April 2019 ....
En summering

April börjar bra.
Om man tittar på almanackan här ovanför och på den 2/4, ja, då ser man vad som hände; jag blev farmor till en liten krabat som hade förfärligt bråttom att komma till världen, det var knappt att det hanns till BB och på familjechatten får vi bilder där dom nyblivna föräldrarna strålar som vårsolen och intill den nyblivna mamman ligger den där lillkillen som ska bli så älskad av oss alla.
Sex extrapass blev det i affären den här månaden och jag ville ropa ut till hela världen - i alla fall till alla kunderna - vad som hänt!
Och nej, det är inte det viktigaste i världen att få barn och inte heller att bli farmor eller mormor, men det är väldigt roligt, allra helst som man ser hur lyckliga föräldrarna är.
Det är ju det förstås.

Och det var påsk och jag arbetade och en sån här söt liten tös dök upp mellan hyllorna.
Jodå, jag fick gärna ta en bild!

April är en fin månad.
Långa promenader längs havet blev det och nu hade fåren kommit till reservatet.

I april kan man få veta att Gunnar i Jämtland brinner för kulturen, precis som hans mamma Anna gjorde och numera även sonen Joakim. Intervjun med Gunnar finns här.

Och i april vi får besök av Eva från Tyresö och hennes halvlånge äkta hälft och med sig har dom dottern Maja (som har vävt den allra mest ljuvliga trasmatta, med inslag av bland annat av hennes fars t-shirts och andra tröjor) och så är Lill-Karin med också, dotter till Maja. Denna Karin som är så kreativ och av godis formar hon snabbt olika sorters blommor!

Mattan .. ,med segelbåtar, grynnor och vågor.
Och blått tyg från tröjor som Ulf burit.
Bara så ljuvlig är den.

Den 17:e april skriver Eva på Frösön så här:
"Igår kväll var jag i Stora kyrkan i Östersund på en föreställning. När den var slut passade jag på att titta på utställningen av Sven Teglunds otroliga akvareller av sin mors virkade dukar.
I denna bild speglar sig kyrkfönstren, ett bidrag till dina fönsterbilder."

Och jag frossar i tulpaner och påskliljor.

Den 11:e april får jag ett fönsterbidrag av annannan; det är en inramad affisch från Ystad konstmuseum där man kan utläsa att där då pågick en utställning med verk av Ellen Trotzig. Eftersom denna konstnär är tämligen - för att inte säga helt - obekant för mig, googlar jag och faller pladask för till exempel den här målningen! Och vilken vacker högerhand kvinnan har, även om jag tycker att den  n ä s t an  mer liknar en manshand.

Och från Stockholm kommer det allra mest ljuvliga fönster - fångat av Lisbeth Engström-Danne, hon vars blogg en gång hette "Londongirl". Det får bli aprilfönstret, det.

I april får jag av herrskapet från Tyresö låna deras bok "Från doktor Klimkes horisont", en samling noveller av Håkan Nesser. Jag tycker  v ä l d i g t  mycket om somliga av dem.

Och jag går på Filmstudions måndagsvisning och tittar på en film som jag blir störtförtjust i.
"Shoplifters" - har ni möjlighet att se den - gör det -! 

Och en dag i april blir pv och jag själv bjudna till friherrinnan och vi sitter ute och äter och till efterrätt vankas hemlagad kalvdans. Efteråt får Harry slicka assietten. Omtanke, kallas det.

Rosenripsen har börjat blomma och det doftar såååå ljuvligt vårligt!

I april lånar jag ut boken Monopolet som jag tyckte så mycket om .., den får den halvlånge och hans Eva läsa. Ingen av dem tycker att boken är bra och då känner jag mig dum ..., kanske är dom så mycket mer belästa (såklart att dom är!), men jag vidhåller att jag tyckte om boken och dess innehåll. Och man behöver ju inte heller tycka likadant. 

Rena kycklingfarmen är det på uterummets matbord. 
Älskar jag sånt här?
Svar: ja! 

Så var det med april 2019.

Nyårsafton 2019 .....

I fjol såg det ut så här .., igår var första dagen på en månad nästan, ja, som jag stod bakom kassan.
Det gick bra det med. Hade totalt förträngt att säckar med ved fått nytt plu-nummer - det som alltid haft 6523 - nej, nu hade det bytts ut och så var det nånting annat som ändrats, men det löste sig ju.
Oändligt många rara kunder passerade kassan och jag kände - som alltid - hur mycket jag älskar det här jobbet, särskilt kanske sen jag slutade. Nej, jag har alltid tyckt om mitt yrke.

På slutet hade jag många ungdomar som kom och handlade så där i sista minuten och dom var så vänliga .., önskade en trevlig kväll och jag frågade hur dom skulle fira nyårsaftonen .., jo, dom flesta skulle vara hemma hos varandra.

Min oro att vi skulle vara för få som arbetade en nyårsaftonskväll, den föll pladask till marken.
Jag vet inte hur mycket vi hann med, då det var så lugnt ., det hade varit perfekt att stänga klockan 18.00.

Och så efter jobbet blev det raka spåret till Steninge och friherrinnan och hennes väninna.
Där var så fint (som alltid) uppdukat i köket och så underbart att sätta sig vid vackert dukat bord och allt var gott förstås .., och jag hade också köpt hem havskräftor, så dom plockades in .., för finns det nånting som är så smarrigt?

Lugnt och fridfullt var det, men inte för Harry.
Friherrinnans katt Tiger gör verkligen skäl för namnet och han smöööööög på Harry och gav honom en lusing och då blev Harry så förskräckt så han hoppade upp i pv:s knä och till sist lät vi den något skärrade Harry ligga i vår bil .., det blev tryggare för honom.
Och då .., då gick Tiger i säng.
Skönt .., att slippa den där svarta krabaten! kanske han tänkte. (Men mest var han ju nyfiken bara och ville kanske ha en lekkamrat).

Vid halv tolv tackade vi för oss och fick skjuts hem av Anne-Marie - vår bil fick övernatta i Steninge - och jag slocknade nog inom 1 minut. Gjorde ett försök att lyssna till Europapoddens extrasändning som handlade mer om Norden (ska lyssna på hela idag) och nu är det alltså nytt år och vi har varit uppe sedan klockan åtta.

Pv ordnade med frukost och jag invigde äggkoppen som Nelly förärade mig ., den som inhandlades i Sulimania (ja, jag väljer att stava det så). Det är ju helt ofattbart nästan, att en liten äggkopp kan sprida sån glädje. Hade någon frågat om jag hellre ville ha en diamant som jag inte fick sälja eller äggkoppen, så hade jag - utan tvekan - valt den senare.

Såja.
Då hoppas jag att den som läser här (det finns några i alla fall) har haft en fin nyårsafton.
Andra har inte haft det.
Pratade länge med väninnan som förlorat sin man just efter jul.
I stället för att förbereda nyårsmiddag satt hon och dottern och valde fina psalmer inför begravningen.
Hon lät förkyld.
"Är du förkyld eller har du gråtit?" frågade jag.
Hon hade gråtit.

Dagens fönster ....

Så här skriver fönsterfångerskan: "Den här fönsterbilden kom inte iväg till jul men nu kanske som nyårshälsning? Titta nog i mittfönstret! Allt gott för 2020!"

Och vem var det som hade håven redo?
Jo, den här madamen och stort tack, säger jag.

(Ser jag rätt är det en hund som tittar ut genom fönstret!).

Februari 2019 
en summering ....

I februari kommer fönsterleveransen. Dom här ska sättas in i den gamla altanen, den som - är det tänkt - ska förvandlas till ett vardagsrum med utsikt över hästhagar och polska ambassaden.
Om dom kommit på plats?
Gissa två gånger.

I februari befinner sig Guy i Vietnam och skriver att han har svårt att hitta en bankomat.
Någon har i alla fall hjälpt honom att skriva ned olika adresser på thailändska vietnamesiska och kanske fanns bankomaten just där någonstans, ja, bland dom fem punkterna.

I februari kör jag till Slöinge och handlar en dyr - men fullmatad - semla till pv.
På Hemköp kostar semlorna 15 kronor.

Där utanför - utanför bageriet alltså - blommar scillan. krokusen!

Min morfar P-O Hansson, han växte upp i Kittelfjäll.
På Facebook finns Martin Westerlund som tar så fina bilder - det här är vägen till Kittelfjäll - och jag frågar om jag får visa den på min blogg och Martin, som är en hyvens man och på något sätt är vi släkt men vi lyckas inte reda ut hur,  säger att det är ju självklart! Visst får jag visa bilden!
Så det gör jag.

Och domherren visar sig vid fågelbordet och det är inte ofta, bara när det blir riktigt kyligt.

Mera februari.
På väg till Sälen övernattar vi i Upplands Väsby och det är knappt att vi hinner hänga upp ytterkläderna, så har Emil plockat fram backgammonspelet. Så är det alltid.
Den här (2019)  julen vann Emil med 15-9 över pv.
Aj, aj.

Det bästa med att arbeta i butik, det är mötet med alla människor och allra roligast är det med småttingarna. Det här är Annabelle som följer sin mamma till affären och jag frågar om jag får ta en bild och det får jag.

Lite avskavt nagellack gör hjärtat varmt.
I alla fall mitt.

Den sjätte februari har någon vänlig själ på jobbet lagt undan DN till mig.
Säkert lördagstidningen, så vi ska kunna lösa korsordet.
Ett hjärta vid ens namn .., tänk, att det betyder så mycket.

Februarifönstret 2019 fångades av Turtlan som då var på semester på någon kanarisk ö.
"Duger det här som fönster ...?" skriver hon och jag svarar att "självklart!"

Dagens fönster ....

... även det på julkort - det här från sonens svärföräldrar - och tänka sig .., lilla Nelly kom också med på ett hörn. Det högra.

Januari 2019
en summering ....

Inleder det nya året med flera inhopp i affären ....

Och i januari ger jag mig själv Måns Wadensjös roman "Monopolet" i födelsedagspresent.
Jag tycker sååå mycket om boken - kanske för att den handlar om igenkänning - ja, för den som arbetar eller har arbetat i butik. Vad den handlade om? Ja, det kan man kanske räkna ut om man tittar på omslaget .., den handlar om arbetet på Systembolaget.

Thomas kusins sambo (eller Sonjas sonhustru) heter Kerstin Cedell och bor i Växjö, hon gör så fina grejer .., som det här .., på en förskola - kanske finns den i Växjö -?
Fiskar och cirklar. Behövs nåt mer? Egentligen?

I slutet av december 2018 dör Karin - lillasyster till Eva i Tyresö -.
En enda gång har jag träffat henne och jag minns att hon hade så vackra ögon och att Evas dotter Maja är så lik sin moster.
I  mitten av januari blir det begravning.

Eva har då gjort ett så fint ..., ja, som en liten skog med stenar och växter, allt som liksom symboliserade hennes lillasyster och när det väl kom på plats, framför själva podiet där kistan brukar stå, men som nu var klädd i grönt och där urnan stod en bit bakom (och på urnan en tovad fågel i blått, som Karins son son gjort), ja, men tänk, så fint det blev!
Så personligt! 
Karin blev 67 år och hennes barn förlorar därmed en älskad mamma.

Någon gång i januari kommer snön.

Och jag gläds åt tulpaner .., vilken lycka! ¨

I januari kommer en av grannarna och handlar i affären och när jag ser hennes inköpslista faller jag nästan baklänges .., jag tror nog  a l d r i g  att jag har sett en så prydligt nedskriven lista!!

Och sonen, han i Malmö, är ute på vift med sin kamera och tar härliga bilder.

Det är inte ofta det kommer handskrivna brev till vår postlåda, men ibland så.
Här är det Eva i Tyresö som har skrivit och tecknat och jag tycker att det är så roligt!
Kan det möjligen handla om nyårsaftonen?

Från Sonja får vi låna hem ett antal svarta anteckningsböcker, där pv:s mormor Margit har skrivit ned nånting som vi inte riktigt vet om det är hennes eget liv det handlar om, eller är det ett utkast till något annat.

I januari tar jag också den här bilden som jag tycker så mycket om.

Och i mitten av januari firar vi den här lille krabaten som då har fyllt sex månader.
Han heter Edvin och hans morfar heter pv.
Ja, eller Thomas.
Mycket har hänt sedan dess .., nu har Edvin med sin mamma och pappa lämnat hyreslägenheten på Bäckagård och bor i ett alldeles eget hus mer centralt i stan.

Den nittonde januari skriver min syster i Australien så här i det dagliga mejlet:
"Efter att Sydaustralien under ca 4 dagar varit THE HOTTEST PLACE ON EARTH med högsta

temperaturen 50,9C på en ort, men bara 42C här i Hallett Cove, så har vi i dag en behaglig temp på 30C och soligt.  Så i natt kommer nog både Sophia och jag att sova gott".

Jag tänker att det är ungefär som nu.

På Karl-dagen den 28:e januari har Halmstad kammarkör konsert i Ängelholm och otaliga gånger dessförinnan har jag hittat pv sittandes vid pianot i gästrummet och där övat om och om igen på den här vackra sången. Den ska dessutom sjungas på danska.

Och tänka sig .., den 29:e januari 2019 .., då upptäcker jag blåsippor i knopp just utanför Britt och Eckes syrénhäck!

Och så ett fönster.
Ett per månad.

Den fjortonde januari publiceras det här fönstret på bloggen.
Det är Catarina i Trelleborg (Eller Catharina med h .., jag tror att det är så) som besökt New York och då fångat detta outsägligt vackra! Här var hon.

Dagens fönster ...

På alla julkort letar jag fönster.
Här är ett av dem alla.

Det här julkortet har som avsändare Ingalill i Ystad.
Ingalill lärde jag känna dels som kund i affären, men även på ett ganska annorlunda sätt.
Jag hade strosat omkring lite planlöst på gamla kyrkogården i Ystad och kom att stanna till vid en gravsten med en text som var lite annorlunda.

I november 2008 skrev jag så här om gravstenen: 

"Och jag hade ett sådant ..., annorlunda möte med en kund idag.
Så här var det.

För två år sedan, lite drygt, skrev jag på min gamla blogg om ett besök på Gamla Kyrkogården här i stan.

Jag tog bilder av gravstenar som grep tag i hjärtat lite extra och det var särskilt en av dem, som verkligen satte avtryck .., en gravsten tillhörande en ung kvinna som hette Malin och på gravstensplattan stod det ..."Sjö täm ...." och det fick mig att le och att grunna över kvinnans öde.

Och jag googlade och Tobias i Finland som kommenterade hos mig sökte också, men ingenstans hittade vi något om denna för oss helt okända Malin, jo, från advokatsamfundet som torrt och livlöst berättade om kollegan Malin som inte längre fanns.

Men för övrigt: intet.

Tills i förrgår, då jag får en kommentar av denna Malins mamma som visar sig bo i Ystad.
Hon har, på dotterns dödsdag, sökt på hennes namn och hamnar av en slump (Ödet, säger mamman ...) på just det inlägget där bilden på gravstenen finns.

Och så skriver mamman till mig .., ett varmt brev där hon berättar om dottern, vars liv blev så kort och dramatiskt.

Idag på affären kommer en kvinna fram till mig och tar i hand.

Det visar sig vara Malins mamma."

Och det, kära vänner, det var Ingalill i Ystad, hon som skickade ett så fint julkort 

Näst sista ....

... dagen på det här året och fastän klockan är sju minuter över nio, är det ännu ganska mörkt ute.
Fem grader varmt.
Gråmulet.

Morgonstudion på tv:n och det berättas om ungdomar som skjuter raketer mot poliser och jag tänker på dom - som i morgon - ska tjänstgöra i någon av våra större städer. Kanske tänker jag särskilt på  Malmö och å, så jag önskar att försäljning av raketer och smällare skulle förbjudas och då även med tanke på skräcken hos allehanda djur, då, när det smäller som värst.

För övrigt?
Jo, den här julen har gått i filmtittandets och bokläsandets tecken, i alla fall på hemmaplan.
Två nya böcker har jag beställt och kolossalboken av Olga Tokarszyk har jag ännu inte tagit mig an, men jag har tittat på flera bra dokumentärer; den senaste var "Med motorbåt i vikingarnas fotspår", där två tydligen kända norrmän - Øystein Bache och Rune Gokstad - (komiker, programledare) ger sig iväg på en - i mina ögon - skruttig båt; från Finland via Belarus (ja, det är ju så det ska heta numera), Ryssland, Ukraina, Rumänien, Bulgarien och slutligen kommer dom till Istanbul.
Ja, jysses, vilket äventyr!

Med båten strulade det mest hela tiden och man gick på grund och ja, det var kort sagt ett elände, men oj, så mycket gästfrihet och så många hjälpsamma människor som uppenbarade sig hela tiden.
Ibland tappar jag nästan tron på mänskligheten, nu fick jag tillbaka den!
Redan nu kan jag säga att mår man dåligt av att se sprit - framför allt vodka - då kanske man ska välja ett annat program. Det bjöds friskt på just vodka, ja, mer som om det vore en kopp kaffe.
Tack Turtlan i Karlstad som tipsade om den här serien!
(Visas på svt.play fram till och med den 22:a januari, om jag minns rätt).

Annat som hände?
Jo, min bästa väninna under åren i Malå, hennes man somnade i veckan in lugnt och fridfullt.
Så fort det gick!
Han var född 1952 och när han fick diagnosen - i mitten av december - hade han som mål att få  bara ännu en sommar i sin älskade motorbåt, den som dom inte haft så länge.
Så blev det nu inte.
Jag hoppas - för hans skull  - att det finns fina båtar där man hamnar efter döden.
Och för väninnan (och dottern som mist sin pappa) väntar nu ett annorlunda liv.

Ja, så är det.
Livet.
Det gör lite som det vill.

Minnen från 2019 ....

Det första.
Sms från sonen.