Igår och idag ... 

Jo, besöket hos Lilla Napoli utföll till belåtenhet, precis som vid tidigare besök. Jag undrar om jag någonsin har upplevt ett så vänligt bemötande när jag varit ute på restaurang? Nej, jag tror inte det.
Och det här är ju verkligen inget lyxigt ställe, tvärtom, så spartanskt som det kan bli.

Vi får ett bord för fyra alldeles vid yttterdörren och det är skönt, för det blir lätt sååå varmt där inne, ja, när lokalen är till brädden fylld av gäster. Precis som tidigare får man boka bord i god tid, ibland någon vecka i förväg och det är en ständig ström av gäster som kommer och går.
Alla pizzor kostar nittiofem kronor (en höjning med 5 kronor sedan i somras) och det finns sju stycken att välja mellan, plus en dessertpizza som jag aldrig har smakat.
Vin eller öl köper man nere i den större lokalen, övrigt betalar man själv via en dator, bara klickar på rätt ikon.

Och man är i alla fall förvarnad ...
Ja, det var trevligt, men nästa gång ska jag testa någon ny variant - jag har valt den med sardeller (och utan ost) - var gång.

Så blev det ny dag.
Fredag.
Då blir det ännu ett besök i Falkenberg, då jag skjutsar friherrinnan för att hon ska få hämta sin bil som nu är klar efter reparationen. Därefter tar jag sikte på Getinge, där jag först ser till att få bilen rejält rengjord (äntligen!!!)  och för 179:- blir den skinande blank och i alla fall betydligt finare än tidigare. Jag skäms när bilen ser ut som skrutt. (Det gör inte pv).
Det har hänt att jag varit aningen nervös för att köra in i tvätthallen .., rädd att jag ska trycka på fel knappar och att där blir ett enda kaos. Det är jag inte den här gången. Det går jättebra.

Trevlig personal är det även här .., på det som tidigare var Statoil, men som väl nu heter Circle K ?
En av männen hjälper mig med antennen som jag inte lyckas få loss, allt utan knot.

Så till Apoteket för att hämta ut pv:s medicin. En kvinna med hilka om huvudet tar emot och är lika vänlig hon och jag tänker på hur underbart det är när människor kommer från annat håll och får arbete och blir till en pusselbit i det som kallas samhället! Det var precis likadant på bensinstationen.

Sist av allt till Coop (dyr butik) där jag köper livets nödtorft .., naturell yoghurt och lite annat.
En kvinna från Hemtjänsten är före mig i kön och hon handlar två fyllda kassar med matvaror.
Jag undrar hur många kilo just den yrkesgruppen bär på varje dag?

Sen hemåt.
Här har det lösts korsord (DN:s Nutidskryss) och vi har kört fast i övre vänstra hörnet, men det brukar lösa sig till sist .., pv har tagit hand om plocka-ur-container-ved, alternativt slipa lilla-hall-väggen och lite annat och själv ska jag ta mig an disk och dammsugning.

Husets herre räddade även Kapten Haddock från döden. Denne hade nämligen råkat sugas in i dammsugarröret när jag städade och det var inte långt ifrån att jag hade ångest för den sakens skull.
Huuuu, för att ligga där inne i mörkret tillsammans med hundhår, diverse spindelnät och säkert någon spindel också ., för att inte tala om olika blomblad, flingsaltet som dråsade i golvet .., och som pricken över lite slipdamm.

Nu är Kaptenen räddad.

Med andra ord: en alldeles vanlig fredag - förutom biltvätten -.

Dagens fönster ...

Guy i Arvidsjaur brukar skoja och säga att ju eländigare fönster, desto gladare blir jag.
Ja, det stämmer.
Det är ju faktiskt så att det alltför tillrättalagda - det helt perfekta - det tappar på nåt sätt "personlighet". Eller "känsla".

Men här .., här vimlar det av sånt och man kan fundera hur länge som helst över vad som hänt här, tidigare? Huset längst till höger .., kanske var det en butik?

Vilka människor har tillbringat sina dagar här?
Vart har dom tagit vägen?
Var dom lyckliga?

Sånt kan man fundera över.

Så tack till dig som fångade det här rucklet!

På menyn ikväll ....



Ja, det blir friherrinnan, pv och jag själv - Sonja hoppade - som åker till Lilla Napoli om en timme.
Första pizzan är då klar tio i fem och man ska vara på plats tio minuter innan.

Godare pizzor har  v i   aldrig ätit, men vi är ju inga experter.
(Och jag lär välja den med sardeller, som vanligt ...).

Så blev det morgon ...
(Kan man tänka sig ...!!)

Och natten bara försvann i ett töcken och när jag vaknar, känns det ungefär som hade jag varit på utflykt till yttre rymden och tjopp bara, släppts ner när gryningen kom.
Så jag ligger alldeles stilla i sängen och lyssnar till morgonens nyheter, såväl i radio som i tv.

Det handlar förstås om riksrättsprocessen mot Trump, om republikanen Mitt Romney som - som ende republikan - gick emot sitt parti och röstade nej till att frikänna Trump (där kan man tala om civilkurage och mod .."den mannen lär få det hett om öronen", sa SVT:s gäst i studion) ..., men jag lyssnade också till Carin Götblad - regionpolischef för polisområde Mitt - som i en intervju berättar om alla dessa ungdomar som rånar andra ungdomar och hur samhället ska komma tillrätta med detta eländes elände och allt vad det ställer till med.

Så gick jag ner till köket, gjorde mig kaffe .., jag hade igårkväll bakat grovt bröd som nu blev till glädje .., klappade såväl hund som katt ., pratade med Sonja som ringde .., pratade ännu en gång med Sonja .., ringde till min syster i Skåne .., läste ett mejl från Australien (handlade mest om hästar) ..., och gladdes åt ett meddelande på whats app från Portugal.

Det visade sig vara annannan som tipsade om en utställning på Statens Museum för Konst i Köpenhamn (öppnar den 8:e februari); en utställning med verk av Anna Ancher.
Den här målningen har Anna A gjort och minns jag inte fel, är det hennes mamma, Anne Bröndum, som sitter modell.

Målning av Oscar Björk. Lika bra att visa en sån också.
(Statens Museum för Konst i Köpenhamn besökte jag för övrigt i januari 2008 och häpnade då över några svenska konstnärer vilka jag aldrig hört talas om, däribland svensken Oscar Björk, född samma datum som jag själv, den femtonde januari, om än något tidigare .., nämligen 1860. Då var det en pågågende utställning med nordiska målare).

Men nu är det Anna Ancher.
Och här en annan målning som åtminstone gör mig varm i hjärtat.

Och den här - och såklart många, många andra -.
(Men nog är skålen väl stor för att mata en så liten krabat, men vällingen eller gröten kanske skulle räcka till fler än ett barn?).

Anna Ancher var gift med Skagenmålaren Michael Ancher och under vårt besök i Skagen för två, tre år sedan - det var under pv:s höstlov - gick vi förstås till det underbara Skagenmuseet och förundrades över all fantastisk konst, men vi gjorde även ett besök i familjen Anchers hem.

Jo, jag beundrar verkligen Michael Anchers sätt att måla, men minst lika mycket, föll jag för hustruns alster!! (Precis som när jag fick möjlighet att vandra omkring i Carl Larssons "Sundborn", där den mannen helt försvann ur min åsyn, när jag såg allt vackert som hustrun Karin åstadkommit!!). Bilden togs inne det lilla huset där det var så mörkt, så mörkt, nästan omöjligt att läsa texterna intill tavlorna.

Den här dörren finns i det Ancherska hemmet och jag älskar den!
En tofsvipa på jakt efter lite mat och så är det väl i alla fall en duva nere till vänster?

Ja, nu vet jag i alla fall hur  e n   av dagarna i Skåne ska tillbringas!
Jag ska ta tåget till Köpenhamn och gå på konstuställning och jag ska - med största säkerhet - köpa några fina konstkort och frimärken ska jag också införskaffa. Sen ska jag sätta mig på något café, ta fram bästa pennan och papperet med adresserna .., och så ska jag sitta där en stund och bara njuta av tillvaron. Se där! En utflykt .., det ger mångdubbelt tillbaka! Först planerar och längtar man .., sen är man verkligen där .., och efteråt har man minnen att tänka på! Det behöver heller inte vara just resor/utflykter, men för mig är det så.
Just idag tänker jag t.ex på den där lilla knubbiga handen som höll i min, när vi gick runt-runt-runt i lägenheten i Malmö. Känslan finns ännu kvar.

Nu mot diskbänken!
Och tack annannan för tipset!

Dagens fönster ....

... nej, här är det inget sjukhus, det är kanske hemma på Söder hos min namne Elisabeth med h.

Vilka vackra fönster .., och tänk, där kan man nästan krypa upp och sätta sig och hålla kolla på världen utanför!

Tack! säger jag.

Dagens fönster ....

Så här skriver fönsterfångerskan: "Har du inte tema Sjukhusfönster just nu? Här är ett antal från Norrtälje Sjukhus som jag numera frekventerar ganska ofta. Detta är den gamla delen där  Lasaretts-inskriptionen fortfarande finns kvar och påminner om att sjukvård utövats i den här fina lilla  staden ganska länge!"

Och den som hade håven redo den här gången, det var Monet. 
Tack! säger jag.

Några kvällsfönster från Dalarna ...

Fönster tagna i mörker, dom blir alltid kvällsfönster här.
Så och dessa.

Och så här skriver avsändaren: "Sänder några fönster från ikväll, den 4:e februari 2020. "

Det här är alltså lasarettet i Falun och det var Kerstin - inlagd på en avdelning där - som tog fram stora håven. 

Vilse ...

Beslöt mig för att gå åt ett helt annat håll - med solen i ansiktet - när det var dags att rasta Harry.
Så jag gick ner till havet .., gick sedan söderut, uppför en slingrig stig där man hela tiden fick treva sig fram, solen var så stark och lyste rakt i ögonen! Vidare ner längs ett sommarstugeområde, in i en snårig skog med spångar och mycket vatten .., in i en hage (utan får) ..., och hopplöst att ta sig ut på ett vettigt sätt!
Upptäckte en man som sprang likt en gasell och honom tog jag sikte på .. , men han var försvunnen, gaseller är snabba.

Nåväl, kom upp på "vanligt område"  med mängder av sommarstugor (typ som på bilden)  och gräset sååå grönt och fint, nästan som vore vi i april månad!

Så här kan också sommarhus se ut.
Jag hade planer på att ta mig över och på så sätt komma upp på en landsväg, men det var tillbommat och jag tänkte .., att nej.
Vi tog en annan väg.

Så här kunde det också se ut. Havet där nedanför.

Och så här nere vid "vår" strand. Det var knappt jag kände igen vyn när jag tittade igenom bilderna, jag har nog inte tagit nån bild just härifrån. Men fågel-ön skymtar där till höger i bilden.

Sedan många år tillbaka har ju många husägare valt att ha STORA siffror på någon del av husväggen, ja, för att visa vilket gatunummer som gäller.
Men här .., på Ejdervägen .., har jag någonsin sett en vackrare skylt!
Nej, det har jag  i n t e.

Kom hem och fixade lunch .., (gjorde den goda salladen som jag fick igår, i Malmö .., färsk strimlad grönkål och vitkål .., fräst i olja .., pressad citron till, flingsalt och solroskärnor!) till blodkorv i skivor, oj, så gott!

Solen har gått i moln. Kanske helt borta för idag?
Nåja, skönt ändå.

Att resa ...

Det har hänt tidigare att jag tagit bussen in till Halmstad, men jag kan nog räkna dom gångerna på ena handens fingrar. Men intressant ändå! Busskuren på bilden står i princip alldeles utanför friherrinnans lägenhet och det finns snabbare turer - den här snirklade sig igenom lilla Harplinge och jag lärde mig namnen  på en hel drös med småvägar - tidigare för mig helt obekanta!

För kanske ett år sådan fick Halmstad ny bussterminal och den är så fin! Den ska jag fånga på bild när jag någon gånger passerar och det inte regnar - det gjorde det igår -.

Vid sjuttiofem års ålder, då åker man helt gratis med buss i Halmstad. Friherrinnan hade sett fram emot att snart kunna börja nyttja den friheten - tidigare var det sjuttio - men se, då höjdes åldersstrecket! Så kan det gå.

En annan tågresa .., på väg från Edinburgh till London. 

Det var långt ifrån överfullt på Öresundståget och jag tänkte på alla år som jag varannanhelgspendlade .., först till Helsingborg och därefter till Halmstad.
Hur orkade jag? Att jag inte ledsnade!

Igår fick jag fönsterplats och det var tämligen lugnt i kupén.
Två kvinnor diskuterade doktorsavhandlingar och hur man får bra betyg - detta prat höll på i mer än en timmes tid - och alla fick ta del av deras tankar.
På hemvägen kom tre danska töser och slog sig ned på andra sidan mittgången.
Högljutt gapskratt mest hela tiden.
Jag hörde fragment av meningar .., det handlade om katolicism och annan religion.

Pendeltågsresa från Amstelveen till Amsterdam.

Eftersom det var länge sedan jag satt på ett Öresundståg, kunde jag tydligt märka hur det hela förändrats. Inte en enda pappersbiljett såg jag skymten av; nej, när kontrollanten kom var det bara att hålla fram sin mobiltelefon och uppvisa koden som dyker när man laddat ner Hallandstrafikens app och där köpt biljett. Det gjorde även jag.

Men om batteriet tar slut i mobilen ...?
Ja, då får man böter om man inte kan visa upp koden .., sa kvinnan på Hallandstrafiken.
Okej, det förstår jag .., annars kan man ju fuska och säga att "ja, jag har köpt biljett men nu har batteriet tagit slut", men ändå.
Och jag tänker på alla som kanske inte är så hemma bland alla appar .., alldeles enkelt kan det inte vara.

"Vanliga biljetter" finns nog att

Hittar en bild på nätet som visar det som nu kallas för Resecentrum.
Vid pilen stannar bussarna på särskilda platser och så går man under det vita taket som är så läckert .., och vidare in i fyrkanten med spiraltrappa,. alt. hiss, och så ä rdet då en överbyggde gångtunnel eller vad man ska kalla det, till stationen.

Nu ska jag gå på promenad med harry.
Nog om resor.

Dagens fönster ....

... fångades i Särdal och det var jag själv som hade håven med mig.

Tack för det Elisabet.

Det som är viktigt ...

Här vimlar det av intryck och känslor efter den här ljuvliga dagen i landet Skåne .., så jag måste sortera lite i hjärnans arkiv och få lite ordning och reda på allt som hänt.

Alltså låter jag det hela vila tills i morgon.
Bilden visar hur det såg ut utanför den jättestora lokalen intill Sankt Andreas kyrka i Malmö.
Ååå, där vimlade av småttingar i lillkillens ålder - plus minus några månader - och det hela påminde mera om hundvalpar på grönbete! Ja, det var härligt att se dem! Och man såg likheter mellan barn och föräldrar (en liten kille som visade sig heta Bosse, hade likadana knallbruna ögon som sin mamma) och det var sångstund till rörelser och lillkillen satt i mitt knä ett tag och vi viftade med armar och ben och ja, han var glad i allting.
För övrigt tycktes alla barn glada.
Inte ett gråt så långt jag kunde höra.

Efteråt tog vi vagnen (och pojken) och återvände hem, där det bjöds på lunch.
Det blev en omelett med härlig fyllning, samt en smarrig sallad bestående av strimlad färsk grönkål och vitkål, vilket stektes i olja. Lägg därtill rejält med vitlök, samt pressad citron och örtsalt.
M en så gott!!

Tog sextåget hem (två timmar), pv mötte i Halmstad och han har gått i säng och jag är sååå trött, men så lycklig. I vanliga fall sparar och sparar jag .., jag vill verkligen ha en rejäl buffert om nånting skulle hända.
Men att unna mig mera av sånt här, det tänker jag göra, även om en tågresa t. o r till Skåne går på nästan fyrahundra kronor!
Så är det.
Nu mot sängen.

Några kvällsfönster från Falun ....
(Igen, dom ramlade bort, men det var mitt eget fel!)

Så här var det; jag skulle idag (på tåget) gå in via appen Blogger på mobilen och rätta till ett fel i ett inlägg, men råkade då radera detta .., som fanns på bloggen igårkväll.
Nu kommer det på plats igen.
Det är alltså Kerstin i Gagnef som tagit en bild från lasarettet i Falun, där hon nu legat i veckor och fått blodtransfusioner i parti och minut. Mest parti.

I ett telefonsamtal säger Kerstin att blodet hon får, det är renat, därför är det en annan färg än "vanligt blod". Själv tänker jag att det påminner om Falu rödfärg. Femton påsar var det i förrgår eller igår. Kanske har hon fått ytterligare några nu?

Kerstin som knappt har någonting kvar i sin mage och lever med stomi och ständigt får fylla på med blod (just nu polyper som går sönder och blöder), klagar  a l d r i g. Det är helt sanslöst.
Och omtänksam är hon också .., så här fint hade hon skrivit till personalen på avdelningen!

Radiopärlor ....

Sent i gårkväll när jag var på tok för pigg för att somna, råkade jag hamna i ett program som grep nåt så otroligt. Det är en programserie som heter "Svenska berättelser", där helt vanliga-ovanliga människor berättar om något dom upplevt.

Det var det här avsnittet jag lyssnade till och det handlar om lastfartyget M/S Östansås förlisning i Östersjön och det är kaptenen Gösta Bågenholm som berättar - ibland blir det aningen rörigt, för han pratar då som om han vore en ur Östanås besättning  - men oj, vilket gripande program!!

Och visste ni, att mellan åren 1958 - 1963 förliste   s e x t i o t v å   svenska lastfartyg!
Det är ju helt sanslöst!
Ett sååå intressant program!

Ett annat program - 29 minuter kort - har rubriken "Spelets pris". 
Så här står det i programförklaringen: Av en slump upptäcker hon inkassokravet i brevlådan. Hennes man har lånat stora summor - för att försörja sitt spelmissbruk. En berättelse av Karin Modigh.

När jag lyssnat till det programmet, då framstår Charlotte Kallas beslut att vägra sponsra spelbolag, som ytterst vettigt! (Det tyckte jag för övrigt innan programmet också).
All heder till Charlotte!

Tisdagsfönstret ....

Igår ett fönster från lasarettet i Falun, idag ett från .., ja, ni får läsa själva: 

"Är i storstan en snabbtur. Bor på hotell vid skandal- och katastrofbygget NKS.

Vågade mig nästan ända fram till fönstret (jag är förskräckligt höjdrädd) och några fönster slank ner i håven./ Ulrika."

// Nu vet jag inte om du är där som patient eller bara valde det hotellet, annars var det ju otroligt att två sjukhusfönster kommer efter varandra! Tack Ulrika!

Utflykt söderut ...

Bilden från Särdal. 

Varje kväll när jag går och lägger mig, ja, då öppnar jag fönstret i sängkammaren på vid gavel (pv ligger ju i ett annat rum; han är inte den som trakteras av öppna fönster i februari) och så ställer jag mig vid fönstret och tittar ut  en stund - igår var det stjärnklart! - och så brukar jag buga lite och säga "tack!"

Jag vet inte vem jag tackar, kanske är det bara själva livet. 

Att man fått vara med ännu en dag. 

Det där tacket och all lite sval luft som kommer in, det känns så bra. 

Så det ska jag göra om en halvtimme kanske, då, när tvätten i maskinen är klar. 

Tidigare ikväll har jag bokat fyra pizzor på Lilla Napoli i Falkenberg. Förhoppningen är att Sonja gör oss sällskap - och oss är friherrinnan, pv och jag själv -. Sonja är svårflirtad, men k a n s k e  att det går vägen. Jag försökte locka med pizza, ett glas vin och trevligt sällskap. Hon sa inte alldeles nej. 

Sen något helt annat.

Idag skulle jag köpa djupfrysta ärtor (ser att man tydligen ska skriva ärter med e) och tillaga till middagen. 

I frysdiskan låg dels den här förpackningen från Eldorado. 

Och så den här från Findus. 

Det är mycket man inte fattar här i världen, men h u r  tänkte den som designade den övre förpackningen? Var tanken att ta en bild som verkligen skulle locka till inköp? 

Den lockade i alla fall inte mig, trots prisskillnaden! 

Ny vecka, ny giv ...

Kanske beror det på att min pappa inte hann uppleva mer än några futtiga år som pensionär, som jag känner en sån gränslös tacksamhet för att jag i alla fall har hunnit med så här långt! Till midsommar är det hela två år sedan jag tackade för mig i affären (i alla detta att vara schemalagd) och igår i kassan frågade en man hur jag trivdes med tillvaron som ja, som pensionär?

Jag sa som det var, att det finns liksom inte ord för hur underbart det är!
Att vakna på morgonen och ha en  h e l   dag framför sig.
Att göra i stort vad man vill - eller inte vill -.
Att gå på långpromenader med harry och därefter slå sig ned i trädgårdsstolen vid västerväggen .., sitta där och titta på småfåglarna som flyger av och an och ibland på ekorren som blir allt mer orädd.

Eller som i morgon: ta tåget till Malmö och hälsa på den där lillkillen som igår fyllde tio månader!

Och kanske känner jag ännu mer av den tacksamheten, sedan det här med ovissheten om vad som skulle bli med bröstet .., hade jag cancer eller inte? Tänk, att man kan ha sån tur!

Nu ska ta med kaffekoppen ut i solskenet ., jag ska hänga upp tvätt på strecket där ute .., ja, sen får jag väl se vad dagen bjuder på. Ungefär så är det att vara pensionär.

Dagens fönster ....

Så här skriver Bert i Luleå, som fram tills nu varit aningens irriterad över bristen på snö.

"Hej!

Vintern har äntligen inträtt med bravur. Ett av bankkontoren här i stan har fönster mot vår gård. Snart ser de kanske inte ut. Vem vet.

/Bert, alias Tomas Öberg. ( Eller tvärtom.)"

//Tack! säger jag. 
Fint fångat!

Söndag ....

Sover dåligt natten mot idag. Vaknar vid tre, vid fem och halv sex. Kliver upp klockan sex.
Pv skjutsar mig till affären och Cornelia är redan på plats och gräddar bröd .., jag tar mig an det vanliga när man har kassatjänst och den som läser här vet ju precis.
Just allt sånt.

Bäst idag: lille Birk, kanske fyra, fem år och lika vetgirig som jag själv.
Han frågar om det mesta.
Var jag bor, hur huset ser ut, hur gammal jag är, vad jag heter, vilken färg det är på huset?
Sånt.
Underbar är han.

Efteråt, när jag kommit hem, åker vi till Särdal för att kolla till en sommarstuga där det grävts för vatten och avlopp, mest för att skicka lugnande bilder till den som brukar tillbringa sommarveckor just där.
Där är djupa hjulspår i marken (förmodligen efter grävaren) och så har det regnat .., och plötsligt sitter vi fast i leran.
Det tar väl nån halvtimme av idoga försök att ta oss loss, så ger vi upp.
Jag ringer Räddningspatrullen som i det här fallet är Sonja. Hon fyller åttiosju i vår, men kommer som ett skott .., bogserlinan tas fram och så sitter jag i hennes bil och gasar och pv sköter vår och vips, har allt ordnat sig.
Bilden är från Särdal.
Sååå fint där är!

Nu är klockan bara nio, men pv gick isäng för en timme sedan (!!!); han har känt sig halvrisig, men ändå inte alltför dålig. Själv ska jag också göra kväll ., ligga i sängen och lyssna till USA-podden och kanske läsa ut Gerda Anttis lilla gröna bok. Kanske ha fönstret lite på glänt.

Idag har AP fått sin nya häst. Ett sto.
Det är ett sto med oanade kunskaper; hon kan t.ex skriva på familjechatten!!
Så här, t.ex.

"Jag är här nu! Jag är väldigt snäll! Har badat på nya stället och provat nya kläder. Har visst inga muskler, för jag har haft ett föl. Det är första natten utan fölet och jag tycker att det är väldigt vilsamt. Vi ses! Medea!"

En filmmakare, men inte från ....

Bilden från svt-serien: Kvartersdoktorn.

Igårkväll när jag hade gått i säng, tittade jag än en gång på SVT-dokumentären "Spårviddshinder". Jag tycker att den är så genialiskt gjord och med sån  v ä r m e. Och så människorna i filmen som kommenterar vad som händer.(Särskilt töserna som för statistik över bilar som fastnat i hindret).  Underbart!

Så råkade jag se att det stod "Vindelfilm" i början eller slutet och ett namn: Johan Palmgren.
Nu är sannerligen Palmgren inget namn det vimlar av hemma i Västerbottens inland, men Vindel .., det fick mig genast att tänka på Vindeln som ju ligger bara en fem, sex mil från Umeå. Tänk om denne - i mina ögon - så påhittige filmmakare var sprungen från Västerbotten?

Så jag tog mig en titt på denne herr Palmgrens hemsida på nätet och ramlade nästan ur sängen!!
Det visade sig vara  m ä n g d e r  med filmer som han - ofta tillsammans med Åsa Blanck - hade gjort, däribland helt ljuvliga "Kvartersdoktorn", där man under ett antal program fick följa med på en vårdcentral på Söder i Stockholm. Sååå många mänskliga möten där var!
Då slog det mig att "tonen" - såväl den som man känner när man ser en film - som den musikaliska, den var densamma i programmen! Kanske inte exakt samma musik, men själva "känslan" som den förmedlar.

Men nu var det ju alltså om denne Johan var sprungen ur den västerbottniska myllan ....? Så jag mejlade honom på den adress som fanns tillgänglig. Inom en halvtimme hade jag svar.
Så vänligt!

Och så här skriver han:

"Hej Elisabeth!

Vilket skojigt meddelande. Kul att du hör av dig. 

Jag kommer från Lund, men min gamla klasskompis Annikas pappa var fågelforskare och drev ett projekt i Ammarnäs. Jag fick sommarjobba där i gymnasiet och blev förtjust i den lilla fjällbyn. Har återkommit under årens lopp och för 8 år sedan satte jag igång en filmfestival där.

I samband med det skulle jag byta från Enskild Firma till AB och drämde till med Vindelfilm helt spontant.

Så lite västerbottnisk känner jag mig ändå!

Ha det fint, Johan."

På hans hemsida kan man ta del av ännu mera fakta och där finns även hans produktion samlad. 

Här är länken.

Nu ska jag strax åka till jobbet - är intill döden trött efter att ha sovit dåligt -. Kaffebryggaren puttrar .., pv ska köra in mig, så det blir ingen större sovmorgon för hans del heller.

// Om Åsa Blanck kan man läsa här. 

Men också här.

Och vad är då ett spårviddshinder? Jo .. det kan man få veta här.

Söndagsfönstret ...

Det passar ju alldeles förträffligt med ett fönster fångat i närheten av Domkyrkan i Lund, ja, nu när det är söndag och allt, tänker jag.
Detta är från Arkens bokhandel.
Om man har god syn (eller förstorar bilden, bara att välja) ser man en liten bok ståendes nere till höger.

Den här.
Jag tycker att det är helt underbart att en människa sätter sig ner och skriver en bok med titeln
"Varför har prästen så konstiga kläder?"
Och det var precis vad Mikael Mogren gjorde.

Vem är då denne herr Mogren?
Jo, här kan ni få veta lite om honom.

"Bengt Mikael Mogren, född 6 september 1969 i Hammars församling och dåvarande kommun i Örebro län, är en svensk biskop, teolog och författare. Före studierna arbetade han bland annat som kriminalvårdare". Wikipedia

Och här visar han runt i Biskopsgården i Västerås.
Ja, kanske nån är intresserad.

Den som fångade fönstret var annannan, som uppenbarligen var hemma på visit.
Jo, hon skulle ta bussen till sitt föräldrahem några mil österut och passerade då bokhandeln.

Tack! säger jag.