När man inte kan somna ...
... kan man gå ner i köket och ta sig en smörgås med cheddarost från Kvibille som pålägg.
Allt började med ett rejält blåmärke vilket jag haft på vänster arm sedan vi var i Berlin. Nej, jag har ingen som helst aning varför det uppenbarade sig, men förmodligen har jag väl slagit i nånting. Och så äter jag ju blodförtunnande medicin, så det är inte konstigt om man får blåmärken. (Mina armar påminner ofta om Göstas, pv:s morbror).
Men nu ändrade det hela färg och blev rött i mitten och det känns som en liten ärta där inne. Det gör inte ont, jag mår jättebra och jag tänkte att slår man sig kan det ju bli en liten bula. Sen berättade jag för friherrinnan om detta och för pv och sen blev dom så vansinnigt ihärdiga ..., jag MÅSTE kontakta 1177 eller åka in akut. Tänk, om det är en blodpropp!
Nu tillhör jag den galna skaran av mänskligheten som inte gärna åker in för sånt som jag själv tycker är "ingenting", men jag skickade en bild av det blå-röda-märket till äldsta dottern som arbetar natt på KS och hon lovade att fråga någon läkare som hade tid över. Nu ikväll, alltså.
Fick svar att det nog troligen rörde sig om att det hela höll på att läka och därför ändrade färg. Om det skulle bli varmt och göra ont .., så gällde andra bud. Att åka in, alltså.
Ja, men det kändes bra.
Men ändå .., hade dom lyckats skrämma upp mig lite, så jag bad pv att ligga inne hos mig och Harry i natt och det gjorde han. Jag, som i vanliga fall somnar inom fem minuter, kunde nu absolut inte komma till ro.
Lyssnade då till USA-podden, men då blev det än värre, ty där talades det om den uppenbara risken att Donald Trump än en gång ska väljas till president och det vore ju ett öde värre än allt annat, tänkte jag. Det talades även om fullkomligt vansinniga konspirationsteorier vilka glatt anammas av miljontals människor i USA och då blev jag ännu mer mörkrädd.
Det var ungefär då jag gick ner och tog mig en macka.