Bilder från helgen som gick ...
Fredag. Då tar jag bilen och kör till Skåne.
Pv som har ett jobb att sköta, ansluter med tåg senare på kvällen. Innan dess har jag hämtat minstingen på dagis. "Maaamor! Maaaamor" ropar han.
Tänk, att få bli marmor vid sextiosju års ålder, vilken glädje.
På lördag är det dags att träda i tjänst som barnbarnsvakt. Det går alldeles utmärkt.
Vi går till lekparken, till Icabutiken, vi ser en grävmaskin och fyra stora, svarta råkor som kivas om ett äpple ..., vi köper Piggelinglass och det är varmt och skönt ute!
Inne kommer Briotåget fram och bäst är det lilla batteridrivna loket.
Ett litet parasoll och två ljus på en sockerkaka, jodå, det väcker glädje.
Mer behövs inte ibland.
Plättar med hallonsylt till lunch.
Och glass med blåbär och färska hallon på kvällen.
Vid tretiden på lördagen blir det bad i lilla sjön någon mil hemifrån.
Så underbart fint där var och tre badstegar på den här bryggan, det tycker jag är kanon!
Där fanns ytterligare två bryggor och även ett litet hopptorn!
På söndag vänder vi kosan norrut - hemåt -.
Skippar E6:an och tar kustvägen (underbart vacker är den!!) och landskapet är böljande med åkrar och ängar och där är stora lagårdar och i en by: en hel radda med vackra postlådor!
Där är vi nästan i Torekov.
Där har åtminstone jag själv enbart varit sommartid - då med båten - och nu, när det inte är högsäsong är där betydligt mindre trängsel nere i hamnen. Jo, där ligger segelbåtar och vi ser en barbröstad herre behagligt utsträckt i sittbrunnen och det är v a r m t .., där kommer en äldre dam i vit-skär badrock gåendes till bryggan .., och där är motorcyklister på rad och där är cyklister i alla åldrar (mest äldre).
Bilden är inte min, den är från Wikipedia.
Torekovs kyrka ligger ganska högt och när man seglar är tornet ett perfekt landmärke som ibland syns redan när man passerar Tylösand!
"Titta Elisabet, nu skymtar man kyrktornet i Torekov!" brukar pv säga och då tror jag att vi är nära .., jaha, går det så fort? Det gör det i n t e.
Där - i Torekov - stannar vi till.
Och hjälp, vilken vacker kyrkogård där är!
Jag har flera gånger här på bloggen berättat om hur påhittigt och konstnärligt utformad t.ex Harplinge kyrkogård är, men här faller jag handlöst - ja, pladask - och inte för det påhittiga och pyntade, utan för det enkla.
Gamla gravstenar är inmurade i ..., ja, i själva muren och det blir såååå vackert i all sin enkelhet.
Och titta, så vackra dom små bladen är!
Lilla Ellen Amanda Nilsson från Waregården fick inget långt liv.
Och att havet har erbjudit många arbetstillfällen under årens lopp, därom råder inga tvivel.
Ett annorlunda typsnitt hos familjen Bengtson med ett s.
En skeppare med familj och jag slås av hur gamla många ändå blev.
Och familjen Möllers son Gösta som drunknade i Atlanten.
En lotsförman och ännu ett annorlunda typsnitt.
På bilden syns tre olika ... och på gravstenen uppe till höger, där ser man att kvinnan som dog före sin man, hennes namn kommer inte längst upp på stenen, utan där hamnar hennes man Algot.
Så var det på många stenar.
Väntar man med att skriva in allas namn, eller skrivs kvinnans namn in först, men längre n er på stenen?
Sist av allt: här kommer tre gravstenar som skuttade rakt in i mitt hjärta.
Det här är en.
Vän av ordning tänker väl att det borde stå "vår pappa", men det struntade barnen i.
Jag med.
Det här en annan vacker sten. När jag googlade på efternamnet som lät bekant, upptäckte jag att det var artisten Stakka Bos far, Hans Renck.
Så vanvettigt vacker! Och stenar som jag tycker så mycket om!
Och små blommor.
Minst lika fin - men på ett annat sätt - var den här som fanns intill.
Kanske hans hustru, ja, jag vet inte.
Jo, så var det.
Född i Karlskoga.
Sjuksköterska.
På väg hem funderade jag hur i all världens dagar man fäst själva stenen, men när jag förstorar bilden ser jag ju. Om man nu inte strös ut i havet, som jag har velat, då skulle jag vilja att min aska fanns under en sån sten.
Så mjukt och fint.
Det här var en kyrkogård som verkligen tilltalar mig.
På något sätt så v ä r d i g.
Inget krusidull.
(Och då menar jag
inte att det är nåt fel på
t.ex. Harplinge, det är väl helt enkelt en smaksak).
