Svensk design ...

Idag reprissåg jag svt-programmet "Designhistorier" och det första avsnittet tog bland annat upp textilkonstnärinnan Märta Måås Fjetterströms helt ljuvliga mattor! Ganska många av dem fann jag ganska "röriga", så där så att jag inte skulle vilja ha dem på golvet, men den här, här ovanför ..., nej, inte under bordet, men på väggen! 

När programmet var tillända gick jag vidare och sökte på denna otroliga kvinna. Jo, jag kände till henne sedan tidigare, men inte omfattningen av hennes produktion. 

Fortfarande vävs mattor efter hennes skisser i verkstaden i Båstad (och även mattor av andra designers) och jag fick verkligen hålla i mig när jag såg priserna. 

Den här skapelsen (man kan ju bara fundera över hur många månader det tar väverskorna att färdigställa den ..!) kan man inhandla för 576 450:- .

Och man KAN få göra ett personligt besök i verkstaden, om man kontaktar personalen i förväg. Här finns en länk till en intressant sida.

Här ett verk av en annan designer  Marianne Richter. 

Priset: 101 185 kronor per kvadratmeter.

"Marianne Richter first came to the studio as an intern from art school in 1939. Four years later she retured to a permanent position, creating a series of joyful designs with expressive shapes in bold and vibrant colors. Her most extraordinary work was the more the 200 square meter (2 150 sq. feet) large tapestry for the United Nations headquarters in New York, executed in 1952."

Och den här - kan man ju ha på väggen - såååå vacker! Den har namnet "Kärnfrukt" och är designad av Barbro Nilsson, 1942. Den kostar 211000:- svenska kronor. Om denna Barbro kan man läsa om här.  Rekommenderar verkligen programmet (även om t.ex. Bert Bodin fann det långtråkigt). Och här en länk med svensk text, den upptäckte jag nu.

Spännande värre ...

Har ikväll i direktsändning fått uppleva när rymdsonden Perseverance landade på planeten Mars, efter en liten angenäm tripp på fyrahundrasjuttio MILJONER kilometer. 

Sju månader tog resan.

Det var sååå spännande och fantastiskt att följa med människorna i kontrollrummet i USA och se hur spända dom var .., och glädjen när det hela lyckades! 

"Sonden kom farande i över 20.000 kilometer i timmen och var tvungen att bromsa så att den nästan kom ned till gånghastighet innan den nådde planetytan. Nasas ingenjörer kallade halvt på skämt den sista delen av resen för ”sju minuters terror”." 

Nu ska den här sonden samla in data som skickas hem och det är bara att hoppas att det fungerar. 

 

Perseverance har sitt eget Twitterkonto, där den skickar de första bilderna från Mars.

Här är den första.

”Hej, världen. Min första titt på det som är mitt hem för alltid”, skriver Perseverance.

Dagens fönster ...

Från Guy i Arvidsjaur kommer den här fina bilden - för den är ju verkligen fin - och i ett tidigare mejl - för bra länge sedan - har jag frågat Guy hur hans liv ter sig nu för tiden? Jag kan inte påstå att svaret kom snabbt, men det kom. Ikväll ..,-).

Så här skriver Guy (tänk, att vi är släkt på långt håll, ja, jag vet, jag tjatar om det jämt och ständigt, men jag blev så glad när det upptäcktes!): 

"Hej Elisabet!

Här är det fortfarande riktig vinter, en sådan som vi inte upplevt de senaste åren. -25 idag och vädertjänsterna har spått samma temperatur i morgon.

Hur har jag det? 

Ja, kanske som vanligt rent fysiskt. Jag är ju knappast någon ungdom längre, men jag är oändligt tacksam för att jag kan ta mina vanliga promenader, och klarar mig själv i övrigt.
Naturligtvis gör pandemin att mina kontakter med andra är begränsade. Jag tillhör de som undviker att träffa andra  inomhus eftersom jag är rädd att bli smittad eller att smitta andra.
Ju närmare vaccineringen jag kommer desto svårare är det att stå ut.

Jag fotar varje dag det går. Min kamera fungerar ner till -10 grader, sen blir det mera osäkert. Jag använder datorn en hel del, ofta YouTube. Jag löser korsord och sudoku, läser inte böcker så mycket 

längre. 

Ungefär så, som du kunde ha uttryckt dig."

/Guy

Vardag ...

Bilden: Från vänster morbror Ivan som var blind, den kavata moster Margit (som långt senare skulle ta tjänst som hembiträde hos den här sångaren ) och vem flickan längst till höger är, är jag osäker på. Inte mamma i alla fall. Kanske någon kusin till dem? Det är i alla fall mormors hus i Dikanäs.

En alldeles vanlig dag. Vaknar till snöfall och så snart jag fyllt på med solrosfrön till fåglarna, skottar jag framför ytterdörren, då det jag kallar "bron" - men andra trappan - annars blir såphal. 

Upptäcker en gräsand som haltar omkring på gräsmattan. Å, det gör så ont i mig .., kanske är den utsvulten och försöker hitta nånting att äta? Går ut och slänger lite kokta grönsaker i närheten av en buske, det är liksom det enda jag har att bjuda på, förutom fröna. 

En häger - samma som tidigare tycks det - flyger förbi. 

Mitt på dagen kommer ett samtal som gör mig så ledsen. Många timmar senare: fint prat med rar vän. Tack Kerstin! Och det har varit andra samtal - som gjorde en glad -. Ja, det är ju så det är, det vet vi ju alla .., att livet är inte bara en enda raksträcka. Det är i alla fall inget man kan förvänta sig. Snarare tvärtom. Men man vill ju så gärna.

Nu är klockan snart elva. Pv har gått till sängs och själv har jag huvudvärk och ska göra detsamma. En varg har setts någon mil härifrån Och i Haverdal en räv som lullar omkring i bebyggda områden. På sociala medier är en kvinna upprörd och tycker att räven ska skjutas; hon har ju höns. Andra, som har katt, är också upprörda. Det blir en närapå hätsk stämning bland kommentarerna. Själv tycker jag - även om jag har katt som är ute nu och då - att räven ska få leva.

Och dagens fönster ...

... det finns i ett gult hus på en kulle, allt ut landet Halland. 

Adresslappan med den hoppfulla texten (författad av mianf), finns ännu kvar. Den till vänster blåste ut genom fönstret och fördärvades alldeles.

Dagens katt ...

... heter Sigge Nilsson och i sommar blir han faktiskt hela tolv år! Vi hämtade honom i Benestad i Skåne, där han då bodde tillsammans med tretton andra katter (två kullar med mammor) och jag hade kanske hoppats att få en svart eller vit katt eller mest av allt en helgrå kisse, men så blev det inte. 

På väg hem var Sigge vansinnig och rent omöjlig att få styr på och det kan man ju förstå; hur hemskt ska det inte ha känts .., nästan att bli bortrövad från sin trygghet. Till sist virade jag in honom riktigt tajt i en handduk och kliade honom i öronen och då såg det ut som på bilden här ovanför. 

Tänk, vad jag saknar möjlighet att "skugga" bilderna. 

I redigeringsprogrammet PicMonkey som jag använt i massor av år, där fanns den möjligheten. Nu har det ändrats .., man har gjort om (förstås) och jag har ännu inte insett vad som har blivit bättre? Tvärtom! 

Och personligen tycker jag ju att bilderna får ett annat liv, med den är funktionen "Drop shadow".

När det här skrivs är klockan snart elva. Samtidigt som jag skriver, lyssnar jag till Europapodden som idag handlar om hur det blev när Storbrittanien lämnade EU; om det som man kan märka så där rakt av. Intressant! Och SR:s korrespondent i London - Daniel Alling - tycker jag är såå bra! Han är för övrigt uppvuxen bara några mil norrut, här i Halland, i Grimeton och dom var elva syskon i familjen! Bara en sån sak.

Ajöken, sa fröken.

Listan ....

Till nittio procent handlar vi på Ankaret där jag en gång arbetade, men när det är sånt som är bra mycket billigare och sånt som vi vill ha, då blir det andra butiker. 

Färsk kyckling, till exempel .., brukar jag antingen koka eller ugnssteka och jag tycker att det är sååå gott med currysås till. 

Citroner går det mycket av här; det pressar jag i morgonjuicen. 

(Ja, jag vet att juice inte är nyttigt, men det är gott). 

Vitkål .., den ska användas till kålpudding. 

Broccoli är ett måste när det som nu är så billigt. Den används oftast i färsk i sallad. 

En längre tid har endast Bregott Mellan varit i annonsbladen, men nu!

Och bönor av olika slag finns  a l l t i d  i skafferiet. 

Ica Maxi och Willys ligger mitt emot varandra och Hemköp på väg  hem; då menar jag när pv slutar för dagen. 

Detta inlägg är helt och hållet tillägnat intresseföreningen.

Over and out.

Dagens fönster ...

Igår när vi tittade på programmet "Husdrömmar", sa jag till pv att jag älskar par/dubbeldörrar, ååå, så jag tycker om dom! 

Och så snavar jag nu på morgonen över den här bilden .., en liten moster Gunvor som sitter på trappan i Dikanäs hos mormor. Bilden fick jag för många år sedan av min kusin Lotha - dotter till ovan nämnda Gunvor -.

Bättre och bättre ....

Ensam hemma, ja, så är det ju för det mesta. 

Det blir det vanliga. Rundorna ., kolla posten .., plocka undan. 

Tittar på "Tunna blå linjen", polisserien från Malmö, som väl torde vara det bästa i den vägen som visats hos SVT. När det senaste avsnittet visats, då först kan man titta på nästa och det var vad jag gjorde. Varje gång har jag sagt "men det här var ändå det bästa avsnittet!" och det tänkte jag även idag. 

Vilka  fantastiska skådespelare! 

Och så har jag bokat boende i Bohuslän för några dagar nästa vecka. 

Två övernattningar i stuga och Harry får följa med och pv får då kanske börja med däcket på båten; allt som ska på plats på däcket, menar jag.

Han fick mejl från varvet .., jodå, båten står varmt till, så då går det ju att jobba. 

Vad jag ska pyssla med, återstår att se. 

Så här såg det ut när vi gick ner mot havet till idag. 

Ingen sol, men man kan väl knappast begära solsken dag ut och dag in. 

Och tack någon - vägföreningen kanske - som är så generösa med gruset på Ejdervägen! 

Sååå mycket mindre risk att dråsa i backen och bryta något ben eller ännu en handled. (Ja, jag har inte gjort det nu, men tidigare. Läste nyss att däremot har drottning Silvia idag dråsat i backen - men i hemmet, så det torde väl vara i golvet - och brutit ena handleden. Det kan vara nog så kämpigt, vill jag lova.)

"Hej på dig du fine Erik, du den bäste av grannar! Hur många år bodde du i Brasilien? Tjugo ..? Och alltid denna längtan tillbaka!"¨

Lyssnar till Arlindo Cruz med musikanter och tänker att hade ovanpågrannen Erik varit i livet och jag hade bott kvar i Ystad och spelat detta lite högt .., då hade han nog blivit glad.

Det är vad jag tror.

Och idag ....

.... fyller den här madamen år. 

På bilden ligger hon i lottbyttan och hade förmodligen vunnit i dragningen. 

Grattis Anne! säger jag.

Dagens fönster ...

... fångades hos friherrinnan .., det var igår när pv skulle bistå henne med något praktiskt efter renoveringen av lägenheten. Vi bjöds på kaffe och kaka och Harry ville bara gå ut till bilen, för den där stora katten Tiger .., honom litar han inte riktigt på. 

Och fönstret ..?

Det speglar sig i kakelugnen.

 Alla hjärtans dag ...

När jag i fredags läste DN, fastnade jag för den här sidan och jag läste och tänkte att jo, men den filmen ska jag nog försöka ta mig an, även om den är lång -  två timmar och fyrtiotre minuter -. 

Började titta i går på förmiddagen och fortsatte sedan när jag gick i säng. När klockan var halv tre natten mot idag, tackade jag för mig. Vilken  U N D E R B A R  film! När jag sedan skulle berätta för pv vad det var som var så bra, hade jag svårt att förklara det. Myrna Loy som frun till en av dom hemkommande soldaterna - suverän utan att göra så mycket väsen av sig - ja, alla var bra! 

Regissören hette William Wyler (1902-1981) och var tydligen känd för att inte ge sig när det gällde att få scenerna som han tänkt sig ..,  med resultat att det kunde bli hur många omtagningar som helst, innan han var nöjd. Här är han, sittandes i sin regissörsstol och tre gånger vann han en Oscar för bästa regi! Inte illa. 

Myrna Loy spelade hustru till en av soldaterna (Al).

Såååå bra var hon! 

"År 1934 fick Myrna Loy sitt stora genombrott i detektivfilmen Den gäckande skuggan mot William Powell. I rollen som Nora Charles blev hon ett kvinnoideal som den perfekta, förstående kamrathustrun. Filmen fick fem uppföljare. I en omröstning 1936 utsågs Loy till "filmens drottning". Loy medverkade i cirka 130 filmer och TV-produktioner under sin aktiva tid, som varade mellan 1925 och 1981 och tilldelades en Heders-Oscar 1991.

Privat var Myrna socialt engagerad; under andra världskriget ägnade hon all sin tid åt arbete för Röda korset och blev senare USA:s representant i FN-organet Unesco. Hon var gift fyra gånger, åren 1942-1944 med biluthyrningsarvingen John Hertz Jr.

Myrna Loy har en stjärna på Hollywood Walk of Fame vid adressen 6685 Hollywood Blvd"

En av de hemvändande soldaterna i filmen spelades av Harold Russell, en amatörskådespelare född i Kanada. Följande kan man (hos Wikipedia) läsa om honom, det gäller alltså den här filmen: 

"Vid den följande Oscarsgalan 1947 tilldelades Russell en Oscar för bästa manliga biroll för sin insats i filmen. Tidigare under ceremonin fick han även en heders-Oscar för att "ha gett hopp och mod till sina medveteraner". Specialpriset hade skapats för att man ville hedra Russell, som var amatörskådespelare och därför troddes ha liten chans att få något annat pris. Det var första gången i Oscarshistorien som någon fick två priser för samma roll."

Här finns en länk till filmen, om någon skulle vara intresserad och den kan ses fram till och med den 3:e mars i år. 

Nu ska jag skicka ett mejl till DN:s recensent Mårten Blomkvist som tipsade om filmen. 

Dagens fönster ...

"Ett direktfönster med Alla Hjärtansdagstema", stod det under bilden som kom igårkväll.

Varifrån? Jo, från Porto och då vet ni ju .., just det, från annannan! 

Satt en stund och tittade på bilden .., tänkte att den kanske var från en salong av något slag? Nu verkar inte (och det är min helt egna tanke och det är möjligt att det inte alls stämmer) annannan vara typen som går på skönhetssalonger, men kanske hon besökte frisörskan?

Nej, så var det inte ., detta var fönstret härifrån. 

Aha! Då blev det ju ännu mer intressant! Klickade mig fram och fick fram menyn .., och bilder på olika maträtter! Här är det fiskavdelnngen.

Och annann skriver att bilden är tagen ....."inifrån den brasilianska restaurangen medan jag väntade på hämtmat! Det lyste så fint i den grå eftermiddagen! Vi hämtar ofta mat där nu när restaurangerna inte får ha öppet. De har många anställda och den som kommit hit från Brasilien för att jobba har ingen familj att falla tillbaka på när det är ont om jobb och pengar. Maten är god också, förstås!"

Ibland önskar jag att när det var dags att välja yrke (nå, jag valde väl inte direkt, det blev som det blev) hade jag gärna blivit detektiv. Innan jag fick restaurangens namn, googlade jag butiken snett på andra sidan gatan, på vars skylt det står Bairro Arte. 

Hmmm, det borde ju betyda nåt med konst?

Såja, nu har jag spatserat omkring på gatorna här, tack vare Google Maps. Tala om ett äventyr och oj, så tacksam jag är att man fick leva när internet var uppfunnet!

Sååå .., tack annannan !

En lördag i februari ...

... såg det ut så här när jag gick ut vid åttatiden för att ge fåglarna mat. 

Fönstret i uterummet, det som inte har några element.

Och nog är det väl ändå nästan som små underverk .., dom här frostiga snökristallerna.

Dagens fönster ...

Från Luleå och Bert, kommer den här bilden. 

Så här skriver han. 

"Mycket snö. Inte ens domkyrkan är framgrävd ordentligt efter snökanonen för några veckor sedan. 

Nej, så farligt är det inte. Vi fick inga rekordmängder, jämfört med hur det var för kustområdet söder om Luleå, där det kommit betydligt större mängder. Vi har väl officiellt sisådär 60-70 cm. " 

//Tack Bert! säger jag.

Utflykt ....

Det är inte ofta som jag numera föreslår att vi ska utflykta oss till Slöinge för att köpa nybakat bröd, men idag hände det. Och eftersom jag ändå hade ett paket att hämta ut på Matöppet - även det i Slöinge - så passade det ju bra. 

Det var minsta lilla kön utanför bageriet .., och det var soligt och fint och ett yngre par från Göteborg stod före mig och det blev lite småprat så där. Bakom mig - men behörigt avstånd ändå - stod  en medelålders man och harklade sig ideligen (och spottade) och fy, så äckligt det var. 

En annan man rastade sin hund ., pv satt i bilen och väntade .., och spottmannen hade sin bil på tomgång. Och så blev det då min tur. 

Jag kan berätta att på Ankaret i Haverdal kostar två semlor 25:- den här veckan och dom är jättegoda!

Det var välfyllt på kassadisken ....

I brödhyllan var det däremot mer utplockat och mina favoritfrallor - fyra frön - var slutsålda (pilen)  och så även brödet av samma sort. Den vänliga expediten sa att hon skulle kolla om där fanns några fröfrallor inne i själva bageriet (kanske hade någon tänkt ha dem till elvakaffet ..?) och kom ut med två stycken - så vänligt - och så glad jag blev! 

"Med en fyllning man är värd ...". 

Nåja, man kan ju fråga personalen om innehållet.

(Påminner mig om nån reklam på engelska .., kommer bara inte på vilken? Tvål?)

Sen hemåt. 

I slutet (eller början) av Ugglarp står den här skylten och den lockar säkert till intresse. I alla fall hade den fångat mig. Oj, vad det byggs längs kusten här! 

Kallt på morgonen. 

Tretton minusgrader. 

I Hemavan eller Tärnaby var det bara  - 3, sa pv häpet i morse.

Dagens fönster och lite till ....

Grönt är skönt och Jesus sitter tryggt mellan dörr och fönster. 

Vem tog bilden?

Ja, kan ana att den kanske kommer från Portugal och då borde det vara annannan. 

Ett annat "grönt" hus. 

Detta på Regementsgatan i Ystad .

För övrigt kan jag meddela att det nu på morgonen är femton minusgrader här hos oss i Halland. Eller i alla fall här i Stensjö.

Ytterligare för övrigt kan jag meddela att den mig närstående som igår opererades, inte alls fick samma problem som sin mamma fick vid tidigare operationer. Tvärtom! Knappt hade hen lämnat operationsbordet, förrän suget efter frukost infann sig! 

Jag minns att jag på kvällen efter knäoperationen fick en vindruva av pv - det var vad jag hade längtat efter - men den kom upp lika fort. 

Så icke för den här patienten. 

Och på familjechatten kunde vi läsa: "Jag mår strålande! Det är som att ligga på hotell!"

Vardag ....

Veckorna går. 

Idag torsdag. Detta är vad som har hänt. 

Först familjechatten och den som ska opereras skjutsas till sjukhuset (jag minns detta hemska Descutan som man skulle tvätta sig med och hur svinto-aktigt håret blev!) ..., och själv tittar jag på tremilen i Borås (fin sändning från SVT) och sen Kvarntorpsrundan med Harry. 

Orkar knappt nånting idag. 

Motvinden är ännu värre än i förrgår - eller så är det bara jag som upplever det så - och när vi kommer hit i sommarstugeområdet (bilden) blir det till att gå rakt mot söder och vi och får solen mot oss. 

Står en stund och tittar på backen , den på bilden, den som är ganska brant, men det framkommer inte när man ser det så här från skärmen. 

I lilla hamnen slår jag mig ner i en trädgårdsstol och bara pustar ut. 

Ringer K i Växjö, som idag - och många andra dagar - är hos sin åldrige far, tolv mil bort.

Om detta, att liksom överta ett föräldraskap, har vi pratat om länge-länge - jag är verkligen ingen långpratare när det gäller telefonsamtal, men den gången blev det verkligen långt  - och sååå mycket igenkänning för min egen del. 

Nu blir det mer som en  kortis. 

K letar ett matställe där det inte är så många andra kunder.

Själv fryser jag om högerhanden som håller mobilen.

Pratar även med friherrinnan som idag får flytta in i sin nyrenoverade lägenhet. 

Efter att bott i samma by och på samma hus i mer än sextio år, blev det plötsligt helt annorlunda. Flytt från Kustvägen till Gamla Vägen, därifrån till Blombergsvägen och så nu då, till lägenheten intill (medan det renoverats) och så tillbaka med alla möblerna igen.

Vilket jobb! 

(Och stackars, stackars hennes väninna A-M som är ensam om att tömma ett helt hus och ett garage som - enligt friherrinnan - är proppfullt med diverse verktyg och annat hälsosamt.)

.

Sen hemåt. 

I en buske med ljung ligger resterna av .., ja, vad? En liten kanin?

Jag har inte sett någon ekorre med sån päls, men ..., ja, jag är osäker. 

Harry vill väldigt gärna bära hem det här låret, men får inte. 

I stället tar jag en bild.

Hemma. 

Sitter en stund mot solväggen. 

På mobilen kommer ett sms på familjechatten. 

"Operationen avklarad! Smärta från helvetet!"

Sen kommer ytterligare ett meddelande. 

"Personalen helt underbar!"

Jag ler lite .. (tänker väl att det kunde varit jag själv som skrivit det där sista ...), och som jag minns när jag själv - vid en annan operation - (första knäprotesen) hade så ont så jag hackade tänder och skakade likt ett asplöv. Det var när bedövningen släppte och jag fick Citodon som inte hjälpte det minsta; jag bara kräktes. Hu, så hemskt. Och jag minns också hur oändligt mycket det betyder när personalen är vänlig. 

Det betyder - i alla fall för mig - allt.

Dagens fönster ...

Så här skriver Monet, som var den som bidrog med dessa fönster: 

"Jag håller på med gamla släktdokument som det i en gren av familjen finns gott om. 

Det här är fastigheten i Linköping där min mammas farfar, Axel Karlson, i slutet på 1800-talet startade en mycket framgångsrik klädaffär. Huset med alla sina fönster finns fortfarande kvar och senaste barnbarnet heter Axel! 

(Notera charabangen med hunden efter sig och de finklädda damerna!)

Den ena efter den tredje ...

... eller sjunde eller åttonde - dagen, alltså - med likadant väder. 

Ikväll närmar det sig tio minusgrader ute, men det gör inget, ty nu eldas det hejvilt i vedpannan och även i kaminen. I morse var det femton grader varmt i köket när jag slog mig ner vid Morgonstudion, men det går bra det med, det är bara att ta på sig sticketröjan. 

Att ha tjugofem plus där jag bor, då skulle jag dåna. 

Å, så hemskt. 

Hellre svalt och klä på sig. 

Så här såg det ut när pv kommit hem vid fyratiden och vi gick på promenad, men inte tillsammans, utan vi möttes knappt halvvägs (för min del). 

Inget filter, enbart motljus. Så där stor är ju inte solen när bilden tas, men det blir det i motljuset. 

Resten av kvällen har ägnats åt Utrikesbyrån (svt-play), den som jag sett, men inte pv och han har även suttit här vid datorn och tittat på någon film från USA, då när det förfärliga hände i kongressbyggnaden. Jag klarar inte av att se hela alltet .., jag blir förskräckt av allt hat som män i grupp kan uppbåda. Ja, där var några kvinnor också. 

För övrigt?

Jo, en familjemedlem ska i morgonförmiddag lägga sig på operationsbordet. 

Vi håller såväl tummar som tår!