägenhet (centralt i Halmstad) och var över sig av glädje .., Johanna längtar till resan till Kreta nästa månad, tillsammans med sin familj och sina föräldrar. 

Det blev trivsamma timmar på jobbet.
Kollade datum i mejeriet och satte ner priset på det som går ut idag eller i morgon .., beställde frimärkshäften (nya, fina!) .., stod i kassan .., fyllde på frukt .., ja, lite sånt.

Kom hem vid halv tio och då var det ännu sååå varmt ute; nästan kvavt!
Idag är det pensionärsliv som gäller och i morgon arbete halv tre till kvart över nio.

Hedgrenskans favorit ....

Favoritmuggen. 
Örat hamnade av vanan åt vänster. Vänsterhänt. 

Inköpt i Dun Laoghaire på Irland.

//Tack Kerstin!

Dagens fönster ...

Ett seglingsfönster .., skriver Ulrika. 

Tack och bock! säger jag.

Babsans favorit ....

"Min favoritmugg finns på jobbet", skriver Barbro i Uppsala.

Jo, jo, det kan man förstå .,. att vara "verdens beste bestemor" .., vem vill inte ha en sån mugg?

Tack Barbro!

Cecilia N:s favoriter ....

Så här skriver hon: 

"Jag har två. 

 Den vita med noter på köpte jag något av de första åren i Umeå, på Konsum på Mariehem (numera riven). Då fanns det röda hjärtan som notprickar, men de har inte tålt diskmaskinen. 

Den bruna fick jag av en vän när jag skulle flytta till Umeå. Ja, jag fick två, men en råkade gå sönder och ta slut. 

Framför kopparna ligger ett litet koppunderlägg som jag fått av en nätkompis. Hon arbetstränade på en syaffär och skickade mig några stycken och jag tycker så mycket om dem och blir glad varje dag att jag får använda dem. 

Allt gott!

Cecilia."

//Härligt Cecilia! Det blir som en liten novell! 

Det här är Ulrikas favoritmuggar ...

Ja det är mer muggar och dom är två för jag kan inte välja.

Muminmuggen för att jag ÄLSKAR Mumindalen och alla i den (Snusmumriken är favoritfiguren) och för att jag fick den av en liten plutt-Chrille när han varit på semester med sin farmor och farfar.

Den prickiga för att jag älskar prickar och så är den lätt att hålla i när man har ont; man får in fler fingrar i örat.

 

//Dig kan man lita på! Här bara svischade det till och så kom två muggar susande genom rymden!

Tack Ulrika! Den prickiga känner jag igen från dina bilder där du sitter ute på trappan, tror jag.

Pling i mobilen! 

Älsklingskoppen. Tunn. Håller värmen bättre. Och så fin. Från Kina.

Det här att kunna välja om man vill arbeta eller inte, det är så helt perfekt!
Efter dagar med sol och många bad och eftermiddagsvila på soffan Ektorp och tittande på dokumentärer, då blir man glad när Bodil på jobbet hör av sig och frågar om någon är sugen på att ta ett torsdagspass (ikväll) från 14.30 till 21.15.
Jag nappar direkt!
Linn tar fredagspasset - lika långt eller kort -.

Å, så tacksam jag är att den här möjligheten finns!
Och roligt att träffa arbetskamrater och kunder.

Numera brädad .., förlåt mig kopp!

Men nu kaffe i älsklingskoppen, den som har brädat koppen som köptes i Skärhamn i Bohuslän.
Det var en av dom första semestrarna tillsammans med pv .., vi bilade .., besökte Akvarellmuseet .., bodde på B&B i Pilane.

Och så fortsatte resan ..., övernattning hos Turtlan i Värmland och bad från bryggan och hennes mamma som haft samma yrke som jag själv och namnskylten satt på väggen, om jag minns rätt, eller kanske på en anslagstavla? 

Sånt kan man plötsligt komma ihåg. 

//Ps. Ja, jag kan ju passa på och fråga: hur ser din favoritkopp ut? Om du vill och har lust, mejla gärna en bild på den, så lägger jag in den här! Berätta gärna varför den är din favorit! Kanske har ni glömt mejladressen? Här kommer den: bisse151@gmail.com  Ds. 

Dagens fönster ...

Ännu ett fönster från Kroatien och från Eva på Frösön.

"Det här fönstret är från huset där vi bodde, några mil söder om Dubrovnik. En ombyggd kvarn som nu hade förvandlats till ett snyggt hus. De gamla fönsternischerna hade de sparat, så vackra tycker jag".

//Tack Eva!

Harry ....

Å, denna älskade hund som skriker högt av glädje när hela familjen följs åt till stranden.

Och han som har sju ordinarie arbetspass kvar, var den som föreslog ett kvällsdopp.
Det gör han ofta.
Sen blir det inte så mycket mera.
"Nja, det är så grumligt, tycker jag ...", säger han.
Och som ni ser använder han sin fina, vita morgon/badrock, den han fick i julklapp eller födelsedagspresent av mig för många år sedan.

Det är nästan "Snart-kommer-Jesus-moln", men bara nästan.
Läste förresten i gårdagens DN en hemsk artikel om Uppenbarelseboken i Bibeln och om att tyda tecken .., ja, vad som nu händer i världen.
Det skulle jag inte ha gjort.
Läst den, alltså.
Hu.

Onsdag i augusti ....

Och det är bonuskväll på affären och jag hade lika gärna kunnat ha en skylt hängande runt halsen där det stått "SPARSAM PENSIONÄR",  för klockan två när bonustimmarna tar sin början, är jag där.
Jag köper två paket kaffe och fem förpackningar makrill-i-tomatsås (som får påminna om seglingsluncherna)  och jag tänker att det är ganska smart av butiker att skriva "max 5 köp/hushåll", för då köper man gärna just fem förpackningar, så tycker jag i alla fall att det är när jag står i kassan och nu gör jag likadant själv.

Tidigare på förmiddagen kommer friherrinnan och Ann-Marie på besök och det blir nygräddade våfflor med hjortronsylt och grädde. Friherrinnans stortå - den hon hade sånt besvär med i vintras - har nu - efter en mindre olycka som blev till ett elände - åtgärdats på vårdcentralen och nu sitter ett finurligt tå-bandage på stortån.
Dom här två damerna som sitter här och dricker kaffe ur loppiskopparna, dom gafflar
 med varandra ungefär som ett gift par med minst femtio år i bagaget .., ett slags kärleksfullt gnabb.
Och nyklippa och tjusiga är dom båda två.

 

Och damerna får smaka på brödet som bakades igår.
Nu skippade jag den mosade bananen och då blev brödet ännu godare!

Sen en sväng ner till stranden och ett eftermiddagsdopp.
Inte långt från land möter jag en pytteliten krabba, inte större än en femkrona kanske .., och den fäktar och har sig i vågorna och vart den har tänkt sig vet jag inte, men lite jobbigt ser det ut att vara.

Det är lågvatten, så man får gå rätt så långt ut och det är säkert 21-22 grader varmt i havet .., och det är nåt så vanvettigt skönt så det går inte i ord att beskriva.

Blir kvar en stund efter badet.
Sitter på en sten .., ser tre unga kvinnor längst ute på klipporna och när jag cyklar hemåt, möter jag ett tyskt par (tänk, att man ofta känner igen tyska män .., dom ser .., ja, dom ser tyska ut, helt enkelt ,-) och en bit ifrån parkeringen ligger en överkörd orm; platt och död.

Det slår mig ofta att ormar ser så stora och tjocka ut på bild, men dom jag ser i verkligheten, är precis tvärtom .., tunna och smala. Och är dom döda, är dom förstås platta som pannkakor.

Igårkväll, när jag inte kunde sova, scrollade jag igenom UR-plays lista på olika program.
Tittade på detta och trodde knappt mina ögon!
Nej, aldrig har jag hört talas om att det kunde vara på det viset!
Klart sevärt, enligt mitt sätt att se det.

Ikväll blir det det här programmet.

Dagens fönster ...

Så här skriver Eva på Frösön, det var hon som hade håven med sig:

"Hej!

Dags för lite fönster från mig också.

Fönstret med en tavla kommer från Dubrovnik.
Jag satt på ett torg och drack en cappuccino medan de andra flängde runt i hettan. Jag fastnade vid det här fönstret och började, i vanlig ordning, fantisera om vem som bodde där."

//Tack Eva! säger jag. Galleriskylten ..? Den satt alltså t.v. om fönstret, så som på bilden?

Resumé ...

Två timmars gräsklippning .., hopsamlande av diverse fallfrukt .., brödbakning.
Och sen havet.

En bra dag. 

Sevärt ....

Igårkväll råkade jag - som så ofta annars - titta på Kunskapskanalen, denna guldgruva!
Där var då ett helt ljuvligt program från Färöarna "Att leva på Färöarna" var titeln.

Åååå, så härligt det var!
Så  i n t r e s s a n t!

Och vilka människor!
(Den som reser runt och intervjuar heter Anders Lund Madsen och jag tänkte först .., men vad är detta för herre .., men oj, vad han fick till det! Och så helt naturligt och ömsint möter han människorna!)

När grinden öppnas ...

I brevet till min australiensyster skrev jag att just idag kände jag - mer än någonsin - att ett annat sorts liv tagit sin början! Sommaren blev så intensiv .., och det var extrapass och spänningen med seglingen; först till Bohuslän och därefter lite söderut ..., och det har varit mycket, helt enkelt.

Men nu på morgonen .., då kändes det  p r e c i s   som det där jag sett framför mig; hur grinden till den där annorlunda hagen öppnades, den som har så grönt och fint gräs!

Några minuter över sju ringde den förstfödda och jag vet nog ingen människa som så till den milda grad älskar sitt jobb (på central-iva på KS); hon låter ungefär som min mamma när hon - mamma - kom hem från något väckelsemöte i Pingstkyrkan. Det är "underbara kollegor!" och "världens mest intressanta jobb!"

En timme senare tog jag bilen och åkte till affären .., pratade med rara Johanna som stod i kassan .., sen förbi hos friherrinnan med veckans annonsblad och så, sist av allt till Steninge, där jag gick raka spåret ner till stranden.
Frånsett ett gäng sädesärlor som vippade omkring bland all tång som blåst iland, var jag helt alena!

Omtänksamma och rara bloggvänner skriver ibland att "inte bada ensam Elisabet!" och jag förstår tanken, men kan omöjligen leva efter den devisen. Tanken slår mig ibland att man kan drabbas av en hjärtinfarkt och sjunka som en sten till botten (eller man kanske ligger och flyter?), men man kan ju också falla handlöst nerför trappan från övervåningen eller ramla av cykeln på väg till Haverdal och ingen ser en, så jag tänker att händer det, så händer det, allt det underbara med baden överväger.
Men tack för omtanken, säger jag.

Från anslagstavlan vid stranden .., här berättas om Steninges historia.

Så blev det då bad i havet som - helt ärligt - doftade surströmming (det var väl all tång som var orsaken) och det var grumligt och inte särskilt inbjudande, men svalt och skönt ändå!
En lång, slank kvinna kom och gjorde mig sällskap och vi låg där i  grumliga vattnet och pratade om allt möjligt; mest om detta med att vara kvinna och ha låg pension. Och vi enades om att morgondopp är som "uppåttjack"; det är inte klokt så bra man mår efteråt!

Ja, och sen hemåt till en överlycklig jycke och en jaaaamande katt som ville ha mat och det bums!

Och igårkväll middag hos friherrinnan, tillsammans med hennes trogna väninna Ann-Marie från Ställdalen i Västmanland (det var A-M som hjälpte Lena att tömma huset vid flytten!) och så Eva och Bosse (Eva och friherrinnan har hållit ihop sedan ungdomsåren och denna Eva har ett minne ungefär som AP, å andra sidan vet vi andra inte om det stämmer, men det tror vi förstås.

Nu har jag pausat och pratat länge med madamen från Frösön!
Tack som ringde, Eva!
Och nu blir det promenad med Harry.

Dagens fönster ....

Ett alldeles underbart fönster, fångat ..., kanske i Huddinge .., och från den som följt med längst i mitt bloggande som nu varat i tretton år., Det är ju helt sanslöst!

Hon har besökt Ystad ett par gånger när jag bodde där .., pv och jag har hälsat på i Ställberg (hette det väl?) och jag har badat i en liten porlande bäck inte långt från där hon då bodde .., hon har varit på bloggträff i såväl Ystad som Steninge och hon har hälsat på i det gula huset på kullen.

Och vi har åkt Skåne runt och hon har snavat i Landskrona och livrädd åkte hon färja över till Ven och bada ville hon inte på några villkors vis.
Men se, allt kan hända i livet!

Nu räknar hon antalet bad .., åker ut med en segelherre och tycker att det är livet ..,
och hon som helst vill bo i en stuga i skogen, promenerar omkring på Söders höjder och trivs där med.
Flexibel är hon i alla fall!

Tack för bilden Ulrika, men också - tack för det du skrev till den -!

Vardag ....

Ja, det är det vanliga förstås.
Hundpromenader .., småpratet med fölet och dess mamma (för övrigt helt ointresserade av mig, nu var det hö som gällde) .., och det var tornseglare ., duvor .., och förbipasserande människor på väg till havet.

Vila i frid lilla mus!

På cykelbanan upptäckte jag en död liten mus och det är kanske inte så konstigt, men desto mer förundrad blev jag över den lilla buketten med blåklockor som låg alldeles intill musen.
En bit bort stod tre barn och väntade på bussen och kanske hade dom sett musen och lagt dit blommorna?

Och på väg hem tänkte jag som i filmsekvenser .,. för min inre syn såg jag musens alla släktingar som kommit och kondolerat och talat om hur mycket dom tyckte om sin nu döde vän och det blev på det hela taget väldigt rörande. Nej, jag vill inte ha möss i huset, men kan ändå tycka synd om dem när döden slår till.

ldrig att jag kommer att glömma musen som fastnat i vår musfälla men inte dött .., och mannen som hjälpte mig att leta i diskbänkens gömmor  - men där var tomt - och till sist hittade vi mus och fälla längst inne i hörnet utanför diskbänken, vid golvlisten.
Åååå, sicken ångest jag hade!
Så rädd den lilla stackaren ska ha varit!
Aldrig mera en icke-vittjad musfälla i det här hemmet, om inte pv är hemma.
Ja, så fegt av mig.

Gårdsförsäljning i Ullarp ...

Och så blev det ett besök på vårdcentralen i Slöinge där en vänlig "doktor Sven" tog sig tid och tittade på mina blodtrycksmätningar - prydligt noterade i mobilen - och han menade att näää, det var ingen fara på taket, allra helst som trycket hållit sig på bra nivå den senaste veckan.

Glad i hågen åkte jag hemåt, svängde in i Ullarp och köpte lite grönsaker (ära vare Swish!) och nu blir det långprommis igen med harry och om några timmar middag hos friherrinnan.

I väntrummet pratade jag med en äldre kvinna som bland annat - tillsammans med sin man - drivit en taxirörelse och därefter hade hon arbetat inom vården. Det blev lite surr om det här om vad ens jobb betyder. Jag sa som det var .., att till väldigt stor del har jag varit mitt yrke.
En kvinna i kassan sa förra helgen när jag arbetade och hon fick höra att jag gått i pension, ja, hon sa: "Men är det sant, du ÄR ju Hemköp Elisabet!"

Och ja, jag känna en viss saknad efter just den biten.

Dagens fönster ....

Från hovleverantören som just nu befinner sig i Huddinge.
Ja, tror jag i alla fall.

Tack Ulrika!