Tisdag ....
Ja, då har jag tid för röntgen av min vänstra hand klockan 10:20 och en timme senare träff med kirurgen Maria som opererade eller i alla fall assisterade när frakturen skulle lagas.
Inte mycket folk i röntgens väntrum. På väggen en tv som visar vår nya statsminister och regeringsförklaringen. Vi som väntar på vår tur sitter tysta med blickarna mot tv:n.
Innan dess lite prat om halkan och all snömodd. Ett par i min ålder har kommit från Kungsbacka och är tacksamma att det var Resam som skötte bilkörningen.
Tio mil enkel väg, kanske?
Det är inte så många fler patienter i ortopedmottagningens väntrum, men två kunder från affären sitter där och det är ju himla trevligt. Två män. Den ene har agerat färdtjänst åt sin granne .,. och chauffören visar sig vara sjuttiosju år men ser tio år yngre ut och berättar att han
fortfarande är yrkesverksam!
En timmes väntan utan fungerande tv i väntrummet känns drygt, men det går över förväntan och när klockan är lite över tio kommer läkaren och ropar upp mig, ja, patienten före mig har helt enkelt inte dykt upp.
Efter att handleden undersökts och böjts och sträckts och jag berättat att den numera känns okej - om jag inte anstränger den alltför mycket - så frågar jag om det möjligen går att få se röntgenbilderna? Så himla intressant det skulle vara!
"Jodå, inga problem!" säger doktorn som heter Maria.
Här är bilden från det första besöket, den där måndagen efter brottet.
Jag minns ännu den djävulska smärtan, ja, aldrig har jag upplevt nånting som gjort såå ont.
Och här, en vecka senare när jag varit inne på verkstadsavdelningen.
Ja, bilden togs idag.
Därefter en sväng till golfrestaurangen på Ringenäs (öppet sista veckan för i år) där vi äter lunch. Pv väljer viltfärsbiffar med potatis och rårörda lingon, själv tar jag fiskgryta med saffran och aioli. Lägg därtill en salladsbuffé som visar sig vara gudomlig! (Bland annat en grönkålssallad med granatäpple och valnötter ...., så god!)
Och när vi går ut till bilen, så ser det ut så här när vi närmar oss parkeringen och går med pyttesteg för att inte ramla.
Så en sväng förbi Skallkroken för att kolla hur det går med bygget av ett trängre inlopp till hamnen (mindre vågor och inte så ofta muddring). Alltså det är samma inlopp/utlopp, men den ska skyddas från höststormar och annat.
Det ser hotfullt ut från väster ..., är det månne detta som ska komma över oss i morgon?
Och s o m jag älskar (och kan sakna!) det här blå ljuset. Jag förknippar det ofta med annandagens juldagens morgon när julottan är tillända och vi går hemåt .., där mamma har frukosten klar och alla är lyckliga - tror vi i alla fall -.
Kanske får pappa och Rigmor kaffe och anisbröd eller så blir det skinkmackor med apotekets starka senap? På apoteket arbetar då på 60-talet Fred och Britta Holmlund och det är dom som är senapsproducenter. Britta är född i Malmö och pratar skånska, vilket är ovanligt i Malå på den tiden.
Och senapen är så stark, så har man nästäppa, räcker det med en omgång senap på mackan så är det öppna spjäll!
Det blev tankeflykt det.
Sen hemåt på Ejdervägen igen och utsikten över grannens tomt och där är Ecke och Britts gula hus, vilket står tomt nu vintertid.
Såååå vackert det är ute med all snö!
För övrigt? Pv har precis bokat julbord på Skepparstugan nästa torsdag.
Härligt! Få se om vi lyckas locka Sonja att göra oss sällskap.
