Dagens fönster ...

"Här kommer ett fönster från MS Stormvind i Skelleftehamn, där vi åt en god lunchbuffé med rökt fisk ....", ja, så skriver ellem i Skellefteå.

Tack snälla! säger jag.

(Fönstret kommer in lite sent, jag glömde rent bort fönsterbilden tidigare idag).

Fredag ....

Betydligt lugnare (för egen del) på jobbet idag. 

Dels så var passet bara hälften så långt, men sen tillbringade jag den bakom kassa 1 och även om det hela tiden finns nånting att göra, så är det ju inte tillnärmelsevis så tungt som i frukten. 

Men tänk, i går var jag helt utslagen fysiskt - hade värk precis överallt - fick lite starkare Alvedon av friherrinnan .., låg i flera timmar .., gick i säng ganska tidigt och vaknade och var totalt bra! 

Ljuvligt.

Vid halv två körde jag till stranden i Skallkroken, nån kilometer bara eller kanske två, från affären. 

Där, i segelbåten, befann sig då pv som kämpar med fästet till staget (som håller masten) och jag låg på stranden .., somnade nästan .., det blåste så där lagom och vattnet var varmast hittills i år. 

Som i Grekland! tänkte jag flera gånger. 

Det var gräsligt mycket illaluktande tång (som gammalt surströmmingsspad) närmast vattenbrynet och när man gick i, ja, då sjönk man flera decimeter .., huvva, så äckligt! Men sen blev det som ebb .., helt sanslöst och då bildades det som en halvö av sand och då slapp man ju den här geggan.

Nu stundar nytt arbetspass i morgon; det fjärde på raken, halv tre till halv nio och nu börjar vi vara färre som arbetar. Många av sommarjobbarna - särskilt dom som varit med i flera år - återvänder snart till sina lärosäten; Linköping, Lund, Örebro och Göteborg. Somliga pluggar och praktiserar på andra ställen, ja, som mera speglar vad dom senare ska arbeta med. 

Lina är på ortopeden .., Madde på hjärtintensiven.

Och ungdomarna som är på "golvet" och enbart fyller in varor, börjar snart skolan. En vecka till är det sommarlov. Då börjar även pv ett nytt läsår; en fast tjänst, måndag till och med torsdag, ledig fredagar. Perfekt. Inget inhoppande bara, så där som det var i våras och förra hösten.

En egen tjänst, inte att vara enbart resurs - det var inte någon höjdare, tyckte han -. 

Pv fyller ju inte sextiofem förrän nästa år i september och tar enbart ut sin allmänna pension just nu, men det går bra. 

Mina barns pappa - Tommy - han räknar ner. 

Två ynka arbetsdagar kvar, sedan är han friherre. Han i sin tur har arbetat två år extra och ser nu verkligen fram emot ett annat slags liv. Polisuniformen - om den öht använts dom senaste tio åren - går nog till förbränning kanske? Måndag och tisdag återstår, sen kan han öppna den där grinden som jag så längtade efter att få ställa på vid gavel. 

Av hela hjärtat önskar jag att han får vara frisk och kry, så där så han verkligen får njuta av all frihet.

Eller får möjligheten att göra nånting annat. Han tycks ha anbud från flera håll och kanter. 

Den här grinden, menar jag. 

Bildlikt talat.

Ni  a n a r   inte hur härligt det är i den hagen!

Nu mot sängen! Jag har ätit så mycket tzatziki ikväll så oj, vilka mardrömmar jag ska få!

Och idag är det Maria ....

... som fyller år .
(Eva Grelsson igår!)

Tre år kvar till femtio ., oj, oj, oj .., det känns som om hon snart är ikapp sin mamma, men så blir det väl när man får barn vid arton års ålder!

Maria är bullbakerskan nummer 1 (hennes bullar är legendariska och påminner mer om wienerbröd) .., ingen fixar till fest - dukar bord och ordnar mat - snabbare än den tösen .., hon har en promenadtakt som är hemsk; hon går i raketfart och  hon älskar sitt arbete på Karolinskas intensiv. Djurvän, har hunden Charlie som promenadsällskap och nästan bästa kompis, han låg på hennes säng och bara väntade när Maria med co. var på After Beach i Tylösand. Inte en sekund att han vek från sängen.

När Emil var liten skulle dom i lågstadiet beskriva sina föräldrar. Om Maria skrev han följande: "Mamma älskar ägg och sin mormor".

Ja, det är inte det sämsta.
Och ja, hon tycker fortfarande väldigt mycket om ägg.

Grattis Maria!

Kom hem ....

... efter en kämpig dag i affären.
Började vid halv sju .., ägnade stor tid åt att rensa all frukt och grönt (såna här platta persikor som ligger i en förpackning, är hopplösa .., blir ofta mögliga!) och sen kom leveransen och jag drog ett djupt andetag när jag såg hur högt staplade dom två lastpallarna var.

Nåja, det gick bra, men oj, så tungt!

På morgonen kom Charlotte från kassan förbi mig där jag stod vid tomaterna och hon frågade försiktigt om jag visste hur det går till i frukten? Jag sa att det tror jag nog att jag gör, eller stryk "tror", frukt och grönt var min avdelning under säkert femton år, men allt förändras ju.

När jag var klar för dagen kom samma Charlotte förbi samma avdelning, gapade stort och gjorde tummen upp.
"Men Bettan!!!" sa hon leende .

Ååå, det kändes skönt .,. lite som att "även om man är pensionär så kan man göra nåt bra".

Kom hem vid halv två och lade mig en stund på soffan. Sen tog jag mig knappt upp .., ååå, så stel jag var och svullen och hade så ont i ländryggen så jag tänkte att det här går aldrig, jag hade dessutom lovat att arbeta från halv sju till tio i morgonbitti.

Men .., efter lite strong pills (inte världens starkaste) från friherrinnan (tack!!) kan jag nu röra mig rätt så bra och ska strax krypa i säng. Upp halv sex igen. Det här att det är få timmar, det är bara bra, det spelar ingen roll. Härligt att ha hela dagen fri sedan.

Joakim är  s u v e r ä n på att klyva melonerna och sedan plasta dem fint!
Ni tror kanske att det är en enkel sak, men det kan ni glömma. Det gäller att få plasten så snäv kring melonen som möjligt; annars kommer den att halka omkring och så blir det bara en enda sörja.

Det här med rejäla exponeringar det gör sååå mycket!
Mycket säljer mer, det vet alla som arbetar i butik.
Vi tar 15:- kilot för delade meloner och säljer jättebra av dem. En hel melon är förstås billigare, men hur många rymmer en hel melon i sitt kylskåp? Inte vi.

Annars?
Vi hade besök av Hilda, Patrik och lille Edvin på eftermiddagen och det var som alltid trevligt.
Jag låg ju pladask och innan sällskapet tackade för sig, gick dom lång-lång-långrundan längs havet, in i hagen och så rundan hemåt igen. (Jag började tro att dom gått vilse). Jättefina bilder därifrån kan man . om man vill - hitta hos hildadean på instagram .

Nu blir det bingen, så jag orkar upp i morgonbitti.
Återstår sen lördagsjobb (em-kväll), men sen är det nog fritt ett tag. På måndag åker vi till Skåne för att säga hej då till min australiensyster och senare på dagen/kvällen, få vi besök av Ulrika och hennes likaledes flitigt badande pojkvän Rickard. Eller dom är ju förlovade numera. Spännande!

Over and out!

Dagens fönster ....

"Ett fönster, grå vägg, från det garveri från förra årtusendet som fortfarande har sina lagerlokaler nära min lägenhet." 

Ja, så skriver Guy i Arvidsjaur.
Ett fönster som jag näsan på förhand hade kunnat räkna ut vem som tagit det.

Tack Guy!

Dagens fönster ...

... kommer från Monet, numera i Norrtälje.

Fönstret finns på hennes och maken Bengts inglasade balkong.

Tack snälla! säger .

Hemma ....

Men först - igår alltså - hämtade pv Anna på Arlanda och vi hann äta en kaloririk paj (skinka, broccoli, ädelost, vanlig riven ost och grädd/mjölk) och katterna som varit ytterst ovilliga till kel (ja, den här svartvita blev som förvandlad när det blev svalare väder, dååå kom hon och gosade!) kom hem förstås; den spräckliga när vi hade åkt.

På en klädställning i det som var gästrummet, hänger Annas klänningar.
Mer än en gång log jag för mig själv när jag tittade på det som fanns på galgarna. Det hade precis lika gärna kunnat vara min mammas kläder och framför allt: min mammas val av färger och mönster!

Själv är jag väldigt förtjust det som är enfärgat eller i alla fall näst intill, men det kan man glömma när det gäller mellandottern. Där går generna igen. Och jag själv a v s k y r  det som knäpps i halsen, det finns inte på kartan att jag har en blus som knäpps ända upp. Det älskar Anna och det hade mamma också.

Den här kattmadamen - Vickan - hon har verkligen visat att hon på intet sätt tänkt bonda med oss.
Det har hänt under dom nio dagarna, att vi kunnat hålla i henne i ungefär tio sekunder, men då har det varit motspänstigt. När Anna just kommit hem, var hon borta, men vi hade väl bara kört i nån timmes tid förrän den ena bilden efter den andra kom till mobilen.
Nu var Vickan hemma!
Och se maken till kelig kisse hade man väl aldrig skådat!!
Jo, jo .., det är till att göra skillnad på folk och fä. Vi tillhörde tydligen fä-avdelningen.

I Boxholm stannade vi till och jag klev ut och fotograferade den finurliga reklamen för Boxholms gräddost. Genialiskt placerat!

På väg in i bilen igen höll jag på att trampa på en stor snäcka eller snigel eller en snigel i ett stort snäckskal. Den låg farligt till, nästan på vägbanan, så jag lyfte upp den och sa att det vore nog bättre om den höll sig lite vid sidan om. På undersidan var den alldeles skräpig och det hade fastnat barr och annat, så det blev lite frisering och så önskade jag den lycka till och flyttade till lite grönare områden.

Det pausas tämligen frekvent när vi har harry med oss.
I Stavsjö, t.ex.
En skylt förklarade att detta inte var en brygga för allmänheten, men jag tog mig en titt ändå.
Då förstod jag. Tog man ett kliv ut på den bortre bryggdelen, hade man nästan dråsat i vattnet.

Men vackert var där.
Hundra meter bort låg den riktiga badplatsen, med bryggor, lekplats för barnen och torrdass.
Hur man tänkt att någon skulle kunna ta sig dit med bil, övergår mitt förstånd, för från stora vägen och ner till badet fanns inga parkeringsplatser. Måhända är det bara tänkt att dom boende just i närheten ska använda badet?

Och alldeles intill .., denna idyll!

Vid ett annat stopp, inte långt från Värnamo och en avstickare från den ordinarie rutten, hamnade vi på nånting som hade kunnat vara en skogsbilväg, om den nu inte hade varit asfalterad.
Pv tog harry på promenad .., jag hukade i dunklet av lingonris och några buskar ..,. där fanns ett älgtorn av den mindre sorten och med endast en bräda att sitta på för jägaren.

Och i dikesrenen var det som en äng av blommor! Rölleka, almöke, smörblommor, kungsljus, blåklockor ..., ja, det var sååå fint!

Vaknade tidigt .., tänkte att det är lika så gott att jag fixar certifieringen av Svenska Spel, men när jag någon timme senare kom på jobbet för att leta efter min blå (dyra) poncho (kanske kvarglömd i personalrummet .., nej!) upptäckte jag att det var ATG som skulle certifieras. Elva dagar har jag på mig. Nåväl, lika så gott att göra det  på en gång. Ska arbeta från tre till sex idag, men jag har glömt för vem - kassajobb är det i alla fall - jo, för Elin!

I morgon blir det en  u n d e r b a r  arbetsdag, då jag arbetar förmiddag tillsammans med Malin. Vi kamperade alltid tillsammans på måndagkvällar tidigare. Malin läser till sjuksköterska och är så effektiv och en himla rar arbetskamrat. När jag i morse vid sju dök upp, sopade hon som bäst vid kassorna och i foajén och gjorde fint, tömde papperskorgar och annat Å, så jag älskar sånt!

Nu ska jag ringa Göstas Café och höra om jag möjligen glömde min poncho där, men det tror jag inte.
Hej å hå.

Dagens fönster ....

Några fönster från alpackagården .., skriver Ulrika.
Här är ett av dem!

Tack Ulrika!!

Dagens fönster ....

"Kvällens sista strålar över Vistån", skriver vännen Guy.

Jag undrar jag var Vistån ligger?

Hur som: tack snälla för att du tog dig tid att agera fönsterfångare!

Ett å samma ....

Tomten här består till stor del av ren berghäll i dagen, men det har dom tagit tillvara på ett finurligt sätt. En slags mindre mur med jord i .., där växer alla möjliga stenpartiväxter, men även ormbunkar, vildvin och annat smått och gott. Och så dom här som antingen heter Ormrot eller Pipört (enligt den allventande/allgooglande Rexxie tillhör dom samma släkte) och som jag verkligen ska försöka få fatt i. Så fin den skulle bli den något skuggiga rabatten mot havet till. Eller rent av i öster?

Dels är bladen sååå vackra, men även själva blomman, om än lite oansenlig och det bästa är ju att den blommar när det mesta redan har tackat för sig.

Nu bär det iväg för ett sent kvällsdopp!

Här och nu ....

På morgnarna hör jag en tupp som gal ..., nu, vid kvart över nio när solen är på väg ned i väster, hör jag får som bräääker. 

Det är rent ofattbart att så nära vår huvudstad kan det vara som i rena paradiset!

Vad kan det vara tro ...?  Tre mil kanske. 

Helt bakom flötet ....

En sak är säker; spisarna med touch-kommandon - vilka finns hos båda döttrarna - får oss ideligen att fundera över teknikens framsteg. Är detta verkligen framsteg?

Nu har jag föreslagit pv att vi ska investera i en gammaldags spis med vreden och förvara den i det redan överfulla garaget, så när och om vår nuvarande spis avlider, då har vi en vanlig spis att sätta in.

Och ja, jag inser att det säkerligen vimlar av finesser och fördelar med såna här touch-spisar, men jag har svårt att hitta dem. Jag tycker att det är helt suveränt som det är.

Vi är förmodligen helt bakom flötet, såväl pv som jag själv.

I nästan fyra timmar har det varit strömavbrott här ute på landet.
Döm om min förvåning när dottern som befinner sig långt borta, messade och frågade hur det gick?
Jaha ja, dom är förstås uppkopplade, det borde man ju fattat.

Närmaste butik är Coop i Stenhamra, bara någon minut med bil härifrån, och suverän uppdatering från butikens sida måste jag säga! För en kvart sedan kom strömmen tillbaka och lika raska var affären på att meddela att nu var det åter öppet! Sånt gillar jag skarpt!

Å, jag kan tänka mig stressen bland dom anställda!
Hur går det med mejerikylen?
Och frysarna?
Det är sååå hemskt när sånt händer!

Värmen håller i sig.
Idag har jag ändå sett några moln - det var länge sedan -!
Vi går mest mellan skuggiga ställen och trädgårdsslangen och ibland fyller jag en tiolitershink med iskallt vatten och häller över mig. Så ljuvligt!

Grannarna på andra sidan vägen tycks lika energiska som dom hemma i Stensjö och har nu ägnat helgen åt att bygga ursnygga trädgårdsmöbler. Oj, så dom arbetar! Lite surr blev det när vi var utan elektricitet .., vi visste ju till en början inte om det enbart var här hos oss som det blev tyst.

Nu ska jag njuta av en kopp nybryggt kaffe!

Dagens fönster ....

Här kommer ett fönster från Dragör på Själland, i Danmark.

Den som - turligt nog - hade håven med sig (inte illa), det var Hedgrenskan, hon som bor i Trelleborg, har två små terrier och är lyckligt gift med en man som heter Peter och har sitt ursprung i Danmark.

Ungefär så.

Förflyttning ....

Hettan tilltar.
Vinden avtar.

Så vi flyttar undersköna stolarna (som man kan gunga lite i ...) och bordet till entrésidan där det är skugga. Snett mitt emot arbetar grannarna med att såga virke.Jag är fylld av beundran.
Och hemglassbilen kommer.
Harry, helt obekant med den sortens musik, studsar upp och tittar genom buskarna.
Nej, ingen glass.

Där sitter vi och kämpar med Kors & Tvärs korsord.
Det händer att vi fuskar och googlar på den tv-serie vi aldrig har tittat på, t.ex.
Jaha, heter han så, den mannen!

En timme kvar tills det är VM i simning.
Jag ska ta fram färsk lax och förbereda till lunch.

Harry sover.

Dagens fönster ....

På hembygdsgården i Nynäshamn, där tog Ulrika fram håven och sen var det fixat!

T a c k! säger jag.

Dagens fönster ....

... fångades av mig.

Det hände sig i Vrigstad i landet Småland (som väl borde heta Storland).

Och så blev det torsdag ....

Och efter morgonkaffe i skuggan på altanen, ja, då kör vi ner till Stockbybadet och där är nästan - men bara nästan - folktomt, men på en ponton (inte i bild) sitter fyra canadagäss och putsar fjädrarna och på dom små orangefärgade bojarna en bit ute i vattnet, där har små sjöfågelungar satt sig och piper och efter frukost och nej, jag vet inte vad det kan ha varit för sort. Smal svart näbb.Smäckra.

Jag simmar fram och tillbaka och ännu fler gånger och det är tendens till algblomning, så för första gången ever-ever dyker jag inte .., och på min axel har jag pyttesmå fågelfjädrar när jag kliver upp, men oj, så skönt det var att svalka sig, även om det säkerligen var 22 - 23 grader i vattnet.

Och så hemåt igen.
Videopratar med dottern vars katter vi passar ..., duschar iskallt  med hjälp av trädgårdsslangen .., och från köket hör jag pv spela Rod Stewart på Spotify och grannens småttingar ropar  på mamma och säger att vattenkannan är försvunnen
Annorlundaljud.

Inget fågelkvitter, men här är mest barrskog och inte som hemma .
Tänker att jag älskar tallar. Min pappa som verkligen var en skogens man, han hade älskat att ha en tall  på tomten. Så här såg det ut igårkväll .., vilken solnedgång där borta i väster!

Det är mycket man (jag) inte vet här i världen.
Inte visste jag att dom ulliga blommorna på bilden ovanför tallen heter Harklöver, men nu vet jag.
Och jag var helt ovetande om att dom här vita underliga blommorna på andra sidan vägen, ja, att det är vildmorot! Men nu vet jag. Så underbart roligt att lära sig nånting nytt!

På andra sidan vägen växer också mängder med dom här vackra bladen. Ja, i alla fall är dom vackra när kvällsljuset faller  på. Någon som vet ...?

Igår tog jag mig an den här boken och författaren var en helt ny bekantskap för mig, precis som med den vilda moroten. Paula Fox dog i början av mars i en ålder av nittiotre år. Jag tyckte oerhört mycket om sättet den var skriven på.

Det är ju ofta så, att ibland glömmer man bort det här med läsningen. Eller "man" - jag -.
Men nu var det så avkopplande och nästan som att se en film, så om en stund ska jag köra till Ekerö centrum och till biblioteket och skaffa mig ett lånekort och förhoppningsvis hitta nånting läsvärt. Pv gör sig redo för att åka rullskidor.

Vad gör vi mera?
Jo, äter världens godaste glass .., GB:s mascarpone med nötter .., med färska jordgubbar till.
Jag, som inte är någon glassäterska, föll pladask! så himla gott!

Ungefär så har vi det.

Dagens fönster ....

Från Siggebohyttans bergmansgård kommer speglingen av fönstret.

Såååå vackert!

Tack Ulrika!

Dagens fönster ....

Så här skriver fönsterfångerskan:  "I stället för den franska trädgården har vi nu en inglasad balkong där man kan välja mellan att dra för fönstren helt eller låta dem stå helt öppna. Vacker utsikt mot solbelysta tallar på ett berg, nästan mitt i stan i vackra Roslagen har vi också. Vi växthusodlar för fullt!"

Det var alltså Monet som hade håven framme!
Tack snälla! säger jag.

Måndagsfönstret ....

"Kanske den tjusigaste utsikt som jag har haft i en toalettkö? Helsingfors lite från ovan.
Fina dagar tillsammans."

Vem skriver så?
Leina, som också är i Helsingfors och hälsar på sonen Bill med flickvän (kanske fru?).
Nej.

Här är det bildläraren Kattis som tog fram håven!
Tack du snälla, rara! säger jag.