Elisabet

söndag 21 november 2021

Sista avsnittet ....

Så har vi nu klämt det sista av tio avsnitt av brittiska agentserien "Red Election". Och nej, vi tog inte alla på en gång, men ett par åt gången. Vi hade fått höra hur jättebra den var, men vare sig pv eller jag själv tyckte den var sevärd, jo det allra sista avsnittet.

Varför?

För min del tror jag att det hade att göra med karaktärerna. Knappt en enda av dem tyckte jag var sympatisk .., och det gjorde väl sitt till. Dom var nästan iskalla .., så hårda och kallblodiga allesammans. Och så var det så rörigt.

Serien finns på Viaplay. (Har två veckors fritt tittande).

Så här tyckte någon annan om serien.

Annat var det med brittiska serien "The Night Stalker" med den här mannen i huvudrollen.

Han heter Martin Clunes och spelar en kriminalpolis som gett sig sjutton på att lösa mysteriet med mannen som förgripit sig och mördat femton kvinnor - ofta äldre -. Serien är baserad på verkliga händelser och gjorde förstås att man fann den än mer ruggig.

Den här polisen fattade man tycke för .., man önskade verkligen att han skulle lyckas.

Här är en länk till serien, om någon är intresserad.

Ja, mer än så var det inte ikväll.

Dagens fönster ....

... speglar sig i fotografiet av lilla danska Freja, hon som en hel weekend på norra Jylland ägnade sig åt att plocka vildblommor, vilka sattes i olika vaser (glas, flaskor etc). Vilken rar tös detta ändå var och hon skuttade rakt in i mitt hjärta, ja, ett eget litet rum har hon där.

Söndag ....

Och mycket skidåkning på tv. Så är det ju.

Bestämmer mig för att gå på promenad med harry i n n a n tv-sändningen börjar,, mest för att fånga dagsljus och SOLSKEN. Pv ger sig iväg på ett pass med rullskidorna.

Väl hemma igen sätter jag mig ute i solen och sigge ligger till en början i min famn, men får sedan en egen dyna i trädgårdsstolen intill .., då når jag att klia honom på huvudet, allt medan han kurar ihop sig. Jag slänger ut brödbitar och skatorna kommer inom tio sekunder och hoppar på gräsmattan och norpar åt sig allt dom kan. Sigge bryr sig inte.

Ser återigen världens minsta lilla gärdsmyg - kanske den från igår -?

Och människor passerar nere på vägen. Somliga vinkar lite .., så där "hej, hej!", en kvinna med hund intill sig joggar .., ett äldre par går med spänstiga steg. Själv lyssnar jag på Vinterstudion i min mobil; ja, tittar gör jag också.

Frida Karlsson är outstanding, precis som igår och en ung man som heter Leo Johansson och tävlar för Falun, verkar vara taggad värre. Så härligt med - åtminstone för mig - nya stjärnor!

Pv kommer hem efter 46.39 minuter (allt antecknas noga!), han har 132 i puls och har åkt i 1 mil och säger att det känns att han har varit krasslig.

Vy upp mot Ekbacksvägen.

Där är det mest sommarstugor, men där finns även året-runtboende. Här, där bilden tas, är det bara kustvägen mellan oss, den ligger liksom nedanför till höger.

Bland någon av sommarstugorna bor bland annat ett äldre par som ofta - sommartid - badar samtidigt som jag själv, utan att det är planerat. Egentligen är dom från Göteborg.

Det brukar heta att läkare kan se på gångstilen hur länge en människa får leva - så där på en höft - och den mannen som bor här på Ekbacksvägen, han kommer i så fall att få ett långt liv. Vilken fart han har när han promenerar och jag vet att han är en bra bit över åttio år!

I min uppväxt fanns björk, asp, rönn .., ja, fanns det några fler lövträd hemma?

Där var mängder med björkar på hela Udden där vi bodde (Björkbo hette ett av husen) och där var många aspar nere i backen, mot sjön till. Ek, kastanj, lind, lönn och bok .., det var sånt man upptäckte när vi - som så många andra - flyttade söderut.

Först nittio mil och därefter ytterligare sextio mil. Etthundrafemtio mil allt som allt.

Här v i m l a r det av ekar!

Och just nedanför uppfarten till Ekbacksvägen, där är marken täckt av eklöv.

Nu ska jag ut i solen igen!

Fortfarande denna hemska doft inombords. Läste på Twitter - hos någon läkare - som drabbats av viruset i mars 2021 (som jag själv) och så mycket igenkänning där var, när det gäller konstigheter efteråt! Hjärtproblem (våldsam hjärtklappning), totalt trötthet, dofterna, ja, det var bara att pricka av på listan. Skönt ändå att även läkare får såna här biverkningar, då kanske förståelsen blir större. Kanske.

lördag 20 november 2021

Lördagkväll ....

Så här är det.

Nu har jag återigen fått den här hemska doften i näsan och det gör mig halvt tokig.

Efter covid går och kommer den .., och det är så oerhört enerverande.

Ett tag tyckte jag att pv luktade nåt hemskt och jag sa att skulle han verkligen gå till jobbet, tänk om dom andra också kände samma sak? Ingen annan kände nånting och själv kunde jag knappt sitta i närheten av honom.

Det försvann, tack och lov. Och stackars människa, så hemskt det måste ha varit.

Pv har haft doftförnimmelser också, mest när vi kört bil, men det har gått över.

Nu är det min tur igen; liksom inuti mig själv.

Vilket elände detta är!

Tre lördagsfönster från Malmö ....

"Hej Elisabet!

Jag bifogar annorlunda fönster från Malmö teatermuseum. De är dekorerade av elever på Malmö Högskola.

Hoppas att kvaliten på bilderna är OK - hade svårt att fota utan att få med min egen spegelbild."

Den som hade storhåven redo, det var Carin.

Stort tack! säger jag.

fredag 19 november 2021

Idag ....

Våldsam blåst, på gränsen till storm!

Själva stranden ut till skäret är försvunnen - eller ligger såklart där under allt vatten - och man får hålla sig nära, nära strandkanten.

Harry tycker att det är otäckt med all blåst och vill komma därifrån.

Helst genast.

Min stickemössa blåser iväg.

Så snart vi vänder hemåt, blir det medvind.

Dagens fönster ....

Om det vore så att jag bodde inne i Halmstad, då skulle biblioteket vara mitt vattenhål.

Dels ligger det så fint intill Nissan, men det är också så vackert, ja, hela alltet.

Inifrån .., mycket går i grönt och det tycker jag ju så mycket om.

Dom två övre bilderna har jag tagit, men här är en där man ser helheten.

Fotograf var Jonas Ericsson.

Lite fakta om biblioteket, allt från Wikipedia: Stadsbiblioteket ritades av arkitekterna Mette Wienberg och Kim Holst Jensen vid Schmidt Hammer Lassens arkitektkontor i Århus, Danmark. Efter en arkitekttävling, där allmänheten fick rösta, så vann deras förslag till nytt stadsbibliotek med bred marginal över de andra förslagen. Resultatet av omröstningen ledde till att vinnande förslag också kom att byggas.

Byggnadens form är helt unik och skapad efter de träd som stod och står på tomten. Arkitekterna lade helt enkelt ett papper på markplanen och drog upp byggnadens form efter träden. Fasaden är täckt helt i glas och en del av byggnaden vilar på pelare i Nissan. Det nya biblioteket inrymmer även bibliotekskafé och nyhetsrum, sagorum och föreläsningssalar samt Halmstads Konsthall^[1]. Stadsbiblioteket fick Halmstads byggnadsnämnds arkitekturpris 2006.

Bibliotekets totala yta är 8 065 m² varav 5 700 m² är tillgängliga för besökare.

torsdag 18 november 2021

När det tryter ....

Ork eller lust, eller kanske både-och.

Struntade i att alls fundera på att blogga.

Mötte mig själv i badrumsspegeln och såg min mamma.

Gick på promenad, men orkade inte gå långt.

Jag har, tro det eller ej, minst fyra kattungar som spinner i mitt bröst.

Minst.

Senare på dagen skrollade jag lite förstrött på svt.play.

Jag tycker så mycket om dokumentärer och föll pladask för den här - Målbrottskören -.

Tjugoåtta minuter med unga pojkar/killar/nästan män vilka - till sin fasa - kommit i målbrottet. Ja, någon tycker om det, andra sörjer sopranrösten.
Någon växer fem centimeter på några månader och vill absolut inte bli längre. Någon annan tränar på gym och vågar inte fråga någon flicka om hon vill gå på bal med honom. Tänk, om hon säger nej. Så många känslor! Var pojkarna hemma i Malå så öppna i högstadiet?

Ja, en ren ynnest att få ta del av dessa ungdomars tankar om livet i allmänhet och målbrottet/tonårstiden i synnerhet. Och framtiden.

Tack SVT och tack till Ina Homqvist och Martina Carlstedt som gjort den här dokumentären. En liten pärla, enligt mitt sätt att se det.

onsdag 17 november 2021

Kväller ...

Ljusslingor lite här och var.

Där .., i ekens grenar ..., och fortsätter lite till syrénerna och det är så vackert.

En annan slinga i det stympade plommonträdet och en mindre slinga i uterumsfönstret; liggande på fönsterbrädan.

Har ikväll tittat på programmet "Under nålen", där man får följa ett gäng människor vilka arbetar som tatuerare i Stockholm, alla i samma studio. Nu skulle dom ha vernissage och visa upp andra alster än dom vanliga och det var så intressant att få följa med på den "vandringen".

Här finns en länk till programmet, om någon skulle vara intresserad.

Det här med tatueringar är ju numera så vanligt, så det är väl knappt någon som höjer på ögonbrynen åt dylikt. Jag tror bestämt att alla mina tre barn har n å g o n form av tatuering och jag tror mig vara säker på att ett av barnbarnen har det - i form av någon text - till en älskad lillebror, tror jag.

För övrigt ..., känner jag någon i min ålder som är tatuerad?

Jo, Ann i Göteborg, hon den STORTARTADE.

Själv kommer jag aldrig att hamna under nålen. Inte av rädsla, utan det är bara inte min cup-of-tea.

Jag har tänkt så mycket på det förra inlägget, om vad jag kommenterade angående mannen som knivhuggit och kastat ut sina barn från balkongen. Att livstids fängelse vore det enda rätta, tyckte jag.

Sen tänkte jag ikväll .., men om det hade varit någon av mina barn som i ett anfall av sinnesförvirring (om det nu skulle vara så) hade gjort samma sak .., hade jag då ansett att resten av livet i fängelse vore det enda rätta? För mig själv, om jag gjort det: ja!

Men barnen ...? Det är klart att jag skulle önska att det fanns bra psykvård och att den som gjort det så småningom skulle få friskförklaras och komma ut i samhället.

Så svårt det är att veta vad som är rätt eller fel.

Onsdag ...

Alldeles enkelt kan det inte vara för vår rara granne Birgitta.

Så snart hon bjuder in till surströmming eller nånting annat, så krånglar det. Två år i rad har jag fått tacka nej till strömmingen och nu ville hon bjuda Ecke, Britt och så vi då på en slags "jag-har-flyttat-till-ny-lägenhet-i-stan-middag", men vi vågar inte tacka ja, för tänk .., om vi därmed skulle föra vidare den här eländiga hostan/förkylningen till dom här underbara vännerna.

"Kanske nästa vecka ..?" säger Birgitta.

Någon halvtimme senare kommer ett sms.

Nej, nästa vecka är Ecke och Britt upptagna och kan inte. Och Kammarkören ska ha en extraövning inför advent, så pv vet inte heller hur det blir.

Vi får helt enkelt se tiden an.

"Here comes the sun ...", sjunger The Beatles just nu i P4 Stockholm. Det gör den i alla fall inte här, för här kom precis regnet.

Och hallåmannen förvarnar om en kommande ambulanstransport och jag minns också ett sådant meddelande .., det handlade om just en sådan transport som skulle gå till ett barnsjukhus i Stockholm och nu ville ambulansen att bilisterna skulle ge fri väg, det var BRÅTTOM! Bråttom!

Och någon som då var med och satt i sin bil och lyssnade till detta, vittnade om hur hen i backspegeln såg hur den evighetslånga kön av bilar vek åt sidan, ja, ungefär som när Röda Havet delade sig och hur det nästan kändes som om änglar var med och dirigerade det hela!

Jag glömmer det aldrig.

Vi bodde i Kungsängen då och s o m jag rördes av detta.

Ja, små och stora barn kan sannerligen behöva änglar som skyddar dem .., det tänker jag på när jag läser om barnen i Hässelby, vilka tydligen först knivhuggits och därefter kastats ut från en balkong. Det är så ofattbart hemskt så det går nästan inte att ta in.

Barn kan också behöva grannar som reagerar och bryr sig.

Dagens fönster ...

.... fångades i Eckes lillstuga, men för några år sedan.

tisdag 16 november 2021

En vanlig dag ...

En alldeles vanlig tisdag. Tisdag låter vasst, tycker jag. Onsdag är mjukast, men det var ju i alla år oftast min lediga dag, det kanske är därför?

Inte en enda gång hostade jag natten mot idag och det torde väl ändå vara ett gott tecken!
Hurra!

Sen blir det utomhusjobb efter frukosten .., ja, vi räfsar löv vilka pv plöjer ner i potatislandet. Om ni bara visste hur många träd här finns! Bok, ek, mängder med lönnar, ett par björkar och i slänten även aspar. Själv tar jag mig återigen an rabatterna. Klipper ner och försöker få bort ogräset och "Törnrosas kjortel" som blommat så fint hela sommaren, den hamnar nu på komposten.

Säger till pv att jag skulle behöva mängder med enris och göra fint med.

Läste igår att Länsstyrelsen skulle låta gräva upp mängder med just enrissnår ute på Getterön i Varberg och hälsade att om någon ville hämta enris nu inför advent och jul, så var det bara att ta för sig! Det hade varit nånting det.

Medan pv (och harry) är nere vid vägen och tar hand om alla löv, kommer dom här tre herrarna promenerande. Det gör dom nästan dagligen, men det är ju inte alltid man ses och jag blir så glad, dom är nämligen så h i m l a trevliga!

Nu blir det en stunds småprat; mest om kilowattimmar, laddstolpar och elpriser, allt medan Harry lullar fram till mannen längst till vänster och blir omklappad.

Ja, det är många som anser att elvakaffe eller fika överhuvudtaget är ett oskick, men jag måste säga att jag tycker att det är helt underbart. Har man varit ute och jobbat sig varm - men ändå är lite kall - då är det skönt att slå sig ned och sitta en stund och bara vara.

På det gröna - innerligt älskade fatet - har även ett tuggben till harry legat och han blir alldeles sprittig av glädje när han upptäcker vad som finns på fatet.

Vad husets herre funderar över, har jag ingen aning om.

Dithän kom vi inte.

En sista bild.

Fyra små smultron upptäckte jag under ogräsrensningen.

Nu, med bara en månad kvar till lucia. Inte ens det.

Dagens fönster ...

Flera fönster faktiskt .., från min mammas barndomshem i Dikanäs.

I rummet med det öppna fönstret på mittenvåningen, där brukade vi sova, mamma och jag, när vi var på besök.

Där inne hängde herrkläder på galgar .., förmodligen tillhörde dom kanske Haqvin, han som gifte sig med mormor Betty när min morfar dog så ung.

Lagården låg nere till vänster, utanför bild.

måndag 15 november 2021

Härlig tv-kväll ....

Klockan 20.00 ikväll visades det första av fyra avsnitt av den här brittiska serien - Farliga familjeband -. Oj, den kan nog bli bra! Vivien (längst till vänster) är änka och träffar ny man och man anar att här kan det bli något förfärligt. Som med andra brittiska serier känns skådespelarna så äkta. (Inte alltid förresten, tyckte aldrig om krim-serien Vigil .., där kände jag det precis tvärtom! Pv däremot tyckte bra om den!).

En timme senare var det dags för Bonusfamiljen där det skulle firas lillejulafton hos Lisa och Patrik. Åtminstone alla som en gång har separerat - gifta eller inte - känner nog igen delar av det hela. S o m vi skrattade, pv och jag själv. Jag ÄLSKAR Bonusfamiljen! Och så kan man pusta ut och tänka att "ja, så där är det i alla fall inte hos oss!" Alltid en tröst.

Tack SVT för detta!

Äntligen!

Efter att i precis en veckas tid varit såå knalldåliga och då jag själv hostat mig nästan fördärvad, är det som om livet återvänt! Vilken lycka! Så här sitter vi - husets herre och jag själv - mitt emot varandra och kaffekopparna är urdruckna, ja, det har ju varit elvakaffe, bevars.

Som synes är jag rädd att missa kvällstabletten, så den har fått en påminnelselapp. Den lilla träbiten med hål i, det är en nyckelring - julklapp från Emma för en evighet sedan - med texten Mormor inbränt i träet. Och så ligger kortet till Halmstad Filmstudio intill.

Såklart finns alltid en spik eller skruv på alla lediga ytor i det här huset.

Det gäller även batterier.

Medan jag skriver detta, lyssnar jag till julmusik av John Rutter (omväxling förnöjer inte) och pv, som först kollat aktierna (det går upp och ner), är nu inne på avdelningen inköp-av-kyl-och-frys. Där - i den avdelningen - har han varit i månader, men så mycket mer blir det inte av det hela.

Så till avdelningen I-landsfunderingar.

Jag undrar vad som har hänt med Arlas förpackningar med bland annat grekisk yoghurt? Själva ytterhöljet blir så mjukt och sladdrigt och att efter ett tag få ut innehållet, är nästan omöjligt! (Skånemejeriers förpackning är sååå mycket bättre!)

En sak till: är jag den enda människan som tycker att Wettextrasorna - dom vanliga - har blivit sämre?

Bilden från Sv.D och med underbar illustration av Josefin Herolf.

Så till avdelningen större problem.

Igår fick vi inte DN, men idag fick vi Svenska Dagbladet, kanske som någon slags kompensation? Läser en artikel om oftast äldre kvinnor som blivit lurade av kriminella (män som kallar sig Daniel eller David .., kanske tror man att det låter förtroendeingivande) vilka säger sig ringa från Länsförsäkringars säkerhetsavdelning och nu vill dom förstås hjälpa kvinnan i fråga att skydda sina pengar, kan hon möjligen logga in ....?

Och det kan dom.

Vips, försvinner hundratusen kronor från ett konto i ett huj!

"Daniel" eller "David" sitter själv någonstans på spanska solkusten och håvar in pengarna, vilka förstås tvättas i mer än fyrtio grader och så kan man köpa sig en stilig Rolexklocka och skratta hela vägen till banken. Det gör däremot inte kvinnorna.

Och många av dom drabbade skäms så förfärligt över sin naivitet och vill därför inte anmäla det hela.

Hur i all världens dagar ska man komma åt detta?

Ja, man kan säga att människor får skylla sig själva, men många äldre tror förstås gott om personer som säger sig ringa från banken och till syvende och sist är det ju förövarna som borde skämmas ögonen ur sig.

Jag säger som min pappa brukade säga: "Fy, så skamligt!"

Dagens fönster ...

Så här skriver fönsterfångerskan:

"Här kommer tre våningar fönster, en dörr och en katt! Och medan jag skriver kommer katten och undrar om det kan vankas frukost.

Det är porslinssvalor på väggen vid fönstret näst längst upp. Om du undrar."

Avsändare var madamen i Porto och dom där svalorna fick mig att le.

Så här var det: det var någon gång medan vi bodde i Malå och var på besök hos min dåvarande svärfar Sture i Lycksele. På ena väggen hängde tre porslinsfåglar, nån slags sjöfåglar i flykt och så, precis när vi kom in, skulle svärfar hoppa fram och skrämma oss lite och då - pang! - ramlade sjöfåglarna ner från väggen (farfar var ingen lättviktare) och gick i kras! Vilken antiklimiax för honom och s o m vi skrattade!

Just det tänkte jag på när jag såg fönsterbilden!

Och tack du skånska madame i förskingringen!

Ps. Tvärringde exet för att höra att jag minns rätt. Jodå. Då berättade han i sin tur att när han och hans fru Karin besökte en god vän i Portugal, ja, då inhandlade dom tre såna här porslinssvalor. Dom limmades sedan fast på husväggen i Bjäresjö, men se, det var nog fel lim, för dom ramlade också i backen och gick sönder! Och det utan att någon hoppade fram. Ds.

söndag 14 november 2021

Mest sport hela dagen ...

Först skidskytte och bäst av allt var ändå schweizaren som sköt fullt på alla fyra stationer och åkte omkring med ett saligt leende på läpparna, så där som hade han vunnit högsta vinsten på Lotto. Nej, han vann inte, men gjorde väl sitt livs lopp.

Gratulerade honom på instagram.

Så var det damernas tur och Elvira Öberg vann och det var också härligt! Som lillasyster kan jag ana känslan att vinna över sin storasyster .., det räcker med att vi spelar Fia med knuff eller Yatzy, för att det ska bli på allvar.

På Allvar.

Ingen DN fick vi idag.

Måtte det inte börja om som i våras .., då vi sååå ofta blev utan tidning på söndagarna. Man hann tänka så där som att tidningsbudet varit ute på galej och ..., ja, sånt.

Nu är det Karjala Cup från Helsingfors (hockey) i tv, därefter damernas OS-hockey-kval och sist av allt match mot Spanien (fotboll och herrarna).

Har pratat med namnsdagsbarnet Emil som k a n s k e skulle titta på matchen .., och han berättade om lite krångel att sälja bilar just nu, då det är brist på olika komponenter - förmodar att han menade till biltillverkningen - och hans mamma, som i vanliga fall alltid arbetar natt, hon kör ett eftermiddagspass idag.

Ja, ungefär så har dagen förflutit.

Pv har för några timmar sedan cyklat till affären .., jag har gått på en kortare promenad med harry och tänkte att min sista stund hade närmat sig, men det hade den inte.

Skönt.

Drack kaffe i stället.

Söndag förmiddag ....

Mejl från min syster i Australien som håller på att bli galen på det eviga regnandet.

Själva tittar vi på skidskytte .., hostar oss fördärvade .., matar småfåglar ., dricker honungsvatten och konstaterar att Ola Brännholm och Björn Ferry är så bra som kommentatorer i SVT.

Idag ska pelargoniorna - dom som är ute - tas om hand.

Fars Dag idag.

Kan man skicka en hälsning till himlen eller var man nu hamnar efter ens jordiska tillvaro, så vill jag säga t a c k pappa för att du var så underbart fin och rar. Så varma händer du hade. Alltid varma.

Ord som jag tänker på när jag tänker på dig: Samarin, mazariner, Cloettas Center-rullar, gymnastik, russin, gevär, ryggsäck, sotig kaffepanna, tävlingsinriktad, fotboll, skidåkning, vallaburkar, envishet, kramig, deppig över hårförlusten, Keratin hårvatten, gammaldans vacker handstil, ja, lite sånt.

Dagens fönster ....

... fångades längst ut på piren i Skallkrokens hamn.

Det var igår det.

lördag 13 november 2021

En lördag i mitten av november ... (nästan mitten).

Då är det bomupptagning i Skallkrokens hamnförening.

Upptagning nu i november, och sen ner med bommarna i slutet av mars.

Så här är det: alla medlemmar i föreningen tilldelas olika uppgifter; det kan vara att vara hamnvärd en vecka under högsäsong, vara nattvakt eller nånting annat och om man inte kan, så får man höra om man kan byta med någon annan eller så får man betala en "straffavgift" och det är väl inte mer än rimligt, då det kanske annars blir så att det bara är vissa som ställer upp.

Ni anar inte hur tunga somliga bommar är!

Lägg därtill att bryggorna är såphala!

Själva nedredelen av ~~"tyngden"~~ flottören (tack båthuspernilla!) är efter sju månader helt övervuxen av musslor. Jobbet att skrapa bort dem tillfaller den som inte kunde vara med på upptagningen.

Förr om åren byttes bomgänget ut, men det systemet fungerade inte .- då skulle ju dom nya ideligen läras upp -. Nu är det samma "gubbar" som gör det här och dom är otroligt samspelta.

Medelåldern är tämligen hög, men igår togs tanken upp att ta in lite yngre förmågor till det här jobbet.

Två bultar per bomfäste ska plockas bort innan det går att lyfta upp dem och jag kan säga att det är nog rätt så möra herrar som firar lördagkväll. Tänkte på dig walkaboutsweden, när den här bilden togs.

Så här ser dom ut.

Omkring åttio stycken var det som plockades upp, säger pv.

Jag var där och tog några bilder och åkte sedan hemåt.

Kom hem till nya koftan från Gudrun Sjödén.

Jag älskar den, ja, kan faktiskt nästan tänka mig att ingå äktenskap med densamma, enbart för knapparnas skull. Och för den gröna kanten där uppe. Åttio procent lammull och resten polyamid. Inget man slänger i maskinen utan vidare .., tämligen opraktisk, alltså. Jag får försöka hålla den ren.

I Bad Doberan där vi för några år sedan tillbringade två nätter, där finns en bronsbyst av Frank Zappa. Konstnärens namn är Vaclav Cesak Vi såg den aldrig.

Mer att berätta?

Lyssnade tidigt på morgonen till ett program om Frank Zappa.

Programledare var Gunnar Bolin, denne sympatiske människa ( tror jag, alltså).

Om denne Frank Zappa visste jag inte så mycket, men nu vet jag. Och vilken fin pratröst han hade! (Pv har däremot en LP-skiva av honom).

Mest minns jag en affisch där F.Z. sitter på en toalett med neddragna byxor. Den affischen satt på väggen hos min före detta svärfar och hans kvinna Rut, ja, det var hennes son Mats-Ove som tydligen tyckte om Zappa och det var i hans rum jag upptäckte affischen.

Mera i P1?

Jo, filosofiska rummet där ämnet porrfilm togs upp.

Om någon är intresserad, finns en länk till programmet här.

Ja, ungefär så har lördagen varit, so far.