Dagens fönster ....

"Ett hus som används som sommarhus och som ligger vid en glest trafikerad väg i min hemkommun.
Glasrutorna är handblåsta, som man kan se av reflexerna."

Så skriver Guy i Arvidsjaur.

Och jag bara  ä l s k a r  handblåst fönsterglas!
Tack Guy!

Kväller ....

Hela dagen har varit en solskensdag - på så många sätt -.
Bad i havet - två till och med - och vid det sista simmade jag kanske femton meter och det var så ljuvligt så det finns inte ord för det! Fjorton grader i vattnet, men kändes som mera.
Och pv tömde båten på dynor och segel och vi tog hem dom nya överkasten och kuddarna, dom som vi köpte på Ikea i somras, då, när jag kom med bilen till Limhamn och vi kunde köra runt lite.
Vi pratade om att äta på Göstas i Steninge, men glömde bort det.
Dessutom hade vi fika med oss till hamnen.

Och ikväll, innan solen gick ned där i väster, en prommis med Harry,
Kammarkören har konsert i det som kallas "Plåtkyrkan" (Martin Luther-kyrkan) och jag valde att bli hemmavid. Kvällen till ära skulle herrarna ha svart kostym och nån slags grön fluga och två kostymer provades här hemma innan husets herre kunde bestämma sig; båda har tillhört hans pappa.
Nu blev det pappans bröllopskostym; en annan modell med axelvaddar .., ja, jag sa vad jag tyckte och den fick bli kvar hemma .
Nej, varför köpa sig en egen, när man kan ha sin fars!

Ljuset var på gränsen till magiskt vid kvällsrundan.
Mötte Britt som hade brått - solen var ju på väg att försvinna - (jag tror hon missade skådespelet) och nere på ängen stod en ung kvinna iklädd nånting som jag först trodde var en brudklänning, men det var det inte .., det var nåt i spets och typ chiffong och vansinnigt vackert och så var där en fotograf och nån som mätte ljuset och det togs bild på bild.

Längre bort gick ett sällskap som var sååå originellt klädda och hade picknick-korg med sig ., kanske var det här nånting som skulle användas i reklamsammanhang.
Och där kom jag i tjocka sticketröjan och sandaler, ja, byxor också.
Här tycks vimla av löptikar just nu och Harry är bångstyrig.

I fjol den här tiden .., då var jag i Stockholm och bodde tre nätter på båten Gustaf af Klint och varje morgon tog jag pendelbåten - belägen kanske 200 meter från boendet - och så hoppade jag av vid Stadshuset och sen var det ju en liten pjutt bara att ta sig till city. Om man nu ville komma dit.

En av morgnarna mötte jag den här tjusiga unga kvinnan.
Hon var på väg till ett cykelevenemang där deltagarna skulle vara utklädda på trettiotalsvis, om jag minns rätt. Så läckert!! Och sååå långt ifrån mig själv som bara tänkas kan, men det spelar ju ingen roll. Att man själv är helt annorlunda, hindrar inte att man kan tycka andra är hur fina som helst.
Det var hon verkligen.

Nu ska jag för hundrade gången titta på filmen "Du har mail" .., jag vet precis vad som ska hända.

Dagens fönster ....

... fångades i Nynäshamn och det var Ulrika som hade håven redo.

Tack!!

Det är åtta kilometer ....

... härifrån och till Haverdal och det är ju totalt vansinne att köra två mil per dag enbart för att vandra längs den där breda, härliga, hårdpackade stranden, när vi har de allra ljuvligaste vyer här, i Stenjö.
Men nog har jag god lust.
Det tycks som om havet är närmare och större, ja, som om hela världen är närmare i Haverdal.
Såväl i Steninge som här hos oss, är det mer av en vik .., det är helt enkelt inte på samma sätt.

Efter besöket hos grannen som ligger nyligen opererad på Halmstad sjukhus (en blindtarm som brast, bland annat) åkte vi förbi affären och därefter till vännerna från Tyresö, som nu är nere i sitt sommarhus. Det är inte till alla människor man kan svänga förbi så där i förbifarten.
Friherrinnan förstås och Sonja och alla pv:s syskon och min före detta man och hans fru och såklart barnen, men inte för övrigt.
Ändå ringer jag och frågar om dom möjligen vill ha lite gott eftermiddagsfika - det håller vi - om dom bjuder på kaffe?
Jodå.
Inga problem.

Kaffet är klart när vi kommer och vi slår oss ned ute på altanen och Eva tar fram mobilen och visar oss dagens skörd av 1 st Karl-Johan-svamp och så lite mera av Stolt Fjällskivling.
Om det är nånting jag förknippar med denna östgötska som har blivit så tunn och liten, så är det att hon älskar att plocka svamp.

Och medan vi pratar om glödlamporna som bytts ut på gångbanan (på lyktstolparna) och DN:s korsord och lite annat, ringer barnbarnet Lill-Karin som är åtta år och för sin morfar (den halvlånge) berättar hon om ett bad i elvagradigt vatten och jag tänker att han låter så snäll när han pratar med henne och att jag önskar att jag en gång i livet hade hört min morfars röst, eller haft en sån morfar, men Erhard Westerlund dog ju så ung, vid trettio års ålder.

Efter kaffet och pratat går vi ned till stranden - det tar kanske två minuter - och Harry (som har sovit mellan mig och pv på trädgårdssoffan) gör oss sällskap.
Det blir en två kilometer lång eller kort promenad längs havet - enkel väg - och vi möter andra som är ute och njuter av den här ljuvliga sensommardagen och några har hundar i koppel och i sanden finns mängder av avtryck från hästskor och det är på det hela taget en vidunderlig dag i slutet av september.
Några var ute med sina hundar.

Vid Skintans mynning vänder vi och slår oss ned på en gammal trästock.

Och bäcken eller ån - välj själv - gör en tvär gir söderut och så ut i havet.
Harry förundras och dricker lite vatten.

Och den halvlånge hittar ett ägg från en rocka eller en haj och jag minns första gången jag själv såg en sån här sak med hårt skal - jag fattade absolut ingenting -, tills pv förklarade. 

Om man googlar på hajägg, så får man veta mera.

Å, som jag älskar dom här små gröna växterna vars namn jag glömt!
Nej, heter den inte strandarv?
Böjer man sig ner så ser det ut som en liten skog ..., ja, jag blir alltid så glad när jag ser dem.

På tillbakavägen hamnar jag på efterkälken, mest för att några kunder från affären hejar och vill surraa lite (tänk, att det inte bara är jag själv!) och en av dem - en man född 1941 som kom stavgående i världens fart - börjar surra lite och jag får veta att han har nya knäleder, nya höftleder (hade bytt ut ena höften två gånger), samt ny fotled.
"Det är bara huvet kvar Bettan ...", säger han leende.

Nu är det sen kväll och pv har tittat på tv-serien "Shetland" och vi har löst DN:s lördagskorsord, men det tog lite tid .., det var aningen knepigt, tycker jag. Åååå, så skönt när det är överstökat och åå, så roligt när vi håller på!

Over and out.

Kvällens fönster ....

--- fångades av Monet i deras lägenhet i Norrtälje.
Tre små duvor som kanske ville titta in ..., ja, det var inte dåligt!

Tack för fönstret! säger jag.

Och så blev det ....

... helg, men det spelar ju ingen roll, under hela veckan har jag varit icke-inringd och då tänker man inte särskilt mycket på om det är lördag eller tisdag. Och det här med veckonummer, det har helt och hållet tippat överstyr.

Igår ägnade jag ett par timmar åt att kämpa med Dagens Nyheters Nutidskryss, det som kommer på fredagar. Oj, så jag fick googla på allt som hade med vampyrer att göra och även vampyrfilmer! När pv kom hem efter att ha passat Edvin, hjälpte han mig med dom sista rutorna. Härligt! Endast den som ägnar sig åt korsord kan väl ana känslan när man "går i mål"!

Och nu lördag.
Pv har varit på ett möte med Vägföreningen och under tiden började jag med lördagskrysset. Först nere till höger och så arbetar jag mig vidare upppåt. Långordet längst till vänster, det är min absolut min sämsta gren och det brukar husets herre fixa.

När inte Morgonstudion är igång, blir det TV 4 på morgonen.
Där visas ett reportage om hur Alzheimer kan drabba någon som är alldeles för ung .., i det här fallet en femtioårig man som en gång arbetat som pilot.

Oj, oj .., mest hela tiden sitter jag och håller andan .., det är så mycket igenkänning, även om mamma drabbades femton, tjugo år senare än den här mannen, jag menar, rent åldersmässigt. Det är ett gripande reportage och en finstämd intervju av Jenny Strömstedt; då såväl mannen som hans hustru finns i studion och svarar på frågor. Så mycket igenkänning! Så mycket sorg!

(Bilden på mamma och Frida Lundström - som var blind -  kommer från malåsidan).

Det är väl ungefär så här det kan bli. I alla fall i början.
Och mannen vittnar om sorgen att förlora sitt körkort; att han, som flugit såväl Viggen som SAS-plan, inte får köra bil. Ja, det kan man ju förstå, att det måste ta på självkänslan.

Från vännen i Falun (tack Ingrid!) kommer ett intressant urklipp som handlar om fascinationen av fönster.
Ja, man kan fundera på vad det beror på?
Jag minns många fönster.

Ett badrumsfönster i ett sommarhus på Fyn, i Danmark.
Det var ett stort kvadratiskt fönster och man kunde titta ut mot en äng och jag tänkte att så skulle vilja ha det (men har aldrig fått det). Hemma i Malå hade vi ett badrumsfönster höööögt uppe och om man stod och balanserade på kanten av badkaret kunde man se ut. Där stod jag någon gång på 60-talet och såg lagret hos Bergströms Järn brinna upp. Eller jag såg lågorna. Och röken. Det var en kväll.
Från badrumsfönstret kunde man också se Tjamstaberget.

Ett annat fönster.
Vi har då varit på bilsemester i södra Spanien och på väg hem stannar vi till just vid den franska gränsen - ja, vi befinner oss i Frankrike - och i en ombyggd lagård eller ett stall, finns en pizzeria.
Där är en stor matsal och en trappa upp till det som en gång kanske varit ett loft, och där, längst uppe i trappan, ligger en hund och sover.
En liten gästtoalett finns också, med tavlor på väggen. Motivet är rosor.
Och så finns ett litet, litet fönster och glaset är så där så man inte kan se ut, men det finns där och där utanför går hönsen och kacklar.
Jag tänker samma sak då: att så skulle jag vilja ha det.

Idag är det  n ä s t a n  på pricken fem veckor kvar tills vi reser till Liverpool.
Fem veckor och en dag, närmare bestämt.
Den här bilden är från London.

Och den här. Lägg märke till mannen längst till vänster.
Kanske består gruppen av arbetskamrater som nu är ute på vift?

Nu ska jag i alla fall fixa lunch som idag blir färsfyllda paprikor.
När hade vi det sist? Det måste vara flera år sedan.
En rödkålssallad ska fixas .. , med färska broccolibitar i och solrosfrön, allt kryddat med färskpressad citron, lite olja och flingsalt. Några spenatblad ska också få följa med. Solroskärnor också.

Och så kan jag meddela att seglarmannen som gick på grund utanför Skallkroken, han lämnade  hamnen i onsdags och beslöt att ändra kurs, tog sikte på Köpenhamn och tänker därefter följa den tyska kusten, ja, det var i alla fall  e n   plan. Och seglatsen över till den danska huvudstaden hade tydligen gått geschwindt - i bra fart - och där är han nu framme. Tydligen hade han inte fått fatt i det chip som skulle ge honom sjökortet i mobilen, men det gick uppenbarligen bra ändå.
Nu vet ni det.

Dagens fönster ...

Dom där dagarna i Stockholm i fjol i september.
Alla möten.
Biljettkontrollanten på båten som så öppenhjärtigt berättade om svårigheten att träffa Den Rätta.
Om kvinnorna som numera verkar ha så stora krav. Kroppen ska vara perfekt .., det ska vara magrutor och muskler och bra jobb med hög lön och allt sånt.
Vad skulle han ha att komma med? säger han.

Under dom tre dagarna hinner jag åka säkert tio gånger med samma båt.
Den unge mannen blir som en bekant.

Perfekt för mig ...

P1-Morgon med Parisa Höglund som pruducent och Mikael Kulle som programledare.
En i mina ögon bra mix av nyheter.

Och ja, jag ÄLSKAR P1-morgon!
Vaknar ofta vid fem .., då är det nästan alltid reprissändning av något program, men sen vid sex tar det här programmet vid och det är bara så bra.

Perfekt för den som är är morgonpigg eller i alla fall inte behöver lämna sängvärmen den tiden.

Svettigt ....

Vad ni än gör, testa inte att lägga in ett nytt språk i mobilen, bara för att det verkar lite roligt.
Det var vad jag gjorde. Kinesiska, dessutom. Jag tänkte att jag liksom skulle se hur det såg ut när man skriver på kinesiska .. men de skulle jag inte ha gjort.
När jag sedan skulle gå tillbaka till den svenska versionen, ja, då blev det aningen svettigt.

Lade ut en blänkare på facebook där jag undrade om någon som har en Iphone 10 kunde tänka sig att mejla mig, så kunde jag få se hur originalversionen på språkinställningar ser ut och sen - möjligen - kunna gissa mig vidare.

Det tog inte lång stund förrän underbare Peter från Upplands Väsby - god vän till äldsta dottern och hennes man - hörde av sig!! Jodå, han hade en likadan mobil och med hjälp av honom, så ordnade det sig. Varje klick på en rad, kändes som om jag hade en missil i handen .. jag visste ju inte vad som stod där när jag klickade.

Men nu är det fixat.
Och medalj ska han få, den alltid så omtänksamme Lunkan!

Dagens fönster ....

Bildtexten lyder: "När konsten att odla övervinner omständigheterna. (Tredje våningen)".

Den som tittade upp och tog fram håven var den här madamen.
(Härligt inlägg om kökstankar, för övrigt).

Onsdag ....

Det var det som förr om åren betydde "ledig dag" och det sitter - på nåt konstigt vis - i.
Jo, det känns som en alldeles ledig dag!

Och för första gången på det som känns som en evighet, är det alldeles vindstilla ute!
Tog Harry på promenad ..., förundrades över stillheten och efteråt, när jag slog mig ner i en trädgårdsstol och satt och tittade på småfåglarna vilka flög fram och åter och snabbt tömde fröautomaten, kunde jag till och med höra lite kvitter.
Lite, lite, men ändå.
Och en stor gröngöling flög förbi och slog sig ned i björken hos grannen; den där björken som ser ut att ska blåsa omkull var höst, men inte gör det.

Igår besök hos en kund från affären.
Ett hem nära havet. Änka sedan några år tillbaka.
Överallt fotografier av familjemedlemmar från förr eller nu .., den vanvettigt stilige maken - i yngre upplaga - fanns på bild på kylskåpsdörren ...,tillsammans med barnbarnsteckningar och en inbjudan till fest från i somras.

På väggen den här tavlan, fast i provtryck.
Konstnärens namn var Sven Jonsson, en i Halmstadgruppen, men dittills okänd för mig.
U n d e r b a r, var den och jag kan omöjligen säga varför. Kanske färgerna.

På Instagram ser jag att Greta Thunberg träffat Barack Obama som säger sig beundra den unga svenskan. Det gör för övrigt jag med.
Varför?

Ja, kanske mest för att hon går sin egen väg.
Och så tänker jag att mycket måste bero just på denna Greta; denna unga flicka som en dag slår sig ned på marken med en skylt som handlar om klimatet och så startar en  l a v i n .., och jag ser bilder från städer runt om i världen ., tusen och åter tusentals ungdomar som marscherar för nånting dom tror på och allt börjar med en ung flicka från Sverige.

Om Greta hade utstrålat sex appeal och haft  plutmun och ja .., så där som många unga flickor vill framställa sig, hade budskapet gått fram lika bra då? Jag tror inte  det.
Jag tror att det är Gretas icke-inställsamma-attityd och allvar .., som smittar av sig.

På bilden expresident Obama.
Ja, han ser  v e r k l i g e n  ut att beundra Greta.
Eller inte.
(Mest liknar han Henke Larsson).

Får ett meddelande i inkorgen.
Har jag öppnat för solfångarna?
Svar: ja.

Och ett sms kommer nästan samtidigt.
Det är Eva från Tyresö som nu klarat av bronkoskopin (undersökningen gick bra) och hon berättar att i morgon kommer dom ner till landet Halland och jag skriver att det blir bra och lovar att ha middagen klar. Att komma till ett tomt kylskåp kanske inte är så trevligt.

Och ännu tidigare idag .., bilder från alla barnen.
Där är ett militärtält i Mali - ett slags dubbelrum där allt, utom våningssängen - tycks vara i plast.
En annan bild: utsikten från en balkong på tionde våningen i nordöstra Irak .., och ännu en bild, av Allkrydda med svensk text, men inhandlad i en lokal butik.
Den fjärde bilden visar hunden Charlie som tillsammans med matte (som arbetat natt) är ute i skogen och rullar sig på marken .., utom sig av glädje!
Vuxna barn med egna liv.

Nu ska jag ägna mig åt mitt liv.
Att putsa fönster, till exempel.
(Då ringer mobilen! Grannen som åkte in akut till sjukhuset igår, är nu opererad för brusten blindtarm och nåt annat och får komma hem i övermorgon. Det var ju tur att det gick så bra!!)

// Läste detta nyss och tyckte om det. Det handlar om längtan efter det onåbara.

Dagens fönster ....

Ulrika hittar gamla bilder och skickar dom också.

Det går bra det!

(Och jag som nästan-får-ångest-av-stängda-fönster ..., klarar det ändå!).

Tack Ulrika!

Igenkänning ....

S o m  jag log när igår på Instagram läste Sven Teglunds krönika som handlar om livet som pensionär. Han har fångat det på  p r i c k e n! Och raderna om hur man på ett smart sätt förkortar livet .., då log såväl pv som jag själv!

Ja, nu är ju vi människor inte stöpta i samma form, men för många är det säkert så som Sven beskriver det.

Krönikan kan man finna i tidningen Kyrknyckeln och här finns en länk till hans insiktsfulla rader.
(Man får klicka på den undre bilden och sedan bläddra sig fram ...).

Heja dig, Sven!!

Texten finns också på Svens instagramkonto och där var den, i alla fall för mig, enklare att läsa.
Kontot heter helt enkelt sventeglund

Dagens fönster ...

Råkade posta ett sms-meddelande fel igårmorse och det hamnade hos madamen i Bergslagen, hon som är en sån rackare på att odla chili och som hade en så vacker blogg!
Kommer ni ihåg ...?
Just det.

Och några sekunder efter felskicket kom så den  här fönsterbilden.
Tack Birgitta!
Ser att du är redo med decemberpyntet, ja, det är bra att vara ute i god tid.

God Jul!!

Här och nu .....

Det lär vara efterdyningarna av stormen Darion som just nu är på besök och det kan jag säga att här gäller det att hålla i hatten när man går ut! Tog med mig Harry och gick ner till stranden - som inte längre fanns till - men den uppenbarar sig väl när allt lugnat ner sig och besöket tackat för sig.

Det var som om havet tänkte skölja upp över land .., så stora var vågorna och rent omöjligt var det att stå upprätt och ha ett fast grepp om mobilen!

Bäst ändå .., luften var mild, nästan ljummen .., och fåglarna fladdrade omkring lite hur som helst; hade det knepigt att hålla någon rak kurs.

Filmtips ....

Monet tipsar om en dokumentär som hon tror att jag skulle tycka om.
Det gjorde jag  v e r k l i g e n.

Filmen heter "Konsten att städa" och är gjord av suveräna Nina Hedenius (som även gjort "Gubben i stugan" om den ensamme mannen som mest sitter vid sitt köksbord och lyssnar till väderleksrapporten. Som jag tyckte om den!)

Och jag är helt förvissad om att många av bloggvännerna skulle tycka om även den här!
Och precis som stickerskan som snart flyttar ut på landet och helst av allt vill bo i skogen - så enkelt som möjligt - säger Wally Pettersson exakt likadant.

Här finns en länk till filmen!

Och tack för tipset!
(Strax efter den här dokumentären, kommer på SVT filmen om Rebellkirurgen. Den är lika fantastisk).

Stort grattis förresten till Nina Hedenius, som just idag fyller 77 år.

Dagens fönster ....

Från Siggebohyttans bergmansgård kommer den här bilden.

Sååå vilsam.

Så vacker!

Tack Ulrika!

Och en ny blogg ....

Hur intressant som helst att läsa den.
Särskilt för den som varit med - på det ena eller andra sättet -.

Utryckning ....

Det blåser nåt hemskt och från Skallkrokens hamn har det kommit mejl där båtägarna uppmanats se  till sina förtöjningar, då vattenståndet höjts med en meter.
Oj, hur det låter när vi kommer dit ner!!!  Det smattrar och smäller och vattnet liksom forsar in i hamnen; så känns det och så ser det ut.

På väg hem börjar pv prata om stormen Dorian - den som härjade på Bahamas och annorstädes - och om huset vi bor i ens skulle hålla för såna vindhastigheter? Nej, det tror han inte. Säkerligen skulle taket flyga av, garanterat altantaket och kanske skorstenen också?
"Här i Sverige har vi ju inte anpassat byggnader för såna orkaner .., men tänk om det skulle bli så ...!" säger han.
Att vi får orkaner alltså.

Sånt kan man fundera på.

Ett eftermiddagsfönster från ...

Så här skriver ellem: "En höstsöndag i stugan med regn och blåst därute.
Skönt med brasa".

Ja, det hade kunnat vara här i Halland, säger jag.