Tisdagkväll ....

En dag när inte mycket hänt, annat än att det har regnat mest hela tiden. 

Och vi har städat undan ., jag har slagit in blomsterkorgar med cellofan och skrivit små brev som sattes fast vid blommorna och pv har dammsugit och fixat middag och vi har tittat på favoritprogrammet "Engelska Antikrundan" - mest för att dom flesta som deltar i programmet verkar så rara och sympatiska - och jag har ordnat med små, små ljusslingor (aldrig haft så många i hela mitt vuxna liv!) och så har jag legat på soffan Ektorp och läst julhälsningar som landat i postlådan och som alltid gör mig så glad. 

Nästan varje dag tar jag fram bunten med dom här korten och tittar på dem .., lägger märke till alla olika handstilar (fyra stycken har större bokstäver än andra, tre är lärare, en är sjuksköterska) och ett kort är pyttepyttelitet och två har nästan identiskt likadana handstilar (Eva på Frösön, numera Rödön och Lisbet i Sthlm - före detta Londongirl på bloggen), men alla sprider dom sån glädje!

Ett kort visar mossfolks fina småttingar som inte längre är några småttingar, utan mer killar  .., och båda har lucialinnen och tycks så glada ..,  och ett annat kort visar en svart - vansinnigt söt - hundvalp i Bjäresjö i Skåne. 

Ett julkort innehåller ett fönster och det kommer på plats i morgon.

Och så har jag - pv är inte hemma just nu - tittat på SVT:s underbara program "Hemmakören". Det är ju som gjort för honom .., Pv, alltså .., och igår stod han länge i vardagsrummet och egentligen var han på väg ut med harry, men blev stående och tittade på den härliga körledaren och alla som sjunger hemifrån - digitalt - och den lilla kören som finns i studion. 

Tack SVT! 

Over and out!

Dagens fönster ...

... ett skånskt fönster och nej, inte fångat av mig .., och inte av hedgrenskan i Trelleborg, nej, det kommer från madamen som bor i Portugal. Just det. Hon. 

Stort tack! säger jag.

Kväller ....

... efter en fin dag. 

Pv kämpar på med sin hörapparat, men ikväll fuskar han. 

Prick nyss ringde min mobil - jag sitter här i rummet intill där vi har tv:n och där pv satt - och jag ropade "det ringer, svarar du!". 

Nej, den hörde han inte, signalen, fast mobilen låg en halvmeter ifrån honom! 

Jo, jo. 

Vi har såklart tänkt på - och nästan firat - att det idag är vinterdagjämning, men det är ju som det är, att det tar  t i d .., innan det märks rejält. Nåja, enbart vetskapen att vi faktiskt nu rent av bokstavligen går mot ljusare tider, känns ljuvligt. 

Nån gång vid halvtretiden kanske körde vi till Skallkroken och jag tog ett dopp, ett av dom bästa hittills. Gick långsamt ut i havet .., och efter att ha doppat mig, simmade jag mot piren. Det var helt fantastiskt! Pv avstod. Han vill helst ha soligt och ingen vind när det ska badas; det senare - att det är vindstilla  - inträffar så sällan, så där så man bara stannar upp och undrar vad som har hänt. 

Eller vad som  i n t e   händer? 

Annat ....

Bland andra julkort som kom idag (lika roligt var gång), uppenbarade sig dels ett härligt tresidigt brev från Eva i Tyresö, ett paket från Storfors (från en ig-vän som jag aldrig träffat!) med fyra mjuka paket (hon är stickerska) och en massa småstjärnor som hon vikt själv, sååå fina ..., och så sist av allt: detta .., ett alldeles eget brev till Harry! Han blev som galen av glädje - kände förstås doften - för där, i brevet, fanns en korvbit fasttejpad och kanske kände han också doften från Ecke och Britt. Det var dom som skrivit brevet till honom! 

Vilka härliga människor! Ecke är väl i mitten av de nittio och jag är liiite osäker på Britt, men över nittio år hon i alla fall. Om du Birgitta tvärs över vägen läser här, kanske du vet?

Ni förstår vilken  l y c k a  för en snart tioårig hund som heter Harry - ett eget brev -!

Ringde ikväll till den som skrev och berättade om fläcken på lungan, den som läkarna vill ta ett prov på. Har man då, sedan en tid tillbaka, genomgått en tuff behandling för bröstcancer, kan man ju lätt som en plätt förstå om oron slår läger inombords. Nästan hyr sig en campingplats. 

Men tänk .., den här rara människan har under två veckors tid hunnit samla ihop alla orostrådarna och när läkaren ringde för att berätta (hon hade då redan gått in och läst sin journal på nätet och det var väl då jorden rämnade ett tag), ja, då var hon förberedd. 

Och lugn.

Ja, hon lät verkligen lugn. 

Nu ska det tas vävnadsprov som ska skickas till patologen och sen blir det väntan på svar. 

Ja, eller nej. 

Om ja: hur ska den då behandlas?

Så var den här dagen.

Dagens fönster ...

Måndagmorgon. 

Vaknar klockan fyra och kan omöjligt somna om. 

Lyssnar till radiokorrespondenterna - ett avsnitt med den alltid så snabbpratande Daniel Alling från London - det handlar mest om det brittiska kungahusets vara eller inte vara. Mest om "vara".

En annan korrespondent vittnar om oroligheterna i Thailand; om studenter som vill få till stånd en förändring i tillvaron .., långt mer av yttrandefrihet.

Vid kvart över sju kommer Sigge in och jamar högljutt. 

Han vill ha frukost och vill ha den NU! 

I skrivande stund är klockan tjugo i åtta. Det är becksvart ute .., sex grader varmt och i fjol den här kvällen, tände vi en eld nere vid vägen och bjöd grannar och förbipasserande på glögg och pepparkakor. Tanken var att vi skulle göra det även ikväll, men det skippar vi och hoppas på nästa år i stället.

Nu kaffe. 

Och pv är snart redo att åka in till sjukhuset med sin krånglande häl, den som knappt krånglar längre.

Skillnaden ....

I fredags hämtade pv ut sina knappt synliga hörapparater. 

Följande har hänt: (Alltså vad HAN tycker  har förändrats). 

• Plötsligt hör han när blinkersen är igång på bilen. Ett sååååånt irritationsmoment det har varit, när jag ideligen har fått säga till honom och till slut börjat oroa mig för hans mentala hälsa.
• Att äta hårdbröd tycker han är hemskt .., han hör sig själv tugga på ett annat sätt. 
• Förut när han kissade tyckte han att det lät det mer som lilla bäcken här i Stensjö, nu påminner det mera om Avestaforsens brus. 
• Till och med att promenera blir annorlunda ., stegen hörs mycket mera!

Och i bilen skruvar han ner ljudet (tycker att det är för högt!) när det är skidskytte (eller nåt annat spännande), så plötsligt hör inte jag! Och så då tangentbordsknattret när jag skriver. Kan jag inte skriva tystare, undrar han?

Så kan det alltså bli. 

Ska bli intressant att följa fortsättningn.

Dan före en massa andra dagar, plus Dagens Fönster.

En härlig helg! En  b r a  helg. Vi har hunnit med ovanligt mycket och jag känner mig helt lugn inför den stundande julen. 

Vi har, tillsammans med rara vänner, badat i havet (jag tog två dopp!) och efteråt glögg och pepparkakor och annat gott utomhus. (Jag höll på att skriva "distansfika", precis som om man hela tiden måste tala om att Man Gör Rätt). Underbart trevligt var det. 

Och så har vi träffat en liten valp och en lurvig liten pudeltyp och harry var glad och sprallig. Vi har också ställt en korg med ägg från bonden i Ullarp, plus en drös praliner, utanför en ytterdörr hos någon jag sååå gärna hade velat krama om och önska God Jul, men vi bara körde vidare och så sms:ade jag (så inte råttor eller möss tror att detta goda är avsett för dem) och fick en hälsning att pralinerna var utsökta. 

Vi har också ätit goda hamburgare på en restaurang och jag kan berätta att endast två av tio bord var upptagna i serveringen, båda med längsta avståndet från varandra. Vid det ena bordet satt en medelålders man iklädd jägarbyxor och en grön jacka med kattmönster på. Två flickor i lågstadieåldern gjorde honom sällskap.

När det lilla sällskapet lämnade serveringen, ropade mannen högt: "Tack så mycket!" till personalen som inte syntes till just då. 

Vad väntar nu?

Jo, i morgon har pv tid för ortopedbesök för sin onda häl och såklart har nästan det värsta gått över och så är det ju ofta; först är det väntan för att komma till vårdcentralen, därefter väntan på att en remiss ska ha kommit fram till rätt mottagare och så väntar man på att få kallelse .., allt detta tar ofta månader och då har det man sökte för gått över och det är ju bra, men känns aningen pinsamt. Och man tänker .., ja, men om det nu börjar om igen ..,? Då blir det ju en evig rundgång.

I morgon är det midvintersolståndet och för flera år sedan såg det ut så här. 

Det kanske det gör i morgon också?

Ska höra med friherrinnan vad hon säger?

Till sist ett Dagens Fönster som en från hjärtat sååååå varm hälsning, till den som gått på tuff behandling för bröstcancer, äntligen nu var klar med den .., och så kommer beskedet att man upptäckt nånting tumörliknande på ena lungan. Vilken besvikelse! Vilken rädsla!

Till dig vill jag bara skicka massor, massor, massor med kärlek härifrån!

Dagens fönster ...

"Här får du ett eftermiddagsfönster. Inte så spännande kanske, taget i vårt kök. Mest för att dokumentera det nästan totala mörker som sänker sig redan klockan 15.07 över Norrtälje.

Hälsar Monet som ofrivilligt och akut nyss legat på sjukhus och igår blivit uppringd från deras smittskyddsenhet och informerad om att jag under vårdtiden blivit utsatt för smitta från Covid-19-sjuk person.

Vad jag tycker om den svenska pandemihanteringen låter sig inte uttryckas i ord! Nio månader i egen total karantän och sen eventuellt smittas av slarviga unga människor utan vare sig munskydd, handskar eller handtvätt på en geriatrisk vårdavdelning med extremt sjuka äldre människor - helt ofattbart!"

//Och jag säger tack för fönstret och God Bättring, Monet!

Igår tog jag mig an ...

... Auguste Renoir - det var i ett svt.play-program och handlade mest om en av hans tavlor  "Flicka med blått hårband" . 

Jag får kanske fördjupa mig i något annat program som mer tar upp konstnärens eget liv (inte enbart tavlan), men intressant var det ändå. 

Och arme man, så förvärkta hans fingrar var! I slutet av hans levnad band man liksom fast penseln vid handen! 

Nej, det här är inte den tavlan programmet handlade om, men jag tycker om den, så den får komma med här. "På terassen", är titeln på verket.

Sååå vackra färger! 

Tänk, så fantasin kan skena iväg när man låter blicken vila på en sån här bild! 

Nästan så man kan ana  d o f t e r n a  och känna hur det är att gå på grusvägen.

Och här är herr Renoir till åren kommen. 

Han föddes i Frankrike och blev sjuttioåtta år gammal.

(Tre barn fick han; en av dem  - Jean - flyttade till USA och blev framgångsrik filmregissör).

Och tänk, att ligga i en sjukhussäng och ha en sån tavla på väggen framför sig. 

Eller egentligen, om jag nu befunnit mig i sal 14, då hade jag kanske ännu hellre tittat på tavlan med grusvägen som slingrar sig. 

Tavlans titel: Roddarnas frukost.

På Wikipedia läste jag följande.  Renoirs målning Roddarnas frukost (Le Déjeuner des canotiers, 1881) spelar en viktig roll för handlingen i 2001 års Oscar-nominerade film Amelie från Montmartre. I filmen upptas rollfiguren "Glasmannens" liv till stor del av ett troget kopierande av tavlan.^] Målningens centralt placerade flicka med dricksglas är också föremål för olika spekulationer och jämförelser med filmens titelfigur.

En glimt av sommar ...

Nej, jag går inte och drömmer om sommar .., som friherrinna är det betydligt enklare - tycker jag - att leva i nuet. Det spelar ingen större roll om solen inte strålar varje dag. Den där stressen att semestern kan bli fördärvad om det är grått och mulet ute, den håller sig borta. Förhoppningsvis kommer det fler dagar. 

Lyssnar just nu till ett program (Kropp och Själ i P1) som handlar om hur vi människor tål kyla. Om fördelarna med vinterbad - eller kallbad utomhus - handlar det också. 

Och jag förundras över hur allt kan förändras. 

Hur man under ett par års tid blev - i det närmaste dumförklarad - när man vittnade om glädjen och känslan efteråt .. när man badat i ett iskallt hav. 

Nu, är det helt annorlunda!

Torsdag och det regnar ...

Det underliga är att det ofta regnar mera i Steninge än här - i alla fall tycks det vara fallet när jag pratar med friherrinnan -. 

I allt detta gråa är det som om energin tackar för sig. 

Man känner sig som pElle när timmarna efter att han blivit kastrerad och då såg det ut så här. 

Jag minns en annan bild .., hur han satt vid ytterdörren, så moloken och med ett kroppsspråk som klart visade att det här nya, annorlunda livet, det var minsann inget han ville vara med om.

Men det ordnade sig ju. 

Det här är mer som ännu ett testinlägg. 

Hur kommer nu högersidan att visa sig när jag klickar på publicera? 

Kommer den att ha halkat ner till botten, eller ...?

Ja, den som lever får se.

Nej, jag ger upp. 

Det  b a r a  krånglar när jag gör ett inlägg. 

Förhandsgranskar jag, då ser allt bra ut. 

När det är på plats och publicerat, då har högersidan försvunnit och befinner sig plötsligt längst ner på sidan.

Och det är liksom ingen konsekvens. 

När jag går i säng ser allt bra ut, när jag vaknar är det förändrat.

Dagens fönster ....

.... fångades i Ystad, det var länge sedan och mesd troligt fanns det på innergården där jag då bodde, ja, jag bodde ju inte på innergården, men ja .., ni förstår.

Och så ett kvällsfönster ...

... från Raggarön och där bor ju numera ingen mindre än Babsan - tidigare Barbro i Uppsala" -. Även hon har gått i pension och blivit friherrinna och vad jag kan utläsa av hennes inlägg här och där, så stortrivs hon med tillvaron! 

Härligt Barbro och tack att du tog dig tid att ta upp håven!

Testar ännu ett inlägg ...

Som vanligt när man surfar runt, kan man hitta annat. 

Stanely Spencer, till exempel. 

Född 1891,. död 1959. 

Engelsman.

Tre självporträtt. 

Man märker att åren går - såklart - men gropen i hakan är kvar.

Och skärpan i ögonen.

Blicken.

Fem månader innan han dör, är detta vad han ser när han tittar i spegeln. 

Nu länkar jag inte till honom, av rädsla att det krånglar.

Till er som kommenterat ....

Ja, när det gällde Edward Hopper, så var jag tvungen att ta bort inlägget, då det på något helt obegripligt sätt gjorde så att högersidan med blogglänkar och annat bara dråsade iväg. 

Tack ni som hade skrivit vad ni tyckte .., Bert i Luleå var en, Vonkis en annan, Monet skrev också och har jag nu missat någon så förlåt! 

Jag skrev också att jag egentligen har svårt att peka på vad det är jag egentligen tycker så mycket om .., färgerna förstås, men det är kanske att det på nåt vis är "filmiskt". Som frusna ögonblick. Tjopp, bara! 

Nu blir det här bara ett kort inlägg; jag blev nästan knäckt när halva sidan försvann och jag förstod liksom inte vad det berodde på. Kan det vara att jag länkat mycket, bland annat till Wikipedia?  Ja, jag vet inte. 

Ska jag nu våga klicka på publicera? 

Ja, jag gör väl ett försök. 

Och förlåt att era kommentarer försvann!

Dagens fönster ...

Jag låg på soffan och pillrade på Harrys ben - vilket är det bästa han vet - och jag hade tänt flera ljus .., fåglarna hade fått mat, sigge likaså och harry förstås .., och jag tänkte att nu ska jag titta klart på dokumentären om konstnären Edward Hopper (den jag började se igårkväll men valde att pausa; jag blev för trött), men just då plingade det till i min mobil! 

Det var ett fönster från den numera superflitiga madamen i Portugal och vilken läcker bild! 

Ja, men jag blev såå glad! 

Och bara några minuter innan det plingade till, hade jag själv fångat trädgrenarna här hos oss och tänkt att det blir nästan "grafiskt" .., med det här ljuset och träden mot himlen.

Så var det den här morgonen, den femtonde december.

En hel del krångel ....

... med Google idag, men det ordnar sig väl vad det lider. 

(Jag kan t.ex inte klicka på länkar som jag lagt in, inte heller kan jag kommentera från min dator på egen sida, däremot om jag går in från mobilen).

Håller för övrigt på att bli komplett galen. När jag sitter i soffan i vardagsrummet hör jag hur tydligt som helst hur det låter som om nån  g n a g e r  på nånting .., men jag blir inte klok på var ljudet kommer ifrån?

Smyger in i köket .., i hallen, stänger dörren till pannrummet (utifall att) och vågar inte titta in i tvättstugan. Stampar i golvet. Ropar högt. 

Harry blir förskräckt. 

Sen stänger jag även dörren in till hallen och lyssnar till en högljutt (jag höjde volymen) pratande Louise Epstein - jag vill helt enkelt inte höra mera av gnaget -! 

Problemet är att pv hör så illa, så han kommer väl knappt att tro mig. 

Men på fredag .., då får han sina hörapparater ., då kanske! 

Nånting annat?

Bert i Luleå  tipsade om ett väldigt intressant SVT-program "Överlevarna", där man får följa fyra covid-sjuka patienter under flera månaders tid, ja, deras familjer också. Det hela är inspelat på Kings College-sjukhuset i London; det var där suveräna dokumentären "Akuten" spelades in!  Nu missade jag det igårkväll, men har tittat på play idag. 

Sååå mycket värme i det programmet! 

Om någon människa är intresserad, så finns en länk till programmet här.

Dagens fönster ...

Ja, jag fortsätter att ta en titt i fönsterhåven från Portugal! 

Och detta är ju som ett Kinderägg .., tre fönster och en dörr - allt på en gång -!

Är det en klädbutik där nere?

Och undrar vad det är för klistermärken på stupröret ..?

Tack annannan som tog fram mobilen!

Summering ....

Lite blev ändå gjort idag. 

Vi tittade på skidskytte .., det bakades kanelbullar och bröd (pv), jag vaskade golven och dammsög delar av övervåningen .Vi köpte en julgran som togs in i uterummet och där står den nu så fin och grön och grann. Bilden är från något tidigare år, många, många år, men det är för mörkt för att ta en bild just nu.

Vi löste DN:s korsord - nu är såväl fredagskrysset som gårdagens avklarade - och vi åkte till Skallkroken och tog ett dopp i ett vindstilla hav. 

Solen visade sig, om än inte precis just då. 

Det här med att ligga i vattnet i fem minuter, tänkte jag inte på just då. 

Termometern visade även idag sex plusgrader. 

Helt klart uthärdligt.

Harry brydde sig inte i att gå i .., han stod och höll koll.

En sväng till Sonja hann vi med, då hon bett oss inhandla fyra dubbla julkort.

Harry blev galen av glädje av att se Sonja och sprang raka spåret till hennes säng och rufsade om lite där, precis som han gör när vi kommer till min syster i Hörby. 

Sonja var så glad.

Hon berättade att hon hade gått med sin rullator till Matöppet 200 meter från hennes lägenhet och där hade rullatorn rullat iväg nerför vägen och stannat på en gräsmatta och Sonja, som dittills inte vågat släppa vare sig krycka eller annat gåstöd, glömde  h e l t  bort sig, och stapplade iväg och hämtade rullatorn. Utan problem! 

"Det gjorde inte ens ont!" sa hon och tycktes så lycklig. 

Lättad.

Sen hemåt.

Tittade på reprisen där människor står och sjunger julsånger inne på Sthlms Centralstation (helt underbart .., ska det verkligen kunna bli så igen, att man kan stå hundratals människor intill varandra och sjunga!), därefter "Jakten på en mördare" och nu ska i alla fall jag gå i säng, medan pv tittar  på något annat mördarprogram. 

Sista veckan för honom innan det vankas jullov.

Finaste morgonen ...

Det  vinns vissa SVT-program som jag absolut inte vill missa och det är ofta program som på något vis fyller mig med varma känslor inombords. 

Förutom nyårsdagens traditionella konsert från Wien - den som jag så sällan kunde se, eftersom jag då nästan alltid var på plats på jobbet - så är det Last Night of The Proms från Albert Hall (väldigt mycket glädje!), och så backhoppningen från Garmisch Partenkirchen, den som inte längre är så intressant, det är nästan ingen spänning kvar - alla står på benen -. Det programmet såg man tillsammans med pappa.

Ett program med balettdansande paddor och grodor, jo, nu kommer jag på det, det är baserat på Beatrix Potters sagor, fick mig också på fall!! Ååå, så jag tyckte om det programmet och så mycket julkänsla det gav mig! Här kan man se en liten snutt!

Och så är det ju det här med luciamorgonen och sändningen från SVT. Underligt är det ju att det sitter som fastgjutet i hjärtat .., den där bli-varm-känslan, för är det nånting jag verkligen inte ville vara när jag var liten, så var det lucia. Inte tärna heller, för den delen. Men titta på andra som sjunger vackert och har vita linnen .., det gjorde - och gör jag - gärna! (Jag är verkligen en iakttagare mer än en deltagare, det förstår jag ju).

Den här gången hade luciaprogrammet spelats in i Jukkasjärvi i Norrbotten och det var nog den i särklass vackraste produktionen jag sett, vad gäller Lucia. Det hela finns att se på svt.play och kan ses i hela världen. (Ska tipsa min syster i Australien!). Såååå vackert!  Tack för det svt!

Sist av allt - lite handlar det också om känslor - en ögonblicksbild från här och nu. 

I köket står pv och bakar bröd .., jag ska strax ut och ge fåglarna mat och det inramade fotografiet från en sommardag i Skåne .,. det kan ha varit 2001 kanske, värmer också hjärtat, precis lika mycket som alla filmer jag skrivit om. 

En bild. 

Ett fotografi. 

Ja, det känns som om jag har dem alla runt omkring mig!

Småtomtarna köpte jag på loppisen, väckarklockan hos Antikkulan utanför Ängelholm och julkortet från Ulrika är väl bara helt underbart!