Tar en titt .... 

.. i frysen och upptäcker kycklingbröst. 

Dom får åka in i ugnen på låg värme och nu inväntar jag bara rotfrukterna som tog plats när kycklingen var klar. Plockade in lite sallat från växthuset. Tomaterna är ännu obegripligt gröna. Pv - som tagit paus från sorterandet - fyller en liten skål med jordgubbar. 

Själv upptäcker jag att där finns röda vinbär att kalasa på. 

Kanske skulle jag baka muffins och garnera med vinbär och lite grädde, då, på lördag när Hilda och Edvin kommer på besök?

Sara Hector är sommarpratare och jag lyssnar lite mellan varven. 

Bra musikval, tycker jag. 

Dagens fönster ...

... fångades av ... fångades av pv någonstans under resans gång. 

Kanske har det visats tidigare, ja, det må vara. 

Nu kommer jag ihåg .., det var i Torekov!

Möten ...

Den här dagen har jag tyckt mig se tre före detta malåbor vilka inte längre är i livet. Det är ju helt sanslöst. Först var det Anitha Renström som var med på bloggträffen i Steninge i maj 2009. Därefter Anders Sandlund, grannpojken  - äldst av tre bröder -, utbildade sig till polis, arbetade i Umeå, men gick bort i cancer, precis som Anitha och alldeles på tok för tidigt. 

Anders med sitt oändligt varma leende .., så där lite skevt. 

Sist av allt Birger Wiklund; det var när vi körde från hamnen ikväll. 

Birger var slöjdlärare i Malå, gift med Gull-Britt som var distriktssköterska och när man än mötte Birger, så såg han så glad ut. (Min pappa hade Birgers far Hjalmar som lärare i småskolan i Kalvträsk och den mannen hade varit oerhört sträng, för att inte säga rent argsint som magister). 

Bilden har jag lånat från Malåsidan och det är Birger vid pilen.

Kanske hade han lärt dem bygga nyckelharpor?

Det var en underlig känsla det här ..., och så ofattbart verklig. 

Jag sa till pv att jag hoppas att dom inte har kommit för att hämta mig .., eller förvarna mig?

Varm i hjärtat blev jag i alla fall. 

Tre människor vilka satt avtryck i ens liv. 

Inga storslagna avtryck .., men ändå ..., satt spår. 

Människor som en kväll i mitten av juli fick mig att bli glad av att minnas dem. 

Det är inte det sämsta.

Trettonde juli ....(men jag fick kolla på mobilen ...)

Oj, så skönt att vara hemma igen. 

Jo, det är underbart att vara på vift, men det är precis lika skönt att komma hem. 

Att slippa få blåmärken precis överallt för att det är så lätt att stöta i nånting på båten och att nödgas stå närapå dubbelvikt för att kunna bädda i ruffen. 

Det finns för,- och nackdelar med det mesta. 

Ska nu köra till hamnen och kolla om det ligger någon båt på pv:s båtplats ..., och kanske handla lite också, men det gruvar man sig för, så fruktansvärt dyrt som allting är numera! 

Nåja, bara att ta tjuren vid hornen!

Saknar nämligen min favorittandkräm ., den randiga - den blev kvar hos pv i båten.

Onsdagsfönstret .... 

.... fångades av madamen i Porto, som kanske just nu inte alls befinner sig där, utan i Skåneland. 

Tack annanan, som så troget tar fram håven!

Spridda skurar från en resa ....

Man kan lära sig så mycket på en resa, ja, inte visste jag att dom här frukterna som dinglade i trädet intill vägen där jag rastade Harry, var frukter av gullregn! 

Det slog mig när jag såg dem, att dom liknade "algorovo-frukterna", dom som växte hos mamma i Argentina ., minns jag rätt kunde man torka dem (frukterna) och använda dem malda till någon slags mjöl. (Det kan också hända att jag minns fel). 

Granne till sonen med familj är en rejält äldre, vithårig kvinna. Hennes hus är jättestort och tomten likaså och där vimlar av blommor! Brevlådan däremot, är helt vanlig. 

Mera grönt från promenaden med Harry. 

Lönn-näsor. 

Och stockrosor i mängder mot gatan till!

Utanför pv:s kompis hus i Limhamn .., upptäckte jag dom här vansinnigt annorlunda träden!

Som parasoller är dom ju!

Katalpha .., står det när jag googlar dem. 

Eller Katalpa. 

Malmö Central, spår 4A. 

Perfekt att slippa åka rulltrappa, utan kunna ta hissen ned till rätta spåret med Harry. 

Vi hade tur och fick plats i "mellanvagnen", den där man sitter längs väggen och mot varandra, samt trängs med lycracyklister, svindyra cyklar, barnvagnar och stora resväskor och där var jag själv med Harry och där var också en ung man som, även han, hade en hund med sig; en väluppfostrad spets som låg stilla hela tiden. 

Det gjorde för övrigt Harry också. 

Mannen i dom gröna byxorna hade en t-shirt med en bild av Ricky Bruch, trodde jag. 

Nej! Det visade sig ju vara Cornelis Wreesvijk!

Ytterligare en liten hund dök upp och den viftade på svansen precis hela tiden! Här står den och vill väl förmodligen ha lite godis av sin matte. 

Mitt emot mig satt en man med bara några få år kvar till pensionen. Han klev på med sin cykel i Lund och skulle nu åka tåg till Laholm och därefter cykla 11 mil hem igen (via Eslöv). Vi pratade lite ., mest om vindar och han sa att sidovindar var det allra värsta, ja, om man är cyklist, alltså.  

Han berättade att har man planer på att ta tåget till Simrishamn för att cykla på Österlen, bör man tänka om. Åtminstone sommartid. 

”Det känns som om sjutusen cyklister ska med tågen just där!” sa mannen,  som för övrigt var uppväxt i Gävle. 

Dom två på vänster sida med cyklar, hade rejäl packning med sig och kvinnan pratade i sin mobil nästan hela tiden. Och så kalasade dom på chips och tycktes glada och förnöjsamma. 

Från Ängelholm (där bilden togs, om jag minns rätt), blev det krångel med tåget. Eller: inte med tåget, men någon obehörig människa hade setts promenera på spåret och i stället för att köra 180 km/h, fick tåget köra 30 km/h! Enbart att ta oss genom tunneln på Hallandsåsen kändes som en evighetsresa!

Nåväl, vi kom ju hem ändå. 

Vid stationen stod den rara friherrinnan och väntade på att skjutsa Harry och mig till Skallkroken, där vi lämnat bilen innan vi seglade iväg. Jag kan säga så här: i ett tidigare liv garanterar jag att friherrinnan varit racerförare och bakom ratten kommer verkligen hennes heta temperament fram! 

Nåde den som kör för sakta .., !

Bäst ändå är ju att ha fått vardagsliv tillsammans med barn och barnbarn och en underbart rar svärdotter och hennes föräldrar! Igår anslöt mina barns pappa (snäll och rar även han) och ägnade hela dagen åt att hjälpa sonen med det som krånglade i renoveringen och jag beundrar verkligen deras tåga. 

Och så minstingen då! 

Han som vägrade att bada i poolen för ett par veckor sedan .., han dyker nu från kanten och dyker under vattnet ner mot botten och tror sig kunna simma utan puffar på armarna! Vilken utveckling! 

Igår när han lekte med sin farfar i polen, råkade han upptäcka mig. 

"Heeej farmor!" sa han så mjukt och fint.

Nu ska jag ta upp tvätt ur maskinen och ta in alla blommor som fått stå ute i skuggan av växthuset, då, när vi varit borta. Skönt att vara hemma. Och halleluja för bordsfläktar. 

Ps. Vilket sommarprat idag, av den unga kvinnan från Ukraina!! Gick rakt in i hjärtat! Ds.

Måndagkväll i landet Skåne ...

Och från Landskrona kommer ett telefonsamtal där kaptenen ombord berättar att han nu - med den nya besättningen - har lagt till och visserligen hade det gått bra längs kusten, men mycket lutning och inget för Harry, men nu är det gjort, den sträckan i alla fall. 

Och här i tegelhuset (det som påminner om mossfolks) har det arbetats hela dagen. Det är exet och sonen som kämpat i det som ska bli mor och fars sovrum och själv har jag stått för lunch och allt sånt som hör till och så har minstingen frågat sin farmor ett antal gånger om vi inte skulle bada i poolen, och det kan jag säga .., att det har vi gjort!

Som vanligt däckar jag på eftermiddagen. 

Det har dessutom nog varit den varmaste dagen hittills under resans gång ..., så det har varit räddningen att man kunnat plaska omkring. 

Har varit ute med Harry på den enorma grönytan inte så långt härifrån och det vimlar av ängsblommor och jag har plockat hem en bukett och upptäckte att björnbärsbuskarna blommar så fint i rosa .., och hos grannen ligger katten Prisse och vilar (nu i koppel) och i nästa hus kommer en enorm blodhund rusande och skäller med det mest underliga skall (jag trodde en dag att det var en man som ropade på hjälp!) och tur att det är ett staket mellan familjens tomt och vägen där vi går. 

"Han är jättesnäll!" ropade hans matte och det tror jag säkert.

Inbrott lär familjen i alla fall inte få. 

Harry håller noga koll. 

Under tuppluren tittade jag nätets nyheter och förfärades över vad som händer på Sri Lanka. Så förfärligt sorgligt.

Avresa hem med Öresundståget klockan elva i morgon. 

Snäll friherrinnan möter upp på Stationen och så får jag ta bilen från Skallkroken och hem.

Over and out.

Dagens fönster ...

Hej! Här kommer två bilder av en fiskmås som just nu valt mitt parasoll som sittplats för fjäderputsning, apropå tärnan på pållaren. 

Bilderna har tagits genom fönster i det båthus som inspirerat mitt alias. 

/Båthuspernilla.

Söndagkväll ...  dag 6.

Bilden: Från duschstugan. Sååå fint. 

Hela dagen nästan hos sonen med familj, men där har även hans svärföräldrar varit och det har arbetats närapå nonstop. Det har fixats takreglar .., putsats på parkettgolv .., målats lister ., burits sängar ..., gardiner har kommit på plats och förvandlat ett fint vardagsrum till ett sååå ombonat vardagsrum .., sonens svärmor Monica bjöd på den allra ljuvligaste lunch-middag (grillade kycklinglårfiléer ..,  plus den vackraste av sallader med färskpotatis och mango/chili) och jag badade i omgångar med minstingen, plockade in och ut ur diskmaskinen, badade ännu mera, ja, så där höll det på. 

Och denna till synes eviga blåst tycks aldrig ta slut!

Idag blev det bestämt att pv, tillsammans med sina f.d. skolkompisar Tompe och Magnus, seglar upp båten tillsammans, med start i morgon mitt på dagen. Det är i det närmaste ren motvind hela vägen och jag är tacksam att jag kan välja ett annat sätt att ta mig hem på. 

En riktig gubbseglats alltså och det är nog tjugo år sedan senast, ja, tillsammans med dessa herrar. 
Jag ser hur förväntansfull pv är.

Och själv ..:? 

Jo, på tisdag tar jag Harry med mig och så tar vi Öresundståget hem till Halmstad, blir hämtad av friherrinnan och så får vi se när seglarna kommer hem. Onsdag kanske? På torsdag lär det ska bli RIKTIGT, riktigt blåsigt, ja, som prognosen ser ut nu, alltså. 

Något besök på Hanö blev det inte .., inte Gislövs läge, Abbekås eller Ystad heller, men det kommer - hopefully - fler möjligheter till seglatser i vårt liv.  

Jo, men det blir nog bra. 

Och vi har haft underbara dagar här i Malmö .., och ändå så skönt att komma hem till båten om kvällarna! Den blir verkligen som ett litet "hem".

Många trevliga möten har det blivit också ., och härligt tillsammansliv med familjen.

Allt känns bra!

Dagens fönster och lite till ....

Vaknar till blåst (kuling, står det som varning hos SMHI) och helgrå himmel, som nu har klarnat upp. 

Pv tar Harry på lång promenad och jag hinner ordna med frukosten .., lyssnar till "Ring så spelar vi" och upptäcker en fiskmåsunge eller vad det nu är .., som sitter uppflugen på den påle där vi förankrat oss, ja, en av två. 

Först trodde jag att det var något knarr i någon tamp eller staglina, men det visade sig vara den lilla ungen som ropar på mat - eller mamma - och för kanske tjugo minuter sedan kom hon och gav hen en liten sprattlande fisk. Det tog en stund innan ungen lyckades få ned den i magen, men det gick. 

Och vilket sjå den har att hålla sig kvar på pålen!

"Fönster ....?" tänker ni. 

Jodå, jag öppnade kapellfönstret och önskade att min gamla Canon med större objektiv än mobilens, hade varit i tjänst. Eller fungerat. 

Så här såg det ut innan jag drog undan kapellet. 

För övrigt?

Här ska göras en inköpslista. Det ska bli nya gympaskor till pv ., en liten bricka .., pålägg, ja, lite sånt. Harry ska få sina klor klippta. Tvätten som vi lämnade hos Majas Tvättinrättning ska tas om hand och en ny laddning köras. Vi ska be att få låna en dammsugare och städa båten. Ja, lite sånt.

Ps. Höll på att glömma veckans nutidstest i DN. 

Bedrövligt resultat: jag fick 6 rätt av 10 och pv 8 av 10.  

Följande missade jag: kyrkan i Sthlm, undergruppen av Covid 19, musikfrågan .., samt glaciärraset (alltså bergskedjan).  

På språktestet gick det bättre. 11/12. Inväntar pv:s resultat .., han sitter med det just nu. Nu är det klart. Han hade fel på samma ord som jag själv .., det sista. Ds.

Fredagkväll i Limhamn ...

Sitter i mörkret och skriver i båten. Högljudd musik hörs från restaurangen på land .., jag gick just förbi och ååå, sickna taktfasta rytmer och alla dansade .., kanske något arabiskt .., i alla fall underbart!

Båthamnen här i Limhamn är så fin. Allra finast är toalett, - och duschhusen som är i samma byggnad, men ändå åtskilda. Rent och fräscht. 

I Helsingborg var det så trista toaletter/duschar .., såna här rostfria toastolar som mest brukar finnas på rastplatser och duschdraperi med litet duschutrymme. (Dessutom endast två gästtoaletter).

I Torekov fräscha duschrum med möjlighet att stänga dörren om sig och rejäl plats att hänga kläder. 

Priserna: För ett dygns hyra av båtplats, el och tillgång till dusch/toalett: 

Torekov 375:- 

Helsingborg och Limhamn: 200:-.

Visserligen är läget kanon i Helsingborg, men för övrigt .. bedrövligt så dyrt!

Bäst idag: härliga hundmöten där Harry lärde sig att å, så trevligt det kan vara med fullkomligt främmande hundar och oj, så dom lekte! Jag kände sån glädje för hans skull. 

Lägg därtill trevliga människor. 

Ja, jag tycker verkligen att skåningar är ett särdeles trivsamt släkte.

Och så förstås att ha fått träffa minstingen med familj, där det bjöds på ljuvlig middag!

Nu är jag så trött så jag nästan somnar. Wi-fi fanns inte att tillgå i går, men se, ikväll hoppade den in av sig själv. Ja, vi har ju legat här tidigare.

Klockan 12.02.

Eftersom jag har utslagsröst vad beträffar avfärd, blir vi kvar här tills i morgon. 

Det är en snäll kapten på den här båten. 

Utslagsrösten fälldes efter att jag hört kaptenen prata med sin kompis Tompe i Limhamn. Han och ytterligare en segelkamrat hade varit i Dragör på Själland och skulle segla hem till Limhamn; det är ju ingen lång sträcka. Då händer det som jag hört andra berätta om: plötsligt, som från ingenstans, drar mörka moln in och det blir närapå storm och höga vågor! 

Seglet där framme på båten går sönder .., och även rorkulten (pinnen man styr rodret med) och Tompe säger till pv att detta var - på riktigt - en nära-döden-upplevelse. Då är han ändå en sån typ som älskar att köra fort med sin motorcykel och inte är särskilt räddlivad. 

Det var efter att jag lyssnat till detta, som min utslagsröst föll.

Klockan 11.00 

Nu står två personer och stirrar på vindmätaren. 

Harry sover. 

Dags för 11-kaffe.

Torekov, dag 3 (möjligen av en evighet ...).

Vaknar till än mer blåst än igårkväll och tror knappt mina ögon. Precis bara bakom vår båt ligger restaurangen Varvet och där, på långväggen, sitter något som drar, åtminstone många seglares blickar till sig; där kan man nämligen - på en digital anordning - läsa av vindhastigheten. 

Topp och medel. 

Nyss var topp 14 m/sek.

Redan när jag vaknade vid halv sju, såg jag män (ja, enbart män) stå med blickarna riktade uppåt, mot dom där magiska siffrorna. Tretton sekundmeter var det ett tag och rak västlig vind. 

"Ja, det jobbiga blir fram tills vi passerat Kullens fyr, sen får vi vinden i ryggen, bra fart och mycket ström också (alltså i vattnet). Det enda är att det kan bli gungigt", säger pv.

Det låter trevligt. ...

Nu börjar rutinerna sätta sig också. 

Eller återvända. 

Medan pv tar harry på morgonrundan, fixar jag frukost .., bäddar och gör "fint". 

Efteråt diskar pv, medan Harry sover gott. 

Natten mot idag låg han i fören hos husse och oj, vad jag har sovit gott! En liten solcellslampa - inköpt hos Claes Olsson - lyste som en liten fyrbåk när jag tittade upp mot sittbrunnen .., så hemtrevligt det blev. 

Och nu vaknar andra seglare till liv. 

Den som har god syn kanske (på bilden) upptäcker en kvinna på väg upp på land. Hon och hennes man ligger i mellanbåten, den lilla t.v. kom igåreftermiddag. I den närmaste kajen ligger ett par från Nederländerna.

Och här utsikten från akterruffen där jag har mitt krypin 

Solcellslampan uppe till höger.

Tänk, att man kan bli så glad för en liten lampa!

Annat?

Efter två hela dagar här börjar man i alla fall bli bekant med dom närmaste båtgrannarna. "Det lyckliga paret" visar sig inte vara ett äkta par ..., danskarna framför oss, dom som har hunden Kajsa, siktar på Varberg men inväntar bättre vindar ..., mannen från Västerås i minsta båten här i hamnen, har haft ryggskott och inväntar en bättre rygg (seglar ensam, men med en liten hund i sällskap). Han ska hela vägen hem till Västerås och får runda Skåne och därefter längs kusen och slutligen ta sig in i Södertälje kanal och så vidare in i Mälaren. 

Ja, ungefär så. 

Nu ska jag ta mig en simtur, duscha och tvätta håret och sen får vi se vad det blir av det hela. 

Ajöken, sa fröken.

   Dagens fönster ...

"Här är resten av fönstren i samma uthus, en f.d lagård. 

Vi sover i hörnrummet med öppet fönster". 

Så skriver ellem, på vift i Österbotten i Finland. 

//Och titta, vilka timmerstockar till väggar! Underbart! skriver Elisabet.

Dagens fönster ....

Den här bilden visar fyren i Jävre, där fyra kurskompisar sedan 1978 sammanstrålade med en kursare som hade utställning i Fyrvaktarstugan."

Så skrev den flitiga fönsterfångerskan ellem! 

Tack, säger jag.  

Fyren i Jävre, Skags fyr är en av Sveriges äldsta fyrar. Den var i bruk utanför Örnsköldsvik 1871-1957. Fyren flyttades och monterades upp vid Jävre på 70- talet. Den är skänkt av sjöfartsverket till minne av fyrbyggartraditionen i bygden.

Tisdag i Torekov ....

Dag 2 på båten. 

Svårt med uppkoppling här i hamnen, men jag passar på medan det fungerar. Då får det bli en snabb resumé. 

Vi lämnade Skallkroken 11.40 igår och lade till här i Torekov exakt fyra timmar senare. Dom första två timmarna av seglatsen var tämligen som den brukar vara ., men därefter tog vinden i och sista timmen eller timmarna .., då var det så där som om vi befann oss på - i ordets rätta bemärkelse - ett lutande plan! 

Eller: som att försöka gå upprätt i Lustiga Huset på Gröna Lund. 

Att ens tänka tanken att gå en trappa ner i ruffen och hämta kaffe ., det var bara att glömma! Harry, som varit så orolig under första sträckan, sov lugnt intill mig där jag satt och höll i mig. 

Nåja, det gick bra. 

Fullt i hamnen när vi kom fram (och då var det mörkblå-lila-moln bakom oss) och då var det kuling här i hamnen och inte alldeles lätt att lägga sig vid någon annan båt .., vinden tog tag i vår båt! På andra sidan "viken" (vi ligger längst in i hamnen) gick det bra och vi har en båt med hemmahamn i Halmstad intill oss, så vi får kliva över deras Maxi 909 för att ta oss i land. Pv bär Harry när han ska av. 

Tanken var att vi skulle segla vidare idag, men det blåser på gränsen till lika mycket som igår, upp mot tolv sekundmeter just nu. I morgon lär det ska vara betydligt bättre (för oss) vindar, visserligen motvind som innebär kryssande, men ..., ja, det får gå. 

En sak är säker och det tänkte jag redan innan jag slog mig i slang med en man som älskar att segla: det gäller att vara  f l e x i b e l. Att inte bryta ihop om planerna måste ändras. Tur att jag har med mig en Bodil Malmsten-bok .., tur att vi kan lyssna på radio .., tur att jag kan gå och simma i det här härliga havet (älskar att bada just här, djupt på en gång!) ..., mycket att titta på. 

Tur också att man är pensionär. 

Inte en endaste båt har lämnat hamnen ännu. Intill oss ligger holländare, tyskar, danskar (alltid många danskar) och igårkväll kom en 20-meters segelbåt som heter Ocean of Hope som tydligen varit ute på långsegling .., och en segelbåt med STOR ukrainsk flagga ligger snett framför oss. Den båten heter "Liberty". 

Nu ska jag klicka på publicera för att se vad som händer. 

Och ser man på, bilder kunde jag få in idag också!

Söndagkväll ...

Ömsom solsken, ömsom hällregn. Vi packar och packar och jag har i åtanke att jag -sist vi seglade -förmanade mig själv att INTE ta med så mycket kläder .., jag använde ändå bara ett fåtal! Och tvätta kan man ju ofta göra i någon av hamnarna. Eller i Bunkeflostrand. Eller i Bjäresjö, kanske. 

Men jag tar med mig vitt A4-papper och tänker att frimärken får jag inte glömma och bästa pennorna. Och så allt det andra, förstås. 

Bilden: från en annan seglats, för två år sedan. 

Ikväll har vi haft två besök. Först Magnus som sitter i valberedningen för Vägföreningen och som försökte övertala pv att ta sig an ordförandeskapet under i alla fall ett års tid. Det lyckades. Magnus och hans hustru har sålt sitt hus, bara en bit bort från oss, och köpt ett annat - några hundratal meter uppför den branta backen och med vacker utsikt över havet - och det huset ska rivas och så ska det byggas nytt. En hel del surr om bygglov och annat blev det. Och om roadracing , dubbelseende och släktforskning. 

Någon timme senare knackade det återigen på dörren. 

Då var det Ecke och Britts äldste son J som tittade in. Mera prat. En hel del om resor (Gotland och Albanien) .., om cancerbehandling (strålning) .., och enorm trötthet. Vi sa att om han önskade kunde han ta något av våra rum  när vi ändå är borta, ja, om han drabbas av längtan till Stensjö, då Ecke och Britt under en månads tid flyttar in till stan och J:s bror med stor familj bor i det gula huset.

"Ja, ja, det är mycket med det jordiska ...", brukade min mamma säga. 

Nu ska jag packa det sista. 

Eller näst sista. 

Sigge har fått fästingmedel och hela tiden medan jag skrivit detta, har jag hört rödstjärtens ihärdiga varningsrop. Dom är nog irriterade på herr S.Nilsson.

Jag ska säga en sak: jag  ä l s k a r  dessa stjärtvippande fåglar som kommer flygande och i ett huj sätter sig på diverse spadskaft .., eller någon annan ledig pinne som råkar befinna sig på tomten.

   Söndagsfönstret ...

... fångades i Österbotten i Finland och den som hade storhåven med sig, jo, det var ellem. 

Tack! Så omtänksamt av dig! säger jag. 

Spridda skurar från en lördag i början av juli ...

Detta med Olles saftdepå är bara så påhittigt! Kanske är det tredje året (minst) som det är i gång sommartid och det skulle vara intressant att veta hur många som stannar till och köper sig lite hemgjord saft, eller helt enkelt vilar en stund i en av solstolarna? Eller kanske båda delarna?

Kommer man norrifrån längs Kattegattleden har man en tämligen lång uppförsbacke och precis där, på toppen, kan man pusta ut.

Nu visade det sig finnas två olika sorters saft. Det här var den ena och nere till höger i bilden skymtar den andra - rabarbersaft -. Båda sorterna hemgjorda. Man betalar med swish eller kontanter.

Och helt otroligt är det ju att solstolarna inte stjäls! 

Jag tycker detta - möjligheten att få en paus och sträcka på benen - är så otroligt omtänksamt.

Det hade ju varit så enkelt att enbart fokusera på att tjäna pengar på saften.

Och bara tanken på att lägga dit en MATTA! 

Innan vi ger oss iväg, var det absolut tvunget att fixa en låsring till en splint uppe på masten. Jag gjorde ett försök att veva upp pv, men det var alldeles på tok för tungt för mig. Då kom alltid så vänlige Anders (båtgranne en bit bort; det är han som har vorstehn Ebba som är kompis med Harry) och var oss behjälplig. Så snällt!

Han hade så härliga badshorts, tycker jag. 

"Ja, men jag hade hellre velat ha dom mörkblå med samma mönster, men dom var förstås slutsålda", sa Anders.

Såja, då blev splinten avprickad på "måste-fixa-listan".

Anders lever för övrigt något slags bohemliv i sommar och har i en månads tid bott på sin båt, en bit bort.

Vakt ikväll var vår nästan-båtgranne Göran. 

Det är roligt det här med hamnen. Åtminstone med dem på samma brygga känns det som nära bekanta och man hjälper varandra så gott det går och efter bästa förmåga. 

Och Harry ligger just där vi går ombord (eller av) och tittar och håller lite koll. Andra hundar passerar .., och inget händer. Där är Max, den lille vite spetsen som gärna vill skälla och ideligen blir tillsagd att hålla sig tyst, ja, av matte och husse. Och Ebba, en släthårig vorsteh som blir så glad när Harry kommer och det är ömsesidigt. Hon är sååå spänstig, denna Ebba vars husse är just Anders.

Men där kommer även människor vilka är på väg att ta sig ett kvällsdopp. 

Många har badrockar, men inte en enda en var vit! 

Det är ju underligt .., i t.ex. Torekov hade nog dom flesta vita badrockar. ,

Och där kom Ulrika, mamma till Fanny - hon som en gång sommarjobbade i affären  - och denna Ulrika hade en kastrerad labrador vid sin sida och Harry tittade knappt upp.

Och  tre män passerade och alla tre stannade till och klappade och småpratade med Harry och jag blev så varm inombords .., så lycklig! Det är sån otrolig bra miljöträning det här, även om det är i senaste laget. Jag tvivlar på att Harry lever ännu ett år. Han är mest trött. 

Nu är vi såklart hemma och jag har pratat med min systerdotterdotter i Västerstad. Min syster är fortfarande såååå trött och slut på och när jag frågade om det var lite bättre, svarade hon lågmält: "marginellt". På måndag  k a n s k e   dom får denna envisa storasyster till vårdcentralen. Skönt att det inte var covid, men det kan ju vara andra orsaker bakom denna förfärliga trötthet.

Bilden togs i fjol i september då vi firade Rigmors födelsedag. 

Då var hon pigg och kry.