torsdag 31 mars 2022

      Kväller ....


Numera är pv så trött om kvällarna .., det blir ofta tidig sänggång. Å andra sidan lämnar han sängen vid femtiden om morgnarna .., det blir långa dagar och i eftermiddag hann han svänga förbi och handla till Hilda som är så vanvettigt förkyld och dålig. Är det inte Edvin, så är det Hilda. Stackars krakar!

Jag steker rårakor till middag. 
River potatis, morötter, palsternacka, kryddar rejält, lägger till två ägg, kokar broccoli till och steker fläsk .., det blir så gott så det är inte sant. Älskar rårakor!

Senare under kvällen tipsar jag pv om Anna-Lena Lauréns krönika från i förrgår, den som var så bra och fick en att förstå hur det kan vara att leva som korrespondent i Ryssland just nu. Älskar jag rårakor, så älskar jag även denna DN-skribent, hon .., Anna-Lena. 

Undrar just när man slutar att känna tacksamhet över att vara född i det här tidevarvet med internet? Så mycket man får ta del av! Så oändligt mycket man inte visste! 

En dag kvar hemma. 
På lördagmorgon tar jag tåget till Malmö, bor på hotell med AP (mellandottern) och går på treårskalas. 
Och bara en vecka kvar tills pv och jag själv ska gå ombord på planet till Berlin. 
Ja, det är gött att leva, så länge man får vara med.

Och precis nu plingade det till i min mobil. 
Aha ..!
Ett kvällsfönster från Portugal!
U n d e r b a r t!

    En torsdag ...

Vaknar till solsken. 

Egentligen vaknar jag redan klockan tre .., uppsöker "damrummet"  (beläget i det rum där pv sover) och där står pv vid det öppna fönstret och jag fattar ingenting ., tre på natten!! Jo, han har en musfälla under sängen och nu har den plötsligt slagit igen och nu slängs offret ut. Underligt att pv som i vanliga fall sover så hårt, vaknar av musfälle-smällen. Ja, jag säger bara det: det finns alltså en anledning till att jag ALDRIG tänker sova i det rummet.

Men för skatan (den på bilden) är det lugnt. Ingen fälla. 

Jag tycker om skatorna och blir så glad eller full i skratt när jag ser hur dom liksom tar över tomten, så snart vi går in och blir inne ett tag. Dom tycker nog att det här, det är är deras revir och vi har väl bara råkat komma hit av något misstag. 

Boet - längst uppe i björken - restaureras hela tiden. Nya kvistar hämtas och det måste tydligen vara exakt Rätt Pinne. 

Kommer ner till detta.  Solstrålar mot kuddarna. Å, bästa tänkbara!

Och den slitna ekparketten är ännu ljummen av värmen från kaminen.


Bilden:  syster Hildegard och syster Ann-Gerd (mamma, alltså) på den tiden det begav sig. Två starka kvinnor som, tillsammans med andra, hade arbetat i evigheter på sjukstugan hemma. Mamma brukade leende berätta hur tämligen unga och oerfarna (ofta danska) stafettläkare kom och viskfrågade vad mamma trodde .., ja, men kunde den här diagnosen stämma, vad trodde hon (eller andra sköterskor) och därefter gick läkaren ut och meddelade med myndig stämma vad han trodde. Så klokt ändå att fråga, tycker jag.

Igår råkade jag hamna på en tråd på Twitter där en sjuksköterska kom med tips om hur man kunde underlätta när man har dementa patienter (alternativt brukare på demensboenden). Tänk, om jag hade fått dessa tips när mamma var i den situationen, hur mycket enklare hade det då inte varit - inte minst för henne -! 

Detta att jag ofta (i alla fall till en början) rättade henne .."nej, men mamma, mormor har ju varit död i tjugo år!" och mamma som på det viset fick ideliga dödsbud. Det där slutade jag med, men det tog tid.
Kanske var det också ett sätt (för mig) att försöka behålla hennes förstånd. 

Nu tipsades om hur enkelt det var att distrahera tankarna hos den det berör. 
"Ja, pappa ..., hunden har fått mat, du kan vara alldeles lugn!"  (om mannen som var så orolig att den hund han haft - död sedan länge - inte skulle få mat).

Någon hade gett en orolig f.d. sjuksköterska rapportblad och penna och så fick kvinnan tro sig vara på en sköterskeexpedition och blev lugn. En annan fick vika servetter och handdukar och kände sig så nöjd. En väldigt orolig patient (dement) fick helt enkelt sitta inne i sjuksköterskeexpeditionen och bara vara där ..., så upphörde det ständiga vandrandet i korridoren. 
En tredje, en före detta lärare, fick en rödpenna i sin hand och några papper med ingen-viktig-text på och så rättades det prov för glatta livet. 
Helt underbart! 

Detta att få känna sig nyttig och värdefull .., att få arbeta lite. 

Man hade kunnat utrusta mamma med en blodtrycksmanschett, så hade nog hennes tillvaro känts betydligt bättre!  Och varför köpte jag inte garn och stickor till henne?

Hur väl minns jag inte kvinnan på ålderdomshemmet i Malå som stickade hälsteg .., säkert tio på rad .., det blev aldrig något mera .., aldrig en hel strumpa, men oj, vad hon var nöjd!
På golvet i sitt rum hade hon en uppstoppad killing som var morgon fick mjölk i en skål.
Säkerligen hade kvinnan haft lagård och varit en omtänksam bondmora. 
Å, det hade ju varit nånting för mig i samma situation!

Mina barn har sagt att om - eller när - jag blir dement, ska dom ge mig ett tangentbord så får jag sitta och låtsas skriva på bloggen. Hej bara, vad det ska skrivas!


Annat?
Den där lönnen jag såg från badrumsfönstret igår, visade sig nu på morgonen var en ek. 
Förstås. 
Överallt dessa ekar med sina torra, fnasiga löv!


För kanske tio år sedan - Gunnar i Jämtland var här på besök då - rök en syrénberså eller mer som ett hie av syréner vilka tog upp en stor del av gräsmattan, på den östra sidan. 
I den lilla "lunden" blommar nu drivor av scilla, nunneört och så dessa som väl är nävor? Ja, dom blommar inte ännu, men snart så. 

Det är för övrigt där som pElle ligger begravd.


Nävorna växer lite överallt .., även uppe på stenmuren som vetter mot grannens tomt. 
Hund och katt sover ännu gott här intill mig ., och jag  l u s l ä s e r   Bodil Malmstens bok "Sista brevet från Finistére), bara för att jag älskar den så omåttligt!
     Dagens fönster ....


För exakt tio år sedan kom den här bilden susande genom rymden! Det var madamen i Portugal som hade håven redo, då i samband med sitt "bästa", ni vet, när vi var vecka bidrog med vad som hade varit bäst .., vad som hade gjort oss glada. 

Så här skrev hon: "Bäst i min vecka är att ha varit på tre platser jag älskar i en och samma vecka: Skåne (ena hemma), Porto (andra hemma) och Utrecht (älsklingsstad i Nederländerna och grannstad till en plats jag bodde lyckliga år på 1990-talet). 
Det var solsken överallt dessutom."

Såja, det blev en liten repris det. 

onsdag 30 mars 2022

     Spridda skurar i slutet av mars ....


Upptäckte att det pågår en tävling, anordnad av Arkitekturupproret, som handlar om att utse Sveriges fulaste - respektive vackraste - nybyggnation av bostadshus (tycks mest vara hyreshus).

Här finns en länk till sidan och där finns även dom så annorlunda husen i Harplinge representerade; jag har tidigare visat bilder från när dom byggdes. 

(Väggen på bilden finns i Lilla Stensjö. Jag älskar den!)

Annat?
Lyssnade igårkväll till alltid intressanta Europapodden, som den här gången handlar om Zelenskyjs närmaste rådgivare. Jag har sagt det så många gånger, men säger/skriver det återigen: Claes Aronsson är sååå bra som programledare för Europapodden! 

Kanske tror någon som läser här att jag tappat intresset för kriget i Ukraina?
Nej, inte alls ., det diskuteras friskt med sonen och med pv.


Bilden: på väg in i köket, passerar jag hallbyrån. Där är oljemålningen som köptes i Kungsängen av en finska ., och där huvudet på den lilla keramikängeln - en present från min systerdotter - .., och där är postens vykort från Eva i Jämtland och där är också påskliljorna! 

Och igår .., glädjen över DN:s Anna-Lena Laurén som vittnar om hur det är att återvända från Finland till S:t Petersburg där hon är stationerad. Att få ett inifrån-rysslandperspektiv .., tänk, så intressant! Ja, men vilken lycka att få leva och bo i ett land där pressen är fri! tänker jag när jag läst hennes reportage!

Efteråt förstår man verkligen vad alla sanktioner mot Ryssland innebär; vilket krångel det blir och hon berättar om ryska bekanta som vill ta sig därifrån, kanske till Finland, men hur bär man sig åt? 

Nog måtte herr P vid sitt väldigt långa bord fundera över hur det kunde bli så här?
Och så snabbt?
Fanns det ens i hans fantasi  .., själva tanken att så många länder skulle hålla ihop? 
Gadda sig emot honom?
Tänk, om vi också kunde strypa den ryska försäljningen av gas, då skulle det sina snabbt i statskassan!


Lite senare. 

Har precis pratat med Ulf Bergström i Malå; en man av det annorlunda slaget och flera gånger har jag fått höra att jag är så enveten som inte genast uppsöker läkare när nånting krånglar och jag har sagt att .., helt ärligt tror jag att det är ett drag hemifrån. 
 
I tjugonio minuter har jag lyssnat till denne Ulf som - på min fråga hur han mår just nu - fick veta sådant som man knappt tror är sant .., detta om tåliga  (eller dumdristiga, välj själv) norrlänningar. Om detta ska jag berätta senare. 

Ulf sköter Malåsidan på facebook och han hade idag lagt in bland annat den här svartvita bilden och skickade ett sms om att mamma fanns med bland alla sina kollegor (somliga hade slutat, andra arbetade kvar). Mamma sitter i mitten längst fram och känns igen på sitt tjocka hår. 
Hon ser så pigg och glad ut! 
Tack du underbare Ulf!

Nummer 6 från vänster på översta raden, visar Ann-Britt Sandström, granne till oss hemma under mängder av år. Ingen har väl någonsin bakat godare bullar än just Ann-Britt!

Onsdagsfönstret ....


Jag stod i duschen i badrummet .., skummade in håret (det som ännu känns så tunt, ungefär som hälften av det som en gång fanns ...) och tittade ut genom fönstret. Det var förstås prickigt av vattendroppar, men jag såg en duva komma susande förbi och den satte sig i lönnen där utanför och precis efteråt uppenbarade sig en ekorre .., den kom från grannens tomt och nu var det bråttom till fröautomaten! 

Det var ungefär vad som hände där i badrummet.

Ja, inte riktigt. 
Ty därefter, medan jag duschade och skurade badrumsväggen med en scrubbi, ringde pv. 
Han har varit hos tandläkaren nu på morgonen (bet sönder en tand för några dagar sedan) och berättade att i stället för en krona, bad han dem göra nåt enklare (och billigare) och tandläkaren sa att "det håller väl ett par år, kanske tre, fyra") och så var det bra med det.

Det märks tydligt att såväl vi själva - som goda vänner i bekantskapskretsen - börjar bli till åren komna. Många tänder/fyllningar som tackar för sig numera.

tisdag 29 mars 2022

Tisdag ...


Och Emmas 25-årsdag. 
Jag kanske kunde skriva att det känns som om hon föddes igår, men det gör det inte .., det känns mera som en evighet sedan! Det var ju också i ett annat liv; innan jag blev ensamseglare. Så mycket som har hänt sedan dess!

Emma .., det första barnbarnet .., så skärpt och med sån humor .., så omtänksam och så  snäll. Och så rolig. Vilken gåva till oss alla! Och världens bästa storasyster är hon!

Översta bilden till vänster visar när dragkedjan hakade upp sig; det var någon timme innan det var dags att fira studenten och full panik utbröt! 


Strålande solsken idag. 
Eller i alla fall just nu. 
Har suttit ute i solen .., grannen en bit bort (dom i det stora, härliga huset från 1800-talet någon gång) kom förbi med hunden Manou, som är som en lurvtuss och sååå glad i Harry, ja, i pv också. Det är deras dotter som får stödundervisning i matte 3 av pv. 

En bra stund satt vi där ute och surrade, mest om vad vi hade önskat arbeta med om vi vore tjugo år. 
Manous matte som alltid är så tjusig (jackan machar hundens päls!) säger att hon hade velat arbeta med inredning, eller kanske på ett auktionshus. 
Jag frågar vad hennes föräldrar sysslade med?
Jo, hennes mamma var distriktssköterska och pappan läkare. 
Ingen av dem finns längre i livet. 

Och så har jag varit förbi på Ankaret (Hemköp ., ett stort ankare ligger utanför affären) och handlat sex burkar Abbas matjessill (dom runda blå burkarna) för 5:-/st! Perfekt till påsk! Ja, inte bara till påsk, jag älskar matjessill med potatis, gräddfil och gräslök och eftersom pv inte delar min åsikt, får jag ha dem helt för mig själv.

Nu ska jag gå ut igen. Pv har föresatt sig att få in det som återstår av all kluven ved och det är inte mycket kvar. Själv ska jag hänga tvätt.

    Dagens fönster ....

Bert i Luleå - ögonblick i norr - fångade dessa fönster som speglade sig i den uppskottade snöhögen!

Tack Bert och sååå läckert!

måndag 28 mars 2022

   Hemmabio ....

Kvällens film på Röda Kvarn; alltså Filmstudions val, är Clara Sola. Då pv har bilen och inte är hemma förrän i eftermiddag, bestämde jag mig för att hyra filmen via triart.se. Trettionio kronor är priset för att hyra den i fyrtioåtta timmar och det är ju i alla fall billigare än att ta bussen in till Halmstad och hem igen - då pv inte är hemma förrän om några timmmar -. 

Filmen har - som synes - fått väldigt bra kritik av recensenterna och här kan man ta del av handlingen.

Foto: Esteban Chinchilla/Folkets Bio

Alldeles omåttligt vacker är filmen .., det är ett underbart foto .., bra skådespeleri .., många närbilder (som jag tycker så mycket om), men sen tar det nästan slut för mig. Det här övernaturliga och ...., ja, jag kommer på mig själv med att - i alla fall mellan varven - tänka på helt andra saker .., om posten har kommit och om jag inte skulle göra mig en kopp kaffe och ta en macka?

Filmen är inspelad i Costa Rica, språket är spanska och det handlar till stor del om instängd sexualitet (skamkänslor och sträng fostran) .., om att våga befria sig själv, ja, ungefär så.  

En sak som jag tyckte om, det var att den manliga huvudpersonen var en till synes vettig man. Spatserar man omkring på sociala medier - kanske mest på twitter - kan man få uppfattningen från olika inlägg att precis alla män (utom någon enstaka) är avskum och borde utrotas från jordens yta, men se här fanns det en som avvek från den sorten. I alla fall enligt mitt tycke. Den mannen spelades av Daniel Castañeda Rincón.

Så .., vad blir mitt betyg till Clara Sola?

Tja .., av fem möjliga ger jag den en stark 3:a, men fotot får en 5:a. 

För regin stod Nathalie Álvarez Mesén och Clara Sola spelades av Chinchilla Araya.

  Måndagsfönstret ....

.... finns i vårt pannrum och visar utsikten ner mot Ejdervägen. 

Längst till höger på fönsterbrädan står en f.d. glassbytta fylld med äggskal. vilka - när dom torkat - krossas och läggs ut på gräsmattan. Ja, det är pv som ägnar sig åt detta.

Notera hur murgrönan där ute snart snärjt in sig överallt .., hela slänten är fylld av allt det gröna och nu vandrar den upp längs trädstammarna!

 Mindre än ....

... två veckor kvar tills det är dags att ta sig an Berlin och jag tänker att vi kanske klarar oss med var sin liten resväska och lika så gott att checka in nu, ja, så är det gjort, men jag drar på det. 

Igår upptäckte jag vitsippor i en bokskog ..., tussilago längs kustvägen .., och buskar som skirar i grönt. 

Precis hela dagen hörde jag rödhaken sirl-kvittra; den bor i närheten av grannens kompost och varje gång jag hör rödhaken, tänker jag på Olle Stenholm som var programledare för "Efter tre" och hur han berättade om just en liten rödhake. Jag satt då utanför exets arbetsplats nere vid hamnen i Ystad och väntade på att han skulle sluta för dagen och tänk, att man kan komma ihåg en sån sak många, många år senare, ja, det är i alla fall nitton år sedan vi separerade!

Idag är det kyligt ute. Jag har fyllt på med frön till fåglarna .., försökt göra upp eld i kaminen - det vill inte ta sig - och harry ligger och deppar i gästrummet. 

Bilden: Lysekil, Bohuslän. 

Har pratat med pv nu på morgonen. Natten tillbringade han i segelbåten (en liten värmefläkt fick hålla värmen) och idag ska han prata med varvspersonalen om kommande sjösättning och den nya motorn ska väl provköras. 

Så här vackert var det igårkväll .., det är alltså husets herre som tagit bilden. 

Tack pv!

 

Här, i distriktet Prenzlauer Berg - i forna Östberlin - ska vi bo. 
Man kan ju hoppas att löven slagit ut lite när vi är där. 

söndag 27 mars 2022

     Dagens fönster ...

... fångades för en evighet sedan - om en evighet är tretton år kanske - och detta skedde på innergården i Ystad.

    En slags resumé ...

Igår lördag var det bomiläggning i Skallkrokens hamn. Medlemmar i båtföreningen tilldelas - eller får själv välja - en arbetsgrupp och pv har i flera år tillhört dom som tar upp (mycket jobbigare!) eller lägger i bommarna/flottörerna, vilka skiljer båtarna åt. 

Samtidigt var det femtio, - respektive tjugofemårskalas i Upplands Väsby, men vis av hur det varit tidigare år, insåg vi att då skulle vi komma fram lagom till kvällskaffet och så hade jag ju nyss tillbrinbgat sex dagar på icke-hemmaplan, så vi tackade nej. 

Klockan åtta igårmorse skulle det hela ta sin början (i hamnen) och jag kom väl dit vid tiotiden. 

Bilden: Alla dessa rumpor i vädret ...

Det är mest äldre herrar i föreningen .., men nya tillkommer allt eftersom och pv hade dagen till ära förärats rollen som skruvdragare och det är ju tur att han är relativt smidig (har i alla fall inte problem med att ligga på knä), för oj, vad det var många skruvar som skulle dras åt! Senare på kvällen ska det visa sig att sextiosexåringen får det aningen knivigt, ja, när det är dags att resa sig från fåtöljen :).

I vanliga fall ser man kanske en enda bil uppe på parkeringen, så här såg det ut igår. 

Och där var någon som höll på med sin båt och minst tre husbilar hade hyrt plats och på väg hem såg jag hur ett stort sällskap satt samlade utanför den ena husbilen .., där fanns en eld och det grillades och herrar och damer satt i solstolar och tycktes ha det bra. 

Ja, husbil vore nånting att drömma om!


Och om en månad kanske är det dags för sjösättning .., hej, vad det går undan!
Pv har för någon timme sedan tagit sikte på Lysekil och varvet där .., han ska göra i ordning det mesta innan båten ska i sjön där uppe och därefter seglas ner hit, till Skallkroken, men det dröjer nog ett par veckor.
Bilden är från den 24:e april 2020, det var den dagen vår båt sjösattes.

Så är vi nu ensamma hemma, hund och katt och jag själv .., i alla fall till i morgoneftermiddag någon gång. Då vankas filmstudio och filmen Clara Sola, den som tilldelades hela fem guldbaggar, bland annat för bästa film, regi och manus


Ja, det blir intressant att se hur den är.

lördag 26 mars 2022

  Dagens fönster ...


 ... fångades i Falkenberg, på Bäckgatan .., ja, det var när vi var där på torghandel, friherrinan och jag själv.  Och inte långt från där vi parkerat stod en annan bil, med en liten terrier som stod i förarsätet och hade koll. 

Och svansen rakt upp i vädret!

fredag 25 mars 2022

  En dag i slutet av mars ...

Ännu ett tag får vi behålla DN, kanske var det till och med april ut och det vore ju underbart. Därefter blir det enbart digitalt och hur man ska kunna lösa korsordet på datorskärmen (jag har testat tidigare), vete sjutton. Nog är det ju en alldeles särskild känsla att sitta i soffan Ektorp med favoritpennan och skutta mellan rutorna. 

Upptäcker nu att bilden är suddig, ja, jag hinner inte ta en ny.


Nästan klart. 
Och ja, det är vansinne att inte använda blyertspenna, men nu gör jag det ändå. 
Då blir det som det blir. 
Lite fel (ibland många) här och där. 


Stannar till vid första hagen (den närmast oss) när jag går ut med Harry. Där går två 1-årsston vilka fortfarande är lite skygga, men hästskötaren förklarar (han kommer just då med stora fång av hö) att det är bara bra om vi surrar med dem, så blir dom lite mindre räddlivade. 

Pv har idag räknat till tjugoen hästar inalles och det är två hästskötare (ett par) som har hand om dem. 
Numera är där ordning och reda och hästarna är välskötta och det är gott om plats i hagarna.


Ett närmast Sisofys-arbete pågår i det forna godsets jättelika lada, ty nu ska hela rasket målas om!
En polsk man (tror jag) får nog ägna någon vecka att skrapa väggarna och inte har han någon stor skrapa heller (det skulle ju inte fungera) och han står i skopan och tar sig förmodligen ner via stegen. 


Dagens inköpslista .., det är pv som varit sekreterare och även skött inköpen. 
Som ni ser är vi i alla fall djurvänner.
(Tonfisk är även det kattmat och solrosfröna är till fåglarna).
Kan säga att palsternacka är något som ALLTID finns i vårt kylskåp. Älskar att ugnsrosta den.


Nu är snödropparnas tid, men nunneörten (vilken brukar översvämma backen mot söder) väntar bara på lite värme .., ååå, det blir så vackert, så vackert! 

Nu är klockan åtta minuter i fem .., pv sitter här och datorsvarar på elevers frågor om hur det gick på provet i naturkunskap .., två skolor bombhotades nämligen i Halmstad idag - skolorna stängdes - och då hann han inte med att delge dem resultaten .., och själv ska jag sätta mig och titta på "Ambulansen" i kanal sju. 

Ajöken, sa fröken.

    Barbro, Sven och pappa ....

Marie Bebådelsedag är det idag. 

Och våffeldagen. 

Och så födelsedag för walkaboutsweden som tar så fina bilder och är så ömsint och rar. Det är hennes bild som inleder inlägget. Så här skrev hon: 

"Kära Elisabet. 

"Direkt när jag fick syn på det här fönstret idag vid Länghems prästgård, så bestämde jag mig för att skicka det till dig. Visst är det härligt med imman, de gula pumporna och den gröna fönsterbågen."

Svar: ja!! 


Det är  även födelsedag för Sven Teglund i Luleå. 
Sven, som är så oerhört kreativ .., som både målar akvareller (jag älskar dom här med småfåglar som  sitter i björkar!), men också gör ståltrådsfigurer (fåglar där också) och som om det nu inte räcker och blir över, så har han ställt ut på Liljevalchs Vårsalong för några år sedan och skrivit och illustrerat en bok "Ensamheten värst", baserat på hans mammas dagboksanteckningar. (Eller egentligen var det mammans texter). 


Och så min pappa. 

"Farsgubben" .., som han ofta sa om sig själv, t.ex när han ringde och hörde av sig. 

"Hej! Det är farsgubben ..!" sa han.

Så innerligt älskad var han. 

Alla tre har dom födelsedag just idag .., och jag säger stort grattis till er alla - pappa får sin där han nu befinner sig, var det nu kan vara -!

   Dagens fönster ....


"Mer dörr än fönster. Men visst är det härligt att välkomnas in i ett annars ganska enkelt flerfamiljshus med den här grönskan och blomsterprakten!"

Så skriver annannan, som var den som hade håven redo.

T a c k! säger jag. 

torsdag 24 mars 2022

Letar en bild, hittar nånting annat ....

Nämligen en text som är så underbar så det är inte sant. 

Rubriken var: "Den bästa måltid jag ätit".

Det var skrivet i mars 2014. 

Och den bästa måltid jag ätit - eller den jag minns mest - det var hos min kusin Ulf i Dikanäs. 

Vi åt den i hans spartanska kök och det var stekt fisk (naturligtvis fångad av Ulf själv) och mandelpotatis till detta och det var kanske inte någon kulinarisk krusidull, men ändå .., det var allt det andra också; detta att vi kände oss så välkomna ., att det var varmt och gott där inne och personligen kände jag mig så ..."hemma".

Så var det. 

    Dagens fönster ....


Så här skriver avsändaren: "Ett kvällsfönster i en spegel".

Här får det bli ett morgonfönster, en alldeles vanlig torsdag. 

Tack hedgrenskan!

onsdag 23 mars 2022

   I Harrys hemtrakter ...


 Bilden: sååå vackra hus i Varberg!

Först Varberg och torghandel (det var friherrinnan och jag själv), men där var få marknadsstånd ;  mest blommor, plus en ostförsäljare och en kvinna som sålde torkad svamp och hemkokt sylt .., ja, just inget mera. 


Eftersom hundar inte får tas med på torget när det är marknad, fick vi gå i omgångar, friherrinnan och jag själv. Hon hade nämligen med sig Bessi, daghunden. 

Det är bara ett problem med Varberg ; att det är så himla knepigt med parkering, i alla fall om man inte är så där väldigt sugen på att snurra runt i ett parkeringshus. Nåja, det löste sig till sist. Och vi slapp p-garaget.

Det visade sig vara förbud för hundar på torget - i alla fall onsdagar och lördagar - så vi fick handla i omgångar. Jag slog mig ned på en bänk med den fina kyrkan bakom ryggen och Bessi släppte inte sin dagmatte med blicken .., tänk, om hon nu skulle försvinna! 

Och intill oss, vid en lyktstolpe, stod en kvinna och hade nån slags frisering där ute i det fria. På en svart plaststol satt hennes kund; en äldre herre som skulle bli fin i håret. Inte var det världsbillligt heller. Trehundra för en klippning.

Hittade vi nånting att handla?

Jodå. 

Det blev mest lökväxter .., en murgröna, två minipingstliljor .., en tunika som jag föll pladask för .., och friherrinnan hittade billiga hyacinter, påskliljor och lite annat. 


Vi skippade motorvägen när vi gav oss av hemåt, körde i stället gamla kustvägen (om jag minns rätt?) och kom till Tvååker och det var där, hos en bonde, som vi för elva år sedan träffade en liten Harry. 

Svängde av vägen när jag såg den här - i mina ögon - ursnygga skylten! Skulle vara intressant att veta vem som illustrerat det hela.


Vi hade bestämt oss för kaffe hemma hos oss i Stensjö, så när vi upptäckte Gööks bageri, blev det inköp till fikat. Aldrig någonsin har jag sett en mer välfylld kakdisk än just där! På brödhyllorna var det däremot urplockat. 
Expediten heter Lowa (med dubbel-w), hon är född i Lejonets tecken, är storasyster, har höger tumme upp och hoppar bara in extra. 


Har jag  n å g o n s i n   sett större semlor? 
Nej, det tror jag inte. 
På tok för stora för mig och för mycket grädde, men pv hade förmodligen varit salig i en veckas tid om han fått en sådan. Ack, varför köpte jag inte en till honom ....?


Och här är kakorna!
Fem kronor styck kostade dom och det är halva priset i jämförelse med de konditorier jag besökt här i trakten. På såväl Möllers i Ystad som bageriet i Harplinge, ligger några få kakor tillsammans .., här svämmade det nästan över! Så lockande, tycker i alla fall jag. 


Ännu flera ....!


Och när såg jag en bananstubbe senast  ....?


Och där inne i själva bagerilokalen stod självaste bagaren och gjorde just småkakor!

   Dagens fönster ...

Ja, jag fortsätter att ta mig en titt i arkivet; det som egentligen inte är något i egentlig mening, jag menar, alla fönster ligger inte sorterade, utan jag söker på datum. 

Nu sökte jag på "Sydafrika", för jag minns att det kom kom fönster därifrån och jodå, här är ett av dem.  Så här skriver avsändaren.

"Hej!

Det var alltid ett nöje när något fönster dök upp att fota på resan söderöver till Sydafrika.
Det här dök upp i fashionabla´ staden Knysna.

En stad där de med mer tjocka plånböcker har sina sommarhus vid havet.

Där fanns en tjusig marina med små boutiqer´ men det här fönstret dök upp på väg mot vår buss och det låg en bit ifrån de fina boutiqerna.

Kanske en mer "vanlig affär" som valt att skylta sina varor på ett härligt och lite ovanligt sätt.

Bakom ett gult galler också för säkerhets skull.

Stöldbegärliga varor måhända?

Från Turtlans resa söderöver.

PS: Fler fönster kommer!"

//Det här var publicerat i februari 2009 och det var alltså madamen i Karlstad som då var på vift. 

Tack Annica!