När man är ett orakel ....

Bilden: från tidigare ikväll, då jag cyklade ner och tog en simtur. 

Ja, det händer inte ofta, men nu har jag tilldelats det epitetet och detta ett par dagar på raken. Jo, man kan få den titeln om ens systrar ringer och ställer frågor om malåbor - oftast såna som inte längre är i livet - och tänk, då kan jag svara och säga att "ja, ja, men det är ju hon .., ja, ni vet ..!" 

Båda mina systrar flyttade - som så många andra - hemifrån tidigt. 

Den äldsta till Karlskoga .., vidare till Karlstad .., till Umeå,  Arvidsjaur, Luleå, Lund och sist av allt till Västerstad. Ett tag bodde hon även i Älvsbyn. Nummer två hann med att vara au pair i New York, kom  hem och flyttade till Stockholm och så småningom blev det Australien. Själv flyttade vi hem efter ett antal år söderöver - och det blev femton år totalt i Malå (som vuxen, alltså) och det är väl därför mitt minnesarkiv (i alla fall vad beträffar malåbor) är lite fräschare än systrarnas. 

"När vi kommer till er nästa gång, innan du åker Birgitta, då kan vi mentalt "promenera" gata upp och ned hemma och se vilka människor vi kommer ihåg.", föreslog jag idag.

Å, jag längtar redan. Det blir nog roligt.

Hade tidigare idag besök av Eva från Tyresö och den halvlånge maken. Det blev ett par timmar tillsammans och surr om allt möjligt. Alltid lika trevligt.

När vi senast var där, upptäckte jag den här teckningen - förfärdigad av ett av deras barnbarn; jag tror att hon är elva år - och teckningen satt på väggen i badrummet. Den var ju helt underbar! 

Så på  p r i c k e n  som hon har fångat hur det kan se ut på stranden i Haverdal eller på andra stränder! 

Vilken iakttagelseförmåga!

Faktiskt tror jag att jag ska låta rama in den; då den gör mig sååå glad.

Dagens fönster ...

... ett av många som hamnade i Turtlans håv i sommar. 

Tack Annica! säger jag.

Det var då det ....

Tänk, på den tiden när man klistrade in fotografier med hjälp av RX-lim och man fick dem precis på pricken där man ville ha dem .., och så skrev man - inte på ett tangentbord - utan med vanlig penna och berättade om när sonen för första gången i sitt liv fick besöka Folktandvården. 

Tant Hervor Johansson tog emot och storasyster AP agerade mentalt stöd till sin lillebror.  

När allt detta var avklarat, gick man till posten, köpte ett frimärke - om man nu inte hade ett häfte hemma - och postade vykortet till lillkillens kusinbarn Nathalie, två år äldre var hon.

Jag undrar hur många tusen egenhändigt gjorda vykortsbrev jag förfärdigat under årens lopp.

Det man minns ....

Av någon fullkomligt outgrundlig anledning har jag idag gått och gnolat på den här melodin. Kanske berodde det på att jag i det förra inlägget använde mig av ordet "befäl". Jag minns att pappa brukade sjunga den sången, eller egentligen enbart refrängen.

Den här sjöng han flitigt, ofta när han gick i säng och stod i hallen uppe i pyjamas.

Eller när han körde bil. 

Då blev det tankeflykt, ja, jag tänkte på pappa Ivar. 

Kanske kom han bara ihåg det bästa .., men att det här var det roligaste han sysslat med, det sa han flera gånger. Det handlade om kamratskapen och spänningen.

Ny kapten ombord ...

Här är kapten Göransson den äldre.  Det är han, som tillsammas med sin fru och två andra par, ska tillbringa nästa vecka i Bohuslän och nu seglar han och pv upp båten, så hinner den nye kaptenen bekanta sig med all utrustning och ja, hur den fungerar. 

Seglat har han gjort sedan tonåren och han har varit ute med pv, men aldrig själv haft enbart befälet, alltså på den här båten. 

Det går säkert alldeles galant.

Alldeles nyss ringde pv och frågade om jag hade koll på om solfångarna var öppna? Det var  dom.  Jag tror att vi kanske en enda gång sedan början av maj, har behövt elda i pannan för att få varmvatten. (Men vi har  alltså inte solceller). 

Som synes på bilden är pv:s bror engagerad politiskt och är invald för Miljöpartiet i Ljungby. (Han blev inkryssad vid förra valet). 

Snygg färg på jackan har han i alla fall. 

I skrivande stund var dom i höjd med kärnkraftverket Ringhals, beläget sex mil söder om Göteborg. 

"Ja, som du förstår är det nu kärnkraft som vi diskuterar ..", sa pv. 

Jag tänkte att det var lika så gott att jag blev hemmavid.

Att det går utmärkt - även i regn - att segla i kalsonger, det kan man också konstatera när man ser bilden av den glade herr Göransson. 

Ja, det var väl ungefär allt för nu, som dom säger på tv-nyheterna. 

Nu blir det en simtur i havet för min del!

Dagens fönster ....

För  åtta år sedan, den nittonde augusti, då var detta dagens fönster. 

Det var vännen Bente i Norge som - under ett besök hos en väninna - tog fram håven.  

Tack än en gång! säger jag.

 Här och nu ...

Augusti är bästa månaden. Och maj. Och kanske april ., men just nu tycker jag bäst om augusti. 

Nu är parkeringen inte längre sprängfylld med bilar och det är nästan öde på stranden. 

Lugnt och fridfullt. 

Cyklar ner för att ta en simtur och upptäcker Eckes Britt, tillsammans med grannarna Annelie och Magnus. Britt får på inga villkors vis bada ensam för Ecke, så då brukar hon slå följe med närmaste grannarna. 

Annelie bor två hus från oss; arbetar som scenograf, har bott i Ystad och lät riva det gamla sommarhuset och byggde nytt .., ett hus som liksom står på pålar.  Magnus bodde i huset intill med sin fru, men det huset såldes, så köpte dom ett större hus med fantastisk utsikt över havet - ett hus som nästan helt och hållet ska rivas och byggas om - så nu bor dom i husvagn så länge. Det huset ligger bara några hundra meter längre bort; uppe på kullen liksom. 

Det är vi som badar och så kommer två äldre damer från Steninge, respektive Glassvik. 

Vattnet är kristallklart .. känns svalare än igår, men det är jag den enda som tycker. 

Vi blir i länge. 

Pratar om vänlighet och vad det betyder och om värmen som gjort flera av oss närapå sömnlösa. 

Jag berättar om hur jag natten mot idag helt enkelt använde en våt badhandduk som lakan och även lät Harry ligga på ett likadant och hur ljuvligt skönt det var!

För övrigt ...?

Jo, idag seglar pv och hans bror iväg norrut och brodern kommer med buss från Ljungby och det blir intressant att se hur långt dom kommer ikväll. 

Någon nattsegling tycks det inte bli.

Nu ska jag göra grönsakslunch och känna mig lite nyttig, eftersom vi för någon timme sedan satt hos friherrinnan och bjöds på sagolikt gott fikabröd, bland annat "Farmorskakor" -  såklart hembakade -!  Senare i veckan ska Pv måla friherrinnans köksluckor när hon och A-M bilar till Ställdalen, så nu fick han lite instruktioner. Det blir nog fint. 

Over and out!

Dagens fönster ...

Så här skriver hon - annannan -: 

"Semesterstängt till den 16 augusti. Under tiden får man läsa matsedeln!"

// Och det handlar tydligen om fisk, tror jag mig veta. 

Tack till den flitiga fönsterfångerskan och det är alltså just idag som butiken slår upp portarna igen. Eller kanske i morgon?

 Vecka 33 …. 

Och hettan bara fortsätter. Vi har tillbringat ett par timmar i Skallkrokens hamn - tömt båten på sånt som inte ska vara kvar när andra seglar - och pv har behandlat trädäcket och jag har, i omgångar, simmat i ett absolut kristallklart hav. 

En enda brännmanet såg vi och den plockade pv upp och förpassade till stenröset. 

Tidigare idag blev det en cykeltur till Ugglarps Grönt där vi köpte allehanda ljuvligheter; det var broccoli, rödbetor, rödlök i knippe, majskolvar, nyligen slungad honung, samt ett knippe olikfärgade morötter. 

På hemvägen passerade vi en skylt där vi kunde läsa att i skogen intill finns en kolerakyrkogård. 

Vilka livsöden det ändå finns! 

Hade det nu inte varit så varmt - luften stod stilla där uppe på toppen av vägen - hade jag gått in i skogen och försökt finna var dom fyra ligger begravda. 

Om det nu alls är möjligt att finna gravarna?

Längs kustvägen såg vi hur torrt det är på numera stubbade åkrar .., en traktor körde lite längre bort .., kor låg intill varandra i skuggan under några träd .., och längre bort: hästar i en hage.

Längtansmorötter ...

Precis som i vintras, hoppas jag på ett besök på Waldemarsudde i Stockholm. 

Den här gången handlar det om tonsättaren, dirigenten, violinisten och målaren Hugo Alfvén. 

Utställningen pågår fram till och med mitten av oktober.

Någon fler som är intresserad ...?

Det här med illustrationer tycker jag är så fascinerande! Det har hänt mer än en gång att jag fallit pladask för illustrationer i någon dagstidning (ofta gjorda av kvinnor, alltså inte tidningarna ..) och nu upptäckte jag en annons för något som jag funderar på att besöka. 

Enbart affischen gör mig glad!

Att det dessutom visas i Malmö, är ju enbart bonus.

Måndagfönstret ...... 

... fångades av madamen i Porto. 

"Gaudifönster i Barcelona", skriver hon.  

Och vilken vacker grön färg runt fönstret! skriver jag.

Ängen ...

Ett   h a v   av vildmorot. 

Klockan var kring halv sju igårmorse när jag tog Harry på morgonrundan och jag blev stående en stund och bara  t o g  in allt detta vackra.

Söndagsfönstret ...

"Från kanten av fjället till Siljansbygden  och Tällberg. Här, där vi ska bo i natt, finns det fönster både inne i huset mellan olika små rum och där fönster brukar vara. 

Ska smyga rut och titta lite mer och bara njuta av miljön. 

Hälsningar Turtlan i Dalarna".

Detta skrevs den sista juli.

Tack Turtlan! 

Det bär mig emot ....

... att berätta att veckans resultat på DN:s Nutidstest var bedrövligt. 

Ja, för mig, alltså. 

Sex rätt av tio. 

Pv hade förstås ett enda fel. 

(Så går det när man är uppfylld av nyfödingar och inte ens läser tidningen på nätet.) 

Hade fel på Turkiet, litteraturfrågan, naturfrågan om ett djur som skulle flyttas, samt nionde frågan som handlade om Livslängd och vem som lämnat ...

Här ska lusläsas DN nästa vecka, det kan jag lova er!

(Men fredagskorsordet fixade jag nästan helt på egen hand. Fattades tre små rutor, men så var det ovanligt lätt också).

Dagens fönster ...

Så här skriver fönsterfångerskan och raderna är daterade den 12:e juli i år: 

"Godmorgon! Eftersom jag ska ha sen semester (augusti) försöker jag göra små utflykter och utnyttja sommaren, trots att jag jobbar. 

Det har blivit väninneträff i Slottsträdgården och nåt kvällsdopp. 

Häromdagen en tur till Botaniska trädgården i Lund, helt i mitt eget sällskap .  

Tänkte på dig när jag såg den här vackra byggnaden. Njut vidare av sommaren!"

// Tack du rara Pernilla! säger jag 

Bönhörd ...

Två dagar i Skåne och jag får exakt samma känsla som när vi i maj 1993 kom körande längs E65:an och närmade oss Ystad ., det var som om jag hamnat utomlands! 

Inom loppet av några sekunder bara , hade detta vårt sydligaste landskap skuttat rakt in i mitt hjärta! 

Det var knappt jag trodde mina ögon! Och jag minns när AP och jag själv - det var året innan - besökte Lyme Regis i sydvästra England och jag då tänkte att .., OM jag någonsin får leva om mitt liv, då vill jag bo i ett landskap som är så böljande, så  varmt och så vackert! 

Jag minns en gammal kyrka och gärdesgårdar av sten och tanken att man en gång skulle få bo just så, den fanns där som en hägring. Nästan omöjlig att nå. Då bodde vi ännu i Malå. 

Allt det tänkte jag på tidigt i morse när jag gick ut med Harry, ja, vi var då hos sonen med familj. Inte en människa syntes till och det var nånting så ofattbart vackert ute! 

Hundrastar-ängen är  e n o r m  och där vimlar av vildmorot i olika stadier av sin livscykel. Sååå vackra! Doftar ljuvligt! 

Och där var röllekor och allehanda sorters gräs vilka nådde mig till höften och jag tänkte på fästingar och annat elände - eller egentligen bara på fästingarna - allt medan svalorna flög över ängen i jakt på frukost.

Och jag såg män och kvinnor cykla iväg motLimhamn till - kanske på väg till sina jobb - och där var flera joggare och där var också en man som körde på rullskidor i väldig hastighet. 

För övrigt: intet.

Igår körde vi till Ystad, då vi var bjudna på lunch hos exet och hans fru Karin. Det var sonen med familj, hans svärföräldrar och så pv och jag själv. Oj, så trevligt det var! 

Såå mycket skratt och prat och sååå mycket god mat .., och där var en liten niodagarskrabat som hamnade i den ena famnen efter den andra och en treåring som inte ville få en sticka i foten och som gärna satte sig i knät på den som fanns tillgänglig. 

Efteråt, när vi körde hem, stannade vi till i Mossbystrand och tog ett klockan-sju-på-kvällen-dopp. 

Hur många hundra gånger badade jag inte där ...? Hur många gånger skjutsade jag inte dit Emil och Emma när dom var på besök .., och hur många gånger lyssnade jag inte till "Under ytan" av Uno Svenningsson, just längs den vägen?

(Ja, nu blir det så här konstigt igen när jag lägger in bilderna ..., å, Gud, giv mig en ny laptop, eller ställ detta till rätta!)

Vi var fyra som tog oss ett dopp. 

Eller var vi kanske fem? 

När vi kom "hem", hade vi sand precis överallt .., i badbyxor, i min baddräkt och på fötterna!

Och jag tänkte att tänk, om vi på ålderns senvinter finge bo i Ystad!

 

Idag hemåt. Men först en stund med en liten krabat i ens knä .., allt medan hans storebror bjöd mig på tomatsoppa och annan hittepå-mat .., och jag kunde konstatera att den yngste nu följer en med blicken och oj, så go han är och så söt han har blivit! 

Och varför blir jag så varm i hjärtat när jag ser hans mörka hår? Ja, säg det. 

Vi åkte hemåt via Ikea i Svågertorp .., jag köpte en flaska lingondricka utanför kassalinjen och hela vägen hem lyssnade vi till Dagens Sommarpratare, som sannerligen fick tiden att gå fort. Det minsta man kan säga om honom, är att han var politiskt korrekt, men underhållande var han. Och inte tycktes han ha haft en förfärlig barndom heller.  Ungefär så. 

Dagens fönster ...

"Något udda fönster - du kanske kan ta det som bonus! Det var VM för damer i landhockey utanför Barcelona. På mitt hotell bodde de tjeckiska, belgiska och australiska lagen. 

Det var två par skor och benskydd och klubbor utanför varje dörr, och så det här. 

Och jo, det luktade gammal gympasal!"

//Tack annannan! Ja, men det är väl ett härligt fönster och med en historia till! Ds.

Återbördad till landet Halland ...

Det är mycket som man kan fundera på. Inte bara detta som jag skrev om igår; hur fort det går att känna sig "hemma" när man bor någon annanstans, om så bara för ett par dagar. 

Igår räckte det med en dag, knappt det. 

Men också detta att en pytteresa sex mil bort (visserligen med segelbåten och det tar ju längre tid), övernattning i båten och så hem igen nästa förmiddag, ja, det känns nästan som om vi varit på en mindre semester! 

Och det inser jag ju, att det här passar mig perfekt.Och det blir lite småprat med båtgrannarna och andra som passerar, så där lagom. Igår fick vi dessutom spontant besök av "evavandrarrunt" (finns på instagram under det namnet) och det blev så trevligt. 

Det blev prat om allt möjligt; bland annat om förlupna meningar vilka etsat sig fast i minnet och mycket annat. 

Eva är Lejon och har ungefär likadan form på sin hand som jag själv. Den kändes på något vis bekant. 

Tack för titten Eva!

Hoppas att cykelturen hem till Falkenberg gick bra!

Dom danska båtgrannarna - som varit ute på vift TRE ÅR - hade sålt sin bostad och köpt ett litet sommarhus och så gav dom sig iväg från Själlland i Danmark. Och dom pratade sååå gott om Dalslands kanal .., nästan som att det vore än mer exotiskt än alla hamnar och seglatser kring Medelhavet! 

Här ger dom sig. Målet för dagen var Torekov. (Dom var tio år yngre än oss, ungefär.)

Innan vi kastade loss, tog vi en promenad till den lokala butiken, den som heter "Handlarn". 

Som så många andra små livsmedelsbutiker drivs den tydligen av en till vårt land invandrad man och nog är det tur att det finns människor som vågar att satsa, även på mindre ställen. 

Sortimentet var inte stort, men ändå - livets nödtorft fanns ju ändå -. (Om än inte min naturella yoghurt utan tillsatser .., men det gick bra med filmjölk också).

Vi konstaterade också att alla brevlådor i Glommen såg exakt likadana ut; i någon slags ljusgrå plåt.

Oerhört prydliga tomter såg vi också. Och stooora var dom.

Nu är vi i alla fall hemma och pv gav sig BUMS ut för plocka ännu mera björnbär. I morgon blir det utflykt till Skåne. Pv ska spela golf med sonens svärföräldrar (är väl andra gången i år han svingar klubborna i år.., det brukar inte bli så mycket mer än så) och på fredag är vi bjudna på korvlunch hos Tommy och Karin i Bjäresjö.  Hem på lördag igen. 

Så här såg postlådorna ut. 

Undrar hur det beslutet togs .., detta att alla skulle ha likadana?

Rabatterade priser kanske, ja, om många gick samman ..?

Eller av rent estetiska skäl ..?

Dessa postlådor såg vi på Glimmstensvägen. 

Här kan man få lite information om Glommen. 

Och nu ska jag börja med middagen!

Onsdagsfönstret ....

... fångades i Österbotten i Finland och då anar ni kanske att det var ellem (i Skellefteå) som varit på hugget med håven. 

Tack ellem!

Kväll i Glommens hamn …

Det är underligt hur snabbt nånting blir till ens hem. Plötsligt, efter bara några timmar, blir just den här bryggan ”vår”. Vi ligger längst ut. 

Fiskebåtar har gått ut till havs .., människor sitter i grupper och tittar på solen som är på väg ned .., från där jag sitter i båten räknar jag till sju personer som står och väntar vid ”Glommens pizzeria” och jag har passerat fler tyska båtar och sett ungdomar stå med kastspö och hoppas på napp. 

Svalor flyger av och an - inte tornseglare - åå, vad jag älskar svalor!! 

Så här bekvämt låg en tysk hund på däck.