Och pv är nog den lyckligaste mannen just nu - i alla fall på Ejdervägen -.
Det gäller båten förstås.
Den är hans.
söndag 29 september 2019
Skåne tur och retur ....
Och hur blir det då?
Jo, båt-titt i Landskrona och salta vindar och sen Malmö och en liten krabat som fått sin första tand (som vi a b s o l u t inte fick titta på! nej, munnen kneps ihop) ..., det blir thaimat och småpojkskräk och en mamma som passar på att dammsuga när barnvakt dyker upp .., kläder i ministorlek på torkställning i rummet .., knubbiga små händer och fascinationen över en svart fyrbent varelse med svans. V a d kan detta vara?
Lite skräck. Lite nyfikenhet. Vill gärna röra, men bara på avstånd.
Det blir också inköp av den vackraste blombukett jag nästan sett (som en brudbukett) och expediten säger "men ååå, den passar dig perfekt, matchar din jacka!" och det blir ett letande efter en toalett inne på Ica Maxi stormarknad i Löddeköpinge och det blir också upptäckten att män fortfarande skvätter omkring sig när dom kissar .., såå mycket pink på golvet!!
Men också strålande sol.
Och i Malmö .., balkongstund med en liten krabat som fascinerat tittar på lite större killar - såna som kanske är i sjuårsåldern - vilka spelar fotboll på innergården och där kommer två små hundar och på några bänkar sitter fyra unga mammor med sina småttingar och pratar.
Solen skiner.
I Limhamn köper vi hämtmat från thairestaurangen snett mitt emot Wesleys kyrka (och jag har hela tiden en känsla av att jag i mitt tidigare liv en gång lämnat av mamma just där, vid kyrkan) och jag har valt tigerräkor i nån röra med koriander och andra grönsaker, pv och krabatens mamma har nånting annat - hon väljer nudlar - och Harry får ingenting.
Det är spännande för en hund - van vid stillheten och bristen på människor i sin vanliga tillvaro - att titta ut genom ett fönster i landet Skåne och där upptäcka allt som rör sig på innergården. Kanske finns där en lust att vara med? Att få springa som man vill och jagaen boll, tillsammans med dom där småhundarna?
På hemväg - då regnar det - sover Harry gott.
Vi ser enorma flyttfågelsträck bölja fram och tillbaka över himlen .., och innan vi är hemma har mörkret fallit och från bilradion hörs flera varningar om två älgar på E6:an och nånstans i Halland springer en lös ko på vägen.
Livet.
Ungefär så kan det vara.
Och hur blir det då?
Jo, båt-titt i Landskrona och salta vindar och sen Malmö och en liten krabat som fått sin första tand (som vi a b s o l u t inte fick titta på! nej, munnen kneps ihop) ..., det blir thaimat och småpojkskräk och en mamma som passar på att dammsuga när barnvakt dyker upp .., kläder i ministorlek på torkställning i rummet .., knubbiga små händer och fascinationen över en svart fyrbent varelse med svans. V a d kan detta vara?
Lite skräck. Lite nyfikenhet. Vill gärna röra, men bara på avstånd.
Det blir också inköp av den vackraste blombukett jag nästan sett (som en brudbukett) och expediten säger "men ååå, den passar dig perfekt, matchar din jacka!" och det blir ett letande efter en toalett inne på Ica Maxi stormarknad i Löddeköpinge och det blir också upptäckten att män fortfarande skvätter omkring sig när dom kissar .., såå mycket pink på golvet!!
Men också strålande sol.
Och i Malmö .., balkongstund med en liten krabat som fascinerat tittar på lite större killar - såna som kanske är i sjuårsåldern - vilka spelar fotboll på innergården och där kommer två små hundar och på några bänkar sitter fyra unga mammor med sina småttingar och pratar.
Solen skiner.
I Limhamn köper vi hämtmat från thairestaurangen snett mitt emot Wesleys kyrka (och jag har hela tiden en känsla av att jag i mitt tidigare liv en gång lämnat av mamma just där, vid kyrkan) och jag har valt tigerräkor i nån röra med koriander och andra grönsaker, pv och krabatens mamma har nånting annat - hon väljer nudlar - och Harry får ingenting.
Det är spännande för en hund - van vid stillheten och bristen på människor i sin vanliga tillvaro - att titta ut genom ett fönster i landet Skåne och där upptäcka allt som rör sig på innergården. Kanske finns där en lust att vara med? Att få springa som man vill och jagaen boll, tillsammans med dom där småhundarna?
På hemväg - då regnar det - sover Harry gott.
Vi ser enorma flyttfågelsträck bölja fram och tillbaka över himlen .., och innan vi är hemma har mörkret fallit och från bilradion hörs flera varningar om två älgar på E6:an och nånstans i Halland springer en lös ko på vägen.
Livet.
Ungefär så kan det vara.
Dagens fönster ...
.... ja, det fångades i Lundåkrahamnen i Landskrona, där vi igår tittade på den segelbåt som pv ..., ja, man kan nog säga, fallit för. Ja, det gjorde jag med, för den delen.
Båten är sååå mycket fräschare än den han har nu och så mycket rymligare.
Bättre utrustad. Alldeles ny gasolspis med ugn, skåpluckor som fungerar att skjuta åt sidan (bara en sån sak!) och all möjlig teknisk utrustning. Fräscha dynor .., toalett och handfat och fin och ny sprayhood (kapellet som blir till ett vindskydd/solskydd).
Säljaren visar sig vara en dansk familj - herr och fru - vilka båda arbetar på Kastrups flygplats och båda vittnar om hur många som nu kommer att påverkas av konkursen hos Thomas Cook. Frun som kanske är i mitten av de femtio, har svåra problem med sitt ena knä och därför ska nu båten säljas då hennes handikapp krånglar till det betydligt. Att ta sig ombord på en segelbåt i vanliga fall kan vara nog så knepigt .., är man stel och har ont, ja, den problematiken känner jag till.
"Jag lägger alltid till med aktern mot kajen, eller - om det är möjligt - långsides, så är det enklare för Lone", förklarar mannen.
Och mannen är grundligheten personifierad och visar allt i nån slags ordning .., han berättar vad som har åtgärdats på båten sedan han tog över den och det är bilddokumentation och ja, det är inget annat än imponerande.
En sak har jag i alla fall konstaterat efter min knappa tid till sjöss .., man är inte ensam när det gäller detta att krångla sig ombord, särskilt om man kommit upp i åren. Så här såg det ut i Landskrona och alla dessa pallar får mig alltid att smajla .., kanske mest åt min egen tidigare oro.
Och man vänjer sig.
Mellan båtarna på bilden går smala "stänger"/spångar och nu kan jag promenera på en sån och ta mig på båten, det fanns ju inte på kartan första sommaren!
Nå, men hur blir det nu med båten?
Jo, idag ska beslutet tas (jag tror redan att det är taget) och om det är möjligt, tänker pv i så fall segla hem den till helgen. Och jag har tilldelats äran att på släp forsla hem båtvaggan i delar. Det kan jag säga, då blir det enbart till att köra rakt fram.
Så var det.
.... ja, det fångades i Lundåkrahamnen i Landskrona, där vi igår tittade på den segelbåt som pv ..., ja, man kan nog säga, fallit för. Ja, det gjorde jag med, för den delen.
Båten är sååå mycket fräschare än den han har nu och så mycket rymligare.
Bättre utrustad. Alldeles ny gasolspis med ugn, skåpluckor som fungerar att skjuta åt sidan (bara en sån sak!) och all möjlig teknisk utrustning. Fräscha dynor .., toalett och handfat och fin och ny sprayhood (kapellet som blir till ett vindskydd/solskydd).
Säljaren visar sig vara en dansk familj - herr och fru - vilka båda arbetar på Kastrups flygplats och båda vittnar om hur många som nu kommer att påverkas av konkursen hos Thomas Cook. Frun som kanske är i mitten av de femtio, har svåra problem med sitt ena knä och därför ska nu båten säljas då hennes handikapp krånglar till det betydligt. Att ta sig ombord på en segelbåt i vanliga fall kan vara nog så knepigt .., är man stel och har ont, ja, den problematiken känner jag till.
"Jag lägger alltid till med aktern mot kajen, eller - om det är möjligt - långsides, så är det enklare för Lone", förklarar mannen.
Och mannen är grundligheten personifierad och visar allt i nån slags ordning .., han berättar vad som har åtgärdats på båten sedan han tog över den och det är bilddokumentation och ja, det är inget annat än imponerande.
En sak har jag i alla fall konstaterat efter min knappa tid till sjöss .., man är inte ensam när det gäller detta att krångla sig ombord, särskilt om man kommit upp i åren. Så här såg det ut i Landskrona och alla dessa pallar får mig alltid att smajla .., kanske mest åt min egen tidigare oro.
Och man vänjer sig.
Mellan båtarna på bilden går smala "stänger"/spångar och nu kan jag promenera på en sån och ta mig på båten, det fanns ju inte på kartan första sommaren!
Nå, men hur blir det nu med båten?
Jo, idag ska beslutet tas (jag tror redan att det är taget) och om det är möjligt, tänker pv i så fall segla hem den till helgen. Och jag har tilldelats äran att på släp forsla hem båtvaggan i delar. Det kan jag säga, då blir det enbart till att köra rakt fram.
Så var det.
lördag 28 september 2019
Kvällsmöte ....
Bilden från Sveriges Radio.
Varje söndagmorgon vid åttatiden, efter nyheterna, brukar jag lyssna till Söndagsintervjun i P1 med Martin Wicklin som intervjuare. Igårkväll kunde jag gå in på nätet och lyssna i förväg och gäst var Joakim Thåström.
Till Joakim Thåström har jag egentligen inget förhållande alls. Jag har inte varit punkare och jag lyssnade inte till Ebba Grön eller Imperiet, men visst hade jag koll på vem han var eller är, i alla fall kände jag ju till honom så där rent allmänt.
Martin Wicklin, han är en sån där intervjuare som lyckas lirka upp låsta dörrar och han gör det på ett så finurligt sätt. Det har jag ofta tänkt, men ännu mera efter intervjun med den något bångstyrige Joakim Thåström som reglar dörrar och sedan ställer dem på glänt.
Det blev en annorlunda intervju och i mina ögon: väldigt intressant.
Men minst lika intressant är det att lyssna till en podcast där Martin Wicklin berättar om sig själv och konsekvensen av ett reportage han gjorde i TV4:s Kalla fakta; ett reportage/program där det blev mycket ryggdunkande och tårta för att fira programmet, men hur det hela tog en helt annan vändning för Martin Wicklin själv.
Här är den podden.
Bilden från Sveriges Radio.
Varje söndagmorgon vid åttatiden, efter nyheterna, brukar jag lyssna till Söndagsintervjun i P1 med Martin Wicklin som intervjuare. Igårkväll kunde jag gå in på nätet och lyssna i förväg och gäst var Joakim Thåström.
Till Joakim Thåström har jag egentligen inget förhållande alls. Jag har inte varit punkare och jag lyssnade inte till Ebba Grön eller Imperiet, men visst hade jag koll på vem han var eller är, i alla fall kände jag ju till honom så där rent allmänt.
Martin Wicklin, han är en sån där intervjuare som lyckas lirka upp låsta dörrar och han gör det på ett så finurligt sätt. Det har jag ofta tänkt, men ännu mera efter intervjun med den något bångstyrige Joakim Thåström som reglar dörrar och sedan ställer dem på glänt.
Det blev en annorlunda intervju och i mina ögon: väldigt intressant.
Men minst lika intressant är det att lyssna till en podcast där Martin Wicklin berättar om sig själv och konsekvensen av ett reportage han gjorde i TV4:s Kalla fakta; ett reportage/program där det blev mycket ryggdunkande och tårta för att fira programmet, men hur det hela tog en helt annan vändning för Martin Wicklin själv.
Här är den podden.
Dagens fönster ...
... fångades i Port de Soller på Mallorcas västra kust och det var Babsan i Uppsala (men inte just då) som hade storhåven redo!
Tack Barbro!
... fångades i Port de Soller på Mallorcas västra kust och det var Babsan i Uppsala (men inte just då) som hade storhåven redo!
Tack Barbro!
Dagens fönster ....
I förrgår en fönsterbild från Portugal ..., igår ett från Mallorca .., och idag ett vackert grönfärgat hus från Nora.
Det ser ut som ett gammalt kapell .., undrar just om det inte talats i tungor där inne?
Hur som .., så var det den här madamen som hade håven redo.
Tack! säger jag.
I förrgår en fönsterbild från Portugal ..., igår ett från Mallorca .., och idag ett vackert grönfärgat hus från Nora.
Det ser ut som ett gammalt kapell .., undrar just om det inte talats i tungor där inne?
Hur som .., så var det den här madamen som hade håven redo.
Tack! säger jag.
fredag 27 september 2019
Debut i ny filmklubb ....
Igår var det så dags för debut i den för mig nya filmklubben med namnet Halmstad Ciné Club.
Samma biograf - Röda Kvarn i Halmstad - men en annan salong.
En stor skål med suga-länge-på-karameller fanns vid ingången och grundaren av klubben tog emot vid dörren, tillsammans med en kvinna som kanske var - eller är - hans hustru.
Precis som i Halmstad Filmstudio så var där i det närmaste fullsatt i salongen.
Jag slog mig ned i mitten och fick ett par i min ålder till höger om mig och två kvinnor i samma ålder på min vänstra sida. En snabb blick bakåt och runt omkring fick mig att gissa på en medelålder kring sjuttio år och jag tänkte att ungdomar går förstås i skolan och medelålders människor har väl fullt upp med arbete den tiden på dagen och så detta att min generation är vana vid biobesök och tycker kanske bättre om att se en film sittandes i en mörk biograf, än hemma i soffan?
Kanske, kan det vara så?
Det blev lite filmprat med kvinnan på min högra sida.
Hon och hennes man hade i många år varit trogna Halmstad Filmstudio, men tyckte att det blev lite väl eländiga filmer (läs: såna som befrämjar ens tungsinne) och nu hoppades dom väl på något annat.
Personligen tyckte jag oerhört bra om förra årets urval av filmer .., mer än hälften gav jag närapå full pott!
Presentationen av själva filmen var längre än den hos Filmstudion, det var väl egentligen den enda skillnaden, ja, och så godiset.
Hur var nu den här filmen?
(Trailern här ovanför är på italienska, men jag lägger in den ändå).
Ja, hade paret på min högra sida hoppats på "något annat", så blev nog besvikelsen stor.
Inte så att det var deppigt värre, men inte långt ifrån.
Själv hade jag svårt med ständiga över-hela-filmduken-flimrande-närbilder där ungdomarna dansar förbi i olika balettpositioner och det hände gång på gång att jag fick blunda; det blev för tröttsamt för ögonen.
Helt fantastiska skådespelare .,. främst huvudrollsinnehavaren Lara (som föds som pojke men känner sig som en kvinna och på så sätt påbörjar hormonbehandling inför ett könsbyte), suveränt spelad av en ung belgisk amatör - Victor Polster-.
Laras pappa spelas av Arieh Worthalter, född 1985 (för övrigt samma datum som min pappa, på Marie Bebådelsedag) och han agerar verkligen på ett i mina ögon trovärdigt sätt! Eller så påverkas man för att han tycks så klok och sympatisk.
Himla bra var också Valentijn Dhaenens som spelade nån slags .., ja, kurator eller läkare kanske, jag begrep inte vilket.
Girl har fått många utmärkelser, här vid utdelningen av en av dem - i Cannes -.
Och själva handlingen: ja, den visar alltså komplexiteten i detta att inte vara bekväm i sin kropp och om gången med ett könsbyte och hormonbehandling och allt vad det innebär.
Den visar också betydelsen av en stöttande och icke dömande omgivning.
Mitt betyg?
Ja, på en tiogradig skala ger jag den .... en åtta.
Varför inte full pott?
Nej, jag hade svårt med dom väldiga närbilderna och flimret av ben och fötter, även om jag inser att det ju tillhör själva handlingen.
Obs! Här en intervju med regissören Lucas Dhont, där han berättar om hur det gick till när det var dags för casting och hur man äntligen fann rätt person att gestalta Lara.
(Det pratas bland annat flamländska i filmen och det är helt otroligt så mycket man då förstår, utan att man behöver titta på texten! Nästa veckas film är den här.)
Igår var det så dags för debut i den för mig nya filmklubben med namnet Halmstad Ciné Club.
Samma biograf - Röda Kvarn i Halmstad - men en annan salong.
En stor skål med suga-länge-på-karameller fanns vid ingången och grundaren av klubben tog emot vid dörren, tillsammans med en kvinna som kanske var - eller är - hans hustru.
Precis som i Halmstad Filmstudio så var där i det närmaste fullsatt i salongen.
Jag slog mig ned i mitten och fick ett par i min ålder till höger om mig och två kvinnor i samma ålder på min vänstra sida. En snabb blick bakåt och runt omkring fick mig att gissa på en medelålder kring sjuttio år och jag tänkte att ungdomar går förstås i skolan och medelålders människor har väl fullt upp med arbete den tiden på dagen och så detta att min generation är vana vid biobesök och tycker kanske bättre om att se en film sittandes i en mörk biograf, än hemma i soffan?
Kanske, kan det vara så?
Det blev lite filmprat med kvinnan på min högra sida.
Hon och hennes man hade i många år varit trogna Halmstad Filmstudio, men tyckte att det blev lite väl eländiga filmer (läs: såna som befrämjar ens tungsinne) och nu hoppades dom väl på något annat.
Personligen tyckte jag oerhört bra om förra årets urval av filmer .., mer än hälften gav jag närapå full pott!
Presentationen av själva filmen var längre än den hos Filmstudion, det var väl egentligen den enda skillnaden, ja, och så godiset.
Hur var nu den här filmen?
(Trailern här ovanför är på italienska, men jag lägger in den ändå).
Ja, hade paret på min högra sida hoppats på "något annat", så blev nog besvikelsen stor.
Inte så att det var deppigt värre, men inte långt ifrån.
Själv hade jag svårt med ständiga över-hela-filmduken-flimrande-närbilder där ungdomarna dansar förbi i olika balettpositioner och det hände gång på gång att jag fick blunda; det blev för tröttsamt för ögonen.
Helt fantastiska skådespelare .,. främst huvudrollsinnehavaren Lara (som föds som pojke men känner sig som en kvinna och på så sätt påbörjar hormonbehandling inför ett könsbyte), suveränt spelad av en ung belgisk amatör - Victor Polster-.
Laras pappa spelas av Arieh Worthalter, född 1985 (för övrigt samma datum som min pappa, på Marie Bebådelsedag) och han agerar verkligen på ett i mina ögon trovärdigt sätt! Eller så påverkas man för att han tycks så klok och sympatisk.
Himla bra var också Valentijn Dhaenens som spelade nån slags .., ja, kurator eller läkare kanske, jag begrep inte vilket.
Girl har fått många utmärkelser, här vid utdelningen av en av dem - i Cannes -.
Och själva handlingen: ja, den visar alltså komplexiteten i detta att inte vara bekväm i sin kropp och om gången med ett könsbyte och hormonbehandling och allt vad det innebär.
Den visar också betydelsen av en stöttande och icke dömande omgivning.
Mitt betyg?
Ja, på en tiogradig skala ger jag den .... en åtta.
Varför inte full pott?
Nej, jag hade svårt med dom väldiga närbilderna och flimret av ben och fötter, även om jag inser att det ju tillhör själva handlingen.
Obs! Här en intervju med regissören Lucas Dhont, där han berättar om hur det gick till när det var dags för casting och hur man äntligen fann rätt person att gestalta Lara.
(Det pratas bland annat flamländska i filmen och det är helt otroligt så mycket man då förstår, utan att man behöver titta på texten! Nästa veckas film är den här.)
Dagens fönster ...
När Gerd i Norsjö var på semester i Kokkari på Samos, passade hon på att fånga några fönster och en av bilderna som kom, det var på hotell Lefteris och det kanske inte var avsett som fönsterbild, mera som att "här har du Elisabet, det var ju här du bodde med Emil ...?"
Ja, precis så var det.
Första gången jag bodde på det här underbara lilla (och mycket enkla) hotellet, det som ligger alldeles vid - eller på - stenstranden, det var tillsammans med en då väldigt ung Emil. Kanske var han sju, åtta år? Kent från Växjö gjorde oss sällskap, men bodde på ett hotell snett över gatan; ett hotell som till synes var såååå mycket elegantare, men där han höll på att förgås av värmeslag.
Emil och jag själv hade ju havsutsikt och det fläktade nåt så ljuvligt från havet om nätterna!
Några år senare blev det samma hotell igen; nu med pv i sällskap.
En vecka var vi borta och jag hade överdjävulsk tandvärk hela tiden och mest hela dagarna ägnades åt att leta efter en jourtandläkare. Ett helvete rent ut sagt.
Skulle jag kunna bo på hotell Lefteris ännu en gång?
Tveklöst "ja!"
När Gerd i Norsjö var på semester i Kokkari på Samos, passade hon på att fånga några fönster och en av bilderna som kom, det var på hotell Lefteris och det kanske inte var avsett som fönsterbild, mera som att "här har du Elisabet, det var ju här du bodde med Emil ...?"
Ja, precis så var det.
Första gången jag bodde på det här underbara lilla (och mycket enkla) hotellet, det som ligger alldeles vid - eller på - stenstranden, det var tillsammans med en då väldigt ung Emil. Kanske var han sju, åtta år? Kent från Växjö gjorde oss sällskap, men bodde på ett hotell snett över gatan; ett hotell som till synes var såååå mycket elegantare, men där han höll på att förgås av värmeslag.
Emil och jag själv hade ju havsutsikt och det fläktade nåt så ljuvligt från havet om nätterna!
Några år senare blev det samma hotell igen; nu med pv i sällskap.
En vecka var vi borta och jag hade överdjävulsk tandvärk hela tiden och mest hela dagarna ägnades åt att leta efter en jourtandläkare. Ett helvete rent ut sagt.
Skulle jag kunna bo på hotell Lefteris ännu en gång?
Tveklöst "ja!"
torsdag 26 september 2019
Vad jag såg ....
.... på långrundan med harry.
Och det blev varmt i sticketröjan och så pass vind att håret stod åt alla håll och kanter (klippning på måndagmorgon!) och jag mötte en man och en kvinna och vi pratade om hur knepigt det är gå längs kustvägen där det helt saknas vägren och nästan hemma mötte jag två män - en av dem kund i affären och vi hejade - och jag konstaterade att Ecke och Britt inte är på plats.
Och jag vet att det är inte perfekt skärpa på bilderna .,. jag borde ha läsglasögonen på nästippen i stället för på huvudet.
.... på långrundan med harry.
Och det blev varmt i sticketröjan och så pass vind att håret stod åt alla håll och kanter (klippning på måndagmorgon!) och jag mötte en man och en kvinna och vi pratade om hur knepigt det är gå längs kustvägen där det helt saknas vägren och nästan hemma mötte jag två män - en av dem kund i affären och vi hejade - och jag konstaterade att Ecke och Britt inte är på plats.
Och jag vet att det är inte perfekt skärpa på bilderna .,. jag borde ha läsglasögonen på nästippen i stället för på huvudet.
Fullt upp ....
Det är precis så där som Sven Teglund skrev i sin krönika - den som handlade om hur livet kan te sig när man lämnat yrkeslivet - att allt man gör blir till projekt. Att det som tidigare gjordes vid sidan om.., det får nu en eget liv. Just så känns det.
Idag är det mycket på agendan.
Långrastning av harry, sopplunch hos friherrinnan, en sväng till Lantmännen i Harplinge för att köpa solrosfrö till fåglarna, därefter raka spåret in till Halmstad, då är det filmvisning på Röda Kvarn och så hemåt, nu till Haverdal och middag hos Eva från Tyresö och hennes halvlånge man.
Filmen som visas idag är den här.
Over and out!
Det är precis så där som Sven Teglund skrev i sin krönika - den som handlade om hur livet kan te sig när man lämnat yrkeslivet - att allt man gör blir till projekt. Att det som tidigare gjordes vid sidan om.., det får nu en eget liv. Just så känns det.
Idag är det mycket på agendan.
Långrastning av harry, sopplunch hos friherrinnan, en sväng till Lantmännen i Harplinge för att köpa solrosfrö till fåglarna, därefter raka spåret in till Halmstad, då är det filmvisning på Röda Kvarn och så hemåt, nu till Haverdal och middag hos Eva från Tyresö och hennes halvlånge man.
Filmen som visas idag är den här.
Over and out!
Dagens fönster ....
"Godmorgon! Här blickar man ut genom ett fönster i det gamla karmelitklostret i Bussaco (Portugal) mot det skräckinjagande jaktslottet som kungen lät bygga på artonhundratalet, efter att klosterordnarna förbjudits."
Ps. De gula väggarna är klostrets, av slottet ser man ett torn och ett fönster i bakgrunden. Ds.
Tack Anna/annannan!!
"Godmorgon! Här blickar man ut genom ett fönster i det gamla karmelitklostret i Bussaco (Portugal) mot det skräckinjagande jaktslottet som kungen lät bygga på artonhundratalet, efter att klosterordnarna förbjudits."
Ps. De gula väggarna är klostrets, av slottet ser man ett torn och ett fönster i bakgrunden. Ds.
Tack Anna/annannan!!
onsdag 25 september 2019
Löningsdag ....
Ja, egentligen inte, för pensionen kommer den artonde, men från extrajobbet i affären blir det som vanligt den tjugofemte. Vad gör man då? Betalar räkningar och skickar mindre summor än tidigare till hjälporganisationer ., tänker att om en miljon människor skänker femtio kronor till Operation Smile eller Hjärnfonden eller vad som helst, så blir det mycket pengar. Men barnhemmet i Ghana får som förut.
Och jag delar upp på olika konton, precis som när Emma och jag själv var på semester i Grekland och jag hade fördelat pengarna i tretton olika kuvert .., och det fungerade perfekt! Och eftersom jag har valt att ta ut tjänstepensionen på fem år (istället för t.ex livslångt) så sätter jag undan var månad så jag, om jag lever längre än till sjuttio, ska ha en buffert. Jo, jag har gett mig sjutton på att det ska gå.
Körde till Falkenberg tidigare idag och lämnade in min systers inköpta väggklocka som inte vill gå som den ska. Urmakaren är ett under av vänlighet och hans verkstad ligger alldeles intill Ätran och själva innergården är sååå fin! Nu får klockan vara där, ungefär som när man blir inlagd på sjukhus i väntan på operation, så hör han av sig när den är klar.
Klockan på bilden är den som fanns i mitt barndomshem och där ena visaren har blivit slapp.
Han visade även hur vi ska fixa den på ett finurligt sätt.
Svängde förbi Ugglarps Grönt på hemvägen och köpte broccoli (sååå stora!!), en purjolök, röd chili och en påse rödbetor. Summa femtiofem kronor.
Det har länge varit ett mysterium för mig hur alla broccoli som säljs i större livsmedelskedjor, ja, hur dom kan se e x a k t likadana ut och väga exakt lika mycket - 250 gram -. Jag har t. om grunnat på om dom möjligen odlats i någon form av strut, ja, hur kan dom annars bli så .., nästan som klonade?
När jag väl kom hem, letade jag mig ut på nätet och hittade en odlare öster om Falkenberg och ringde honom. Sa precis som det var .., hur jag funderat över detta och han berättade att jo, det finns superproffs som kan få dem på det viset - dom som säljer till typ Ica, Coop och Hemköp - men då blir det ett rejält matsvinn då det som inte håller måttet kasseras, om man nu inte har gårdsförsäljning eller på annat sätt kan ta hand om dom vildvuxna exemplaren.
Själv påstod han sig odla broccili med "vänsterhanden" - ekologiskt förstås - men så blev dom också inte så där exakt likadana.
Ja, nu fick jag alltså svar. Och vänligt av bonden att ställa upp och svara på såna här frågor.
Många kan bli irriterade över att jag hakar upp mig på detaljer, det kan vara i en bild eller nåt annat, men jag älskar att få veta såna saker. Det finns ett program på någon kanal i tv som visar hur t.ex olika saker tillverkas. Hur fascinerande som helst är det!
Nu ska jag förbereda middagen, för sen ska vi förmodligen till hamnen och vända båtvaggan rätt och det kan nog ta lite tid. Velar mellan köttfärslimpa och/eller köttfärsgratäng. Det lutar åt det senare.
Ajöken, sa fröken.
Ja, egentligen inte, för pensionen kommer den artonde, men från extrajobbet i affären blir det som vanligt den tjugofemte. Vad gör man då? Betalar räkningar och skickar mindre summor än tidigare till hjälporganisationer ., tänker att om en miljon människor skänker femtio kronor till Operation Smile eller Hjärnfonden eller vad som helst, så blir det mycket pengar. Men barnhemmet i Ghana får som förut.
Och jag delar upp på olika konton, precis som när Emma och jag själv var på semester i Grekland och jag hade fördelat pengarna i tretton olika kuvert .., och det fungerade perfekt! Och eftersom jag har valt att ta ut tjänstepensionen på fem år (istället för t.ex livslångt) så sätter jag undan var månad så jag, om jag lever längre än till sjuttio, ska ha en buffert. Jo, jag har gett mig sjutton på att det ska gå.
Körde till Falkenberg tidigare idag och lämnade in min systers inköpta väggklocka som inte vill gå som den ska. Urmakaren är ett under av vänlighet och hans verkstad ligger alldeles intill Ätran och själva innergården är sååå fin! Nu får klockan vara där, ungefär som när man blir inlagd på sjukhus i väntan på operation, så hör han av sig när den är klar.
Klockan på bilden är den som fanns i mitt barndomshem och där ena visaren har blivit slapp.
Han visade även hur vi ska fixa den på ett finurligt sätt.
Svängde förbi Ugglarps Grönt på hemvägen och köpte broccoli (sååå stora!!), en purjolök, röd chili och en påse rödbetor. Summa femtiofem kronor.
Det har länge varit ett mysterium för mig hur alla broccoli som säljs i större livsmedelskedjor, ja, hur dom kan se e x a k t likadana ut och väga exakt lika mycket - 250 gram -. Jag har t. om grunnat på om dom möjligen odlats i någon form av strut, ja, hur kan dom annars bli så .., nästan som klonade?
När jag väl kom hem, letade jag mig ut på nätet och hittade en odlare öster om Falkenberg och ringde honom. Sa precis som det var .., hur jag funderat över detta och han berättade att jo, det finns superproffs som kan få dem på det viset - dom som säljer till typ Ica, Coop och Hemköp - men då blir det ett rejält matsvinn då det som inte håller måttet kasseras, om man nu inte har gårdsförsäljning eller på annat sätt kan ta hand om dom vildvuxna exemplaren.
Själv påstod han sig odla broccili med "vänsterhanden" - ekologiskt förstås - men så blev dom också inte så där exakt likadana.
Ja, nu fick jag alltså svar. Och vänligt av bonden att ställa upp och svara på såna här frågor.
Många kan bli irriterade över att jag hakar upp mig på detaljer, det kan vara i en bild eller nåt annat, men jag älskar att få veta såna saker. Det finns ett program på någon kanal i tv som visar hur t.ex olika saker tillverkas. Hur fascinerande som helst är det!
Nu ska jag förbereda middagen, för sen ska vi förmodligen till hamnen och vända båtvaggan rätt och det kan nog ta lite tid. Velar mellan köttfärslimpa och/eller köttfärsgratäng. Det lutar åt det senare.
Ajöken, sa fröken.
tisdag 24 september 2019
Och så ett kvällsfönster ....
... från Podgora i Kroatien, där chefen och hans Bodil är på semester.
Så vänligt av dig Bodil att komma ihåg fönsterhåven!
Om Podgora kan man läsa lite här, ja, det är omdömen från Tripadvisors resenärer.
... från Podgora i Kroatien, där chefen och hans Bodil är på semester.
Så vänligt av dig Bodil att komma ihåg fönsterhåven!
Om Podgora kan man läsa lite här, ja, det är omdömen från Tripadvisors resenärer.
Det bästa idag ...
Foto: Susanne Hållbus., Sveriges Radio.
Det finns flera "det bästa" idag.
Jag tar den en efter en.
1. Jag ringde till min före detta svägerska och pratade med henne. För flera månader sedan dråsade hon i golvet hemma i Alingsås och har sedan dess haft ungefär samma symptom som vid demens och nu är det svårt att veta vad som är vad. Vi pratade ganska länge och hon berättade om glädjen över sonen som varit så underbart snäll och omtänksam mot henne.
2. Sen ringde jag hennes son och talade om för honom hur mycket det betydde för henne; det här att hon kände sig trygg med honom och sååå uppskattade att han brydde sig. Och jag gullbad honom att inte brusa upp när hans mamma blir virrig.
3. Gick tre halvlånga rundor med harry.
4. Åkte och handlade i affären .., pratade med Filip (tror jag han heter), den nye killen som är bror till Louise som jag tyckte så oändligt mycket om; han satt i kassan och klarade det fint.
5. På hemvägen stannade jag till hos friherrinnan som bjöd på kaffe och lite gott till. Shejken låg i gruset och snarkade och sov så gott. Småfåglar fick brödsmulor och drack vatten ur hundskålen.
6. Kom hem .,. lyssnade till underbara Europapodden som jag tycker har blivit så bra!
Programledare är Claes Aronsson (längst till höger på bilden) och Susanne Palme (EU-expert) har fått ta mera plats och från London rapporterade Daniel Alling.
Jo, nu börjar formen sätta sig.
7. Stekte sill och gjorde potatismos - pv tycker inte om sill - så han skulle göra pytt-i-panna, men ändrade sig.
8. Sist av allt körde vi till hamnen för att göra i ordning båtvaggan där båten ska vila - det är ju upptagning på fredag -. Det tog tid. Själva båtvaggan är hysteriskt tung (av järn) och jag körde/bogserade med bilen, men från början var det hävstångsprincipen som gällde.
När allt var i det närmaste klart, tog jag mig ett dopp - då höll solen på att gå ner -.
Simmade ett tiotal meter och sista metrarna under vattnet .., kom upp och hade en brännmanet bara några centimeter från huvudet.
Ja, ja. Jag klarade mig. Och hjälp, så härligt det var!
Bilden med båtvaggan är från i våras.
9. En till: har ikväll tittat på kanal 5 och "Över Atlanten". Det programmet tycker vi om.
Foto: Susanne Hållbus., Sveriges Radio.
Det finns flera "det bästa" idag.
Jag tar den en efter en.
1. Jag ringde till min före detta svägerska och pratade med henne. För flera månader sedan dråsade hon i golvet hemma i Alingsås och har sedan dess haft ungefär samma symptom som vid demens och nu är det svårt att veta vad som är vad. Vi pratade ganska länge och hon berättade om glädjen över sonen som varit så underbart snäll och omtänksam mot henne.
2. Sen ringde jag hennes son och talade om för honom hur mycket det betydde för henne; det här att hon kände sig trygg med honom och sååå uppskattade att han brydde sig. Och jag gullbad honom att inte brusa upp när hans mamma blir virrig.
3. Gick tre halvlånga rundor med harry.
4. Åkte och handlade i affären .., pratade med Filip (tror jag han heter), den nye killen som är bror till Louise som jag tyckte så oändligt mycket om; han satt i kassan och klarade det fint.
5. På hemvägen stannade jag till hos friherrinnan som bjöd på kaffe och lite gott till. Shejken låg i gruset och snarkade och sov så gott. Småfåglar fick brödsmulor och drack vatten ur hundskålen.
6. Kom hem .,. lyssnade till underbara Europapodden som jag tycker har blivit så bra!
Programledare är Claes Aronsson (längst till höger på bilden) och Susanne Palme (EU-expert) har fått ta mera plats och från London rapporterade Daniel Alling.
Jo, nu börjar formen sätta sig.
7. Stekte sill och gjorde potatismos - pv tycker inte om sill - så han skulle göra pytt-i-panna, men ändrade sig.
8. Sist av allt körde vi till hamnen för att göra i ordning båtvaggan där båten ska vila - det är ju upptagning på fredag -. Det tog tid. Själva båtvaggan är hysteriskt tung (av järn) och jag körde/bogserade med bilen, men från början var det hävstångsprincipen som gällde.
När allt var i det närmaste klart, tog jag mig ett dopp - då höll solen på att gå ner -.
Simmade ett tiotal meter och sista metrarna under vattnet .., kom upp och hade en brännmanet bara några centimeter från huvudet.
Ja, ja. Jag klarade mig. Och hjälp, så härligt det var!
Bilden med båtvaggan är från i våras.
9. En till: har ikväll tittat på kanal 5 och "Över Atlanten". Det programmet tycker vi om.
måndag 23 september 2019
Angående detta att kommentera ...
Ja, jag har fått många mejl och alla säger samma sak: det är hopplöst att kunna kommentera här på bloggen. Någon kommentatorsgranskning har jag inte och jag INTE kryssat i att ni ska trixa med att förklara att ni inte någon robot och att ni måste skriva in vissa bokstäver, men det tycks det bli ändå.
Tittade in på Googles hjälpsida och där visade det sig att jag var i gott - eller dåligt - sällskap, när det gäller det här kruxet med kommentarerna.
Någon tipsade om att den som kommenterar skulle testa firefox eller explorer som webbläsare när kommentaren ska skrivas .., ja, det kanske går, men det blir ju bökigt kanske?
Skulle inget fungera kan jag föreslå följande: om du vill kommentera och det inte fungerar, skriv kommentar i början av ett vanligt mejl., så jag vet vad det handlar om, och skicka det sedan som just ett mejl till bisse151@gmail.com, så lägger jag in kommentaren själv.
Om du/ni vill, alltså.
Jag gör det så gärna, för en stor del av glädjen med bloggandet, är ju till syvende och sist, utbytet av tankar och åsikter.
//Och vad har trådrullarna hos lifelivingitnow - Kerstin i Dalarna - med texten att göra?
Inte ett dugg! Men jag tycker om bilden och den togs när jag under Vasaloppsveckan tog bilen och besökte denna rara människa.
Ja, jag har fått många mejl och alla säger samma sak: det är hopplöst att kunna kommentera här på bloggen. Någon kommentatorsgranskning har jag inte och jag INTE kryssat i att ni ska trixa med att förklara att ni inte någon robot och att ni måste skriva in vissa bokstäver, men det tycks det bli ändå.
Tittade in på Googles hjälpsida och där visade det sig att jag var i gott - eller dåligt - sällskap, när det gäller det här kruxet med kommentarerna.
Någon tipsade om att den som kommenterar skulle testa firefox eller explorer som webbläsare när kommentaren ska skrivas .., ja, det kanske går, men det blir ju bökigt kanske?
Skulle inget fungera kan jag föreslå följande: om du vill kommentera och det inte fungerar, skriv kommentar i början av ett vanligt mejl., så jag vet vad det handlar om, och skicka det sedan som just ett mejl till bisse151@gmail.com, så lägger jag in kommentaren själv.
Om du/ni vill, alltså.
Jag gör det så gärna, för en stor del av glädjen med bloggandet, är ju till syvende och sist, utbytet av tankar och åsikter.
//Och vad har trådrullarna hos lifelivingitnow - Kerstin i Dalarna - med texten att göra?
Inte ett dugg! Men jag tycker om bilden och den togs när jag under Vasaloppsveckan tog bilen och besökte denna rara människa.
Nån slags resumé ....
Kan härmed berätta att dokumentären som visades idag på Röda Kvarn - den första i filmstudions arrangemang i höst - ja, den var helt fantastisk!
Det är så lätt att döma innan man vet.
Thailändska kvinnor - ofta unga - som lämnar sitt land och flyttar till män i något skandinaviskt land och då vet vi förstås hur det är.
Men filmen dömer inte och den är gjord med respekt - mest för kvinnorna kanske - men även för männen som dom gifte sig med.
Allt är inte svart eller vitt.
Filmen handlar om drömmen om ett annat liv ., om att kunna försörja föräldrar, syskon och barn .., och jag är fascinerad över kvinnornas inombordsstyrka och förmåga att anpassa sig. Lite värre - när det gäller anpassning - var det med dom danska herrarna. Var det en enda av dem som kunde tänka sig ett liv i Thailand? Nej, jag tror inte det.
Förutom detta att under en tioårsperiod få följa ett antal människor - att följa dem på så många sätt - så är filmen vansinnigt vackert filmad och musiken satt som en smäck till det hela!
Jag tror att man se den för en billig peng hos TriArt.se
Jo, det kan man. Trettionio kronor kostar det, men filmen kommer förstås mer till sin rätt på stor duk.
Salongen var inte helt fylld, men så brukar det vara när det är dokumentärer som visas, ja, så förklarade Mymmel (Hildas mamma) det. Det var också Mymmel som presenterade filmen och gjorde det sååå bra och på ett så jordnära sätt. Jag tycker verkligen om henne! Verkligen!
När eftertexterna rullat, gick jag ut i den ljumma luften.
Barfota i sandalerna.
Upptäckte den här skylten i ett fönster.
(Det är jag som ringat in med vitt).
Stannade till lite på torget och tittade på alla grönsaker som var till salu.
Blev sugen på att köpa vindruvor .., just såna här som ligger i klasar, brukar vara så goda.
Nej, det blev inget köp.
Pratade med pv som var klar för dagen och då var färdig att hämta sin cykel som varit på reparation.
Vi beslöt att träffas i Skallkrokens hamn, för ett dopp.
Eftersom jag ju hade bilen, var jag där nästan en timme innan herrn dök upp och under tiden satt jag och tittade på mastupptagning, vilket alltid är lika intressant. Ibland rent av spännande. Det var två båtar som därmed blev klara för att - på fredag - tas upp på land. Masterna läggs prydligt på långa hyllplan i det grå huset som skymtar i mitten av bilden.
Och hela tiden hade jag solen i ansiktet.
Det var v a r m t .., så varmt att jag tog av mig linnejackan och satt bar-ärmad.
Så kom då till sist pv.
Han, som tidigare var harig när det gällde att bada i icke-somrigt-vatten - dvs lite kyligare - har ändrat sig helt. Nu tog han av sig alla kläderna (jag hade glömt inte bara cykelhållaren, även hans badshorts) och hoppade i plurret i Adamsdräkten och sen raskt upp igen.
Själv simmade jag en stund, inte länge, men ändå ..., och det var övermåttan ljuvligt.
Inget kaffe, det fick gå ändå.
Och väl hemma igen så har det pratats segelbåt och mejlats och kanske åker vi ner till Landskrona i helgen och tittar på hur båten ser ut i n u t i - vi har enbart sett den exteriört - och Maja har peppat pv (tänk, så många fina minnen vi får när vi är ute och seglar med er!) och ganska spännande är det.
Det är fortfarande den där Hallberg Rassy 35 det gäller.
Ungefär så här ser den ut, men med trädäck.
För övrigt?
Intressant tv-program ikväll i SVT1; det handlade om hur vår hjärna och kropp hanterar stress.
Jag tänkte på mig själv .., vet precis hur min reaktion vid stark stress blir: är det på jobbet kan jag få ren och skär black-out i skallen .., eller börjar svettas kopiöst. Hemma kan jag hacka tänder. Det har också hänt - men alltid då jobbrelaterat - att jag fått gå och kräkas, bland annat när jag beordades ta över kassaansvaret och allt vad därtill hörde, det var på Ica Supermarket i Ystad.
En gång när jag lyssnade till ett samtal mellan mina barns pappa och hans storasyster, förstod jag av samtalet att döma att hon drabbats av cancer. Det tog en halv minut, så började jag hacka tänder nåt alldeles förskräckligt!! På pricken minns jag var jag befann mig; det var i den stora dubbelsängen av furu i sängkammaren i Kungsängen.
(Det visade sig sedemera att provsvaret var felskickat .., det hörde till någon annan patient).¨
Och du som eventuellt läser här?
Hur reagerar du på stress, rent fysiskt?
Kan härmed berätta att dokumentären som visades idag på Röda Kvarn - den första i filmstudions arrangemang i höst - ja, den var helt fantastisk!
Det är så lätt att döma innan man vet.
Thailändska kvinnor - ofta unga - som lämnar sitt land och flyttar till män i något skandinaviskt land och då vet vi förstås hur det är.
Men filmen dömer inte och den är gjord med respekt - mest för kvinnorna kanske - men även för männen som dom gifte sig med.
Allt är inte svart eller vitt.
Filmen handlar om drömmen om ett annat liv ., om att kunna försörja föräldrar, syskon och barn .., och jag är fascinerad över kvinnornas inombordsstyrka och förmåga att anpassa sig. Lite värre - när det gäller anpassning - var det med dom danska herrarna. Var det en enda av dem som kunde tänka sig ett liv i Thailand? Nej, jag tror inte det.
Förutom detta att under en tioårsperiod få följa ett antal människor - att följa dem på så många sätt - så är filmen vansinnigt vackert filmad och musiken satt som en smäck till det hela!
Jag tror att man se den för en billig peng hos TriArt.se
Jo, det kan man. Trettionio kronor kostar det, men filmen kommer förstås mer till sin rätt på stor duk.
Salongen var inte helt fylld, men så brukar det vara när det är dokumentärer som visas, ja, så förklarade Mymmel (Hildas mamma) det. Det var också Mymmel som presenterade filmen och gjorde det sååå bra och på ett så jordnära sätt. Jag tycker verkligen om henne! Verkligen!
När eftertexterna rullat, gick jag ut i den ljumma luften.
Barfota i sandalerna.
Upptäckte den här skylten i ett fönster.
(Det är jag som ringat in med vitt).
Stannade till lite på torget och tittade på alla grönsaker som var till salu.
Blev sugen på att köpa vindruvor .., just såna här som ligger i klasar, brukar vara så goda.
Nej, det blev inget köp.
Pratade med pv som var klar för dagen och då var färdig att hämta sin cykel som varit på reparation.
Vi beslöt att träffas i Skallkrokens hamn, för ett dopp.
Eftersom jag ju hade bilen, var jag där nästan en timme innan herrn dök upp och under tiden satt jag och tittade på mastupptagning, vilket alltid är lika intressant. Ibland rent av spännande. Det var två båtar som därmed blev klara för att - på fredag - tas upp på land. Masterna läggs prydligt på långa hyllplan i det grå huset som skymtar i mitten av bilden.
Och hela tiden hade jag solen i ansiktet.
Det var v a r m t .., så varmt att jag tog av mig linnejackan och satt bar-ärmad.
Så kom då till sist pv.
Han, som tidigare var harig när det gällde att bada i icke-somrigt-vatten - dvs lite kyligare - har ändrat sig helt. Nu tog han av sig alla kläderna (jag hade glömt inte bara cykelhållaren, även hans badshorts) och hoppade i plurret i Adamsdräkten och sen raskt upp igen.
Själv simmade jag en stund, inte länge, men ändå ..., och det var övermåttan ljuvligt.
Inget kaffe, det fick gå ändå.
Och väl hemma igen så har det pratats segelbåt och mejlats och kanske åker vi ner till Landskrona i helgen och tittar på hur båten ser ut i n u t i - vi har enbart sett den exteriört - och Maja har peppat pv (tänk, så många fina minnen vi får när vi är ute och seglar med er!) och ganska spännande är det.
Det är fortfarande den där Hallberg Rassy 35 det gäller.
Ungefär så här ser den ut, men med trädäck.
För övrigt?
Intressant tv-program ikväll i SVT1; det handlade om hur vår hjärna och kropp hanterar stress.
Jag tänkte på mig själv .., vet precis hur min reaktion vid stark stress blir: är det på jobbet kan jag få ren och skär black-out i skallen .., eller börjar svettas kopiöst. Hemma kan jag hacka tänder. Det har också hänt - men alltid då jobbrelaterat - att jag fått gå och kräkas, bland annat när jag beordades ta över kassaansvaret och allt vad därtill hörde, det var på Ica Supermarket i Ystad.
En gång när jag lyssnade till ett samtal mellan mina barns pappa och hans storasyster, förstod jag av samtalet att döma att hon drabbats av cancer. Det tog en halv minut, så började jag hacka tänder nåt alldeles förskräckligt!! På pricken minns jag var jag befann mig; det var i den stora dubbelsängen av furu i sängkammaren i Kungsängen.
(Det visade sig sedemera att provsvaret var felskickat .., det hörde till någon annan patient).¨
Och du som eventuellt läser här?
Hur reagerar du på stress, rent fysiskt?
En hel massa kvällsfönster ....
... där borta i fjärran .., det bjuder Babsan i Uppsala så generöst på!
Babsan reste med Vingresor till Mallorca och kom sig iväg - vilken tur -!
Tack snälla och så här skriver hon:
Kan inte kommentera på bloggen....
Jag är på Mallorca och är glad att jag kom iväg överhuvudtaget.Att vi flyger med Thomas Cook och Ving ska inte förstöra vår resa.Hem kommer vi det vet vi.Tycker mer synd om dem som inte kom iväg eller dem ex min dotter som bokat resa.
Nu njuter vi och har det gott.Hem på lördag eller någon annan dag det visar sig
Kram Babsan🥰
... där borta i fjärran .., det bjuder Babsan i Uppsala så generöst på!
Babsan reste med Vingresor till Mallorca och kom sig iväg - vilken tur -!
Tack snälla och så här skriver hon:
Kan inte kommentera på bloggen....
Jag är på Mallorca och är glad att jag kom iväg överhuvudtaget.Att vi flyger med Thomas Cook och Ving ska inte förstöra vår resa.Hem kommer vi det vet vi.Tycker mer synd om dem som inte kom iväg eller dem ex min dotter som bokat resa.
Nu njuter vi och har det gott.Hem på lördag eller någon annan dag det visar sig
Kram Babsan🥰
Besvikelse och ilska ....
Måndag.
Det har varit en orolig natt och pv säger - innan han ger sig av dom dryga två milen på rullskdor - att han har haft mardrömmar ..., ja, efter att ha tittat på småfilmerna som kommit från Mali har fantasin skenat iväg och själv var jag helt enkelt för pigg för att somna. Lyssnade till poddcasten Värvet där Thomas Bodström intervjuades. Helt klart hörvärt!
Bilden: nedräkning till någon resa .., det här satt på mitt personalskåp på Ica Supermarket.
Och så morgon.
Kaffe från bryggaren (nyöppnat paket - vilken doft!) och harry i soffan intill .., och Morgonstudion.
Huvudnyheten är förstås att brittiska resebolaget Thomas Cook har gått i konkurs; ja, det har meddelats natten mot idag. Det lär vara fler än pv och jag själv som därmed har legat sömnlösa.
Bilden: Emma gör mig sällskap till Chania, på Kreta Hur gammal är hon? Kanske nio år?
Bilden: Också Kreta, men nu med Emil och pv.
På sedvanligt vis intervjuas ilskna och besvikna resenärer. En kvinna från Dalarna säger att det är för jävligt att dom inte fått nån information och nu blir barnen besvikna.
Jag tänker att det kan knappast vara världens enklaste sak att hinna meddela alla resenärer när konkursbeslutet aviseras mitt i natten. Och ja, jag förstår självklart besvikelsen.
Helene Benno (reseexpert kan man väl kalla henne, jag gillar henne skarpt) tar upp andra aspekter än den vanliga resenärens .., alla små företagare vilka är knutna eller beroende av resebolagets kunder; restaurangägare .., hotellpersonal och alla runt omkring, det är ju en jättelång kedja av inblandade!
Oj, så mycket oro som ska singla omkring hos många människor just nu!
Oro och besvikelse.
(Hos svenska resenärer träder resegarantin in och pengarna går inte förlorade).
Lite senare, efter andra påfyllning med kaffe: surfar in på Easy Jets sida, det flygbolag vi ska åka med till Liverpool (landar i Manchester) i slutet av oktober. Det skulle jag inte ha gjort. Mest negativa omdömen ., "det värsta flygbolag jag åkt med!", "aldrig mera!" osv. Ja, några positiva omdömen finns ju. Det här flygbolaget är något som biljett-till-fotbollen-arrangören har bokat och jag vet andra - den lurvige i Helsingborg, t.ex. - som kom såväl dit som hem, det eländiga flygbolaget till trots.
Nu gäller det att lusläsa vad man får ha med sig i handbagage, utan att betala extra.
Måndag.
Det har varit en orolig natt och pv säger - innan han ger sig av dom dryga två milen på rullskdor - att han har haft mardrömmar ..., ja, efter att ha tittat på småfilmerna som kommit från Mali har fantasin skenat iväg och själv var jag helt enkelt för pigg för att somna. Lyssnade till poddcasten Värvet där Thomas Bodström intervjuades. Helt klart hörvärt!
Bilden: nedräkning till någon resa .., det här satt på mitt personalskåp på Ica Supermarket.
Och så morgon.
Kaffe från bryggaren (nyöppnat paket - vilken doft!) och harry i soffan intill .., och Morgonstudion.
Huvudnyheten är förstås att brittiska resebolaget Thomas Cook har gått i konkurs; ja, det har meddelats natten mot idag. Det lär vara fler än pv och jag själv som därmed har legat sömnlösa.
Bilden: Emma gör mig sällskap till Chania, på Kreta Hur gammal är hon? Kanske nio år?
Bilden: Också Kreta, men nu med Emil och pv.
På sedvanligt vis intervjuas ilskna och besvikna resenärer. En kvinna från Dalarna säger att det är för jävligt att dom inte fått nån information och nu blir barnen besvikna.
Jag tänker att det kan knappast vara världens enklaste sak att hinna meddela alla resenärer när konkursbeslutet aviseras mitt i natten. Och ja, jag förstår självklart besvikelsen.
Helene Benno (reseexpert kan man väl kalla henne, jag gillar henne skarpt) tar upp andra aspekter än den vanliga resenärens .., alla små företagare vilka är knutna eller beroende av resebolagets kunder; restaurangägare .., hotellpersonal och alla runt omkring, det är ju en jättelång kedja av inblandade!
Oj, så mycket oro som ska singla omkring hos många människor just nu!
Oro och besvikelse.
(Hos svenska resenärer träder resegarantin in och pengarna går inte förlorade).
Lite senare, efter andra påfyllning med kaffe: surfar in på Easy Jets sida, det flygbolag vi ska åka med till Liverpool (landar i Manchester) i slutet av oktober. Det skulle jag inte ha gjort. Mest negativa omdömen ., "det värsta flygbolag jag åkt med!", "aldrig mera!" osv. Ja, några positiva omdömen finns ju. Det här flygbolaget är något som biljett-till-fotbollen-arrangören har bokat och jag vet andra - den lurvige i Helsingborg, t.ex. - som kom såväl dit som hem, det eländiga flygbolaget till trots.
Nu gäller det att lusläsa vad man får ha med sig i handbagage, utan att betala extra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)