När man blir snål ...

Rensar i mina månatliga räkningar och upptäcker att jag betalar 109:- för ett antivirusprogram. 

Hoppsan, det tänker jag genast avsluta. 

Mejlar till företaget och meddelar att jag inte längre är intresserad av deras produkt och att jag härmed avslutar min prenumeration .., vänliga hälsningar och så vidare. 

Får svar idag.

 

Nu har jag meddelat Gia Romans att jag inte är det minsta intresserad av en 1-2-1 session och framhärdar i att jag vill avsluta mitt abonnemang. 

Och tänka sig, att avsändaren eskalerat mitt fall till deras seniora tekniska team vilka FÖRVÄNTAR sig att jag ska planera den omtalade sessionen. Jo, jo. 

Vi får väl se vad resultatet blir.

 Spännande värre ....

Ja, det kan jag säga att detta att få upp båten i Glommen, det blev ett äventyr som heter duga. 

Mannen med kranlyften var väl måttligt road av att lyfta en så tung båt, men han fixade det - även om det tog tid -.  

När sedan båten - som då stod på en sån där hjulförsedd anordning -  med personbil (!!!) skulle dras till "hangaren", då sa L som driver det hela: "Thomas, är du medlem i Svenska Kyrkan?" 

Nej, det är han ju inte .., och det var ju synd, för denne L hoppades på böner inför den inte alltför långa resan från kajen till vinterbostaden. Ja, det lät ju förtroendeingivande ,-).

Då gick jag därifrån .., jag vågade helt enkelt inte titta på, men se, det gick bra. (Mindre bra var att bogpropellern fungerade perfekt när pv lämnade Skallkroken, men ville inte alls vara med när det var dags för hamnen i Glommen). Det är banne mig alltid nånting med båtar! På bilden här ovanför var det masten som skulle tas ned. Någon mastkran - som i Skallkroken - fanns i alla fall inte just den här dagen, men det löste sig ju ändå. 

Det tog ett par timmar - minst - innan allt var  på plats, så jag tog flera promenader med Harry. 

Bland annat tittade jag på Glumstenen och jag såg män och kvinnor som satt i solskenet och tycktes njuta av den här härliga septemberdagen .., och ett par i min ålder gick till bilen och sa leende att "nej, nu åker vi till Falkenberg och köper oss var sin solstol!"

Och jag såg mängder med sädesärlor vilka vippade omkring nere på stranden ..,. och där var en man i en kajak .., och på en stor gräsmatta hade  mängder med starar samlats!

Vid en av fiskebåtarna stod en man i min ålder och pysslade med nånting elektriskt som inte fungerade ..,  och jag hörde honom prata med en kompis och tänk, jag hade såååå svårt att förstå vad mannen sa. 

Till sist frågade jag honom .., "men VILKEN dialekt är detta ..., är du möjligen från östra Skåne?" 

Nej, inte alls, det här var "Mårupska", den lokala - nästan utdöende - dialekten och det var helt fantastiskt att höra honom tala! 

Här kan man få ett hum om hur det låter.

Trevliga människor allesammans som vi mötte idag!

"Men du, du  är förstås från Lappland?" sa kranföraren som prickade perfekt. Å andra sidan kanske han - som så många andra  - tror att allt norr om Sundsvall är Lappland.

Kylslaget ....

Nu känns det verkligen som höst. 

HÖST med versaler. 

Fyra plusgrader på morgonen och på väg till vårdcentralen i Slöinge ser jag dimmor över lilla sjön vid Vastad och jag ser hästar som står och kalasar från stora säckar med hö och jag ser en häger som lyfter från strandkanten.

På vårdcentralen är det återigen munskydd som gäller. Mina läsglasögon immar igen när jag försöker kolla nyheterna på mobilen. 

En långbent sitter på en stol i väntrummet, en bit ifrån mig. Han tycks orolig .., pratar med en förbipasserande sköterska och hon säger lugnande att det nog ska gå bra. 

I receptionen sitter hon som alltid är där och som vet ens namn innan man ens tagit fram sin legitimation, vilket väl är ett bevis på mer frekventa besök än tidigare. 

I provtagningsrummet står Ellinor och väntar på mig (möjligen Elenor). Hon läser på datorskärmen om vad som ska göras .., plockar fram fyra små rör .., och  pratar lite för sig själv under tiden, mest om vilken färg det ska vara  på rören. Det märks att Ellinor är van provtagerska .., hon pickar en stund i armvecket och hittar det hon letar och vips, så har rören fyllt med mörkrött blod. Nej, blåblodig är man inte.

På väg till Slöinge svänger man av från kustvägen och då är man på en höjd och ser ner över  de som väl är en grund sjö och där det - framför allt om våren - vimlar av sjöfåglar av alla de slag och någon tid senare är det småttingar som simmar på rad efter sin mor eller far - jag vet inte vilket - och där är sååå vackert!

Nu på morgonen .., svepte dimman över vattnet och det var obegripligt vackert! 

Stannade till vid vägrenen (som är minimal) och höll hela tiden utkik i sidospegeln att ingen bil kom bakom mig .., men oj, så jag hade velat stanna en längre stund! Kanske - om högtrycket står sig - kan jag köra dit i morgonbitti, parkera en bit ifrån, ta med kikaren och bara insupa allt detta underbara.

Om någon timme eller två ska jag köra till Glommen och möta upp pv som vid halv åtta i morse seglade iväg på egen hand. Ska svänga förbi Willys i Falkenberg och ta med nånting att äta till lunch, för vi blir säkert där i flera timmar, då båten ska mastas av och lyftas in i den "hangar" där den ska få bo hela vintern. 

Harry ska såklart få göra mig sällskap. 

Så .., "hej svejs!" säger jag, precis som min pappa ofta sade.

Dagens fönster ...

Ellem är ute på vift - eller  v a r   i alla fall på vift - och i Kristinehamn i  Värmland, där tog hon fram "storhåven" och vad hamnade där .., om inte en hel svärm med fönster!

Så här skriver hon: "Även om mycket har rivits i stan, finns det en hel del gammal bebyggelse. Många nybyggda hus är i lite gammal stil och passar bra in."

Tack ellem! Så snällt av av dig!

Sigges nya liv ...

Igår brydde han sig inte det minsta i den lilla musen som i godan ro spatserade över köksgolvet. 

Idag .., har han tagit livet av minst tre möss och ytterst schangdobelt lämnat dem på väl utvalda platser, så där så vi inte skulle missa dessa presenter. 

En låg i hallen (inte helt död, men nästan) och två låg avlidna under det stora matbordet i mellanrummet. En av de två var så gott som helt uppäten .., ja, Sigge orkade väl inte hela, utan lämnade något som liknade en njure eller möjligen en lever. 

Tack Sigge! 

Du sköter dig exemplariskt, men matte är ytterst tacksam om du lämnar dessa gåvor kvar där ute.

Det bästa ....

Bilden: ja, jag vet att juice ikanske inte är så hälsosamt, men det serveras i ett pyttelitet glas och späds ut med färskpressad citron. Det är lättare att få i sig pillren då. Och så är det gott!

Nästan varje morgon när jag tar frukostbrickan och sätter mig i soffan - med Harry på min vänstra sida och Sigge i fåtöljen - ja, då upplever jag en sån enorm tacksamhet över att ha fått uppleva detta att  bli pensionär. (Ja, det är ju inte allom givet, min pappa blev till exempel bara sextiosex år).

Ååå, denna ljuvliga frihet!

Eftersom vi enbart har dagstidningen digitalt, blir det morgon-tv och efter sjukhusbesöken vande jag mig vid Nyhetsmorgon i fyran, så idag har man t.ex fått lära sig vad som händer vid ett revbensbrott. Doktor Mikael tycks alltid så stressad, men det var intressant ändå. 

Annat?

Igårkväll när jag tittade på Rapport, tyckte jag mig  - i ögonvrån - skymta något som lullade iväg över köksgolvet. Något litet som kanske hade svans. Jodå, en stund senare kom den lilla krabaten tillbaka och kröp in under spisen. Det var en mus, alltså .., ett typiskt tecken på att hösten är på ingång, eller redan är här.

När detta hände låg husets katt och vilade i fåtöljen .., inte med en min brydde han sig i musbesöket!

En råtta i köket - då svimmar jag - men en mus är inte så farligt, dom är ändå ganska söta. När pv kom hem efter körövningen blev det till att ladda fällan och ställa den bakom spisen, ty det är uppenbarligen där som mus-E4:an går. 

Döm om min förvåning när jag nu på morgonen upptäcker en liten mus liggandes avliden - men inte i köket - utan i "mellanrummet"! 

Är det månne Sigge som tagit den av daga? 

Eller fick den bara en smäll av fällan .., försökte rymma och insomnade mot golvlisten?

Sånt kan man fundera  på. 

Dagens fönster ...

... fångades av Guy och det var hemma i Arvidsjaur. 

Tack Guy! (Upptäckte förresten först nu att det var fler än tre fönsterbidrag i ditt mejl!

Han skriver också att hösten har anlänt och att det nu gäller att klä sig för kyla och vindar.

Sprida skurar från en måndag i september ...

Då blir det en cykeltur till affären. Det är en kylig morgon och fingervantarna kommer till användning. 

Inte  e n  enda cyklist möter jag och det är helt otroligt, i jämförelse med i somras när det var med risk för livet man trängdes med lycracyklister - ofta i bredd -,  strosande turister på väg till eller ifrån Göstas Café .., eller alla som gick med barnvagnar eller hade cykelkärror på släp och mängder med packning! 

Nu är det som en helt annan tillvaro. 

En gång för flera år sedan - på väg hem från jobbet - mötte jag en älg som kom hoppande över en stenmur och ibland tänker jag hur nära det var .., då körde jag moped men hann bromsa in i tid. 

Utanför affären blev det en stunds småprat med M som blev änka för fem år sedan. Hennes makes död, den bidrog i allra högsta grad till att jag bestämde mig för att tacka för mig i affären, ja, ett halvår innan själva pensionsdagen. Mannen (som var pappa till fyra av mina arbetskamrater - alla hade under olika perioder arbetat i affären) avled helt plötsligt bara och det blev som en chock för alla .., han hade ju varit så pigg! Kund i affären .., så rar och trevlig.

Då tänkte jag, som så många gånger förut (men då mer påtagligt!), ja, vad vet man egentligen om hur långt eller kort ens liv blir? Ingenting. Och så meddelade jag Magnus och Bodil att .., nej, jag struntar i om jag förlorar pengar på det, jag går lite i förtid. 

M vittnar om hur jobbiga somrarna är. 

Alla dessa ständiga grillfester .., grannar som sitter ute tillsammans och små eller större sällskap på stränderna .., ja, men all denna gemenskap och "jo, jag har många vänner och jag har ju barn och barnbarn, men det är ju ändå inte samma sak ..", säger hon. 

Sen cyklar jag hemåt. Det är motvind. 

Därefter har jag suttit här i soffan och följt sändningen från London och Drottning Elizabeths begravning.

Såå mäktigt det har varit! 

Och igårkväll visades det allra första  avsnittet av "Tunna blå linjen", tv-serien som skildrar malmöpolisens arbete. 

Jag fullkomligt älskade den första omgången som visades, men igårkväll tyckte jag att det var rörigt och spretigt, men det kanske tar sig. 

Och att den här sure polisen som är så kär i sin kollega ., ja, att han skulle sura även nu ., nej, det tycker jag är för mycket. 

Vår granne två hus bort -  Annelie Wemstad -  hon skötte scenografin i serien och när jag nu känner till den saken,  ja, då tittar jag på så mycket annat runt omkring. Intressant. 

Nu ska jag i alla fall ta Harry med mig på promenad. Solen flödar. Himlen är ljust blå. Och i Skåne har treåringen varit på  sin nya förskola nästan hela dagen och utan någon mamma eller pappa som funnits i bakgrunden.

Inskolningen har gått bra och trygga - lite äldre pedagoger - har tagit emot honom på allra bästa sätt, till farmors oerhörda glädje! 

Over and out! 

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ....

Från Carin i Malmö kommer följande rader. "Hej, tycker att det är häftigt med igloona (heter det så i plural bestämd form??)  vid station Triangeln i Malmö! Takfönster kanske? Häftigt och informativt när dioder lyser på väggen vid spåret när tåg är på väg in. 

 På Malmö Central är det landskap som passerar förbi fönster ovanför spåret i perrongen! Annorlunda och uppskattat av mig! hälsar Carin i ett soligt Malmö."

// Tack Carin! säger jag. 

Återbördad ....

Det blev ett på alla sätt och vis trivsamt kalas i Skåne. Syskonen med partners (och säkert också Emma) hade fixat och hjälpts åt och det var frågesport av olika slag och musikquiz och underbart god mat och A och M hade gjort sååå ombonat och fint i uterummet! 

En kökssoffa inhandlad på Marketplace för några hundralappar hade fått ny dyna på sitsen och oj, så fin den blev! 

Fyra hundar sprang omkring - men i omgångar - och det var en hel massa surr och framför allt: en treåring som var i full gång från morgonen till vid tiotiden på kvällen! Han gick i princip från famn till famn. Hans lillebror gjorde inte mycket väsen av sig och sov mest hela tiden.

Och tänk, att en treåring kan leka med en enda ballong i TIMMAR!!  

Jag har haft en viss anspänning inför det här kalaset - och fråga mig inte varför - (jo, men jag är ju en sån usel festmänniska), men det gick bra. Lite huvudvärk senare på kvällen .., på vippen till migrän anade jag, men det klarade sig. 

Pv hade köpt rött vin (Big Zin )- underbart gott till grillat - och jubilaren tycktes sååå lycklig och rörd. Jag tänkte att det här kan ha varit en av hans livs bästa dagar. 

Sååå mycket kärlek som virvlade runt honom. 

Vid tio, halv elva på kvällen gjorde vi sällskap med C och M (sonens svärföräldrar) som bor ute på Ön i Limhamn. Bilden visar utsikten från vardagsrummet. Med altandörren öppen hörs vågklucket. Ja, jag skulle lätt kunna bo i lägenhet om läget vore som detta.

Det blev en fin förmiddag. Vi satt vid matbordet och pratade om allt och inget och det handlade om Putin, hus-kontra-lägenhet .., barnbarn .., golf .., om att börja om på nytt och att förlora ett barn.

Så kan det också vara. 

Livet, alltså. 

Nu är vi på hemmaplan och såväl Harry som jag själv däckade totalt, allt medan pv eldar i kaminen och jag planerar inför morgondagens begravningsgudstjänst i London, samt - därefter - Halmstad Filmstudios första film för  säsongen. 

Det blir denna. 

Spännande!

Dagens fönster ....

Kristinehamns kyrka. 

En sak är säker: Kristinehamn har verkligen kommit i ropet här på bloggen! 

Nu är det Kerstin i Dalarna som hade håven redo och så här skriver hon: 

"Hej!

Fler fönster från Kristinehamn 

När jag och äldsta barnbarnet J varit på bio i somras, åkte vi förbi kyrkan. Har aldrig varit in i den men det kanske blir en annan gång. Tycker den är väldigt ståtlig och fin utifrån sett. 

Trevlig helg Elisabet och Thomas!"

//Ja, jag säger detsamma till dig kära Kerstin och tack att du tog dig tid att skicka bilden!

Ps.Titta här så vacker den är på insidan! Ds.

Lördagsfönstret ...

.... fångades i Arvidsjaur och det var Guy som kom ihåg att någon blir himla glad över fönsterbidrag. 

Tack och bock! säger jag. 

Förmiddag i mitten av september ...

I Nyhetsmorgonstudion sitter en kvinna från  Knivsta och skrapar Trisslott. Vinsten är tänkt att gå till ett växthus och där ska hon ha ett bord, två stolar och lite tomater och kryddväxter, säger hon leende. 

Tidigare var Annie Lööf gäst i studion. Hon berättar om sitt beslut att avgå som partiledare och hon berättar om hot och hat .., och man undrar hur människor orkar/kan/vill ta på sig politiska uppdrag, inte minst på lokalnivå.

Jag tänker att Annie Lööf ser ut att vara så otroligt  l ä t t a d. 

(Igår tittade jag in på Flashback och googlade A.L:s namn och höll på att svimma när jag läste vad män skrivit om henne! Det var så grovt, så vedervärdigt och så sexualiserat, ja, fy sjutton! Nu på morgonen hörde jag - så där i förbifarten - någon forskare som menade att alla hårda ord och allt som skrivs på sociala medier - från alla möjliga håll och kanter - såklart påverkar och uppmuntrar till detta elände. Och jag är övertygad om att Trump och hans anhang har del i det hela .., att det blir accepterat, helt enkelt. Och kanske att - framför allt män - dras med. Det är min stora skräck att denne man - Trump - blir omvald och jag blir inte ett dugg förvånad om så sker.)

Mera Nyhetsmorgon. Nu dyker Björn Ranelid upp och då handlar det bland annat om handstil och hans nya bok som har titeln "Min skolfröken skall vara ett frimärke". Den boken ska jag beställa. Jag tycker om Björn Ranelid.

För övrigt finns inte så mycket att förtälja. Morgonen är tämligen ny. Gråmulet ute. Ska hämta pv när han slutar för dagen. Han trivs verkligen bra på den här skolan. Igårkväll pratade vi om detta att det kan skilja så mycket på stämningen i olika skolor (jag - som inte är lärare - förvånas ofta över just detta) och att det i vissa skolor inte är någon ordning och reda, att det är såå mycket stökigare på lektionerna osv.

Och nej, det har inte så mycket med eleverna att göra, menar pv, det är skolans ledning och attityd det handlar om. Bra ledarskap smittar av sig. 

Ännu mera för övrigt. Idag hade han en lunch inplanerad med en kompis från tiden i Umeå, men igårkväll kom meddelandet att hon drabbats av covid och låg totaldäckad, så den lunchen gick upp i rök. 

Nu ska jag göra DN:s nutidstest, men på nätet.

Uppdatering: 8 rätt av 10. Hade fel på den nationalekonomiska termen, samt den läskiga yrkesgruppen

Ännu mera uppdatering: pv hade full pott. Jäklar!.

Dagens fönster ...

Här kommer ännu fler fönster från Värmland och Kristinehamn! 

Tack än en gång , ellem! 

Och bra att du tog med skylten också!

Dagens fönster ...

... fångades i Ystad på Åbergs Trädgård och det var jag själv som höll i håven.

Torsdag och möte med polisen ...

Inte mycket till kraft idag, men det kanske beror på blåsten. På  lunchrundan med Harry gick vi Johanssonrundan, men så snart vi kommit bara en bit förbi bäcken, mötte vi en polisbil som kom körande i promenadtakt.

Jag drog åt mig kopplet och Harry och till min förvåning stannade bilen och rutan mot min sida åkte ner.  

"Men vad i all världens dagar gör polisen här  ..?" undrade  jag. 

I bilen satt en kvinna och en man och den  kvinnliga polisen frågade om det var min hund, var vi bodde (tvärs över vägen bara, uppe på backen, sa jag och pekade åt det hållet) och vart jag var på väg?

Jag sa som det var och undrade vad som hänt? Hade någon blivit hundbiten? (Läste nämligen på FB i förrgår om en hund som anfallit och bitit en äldre dam , det var i Särdal någonstans). Eller hade någon hund  rivet ett får? Jo, så var det. 

Och den kvinnliga  polisen bad att jag skulle vänta lite och så åkte rutan upp igen och hon pratade i sin telefon. Det kändes på gränsen till obehagligt .., nästan som om jag vore skyldig fast jag ju visste att så var det inte; Harry får aldrig vara lös när fåren eller hästarna går i reservatet och det är för övrigt koppeltvång där. 

Så åkte rutan ner igen och kvinnan log vänligt och sa att "nej, nej, ni passar inte alls in på signalementet" och så var det tack och hej och vi gick vidare.  

Men jag tänkte hela tiden på att ..., ja, men den husse eller matte vars hund orsakat detta elände, kunde kanske ringa in till polisen och skylla  på någon annan  - t.ex lämna signalementet på en svanslös, svart hund med sin matte som ofta går i en grå sticketröja -? 

Jo, man har väl sett deckare och vet hur det kan gå till! Hade jag något alibi? Nja, att jag suttit och tittat på två avsnitt av "Sjuksystrarna på Fredenslund" skulle knappast vara tillräckligt, ty  Harry hade ju kunnat vara ute för sig själv.

Och att jag besökt affären och kört till Harplinge och haft Harry med i bilen ..., ja, det senare hade jag ju inget vattentätt bevis för. 

Sånt tänkte jag på medan vi passerade fabrikörens stora hus där den elektriska grinden hindrar ovälkommet besök ., och därefter det gamla tullhuset där lekstugan försvunnit från tomten och järngrinden står öppen .., vidare förbi alla stickiga buskar med stora slånbär ..,och så nerför åsen och ner till grusvägen och havet på ens högra sida. 

Vid det laget bultade mitt hjärta så hårt. dock inte av rädsla. Det dunkade mer än slog och när vi kom till parkeringen sloge jag mig ner på en av bänkarna - det var bara Harry och jag själv och vi blev kvar i "tio-minuter-en-kvart" - så där som pizzabagare alltid säger att man får vänta. 

Då hade kraften någorlunda återvänt, men väl hemma stöp jag på soffan tänkte att det är ju hopplöst med den här sviktande energin, men det är väl som det är och man får vara glad att man lever och  att vi i helgen får åka till Skåne på sjuttioårskalas (exet) och nästa vecka gå på en-kvinns-teater i Skipås och jag måste hitta receptet på sardellrullarna (ungefär som rulltårta, fast med smördeg) och så blir det provtagning i Slöinge och sist av allt ett rutinbesök (1-årsbesök) på hjärtmottagningen, avdelning 42 i Halmstad.

Så är det.

Fönster av ett annat slag ...

Ja, men vilket underbart insektshotell som ellem upptäckte under sin vistelse i Värmland! 

Tack! säger jag.

En bild från Texas ...

Så här skriver avsändaren: "Tänkte på dig när jag såg det här i butiken! Det som inte syns är att det är chili på baksidan av lådan/trallen också så det finns mycket att välja mellan."

Cecilia i Houston

//Tack Cecilia! Rart av dig att tänka på den yrkesskadade madamen! Och påhittig var den som ordnade skylten!

Onsdag ....

I min för övrigt tämligen enjängda tillvaro, tycks den här dagen - hittills - vara riktigt händelserik! 

Förs ett besök hos Lantmännen i Harplinge och för inköp av nya - starkare - läsglasögon, då dom jag  köpte på Gullholmen i Bohuslän visade sig vara på tok för svaga. (Det fanns inte något stort urval). Köpte även träskor till pv. Där är alltid lika trevlig och vänlig personal och inte minst:  h j ä l p s a m.

Efteråt stannar jag till och tar några bilder av det nybyggda bostadsområdet - beläget bara ett stenkast från Lantmännen -.  

Nu börjar det bli aningen lummigare runt husen och jag tycker att det är så fint. 

Annorlunda. 

Det avviker helt från tidigare bebyggelse i lilla Harplinge och jag tänker att det liiiite påminner om området Jakriborg i Hjärup i Skåne; det som känns som en kuliss nästan. 

Men fint är det i alla fall och när alla buskar, häckar och träd fått något år eller fler på sig, blir det säkert ännu vackrare.

Den vackra röda färgen går igen i mycket. Snyggt, tycker jag. 

Svänger så förbi affären och handlar lite .., och får av alltid så rara Caroline i kassan höra att hon natten mot idag drömde att vi - hon och jag själv - befann oss på vår pv:s segelbåt och det var verkligen bara vi och ingen av oss kunde styra båten, ja, hu .., det lät inte trevligt! 

Vid fruktdisken möter jag en kvinna vars son (i 60-årsåldern) brukade handla i affären, fram till dess att det blev omöjligt, då sonen efter en operation blev helt "ofärdig" i foten och numera sitter i rullstol. Om honom pratar vi en bra stund .., jag tyckte såå mycket om honom som kund och brukade försöka packa i varorna och bära ut dem till hans bil, ja, det hände att andra kunder fick vänta någon minut eller två.

Och i foajén står en man och pantar flaskor och han frågar hur det står till och pratet går av och an en liten stund, sen bär det av hemåt. 

Kommer hem och gissa, hur förvånad jag blir när en Volvo står på uppfarten! Men vad ...?

Jo, det visar sig vara sonens underbara svärföräldrar vilka tillbringat några dagar i Falkenberg där dom träffat goda vänner och spelat golf och Harry blir överlycklig när han ser dem .., ja, men Claes och Monica känner han ju ingen! 

Så blir det kaffe och mackor och Claes säger att Conferencepäronen var jättegoda och vi pratar om världsläget, Putin förstås, Ragusa choklad och minstingarna. 

Återstår nu att se vad resten av dagen har i sitt sköte.

Letar nånting ..., hittar något annat!

Tack Cecilia i Houston för ditt suveräna bidrag till bloggen .., ja, det var i början av december för fyra år sedan! Jag har nu suttit och läst dina rader om igen och tycker att det är lika intressant nu, som då. 

Och vilka fina bilder du tog! Illustrativa!

Jo, men jag är nog för alltid yrkesskadad. 

Här är länken.