Januari 2019
en summering ....

Inleder det nya året med flera inhopp i affären ....

Och i januari ger jag mig själv Måns Wadensjös roman "Monopolet" i födelsedagspresent.
Jag tycker sååå mycket om boken - kanske för att den handlar om igenkänning - ja, för den som arbetar eller har arbetat i butik. Vad den handlade om? Ja, det kan man kanske räkna ut om man tittar på omslaget .., den handlar om arbetet på Systembolaget.

Thomas kusins sambo (eller Sonjas sonhustru) heter Kerstin Cedell och bor i Växjö, hon gör så fina grejer .., som det här .., på en förskola - kanske finns den i Växjö -?
Fiskar och cirklar. Behövs nåt mer? Egentligen?

I slutet av december 2018 dör Karin - lillasyster till Eva i Tyresö -.
En enda gång har jag träffat henne och jag minns att hon hade så vackra ögon och att Evas dotter Maja är så lik sin moster.
I  mitten av januari blir det begravning.

Eva har då gjort ett så fint ..., ja, som en liten skog med stenar och växter, allt som liksom symboliserade hennes lillasyster och när det väl kom på plats, framför själva podiet där kistan brukar stå, men som nu var klädd i grönt och där urnan stod en bit bakom (och på urnan en tovad fågel i blått, som Karins son son gjort), ja, men tänk, så fint det blev!
Så personligt! 
Karin blev 67 år och hennes barn förlorar därmed en älskad mamma.

Någon gång i januari kommer snön.

Och jag gläds åt tulpaner .., vilken lycka! ¨

I januari kommer en av grannarna och handlar i affären och när jag ser hennes inköpslista faller jag nästan baklänges .., jag tror nog  a l d r i g  att jag har sett en så prydligt nedskriven lista!!

Och sonen, han i Malmö, är ute på vift med sin kamera och tar härliga bilder.

Det är inte ofta det kommer handskrivna brev till vår postlåda, men ibland så.
Här är det Eva i Tyresö som har skrivit och tecknat och jag tycker att det är så roligt!
Kan det möjligen handla om nyårsaftonen?

Från Sonja får vi låna hem ett antal svarta anteckningsböcker, där pv:s mormor Margit har skrivit ned nånting som vi inte riktigt vet om det är hennes eget liv det handlar om, eller är det ett utkast till något annat.

I januari tar jag också den här bilden som jag tycker så mycket om.

Och i mitten av januari firar vi den här lille krabaten som då har fyllt sex månader.
Han heter Edvin och hans morfar heter pv.
Ja, eller Thomas.
Mycket har hänt sedan dess .., nu har Edvin med sin mamma och pappa lämnat hyreslägenheten på Bäckagård och bor i ett alldeles eget hus mer centralt i stan.

Den nittonde januari skriver min syster i Australien så här i det dagliga mejlet:
"Efter att Sydaustralien under ca 4 dagar varit THE HOTTEST PLACE ON EARTH med högsta

temperaturen 50,9C på en ort, men bara 42C här i Hallett Cove, så har vi i dag en behaglig temp på 30C och soligt.  Så i natt kommer nog både Sophia och jag att sova gott".

Jag tänker att det är ungefär som nu.

På Karl-dagen den 28:e januari har Halmstad kammarkör konsert i Ängelholm och otaliga gånger dessförinnan har jag hittat pv sittandes vid pianot i gästrummet och där övat om och om igen på den här vackra sången. Den ska dessutom sjungas på danska.

Och tänka sig .., den 29:e januari 2019 .., då upptäcker jag blåsippor i knopp just utanför Britt och Eckes syrénhäck!

Och så ett fönster.
Ett per månad.

Den fjortonde januari publiceras det här fönstret på bloggen.
Det är Catarina i Trelleborg (Eller Catharina med h .., jag tror att det är så) som besökt New York och då fångat detta outsägligt vackra! Här var hon.

Dagens fönster ...

På alla julkort letar jag fönster.
Här är ett av dem alla.

Det här julkortet har som avsändare Ingalill i Ystad.
Ingalill lärde jag känna dels som kund i affären, men även på ett ganska annorlunda sätt.
Jag hade strosat omkring lite planlöst på gamla kyrkogården i Ystad och kom att stanna till vid en gravsten med en text som var lite annorlunda.

I november 2008 skrev jag så här om gravstenen: 

"Och jag hade ett sådant ..., annorlunda möte med en kund idag.
Så här var det.

För två år sedan, lite drygt, skrev jag på min gamla blogg om ett besök på Gamla Kyrkogården här i stan.

Jag tog bilder av gravstenar som grep tag i hjärtat lite extra och det var särskilt en av dem, som verkligen satte avtryck .., en gravsten tillhörande en ung kvinna som hette Malin och på gravstensplattan stod det ..."Sjö täm ...." och det fick mig att le och att grunna över kvinnans öde.

Och jag googlade och Tobias i Finland som kommenterade hos mig sökte också, men ingenstans hittade vi något om denna för oss helt okända Malin, jo, från advokatsamfundet som torrt och livlöst berättade om kollegan Malin som inte längre fanns.

Men för övrigt: intet.

Tills i förrgår, då jag får en kommentar av denna Malins mamma som visar sig bo i Ystad.
Hon har, på dotterns dödsdag, sökt på hennes namn och hamnar av en slump (Ödet, säger mamman ...) på just det inlägget där bilden på gravstenen finns.

Och så skriver mamman till mig .., ett varmt brev där hon berättar om dottern, vars liv blev så kort och dramatiskt.

Idag på affären kommer en kvinna fram till mig och tar i hand.

Det visar sig vara Malins mamma."

Och det, kära vänner, det var Ingalill i Ystad, hon som skickade ett så fint julkort 

Näst sista ....

... dagen på det här året och fastän klockan är sju minuter över nio, är det ännu ganska mörkt ute.
Fem grader varmt.
Gråmulet.

Morgonstudion på tv:n och det berättas om ungdomar som skjuter raketer mot poliser och jag tänker på dom - som i morgon - ska tjänstgöra i någon av våra större städer. Kanske tänker jag särskilt på  Malmö och å, så jag önskar att försäljning av raketer och smällare skulle förbjudas och då även med tanke på skräcken hos allehanda djur, då, när det smäller som värst.

För övrigt?
Jo, den här julen har gått i filmtittandets och bokläsandets tecken, i alla fall på hemmaplan.
Två nya böcker har jag beställt och kolossalboken av Olga Tokarszyk har jag ännu inte tagit mig an, men jag har tittat på flera bra dokumentärer; den senaste var "Med motorbåt i vikingarnas fotspår", där två tydligen kända norrmän - Øystein Bache och Rune Gokstad - (komiker, programledare) ger sig iväg på en - i mina ögon - skruttig båt; från Finland via Belarus (ja, det är ju så det ska heta numera), Ryssland, Ukraina, Rumänien, Bulgarien och slutligen kommer dom till Istanbul.
Ja, jysses, vilket äventyr!

Med båten strulade det mest hela tiden och man gick på grund och ja, det var kort sagt ett elände, men oj, så mycket gästfrihet och så många hjälpsamma människor som uppenbarade sig hela tiden.
Ibland tappar jag nästan tron på mänskligheten, nu fick jag tillbaka den!
Redan nu kan jag säga att mår man dåligt av att se sprit - framför allt vodka - då kanske man ska välja ett annat program. Det bjöds friskt på just vodka, ja, mer som om det vore en kopp kaffe.
Tack Turtlan i Karlstad som tipsade om den här serien!
(Visas på svt.play fram till och med den 22:a januari, om jag minns rätt).

Annat som hände?
Jo, min bästa väninna under åren i Malå, hennes man somnade i veckan in lugnt och fridfullt.
Så fort det gick!
Han var född 1952 och när han fick diagnosen - i mitten av december - hade han som mål att få  bara ännu en sommar i sin älskade motorbåt, den som dom inte haft så länge.
Så blev det nu inte.
Jag hoppas - för hans skull  - att det finns fina båtar där man hamnar efter döden.
Och för väninnan (och dottern som mist sin pappa) väntar nu ett annorlunda liv.

Ja, så är det.
Livet.
Det gör lite som det vill.

Minnen från 2019 ....

Det första.
Sms från sonen.

Dagens fönster ...

För flera år sedan: bilsemester i Bohuslän.
Vi övernattar i Pilane på ett Bed&Breakfast och jag tycker mig vara i paradiset.
S o m  vi trivs där.
Och om man har hund, kan man bo i annexet.

Det tycks ha blivit ägarbyte, men detta är kanske lika bra nu, som då.
Här finns en länk till detta ljuvliga.

Film,  och boktips ....
Och ett från radion också.

"En man kom från Texas" av dokumentärfilmaren Tom Alandh.

I 20 år satt Rikard Viking Flinga i Texas hårdaste fängelser, dömd för mord. I 13 år satt han isolerad därför att han efter två knivslagsmål betraktades som våldsam och farlig. Rikard Viking Flinga är svensk medborgare men har aldrig varit i Sverige och av språket förstår han bara några få ord. I början av mars 2000 kom han för första gången till det land han är medborgare i för att börja ett nytt liv. Tom Alandh och fotografen Björn Henriksson mötte honom på Arlanda.

Som vanligt är Tom Alandh fenomenal, rent av outstanding, när det gäller att på ett lågmält sätt ställa frågor som inte är dom vanliga. Han verkar uppriktigt intresserad av dem han intervjuar. Han vågar bryta in. Öppna dörrar. Eller öppnar dörrar som står på glänt och där man sitter i loppisfåtöljen och tänker "undrar hur det gick till ..?", så kommer precis den frågan. 
Tom Alandh verkar bry sig. 
Länken till filmen finns här.

"Krokiga vägen till Lyckliga gatan".
Den gatan finns uppenbarligen i Växjö. 
Eller fanns. 
Ännu en dokumentär av Tom Alandh, ja, om människor som brutit upp och börjat från början, ibland från minus. 
Vi satt tysta pv och jag själv och förundrades över kraften hos somliga människor.
Hur hade vi själva fungerat om vi tvingats fly och fått börja om från början; lära oss ett helt främmande språk .., nya bokstäver? Om vi hamnat i Afghanistan? Eller i Kina?
Här är länken.

Engelska Antikrundan, vilket sändes igår fredag.
Här är länken.
"En specialepisod tillägnad 100-årsdagen av första världskrigets utbrott. 
Bland alla ödeshistorier och objekt från krigsåren medverkar också en 101-årig kvinna som minns hur det var att gömma sig under de första bombräderna mot Storbritannien. 
Programledaren Fiona Bruce och antikexperterna åker runt Storbritannien på akt efter gömda skatter i det populära faktaprogrammet som har fängslat den engelska publiken i mer än 30 år."

Lämpligt är att ha en näsduk i närheten, det är många gripande livsöden som uppenbarar sig.

Snillen spekulerar har jag tipsat om tidigare .. , jag gör det än en gång. 
Så många humoristiska pristagare .., så mycket man (jag) inte visste .., en sån bra programledare!
Här är länken.

Klubben.
I julklapp gav jag mig själv den här boken.
Jättebra och intressant läsning!
Rekommenderas varmt .., och för blodtryckshöjning varnas redan nu.
DN-journalisten Matilda Gustavsson berättar om vägen till avslöjandet avden så kallade Kulturprofilen och det på ett sätt så man (eller jag) omöjligen kan lägga ifrån sig/mig boken.
På Instagram skrev jag: "En bok som alla unga flickor borde läsa!"
(För att få inre styrka, tänkte jag).
AP kommenterade: "Eller kanske unga män?"
Ja, allra mest kanske männen.

Jakobsböckerna.

Pv gav mig nobelpristagaren Olga Tokarczuks "Jakobsböckerna" i julklapp.

Den är så tjock och så tung, så hur jag - som ligger på rygg och läser - ska orka hålla i den, det övergår mitt förstånd. Kanske tänkte han sig den som ett träningsredskap?
Nåja, jag ska ta mig an den.
Måhända botar den gäddhänget?

Osebol.
Pratade med Eva i Tyresö idag och hon var helt lyrisk över Augustprisvinnaren Marit Kaplas "Osebol". Den handlar om människor i Värmland, i byn Osebol.
Jag låg på sängen i gästrummet och lyssnade till Evas berättelse om själva handlingen och Eva sa att "Å, jag tror att det är en bok för dig, Elisabet!"
Det tror jag med. Ska beställa den nu på direkten.
Länk finns här.
Och Peter Franke i Värmlands Folkblad, han skrev så här om boken.



Här är självaste Marit Kapla som högläser ur boken.
Osebol ges ut av Teg Publishing (stort grattis!) och det förlaget ägs väl av en son till Sven Teglund, om jag inte missminner mig.

Och apropå Sven, så är det honom man kan lyssna till i dagens avsnitt av Tankar för dagen. 

Ja, men nu har jag delat med mig! Någon annan som vill bidra? 

Mellan varven ....

... tar vi oss en promenad och går Kvarntorpsrundan. Om detta har jag redan skrivit på Instagram, men jag lägger in några bilder även här, det här är ju min dagbok.
Underligt är det att jag upplevde det som om solen strålade, men när jag tittar på bilderna, ser jag inte skymten av någon sol.

När man har gått mer än hälften och passerat lilla hamnen, kan man välja att gå en bit från grusvägen, närmre havet och då blir det genast mer bökigt. Stoooora stenar ligger lite huller om buller.
Ett gammalt skyddsvärn också. Från kriget. Ska ta en närbild nästa gång; det står skrivet vilken pluton som var där.

Med knäprotes i båda benen är det ingen större skillnad när man promenerar som vanligt, men när man ska hoppa eller balansera, då känns det verkligen att man har som en pinne i vardera knät, ja, det är svårt - nästan omöjligt - att beskriva, men det är i alla fall min upplevelse av det hela.

Så att balansera här bland stenskravlet, det är inte det enklaste.
Tur att pv   a l l t i d  är omtänksamheten personifierad.
En utsträckt hand som sträcks fram .., hur mycket betyder inte det?

Det här var det första jag lärde mig när det gällde sjömärken, fast dom är ju på land.
Enslinjer, kallas dom. När man är ute till sjöss och närmar sig en hamn, då ska man se till att från båten ska dom båda trianglarna liksom mötas/gå samman och bli till en .., då är man på rätt väg.

"Ensmärkena kan vara triangelformade tavlor, den ena med en spets som pekar nedåt och den andra med en spets som pekar uppåt, eller fyrkantiga tavlor med ett brett streck i mitten. När man befinner sig på enslinjen pekar sjömärkenas spetsar eller mittlinjer mot varandra på ett tydligt sätt."

Stenarna har, precis som hästar som går ute, fått lite ruggig päls.
Och vi får illröda kinder som är varma länge efteråt.

Nu åker pv rullskidor någon mil eller två (inte länge kvar tills det är Vasalopp) och jag sitter här och skriver och har pratat med Eva i Tyresö, fått ett sms om en god väns man som nu somnat in (sååå fort det gick!)  .., har skrivit till min syster i Australien som i sitt mejl vittnade om höga temperaturer .., och strax ska jag börja med middagsmaten.

Apropå mat: aldrig har min Janssons blivit godare! Helt förvissad är jag att det berodde på potatisen.
Den hette Fontana och den ska jag alltid försöka ha när det ska göras Janssons.

Jodå, jag visste väl att jag såg solen!
Här, på väg uppför sista backen, då, när man kommer till Fabrikör Johanssons stora hus.

Dagens fönster ....

.... är från ett julkort - är det inte alldeles helt underbart fint -!
Som ett litet utsnitt från verkligheten.

Där är några som rastar hundar .., fyra hundar ser jag .., där är någon som cyklar och vars halsduk fladdrar i vinden .., några barn åker pulka .., en flicka springer .., och utanför kyrkan går fyra människor i procession.

Titeln på verket är "Village Scene" och dess designer heter Claire Leary.

"Sold in aid of Royal Trinity Hospice" står det längst ner.

Och den som sände kortet var Ann i Göteborg, ni vet, hon den STORARTADE!

Tack Ann!

En sån där dag ...

Solsken i slutet av december. Vilken gåva.

Båtar som vintervilar.
I april är det dags.
Innan dess ska pv ha åkt Vasaloppet.
Nej, det är ingen brådska.

Livrädd var jag att halka på den kalla betongen.
Och såklart var det lågvatten, så det blev till att gå ut längre i vattnet innan man kunde doppa sig.
Först domnade fötterna av .., därefter vaderna .., så låren och rumpan och sen, kan jag lova, blev det brått att nedsänka sin lekamen.

Och "den där dagen" .., det var alltså idag, den 27:e januari  december 2019.
Det var is-is-iskallt i havet och när vi tagit upp termometern visade den på 1 minusgrad, men så blev det brått att klä på sig och då hade temperaturen en stigit lite.
Jag trodde inte mina ögon. Minusgrader!

"Men då borde det ju ha frusit till is?" sa jag, men pv förklarade att salthalten gör att det fryser långsammare än vanligt vatten.

Efteråt drack vi varm glögg och satt i solen en lång stund.
Den värmde.

Nästan hemma.
Där bilen skymtar, svänger vi vänster och är inne på Ejdervägen.

Dagens fönster ...

... fångades i Fallnaveka i landet Småland.

Titta, så finurligt Lena har gjort (precis som hennes pappa brukade göra till jul)! I en vanlig blomlåda som hon grundat med jord, har hon fyllt upp med mossa och sen hyacinter och annat grönt.
En sån ska jag göra nåt år!
Och tänk, med en liten ljusslinga i detta gröna, en tunn slinga, det måste ju bli hur fint som helst!

Dagens fönster ....

                           
... ja, det har knappt hunnits med, men här kommer det.

Vi har gjort allt möjligt idag .., handlat i affären (och jag fick julklapp från ägarna, snällt, jag jobbar ju så lite numera!) .., kört ner till Skallkroken och ordnat med batterierna till båda båtarna (han laddar dem lite då och då) ...,och vi har gjort i ordning nere vid vägen OM det nu skulle dyka upp någon granne .., och jag har bakat fyra limpor (igår saffranslängder) och pv har knäskurat golven i köket och hallen och vi har städat i badrummet, slängt lite tvätt i maskinen och så har vi haft friherrinnan och hennes väninna på besök och fått julklappar och jag har hostat mindre än vanligt och det känns bra.

Nu har jag åtta små formar med Janssons i ugnen (felköp av pv, men det går lika bra så här) och just nu går pv ner till vägen för att tända marschallerna.

Jag lär inte hinna med att skriva - antar jag - under själva julfirandet eller resan till detsamma, så jag passar på att önska den som läser här en riktigt fin och fridfull jul!

Fönstret fångade jag i Helsingör för många, många år sedan!

(Och min syster skriver om förfärliga bränder som tagit människoliv och hur det i hennes hus luktat brandrök hela dagen. Nu är hon på väg till Portland, längre söderut, till sonen för att fira jul). Plus fyrtiosex grader igår).

Lördag i december ...

Då blir det juladopp lite i förväg eftersom vi missar själva tillställningen på stranden i Haverdal, ja, ni vet, den tillammans med flera hundra andra människor. Nu åkte vi till Skallkrokens hamn och solen som faktiskt visat sig lite, den tackade för sig, men nu hade vi ju bestämt oss och så fick det bli.

Pv som förr om åren aldrig ville göra mig sällskap i havet vintertid, tänk, han är som förbytt!
Nu slänger han sig i (först går han ut ett stycke) och än mer förunderligt är att han inte verkar tycka att det är ett hemskt påhitt.
"Konstigt att man inte fryser efteråt ...", säger han.

Och jag vet vad ni tänker .., är hon inte klok, hon som är så förkyld och har hostat och är tät i bröstet?Nej, hon är säkert inte klok, men hon blir så vansinnigt lycklig efteråt och om jag tar en iiiiskall dusch eller är i havet i tjugo sekunder (jag räknade), ja, det får gå på ett ut.
Jag mår i alla fall bra.
Kaffet var för svagt (händer sällan mig, jag brygger alltid för starkt kaffe), så hälften fick gå i havet. Och havet .,. vet ni (om nu någon läser här), hur salt det var!!!

Sen hemåt.
Skidskytte (det går dåligt för dom svenska herrarna) och sprint (bättre för våra damer) och inspirerad av Gunnar i Vaplan, beslöt även vi att i morgon göra upp eld nere vid infarten och så bjuder vi den som kommer förbi på glögg med pepparkakor.
Har vi tur kommer kanske nån enda människa som inte har allt inplanerat. Nästa år ska vi vara ute i god tid. Allt detta för att fira ljusets återkomst, även om vi nu inte ser nån större skillnad förrän om några veckor. Men bara detta att  v e t a  .., att nu blir det i alla fall inte mörkare!

På bordet i rummet står julkorten samlade.
Som små kamrater är dom.
Jag blir verkligen så inifrån-hjärtat-glad över sån här post!
Till er som har skickat  - TACK -!!
Lis-Marie .. vem kan det vara ...? Jo, ellem i Skellefteå.
Ska visa fler bilder allt eftersom .., det var sååå fina kort!

Nu blir det fläskpannkaka och korsordskämpande.

Dagens fönster ...

... två stycken, till och med, speglade sig i den tavla jag hade på väggen i lilla ettan.

Och idag har förresten den här herrn namnsdag.
Han heter Nils Gustaf Thomas Göransson, alias pv.

Grattis! säger jag.

Så här svarade ni ....

Den 20:e december 2008 frågade jag här på bloggen hur er dag hade varit.
Det var då en lördag.
Så här svarade ni:

Marskatten: 
Kastruller på spisen kokar
Köttfärs i kylen väntar på att bli trillad i runda bollar
Marskatt bloggar istället för att vara nyttig
Det får man
En stund
Ha det gott!

Eva på Frösön
Snöfall.
Risgrynsgrötskokning.
Granhämtning.
Grötmiddag och julklappsbingo väntar.
Ha en fortsatt fridfull helg!

Lindalotta i Skåne 
Ösregn
Halv storm
Soffläge
Choklad
Ljus som blinkar (undrar hur länge strömmen är kvar...)
Katt på magen
Förkyld
Jullov

Christina (Stationscris)
Ett stilla evighetsregn.
Försvunna tofflor.
16 domherrar vid fågelbordet samtidigt.
Ljudet av dubbdäck mot bar asfalt.
Nybakade lussekusar till mamma.
Letar efter Eccokänga inför hundpromenad.
Kallt och blött.

Inkan
Det är bara att gilla läget ...
I Stockholm är det vår just idag- jag känner doften av mylla!
Kyss havet från mig:)

Ulrika - som då kallade sin blogg Ellis -

Omväxlande snöfall/regn här.
Städning.
Stekt tossk till middag. ;)
Lite mer julpyntande.
Spelkväll.
Glögg.
Saknar er båda massor.
KRAM!

Londongirl

Regn och regn.
Engelsk fruktkaka i ugnen.
Hyacintdoft
Tända ljus
Lyssnar på radio
Katter och hund sover gott
Mannen gör julgodis i köket
Landar en stund i soffan
Vickar på tårna
Hälsar på här i Hallandet
Snart blir det köttbullar

Själv hade jag upptäckt att jag fått gäddhäng på höger arm. 

Det har inte gått bort, kan jag meddela. 

Ringer jobbet ....

Och vem svarar då i telefonen, om inte Erik som nu är hemma på jullov från studierna i .., ja, är det Linköping eller Örebro? Det senare, tror jag.
Så roligt att höra hans röst!
Erik .., denna  k l i p  p a!
Jag hade trott att även Hampus skulle arbeta extra i jul, men han är i Asien någonstans och skriver på sin C-uppsats, så honom får vi inte se.

Anledningen att jag alls ringer affären, det är att friherrinnan hört av sig och vill att jag ska meddela att där blir inget av med hennes travandelar idag.

"Typiskt, just när det går på Halmstadtravet!" säger hon från sjuksängen.
Besvikelsen är uppenbar.

Idag mår hon aningen bättre. Ingen huvudvärk. Och frukost har hon fått också.
Hemma hos kattungen Tiger håller vänninan A-M ställningarna.

Själv är jag hysteriskt förkyld och lillejulafton här hos oss, den som skulle bli ikväll, flyttas till efter jul.
Det går det med.
Hann med mycket ändå igår; gjorde två veganska pajer, lade in sill, fixade storkok på ratatouille (blev sju matlådor!) , körde två mattor i maskinen och fick dem torra .., och tillsammans med pv storhandlade jag i affären.

Gråväder idag.
Och DN:s korsord.
Nu ska småfåglarna få mat.

Dagens fönster ....

... är ett julkortsfönster och visst blir man ..., ja, jag får en känsla av lugn och ro när jag tittar ut genom fönstret .., eller ser katten ligga där så lugnt och stilla.

Kortet kom igår från madamen vars blogg en gång hette "Londongirl" - från Lisbeth i Stockholm.

Tack! säger jag.

(Efter en akvarell av Elisabet Hellman och motivet heter "Jul på Hälsingehöjden").

I mejlet ....

... skriver min syster i Australien att det nu - idag - på morgonen, äntligen hade blivit lite svalare utomhus, endast trettiotvå grader varmt.

Några timmar senare hade temperaturen stigit till + 45 !!
F y r t i o f e m   grader varmt!
På deras nyhetssändningar varnas för nya bränder.

I landet Halland har vi fyra plusgrader och lite mulet.
Jo, men det känns helt okej.

En hel svärm med Dagens Fönster ....

Och det var Ulrika som någon gång i slutet av september hade den allra största håven med sig, då, när hon besökte Nora.

Titta så perfekt färgen på taket matchar färgen runt fönsterna - eller tvärtom -.
Grönt och rött, å, så jag tycker att det är fint tillsammans!

Tack Ulrika!