Det ena och det andra ....
onsdag 15 juni 2022
Dagens fönster ...
tisdag 14 juni 2022
Nu är han fri ....
Kort sammanfattning: (kan det vara möjligt att jag kan fixa en sådan ..?).
Härligt med pv hemma. Inga fler tidiga morgnar när klockradion ringer vid femtiden. Ja, inte på ett par månader i alla fall. Vi firar med rabarberpaj tillsammans med friherrinnan och A-M. Allra mest pratar vi om olika nyanser av grönt, ja, det gäller den blomlåda som pv gjort och som jag valde färg till.
Några timmar senare blir det middag. Rårakor (riven potatis, morötter och palsternacka) och stekt bacon. Lingonsylt till. Ljuvligheter så gott.
Därefter en sväng till Skallkroken. Vi städar båten; dammsuger, torkar golv och väggar och sist av allt tar jag mig ett dopp. Varmt och skönt. Det var sammanfattningen det.
Så till något annat.
För några år sedan skrev jag följande om minnesorden i DN, det handlade om Nadja:
"Ägnade morgonen åt tidningsläsande. Minnesorden om Nadja Ambjörnsson gjorde mig varm l å n g t in i hjärteroten! Allt som oftast handlar minnesrunorna om människor med aldrig så fina titlar,, vilka ordenssällskap de tillhört ..., ja, det blir ett enda långt uppräknande av deras insatser och det är ju inget fel i det, men inte träder direkt bilden av människans personlighet fram. Det gjorde det däremot när jag läste om Nadja. Och så underbart med ett foto till!"
Tisdag ....
Dagens fönster ....
Ja, här kommer ännu ett fönster fångat i Värmland av Turtlan.
Och det var här hon var på besök.
Tack! säger jag.
måndag 13 juni 2022
Nej, en dag till ....
Varje dag tror jag att det är den sista arbetsdagen för pv, men nu är det så att i morgon lär den ska inträffa. Betygspapperen som han ska skriva under, var ännu inte utskrivna. Nu gör han sig i alla fall redo för övning med Halmstad Kammarkör. Den kören ska uppträda i England någon gång i sommar, men husets herre har tackat nej till att göra dem sällskap. Kanske är det seglingen som hägrar?
Med jobbet är det så att han meddelat vikariepolen att han nästa läsår, det vill säga, från och med i höst, kan tänka sig att hoppa in och arbeta, men då väljer han ju själv när och hur. I år har han haft tre egna klasser och så blir det ju inte som vikarie.
Ungefär så var det.
"Tänk .., om det funnits ett piller!"
Måndagsfönstret ....
Första etappen var väldigt brant åt båda håll.
Så småningom kom vi fram till ett härbärge med vänliga människor.
Jag var så trött så man skulle kunnat tro jag hade åkt Vasaloppet."
söndag 12 juni 2022
Kommer inte ihåg ...
... var jag såg det, kanske från någon film från instagram, men det var i alla fall ett klipp från en livsmedelsbutik någonstans i USA och jag höll på att ramla baklänges, så fruktansvärt höga priser var det på enbart grönsaker!
Och rejäla prisökningar märks ju tydligt även här hos oss och även på andra varor. En grillad kyckling som på extrapris kunde kosta 29:95, är nu uppe i 49:- när det är kampanj! Ost som på kampanj kunde kosta 69:90 kilot, är nu på annons uppe i 90:-/kg! För att inte tala om kött och kaffe, ja, det är väl bara början. Tänk, en ensamstående kvinna med låg pension - oj, så kännbart det måste bli -!
Pasta kommer förstås också att gå upp pris (vetet ....), ja, det är väl bara havregryn kvar att kalasa på? Förr i världen lär det ha vimlat av fisk här i havet. Det gör det inte numera. Till detta så kommer då höga drivmedelspriser. Ja, just nu tycker jag att det är underbart att ha el-bil och låg elkostnad.
Ja, det var några söndagsfunderingar.
lördag 11 juni 2022
En slags resumé ....
Mamma Maria var som sagt var också med och agerade hopp-i-land-kalle när vi kom till Kåseberga.
I början av augusti fyller hon femtio. Otroligt hur snabbt åren går!
Det otroliga ....
Den artonde april fanns den här bilden på min blogg. Då hade min syster redan legat på sjukhus ett tag efter den svåra bilolyckan, men sju veckor senare fick hon - efter mycken rehabilitering och hårt arbete - komma hem igen. Jag var inte den enda som undrade hur detta skulle gå?
Ensam i sitt hus .., och efter eländet med nästan alla ben i kroppen brutna.
Om två år fyller hon åttio.
Nå, hur gick det?
Det gick bra.
Igår - efter ett besök hos sin läkare och en registreringsmyndighet (för körkort) - fick hon veta att hon räknas som fullt återställd och körkortet, som tillfälligt dragits in - fick hon åter. Senare på kvällen tog hon sin nya, lilla bil och körde ner till beachen, liksom för att testa. Det gick också bra.
"Visserligen är det automatlåda på den och det är jag inte van, men det var inte så svårt ..", skrev hon.
Vilken kvinna!
(Det enda är att hon nu måste äta upp sig. Vikt vid hemkomsten: 47 kilo).
Dagens fönster ...
"Hej!
Fönsterhåven alltid redo. Idag hittade den ett underbart blommigt fönster vid Niklasdams handelsträdgård. Där bakom finns ett café.
Sen en dörr till ett av växthusen. Där sker nog lite ”hemligheter” för det var visst enbart för personal. Kanske ett växt-BB ;-)
Hälsningar Turtlan på liten tur i östra Värmland."
//Elisabet skriver: det blommiga fönstret det kommer i ett annat inlägg .., jag förmodar att det här är det där lite hemliga. Och här en länk till trädgården. Tack Turtlan!
fredag 10 juni 2022
Fredag ....
Dagens fönster ...
"Fönster med jakarandablom! Det föll en blomma på mig också medan jag fotograferade."
Vem skrev så?
Jo, madamen i Porto! Tack annannan!
(Det är för övrigt första gången jag ser ett jakarandaträd, vad jag vet i alla fall).
torsdag 9 juni 2022
Det tog 1 minut ....
Hon är åttionio år och inte den som besvärar sjukvården i onödan. Före detta sjuksköterska.
Nu har hon en längre tid haft förfärligt ont i ena axeln och smärtan strålar ut i armen.
Hon säger att det är på gränsen till olidligt.
Nätterna är svåra.
Men så fick hon tid och var välkommen att besöka sin doktor, ja, men så perfekt.
Inropad från väntrummet klockan två.
En minut senare var mötet avklarat.
Sextio sekunder.
Ställa diagnos inom en halv minut, lite prat i trettio sekunder och tack och hej.
Kan bemötandet möjligen bero på att hon är försynt kvinna och ganska till åren kommen?
Det är vad jag tror.
Tre år ....
... var han, lillkillen som försvann hemifrån och nu hittats död.
Kan det - för anhöriga - finnas en större fasa?
Och som farmor och mormor och en gång mamma till småttingar, ja, då vet man ju hur fort det kan gå att en liten krabat ger sig av.
Ett ögonblick av nånting annat.
Att man svarar i mobilen .., går på toaletten .., och sen: är livet för alltid förändrat.
Torsdagsfönstret ...
Så här skriver fönsterfångerskan:
"Hej!
Här kommer några fönster från Wikfors bruk, Långserud i Värmland som vi besökte igår söndag.
Det är så härligt att man sparar gamla fönster.
Det här som kom med i den här håven fanns på en byggnad som inte var renoverad. Men på några av de delarna av bruket man har renoverat och nu åter använder så hade man sparat de äldre fönstren. Så mycket finare än där det var utbytt.
Men visst. Det är ett jobb att renovera fönster….
Hälsningar, Turtlan."
//Tack Annica! säger jag.