Och så ett kvällsfönster ...

... som kom susande från landet Uppland och från Babsan.

Tack Barbro!

Och ser man på .., är det inte nån som speglar sig fönstret ...?

Så här blev den ...

 .., ja, den här dagen. 

Jo, det blev ett förmiddagsbesök på vårdcentralen i Getinge för pv och läkaren är ung och relativt ny i sin yrkesroll, kanske är det därför som han - i alla fall i våra ögon - är ett under av noggrannhet. Pv är helnöjd. 

Medan pv väntade på sin tur, gick jag in till apoteket för att hämta ut min blodtrycksmedicin. En äldre dam kom efter mig och jag ville väl vara vänlig och sa att hon kunde få min kölapp, då jag skulle ta fram mitt bankkort och min legitimation. 

Efteråt ångrade jag mig. 

Det tog evigheter innan kvinnan var klar och det var kanske inte just hennes fel. 

När det så äntligen var min tur, visade det sig att jag hade väntat förgäves. Just den medicinen fanns inte tillgängligt. 

"Men vi kan ta hem den till i morgon ...?" sa den vänliga receptarien. 

Jag sa att det får ordna sig på nåt annat vis och så gick jag ut i den ganska kyliga novemberluften och satte mig på en träbänk och väntade. 

När husets herre var klar med sitt, blev det en tur till återvinningen i Falkenberg, där vi tömde stora säckar med löv (fullt i vår kompost) och så bar det av hemåt. 

Besökte Lloyds apotek som visade sig vara det finaste (och ljusaste) apotek jag någonsin besökt och där fick jag min medicin. 

Härligt! 

På väg genom Falkenberg skymtade jag det nya kulturhuset Argus - som i alla fall på bilder ser ut att bli så himla fint! 

Om jag har förstått det rätt, så är det samma arkitektbyrå som varit ansvarig för detta, som för den nya - läckra - skolan i Gällivare, som nu detta Argus. 

Den dagen viruseländet är tillända - om vi nu får uppleva det - tänker jag ta en titt inne i själva biblioteket. 

Sen hemåt.

I timmar har vi fortsatt med denna ständiga lövräfsning. 

Ytterligare fyra säckar står nu och väntar på att tas om hand, men dessa tänker pv gräva ner i det som varit potatisland. Ja, löven, alltså.

Är vi helt klara nu?

Nix. 

Hela östra sidan är kvar och där   v i m l a r  det av lönnlöv, men det får jag ta i morgon. 

Pv är inbokad för jobb, nio till tre. 

Han har för övrigt påbörjat konstruktionen av en vinklad blomåda i trä, som ska målas i en fin grön färg. Den lådan ska sitta till vänster om ytterdörren och så ska den fyllas med mängder med enris och en liten ljusslinga; jag hoppas att det kommer att bli fint. 

Och råttan ..., råttorna?

Jo, tack. Dom har det säkerligen bra. 

Ekorrmatarna tömda vi (ekorren fattade galoppen och tog frön från en av fågelfröautomaterna) .., en jättelik råttfälla är agnad (räknar inte med napp) och så får vi väl se. Allt fröskal är uppräfsat.

Nu blir det snart soppa och till detta en sagolikt god baguette!

Dagens fönster ...

"Jungfru Maria bor här". 

Och var kan detta då vara? Jo, i Portugal, där träden speglar sig fönsterglaset!

Tack du flinka fönsterfångerska!

Och här har hon funderat över saker som borde finnas.

Kylslaget ....

Nej, så där våldsamt inbjudande var det kanske inte, men om man nu vet hur ljuvligt det är 

e f t e r å t, då gör man det ändå. Det är säkerligen samma fenomen som när människor tränar ihärdigt. Kanske belöningshormonet sätter in?

Så är det med iskalla dopp. 

En utmaning och efteråt: en rent euforisk känsla! 

Och ja, jag vet att man bör ha någon med sig, men nu är det ju så att det inte alltid är möjligt, alltså gör jag det ändå. 

Harry räknas väl inte, men han sitter där och håller lite koll ändå. 

Tittade in i affären och köpte färsk broccoli som nu blivit åtskilligt dyrare. 

Det mesta har blivit dyrare.

Postade även ett helt vanligt brev. 

Mottagaren är den som öppnat ett postpaket från företaget Amazon och sen bara "hottat" iväg tomkartongen i diket längs kustvägen. Jag tog hand om det hela, klippte ut adresslappen, lade den i ett kuvert tillsammans med en hälsning att nästa gång kan ju den här killen slänga skräpet där det hör hemma, dvs, inte bara rakt ut i diket. 

Och så postades det hela.

Så förvånad den unge mannen ska bli när han öppnar kuvertet.

Sönderrivna ölförpackningar (sexpack), tomma cigarettpaket, spritflaskor och frigolitförpackningar från någon hamburgerkedja, det är det som jag oftast hittar. Pv är fenomenal på att ta med sig slängda pantflaskor och burkar när han är ute med harry och i pannrummet finns nu en låda med sånt som ska pantas. 

Det här "Håll Sverige rent", det tycks många ha glömt, eller kanske inte alls känner till.

Snart eftermiddag, eller det är det redan. 

Om två timmar, kring halv sex, kommer pv hem och i morgon är han fri. 

Då vankas det besök på vårdcentralen i Getinge, men för övrigt intet.

Dagens fönster ... och icke välkommet besök.

"Morgonfönster med katten M".

Ja, just något mer behöver man ju inte tillägga .., kanske skulle jag anmäla mig till en "fatta-dig-kort-kurs" hos den fönsterfångande madamen i Portugal, jo, det skulle nog behövas. 

Men glad blir jag i alla fall över fönstret och inte minst katten! 

Tack annannan!

Hennes fönster kom när jag var ute med harry på en längre runda. Och när jag hade läst hennes rader, tog jag själv en ögonblicksbild och skickade tillbaka, tillsammans med några rader. Och vet ni .., för den där fönsterhälsningen var jag glad under resten av promenaden! 

Ibland behövs verkligen inte mer än så. 

(Och som svar skrev hon då: "Också härligt! Jag ska hälla upp kaffe och återgå till jobb."

Sen ..,. kom jag hem och upptäckte en råtta som trodde att ekorrmataren var en rått-matare! 

Öppnade fönstret och försökte slänga en clementin mot mataren, men missade. Försökte med en apelsin, nej, det var lika illa. Då gick jag ut, tog piassavakvasten och närmade mig eken där bara råttans svängde utanför behållaren (det var inte en mus, men inte heller världens största råtta), men se, då blev det brått att ta sig därifrån. 

Ja, det var ju inte det minsta oväntat .., matar jag fåglar riskerar jag även andra gäster. 

Men .., en bur att fånga den levande i, det vore inte så dumt. 

Vi får väl försöka. (Och ja, då kommer väl nästa, men en mindre är en mindre).

Ny vecka, nya kort på handen ...

Hur kan det komma sig att man - med stigande ålder - upplever att veckor, månader och år bara  s u s a r  iväg? Då,  när man helst skulle önska att tiden ginge långsammare, då är det som livets turbo sätts in. 

Äldsta dottern ringde i morse efter avslutat nattpass på KS och sa, så där i förbifarten, att "tänk, det är bara tre veckor kvar till första advent!"

Så där såg hon ut igårkväll. 

Hemska tanke .., om man vore i klimakteriet med hemska svettningar och så gå inlindad i PLAST!

Och i affären har lussekatter börjat säljas och sedan minst en månad tillbaka finns julmust på hyllorna.

Otroligt.

Och så blir det då en ny vecka. 

Jag tar harry på promenad längs havet och för ovanlighetens skull möter jag bekanta människor. Först en kund från affären; en kvinna som nu arbetar hemifrån och i fyrtiofem år har hon varit i samma företag och hon berättar att varje lunch tar hon en timmes promenad och då passerar hon här. 

"Men inte visste jag att du bor där ..?" säger hon och tittar upp mot det gula huset uppe kullen. 

"Men hej, Harry! Vad har hänt med din svans egentligen ...?"

Sen kommer grannen från första huset på Ejdervägen - dom som ändrade husfärgen från blått till vitt -och nu har hon dottern med sig (det är hon som är på bilden), plus Jolly - en stor, lurvig hund som är så glad i Harry - det vill säga, så länge han inte kommer för nära matte, hon som heter Simona och har fått arbete i Lissabon, bostad också och ska åka ner så snart hon får besked angående viruseländet. 

Så då pratar vi om det, förstås. 

Simona visar sig vara en ung kvinna som hunnit med mycket här i livet. 

Hon har bott i Georgien och visst nämnde hon även Brasilien! 

Jag frågar om jag får ta en bild av hennes vänstra hand och det går hur bra som helst. 

Vilken otroligt vacker och feminin hand hon har!

En "snäll" hand.

En sån där hand som jag själv skulle vilja ha.

Cyklar därefter till affären för att handla livets nödtorft: färsk persilja, alltså. 

Det är isande kallt i vinddraget och trots att jag har sticketröja med polokrage, vantar och yllekappa, så fryser jag. Möter inte en enda cyklist. 

Får låna kopieringsapparaten på jobbet och drar ut kopior av ett tidningsurklipp som handlar om mamma - det är från 1984 - och är så fascinerande att läsa.

Bodil sitter i sitt nya - betydligt rymligare - kontor (för mig är det nytt) och där blir jag varande en stund och sen hemåt och det är minst lika kyligt då, om inte värre. 

Hör rödhakekvitter. 

Inget annat.

Nu är klockan fem och det är absolut becksvart ute.

Innan mörkret faller upptäcker jag småfåglar vilka i sin tur har upptäckt att i skottkärran ligger drivor av skal från alla solrosfrön som fallit till marken och sedan räfsats upp och den som har god syn, ser i alla fall två småfåglar, men där var ännu flera innan jag ställde mig vid fönstret med mobilen.

Om en halvtimme kommer pv hem. 

Harry väntar redan.

Dagens fönster ...

Å, så vackert det var igår vid femtiden .., då, innan mörkret föll! 

Fönstret vätter mot väster, mot havet till.

En söndag ...

Det är som om luften går ur oss efter allt tv-tittande (ja, valet förstås) och det är nog första gången vi inte ens öppnat DN på tre dagar. Inte ens korsorden har vi tagit oss an! Nutidstestet däremot och det går förfärligt illa för mig .., sex rätt av tio, pv har åtta och blir såklart nöjd. I det här huset är det viktigaste att vinna. 

Nåväl. 

Man kan glädja sig på många sätt. 

Ett är att köra till Skallkroken för att ta ett dopp i havet. 

Då är klockan bara tio.

Jo, jag vet att jag visat bilden, men ändå .., det är så ofattbart vilka enorma mängder med musslor som vuxit sig fast på bommarna! Titta på brädorna .., när vi kom gående satt mängder med kajor och kalasade på musslor som dom lyckats tömma på innehåll!

Ungefär åttio såna här lyftes alltså upp igår och jag kan säga er att igårkväll rörde sig pv som vore han femton år äldre än sin egentliga ålder! 

Som vanligt är jag först i .., sen brukar Harry komma och gå ut så vattnet når honom halvvägs till magen och sist av allt pv, som verkligen har förvandlats från en som alltid stått och gruvat sig och ofta skippat tanken på bad, till att nu bara kasta sig i! 

I love it! 

Efteråt termoskaffe och nånting till. 

Just då känner jag mig som den lyckligaste människan i världen. 

Eller i alla fall väldigt glad. 

Om jag ser några sjöfåglar är det oftast ejdrar (men inte många), men idag var där två skäggdoppingar  skrakar (rättar, efter tips från Båthuspernilla!) vilket irriterade harry nåt omåttligt. Det är som om han måste sjasa iväg allt som är i vår närhet. 

Sen simmade den lugnt iväg. 

Brydde sig föga i Harrys närmanden.

Och som om det nu inte räckte med herr och fru Dopping .., så kom en kvinna gåendes med en stor hund och då gällde det ju att hålla koll åt det hållet också! 

Sju små röda hytter finns mot västra sidan. 

Där förvaras fiskedon, badgrejer, båtattiraljer och lite annat och jag tror inte att man får övernatta där. 

Minst lika många hytter finns på motsatta sidan och pv är "halvdeles" sugen på att ställa sig i kö på en . (Det har han pratat om i två års tid nu, utan att tagit något beslut).

Sen hemåt igen.

Jag fixade lunchen och pv gav sig iväg till tösen M som behöver stöd i matematik. 

I två timmar blev han borta.

Det ringde på dörren .., där kom jultidningskillen .., jag har gått på promenad med harry och slängt en matta i maskinen. 

Känner ännu en enorm lättnad över vem som vann i USA. 

Som en dörr som öppnats och en annan stängts.

Söndagmorgon ...

Jo, jag håller med den som tycker att detta är en väldigt förutsägbar bild på ett blogginlägg, så här dagen efter att vi fått veta vem som vunnit och därmed blir USA:s president, men det får bli så ändå. 

Vilken  g l ä d j e! 

Eller ..., vilken enorm l ä t t n a d!

Donald Trump har uppenbarligen glatt många människor vilka fått högre inkomster, men att landets ledare inte kan uppföra sig anständigt och agerar mer som ett bortskämt barn, nej, det är mer än bedrövligt. Nog borde väl ändå Melania Trump tycka att det här är pinsamt? Jag skulle skämmas ögonen ur mig, ja, om pv uppträdde på det här viset! 

Annat?

I fredags kom med posten ett vadderat kuvert innehållande brev från min mamma, skrivna till hennes moster, Fanny Ahlenius. Det var brev författade mellan 1997 och 1999, alltså när mamma mer eller mindre tvingades återvända hem till Sverige, då hennes problem med minnet blivit så uppenbara. 

I kuvertet fanns även gamla fotografier. 

Som det här, till exempel. Min mammas barndomshem på kullen i Dikanäs. Utanför bild, nere till vänster, fanns lagården och på samma gårdsplan som boningshuset, fanns - och finns ännu - en liten stuga där mormor bodde under sista delen av sitt liv. Där bor nu min kusin Ulf.

Mormor drev under många år "Rum för resande", då var det nog en fördel med många rum. Som lillflicka fann jag huset  e n o r m t. När pv gjorde mig sällskap till Dikanäs och jag skulle visa detta storslagna hus, tappade jag liksom fattningen. 

Va? Var det inte större! 

En bild av mig själv, med Åke Burwall som fotograf, följde också med. 

Jo, jag har en liknande själv, men där står jag. 

"Men oj, så slitna skor du hade!" sa pv när han såg bilden. 

Ja. Kanske trodde inte mamma att dom skulle synas? 

Eller så brydde hon sig helt enkelt inte. 

För övrigt idag?

Så snart pv är klar för avresa, väntar ett bad i havet, men först lite inköp av hund,- och kattmat i affären.

Och jag är sååå nöjd med Andrea Hökerberg och Fredrik Skillemar i Helgstudion hos SVT.

Dagens fönster ...

"Här kommer några fönster från Ursviken ...", skriver ellem från Skellefteå. 

Det tackar jag för. Alltid roligt med hemifrån-fönster!  Tack ellem!

Så googlade jag på Ursviken och ramlade nästan baklänges när jag såg hur storslaget det ändå var där, då, förr i tiden. I alla fall vad gäller trafik till havs.

Här är länken.

Kanske kan det hjälpa någon ...?

Ibland får jag höra att min blogg plötsligt blir halverad. 

Ingen högersida syns alls. 

Om jag går in på min Iphone och tittar på bloggen, då kan det ibland se ut så här. 

Omöjligt att gå in på några länkar till höger. 

Skrollar jag då ner bilden, tills jag kommer till "Visa webbversion" .  som på bilden här ovanför  och klickar på den, då blir det nåt annat.

Då kommer allt med.

Så funkar det med min mobil, i alla fall. 

Kanske, kanske kan det hjälpa någon?

Kan det vara möjligt ....?

... att det amerikanska presidentvalet är avgjort?

Kan det vara möjligt - vågar man hoppas och tro att det faktiskt kommer att bli så - att Donald Trump inte längre ska inneha sitt ämbete? Det är vad som sägs i nyheterna, men jag vågar inte hoppas. Inte fullt ut. Eller rättare sagt: jag vågar inte ropa hurra ännu! 

Det har varit en tämligen lugn dag, i alla fall för mig. 

Några hundpromenader, det vanliga inomhus ., allt medan pv inledde dagen med att vara med på bomupptagningen i Skallkroken. 

Båtföreningen delar upp olika arbetsuppgifter till medlemmarna - allt från att som den här gruppen som tar upp och lägger i bommar, vilket väl tar en halv dag per gång - till att gå nattvakt sommartid .., och sköta diverse andra uppgifter. 

Sedan pv kom med sin båt hit till hamnen, har han varit i just den här gruppen.

Dom tycks ha det riktigt trevligt tillsammans.

Det är rejält jobb .., kanske ett åttiotal bommar som ska tas upp och i stort sett alla är helt överväxta av såna här musslor! Nu ska man bara invänta lite frost, så blir det enklare att skrapa av det här sällskapet - det är faktiskt enklare än man tror -, jag har själv gjort det på vår lillbåt.

Det är inga lätta grejer det här och pv var dyblöt när han var klar för dagen. 

Byxor, tröja, handskar .., rubbet.

Ganska vackra är dom ändå, tycker jag. 

Nu är klockan snart sju .., jag har - så här på självaste Kladdkakans Dag - bakat just en sådan. Receptet kommer från min syster i Skåne, men är egentligen från Anja Notinis bok med recept. Till detta serveras vispad grädde och djupfrysta bär. 

Och kaffe, förstås.

Väntar med spänning på nyheterna. 

Och ber en bön att det inte blir våldsamheter i USA nu.

Carina Bergfeldt - SVT:s korrespondent over there - har tagit man och liten son med sig hem till Sverige för att få egen talkshow - stort tack vill jag säga för hennes reportage, alltid så fyllda med energi. 
Men väldigt bra tycker jag även att Stefan Åsberg, Ann-Britt Petterson (dotter till Sven Plex Pettersson - salig i åminnelse - ) och Fouad Youcefi är och har varit! 

Dagens fönster ...

Och här är den andra bilden från Rexxies kontor. 

Nästan helt skymd är nu himlen och kanske är det ännu en kontorsbyggnad som byggs? Nåja, man är ju inte på jobbet för att njuta av vacker utsikt .., men liiite trevligare är det kanske med träd och blå himmel. (Eller grå). 

Försöker tänka efter hur det varit på arbetsplatser där jag själv tillbringat mina dagar.

Nej, det har inte varit någon ljuvlig utsikt.

Inga särskilt ombonade fikarum heller. 

Nåja, det är inget jag behöver tänka på .., nu har jag en snart helt lövbefriad ek som vy. 

Och tack Rexxie för ditt bidrag!

Minns i november ....

... en annan slags november, då, för fyra år sedan då vi under några regniga dagar, besökte Skagen, på Jylland. Då var allt annorlunda. Ingen pandemi .., Donald Trump hade ännu inte blivit vald till USA:s president .., mitt tredje barnbarn hade då ännu inte kommit till världen, ja, var väl knappt påtänkt. Och kepsen som pv har på huvudet, den har han tappat bort. 

Den röda pilen på den första bilden, den visar den supergoda vaniljkakan som vi kalasade på .., det här var i Svenska Sjömanskyrkan i Skagen. Kyrkan låg liksom lite dold bland strandråg och gräs.

Nu  har det gått fyra år.

Det är fredagmorgon och vi sitter i soffan och tittar på Morgonstudion och irriterar oss på den totala åldersfixeringen i svensk tv. Joe Biden utmålas som en gamling på väg till ett gruppboende (ja, han ser lite "stappelfött" ut ibland, men ändå) och jag tänker att han är jämnårig med min äldsta syster, ja, till och med ett år yngre och redaktionen för 

Morgonstudion vill väl poppa upp sig lite och i panelen idag sitter en ung man (USA-expert, säger han sig vara) som avslutar samtalet med att säga "love you!" till programledarna.

(Ja, helt rätt, jag känner mig - kanske också är - som en urtidsödla!)

Det är min syster på bilden. 

Klok och synnerligen allmänbildad, trots sin "enormt höga ålder".

Mera?

För fyra år sedan bodde ännu friherrinnan i det som en gång var hennes barndomshem. Och här har hon - i november 2016 - bjudit oss på "Fattiga riddare" och kanske var det kyligt ute, hon har eld i kaminen. Nu ..., långt senare, bor hon bara ett stenkast därifrån och om några månader kommer hennes väninna A-M att flytta ner och blir då granne med friherrinnan; dom kommer att bo i samma huslänga där det nu ska byggas två nya lägenheter. Vilken glädje för dem båda! 

För fyra år sedan såg det ut så här hos Eva i Tyresö. 

Här hos oss - idag - är det varmt och skönt ute och jag ska absolut ta ett dopp. 

Och så har jag tänkt att Lena Hallengren blir allt mer säker i sin roll som socialminister och vi log unisont när hon gav en "hemifrån-intervju" och hennes hund (som inte syntes i bild) började gny .., precis som min systers dalmatiner gör när matte ägnar sig åt nåt annat, särskilt telefonprat.

Ännu en bild.

Är det nånting jag tycker att danska blomsterhandlare är bra på, så är det att göra fina exponeringar. 

Som dom här, till exempel.

Såja. 

En riktigt fin fredag önskar jag den som kikar in här en stund!

Dagens fönster ...

Det var ju tur att jag satt stadigt på stolen, ty det hör inte direkt till vanligheterna att det kommer ett fönster (i det här fallet, dessutom  t v å!) från Rexxie i Västerås! 

Hur glad blir man inte då!

Här är det första. 

Bilden togs i augusti och visar utsikten från fönsterfångarens kontor. 

I morgon får ni se utsikten från igår.

Tack Anders/Rexxie!

Fram och tillbaka ...

Det blåser friska vindar även idag. Och eken, en gång planterad av pv:s far Viking, tappade de mesta av sina löv under natten. Nu är det bara att invänta en dag utan blåst, så kan jag ta hand om det mesta i alla fall. Och ja, jag vet att det är bra att låta löv ligga kvar och förmultna, men detta blir enorma mängder, så .., nej. 

Letar bilder. 

Eller går in och kollar vad som skrevs för åtta år sedan. 

Jaha ja, då hade jag hittat såna här hälsningar från elever som pv haft. 

På annan lapp står det så här: "Tompa! Dom här tre åren har varit dom bästa och dom roligaste i mitt liv hittills och mycket av det kan man nästan säga att dina spexiga lektioner bidragit med. Dessutom har du varit som en stadig punkt i skolan, lite som en pappa."

Vilket fint betyg till en lärare! 

Och samma vecka, i början av november 2012, berättade ni om Det Bästa.

Det var mycket det och man kan konstatera att detta var innan det eleka viruset gjorde entré i vårt land, ja, eller i andra länder.

Cecilia N som hade fått ett glädjande och mycket överraskande telefonsamtal ...

Ulrika hade haft Chrille på besök, spelat spel och haft kul, men även kollat på rally ...

Anne i Mantorp hade haft barnbarnen på besök ...

Åsa/Pralinen (glädjen över sonen som fått följa sin far utomlands ..)

Monet i Frankrike hade ätit fransk husmanskost och passade på att lära oss hur aioli uttalas på franska ...

Mossfolk i Örebro (maken på bättringsvägen och Cosmos skötte sig bra i spårningen ...)

annannan i Portugal hade varit hemma hos sin 75-årige far i Skåne och ägnat mest hela dagarna åt att gräva i rabatter och dricka kaffe ...

Hedgrenskan hade varit i Dublin, men även dansat sig igenom en halv natt hemma i Skåne ...

Ann i Göteborg har ägnat sig åt vindsröjning, var rejält trött, men nu var det över och förresten hade ju katten - i och med röjningen - fått en ny korg att sova i ....

Eva på Frösön berättar om en tung vecka som avslutades med Allhelgonamarknad ute på Rödön och så, förstås, glädjen över lille Otis ....

Gunnar några mil bort från Frösön ..., är glad över snön som kom förra onsdagen, fast mest är han sugen på den där hotta chilin ....

Och Cruella/Helena har hittat en jättefin fåtölj och även en sekretär på Myrorna; allt hamnade i dotterns nystajlade rum!

Nu är det alltså åtta år senare. 

Få åker utomlands. 

Knappast någon - i alla fall från det här sällskapet - har i dagarna dansat sig igenom en natt i Dublin.

Otis på Frösön (numera boendes på landet) var tydligen en liten valp då. 

Och strax ska jag ge mig av till Slöinge för influensavaccinering. 

Valet i USA ...?

Ja, bara att vänta och se. 

Trodde att presidenten tappat allt omdöme, när han - till synes utan att tveka - förordade att rösträkningen plötsligt skulle upphöra nu när republikanerna var i ledning.