Dagens fönster ....

... känner nog somliga igen .., det har visats här många gånger 

Fångades på innergården i Ystad och det var jag själv som råkade passera och föll pladask. 

Längtar till Ystad.

Alltid.

På altanen i Haverdal och Flora Filippa och hennes syskon.

Söndagkväll blir det middag på Tångvägen i Haverdal. Den här gången bjuds vi på vansinnigt god lasagne innehållande spenat och kallrökt lax (samt någon citronsås) och till detta den sallad som den halvlånges mor Nanny lärde sin svärdotter att tillaga (och som jag älskar!) och eftersom det nu är Mors Dag, så höjer vi glasen och skålar till Nannys ära.

Det är den där salladen.  

Det är Evas man som sköter inköpen av vin och den här gången blir det detta (bilden) som visar sig vara så lättdrucket och gott. Till dessert stora, halländska jordgubbar med glass. Mums!

På bordet en liten vas med liljekonvaljer.

Vad pratar vi om?

Jo, bland annat om egenheter.  

Jag berättar om detta att jag så ofta pratar med mig själv, mest när jag kör bil. Då blir det mer som en intervju där jag (som ju då är någon annan) frågar hur jag trivs med tillvaron .., med jobbet (då det begav sig) eller som pensionär och så svarar jag och får flera frågor. 

Det har inte att göra med att jag drömmer om att BLI intervjuad och nån slags kändisdröm, det är mer .., ja, det är svårt att förklara. 

Ju mer jag berättar om det här, desto mer tänker jag att det är ju perfekt .., det är som att sitta hos en psykolog och förklara hur man ser på sin tillvaro. 

Den här "egenheten" har jag umgåtts med sedan säkert sextio år tillbaka, men då pratade jag mer med mig själv på grund av min livliga fantasi. Då kunde det handla om att jag vunnit OS-guld i skidåkning och blivit intervjuad  av Radiosporten eller att jag visade gamle kungen - Gustav den VI:e Adolf - hur fint det var i Malå. Ja, ja vet .., det låter helt rubbat, men tänk, vilket rikt liv man har fått på det viset ,-)!

Dessutom tror jag inte alls att jag är ensam om det här, men  kanske inte alla vittnar om det, om inte annat av rädsla för att bli betraktade som mer eller mindre tokiga. Den risken tar jag och vem är nu inte "mer eller mindre halvgalen"?

Vad surras det mera om?

Jo, om detta att pv i veckan ska vara värd i Skallkrokens hamn - varje eftermiddag mellan fem och sju - och vi pratar om husköpet och renoveringen i Skåne .., om detta att minstingen - på kort tid - utökat sitt ordförråd nåt så otroligt .., och diabetes och högt blodtryck hinner vi också med och den halvlånge hämtar såväl blodtrycksmanschett som glukosmätare och då - vips - befinner man sig nästan som på vårdcentralen. 

Allt visar sig vara bra.

Något helt annat?

På Malåsidan upptäckte jag idag ett fotografi av en familj vars barn hade två namn vardera och alla började på bokstaven F. 

Det var Frans Fredrik, Freja Fredrika, Ferdinand Ferner, Fritiof Fabian, Flora Filippa, Frida Filipina, Fritz Frigge och Fromhold Felix. Pappan till barnen hette Fredrik och gick under benämningen "Brännbergskungen" och hans hustru hette Anna Fredrika. 

Många F i den familjen.

Det var väl allt för den här gången.  

Ajöken, sa fröken.

   Söndagsfönstret ...

"Två fönster, till och med och bilden från London", skriver fönsterfångerskan. 

Härligt med en i-stunden-fångad-bild! säger jag. 

Och  t a c k!

    Mors Dag ...

Mamma tänker jag ofta på - inte dagligen - men kanske ännu mera så här på alla mammors dag.

Då får det bli en bild av rosentryn som blommar som bäst. Två sådana hade vi hemma i Malå. Minns jag rätt så var det pappa som ville ha dem och något större trädgårdsintresse såg jag aldrig hemmavid, men dessa spred i alla fall glädje. 

Dom är till dig, mamma, om du nu kan läsa detta? 

Kanske har du inte tid?

Bilden: mamma på födelsedagsuppvaktning hos Frida Lundström i Brännberg. 

Frida var blind, det kanske man ser på bilden. 

Själv gick jag ut vid sextiden i morse och då kan jag tala om att hur många humlor som helst arbetade flitigt bland dom rosa rosentry-blommorna!  S o m  det surrade!

Lite senare upptäckte jag - till min oerhörda glädje - . att jag i min inkorg hade ett mejl från min syster i Australien! Det var länge sedan sist .., inte sedan bilolyckan. 

Äntligen har hon fått komma hem från sjukhuset och så här skriver hon, bland annat. 

"Hur olyckan gick till vet jag faktiskt inte än - jag hann aldrig se lastbilen som jag krockade med, det

bara small till och jag märkte ju att jag var skadad - bl.a. stack benpiporna ut på höger handled - så

jag satt kvar i bilen till hjälp kom, vilket skedde snabbt och jag kördes med ambulans till Flinders

där jag fick ligga absolut stilla på rygg i 4 dagar medan man scannade hela mig ordentligt.  

Det visade sig att jag hade en severe sprained left ankle, broken pelvis, flera broken ribs, broken

sternum, broken höger collarbone och severely broken höger handled.  Verkligen ingenting att

rekommendera.  Man måste operera handleden och sätta in en platta för att hålla benpiporna

på plats och denna operation skedde faktiskt av 2 läkare från Linköping - Mats och Mia hette de

och de gjorde verkligen ett utmärkt jobb för man kan knappt se ärret.

Sedan fick jag ligga till sängs i 3 veckor fullmatad med smärtstillande medicin  innan jag fick prova

att stå på benen - det gjorde ONT!!!!

Så småningom - sista veckorna - hamnade jag på rehab och fick mera avancerad träning och till

slut ansåg de att jag skulle klara av att åka hem.  Men inte är jag bra inte - har i princip ont överallt

men mest i höger groin - pelvisskada."

(Jag fick googla på groin - det är ljumske).

Strålande solsken idag .., DN-läsning .., igår ett intressant - och i mina ögon BRA debattinlägg - angående läkaren Paolo Macchiarini, författat av Hanne Kjöller. 

Helt underbart att ha en dagstidning på helgerna. Förra helgens korsord hade vi av någon anledning glömt bort; nu löstes det också, om än med lite möda och en hel del googlande. Nåja, man lär sig av detta också. 

Kanske.

Laddade via Adlibris ner Ulf Lundells dagbok. Trodde mig ha köpt en ljudvariant, men det var alltså en e-bok, ja, ja, det går väl det också. Nej, jag var aldrig någon större fantast av denne Ulf Lundell, men för helsingborgaren som jag en gång var tillsammans med, var han - Lundell - något av en husgud och han och hans dåvarande fru hade t.om gift sig till musiken av Öppna Landskap.

Däremot minns jag en seglats på väg till Skåne då jag satt på akterruffens tak och lyssnade till Lundells sommarprogram. Det var en ljuvlig dag (se där, nu har jag fått med såväl underbart som ljuvligt) och kaptenen och jag själv sa just inte ett ord, bara tog in. 

Det minns jag som ett ..., fint minne. 

    Dagens fönster och lite (mycket) mera ...

Idag tittade jag in i en antikaffär i Getinge, 1 mil härifrån. Oj, så mycket där fanns att vila ögonen på! Det var mängder med porslin, vaser, dukar, lakan, smycken, speglar, stolar, ja, allt man kan tänka sig! Just där och då hade innehavaren fått in en laddning ljusstakar i tenn och så stod hon och googlade på vilka priser hon kunde tänka sig att sätta .., vad skulle kunder kunna tänka sig att betala? 

Butiken heter Antikt & Unikt och är väl värd ett besök, tycker i alla fall bloggmadamen. Finns också på instagram och där heter kontot antiktounikt. Skrollar man där ner till den 12:e mars, får man en guidad visning av innehavaren.

Som regel faller jag nästan alltid för såna här fina lakan. Och nej, jag har inga problem att sova på dem heller och så kan man ju förvandla dem till gardinkappor om man så önskar. 

I alla antikaffärer ser jag såna här halsband; säkerligen från dödsbon. 

Elva delar av Blå Måsen för sexhundrafemtio kronor!

Och knappar, knappar, knappar, vilket minner mig om Edet Textil i Malå, en tygaffär där det på ett litet bord just innanför dörren låg mönsterkataloger av olika slag .., och där såldes behåar - väldigt spännande då man var nybliven tonåring. (Köpte för övrigt min första behå där och kände mig såå vuxen). På hyllorna låg tygrullar och där fanns ett bord att mäta upp tygerna med ., och måttstock i trä. Tänk, vad många minnen som plötsligt vaknar till liv när man börjar nysta i härvorna. (Ja, just det, garn fanns också!) 

Mölnlycke trådrullar minns man ju. Som liten - sex, sju år kanske - fick jag ibland sortera och göra fint i mammas sylåda; det vill säga den nedersta lådan i köket. Lönen var inte särskilt stor ., kanske någon enstaka krona och jag tyckte att det där var så roligt. 

Mamma, som vuxit upp i en familj där mormor och morfar ett tag drev affär och så småningom "Rum för resande" (förutom lagården och allt annat), betalade gärna för små tjänster. Stryka örngott kunde rendera en summa av tio öre per örngott och lönen var nog inte det viktiga för mig, mer att det var roligt att hjälpa till. Största inkomsten var nog att borsta mammas tjocka hår.

Ja, allt det kom jag att tänka på, tack vara bilden av trådrullarna. 

Hej å hå!

 Ni glömmer väl inte ....

... att titta in hos Gebbe och läsa hans dagbok?

Förutom vanliga tavlor, gör  han även såna här informationsskyltar. 

Jag skulle  L Ä T T  kunna tänka mig att ha en sån här på väggen, inramad. 

Här en länk till dessa. 

Och här: illustrationer i tidskrifter!

     Spridda skurar från tre dagar i Skåne ....

Ja, så är vi då åter på hemmaplan efter fyra dagar i Skåne. Tvättmaskinen sattes igång ungefär sekund tre, så snart vi öppnat ytterdörren. Och så ropade jag på Sigge som låg i uterummet och han kontrollerade noga att inte Lykke var med och det var hon ju inte; henne lämnade vi i Lund hos Karins dotter med sambo och döttrar, då hon - Lykke - visade sig vara i löpen (eller att hon börjat löpa, som många säger). 

Bilden här ovanför visar ungefär hur det såg ut för det mesta, i all byggbråte. 

I Skåne, alltså. 

Så här kunde det också se ut. 

Ugnspannkaka, hjortron, - och lingonsylt och mjölk .., och alla verktyg ihopfösta vid sidan om. 

Lunch och middag åts där det råkade finnas plats, oftast utomhus. 

Rabarberpaj, Marias goda pasta med krämig salchicha och mycket basilika. 

Korv Stroganoff med ris. 

Byggjobb från morgon till kväll. Prat om hur det ska göras. Många skratt. 

Och framåt kvällen .., lite tystare, då var dom trötta. 

På ytterdörren. 

Husen på gatan är i lite olika stil, men inte ett enda trähus så långt ögat nådde. Mycket tegel .., och nyare hus i vit puts. Många barrväxter ., högväxta tujor ., rhododendron .., pioner på väg att blomma. 

Och gullregn i  m ä n g d e r. 

En stor, stor äng fylld med hundkäx, prästkragar och högt gräs.

Och fästingar. 

Jag, som haft ett enda fästingbett under alla år, fick två under loppet av lika många dagar. 

Det ena på vänster skuldra, det andra på halsens baksida - bara så äckligt -! 

Nu ska här vaccineras. 

Och drivor av vinbärssnäckor på marken; nästan så att man fick gå vid sidan om - i det höga gräset - för att det inte skulle krasa under fötterna! 

Och minstingen sprang runt och försökte hjälpa till ibland .., han cyklade ute på trädäcket .., ville inte bada i poolen med farmor (som var den som nyttjade den allra, allra mest!), men tyckte det var superkul att jaga pv med vattenpistolen och så fick han göra faster Mia sällskap till Ystad djurpark (stor succé, vi fick mest höra om spindeln och krokodilen) ja, lite så. 

Nu är vi alltså hemma. 

Pv tar ner "hundgården" som inte användes mer än några få gånger och jag ska hänga ut tvätt. 

Sju rätt på DN:s nutidstest. Pv hade åtta. Det hade kunnat gå betydligt sämre, ty inte ett enda nyhetsprogram har vi tittat på. (Dessutom chansade jag på minst två frågor).

   Dagens fönster ...

... kommer från Harlow Town i England. 

"Här stannar Stanstead Express", skriver madamen som hade fönsterhåven beredd. 

Tack annannan!

Vilken tur! Och lika regnigt som på bilden, har det varit här i landet Halland nu på morgonen. 

Ändrade planer ....

Jag möter honom när det är dags att rasta Lykke. Det är ett tag sedan sist och Lykke, som aldrig mött honom tidigare, blir över sig av glädje. 

"Nej, det är inte Harry som blivit långhårig!" säger jag och Lykke blir omklappad så där som om dom alltid varit bästa vänner. 

En minuts prat om ingenting, sen kommer jag ju ihåg. Ja, just ja, han har - som så många andra - fått ett cancerbesked. 

Om det pratar vi. 

Jag frågar hur han känner det?

"Panik först .., ja, ren skräck!" säger han och ler lite .., ja, nästan urskuldande.

Och jag berättar om min egen rädsla, då när läkarna trodde att jag hade en elakartad tumör i bröstet, ja, hur jag nästan blev våldsamt troende i ett huj. Nödtroende. Falsk som sjutton. Hur kunde jag ens förvänta mig - om nu Gud fanns eller finns - att han skulle bry sig när jag inte hör av mig annars?

Då ler mannen framför mig. 

"Ja, du Bettan, jag tog till flaskan först ..., som om det nu skulle hjälpa. En annan dag satte jag mig i kyrkan", säger han. 

Svagt leende igen. 

Nu väntar operation och strålning i Lund och alla planer som han haft - dom han planerade för i sommar - får kanske skrinläggas.

Så mycket mera hinns inte med, han ska in till stan och sen väntar jobb, men jo, gärna ska han komma på middag - han äter allt, kött och fisk och ja, vad som helst - och jag ger honom en kram och han säger "ni är så snälla" och så tack och hej.

    Dagens fönster och lite till ....

Klockan är snart sex på kvällen och idag har det varit full rulle. Jag har klippt gräset i omgångar .., försökt plocka bort så där allmänt .., kört flera maskiner tvätt, hängt upp och strukit .., och pv har haft besök av en ungdomskompis - Magnus - och då blev det titt på båten (som startade bums, halleluja) och nu sitter husets herre och rättar prov i naturkunskap. 

Tidigare på morgonen drabbades han av yrsel, så där som när jag får kristallsjukeanfall. Jag undrar jag om det inte är all stress med skoljobbet som tar så på honom? Han glömmer mer än vanligt och ser så trött ut Återstår endast två arbetsdagar (torsdag och fredag vecka 22) och därefter kanske någon dag med efter-arbete. Den här veckan blir han helt fri, då torsdag och fredag är helgdagar.

För en gångs skull ska jag hålla mig lite kort. I morgon tar vi till Malmö där äldsta dottern med make och Emma är på besök. Har nu strukit skjortor i parti (och inte minut) - pv är en sannerligen en skjortmänniska ...,  samt mina klänningar/tunikor. Tvättmaskinen snurrar. Och idag har hundarna kunnat vara i hundgården - den provisoriska - och oj,  så dom lekte!

Ps. Fönstret fångades inte långt ifrån där jag fångade vallmon på bild. Ds.

Over and out!

Ovälkommet besök ...

Det kliar nåt vanvettigt på ryggen ikväll. 

Pv undersöker och konstaterar: en fästing har bitit sig fast!  

Och jag som igår sade till AP att "fästingar går inte på mig, men däremot på pv!"

Så kan det gå.

    Då, när det begav sig ...

Förmodligen har pv ännu en gång tagit en sån här vansinnigt billig helgprenumeration på DN, för nu ligger den prydligt i brevlådan igen. Härligt! 

Idag föll jag för den här artikeln, den som handlar om Nina van den Brink som skrivit en biografi om Maja Ekelöf och hennes debut (och enda utgivna alster) med boken "Rapport från en skurhink".

Då var jag sexton år och jag minns så väl hur upprörd och känslomässigt engagerad mamma blev efter att ha läst just den boken och hur hon, av bara farten, ansåg att all sjukhuspersonal - städerskorna inräknade - skulle ha samma lön, oavsett utbildning. Det gällde även läkarna.

"Om inte vi har städerskor som håller rent, faller hela alltet, dom är precis lika viktiga som alla vi andra!" sa mamma uppbragt. 

Hur det hela skulle lösas rent praktiskt, ja, det tänkte hon kanske inte så mycket på och inte blev det mycket medhåll från vare sig pappa eller kollegor, men sånt brydde hon sig inte om. Det slår mig nu att mamma var totalt prestigelös. Och att somliga med höga studieskulder då - om alla hade någon slags genomsnittlig inkomst - egentligen skulle få sämre ekonomi, det tänkte hon nog inte heller på. 

(Jag minns också att när det var tal om sjuksköterskestrejk meddelade mamma att aldrig-i-livet att hon som hade så mycket högre inkomst än städpersonalen och biträdena skulle kräva löneförhöjning; jag tror bestämt att det var i samband med att hon hade läst rapporten från skurhinken).

Den här nyligen utgivna biografin ("Jag har torkat nog många golv"), tänker jag i alla fall låna och jag ska även reprisläsa boken som det hela handlar om; även om jag läste den då den kom.

Någon annan som minns den?

    Dagens fönster ...

Ja, det ska jag säga dig annannan, att den här fönsterbilden, den skuttade rakt in i mitt hjärta! Jag tycker att den har precis a l l t. 

Enkelheten .., kläderna som hänger på tork och vittnar om liv .., kanske är där ett par pyjamasbyxor ., och så hinkarna (särskilt den röda) nere på marken. Gatstenarna. Och den gröna skylten - liksom kabeln -  som binder samman det hela

U n d e r b a r t !

Tack!

   "Håll Sverige vid liv ..."

Nu har jag sett tre avsnitt av SVT-dokumentären med samma namn som rubriken här ovanför och jag tycker att det är precis lika bra - om inte bättre - än alla andra akutprogram jag tittat på. 

Nej, här är inga "darling" och "love", här är det mer återhållsam sjukvårdspersonal, men så tryggt ändå. Olika, men fyller samma funktion. 

Jag tänker på sköterskorna som kom hem till den äldre mannen som drabbats av prostatacancer och fick palliativ vård - med betoning på smärtlindring -. Inte sa dom särskilt mycket, men dom lyssnade och var säkerligen ett stort stöd. 

Bilden har jag lånat från SVT och är från kommande program.

   Fågelsång, gevärsskott och Dagens Fönster ...

Ja, fönstret (hos Ecke och Britt) skymtar bara i fjärran, men det får duga. 

Det är hopplöst numera så tidigt jag vaknar. I morse halv fyra. Sex minuter över fyra hörde jag gevärsskott och det lät ungefär som om någon stod nere på vägen och sköt. V a d  var nu detta? Efter en stund hördes fler skott och då steg jag upp .., gick ut i nattsärken och tänkte att jag i alla fall skulle kolla lite. Tänk, om någon hade skjutit grannen? 

Såg inget, då tog jag bilen och körde några hundra meter. Ute på åkern upptäckte jag en mindre vit skåpbil och förmodade då att det handlade om vanlig jakt. Råbock, kanske? Vildsvin ...? Vände hemåt och vid femtiden kom pv ner från övervåningen och begrep väl ingenting .., där satt jag i soffan och var så pigg. Jodå, han hade också hört skotten, men bara vänt sig om och somnat.

 Jo, jo ., han som skulle ansluta sig till hemvärnet om han hade varit yngre! 

Stiger man upp så tidigt, hinner man med en hel del. Å andra sidan lär man somna långt före alla andra också. Nu är golven här nere vaskade och jag har hunnit med att dammsuga en trappa upp, hundarna har fått mat, jag har tagit Lykke på promenad (och sett ett sååå vackert rådjur som stod alldeles stilla och tittade på oss), druckit ännu en kopp kaffe och ska nu skriva en inköpslista. 

Lyssnar lite till Ring P1. Prat om Erdogan och NATO. 

Intill mig ligger Harry och sover gott .., kompisen är i hallen och sigge ligger i sin stol i växthuset. 

Grinden är Eckes. Det var där Nelly fastnade mellan brädorna längst ner .., då hon hade blivit lite rund om magen. (Ja, jag vet, jag har berättat det tidigare, men jag blir alltid så glad när jag tänker på hur hon stod där och väntade på hjälp att ta sig loss och hur sprallig hon blev när hon befriades). 

Nu ska jag ta mig an DN:s nutidstest. Det har gått så bra dom senaste gångerna, men nu har jag en känsla av att jag inte har hängt med riktigt .., alltså kan det bli ett uselt resultat. Tio rätt är det maximala. Jag gissar att jag får sex rätt idag.

Uppdatering: det blev 7 rätt av 10. Det var det jag anade. Hade fel på frågorna 7, 8 och 9.

För övrigt ... 

... tycker jag att det är skönt att se hur mycket mer avslappnad vår statsminister tycks vara numera. 

Vilken början hon fick! Det kan inte vara enkelt att kastas in i denna centrifug av händelser och samtidigt skärskådas från alla håll och kanter. 

Jag tycker att hon sköter det hela bra och ser inte att någon annan av de övriga partiledarna skulle ha klarat det bättre. 

     Ni kan ju tänka er doften ....

På väg hem från "Handlarn" i Harplinge, svänger jag av, kör in på en liten väg som går till en lagård och så snabbt ut och tar bilden. I baksätet ligger nämligen en sexpack med strutglass (jordgubb/choklad) och det gäller att hinna hem innan den börjar smälta. 

Doften är överjordisk! 

Och ja, jag vet att det även gäller hägg, balsampoppel och syréner. 

Och så tipsar jag om kvällens avsnitt av "Håll Sverige vid liv".

Klockan 20.00 i SVT 1.

      Och så Dagens Fönster ...

.... som fångades i ett gult hus på en kulle.

    Torsdag, men jag har fredag ...

Bilden: Anslagstavlan i Harplinges livsmedelsbutik.  

Nå, det är ju inte ovanligt och inte behöver man fundera så mycket över den saken, inte när man är friherrinna och inte har några måsten och mest gör som man vill. I alla fall nästan. 

Har precis ägnat mig åt sopptillverkning, modell storhushåll. Om man kan följa med i vad som händer här på jorden - alltså då man själv är hädangången - ja, då skulle min pappa le stort när han ser hur mycket soppa jag har tillagat. Det var pappa som brukade säga att han minsann visste vem Jesus hade med sig när han delade ut bröd och fiskar som räckte till så många;  "det måste ha varit Ann-Gerd i ett tidigare liv", ty så var det att mamma alltid gjorde så mycket när hon lagade mat. 

Under besöket i Skåne förra helgen, gjorde jag soppa  även där. Det visar sig att minstingens mamma har ätit av den idag, torsdag. 

För övrigt?

Jo, det har blivit många hundpromenader då jag tar Harry och Lykke var för sig. Flexikopplet som jag hade henne i igår, nej, det har jag helt skippat, nu får hon gå i vanligt läderkoppel och då går det såå mycket lättare. 

Har även plockat bort tre fästingar vilka slagit sig ned i hennes ansikte (och så fick hon en omgång fästingmedel). Mest ligger hon på hallgolvet där det är svalt och skönt .., och på nätterna på golvet hos pv i hans rum. 

Medan sopptillverkningen pågick lyssnade jag till nyheterna. 

Där fick man veta att ukrainska flyktingar vilka kommit till vårt land och haft med sig landets egen valuta, inte kan växla in sina pengar. Forex säger nej. Det är för osäkert. 

Då får dom heller ingen "daglig ersättning" - då dom ju inte är utblottade -. 

Arma människor, vilket moment 22 dom hamnar i! 

Bedrövligt av Forex (även om jag till viss del kan förstå deras oro att göra stora förluster), men nog borde det väl ändå gå att lösa på något vis. Någon från Europeiska Centralbanken säger att "man hoppas att detta problem ska gå att lösa inom ett par veckor". 

Ett par veckor?

Men innan dess ...? 

Vad jag inte heller förstår, är varför inte reportern ställer frågan hur det fungerar i andra länder. Är det likadant där?

En annan nyhet som Ekot tog upp, handlade om den stora fångsten av Sveriges största rovfisk - Håkäringen -. Den lycklige fiskaren sa att han knappt trodde sina ögon, så stor var fisken, men HUR stor den var och hur mycket den vägde, det fick man som lyssnare inte veta. 

Tala om antiklimax!

(Är någon intresserad av att se hur fiskafänget gick till och hur otroligt mycket den vägde .., så finns en länk här).

Nu är det dags för hundpromenad igen! 

Hej å hå.

    Dagens fönster ....

... fångades av den flitiga fönsterfångerskan som bor i Portugal, men som vuxit upp i Skåne. 

Håven togs fram under ett besök hemmavid. 

Undrar om hon talar skånska?