Seglingssemester, dag 13. 
Hamnen i Ystad.
Från att ha varit en ganska lugn morgon, är det nu som vanligt igen.

Om man som pv köper en drygt fyrtio år gammal båt, är det kanske inte underligt att allt inte är som man är van vid. Det är till exempel dåligt tryck i diskbänkens vattenpump, så när vi diskar lägger vi först all disk i en liten bytta, fyller den med kokhett vatten och lite diskmedel. När vattnet sköljs ut, går det direkt ut i havet, då känns det INTE bra, ens med hur lite och skonsamt diskmedel man än har använt, särskilt som herr och fru Svan med fyra småttingar simmar omkring här i hamnen.

All disk läggs sedan i den tomma kylväskan och så tar vi den på bryggan, sköljer av med vattenslangen, torkar alltsammans och så in i skåpen.
Fungerar jättebra!
Dessutom får man rejäla böjövningar ned sina knän, ty där finns såklart inget bord på bryggan. Bra! Jag känner tydligt att jag har blivit mindre stel!
På bilden ser ni alltså ”diskbänken”.

Annat?
Det tog inte många dagar av regn och ständig fukt, så hade saltet klumpat ihop sig!
För att få liiiite salt till det kokta ägget, får man först röra om eller spetta lös saltklumpen. Nu har jag köpt en platt liten plastbytta där saltet blir mera lättåtkomligt.

Ordning ombord är A och O.
Laddsladdar är märkta och har en egen liten bostad.
Numera vet vi på pricken var vi har det viktigaste. När vi seglar (har vi verkligen gjort det ..?) finns det mesta till lunch och mellanmål fixat och klart och ligger i kylväskan i sittbrunnen.
Lätt att komma åt.

Ordning och reda är måhända ett fullkomligt naturligt tillstånd för en stor del av mänskligheten, men till den delen hör inte vi.
Jag VILL ha det så, pv HAR det när det gäller hans skivsamling och hans kalsonger och t-shirts ligger prydligt ihopvikta i därför avsedda byrålådor.
Med resten är det inte så noga.

Men här, på båten är det annorlunda.
Laddsladdar och powerbanks måste vara påfyllda när vi ger oss av. Viktigt, om nånting skulle hända. Sånt tänker vi på.
Alltså finns det kanske hopp.
Även för oss.

Sen en annan sak; det gäller detta att kommentera.
När det krånglade vet jag att t ex Cecilia N skrev att om man skrev i webbversionen, DÅ var det så mycket enklare. Då fungerade det. Jag fattade inte - och kände mig dum om jag skulle fråga - ja, hur man nu skulle hitta den versionen - men nu berättade Bert för mig: om man scrollar längst ner på sidan, då står där verkligen ”webbversion”
Aha!!

Hej å hå!
En trevlig tisdag önskar den som tittar in här!

Sommarprat .....

Sent igårkväll när jag inte kunde sova, lyssnade jag till diplomaten Staffan de Misturas
Sommarprat i P1. Så fantastiskt intressant!
Så bra det var!

Efteråt ....

I någon timmes tid blir vi hos Tommy i Bjäresjö. En båtmotor som inte testats på två år startar på direkten och de båda herrarna blir glada. Dom står där tillsammans vid den gamla uteplatsen, dels mannen som blev pappa till mina tre barn - nästan trettiofyra år tillsammans - och så mannen som kom in i mitt liv i ett långt senare kapitel.

Försöker komma på vad som förenar dem?
Jo, att dom är generösa, snälla och har humor.
Båda är också oerhört sportintresserade.
Och sanna djurvänner.

Jag beslutar mig för att inte åka bil tillbaka till båten, utan ber pv skjutsa mig till Ruuthsbo, så går jag därifrån. Harry gör mig sällskap,
Hela tiden har vi havet på höger sida och det blåser våldsamt .., men några windsurfare tycker förstås att det här är bästa tänkbara väderlek och dom formligen SUSAR fram på vågorna!

Passerar Lilleskog och en liten kyrkogård för husdjur, men ser bara en gravsten - en riktig gravsten med inskription - skymtar ”Vår älskade ...”, men inget mera.

Så kommer reningsverket och efter ett tag lägenheterna vilka ligger bara ett stenkast från havet - det som idag är så vresigt - och i rabatter och slänter växer enorma bestånd av lavendel! Kunde jag tänka mig att bo där? Kanske. Men nog skulle jag väl sakna det där kärva halländska?

Sen är det inte långt kvar till båten.
Pv har middagen klar ..  jag duschar iskallt med hjälp av vattenslangen på bryggan och nu ligger såväl Harry som jag själv och tar igen oss.
Det blåser nåt förfärligt!

Här vänder jag mig om och tittar mot Svarte till.
Såååå vackert är det!
(Ja, det här var när vi just börjat att promenera).

Och just här brukade jag bada, då i ensamseglarlivet.
Med cykel tog det kanske tio minuter allt som allt.

Nu blir det en Treo för mitt onda underben.
Hörde förresten på nyheterna att kompositören Ennio Moricone avlidit.
Nittioett år blev han, denne man som  arrangerat det vackraste jag vet i musikväg, nämligen ledmotivet till filmen ”Cinema Paradiso”.
Googla får ni höra!

Måndag, dag 12.
I väntan på bättre (läs: inte kulingvindar).

Ja, detta blir ett äventyr att skriva i webbversionen.
Det känns som om texten flyter ut i intet till höger,
så jag kapar lite.
Messade den alltid så vänlige Bert i Luleå och fick
hjälp med hur jag skulle förfara och det tycks ju fungera,
men fy så handikappad jag känner mig utan min laptop!
Detta får helt enkelt bli en  test.

Så här såg det ut i morse när jag vaknade nere i akterruffen!
Blå himmel!
Det är det fortfarande, men det har även regnat och varit
hotfullt blått!

Nu ska detta publiceras och så får jag se hur det blir!
I så fall: tack du underbare Bert!

Eftermiddag ...

Helt omöjligt att lägga in en bild är det, men det överlever man kanske. Nåja. Lämnade in min dator på Elgiganten och en sååå vänlig ung kvinna tog sig an den, som vore vi på akuten. Det visade sig att datorn helt sonika var stendöd och inte tog emot ström, så nu är den skickad vidare. Förhoppningsvis löser det sig. 

Pv var bombsäker på att jag köpte datorn i slutet av juli förra året, men när jag kollade mitt konto, ja, då var den betald i oktober. Expediten letade och letade i sin dator .., sa ”nu har jag nog hittat den!”

Så var det. Den var inhandlad i oktober! Hon kunde se inköpsdatum, summan som stämde med min, numret på baksidan datorn stämde precis och således har jag ju kvar tre ytterligare månader av garantin! 

Efteråt handlade vi på Ica Supermarket där  jag arbetade under fyra år. Jag gjorde kassascheman, beställde hem växel, bokförde kassorna och hade hand om frimärkena. Jätteroligt var det!

Och nu? Vi har tvättid i servicehuset ..  jag har bjudit på kaffe och pv fick en prinsessbakelse .., nu jobbar han med skyddsnätet vid relingen och plötsligt strålar solen! Det blåser nåt hemskt ..,sliter och rister i båten och diverse linor!

Over and out!

Robin Söderling ....

.... är dagens Sommarpratare. 

Hur intressant kan det vara att lyssna till en före detta tennisspelare? Väldigt, visar det sig. Såå öppenhjärtigt och ärligt. 

Strul ....

Igår bara avled min bätbara dator. Inte ett liv. Jag ville bara gråta. Det är nästan på pricken ett år sedan jag köpte den; för övrigt det dyraste inköp jag gjort i mitt liv. 

Nu blir det ett besök hos Elgiganten idag, så jag får kolla upp dels datorn, men också när den exakt inhandlades, så jag inte missar garantin. Vi får väl se vad som händer. 

Den senaste tiden har det känts som om allting bara krånglar .., (så är det inte, men det känns så!) och när pv igårkväll skulle fylla på elen till båten, ja, då fungerade inte Tallykortet. Nå, vi klarade oss .., eller framför allt klarade kylen sig! 

För övrigt? Igårkväll underbar middag hos Tommy och Karin i Bjäresjö, i det som under många år var mitt hem. Tommy är lika matintresserad som hans pappa Sture var och nu blev det spjäll som anrättats enligt souvide-metoden och därtill en fantastiskt fin potatissallad! 

Mycket surr som alltid och efter kanske fem, sex timmars samvaro fick vi låna deras gamla Volvo i stället för att ta  taxi hem. 

Pv har kollat väderprognosen för kommande dagar och idag söndag blir det i alla fall ingen avresa. Han ska sätta upp " nätet" runt relingen och om solen visar sig i morgon, kan vi ju hälsa på min rödvitrandiga syster, då vi kan sitta ute. Om ett år fyller hon åttio och tillhör väl verkligen riskgruppenJa, så är det här i landet Skåne! 

Fredag, dag 9.
Ystads småbåtshamn.

Eftersom det är lite klent med wi-fi-täckningen hit ut till brygga F, får jag slå mig ned här på fördäcket och försöka göra det så bekvämt som det går .., jag kan meddela att det är i det närmaste omöjligt.

Efter nio dagar ombord på båten, har jag blåmärken nästan överallt! Det finns inte en enda grej i båten som man inte kan råka stöta sig på (när det gungar) och efter ett toalettbesök och på väg tillbaka till sittbrunnen .., och med en rejäl gungig våg, dråsade jag baklänges och slog mig så hemskt i höger axel och överarm. När jag nu på morgonen stod i duschrummet uppe vid Marinan, tänkte nog kvinnan som också var där, att jag fått stryk. Jag kände en lust att förklara, men gjorde det inte .., tänkte att då känns det som om jag bortförklarar det hela.

Men det är skönt också att sitta här.
Jag hör och ser svalor (ni vet, småkvittret när dom flyger nära vattenytan) .., jag hör Mariakyrkans klockor slå halv, - och helslag och jag såväl ser som hör Pågatågen komma och gå.

Igårkväll fick vi besök av Tommy och Karin.
Dom hade med sig goda muffins (pv blev salig!) och kaffe och det blev nog ett par timmars surr inne under kapellet - det hade blivit aningen kyligare vid det laget -. 

Tanken var att vi idag skulle hälsa på min syster med familj (dom bor ju som i ett matriarkat, halva huset var) , men deras fina hund Tara skulle få en tand bortopererad idag och då skjuter vi på det hela. Kanske på söndag ..?

Hör åskan mullra lite ute mot havet till, men himlen är ljus och segelskolan i full gång. Hör plinget från bommarna .., snart kommer tåget! Och gästhamnen, där det i fjol var knepigt att få plats .., (minns hur båtar snirklade sig mellan bryggorna för att leta gröna lediga-skyltar), där är det i det närmaste tomt just nu.

Jaaa, ungefär så är det.
Inte mycket sensationellt att berätta om.
Dagens sommarpratare är dirigenten Cathrine Winnes och henne ska jag lyssna till!
Under seglatserna har vi ofta börjat att lyssna på någon "pratare", men så är det ju fullt upp att hålla koll  på annat och man blir okoncentrerad och får börja om och så glöms det bort. Alltså ligger jag efter i schemat. En jag inte tänker missa är f.d. finansministern Anders Borg (8:e juli) och dagen därpå är det specialistsjuksköterskan Eveline Jacobson tur, (9:e juli) henne har jag också kryssat för.

Torsdag, dag 8 ....
Från Gislövs läge till Ystad.

Knappt fem timmar tog det oss att segla från Gislövs läge hit till Ystad. Hela tiden med åskmörka moln över land och på andra sidan ., ljust blå himmel och solsken. Kände aningen oro över att det mörka skulle ta över (åska vill jag INTE vara med om på en båt!), men det gick bra.

Eftersom vi får låna Tommys båtplats inne i Marinan, stod han och tog emot oss och visade var vi skulle lägga till. Den här gången gick det geschwindt och det är Y-bommar, sååå mycket lättare att ta sig av och  på, alltså ingen hög kajkant man ska klättra på, som på vissa ställen.

Det allra bästa med seglingen - i alla fall för mig - det är att komma till en hamn.
Att lägga till (utan mankemang) och röja upp och slappna av.
För Harry är det en mental anspänning, det märks tydligt. Oj, så han sover!!
Och oj, så lycklig han blev när han - säkerligen förvånad - upptäckte Tommy som stod där vid bryggan!!

Det är sååå skönt att ha kommit in i rutiner som fungerar!
Diskproppen till diskhon fungerar inte, så jag har fått lösa det på annat sätt. I en liten rektangulär plastbytta häller jag kokhett vatten och lite diskmedel och så doppar jag diskborsten i detta och gör rent allt som ska diskas och allt eftersom läggs detta i en tom kylbox. Sen ut till bryggan där det finns vattenslang och allt sköljs av och så torkar jag det sen. Perfekt!

Idag blev det tonfisksallad med Pauluns linser/ris och vanlig sallad, plus färsk blomkål i små bitar, till middag. Jättegott!

Att Ystad känns som hemma för mig, det vet ju alla som läst här sedan tidigare.
Så ock nu.
I morgon ska jag ta en promenad till Söderberg & Sara - bageriet på Regementsgatan - så vi får gott, färskt bröd till frukosten och om det inte ösregnar så hoppas jag på låååång promenad, antingen mot Svarte till eller i Sandskogen. Kanske ett dopp i havet?

Bilden här ovanför togs i Gislövs läge.
Å, sicken vacker promenadstig som där löper längs havet och med hästhagar på den andra sidan
Mängder med gulmåra .., och tistlar och annat som jag inte vet namnet på!

Och så här!
Ja, där var vackert.

Nu är det mörkt ute .., vi har hört lurblåsarens tutande från Mariakyrkans klocktorn .., det känns välbekant .., det ryktas om regn i morgon, ja, vi får väl se.

Lyssnade idag till USA-podden och tacket till Kajsa Boglind som snart slutar som Washington-korrespondent för Sveriges Radio. Oj, så rar hon är! Och oj, så rörd jag blev!

Nu ska jag se om någon har uppdaterat här ..., Bert kanske ..? Eller madamen i Porto? Eller mossfolk?

Onsdag .., dag 7 igen, men senare.

Jo, vi tog verkligen den där dubbeldäckaren och Harry fick följa med - annars hade vi fått avstå -.
Vartannat säte var avspärrat, men det var tämligen glest besatt där inne och så fanns det ju en övervåning också. Kul att i lugn och ro kunna se landskapet .., ja, inte susa (det gick inte fort) men passera förbi.

Allt var bekant och  u n g e f ä r   som jag minns det, förutom att där nu fanns en betydligt större parkeringsplats just vid infarten. Men kalkugnen var kvar.

Och den vackra utsikten.
Här slog vi oss ned någon halvtimme.
Sååå skönt det är att inte enbart befinna sig till havs!

Och som ett blomsterhav intill oss.

Finns där nånting som doftar mer sommar än gulmåra?
Nej, det tror jag inte.
Eller är det för att jag förknippar det med Mossbystrand där jag åkte med barnbarnen, då i ett annat slags liv? Kanske.

Besökte det jättelika Magasinet och gjorde direkt av med trehundra kronor.
Köpte en liten mössa till Elliot; med anskrämligt mönster, men kanske att han kan ha den hemma?
Inne i lägenheten? Eller i badrummet?

Fångade ett fönster i ovan nämnda magasin .., bara så vackert med allt det vitkalkade!

Så Palmbussen hem igen.
Nu var det brått.
Pv skulle fortsätta till Trelleborg för diverse inköp och bussen skulle bara stanna nån enda minut vid caféet i hamnen, men först, innan han åkte iväg, ville han få harry ombord på båten (han måste lyftas in), så det blev rally till bryggan och upp med Harry och så kom jag efter och pv hann med bussen.
Då var jag så trött.
Nästan ingen sömn natten mot idag ., jag var så förbi av trötthet att jag mest av allt bara ville gråta.
Vek ihop tvätten från tidigare idag .., plockade undan och gjorde fint.
Harry och jag mitt emot varandra här i sittbrunnen.

Så kom pv tillbaka och någon halvtimme senare fick vi besök av Ulf - lillebror till pv, ja, jag vet att jag har berättat det - och hans fru Inez. Så roligt! Eftersom Inez under en längre tid genomgått cellgiftbehandling, har dom sannerligen levt isolerade för att inte riskera att hon skulle smittas av minsta lilla virus. Nu är hon friskförklarad och det är väl förstås som om dom fått livet åter.
Här står Ulf och gosar med Harry.

Tidigare idag var det segelskola, men utan segel.
Så härligt att se alla ungdomarna i olika åldrar och ledarna har nog det dom gör ., det hela förmiddagen vid nio eller tio och håller på till fyra på eftermiddagen! När det nu varit sånt oväder, har det hållits på med annat .., tävlingar av olika slag och idag en skattjakt. Ganska dyrt är det. Eller mycket. Mellan 1400 - 1750:-, men det är klart, dom blir väl omhändertagna och får mat och bara detta att kanske få lära sig segla!

Nu börjar det att regna igen.
I morgon bär det av mot Ystad.
Så snart det mojnade här idag, kom båt på båt in och lade sig vid kaj. Nu har vi båtar på ömse sidor om oss, men det har fyllts på rejält.
Ett äldre par från Oxelösund har siktet inställt på östkusten och norrut. Dom har gått genom Göta Kanal och kvinnan berättade om otäckt höga vågor på resan från Limhamn och hit, å, tack och lov att vi höll oss här!
Pv lyssnar till Sjörapporten .., säger att det blir lugnt i morgon.
Ingen fara.

Dag 7 ....

Hela natten har varit turbulent .., det har varit storm i byarna och nåt så som båten skakat och som det har knakat och knirrat och jag tänkte  - det var vid tvåtiden i natt - att nu sliter den sig och vi guppar iväg ut på ett bråkigt hav.
Det gjorde den såklart inte.

Vaknar till aningen svagare vindar, men det slår vattenkaskader över piren och vi avvaktar med ge oss av. Tidigt i morgonbitti, kanske.
Inte en endaste båt har kommit eller lämnat hamnen sedan vi lade till, däremot är här herrar och kollar till sina förtöjningar .., det ändras och hålls på!

Och idag?
Jo, vi tar Palmbussen som är av modellen hop-on-hop-off som går mellan Trelleborg, Gislöv, Dalens bad och Smygehuk och så går det för runt igen. Perfekt för båtmänniskor utan bil! Och gratis är det också. I Trelleborg ska vi proviantera .., det måste fyllas på i kylen.

Kanske får vi också besök av pv:s lillebror Ulf med fru Inez?
Vi får se.

Ajöken, sa fröken.

Till er som kommenterar ....

Vi har haft dåligt med nätkontakt och ibland ström, därför har jag svårt att svara på era kommentarer just nu. Det är inte av ointresse eller nonchalans.
Du Lena i Lund, t.ex. som skrev så snällt .., jag läste och blev varm inombords!

Och ni andra!
Det ÄR så roligt med kommentarer!
T a c k!

Seglingssemester, dag 5.
(Och lite av dag 6).

Då lämnar vi kajen i Limhamn vid niotiden på morgonen och tar sikte på Falsterbo kanal. Med oss är Claes och Monica och pv börjar dirigera ungefär som Herbert von Karajan .., (dock inte lika barskt) ropar till Claes vad han ska göra .., det ska skotas och det ska hjälpas till på alla möjliga sätt och det är fullt upp.
"Nä, dra åt andra hållet .., hårdare!" ropar han
Och Claes han drar och drar.
Och vi har så roligt!

Det blir en på alla sätt och vis underbart trivsam seglats med såå många skratt!
Framme i Falsterbo klockan tolv och efter kaffe och medhavt fika för dem och lunch för oss (en varm korv med hamburgerbröd, riktigt gott!) säger vi tack och hej och dom promenerar iväg för att leta upp en buss som tar dem till Malmö. (Det visar sig gå på tio minuter .., helt perfekt!)

Och vi fortsätter.
Vinden friskar i och det går undan .., pv har kollat på sjörapporten och det hotas med väldigt friska vindar ju längre aftonen lider och jag säger att aldrig att jag vill vara på sjön då, nej, vi kan väl gå in i Gislövs läge där vi var i fjol och där det var så fint.
Så det gör vi.

Klockan är kring fem när vi lägger till och allt som kan gå fel, går fel.
Då har det börjat blåsa upp och vinden får tag i båten när vi ska in på den lediga platsen .,. båtshaken gick ju sönder i Landskrona och nu flyger en fender i vattnet, liksom en tamp! Halleluja.
På andra sidan hamnen sitter ett sällskap gubbs och följer föreställningen från om inte första, så andra parkett.
"Detta är mitt livs absolut sämsta tilläggning!" säger pv efteråt.
Nu blir det förstås nånting att skratta åt när vi en gång berättar detta för barnbarnen!

Så blir det allt det vanliga, ja, först vänder han och backar in båten, och då blir det perfekt.
Dessutom är den hög i fören och bryggan långt ner, inte en chans att vi tagit oss ner till bryggan om den stått som den först gjorde!

Vad gör vi då?
Jo, vi går och äter middag på den enda restaurangen vi hittar .., en pizzeria en bit härifrån.
Vi passerar de ljuvligaste trädgårdar och överallt rosor, för att inte tala om lavendel!
Sen hemåt igen .., då kommer hedgrenskan med sin man från Trelleborg på liten visit. Vi träffas här vid caféet där jag nu sitter och skriver och det blir prat om allt möjligt, mycket om barndomsminnen, ty här har madame Hedgren tillbringat många somrar som barn.
Kul att ses efter flera år av icke-synlig-närvaro, däremot är vi flitiga på messenger, särskilt när hösten kommer och "Gör om mig" hos SVT tar sin början; då diskuterar vi om det blev bra eller inte, ja, vad vi tycker alltså.
Ofta tycker vi helt olika.

Sen hem till båten igen. Tänk, att en båt verkligen blir ett hem, ungefär på samma sätt som ett hotellrum i en främmande stad snabbt blir nånting tryggt.
Vi är lika vanvettigt trötta som tidigare kvällar och som vanligt bäddar jag ner mig på britsen i sittbrunnen, allt medan pv och harry ligger i akterruffen.

Nej,  tycker inte om att ligga i ett sånt kojutrymme, jag vill ha rymd och ljus! Nu lägger jag på ytterligare en dyna på kanske 3-4 cm:s höjd, oj, det blir ju som vore man prinsessan på ärten!
Somnar bums .., drömmer hemska mardrömmar, bland annat att vi på affären fått en hemköpskonsult som säger att Carina (som gått i pension före mig) och jag, vi ska inte vara kvar, vi är alldeles för "ute" och då blir jag putt och säger till konsultmannen att han kan ju faktiskt ta och använda ett vänligare tonfall. Oj, vad jag tog i! (obs. ironi).
Och jag drömmer om bomber och granater (säkerligen smällarna från linor och kapell, för nu stormar det!) och vaknar som vanligt vid halv fem.

Lyssnar till nyheter .., sneglar ner till harry och pv som sover såååå gott ., harry med nosen nära husse. Vid sjutiden kommer en man som har sin båt intill vår. Han vill kolla förtöjningarna ., hör att vi siktar på Ystad, men absolut inte idag.

"Nej, fy fan, vattnen här utanför är så osäkra och i den här stormen, aldrig i livet!" säger han.
Alltså blir vi kvar ytterligare en dag och natt.

Sen kommer ett sällskap ungdomar gåendes på bryggan och jag tror inte mina ögon .., men det kan ju inte vara möjligt att dom ska ut idag!! Det är tydligen Seglarskolan som visar nånting, kanske förtöjningar eller nåt sånt ..., och senare, när jag går hit - till caféet - ser jag dem på gräsmattan en bit ifrån bryggorna ., dom har en liten jolle och någon visar hur seglen förändras allt eftersom rodret ändras och jag tänker att det är ju ungefär som min barndoms simskola i Malå - torrsim, alltså -.

Någon av bloggvännerna varnade mig tidigt för att bli en "ruffhäxa", en kvinna som mest sitter och surar ombord och  sköter disk och annat, medan mannen njuter i fulla drag. Ungefär så.
Hur blev det?

Jo, vi har verkligen rutiner där var och en gör sina saker. När pv tar harry på promenad, fixar jag frukost ., dukar fint med rutig handduk som bordsduk ., ställer fram allt. När pv gör frukost, blir allt stående framme och det svämmar över på arbetsbänken. Jag brer mackor och gör klart, så sen är det bara disken kvar! Den tar han och det hela fungerar jättebra! Vi hjälps åt, helt enkelt. Nej, någon ruffhäxa känner jag mig verkligen inte som, men det tar tid att lära sig allt.

En intressant artikel om just detta att vara ruffhäxa - eller inte - finns att läsa här. 

Nu lämnar jag caféet och tackar dom vänliga töserna som arbetar här, ja, för att jag fick sitta vid ett bord och ansluta mig till nätet. Köpte mig en kopp kaffe, så jag inte skulle känna mig som en snylterska. Det kaffet är orört. Jag kan inte dricka kaffe utan att han nånting till och är fortfarande mätt efter frukosten.

Seglingssemester ...
Dag 2, 3 och 4.

Dag 2. 
Då går vi från Torekov och har planer på Viken, men är inte säkra på att vi kommer att hinna fram i rimlig tid. Vid Kullens fyr dör vinden ut, precis som den gjorde för två år sedan - men då gick vi norrut i stället -. Pv säger att vi revar seglen och går med motor till Mölle, så kan vi rasta Harry och kanske tanka diesel.
Det sista går inte, däremot tar Pv harry på promenad i en vedervärdig hetta. Jag duschar flera gånger med hjälp av vattenslangarna på bryggorna .., samma sak med Harry. Sen iväg igen.

På eftermiddagen kommer vi till ett stekhett Viken, vilket jag tycker är Skånes pärla.
Pärlornas pärla.
På hamnplanen finns underbara skulpturer/statyer, varav denna är en.
Kan ni inom er höra Storfiskarvalsen?
Är den inte underbar, så säg!

Vi får plats på ytttern, nära gattet/inloppet.
Jag går till Tempo och handlar och är närapå att förgås av värmeslag.
Letar skuggfria trottoarer.
Tempo är en ljuvligt sval butik .,. men DYR!
Handlar det nödvändigaste, ändå är papperskassen tung när jag återvänder till båten.
Då går jag förstås vilse.
Det blir säkert två kilometer extra och när jag väl är hemma, håller jag på att svimma.
Vi köper hämtpizza och sitter på en bänk på bryggan och livet känns bra.
Ett glas vitt vin till detta.
Då känns livet ännu bättre.

Överallt vackra hus och rosor, rosor, rosor!

Annat är också vackert, om än på ett annat sätt.

Upp och iväg vid niotiden och väljer att söka plats i Landskronas hamn.
Det får vi, i Nyhamn, inte långt från kyrkan i Landskrona och med en mängd nyproducerade bostadsrätter - allt enligt Annika Engströms mamma -.
Bra plats med båten, förutom att somliga kör motorbåt på tok för fort det gungar rejält.

Går på promenad nu på morgonen och känner mig hela tiden iakttagen.
Husen står tätt, tätt.
Somliga har balkonger som vetter mot en husgavel.

Men så smart med parkeringsgarage som liksom är dolda av ribbor!
Och tak över!

Dag 4, söndag.
Då blir det seglats till Limhamn där vi får plats nära gattet även där.
Hela tiden är Harry som en ängel, han har blivit så trygg och bryr sig inte oljud från segel eller bom eller annat, han kryper ner i akterruffen och sover gott mest hela tiden.

På eftermiddagen kommer vi till hamnen här i Limhamn och blir mottagna av Majas underbara föräldrar som har med sig kaffe och fikabröd. Vi sitter under tak i båten .., det har börjat ösregna och pv har kört med motor för att undkomma åskovädret som hotar i väster.

Senare på kvällen middag tillsammans med Claes och Monica och vi spelar "När då då?", ett himla roligt spel, som får pv att bli vansinnig på mig och jag på honom. Sen blir vi vänner.

Och detta är utsikten från deras balkong.
I Malmö.
Dom lämnade stor villa i skogskanten i Vetlanda och flyttade till detta.
Man kan ju nästan svimma bara av utsikten.
Nu har jag skrivit klart!
Nu ska Monica och jag ta ett dopp!

Seglingssemester, dag 1. 

Skallkroken - Torekov.

Så kom vi då oss äntligen iväg med båten.

Först någon timmes göra-i-ordning-allt i hamnen .., prat med båtgrannarna från Helsingborg (en av männen var ursprungligen från Sundsvall), några dopp i havet .., (nytt prat med en haverdalsbo som på "övertid" arbetar som narkosläkare, bland annat har han tjänstgjort i Seattle i USA) och en annan båtgranne förklarar att mannen som seglar med f.d. sundsvallsbon, han kan minsann allt om båtar och detta att fixa och reparera, så hade han varit på plats när det var som mest eländigt, ja, då hade han nog ordnat det. 

Nåväl. 

Avresa klockan 11.20 från Skallkroken och allt går bra.

Motorn går som en klocka. 

Vi är sååå glada, men mest  l ä t t a d e.  

Sprillans nytt batteri båten gör stor skillnad.

Inte mycket till vind, men alldeles lagom.
Pv dörjar makrill (tappar en, en är för liten och får återvända till havet) och själv sitter jag på akterdäck och njuter av solen i ansiktet och tänker att bättre än så här kan väl knappast livet vara.
Vi kör med kapellet uppe, alltså som ett tak och det blir perfekt för Harry som då ligger i skuggan. 

Ja, skönt för styrman också, för den delen. 

Ankomst till Torekov fem timmar senare.

Svårt få plats .., vi ligger nu fyra båtar i rad längst ute innan gattet; en inte så populär plats då det kan gunga rätt bra när båtar kommer och går, men jag tycker om den, lätt att komma av och på och nära till en badstege! Däremot långt till dusch och toaletter. Eller långt och långt .., men inte jättenära i alla fall.

Hallands Väderö ligger nära och fem gånger dagligen går färjeturer till och från ön .., och när båten återvänder hit till hamnen, ja, då kan man i alla fall konstatera att social distansering .., ja, det finns bara inte! Mängder med människor står likt sillar intill varandra på däck!

Det visar sig att båten framför oss, den har pv en gång suttit i och blivit bjuden på whisky i!
Nu sitter där en man i vit t-shirt och ser ut lite som en bohem.

Ja, men det är ju helt otroligt, jag menar det här med pv och att han för kanske fyrtio år sedan satt just i den båten. 

Hur kom det sig?

Jo, det var i mitten av åttiotalet och han hade lämnat av kompisbesättningen och gick så i hamn i Mörbylånga på Öland, lade sig längs med kajen och lite längre fram låg den här båten. 

Det blev lite surr som det så ofta blir och mannen på den båten berättade då att han skulle segla till Västindien - och jag tycker ju att båten syns ju så himla liten -! 

Pv var kanske trettio .., mannen tio år äldre.

Kom han till Västindien?

Jodå! Den nuvarande ägaren berättar att mannen, Olle Landsell, även har seglat till New Foundland!
Då såg den ut så här.

Denne Olle skrev dessutom en bok om det hela som pv har läst och pv:s brorson med kompisar har också läst den och blev så sugna på att göra samma sak och gjorde det också. Till Västindien, alltså.

Den reslystne mannen heter Olle Landsell. 

Bilden: Harry beundrar utsikten .., jo, nog är det fint i Torekov.

För övrigt, vad har vi då gjort?

Jo, vi har ätit en ytterst spartansk middag bestående av det vi hade i kylen hemma och som vi plockat med oss: filmjölk, gott danskt rågbröd inhandlat hos fiskhandlaren i Haverdal, kokt ägg i skivor, lite lufttorkad skinka .., och så fick Harry mat också. Några torra apelsiner, en halv fetaost och lite annat finns också, plus det pv handlat när han löste hamnavgiften.

Eftersom båten är längre än tio meter - det skiljer bara femtio centimeter - blev det hundra kronor dyrare i avgift, nämligen 375:- per dygn och det är ju mycket, så det var bara att dela på kalaset. I morgon är det min tur att hålla mat (funderar på ärtsoppa .., det är ju billigt ,-).

Därefter har jag tagit mig två långa simturer (från båten går man till badstegen på mindre än en minut!) och vattnet var mer än ljummet .., och där var gott om icke-brännmaneter, men hjälp, så härligt! När man simmar ute en bit kommer man till kyligare stråk och det är bara sååå skönt! 

Just nu har pv tagit harry på promenad och ett bad i havet .., medan jag har plockat ihop lite här i båten. Funderar på att sova här i sittbrunnen i natt .., det är varmt så oj ...!

Lite senare, klockan 20.00 ... då ser det ut så här.

Nu börjar Harry känna sig hemma på båten, det märks. 

Av och till lämnar han sittbrunnen och lägger sig på däck/rufftaket och tittar ut över världen. Och nej, han behöver inte ha flytväst när vi ligger så här nära kajen och det är så enkelt att ta sig upp, om han nu skulle dråsa i. Flytväst har han när vi seglar. 

Det är ju gräsligt för honom med flytväst i den här hettan! 

Lägg därtill svart päls .., så kan ni ju ana! 

Ännu lite senare: 
Här har strömmen gått i hela Torekov och stor glädje när den återvände.
Grannbåten - den som pv suttit i en gång för länge sen - har givit sig av för att nattsegla norröver.
Hu, så hemskt! Det hade jag aldrig vågat.

Dagens fönster ....

I Ystad bor Annika Lundberg, men hon är nästan lika ofta i Malmö.
Det är ju hur nära som helst - bara att ta Pågatåget och ge sig av - och det gör hon och dottern Saga stup i två.

Igår lade Annika ut helt ljuvliga fönsterbilder just därifrån.
Jag frågade helt ogenerat, om hon kunde tänka sig ..:?
Det kunde hon.

Så .., stort tack Annika!
På nåt sätt har jag ju också en slags kärlek till Malmö, kanske mest för att där bor sonen med familj, men där har även AP bott.

Bilden - och andra läckra fönster - finns på Annikas instagramkonto.- ALISA 73 -