tisdag 21 december 2021

Dagens fönster ..., och dan före dan, före dan, före ....


Men här kommer ett juligt fönster och skymtar ni - liksom jag själv - någon slags kakel på väggarna, då anar man .., jodå, det kommer från den ytterst flitiga fönsterfångerskan från Portugal! (Nu är hon för övrigt inne på bokstaven U och berättar om ordet yla.)

Stort tack! säger jag. 


måndag 20 december 2021

Peppinlägg .....

Letar en julig bild, men snavar över den här. 

Å, en hälsning från lilla Filippa .., och det var skrivet för nästan fyra år sedan, då när Filippa och hennes syster och mamma flyttat från Haverdal till lägenhet närmare stan. Innan dess var dom trogna kunder i affären och från att ha varit en liten tös bara när jag började på Ankaret, hann nog Filippa bli kanske åtta år när dom flyttade. 

S o m  jag kom att sakna dem! 

Såna här små meddelanden skulle man skriva ut och rama in och ha på sängbordet. Nånting att vila blicken på när man inte alls känner sig som den "snelaste". 

Dagens fönster ...


Tänkte mig ett riktigt juligt fönster som dagens variant, men så har jag tittat på  Nyhetsmorgon och deras prat om alla krav och all ångest som julhelgen framkallar hos många människor. Alla som är ensamma .., alla som känner sig tvungna att fira en jul som inte alls är vad dom  e g e n t l i g e n  drömmer om. Så mycket besvikelse. 

Då tänkte jag att det kanske är så här det känns, som på bilden. 
Ett enda oöverstigligt berg att ta sig över; ett berg av förväntningar.

Men man kan ta det piano också. 

I programmet tipsade en av dom inbjudna experterna att man kunde bjuda in grannarna. 
"Ja, fast här i vårt land hälsar vi ju knappt på våra grannar ...",  sas det unisont. 

Gör man inte?
Det tror jag faktiskt är ett storstadfenomen.

söndag 19 december 2021

Dagens fönster ...


... känns nog igen, i alla fall för den som tittat in här på bloggen i några års tid. Ja, nu och då, alltså.

Fönstret fanns i min lilla etta i Ystad och där är utsikten mot Maggans second-hand-butik på hörnan. Möllers bageri ytterligare tjugofem meter bort. Där fanns Milanokakor. Det gör det inte längre. 


 Fjärde advent ....

Alla fyra ljusen har tänts. Vi är inte så noga med det där .., och själv tycker jag om när alla ljusen är lika långa. Å, det är väl som att häda, men så är det. (Egentligen är nog pv noga med att tända ljusen i rätt ordning, men han tycks ofattbart obekymrad om mitt system).

Han eldar just nu i kaminen och har gjort i ordning elvakaffet. Från där jag sitter ser jag ekorren - den som har en så väldigt tunn svans, tunnare än en påskfjäder - skutta omkring i eken. På soffan ligger Sigge och Harry. 

Ute är det ljust och fint, inte som igår när dimman låg som en våt filt över oss. Vi funderar på ett dopp, men det är annat som kanske prioriteras. Julspelet där pv var med och sjöng igår, blir av även idag, men nu i det vackra biblioteket i Halmstad och jag tänker göra honom sällskap. 


Bilden: men vad menade vi med 566 ...?

Nästan varje gång vi besökt Ankaret, har vi frågat om nästa års almanacka har kommit och svaret har alltid varit att "nej, det är ovanligt sent nu ..". Men igår hände det! 

Så här såg det ut på januaribladet det här året. 

Den sextonde januari tog vi ett dopp i - 1gradigt vatten och jag minns att jag häpnade över att det inte frusit, ja, tills pv förklarade att saltvatten fryser långsammare. 

Nu har vi funderat klart över det eventuella doppet och bestämt oss för att vänta tills i morgon. Då ska det vara i det närmaste vindstilla och även soligt. Perfekt. 



lördag 18 december 2021

Dagens fönster .....


Se det var ett härligt butiksfönster .., jag t r o r  att det handlar om fisk, men där står nånting om hamburger freito ... , kan det möjligen vara stekta hamburgare? Men bacalhau .., är inte det en fisk? Kollar på nätet .., jominsan, torsk! Och coelho tycks vara kanin.

Fönstret kom susande genom rymden igårkväll. Plötsligt plingade det till i min mobil och där var två fönster från rest långt, ända från Portugal! 

Tack annannan! som är så flitig med håven, säger jag. 


fredag 17 december 2021

Man får vara glad åt det lilla ....

Tittar på På Spåret, där det ikväll är - i mina ögon - väldigt sympatiska tävlande, ja, i båda lagen. Claes Elfsberg och Magdalena Forsberg i ena laget och Agnes Wold och Christer Lundberg i det andra. Har svårt att hålla någon som mer favorit, jo, det har jag nog, i så fall lite mera på Wold och Lundberg.

Av alla frågor är allt som har med låttitlar och band det jag är absolut sämst på. 

Och i Los Angeles har jag aldrig varit, inte i München heller, men under ett par års tid pendlade jag ju nästan varannan helg till Helsingborg. 

Tröstar mig med att jag på egen hand knåpade ihop Nutidskrysset i DN idag. 

Och på Facebook, där jag sällan är (jag tycker att det är så jobbigt med dom här stora giffarna som dyker upp, man känner sig nästan överfallen!) var där en test när det gäller fåglar. Trettio frågor och så fick man lära sig en hel drös om respektive fågel när man klickat i svaret på frågan. Älskar sånt! Nu måste jag bara helt och fullt lära mig att skilja på Vigg och Knipa. 

Vänjer mig lite med båtbilder. Det var så mycket som hände det senaste halvåret och mycket av det var ångestskapande. När motorn pajade var en sån sak. Nu försöker jag peppa mig själv med att titta på bilder som ger mig fina minnen. 

Jaha. Det här var i Torekov där vi hade den där jättestora motorbåten intill oss. En ung familj med tre söner och en pytteliten dotter. Den lilla dottern låg mest i sin fars famn.

In i dimman ....

Några timmars solsken blev det, men dessförinnan och efteråt såg det ut så här. Så vackert ändå! Vi var nere vid havet i någon timmes tid och det var så vilsamt och fridfullt. 


Men s o m  den kämpade att tränga igenom!"


Det visade sig vara rejält lågt vattenstånd idag och Harry tycktes så förvånad när matte gick långt ut i det som annars ligger under vatten.
"Kom du .., kom får du se!" sa jag, men han föredrog att stå på land. 



Och vilka fantastiska mönster som skapas ....


Sjögräs som slitets upp och hamnat på land. 
Vackert, tycker jag. 


Så var det dags att gå hem och då tog vi vägen genom skogen, med bäcken på vår vänstra sida och långt där framme skymtar Ecke och Britts hus, men nu från andra hållet än det vi är vana att se.

Efteråt, när vi var hemma. slog jag mig ned i trädgårdsstolen och bara tänkte att det här blev en sån fin dag. Och snart kommer pv hem. Han har jullov och jag känner ingen större stress .., det klarar jag för övrigt knappt av numera.

Tidigare idag chattade jag lite på instgram med Hussein som arbetar i affären i Haverdal. 
Han hade lagt ut en låt med persisk text och jag frågade om det handlade om kärlek?
Jo, det gjorde det. 
Och han skrev att en dag utan musik, det blev ingen riktig dag. 
Det är nästan så för mig också. 

Dagens fönster ...

.....  fångades av Turtlan och om jag minns rätt var det från besöket i Berättarladan i Rottneros. 

Tack Annica!

torsdag 16 december 2021

 Ingen särskild rubrik ...


Idag när vi gick Johanssonrundan, harry och jag själv, såg det ut så här. 
Till höger om oss två hästar i ena hagen. Två i nästa. Och ytterligare två i en annan. 
Jag undrar hur många hästar han har egentligen, Erland?

Det ser vårlikt ut på bilden. 
Solen i ryggen. 
Mössan höll jag i vänsterhanden. 
Men längs havet var det snålblåst. 
Jag såg en liten gärdsmyg krypa in i en enrisbuske.

Vid sextiden kom pv hem på cykel. 
I morgon kör han rullskidor till jobbet och därefter väntar jullov. 
Inte för alla kanske, men han arbetar ju enbart torsdagar och fredagar, så för honom, ja. 


Bilden: en målning jag fick av vännen Eva på Frösön. Eva Grelsson, alltså. Det är jag på bilden och min dåvarande katt pElle. Fönsterna var också mina. Och pelargoniorna.

På familjechatten får vi bilder från Emmas lägenhet i Solna. 
Väggar och tak målas. 
Hennes mamma kommer med korv med bröd till lunch. 
I helgen vankas inflyttning.
Hon är tjugofem. 
Själv var jag fyrtionio när jag fick nyckeln till lilla 1:an i Ystad. 
Det var mitt livs första egna boende.
I sju år bodde jag där.

Det var då det ...

Eftermiddagar i affären. Ofta var vi bara två kvar då ...., mycket att göra hela tiden. En lista ute på lagret över vad som skulle hinnas med innan stängning. Man kryssade i och kände sig nöjd om alla kryssen kom på plats.


Och fint i mejeriet ville man ha det innan man loggade ut sig. 
Bort med tomma backar .., fronta och göra fint. 
Kolla datum. 


Femton minuters fikarast som sällan blev så lång. Och Gunilla - salig i åminnelse - i fönstret. Nu är bilden borta och ingen av dom nyanställda vet vem hon var. Ingen vet hur härligt hon brukade sjunga i charken .., eller hur suverän  hon var på att sälja. 


Och ingen spritsade wienerbröden så fint som Madde. 
Nu är hon och hennes syster Malin sjuksköterskor och arbetar på sjukhuset i Halmstad.
Lyckliga patienter som blir omskötta av dem!


Cornelia - häst och hundtjej - var suverän på att hålla fint i brödskåpen. 
Nu är hon ansvarig för delikatessen.


Själv fyllde jag på i tobaksskåpen och ville ha det fint. Här har jag skrivit ner vilka cigarettlimpor jag ska ta med mig från lagret. Level röd K = röd kort Level, förstås.


December. 
Vi översvämmas av paket och lastar av bur efter bur och enormt stora pappkartonger med paket (skymtar i bakgrunden) och allt körs sedan in till postutrymmet bakom kassa 1.
Den ständiga frågan till chauffören var "hur många burar har du idag ...?" 


"Åtta", kunde han säga och vi tänkte men HUR ska vi rymma alla paket?!


Emma ute på lagret ..., bara att hugga i! 


Ja, jysses så jag tyckte om mitt jobb och mina arbetskamrater! 
Ställde en gång en fråga här på bloggen, ja, om ni tänkte ofta på jobbet och så här svarade ni. 

Sista bilden: Längst uppe till vänster syns Bodil (delägare i butiken, gift med Mange) och hennes underbara pappa Sven-Åke. Så är det Erik (Sonja kallade honom Hemköps egen Adonis) ..,  andra raden längst till vänster är en hälsning från Lina som slutade för att läsa till läkare i Polen. När jag låg inne för hjärtat, uppenbarade hon sig tillsammans med en annan läkare och när jag upptäckte henne bakom munskyddet blev jag så rörd så tårarna kom! Dom två rutorna intill är berömbrev.
Längst nere till vänster alltid så rara Elin ..., sen Johanna (lika rar hon, underbar att arbeta kväll med och numera färdig socionom och alla hennes tre bröder har arbetat i affären, två som chefer) och sist fina Gunilla.

Såja, nu har jag vandrat längs minnets allé.
Om jag saknar jobbet?
Nej, inte jobbet som sådant, men arbetskamrater och kunder. 
O m   jag gör.
Känslan av att befinna sig i ett sammanhang.

Så var det med den saken, säger jag högt för mig själv.

Dagens fönster ...


 ... finns i ett gult hus på en kulle. 

Så här ser det ut nu. Barmark igen och det går bra det med, även om det var fint med snö och skapade lite julstämning. Idag lär det ska bli soligt och fint. 

Och kanske borde jag plocka undan den där lilla vasen längst till vänster i fönstret .., den, vars blommor sedan länge är vissnade och ihopskrumpna.

onsdag 15 december 2021

Onsdag ....


Nu är så gott som all snö försvunnen, frånsett några uppskottade högar, men dom är små. Nåja, det är lika så gott det, allra helst som SMHI:s tiodygnsprognos visar på plusgrader mest varje dag. 

Här på bordet till höger om där jag sitter, trängs inbetalningskort från allehanda organisationer. Nästan dagligen kommer nya brev och jag undrar ibland vad det kostar dem i porto, men kanske är det så att får man ingen påminnelse, så blir intäkterna färre? Så måste det ju vara?


Igår ett besök i Skallkrokens hamn. Pv som då rullskidat i nästan två mil, han var följaktligen svettig och beslöt sig för ett ytterst, ytterst hastigt dopp. Själv avstod jag. Friherrinnan hade fått absolut vinterbadförbud av någon läkare och jag blir osäker och känner mig tveksam ..., men kanske idag ändå? 
Så fattig tillvaron blir utan dessa endorfinkickar! Och enbart känslan att man klarar livhanken .., den är inte dålig! 


Drömde så hemskt natten mot idag .., att jag drev iväg med segelbåten och det var inte sommar och varmt, utan stora isflak och hård vind, inte som på bilden när pv och exet seglade iväg med båten till Vindön på Orust. 


Bilden: modiga kvinnor som protesterade mot regimen. Vilket civilkurage! 
Fotot från AFP/TT

Vaknade ångestfylld .., tog mig en promenad på Twitter och tänkte på den belarusiske oppostitionsledaren Sergej  Tichanovskij som nu - tillsammans med likasinnade - dömts till långa fängelsestraff. Arton år enbart för denne Sergej!  
Så hemskt! 
Och fru och barn har han och kanske övriga också. 
Arton år. 
Tänk tanken.

Under min tid i lilla affären i Ystad, fanns där en ung kvinna från just Belarus. Vi kom att samspråka och hon bjöd hem mig till sin lägenhet och berättade att hon studerade i Malmö på högskolan och hur förvånad hon var över att svenska kvinnor var så ... "okvinnliga". Själv hade hon den första dagen kommit till högskolan i lårhöga stövlar och kort kjol och sade att hon kände sig så ... utanför.
Vart tog hon vägen ...?

Sånt kan man fundera på en onsdag i december, allt medan Eva Cassidy sjunger så fint för mig. 

Dagens fönster ....


Så här skriver avsändaren: "Här kommer fönster som legat och väntat i min telefon ända sedan augusti 2018. Tagna när jag var och lade min röst i riksdagsvalet på konsulatet här i Porto."

vet ni vem som röstade. 

Tack! Så snällt att du kollade igenom dina bilder! säger jag.

tisdag 14 december 2021

Tisdag ....


Lustigt hur man ibland kan känna sig så omåttligt utvilad när man vaknar. Så var det idag. 
Och nu närmar sig klockan halv elva. 
Här ligger Harry och tar igen sig på loppisfilten som inhandlades till det angenäma priset av tjugo kronor. Den verkar vara hemvävd.


Och Harry är hopplös på att rafsa undan den när han ska lägga sig på sängen. Vi får se hur länge den håller. 


Bilden: en slags loggbok, precis som när vi är ute och seglar. 

Pv har givit sig iväg på rullskidor och vi ska mötas upp i Skallkroken där han tänker ta decemberdoppet. Själv tvekar jag - kanske -, kanske inte. Kaffe i termos ska med och en skinkmacka önskade han sig också, så det ska jag sätta fart med. 

Och tänka sig .., nu klarnar det upp lite! 
Snön är snart helt borta.

Dagens fönster ....


Madamen i Värmland har varit ute på kulturellt äventyr, nämligen i Berättarladan i Rottneros, Sunne och där passade hon på att fånga två olika fönster. 

Så här skriver hon: "Det här, det första fönstret, fångades i foajén till det vinteröppna Loftet. Allt i typiskt Västanåteaterstil. Snickerier och varma färger. Om vi tittar ut genom fönstret så ligger Fryken nedanför."

//Tack Turtlan! Dom här röda och gröna färgerna är bara så ljuvliga, tycker jag.

måndag 13 december 2021

En annan sorts kalender ...

... hittar man hos SVT:s Öppet Arkiv, nämligen en kalender gjord av Tom Alandh. Korta små filmer/betraktelser på knappt fem minuter. 

Det här är det första avsnittet. 

Produktionsår 2019.

Ännu mera intressant! 


Tidigare idag repristittade jag på Nobelprisceremonin i Stadshuset - med skådespelerskan Lena Ohlin som konferencier - och  s o m  hon gjorde det, tycker jag! Så fint det var och så smart med klippen från respektive pristagares mottagande av plakett och diplom - var dom nu än befann sig  i världen -. Lägg därtill vacker dekor i salen och underbar musik!

Lite senare tog jag mig an Nobelporträtten och det är ju det bästa av allt! Även om jag inte begriper en tiondel av hur deras upptäckter tagits fram, så är det ju själva människan bakom som - i alla fall för mig - är det intressanta. 

Här får man följa respektive pristagare .., man får lyssna till vad som fick dem intresserade av sina områden .., hur var deras uppväxt ..., vad innebär priset för det fortsatte utforskandet .., deras föräldrar .., var dom också forskare? Sånt, tycker jag är så fascinerande. 

Och varje år när jag ser dom här porträtten av pristagarna, så slår det mig att dom tycks så himla sympatiska, ja, mer än så .., och ofta humoristiska. Och inte minst chosefria! Kanske är det så, att har man nått en viss nivå .., så behöver man inte malla sig och tala om för andra hur oerhört begåvad man är. Då kan man vara sig själv rakt av.

Kemipristagarna t.ex - som från olika planeter var dom - vad gäller uppväxt! Också intressant.

Nu ska vi fortsätta att titta!

Dagens fönster ....


Samma fönster varje luciamorgon - år efter år, efter år -, så länge jag lever och har minnet i behåll. Och bilden ...., ja, det var då det .., när Emma sovit över hos sin mormor i lilla ettan i Ystad och jag hade varit på Möllers och köpt lussekatter och där stod hon och väntade i fönstret när jag kom. 

Om några dagar får hon nyckeln till sin alldeles egna lägenhet. 
En etta i Solna. 
Och om drygt tre månader, kan hon fira sin tjugofemte födelsedag.

söndag 12 december 2021

Sevärt .....


Snubblade över den här dokumentären hos SVT-play och oj, så härlig den var! Pv som ju själv sjunger i kör, kände igen sig i det mesta. Det var det där kämpandet för att få tag i nya medlemmar, särskilt basar .., att vissa alltid kommer för sent .., att det är alltid samma människor som inte tagit med sig någon penna (att markera i notbladen)  och så vidare. 

Men  helt otroligt var det ju hur bra dom här till åren komna männen sjöng! 
Och vad det betydde och betyder för dem.
Det ser jag ju inte minst på husets herre. 
Han är så gott som alltid glad när han kommer hem från måndagens körövning.

Här är en länk till programmet om någon är intresserad.