Här och nu .....

Det lär vara efterdyningarna av stormen Darion som just nu är på besök och det kan jag säga att här gäller det att hålla i hatten när man går ut! Tog med mig Harry och gick ner till stranden - som inte längre fanns till - men den uppenbarar sig väl när allt lugnat ner sig och besöket tackat för sig.

Det var som om havet tänkte skölja upp över land .., så stora var vågorna och rent omöjligt var det att stå upprätt och ha ett fast grepp om mobilen!

Bäst ändå .., luften var mild, nästan ljummen .., och fåglarna fladdrade omkring lite hur som helst; hade det knepigt att hålla någon rak kurs.

Filmtips ....

Monet tipsar om en dokumentär som hon tror att jag skulle tycka om.
Det gjorde jag  v e r k l i g e n.

Filmen heter "Konsten att städa" och är gjord av suveräna Nina Hedenius (som även gjort "Gubben i stugan" om den ensamme mannen som mest sitter vid sitt köksbord och lyssnar till väderleksrapporten. Som jag tyckte om den!)

Och jag är helt förvissad om att många av bloggvännerna skulle tycka om även den här!
Och precis som stickerskan som snart flyttar ut på landet och helst av allt vill bo i skogen - så enkelt som möjligt - säger Wally Pettersson exakt likadant.

Här finns en länk till filmen!

Och tack för tipset!
(Strax efter den här dokumentären, kommer på SVT filmen om Rebellkirurgen. Den är lika fantastisk).

Stort grattis förresten till Nina Hedenius, som just idag fyller 77 år.

Dagens fönster ....

Från Siggebohyttans bergmansgård kommer den här bilden.

Sååå vilsam.

Så vacker!

Tack Ulrika!

Och en ny blogg ....

Hur intressant som helst att läsa den.
Särskilt för den som varit med - på det ena eller andra sättet -.

Utryckning ....

Det blåser nåt hemskt och från Skallkrokens hamn har det kommit mejl där båtägarna uppmanats se  till sina förtöjningar, då vattenståndet höjts med en meter.
Oj, hur det låter när vi kommer dit ner!!!  Det smattrar och smäller och vattnet liksom forsar in i hamnen; så känns det och så ser det ut.

På väg hem börjar pv prata om stormen Dorian - den som härjade på Bahamas och annorstädes - och om huset vi bor i ens skulle hålla för såna vindhastigheter? Nej, det tror han inte. Säkerligen skulle taket flyga av, garanterat altantaket och kanske skorstenen också?
"Här i Sverige har vi ju inte anpassat byggnader för såna orkaner .., men tänk om det skulle bli så ...!" säger han.
Att vi får orkaner alltså.

Sånt kan man fundera på.

Ett eftermiddagsfönster från ...

Så här skriver ellem: "En höstsöndag i stugan med regn och blåst därute.
Skönt med brasa".

Ja, det hade kunnat vara här i Halland, säger jag.

Dagens fönster .....

.... kommer från annannan i Portugal, i Porto.

Är det trädörrar eller luckor innanför fönstren ...?
Det funderar jag på.

Tur och retur .....

Så bar det iväg söderut igår, närmare bestämt till Malmö.
Men först ett besök i Landskronas småbåtshamn - Lundåkrahamnen - där pv tittade på en en båt som lockat honom; en Hallberg Rassy 35. Det   v i m l a d e   av eleganta båtar i hamnen och vi fick leta ett tag innan vi hittade rätt; säljaren var dansk och pv förväxlade bokstaven E med I.

Jag tycker nog att den gamla båten (pv:s) är mycket vackrare och mer smäcker, men den här var fin den med. Det blev en hel del att fundera på för herr pv under den sista biten till Malmö.
Men så ringde han ett samtal till en närstående och fick höra att dennes fru drabbats av blodcancer och då kom båttankarna i skymundan.
Annat blev viktigare.
Vi får se hur det blir.
Och håller tummarna för den drabbade.
(Det är mycket cancer nu ..., men vi är ju i dom åren när sjukdomar dyker upp. Bara att vara lycklig så länge man klarar sig. Friherrinnan t.ex har bekanta där såväl man som hustru fick cancerbesked SAMMA DAG!!)

Nå, kom fram till Malmö vid tvåtiden och bjöds på nygräddade plättar alternativt tunnpannkakor - välj själv - och det var evigheter sedan jag ätit nånting sånt, men sååå gott!
Lillkillen vaknade och tittade storögt - mest på den svarte krabaten med svans - men även på pv och mig själv. Vilka var nu vi?
Sen en lång promenad längs brofästet och det blåste så mest hela tiden hade jag vitt hår framför ögonen!

Runt promenadstigen växte  m ä n g d e r  med havtornsbuskar fyllda med bär, ja, jag fattar inte att dom fanns kvar på grenarna .., det var oändliga mängder! Och det togs bilder .., lillkillen låg i vagnen och tittade storögt på molnen som seglade förbi och där var dom som tränade och kom springande och där var kärlekspar vilka stod och höll om varandra och tittade ut mot Danmark till .., och där var mängder med tistlar och även almöke och här och där renfana som nästan tappat färgen.

Kom hem .., bjöds på jättegod risotto och sen blev det väl mest gullande med den där femmånaderskrabaten och prat om ditt och datt och Maja visade upp den lilles badbyxor, ja, han hade fått göra debut i babysim i en närliggande simhall och hade varit överlycklig!

Och så natten i Malmö.
Jag ställde upp fönstret rätt så mycket och tänkte på granater och annat som kan kastas in .., men allt som hördes var hundratals kajor vilka vid fyratiden på morgonen började flaxa omkring (och gasta)  alldeles hejdlöst - dom sover samlade i dom jättelika träden vid parkeringen - och vid femtiden hörde jag en rödhake sjunga så siiiirligt och en timme senare lyssnade jag till Naturmorgon i P1 som bland annat handlade om klockljung och där var en pratglad norrman som visste allt - eller i alla fall det mesta - om just ljung.

Vid tiotiden hade vi ätit frukost och haft sååå trevligt med en morgonpigg liten gosse och vi packade ihop pinalerna .., kramade om hela familjen, men kanske allra mest han som om några dagar beger sig till Mali i Afrika på uppdrag och blir borta ett par månader. 
I sängkammaren, i sin mammas och pappas säng, låg lillkillen och tycktes sova så gott .., "kom får du se", sa hans pappa och jag stod där och tittade på det här nytillskottet i barnbarnsskaran.

Så hemåt.
Lite trafik .., ömsom sol, ömsom regn .., och nu hemma och ett fönster står helt öppet .., pv läser DN och tänker kanske på annat än den fina båten och alldeles strax ska jag åka till affären för ett eftermiddagspass.

Ungefär så har vi det just nu.

Dagens fönster ....

.... fångades av madamen från Karlstad, nämligen Turtlan.

Tack snälla!

Föryngring .....

Igårkväll fyllde vi termosen och åkte iväg till Skallkrokens hamn, mest för att höra det nu var med den tidigare grundstötte seglaren, dansken Johnny.

Det var inte långt ifrån att jag ramlade baklänges och knappt att jag visste om det var samma person, ty nu hade han ju vilat en natt och duschat och ja, det var som en ny människa!

Vaktpersonalen för kvällen/natten dök upp ungefär samtidigt, så det blev en hel del surr om hur hamnen skulle kunna utvecklas (läs: en av oss visade sig vara egen företagare och tyckte att nån slags pub eller servering borde finnas på plats sommartid .., ja, lite sånt var det ., pv drömmer om en glasskiosk och jag loooog .., han älskar glass och godis!) och lite annat.

Och så frågade jag herr seglaren om det som brukar frågas om, när det gäller händerna.
Så här blev svaren.

Denne Johnny är född i Esbjerg på Jyllands västkust, han är lillebror (två äldre systrar och en lillebror), Tvilling och har vänster tumme upp.

Så har han arbetat som ställningsbyggare på norska oljeplattformar och i yngre år varit på båtar som gick från Esbjerg till Harwvich och när jag sedan kunde se hans konto på Facebook, så verkar han också hålla på med nån form av ekonomi.

Johnny har tre barn, "två gutter och en jente" (han har tillbringat många år i Norge) .., han är ingen fantast av fisk och väljer hellre en köttbit och på den där skalan från 1 - 10, hur man trivs med livet just nu, svarade han utan ett ögonblicks tvekan: tio!

Tidigare samma dag.

I nästan en veckas tid blir han kvar här i Halland .., han har ordnat med digitalt sjökort (men tänk om batteriet i paddan tar slut!) och känner sig tydligen inte orolig inför den vidare seglatsen.

Så var det med herr Pedersen, dansken som arbetat i Norge och tänker sig segla till Pärnu i Estland där han tydligen bor ibland.

Dagens fönster ....

... kommer från Portugal och annannan. Så här skriver hon:

"Universitetet med nyfikna turister! (De kikar i butikens skyltfönster, så alldeles ohyfsade är de inte!)
Porto just nu och här!

Hos friherrinnan ...

Kaffe i "bersån".
Nästan tama sparvar som letar brödsmulor.
Daghunden Bessie som leker med sig själv.
I trädgårdsstolen en ihopkurad Shejk.

Kaffe i liten svart termos.
Misslyckad kladdkaka som ändå blir god.

Svartvita långbyxor (friherrinnan).
En bandagerad stortå.

Ringblommor.

Alla dessa möten ....

Så här blev det: jag blev så vanvettigt nyfiken på den här danske krabaten som så ...,  ja, man kan kalla det för många saker - dumdristigt, korttänkt, djärvt, välj själv - satte sig för att segla från Norge till Estland och så snopet gick på grund utanför Skallkrokens hamn.
Thomas brukar - när han ser någon segelbåt gå alltför nära grynnorna - stanna upp på stranden och så säger han ..."men hur ska det här gå ...?" och jag har väl ibland tänkt att han är överdrivet petig, men det kommer jag  i n t e  att tänka hädanefter.

Nåväl, vid niotiden tog jag bilen och körde till hamnen.
Jodå, där låg en norskflaggad ganska lång segelbåt vid mastkranen och till min glädje såg jag en en silverhårig man komma upp från båten och jodå, jag förstod vem det var; den grundstötte, förstås.

Jag må vara hur feg som helst i vissa avseenden, men inte när det gäller detta att prata med främmande människor. Så jag slog mig ned på bänken intill och berättade om Thomas som vaktat natten mot idag och att jag blev så hänförd över hur olika vi människor kan vara och reagera.

Mannen - som heter Johnny och är Tvilling, född 1961 - hade med sig en kopp kaffe och så berättade han om det här äventyret och hur olyckligt det blev med grundstötningen. Sjökort? Nä, men han hade nån slags karta i mobilen. Om han var van seglare? Nej, inte det heller.
Och han berättade också om ett möte med en man och en kvinna längs västkusten och det visade sig att kvinnan var född exakt samma datum och samma år som denne Johnny.
"Ja, hur stor är den chansen ...?" sa Johnny och log.

Så här såg det ut ..., enligt P4 Radio Halland. Ni skymtar masterna i hamnen där till höger i bilden .., ja, så nära var det att han klarat sig, men enligt pv är det fullt med grynnor här utanför och alldeles tvunget är det att hålla sig inom inseglingsrännan.
Bilden är tagen av Leif Lagerqvist, Sjöräddningssällskapet i Falkenberg.
Tre timmar tog det att få loss båten.

Och tänka sig, en vänsterhand har han också.
Så där satt vi en halvtimme kanske och surrade om allt möjligt; men mest var det väl om själva livet och den där tillvaron som han vid femtioåtta års ålder började tycka kännas aningen långrandig, eller i alla fall tämligen ...,  förutbestämd. Och han berättade som sina föräldrar .., om ekorrhjulet att ta sig till och från jobbet år ut och år in .,. ja, men nog måste det väl finnas nånting annat?
Det gör det uppenbarligen och spänning fick ju denne silverräv i alla fall.
Här kan man läsa eller lyssna om grundstötningen.
Ja, det blev ett intressant möte och eftersom han nog blir kvar ikväll, tänker jag att vi kunde köra dit och bjuda på nåt gott i alla fall.

Jag måtte ha fått kortslutning när jag skulle ta bild på den norskflaggade båten (som bara skymtar där till vänster), men den här båten med det superlånga namnet .., den kom med. Jag hoppas att ägaren inte behöver kontakta sjöräddningen och där nödgas uppge båtens namn, eller det kanske inte behövs? Men titta, så fint tampen ligger snurrad på däck!

Nej, just det .,. sjökort är inte så dumt att ha.
Pv visar var vi är. Eller vart vi ska.

Vid en av sjöbodarna hängde den här figuren.
Så läckert!

På väg hem igen stannade jag till och fångade dessa skönheter på bild!
Kan det verkligen finnas vackrare blommor? Nej, det är omöjligt!

Och nu ska jag förbereda för middagen ..., och under tiden sjunger Orup för mig, så där så jag nästan svimmar av glädje! Texten struntar jag i, men vilken låt att sjunga med i! Den dagen jag inte finns längre hoppas jag det blir en borgerlig begravning och då ska jag be att någon spelar den här jättehögt! Flera gånger om också! Och alla får sjunga med!



Så det så.

Jaså, är det inte svårare ....!

Natten mot idag hade pv - tillsammans med en man från Värnamo - vakten i Skallkrokens hamn,  Någon gång i natt kom han - pv - hem utan att jag vaknade, men innan han cyklade iväg till jobbet, hann jag i alla få veta följande:

Jo, tänk er en dansk man, boendes i Estland, i 55-60-årsåldern som - utan några som helst segelkunskaper - köper en segelbåt i Norge och sedan beslutar sig för att segla hem båten till just Estland. Han tittar på andra som seglar och försöker göra likadant ..., något riktigt sjökort har han inte, inte radar heller och så går det som det går, utanför kusten här intill går han på grund och får slutligen hjälp av Sjöräddningen som tar honom till hamnen i Skallkroken. Det här hände igår, onsdag.

Väktarnatten är lång .., det blåser friskt och regnar gör det också, men så finns ju stugan där vakterna och mannen kan dricka kaffe och vänta ut natten. Det är väl tänkt att seglaren idag ska ge sig av mot Estland .., kanske via Gotland eller .., ja, han visste inte så noga vilken rutt han skulle välja.

Nu fick han i alla fall hjälp att ladda ner några sjökortsappar och så är det väl bara att hålla tummarna. I fjolsomras gick en annan dansk - även han utan sjökort - på grund i hamnen här i Stensjö och pv tog sig för pannan .., den mannen hade sin son med sig och hade inte heller minsta koll på hur det är att segla!

Forts följer kanske.

Dagens fönster ...

Från Siggebohyttans bergsmansgård kommer det här underbara fönstret, det som speglar sig på ett trägolv.

Tack Ulrika! säger jag.

Idag ....

Upp halv sex och på stämplar in vid kvart över sju.
Först kassan. Tar in tidningarna och drar ut allt som ska utanför entrén .., ordnar kassorna och låser upp lådorna med dom här smånycklarna som till en början höll på att göra mig galen .., men till vilken låda hörde vilken nyckel!!
Nu vet jag. Har liksom memorerat in ett system med hjälp av färgerna.
Kanske lika bra att inte märka ut var dom går, utifall att det skulle bli inbrott.

Jag var så  k n ä c k t  när jag kom hem igår.
Det hade blivit fel med ett kvitto - mitt fel dessutom - och även om det ordnade upp sig, så blev jag så förfärligt ledsen och ville bara gråta och jag tänkte att nu är det kört, nu är det Alzheimer på gång!
Innan jag åkte hem skrev jag och förklarade för Bodil som jag ju vet skulle räkna kassorna idag. Förklarade hur felet gått till .., att jag ersatte med egna pengar det som blev galet (två kunder på samma kvitto och den första kunden hann lämna butiken innan det upptäcktes, och kund nummer två fick såklart mellanskillnaden och så en Trisslott av mig, som ursäkt, jag ville bara sjunka genom jorden!), även om vi inte behöver göra det, men det kändes i alla fall bättre.

Men så nu på morgonen kom Bodil och var som en ängel och sa att alla kvitton och allt fanns med och jag hade fixat det galant och .., ja, det var inget att oroa sig för.
Ååå, då ville jag nästan gråta igen, men av lättnad!
Om ni bara visste hur hemskt det är att göra fel när det gäller pengar!!
Det var en äldre dam som fått betala den andre kundens varor och hon var så vänlig och sa "jag är ledsen att det blev så här .., ja, förlåt!" precis som om det nu vore hennes fel.
Nej, det är bara att lägga sig platt och be om förlåtelse.
Hu, så hemskt.

Och så kunde man liksom börja om på nytt.
Härligt gäng att arbeta med!
Jocke fick gå hem och vårda sjuk dotter, men i charken kamperade Pernilla och Cornelia.
Pernilla är den som står till vänster .., hon har två hundar och är en fena på dressyr.
Cornelia som knäböjer vid nedersta hyllan (oj, vad det är mycket knäböjande i butik!) är en hästtjej och det ser man verkligen när hon skrubbar golvet i charken .., jag ler när jag skriver det .,. för då kan man tro att hon är i stallet! Vilken schwung med skurborsten! Och snabb och effektiv är hon, därtill ansvarig för chark/delikatess, sina unga år till trots.

Egentligen hade jag ju kassan, men Cornelia A har problem med sitt ena knä och får inte lyfta tungt eller böja/stå på knä, så hon tog kassan och själv kämpade jag med datumkoll i mejeriavdelningen.
Då sätter jag ner allt som snart går ut i datum, men antecknar även framåt .., så där så den som kommer i morgon bara kan kolla i blocket vilka varor som ska sänkas i pris. Två tre veckor framåt brukar vi anteckna och det tar tid. "Garant, vaniljyoghurt med hallon, 1 l" kan det stå och när man ser står där med blocket kan man få leta ihjäl sig för att hitta vissa varor!
Efter ombyggnaden är just mejeriavdelningen säkert dubbelt så stor!

Intill mig hade jag Hanna och Hanna.
Den första - med efternamnet Ferdman - är närmast i bild. Hon är handbollsspelare på elitnivå (spelar med Halmstad) och Hanna nummer två är en ny bekantskap för mig, så om henne vet jag knappt nånting. Men oj, så fint dom gjorde i kylarna! Och sååå mycket som skulle fyllas in!

David brukar vara i delikatessen - älskar att sälja ost och är en hejare på det också ! - men idag fyllde han in kolonialvaror enligt löpande-band-principen! Vi fick sex pallar och i halvtid hade han fixat hälften! David har nu i höst börjat plugga på högskolan; han ska bli grundskollärare. En snäll ung man. Idag var han lite hängig efter några dagar med feber .. , men alert ändå.

Vid fikat var det chefen och jag själv i det provisoriska fikarummet.
Det blev surr om lite allt möjligt, men mest om detta.
"Åååå, så hemskt för hans familj!" sa jag.
Tänk, om det hade varit min egen pappa som skämt ut sig nåt så hemskt!!!
(Självklart mest synd om dom drabbade flickorna, men ni förstår vad jag menar).

Inte långt från kassan kämpade en storvuxen man med att hacka loss bitar av golvet; ja, vi har haft ett mindre hål där och för att inte nån ska snava och slå sig fördärvad, skulle hela plattan tas bort.
Ja, den storvuxne mannen var alltså plattsättare.
Ååå, vilket hemskt jobb!
Han satt på knä och spettade loss små bitar och till slut blev det ju jämnt och fint och kanske hinner han att få det klart innan arbetsdagen är tillända.

Jag frågade hur han kommit att välja det yrket?
Tjaaa .., han hade varit skoltrött och kände inte för flera år på högskola ., och som det så ofta blir, så var det mer eller mindre en slump att han hamnade i detta.
Om han trivdes med sitt värv?
Jodå. En sjua på den tiogradiga skalan.
Sämst var väl bristen på kollegor; dom flesta arbetar hemma hos andra människor, det är sällan dom följs åt.
"Det kan väl inte alltid vara lätt att vara hemma hos familjer och kanske bli mästrad över hur jobbet ska göras ...?" sa jag.
Då tittade plattsättaren upp .., sa inte så mycket men loooog.
Jag anade vad svaret var.

Så var den här dagen.
En underbar dag på jobbet och nej, jag är nog inte  r i k t i g t  färdig för gruppboendet ännu.
Hurra!

Ny dag .., ny giv.

Jobb idag igen - en timme kvar innan det är dags att ge sig av -.
Husets herre ska rullskida in till jobbet och blir hemma ovanligt länge .., och Harry ligger i soffan; han som är så morgontrött.

Det är kolsvart ute.

Gårdagen blev en fin dag i affären.
En fotograf från Hallandsposten kom och tog bilder (handlar om pensionärer som väljer att fortsätta att arbeta/göra inhopp) och fotografen var Patrik (min "låtsas-svärson) och det var intressant att se honom i en annan roll än den vanliga. Och så snäll han var!! (Ja, det är han annars också, men han vet hur fasansfullt obekväm jag är med kameror i ansiktet).

Affären har fått ett nytillskott i form av en nitton-tjugoårig kille som heter Filip. Hans storasyster hörde av sig till mig för en tid sedan och undrade om jag trodde att vi behövde folk och jag skrev att "säg att han hör av sig bums!" Filips storasyster Louise arbetade hos oss för kanske fyra, fem år sedan och var en  k l i p p a och oj, så tråkigt det var när hon gick över till Ica Maxi, mest för att det var närmare för henne. Nu gör hon nånting helt annat.

Slutade klockan ett och kom hem vid halv två.
Ägnade nog en timme åt Harry som fick söka sin pip-lisa (ett pipdjur i plast) som jag då gömmer, medan han blir platsad och får vänta med letande tills jag säger till.
Detta är nu det absolut roligaste han vet och efteråt, ja, hela kvällen, var han totalt slut på!
Det här med mental träning .., det ger sååå mycket mer än alla möjliga promenader.

Vid femtiden körde jag till hamnen i Skallkroken, dit pv kom på cykel.
Vädret var väl inte det mest ultimata för bad, men det struntade jag i och jag tror - helt ärligt - att gårdagens simtur blev den bästa i år. Med simtur menar jag kanske tjugo meter och några dyk under ytan. Det var såååå skönt i havet .., inte det minsta kyligt!
Om pv gjorde mig sällskap?
Nej, och det ångrade han  n ä s t a n, fick jag veta senare på kvällen.

Är det någon som tittar på kanal 5 och programmet "Över Atlanten", där ett sällskap s.k. kändisar ska ta sig över just Atlanten? Ja, "ta sig" .., dom har en storseglare som kapten och tanken är förstås att dom ombord ska lära sig konsten att segla. Hu, så hemskt det var! Vilken storm dom hamnade i!



Och hur intressant som helst är det att se hur olika människor reagerar och spelet mellan dem!
Vilka som är med? Jo, förre skidvärldsmästaren Thomas Wassberg, Agneta Sjödin, simhopperskan Anna Lindberg, kocken Markus Aujalay, skådespelaren Peter Magnusson, samt sångaren Viktor Frisk.

Nu blir det till att göra sig i ordning!
Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

Ännu ett fönster (där bakom persiennerna) från madamen som kanske har varit scout och därför har håven redo .Det finns några såna. Ulrika är en annan, t.ex.

Och vem bor här?
En kvinna kanske, men också en man?
Någon som tycker om blått eller är det möjligen turkost?
Nej, Bente bor ju i Elverum i Norge (den mest turkosa människa jag vet), så här är det nog någon annan. Är det svarta strumppor som hänger där också?
Inga blommor på balkongen.
Men kanske en skurmopp.

Hur som helst: tack för bidraget annannan!

Dagens fönster ....

På väg till eller ifrån Värmland tittade ellem in i ett litet fiskarkapell från 1600-talet. Så här skriver hon, bland annat:  "Inga ryggstöd på bänkarna, så det var nog inte så lätt att sova om prästen blev långrandig".

När jag googlar och försöker finna ut vad det kan vara för kapell, hittar jag detta.
Jo, det måste vara Barsta kapell.

Fantastiskt så fint, i all sin enkelhet!

Och tack för fönstret, ellem!

En måndag till ....

Ja, man får i sanning vara tacksam för alla måndagar man får här i livet - alternativet är inte särskilt lockande -. Och skönt med ett fripass mellan inhoppardagarna!
Det blev sent igårkväll. Vi tittade på EM-kvalet i fotboll och våndades och tänkte att nu vinner allt Norge, men tack och lov blev det oavgjort och det kändes verkligen som en  s e g e r .., så bra var dom norska spelarna!

I vanliga fall brukar jag lyssna till någon podd eller nånting annat hörvärt och somna till detta (ställer in sovtimer på 20 minuter .., hinner ofta bara lyssna nån enstaka minut och så får jag lyssna klart dagtid), men se, nu slocknade jag utan vare sig fläkt eller radio. Pang, bara!

Pv rullskidade till jobbet och skulle ta bussen hem och därefter iväg till körövningen i stan med bil.
Själv gick jag på sedvanlig promenad; idag johanssonrundan.

Mötte Britt (Ecke och Britt ..) som också var ute och luftade sig.
"Ja, nu är det nog sista veckan vi bor här ute, vi flyttar nog in till stan efter helgen ...", säger Britt.
Det är alltid lika trist när dom som är våra närmaste grannar ger sig av.
Inga små lampor som längre lyser om kvällarna. Inget tv-ljus. Ingen att småprata med. Ingen Ecke som står vid trädgårdslandet och pysslar med nånting.

Och så ner mot havet till.
Vid Stora hus växer mängder med gulmåra RENFANA (totalt hjärnsläpp) - vackra - om än snart utblommade.

Inte är det ofta havet ligger såå stilla, men idag hände det.
Slog mig ner på en av hällarna och bara insöp allt det vackra.
Sedan jag kom till Stensjö sommaren 2010 .., ja, aldrig har jag sett så få sjöfåglar som i år!
Ytterst få ejdrar .., och inte många av dom andra sorterna heller.

Träffade en man - kund i affären - med gröna byxor och ursnygga skor och det blev nog en halvtimmes småprat; mest om hundar (han och frun har två, en ras som jag aldrig i mitt liv har hört talas om och nu har jag glömt bort namnet på rasen!), men också om våra yrkesval och lite annat.
Mannen hade tidigare arbetat som officer (numera kör han lastbil, mest för skojs skull, tror jag), visade sig vara jämnårig med mig och bor inte så långt härifrån.
"Ja, jag vill be om ursäkt för igår vid kassan ...", sa han plötsligt.
Jag förstod absolut ingenting.
Nej, det hade inte med mig att göra, det var nånting annat, men han trodde att jag märkt det.
Nix.

Är obegripligt trött idag.
Att hela tillvaron går i gråtoner känns därför tämligen passande.
Nåja, det är vackert det också.

Och just nu kom detta från pv.
Varför det Apv?
Jo, för då kommer han först i kontaktboken.

Uppdatering: nu kom jag på namnet på hundrasen: Broholmer!