Skriver på mobilen …

Ni reder nog ut att förra inlägget blev tokigt.,

Lördag vid sjutiden …

Har precis promenerat i korridoren. Fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Jag räknar till nittio steg enkel väg och jag märker tydligt att jag orkar mera. Lägre blodtryck också, men för högt ändå. 

En äldre herre gör mig sällskap. Han har rullator och räknar till 130 steg, men hans steg måste ju vara kortare än mina. Nu har han bett om ett måttband och ska mäta steglängden.

”Vilken speed du har Elisabet!” säger undersköterskan som har en olivgrön väst och lång, tjock hårfläta. Blond. 

En annan inom samma gebit kollar blodtryck och syresättning. Allt är okej. 

Jag, som då tittar på Finnkampen, tror att hon har finländskt påbrå. Kanske är det nånting diffust i hennes sätt att tala. Nej, hon är från Kroatien. Å, denna härliga blandning av människor från olika platser och länder! 

Mannen som tyckte att balkongblommorna sköttes dåligt, har fått åka hem. B säger att han har drivit en butik och då förstår jag .., han kändes som en ledare. Hade alltså kunnat vara min chef, då jag arbetade. 

En annan man har genomgått en bypassoperation i Lund och säger att det har varit ett helvete efteråt. Mannen är sååå tunn, så tunn och när han ringer till sin fru säger han att han längtar sig fördärvad efter glass. 

Jag har plockat fram en badhandduk från förrådet här inne. Ikväll ska jag duscha och tvätta håret. Sneglar på datorskärmen. 118/79 är blodtrycket just nu, pulsen 81 när jag sitter och skriver. 

Maten är underbart god! Här några exempel. 

Tack för era kommentarer i föregående inlägg! Jag lyckas inte svara där …, det blir ideliga ERROR. Tack igen! ❤️

Fredag 2/9 

Ett besök på vårdcentralen i Slöinge för att kanske på något vis få kolla upp lungfunktionen och ett bra samtal med kvinnlig läkare som verkligen tar sig tid …, resulterar i direktremiss till hjärtmottagningen i Halmstad och här har jag blivit kvar. Jag tog ett dopp och en simtur innan vi åkte hit och det kändes viktigt. 

Vad har då hänt? Jo, en kvinnlig hjärtläkare kollade hjärtat via ultraljud och hon tyckte att det såg bra ut, så långt. (Gud, vad ett barn gråter!!!) Nu skulle det bli angiografi- röntgen av kranskärlen -. Detta har låtit vänta på sig, då det hela tiden kommit in hjärtinfarkter och annat, så här är jag nu. 

Sal 3 på hjärtintensiven. 

Egentligen mår jag jättebra, men pulsen skenar iväg nåt förfärligt bara genom att jag promenerar i korridoren och då snörps det åt vid halsen och blir så obehagligt. 

Vi får väl se vad röntgen visar. 

Och det tas prover och ännu flera prover .., nya mediciner tillkommer och dagarna går och det är blodförtunnande sprutor och små hjärtformade tabletter och hela tillvaron blir absurd. Från ett bad i havet.., planerad surströmmingskväll hos grannarna.., till avbokat födelsedagsfirande i Ystad och ingen middag i Abbekås. Så fort kan tillvaron förändras. 

Ja, nu ska jag iaf försöka sova. Barngråten har tystnat. Lågmält prat hörs från korridoren. 

Vi flyttade till den här avdelningen i em, då den andra stängs över helgen. Där var det en strid ström av patienter vilka bland annat fått pacemaker inopererade, men dessa - patienterna, fick åka hem samma dag. 

Ajöken, sa fröken, som skrivit detta på mobilen. 

Ås. Vad tror dom? Kanske kärlkramp som min pappa hade och kanske är det genetiskt .., min syster i Australien fick samma symptom vid exakt samma ålder som jag själv. Ds. 

Dagens fönster ...

"Här kommer ett fönster från Sillskatans fiskeläge. Kom på att hit kan man gå och ta sig ett dopp om man inte orkar med det långgrunda i viken vid stugan. 

Särskilt så här års kan man ju vilja ta ett snabbdopp bara! 

Ellem."

//Tack ellem! säger jag.

Skallkrokens hamn, måndagkväll

Vid 21-tiden ungefär. 

Sååå vackert!

Och man kan ju undra vad det är som gör att man tycker så mycket om hamnmiljöer. 

Jo, jag växte upp vid vatten .., men det är ju ändå nånting helt annat med en hamn och med båtar.

Så kan jag berätta .....

... att jag idag fick fatt i pv och han berättade att seglatsen hade tagit precis 1 dygn och 30 minuter, flera timmar mindre än vad dom förväntat sig! Men hur gick det då att ta sig in i hamnen utan motor? Jo, det hade gått himla bra! 

Nu skulle seglen plockas ned inför vintern och båten tömmas på färskvaror och annat, därefter blir det tåg till Falkenberg, där jag hämtar upp herrarna Göransson. (Senare visade det sig att han glömt sin mobil i båten ..., är jag förvånad ..?)

Igårkväll hyrde jag från Triart.se den japanska filmen "Systrar", av regissören Hirokazu Kore-eda. Har jag förstått det rätt, är filmen från 2016. 

Jag vet inte hur många filmer jag sett av denne Kore-eda och jag har inte blivit besviken en enda gång! Inte nu heller. Det blir ett slags långsamhetens lov och jag tänkte flera gånger att jag hade inte passat in i Japan; jag är för bullrig, för pratig, för impulsiv, men tänk, att jag trots det fullkomligt älskar hans filmer! Eller kanske är det just därför?

Ikväll ska jag se om den, mest för att då upptäcker man detaljer som man missade första gången. Trettionio kronor för att gå på bio hemma och ha möjligheten att se filmen i fyrtiotåtta timmar, det tycker jag inte är farligt. 

Här en recension. 

En annan sak som jag tycker om när det gäller Kore-edas filmer, är att han använder sig ofta av samma skådespelare som man sett i hans andra filmer. Då tror man kanske att deras roller är ungefär likartade, men så är det inte, inte enligt mitt sätt att se det. 

Mat betyder också mycket. Eller tillagning av mat. 

Eva och hennes halvlånge man, dom läser väldigt mycket böcker och dissekerar och diskuterar .., sättet hur det hela är skrivet och så vidare. På samma sätt är det för mig, men med filmer och det slog mig så klart idag att jo, jag är nog helt enkelt en filmmänniska mer än en bokmänniska. 

Kore-edas filmer gör mig dessutom så inutivarm. 

Människor är ofta goda .., och när jag tänker att "jaha .., nu blir hen lurad ...", eller nåt liknande, så blir det inte alls så och då slår det mig också att man är nästan skadad av allt man ser för övrigt på tv. 

Eller "man" - jag.

Dagens fönster ...

... känns kanske igen ..? 

Jo, det är från Eckes lillstuga, den som numera är utbyggd på längden, men inte just åt det här hållet. 

Det tackar jag för. 

När man slappnar av ...

Det kan inte vara alldeles enkelt att ha mig till sambo. 

Jag undrar - på riktigt - hur många gånger pv har ångrat sig ,-) 

När han nu skulle segla iväg tillsammans med sina bröder, märkte jag så tydligt hur stressad han var. Då börjar han dompa i golvet när han går och rör sig med mycket snabbare steg .., han lägger bort saker och jo, jag förstår att det är mycket att tänka på  ..., m e n .., det gör även mig orolig. 

Allra mest har jag oroat mig för att vinden skulle få fatt i båten - under själva bogseringen - den väger ju mer än sex ton och för min inre syn (där sker mycket!) såg jag hur vår båt då skulle ramma någon av dom fina och säkert superdyra Arconabåtarna som ligger så behagfullt bara en bit ifrån vår plats. 

Det hade varit nånting det. 

Nåväl. 

Jag skjutsade in pv vid halv tio och halv elva skulle hans bröder komma. 

En från Småland, den andre från trakten utanför Lund. 

Dom kom exakt samtidigt till hamnen. 

Det är Tommy från Fallnaveka utanför Ljungby, som är på bilden här ovanför. 

Den äldste av dem. Ingenjör från början, aktiv politiker , har arbetat någonstans i Afrika och gjort militärtjänst på Älvsnabben. 

Alltid glad. Alltid. 

Och alltid får man en sån varm kram var gång vi möts. 

Här, till höger, är Ulf, den yngste i brödraskaran. 

Skorpion .., musiker, har två hundar, sjunger och spelar på äldreboenden och är väl ingen seglare direkt, men bra ändå att hänga med. 

Båda bröderna - eller alla tre - är lika trevliga. 

Snälla. 

Som gift hade jag två svågrar - Conny och Leif - och jag kände precis samma sak för dom två .., lika rara och fina och underbart snälla och omtänksamma. 

Tänk, vilken tur man har haft! 

Bilden visar precis när det är dags för bogsering. Där är Peter som med sin snipa ska dra dem ut .., det är han som står och pekar med vänsterarmen och han har sällskap med Björn och den evigt skällande hunden Max. Det var det här momentet - ut ur hamnen - som gjorde mig orolig. 

Men så kom Eva och hennes halvlånge man och redan tidigare hade Börje - även han heter Göransson - från Värnamo (men har sommarhus här) dykt upp (hade läst i Lund tillsammans med Tommy) och hans son och barnbarn.

Oj, så skönt det kändes! 

Tryggt! 

Så stod vi där och tittade på när vår båt drogs ut så fint .., och Peter och Björn vände kosan till hamnen igen och vi som stod på piren andades ut. I alla fall några av oss. Och det vinkades och här står ett av Börjes barnbarn vars shorts gick sönder när han skulle upp ur båten (han hade kollat lite). 

"Dom var ju ändå för små ...", sa han farfar. 

Såååå lättad och lycklig jag var! 

Eva och den halvlånge stannade kvar .., jag tog en simtur i ett för dagen något svalare hav (men skönt ändå) och sen tänkte jag att nu lägger jag bort min rädsla. Nu får det bli som det blir. 

Sist jag hörde av dem siktade dom Varberg och då hade vinden lagt sig lite .., aj, aj, det får ju helt inte bli helt stiltje när dom inte har någon motor. 

Så var det i förmiddags!

Klockan 19.00

För en timme sedan kanske, var dom i närheten av Kungsbacka.

Onödigt spännande ...

Om ungefär en timme är det tänkt att pv och hans två bröder ska ge sig av norrut, mot Lysekil, där båten ska in på ett varv och få en ny motor. Bröderna är nu på väg upp hit och pv - något stressad - har gjort i ordning det mesta. Det blir nattsegling och förhoppningsvis ska dom vara framme någon gång i morgoneftermiddag.

En båtgranne har lovat att bogsera ut båten från hamnen och sedan tänker dom gå utomskärs hela tiden, ja, här är ju ingen skärgård, men när dom kommer till Bohuslän. Oj, detta blir ett äventyr. Bilden är från i förfjol, samma tid .., när mina barns pappa och pv seglade samma sträcka, men då med en fungerande motor. Det var tider det.

"Men var kommer du ifrån ...?"

Så här svarade Friherrinnan i juli 2015:

"Jag har bott i Steninge i precis hela mitt 64-åriga liv, därtill i samma hus - det som en gång tillhörde min mormor och morfar -. 

Därtill har jag arbetat i nästan fyrtio år i samma affär, även om den har bytt plats." 

Uppdatering: men så hände saker, så sedan juli för sex år sedan har friherrinnan hunnit bo på två andra ställen; dels på Gamla Vägen i Steninge (som bakom vandrarhemmet) och sedan två år tillbaka på Blombergsvägen - även det i Steninge - och inte långt från hennes barndomshem. Nu har hon en alldeles underbar tvårumslägenhet med fönster år såväl öster och söder. Härlig kakelugn finns även här och fin uteplats.

Dagens fönster ...

"Min dotter har flyttat tillbaka till Arvidsjaur och de har köpt ett hus som behövde ett fönster till." 

Så skrev Guy. 

Tack! säger jag.