Söndagförmiddag ...

Tänk, om man kunde lära kroppen att det faktiskt går att sova längre än till klockan fem på morgnarna! Ja, om man kunde få sova till halv sju i alla fall? Men icke. Kvart i sex lämnar jag sängen, stänger fönstret som jag haft på glänt sedan den inre reveljen gick (låg kvar under täcket och lyssnade till herr Koltrast som satt i boken, den i slänten, och sjöng så vackert) och så blev det kel med Sigge i soffan och så småningom frukost. 

Igårkväll middag tillsammans med Eva och Den Halvlånge. Det blev ett par timmar i uterummet ., det blev grillat med sallad, ugnsrostade grönsaker och diverse röror och det blev en massa prat om bristen på lokalsinne (handlade om mig) och D.H. visade på bordet hur det egentligen låg till och jag filmade och log och tänkte att jag älskar när människor börjar visa så här. 

Nu förvandlades grytlappen till stationsbyggnad (i Halmstad) och dom dubbla blå ränderna på diskhandduken, blev perrongen. Och ja, det blev rabarberpaj med glass till efterrätt. 

Bilden: liten skönhet i rabatten här hemma. 

Dessförinnan kalas ute i trädgården där Hilda hyr i Halmstad. 

Mymmel hade bakat en god kladdkaka som liknade en toscakaka .., Edvin kollade när morfar satte samman pallkragarna och samme Edvin fastnade med foten i en trädgårdsmöbel (låter konstigt, men så  blev det) .., Hilda var trött efter att ha varit krasslig i veckan, jag diskade efter oss och tänkte att jag tycker så mycket om hennes lägenhet (och inte minst om henne) .., och Mymmel berättade om sin kommande resa till Stockholm.

Bilden: ännu en skönhet i rabatten.

För  övrigt?

Idag väntar - ja, för pv och Kammarkören - konsert i Skummeslövs kyrka (kl.18.00) och när den är tillända, väntar Lysekil. Tommy kommer med tåget och ska plockas upp (fick en bild, nu har han även spjäll att ta med!) och vi måste kolla noga nu hur vi tar oss igenom Göteborg och vidare norrut, då Tingstadstunneln är avstängd (återigen tack att du påminde Rexxie!).

Ungefär så. 

Bilden: här och nu, när klockan är 08:30

Kortet i förgrunden är från Mun,-  och Fotmålarnas förlag vilka vid olika högtider skickar mig en bunt kort och så följer ett inbetalningskort med och så känner jag mig nödgad att sätta in pengar på därför avsett konto och det blir en evig rundgång. 

Igår, på instagram, ställde jag frågan vad andra hade för planer. 

Här var några svar och jag blir verkligen sååå lycklig när människor delar med sig!  

A i Malå skulle ställa undan skotrarna, ty nu är skotersäsongen slut. 

Gunnar i Krokom: jagade vårtecken och upptäckte blåsippor och en storlom. 

Bilden är hans egen.

E i Falkenberg skulle umgås med den yngre generationen, men magsjuka kom emellan. Det blev ändrade planer.

Madamen i Karlstad skulle cykla till Blomsterlandet och köpa penséer .., det stundade jobb med båten Amalia, storhandling och lite sånt. 

A i Kävlinge hade dop (å jobbets vägnar) på programmet, men innan dess hade hon druckit morgonkaffe på balkongen, med gullekatten Tyson vid hennes fötter. 

Irene - några mil från Malå - hade städning av byns pub och bastu på programmet .., sen väntade omplantering av tomatplantor. 

E.J skulle skjutsa systersonen till fotbollscup .., sedan lite fix kring huset (sopa grus från uppfarten, kratta lite löv) och så hoppades hon på en eftermiddagslur och därefter - kanske - ett besök hos hennes mamma för lite surr. 

Herr B i Luleå vittnade om en varm morgon med löfte om sol senare under dagen. På kvällen en vinmakarmiddag.

K i Närke hade druckit tre koppar kaffe på morgonen och hoppades på en långpromenad, hon berättade även om tablett, nässpray och ögondroppar .., och om Pokémon Go och kanske en tur till det stora köpcentret för inköp av skor till den snabbväxande tonårssonen. 

M i Motala: där inleddes dagen med att hon tog på sig skjortan på avigan och upptäckte det inte förrän hon var på besök i en butik, då blev ett provrum räddningen och allt var som det skulle! Senare blev det korv stroganoff och så skulle hon sätta popcorn i en kruka och undrade om jag testat detta? Svar: nej.

   Dagens fönster ... 

Torsdagen den 14:e april skrev fönsterfångerskan så här: 

"Regn igår och sol idag. Så många fönster, så mycket tvätt!"

//Och själv säger jag: tack annannan!

    Lördag ...

Så fick jag då - äntligen - kontakt med min syster i Australien, men alldeles enkelt var det inte. Först kom jag såklart till sjukhuset växel .., så sa jag avdelningens nummer .., kom fram efter en stunds pausmusik .., rar "Marion" kopplade mig till en rehabavdelning .., ny pausmusik och upplysningar om covid 19 .., mera musik ., en kvinna svarade och sa att hon skulle "transfer me" till ytterligare en annan rehabavdelning .., lite musik igen ., och till sist: "Birgitta speaking!"

Å, så roligt och vilken lättnad det var att höra hennes röst! 

Nu fick jag veta att det var inte fraktur på höften, men däremot på bäckenet, plus då allt det andra. Och att hon inte kunde prata mig när jag ringde tidigare, berodde på att hon hade kräkts mest hela dagen och att ligga på rygg och kräkas och dessutom ha brutna revben och en punkterad lunga, var ingen höjdare. 

Att bilen var så demolerad .,. berodde på att hon krockat med en lastbil! 

Efteråt - så rörd och glad - körde jag till affären och i delikatessen stod Daila, hon som är från Nederländerna och som är ett ständigt solsken. Hon hade hört mitt samtal med en kund där jag berättat att affären är som min familj, ja, jag har ju ingen som är riktigt i närheten. 

"Elisabet, du kan få adoptera mig, det är likadant här ..,, " sa då Daila leende. 

Så .., nu har jag plötsligt tre döttrar och en bonusdotter! Inte illa 

Daila berättade också att hennes biologiske pappa - Paul - hade gått bort i söndags, bara några år äldre än jag själv. Om detta - att inte ha anhöriga i sin absoluta närhet - pratade vi också.

Utanför lagret upptäckte jag även Cornelia Andersson som jag ofta arbetade tillsammans med då det begav sig. 

Cornelia, denna underbart rara tös som nu läser till hälsopedagog och som alltid var så rar att kampera med! Nu arbetar hon extra och ska så göra i sommar också, om än inte heltid, ja, som jag förstod det.

Idag är det bom-iläggning i lilla hamnen i Stensjö. (Bilden från något tidigare år).

Där är pv just nu. Därefter blir det kalas i trädgården hos Hilda .., sen grillat här med Eva och den halvlånge (vilka snart återvänder hemåt för några veckor) och så förberedelse av mat som ska tas med under seglatsen från Bohuslän. 

Tommy skickade bilder på vad han bidrar med: fisksoppa och fårfiol i skivor!

Det är nästan så man önskar att man vore med ombord! 

(Han är väl det närmaste en kock man komma, kanske). 

Så ser den här dagen ut!

    Det bästa på länge ...

"Hur reagerar, fungerar och agerar Sverige vid kris? Det är de centrala frågorna i en ny programserie på SVT med premiär i dag."

Tack Bert och Turtlan som berättade om det här programmet, vilket vi nu tittade på hos svt.play. 

Så fantastiskt intressant!

Och pv sa att vi borde garanterat klara oss i sex veckor med den mat vi har i frysarna, men det tror jag inte ett skvatt på. Där är många askar med röda vinbär, hans hemkokta marmelad, bullar och gifflar, flera påsar med djupfrysta grönsaker, lite djpfr kyckling av olika slag ..., men så mycket i matväg är det sannerligen inte. 

Vad skulle vi satsa på, särskilt om elektriciteten också försvann?

Havregryn och pasta i mängder (här finns gasolkök att koka upp vatten i), konserver, hund, - och kattmatsburkar, med mera. Kanske borde man ha höns? Då får man ägg (iaf vår, sommar och höst) och på vintern får man väl slakta en höna nu och då och lägga på grillen. 

Måhända borde vi utöka potatislandet?

Bygga en jordkällare?

Fisk finns ju knappt här i havet, så det kan man nog glömma. 

Ja, det finns mycket att tänka på. 

Om någon missade programmet, så finns en länk här.

    Tack för tipset ....

.... annannan! Nu har jag laddat ner och testat appen du hade kollat upp och det tycks ha fungerat, eller i alla fall tror jag att det fungerar ,-). 

Den här bilden fick det bli ., så har min sjukhus-sängliggande-syster nånting att vila ögonen på, så där så hon inte känner sig bortglömd! 

Sååå vänligt av dig!

    Ära vare Bokbörsen!

Lars Klintings underbara böcker om insekter, fåglar och olika träd, har under många, många år funnits i min bokhylla. En fågelbok (likadan som den här på bilden) fick jag som 1:a-pris när Gunnar i Jämtland anordnade en rolig tävling - han hade placerat en webbkamera i anslutning till ett fågelbord och nu gällde det spana in när det var som allra flest fåglar på bordet, sen gällde det att snabbt som blixten klicka på "ta en bild" och den som lyckats fånga flest matgäster bland solrosfrön och annat, skulle få Första Fågelboken som vinst. 

Så här såg det ut, då, när det begav sig. Men jag häpnar .., 2008 .., är det verkligen fjorton år sedan den tävlingen gick av stapeln!!? Detta är inte vinnarbilden, bara så ni vet.

Ni kan tro att jag tillbringade mycken ledig tid vid datorn, spejandes på fågelbordet och tro det eller ej, jag vann, men minns inte antalet fåglar som kom med på bilden! (Detta var innan jag lämnade Skåne och flyttade till Halland).

Nåväl, den vinsten hamnade flera, flera år senare hos minstingen i Malmö, i from förhoppning om att denne gosse kanske, kanske, kanske skulle komma att dela sin farmors intresse för fåglar. (För närvarande är det enbart dinosaurier som gäller).

När jag så, för några dagar sedan, upptäckte ett blått fågelägg på marken och undrade vem  som kunde vara far eller mor till det lilla ägget, tipsade Babsan mig om att titta i Fågelboken och då kom jag ihåg att aaaah, jag har ju inget exemplar kvar! 

Men nu är det ordnat. 

Googlade bums på Bokbörsen.se och där fick jag dessa tre böcker till priset av 174 kronor! En titt på Adlibris visar att enbart fågelboken betingar ett pris av 136 kronor! Som jag älskar Bokbörsen!

Tänk, så mycket man kan lära sig av en bok ämnad för barn. Följande kan man bland annat läsa på bokens baksida: 

"I första Fågelboken får du också veta en mängd roliga fakta om fåglar. Lars Klinting, som både tecknat och skrivit, blir en fin handledare på dina första fågelturer. Vi inom Världsnaturfonden har därför valt boken till Årets Pandabok för barn och ungdom 1989. Lycka till i fågelmarkerna!"

Ja, vi är ju alla barn i Vår Herres (eller Frus) hage, så det blir perfekt. Håll med om att det var ett fynd!

Säljare var en herre vid namn Stig, från Falköping. 

(Mer om Lars Klinting kan man läsa här. Han var född 1948 och dog 2006, blev alltså endast femtioåtta år gammal). 

    Dagens fönster ...

Ett kattfönster från Portugal! Undrar vad den tittar på ..? Kanske en fluga?

"Kissekatten är ett motiv i repris. Ovanför hen speglas lindarna som håller på att slå ut. Här är allt så vackert just nu!" skriver annannan som hade håven redo. 

//Tack för att du kommer ihåg det här med fönsterbilderna! säger jag. 

   Och så bär det iväg igen ...

Bilden: Ett annat slags boende. Herr Kaja håller koll. Frun har väl fullt upp med att inreda i skorstenen. 

Det är mycket nu. 

På lördag är det kalas hos Hilda och senare på eftermiddagen har vi middagsgäster. 

Dagen därpå, eller kvällen därpå, kör vi upp till Lysekil, då båten ska seglas till hemmahamnen i Skallkroken. Mina barns pappa Tommy gör pv sällskap ombord (det blir nattsegling) och herrarna får sent på kvällen krypa till kojs i en kylig ruff, allt medan jag själv ska övernatta på Strandflickornas hotell, just i Lysekil. 

"Är hon tokig? Hotell nu igen?" tänker någon kanske. 

Ja, kanske. 

Men att bo på hotell är det absolut bästa jag vet och pv har erbjudit sig att stå för kalaset, men jag har sagt att vi delar på notan. Måndagförmiddag tar jag bilen och Harry .., vinkar av sjömännen och kör hem igen. Genom Tingstadstunneln och genom Göteborg!! 

Nåja, jag har ju klarat det förut. 

Här ska jag bo. På Strandflickornas Havshotell. 

    Känslosamt ...

Att ha sin syster på ett sjukhus i Australien, är ingen höjdare. 

(Tänker osökt på dig annannan som bor långt ifrån din pappa och vilket krångel det måste bli!)

Då menar jag inte att det är något fel på den australiensiska sjukvården, tvärtom, men detta att inte kunna besöka henne, inte ha möjlighet att ge henne en kram ., inte kunna komma med korsord eller annat som hon önskar sig eller visa henne hur det är att lyssna till ljudböcker (men då måste hon ju först få en bättre mobil) .., ååå, det är så frustrerande. 

Bilden: här någonstans, i det stora komplexet ligger hon alltså. 

Så jag skriver till hennes son Fredrik och frågar om han möjligen har telefonnumret till sjukhuset där hon ligger. Det heter Flinders Medical Centre och jo, det har han. 

Innan jag ringer upp till hennes avdelning, förbereder jag mig. Det gäller att fatta sig kort och förklara på ett vettigt sätt. En rar kvinna svarar; kanske är hon undersköterska och när jag  har förklarat och säger att jag är lillasyster till Birgitta , svarar kvinnan och säger att "det ska hon ordna, no problem",

Då börjar jag gråta. Jag förstår inte vad som händer med mig! 

Så dröjer det en stund;  nu kommer en annan kvinna och tar luren .,. hon säger att hon är Birgittas sjuksköterska och tyvärr är Birgitta inte i "condition" för att prata, tyvärr och jag blir alldeles paff. Jag säger tack ändå och ber henne att hälsa att vi tänker på henne, där hon ligger i sin säng och stirrar upp i taket eller på tv:n framför sängen. 

Efteråt letar jag fram adressen till sjukhuset .., skriver ett postens vykort med den här bilden av vitsipporna på framsidan och klickar iväg det. Det kostar tjugosju kronor och det tycker jag inte är farligt. 

Måtte det komma fram. 

Fredrik, Birgitta och Fredriks golden Luna. 

    På hyllan ...

Är det nånting jag verkligen  ä l s k a r, så är det jämförpriser och innehållsförteckningar. 

I butikshyllan står Sharwood´s Chicken Korma och det ser väl inte alltför tokigt ut. 

Vänder på förpackningen och konstaterar att den här kycklingen i rätten, den är det inte mycket bevänt med .., där finns ynka 2.5 procent torkade kycklingbitar, ja sen är det bara att läsa vidare. 

Inte är det mycket kyckling som behövs för att få använda kyckling i namnet!

Inte långt därifrån står Viktväktarnas soppor. 

Här får vi veta att gulaschsoppan innehåller 3.9 procent nötkött, annars är det väl mest vatten och diverse smakämnen.

Knorr har "Pasta Snack Pot Carbonara" .. bara att tillsätta kokande vatten och så är det klart att äta. 

Innehållsdeklarationen visar på 2.1 procent baconbitar .. samt baconfett och så allt övrigt .., gräddpulver, kryddor osv. 

Byttan innehåller 63 gram och vet ni vad kilopriset blir?

Jo, 284 kronor/kilot!

    Dagens fönster ...

Ännu ett fönster från systerlandet i väster, fångat av Turtlan i Karlstad och så här skrev hon: 

"Självklart var håven med på vår lilla påskresa till de lite mer nordliga delarna av Värmland och den del som heter Finnskogen.

Fönstret är fångat på ladan till Mattila finngård som ligger norr om Östmark som ligger norr om Torsby. Tyvärr brann storstugan ner för några år sedan men håller nu på att byggas upp.

I strålande soligt väder gick vi runt och njöt av miljön och vyerna och hittade detta fönster."

Turtlan på tur.

När man inte kan somna ...

... kan man gå ner i köket och ta sig en smörgås med cheddarost från Kvibille som pålägg. 

Allt började med ett rejält blåmärke vilket jag haft på vänster arm sedan vi var i Berlin. Nej, jag har ingen som helst aning varför det uppenbarade sig, men förmodligen har jag väl slagit i nånting. Och så äter jag ju blodförtunnande medicin, så det är inte konstigt om man får blåmärken. (Mina armar påminner ofta om Göstas, pv:s morbror).

Men nu ändrade det hela färg och blev rött i mitten och det känns som en liten ärta där inne. Det gör inte ont, jag mår jättebra och jag tänkte att slår man sig kan det ju bli en liten bula. Sen berättade jag för friherrinnan om detta och för pv och sen blev dom så vansinnigt ihärdiga ..., jag MÅSTE kontakta 1177 eller åka in akut. Tänk, om det är en blodpropp! 

Nu tillhör jag den galna skaran av mänskligheten som inte gärna åker in för sånt som jag själv tycker är "ingenting", men jag skickade en bild av det blå-röda-märket till äldsta dottern som arbetar natt på KS och hon lovade att fråga någon läkare som hade tid över. Nu ikväll, alltså.

Fick svar att det nog troligen rörde sig om att det hela höll på att läka och därför ändrade färg. Om det skulle bli varmt och göra ont .., så gällde andra bud. Att åka in, alltså. 

Ja, men det kändes bra.

Men ändå .., hade dom lyckats skrämma upp mig lite, så jag bad pv att ligga inne hos mig och Harry i natt och det gjorde han. Jag, som i vanliga fall somnar inom fem minuter, kunde nu absolut inte  komma till ro. 

Lyssnade då till USA-podden, men då blev det än värre, ty där talades det om den uppenbara risken att Donald Trump än en gång ska väljas till president och det vore ju ett öde värre än allt annat, tänkte jag. Det talades även om fullkomligt vansinniga konspirationsteorier vilka glatt anammas av miljontals människor i USA och då blev jag ännu mer mörkrädd.

Det var ungefär då jag gick ner och tog mig en macka.

       Kanske hade jag fel ...?

Ingen bra skärpa på bilderna och varför vet jag inte, men det var bland annat detta jag menade Bert, med dom fina skyltarna i Cornwall och i Skottland också, för den delen. På den här hade skolbarnens teckningar av kungsfiskaren införlivats med texten.

Till exempel tyckte Romilly, 6 år, att så här ser kungsfiskaren ut. 

Underbart! 

Och bra att få veta vad dom olika träden heter; vi var ju inte presenterade för varandra. 

Och när jag tänker efter .., så har vi ju faktiskt en liknande informationstavla nere vid parkeringen, innan man kommer till havet.

     En bra dag - ännu en . ....

Ja, nu är ju inte dagen tillända ännu, men så långt har den varit helt ljuvlig. 

En sån där dag när man vaknar och har sovit oroligt och tänker att nånting är fel, men vad .., men när frukosten är avklarad och man gått Kvarntorpsrundan och sett en strandskata nere vid klipporna och herr och fru Ejder lite längre bort och man pratat med två uniformerade män på spaning - dock inte efter den tid som flytt - nej, mer som för att hålla koll, ja, då känns det bra. 

Kommer hem efter promenaden och bjuder mig på lunch. 

Det fick bli gårdagens potatis-, och purjolökssoppa, den som blev så kapitalt misslyckad som en soppa öht kan bli, mer som diskvatten. Vi åt den ändå, pv och jag (igår, alltså) .., och jag sa att jag tror att jag slänger resten, men så hittade jag fler potatisar, skar dem i större bitar och så fick dessa koka med i buljongen och en broccoli i rejäla bitar fick göra potatisarna sällskap, plus lite mera cayennepeppar och ser man på, idag var den JÄTTEGOD! (Så där som soppa ofta är dag nr 2). 

Synd att inte pv fick smaka och se att sambon ändå kan göra en soppa värd namnet. 

För övrigt?

Jo, idag kommer Anne-Marie hem från sin dryga månad på Halmstad sjukhus och friherrinnan har åkt för att hämta hem henne. Dom bor ju - om någon skulle ha glömt det - vägg i vägg med varandra -.  

Men det är också Hildas födelsedag. 

Hilda är den allra bästa bonusdotter man kan tänka sig och det har hon varit från första stund. Jag minns att jag kände mig så nervös .., alldeles enkelt kan det ju inte vara att ens förälder plötsligt har en ny man/kvinna i huset. 

Jättegrattis på din dag, Hilda!

Ps. Och så rekommenderar jag verkligen ett underbart inlägg hos Världens sedd inifrån, men också hos Sven i Luleå! Ds. 

    Dagens fönster ...

Så här skriver fönsterfångerskan: 

"Hej!

Ett fönster fångat på ett litet spa hotell strax innanför norska gränsen en solig påskdag. Därinne är hotellets pool. Därute skymtar sjön Rögden.

Hotellet gav vi namnet Pensionat Stillheten för så kändes det. Eller Hotell Rofyllt.

Turtlan på utlandstur till grannlandet ".

//Tack madame Turtlan! Vilken underbar bild, nästan som en tavla! säger jag. 

    Nytt liv och Dagens Fönster ...

Ja, fönster kan ju även vara målade och i det här fallet av Lena Larsson. Kommer någon ihåg henne? Till underbara grannen Ann-Britt hemma i Malå, köpte jag den här boken (vars titel jag glömt) och fick en tillbaka. Så lyckat! Nu kom jag på det! "En svensk naturdagbok", var titeln. Och här på bilden finns ju gott om fönster!

En ung Lena Larsson. 

Är det någon som inte känner till henne, kan man få veta mera här.

Och här är raderna från Ann-Britt - salig i åminnelse -!

Undrar om jag har kvar den? Kanske. 

Det nya livet återkom någon gång mitt på dagen. Pv hade köpt hem en covid-test, men den visade att här fanns ingen smitta av det slaget och det var skönt. Nu känns det bra. 

Lite senare: cyklade till affären och tänkte att det var nog den bästa cykelturen på evigheter, ingen vind alls!! Körde på lägsta växeln nästan hela tiden. Rar kassörska i kassan. Jag drog undan ett torn av kundkorgar och kände hur vansinnigt roligt det är att hjälpa till. Minns ju hur frustrerande det var när man från sin utkikspost i kassan noterade hur korghögen bara växte, men det gjorde kön också. 

Det hände att kunder hjälpte till; ofta stamkunder och ofta män. 

Å, så man tyckte om dem!

Halv nio ...

Genomfrusen hela dagen. 

Trött och slut på. 

Nu går jag och lägger mig.

    Senare ....

Får en uppdatering från vår systerson vad gäller min systers skador, ja, efter bilolyckan 

Så här står det: 

"B is doing very well considering all her broken bones which are now all on the mend. Her injuries included: RH broken wrist which needed screws and pins to put it back together, RH broken collar bone (nyckelben, alltså), RH rear fractures hip (above bum), no surgery or cast, but she just needs to rest to let it heal. Also broken ribs, punctured lung, swollen RH knee, and a sprained ankle."

Huvva! säger jag. 

      Den där oron ....

Är det inte Ukraina, så är det upplopp i Örebro, Jönköping, Linköping eller Malmö. 

Bilar som brinner. Sönderslagna polisbilar. 

En bild på en blodig hjälm med visir skapar ångest.

Sover dåligt. 

Vaknar vid tretiden och är alldeles oriven. 

Har skurit tänder så det värker i höger käke. 

Tänker att jag är tacksam över att mina föräldrar inte behöver uppleva allt som händer just nu. 

Och så blir det morgon. 

Ordnar med frukosten. Dukar var sin bricka .., en dricker kaffe, en te. 

Hund, katt, ekorrar och fåglar får mat. 

Tittar på tv4 och väderprognosen utlovar en fin tisdag. Arton grader varmt i morgon. Är det möjligt?

Knåpar på med förra lördagens DN-korsord - då var vi ju i Berlin - och precis exakt nu tror sig pv ha kommit på långordet, det längst till vänster på sidan. Tjugotre bokstäver.

För övrigt idag?

Jobb i lilla hamnen här i Stensjö för pv, därefter ta-hand-om-nedsågade-tallar i Haverdal och sist av allt middag hos Eva och den halvlånge.

Själv gjorde jag igår skink,- och broccolipaj igår, det får bli till lite lunch idag.

Ska skriva ännu ett mejl till min syster som ligger på sjukhus i Adelaide. Hennes son ska hjälpa henne med en Ipad (hur det nu ska gå till .., ingen av mina storasystrar är det minsta intresserade av dylikt!) , så vi i alla fall kan hålla kontakt. Jag fortsätter att skriva, så har hon nånting att läsa när det ordnat sig. Lååång rehabilitering väntar henne. 

Ja, ja. 

Det kan bli en bra dag ändå, oron till trots.

    Måndagsfönstret ....

... fångades i ett gult hus på en kulle, denna Annandag Påsk 2022.

Det är - återigen - en kylig morgon. 

Termometern visar på plus-minus-noll och precis nu åkte sommarhusgrannarna sin väg - återvänder hemåt efter att ha arbetat sååå ihärdigt på tomten i helgen.