En helg med Sherwood .., Billy Elliot och Alice.

Lördagen bjuder på strålande solsken och någon timme eller två i trädgårdsstolen, tittandes på små och större fåglar och förbipasserande människor. 

Jag hostar nåt hemskt.

Skidåkning på tv. 

Och det är SM-veckan i Skövde med av glädje gråtande medaljörer .., ja, där är en brottare som gjort sitt livs sista match och är så rörd och tårarna rinner nerför hans kinder ..., och där är en ung bowlare som tycks närapå salig av glädje. 

I vårt uterum pågår under förmiddagen  styrelsemöte för Vägföreningen. Sex deltagare. Pv säger efteråt att "aldrig mera att han tar på sig ett ordförandeuppdrag."

På kvällen blir det sista avsnittet av brittiska serien Sherwood (som vi streamat) och den serien fordrar att hjärnan är uppkopplad, ja, det är närapå hopplöst att hänga med! Melodifestivalen hoppade vi över och hoppas väl att rätt låt vann, däremot tittade vi på Billy Elliot - filmen som handlar om en gruvarbetarsonen i norra England som inte alls ville boxas, utan dansa balett - till sin fars förtvivlan och ilska. 

Vi såg den som teaterversion i London - Emma och jag  - och senare som teater i Malmö, tillsammans med Anders. Jag älskar den! 

Såväl Sherwood som Billy Elliot handlar delvis om kolgruvearbetarnas strejk på 80-talet, men också om frigörelse och att våga stå upp för det man tror på och vill vara. I Sherwood återser jag skådespelare från långt tillbaka, t.ex. Claire Rushbrook som 1996 spelade en av huvudrollerna i min favoritfilm alla kategorier: "Hemligheter och lögner". Då var hon 25 år, nu är hon 51, men tänk, jag kände igen henne på sättet hon gick, eller rörde sig. Och Stephen Mangan som var med i härliga tv-serien "The Split", ja, han uppenbarade sig nu i Billy Elliot (2000).

Mellan varven övar pv på sin stämma inför konserten i Holms kyrka, ja, någon gång i mars. Tio nya sånger att öva på. 

Och så har vi lilla Alice på besök. Alice är en ålderstigen Jack Russel som numera är tämligen dement, precis som Nelly var.

Ett enda vandrande runt, runt är det, men öppnar vi dörren och släpper ut henne, då är det full sprutt!

Alice kom igår vid fyratiden och idag kommer matte och hennes två pojkar och hämtar henne, efter en utflykt till släkten i Ljungby. 

I vanliga fall brukar Alice vara  hos Sonja när det behövs, men nu är ju Sonja inte så alert efter operationen och då är det enklare att ha henne här, hos oss.

Om Harry tycker att det är trevligt med sällskap? Nej, inte det minsta. Och till råga på allt låg hon i husses säng (!!!) natten mot idag!

Då såg det ut så här. 

Och apropå "Mellon", så glöm inte att titta in till Mossfolk som är tillbaka i bloggosfären! Sååå efterlängtad! 

Sååå välkommen!

Ps. Den där lilla fröserveringen till fåglarna, spred verkligen glädje igår! 

Blåmesarna visade sig vara de mest frekventa besökarna ., men ser man på, den här fina domherre-frun .., gjorde oss också den äran! 

Så lugn och trygg, tycktes hon! Ds.

Nu ska pv få elvakaffe!

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

... fångades i Värmland, närmare bestämt i Acksjöns kapell och det var Turtlan som kom ihåg det här med att någon blir glad för fönsterbidrag! 

Tack Annica!

Dagens fönster ...

... finns här i det gula huset och det var jag som tog bilden. 

Den lilla fröserveringen, den fick jag i födelsedagspresent av min systerdotter Rita. 

Hon hade köpt den under ett besök i England och när vi öppnade paketet, kunde man tro att den var inhandlad hos Ikea. 

På bilden här under, kan ni se hur det såg ut .., som ett mindre plockepinn!

Men ni förstår så roligt det är att sitta och invänta matgästerna - som kanske bara är en enda liten krabat - den här modige blåmesen. 

Nej, det har liksom inte varit någon rusning till serveringen, men det kan ju bli. 

Tack Rita!

Och tack till pv som tog hand om byggnationen!

       Överraskning ...., veckans Quiz och lite till.

Den där överraskningen bestod i att världen var helt vit och snötäckt när jag vid femtiden i morse tittade ut genom fönstret. Nej, det hade jag inte väntat mig, men så hade jag inte kollat på SMHI:s väder-app heller. Några timmar senare, när jag gick ut för att fylla på med frön till fåglarna, var det HÄLLREGN som gällde, men snön ligger fortfarande kvar.

Allt går igen. 

Gick tillbaka flera år i tiden på bloggen och såg att det var liknande väderlek för nio år sedan och inte bara det; jag skriver också om att pv varit förkyld och hemma från jobbet och samma sak med mig. Däckade i någon slags influensa. 

Ungefär som nu, alltså. Det är som om tillvaron följer en mall och så går det bara runt, likt en  evighetsmaskin. 

Lätt stressad blev jag i morse när pv - innan han körde till jobbet - kom upp i sängkammaren och sa att "ja, nu får du lägga manken till om du vill vinna över mig i veckans quiz i DN". Hjälp, tänkte jag, då är det nog många siffror det handlar om .., procent hit eller dit eller årtal. 

Det visade sig att han hade 9 rätt av 10 (kommer inte ihåg vad han felade på) och samma resultat hade jag - 9/10 - fel på det här med vem filmen handlade om - men jag kan säga att jag var ÖVERTYGAD om att jag kanske skulle ha 6 rätt, jag tyckte att det var underliga frågor idag, eller rättare sagt ., frågor jag inte hade förväntat mig.

På språktestet var det värre .., 9/12. Fel på fråga 8, 10 och 12. Aj, aj. 

Där hade pv 11/12. 

"Men hur i all världens dagar visste du vad ordet på fråga 12 var ...!" sa jag häpet. 

Jo, men det var ju självklart. 

Det kan jag säga, att det var   i n t e  för mig.

(Däremot har jag idag stenkoll på Montenegros huvudstad Podgorica! Hurra! Har någon av er besökt Montenegro? Så vackert där är! Måhända ett kommande resmål?)

Dagens fönster ...

Ännu ett fönster från systerlandet i väster ., nämligen från Dragör på Själland.  

Och den flinka fönsterfångerskan var madame Hedgren från Trelleborg. 

Tack Kerstin!

 Spridda skurar från en torsdag i början av februari ...

Strålande sol nästan hela dagen. Tänk, att det gör sådan skillnad! 

Jag tar bilen och kör till apoteket Ekorren i Getinge. Med mig hem har jag Otrivin nässpray (när köpte jag det senast .., tio år sedan kanske ..?),   Strepsils halstabletter, samt en förpackning Alvedon.

Förhoppningsvis ska detta generera en natt med god sömn. 

Kommer hem till småfågelkvitter vid fröautomaterna. Där är mängder med pilfinkar, en rödhake, två domherrar, lika många skator .., ett par blåmesar .., flera nötväckor och en liten burr-svansad ekorre. 

Och jag upptäcker ett härligt kuvert i postlådan, men icke att jag känner igen handstilen. Blir såå glad när jag ser figuren längst ner till vänster på kuvertet. 

Det visar sig vara underbara bettankax som så omtänksamt skickat ett tidningsurklipp från Sydsvenska Dagbladet - klippet handlar om pv:s brorson Hannes -  med sambo Sofia- och deras tillvaro som egna företagare. Tack snälla, rara Bettan!

Tidigare idag läste jag hos Gunnel i Luleå - hon som har bloggen "Nära mig" - där hon berättar om hur hon övar upp minnet, bland annat med att lära sig allt möjligt nytt (eller bara ren repetition kanske?). 

Huvudstäderna på Balkan (blev fler än dessa, men det är ju bara bra ..) var en sån grej, så jag tänkte att det är ju ett finurligt sätt (och roligt!) att friska upp minnet på. 

Men tänk, så svårt jag hade att komma ihåg Montenegros huvudstad  Podgorica .., jag måste liksom hänga upp namnet på något annat. Nu blev det bokstäverna "Pod" jag länkade till, men sen var ju frågan vilket land det hörde till. Övriga gick bra. 

Kom in i köket. Eftermiddagssol som ger fint ljus mot apelsinerna. 

Det gröna fatet är ett loppisfynd - tillverkat i Höganäs i Skåne.  Det var väl färgen jag föll pladask för, förstås. 

Sist av allt en bild av hur det såg ut för någon timme sedan .., alltså vid halvtretiden idag. 

Nästan som sommar .., men luften var kylig. 

Och nu har pv kommit hem från jobbet och jag ska bjuda på varmrökt lax, kokt potatis med dill, samt romsås. Sallad till detta, förstås. 

Så har den här dagen varit.

Dagens fönster ...

.... fångades under en promenad här i omgivningarna. 

Tänk, så fint det är med det lite avskavda, jo, det tycker jag verkligen.

Ny månad, ny giv ...

Och Januari, som varit så grå och dyster och inte minst r e g n i g, tackar för sig. 

Till februari har jag inget förhållande alls, den är är mer som en mellan-månad. 

I februari brukar jag bli ressugen och det är ofta i februari som jag bokar hotellövernattning i Ystad eller som i fjol: två (eller var det tre?) övernattningar på charmiga Freys hotell i Stockholm. 

Av pv fick jag i julklapp en halvårsprenumeration på tidningen Vi. 

Där kan man ta del av restips till när och fjärran, men då fordrar det också gott om pengar. En niodagars- resa till Alperna till exempel, för nästan trettiosjutusen kronor  (om man är icke-medlem). 

Billigare då - om man råkar befinna sig i Stockholm - är att besöka Thielska galleriet. 

Med början den 18:e den här månaden visas utställningen "Stilla natur" med verk av konstnären Oskar Bergman. 

Öppettider november - april: 12 - 17. 

Inträde för pensionärer/studerande 120 kr, övriga 140 kr.

Jo, den utställningen tänker jag besöka och vill man veta mera om denne Oskar Bergman, kan man klicka på den här länken.

Nu blir det inget museibesök, däremot promenad med Harry.

Ajöken, sa fröken.

Två onsdagsfönster ...

... från Acksjöns kapell i Mariebergsskogen i Karlstad. 

Den som har bra syn, kan på skylten läsa att detta var Värmlands första baptistkapell, byggt 1874.A

Tack Turtlan!

Ivardagen ....

Idag har sonen namnsdag och även min pappa, om han hade varit i livet. 

Nej, jag tyckte inte att Ivar var ett särskilt fint namn när jag växte upp. Andras pappor hette sånt som Folke, Allan, Erik eller Evert. Ingen hette Ivar. 

Men nu .., nu har jag mött flera småkillar som heter just Ivar och nu tycker jag att det är så fint. 

Gråmulen dag ute. Duggregn. 

Hämtar ut ett paket som hamnat på Tempo i Gullbrandstorp och mannen i kassan är från Lycksele och kommenterar min dialekt. Mellan Lycksele och Malå är det nio mil, men här betyder det ingenting. Det är som hade vi varit närmaste grannar. 

Kommer hem. Lyssnar till det senaste avsnittet av Kinapodden - ett otroligt intressant avsnitt som handlar om detta att det föds färre, eller rent av för få barn i Kina. 

Jag tycker dessutom att programledaren Axel Kronholm är så bra! Duktig på att fördela ordet .., väntar in .., avbryter aldrig. Och så mycket jag inte visste som togs upp i programmet. Jo, självklart det här med hur det tidigare varit med endast 1-barn per familj, men därefter! Här är en länk till programmet, om någon skulle bli intresserad. 

Har idag pratat med en god vän vars barnbarn hamnat på en psykiatrisk avdelning - av tvång -. Till slut fanns ingen annan utväg. 

Tänk er .., att då som farmor eller mormor få telefonsamtal från detta barnbarn som gråter i förtvivlan och inte förstår varför hen måste vara där .., som vill bli hämtad därifrån och som är utom sig av förtvivlan! 

Jag tänkte  .., om det hade varit Emma eller Emil som varit i samma situation .., som ringt sin mormor som är jag och gullbett att jag skulle hämta henne eller honom .., men å, så ångestfylld jag skulle ha varit, ä v e n  om jag insett att den här lösningen - just då - kanske vore den enda möjliga! 

Ja, vem har sagt att livet är en enda raksträcka?

Tisdagsfönstret ....

Ännu ett fönster från Dragör på Själland. 

Man undrar vad det är som ska tömmas? 

Är det glasen som visas i fönstret, eller något annat ...? 

Tack Kerstin som tog dig tid att stanna upp och ta fram håven!

Veckans första dag ....

Finns det inte en sång som börjar med orden "Vårens första dag ..?" 

Kanske. 

Kanske nte. 

Det  h a d e  kunnat kännas nästan som en vårdag, det vill säga, om det inte hade blåst så rejält. 

Under promenaden med harry skänkte jag en varm tanke till den förutseende människa som designat min H&M-kappa och försett den med rejäl kapuschong/huva. Kanske hade hen (jag inbillar mig att det var en kvinna) vuxit upp i vid havet i Skåne eller någonstans på västkusten och vet hur ljuvligt det är med kapuschong?

Körde in till Halmstad vid tolvtiden och strosade omkring innan veckans film skulle ta sin början. Trodde att jag skulle kunna sitta i egen stol (fem efter varandra) på balkongen, men se det gick inte. Nu blev det trångt och jag får så ont i mitt vänstra ben när jag inte kan ha det utsträckt och får därför ideligen ändra sittställning och är då orolig att jag stör dem intill  mig.

En man på min vänstra sida-

En kvinna på min högra. 

Sade till mannen och kvinnan att dom kunde använda sig av armstöden, ja, om dom nu kände för det. Själv sitter jag oftast med händerna instuckna i tröjärmarna och i stället för att ingen vågar ta  armstödet - av artighet - är det lika bra att säga till. 

Båda tackade ja.

Det var fullsatt i salongen. Innan filmen började satt så gott som alla och tittade på sina mobiler och betänk då att medelåldern nog är  m i n s t  70+. 

Och sorlet innan påminner om när jag var väldigt ung och gick på Matiné på Forumbiografen i Malå.

När filmen väl börjat är det knäpptyst.

Dagens film ("Den blinda mannen som inte ville se Titanic") var den andra av tio i Filmstudions utbud och den var så totalt annorlunda än allt  annat jag sett. 

Och bara detta att den var finländsk!

Nu borde jag vänta minst en dag innan jag betygsätter en film (annars är jag så uppfylld) och om jag hade lugnat mig, ja, då borde jag ha givit den vi såg i lördags en stark 4:a (istf en 5:a) och då får nog den här nästan en 5:a. Att den skulle ha lite av komedi i sig .,. ja, det vete sjutton om jag håller med om. En äldre-äldre dam lämnade salongen innan filmen var slut och själv lärde jag mig att "apoa!" på finska betyder hjälp. Här filmens trailer.

Och apropå Finland, så hörde jag idag att Finland inte tänker gå med i Nato utan Sverige. 

Jag älskar Finland.

Dagens fönster ....

Så här skriver fönsterfångerskan, madamen från Karlstad: 

"Hej!

Fönsterhåven var med  när vi var på en liten utflykt till Mariebergsskogen här i Karlstad.

Tittade in i Acksjöns kapell som bjöd på fönster både inom och utomhus. 

En liten pärla till byggnad oavsett om man är tilltalad av det ”baptistiska” eller inte.

Du får välja vilka som känns bra.

Hälsningar Annica."

Hjälp! 

Hur i all världens dagar kunde jag missa detta?

Söndag mitt på dagen ...

Gråmulet ute. Hur många gånger har jag skrivit dom orden i år? 

Nästan dagligen, känns det som. 

Läser hos "En vanlig man" som skriver om radioprogram som han lyssnar på och jag kan bara instämma .., jag tycker att Sveriges Radio är en ren och skär guldgruva. Såå mycket glädje jag till exempel har av alla utrikeskorrespondenter som låter mig som lyssnare ta del av andra människors tillvaro. 

Eller korrarnas egna funderingar. 

"Den  vanlige mannen nämner" Det Politiska Spelet. Det tog lång tid för mig att känna mig hemma där .., det var mer som att jag stod på tröskeln och tittade in i ett stort rum där alla är bekanta med varandra, men inte jag. Eller: mer som att jag inte hörde till. Ibland tyckte jag att det var flamsigt. 

Nu har jag vant mig. 

Och så är det ju det här med rösterna. Fredrik Wadström, t.ex .., med sin mörka stämma. Honom hörde jag i Radiokorrespondenternas avsnitt i torsdags. Jo, jag inser att jag tycker om mörka röster.

För övrigt är pv fortfarande krasslig. Förkyld, kan man säga. 

På bordet ligger Extra Starka halstabletter och i skrivande stund sitter han i fåtöljen och rättar prov i naturkunskap, för årskurs 6. Förmodligen blir han hemma i morgon. 

Svängde förbi affären och vid delikatessen stod Daila; denna rara holländska som alltid är så vänlig. 

Nu hade hon lagt undan DN till mig och vi pratade lite om gurkorna som varit lite halvdåliga och om att hon väntar sitt andra barn och om hennes stundande födelsedag. 

I kassan stod Johanna - butikens klippa -, så lugn och trygg. 

Och högen med kvarglömda handskar hade växt åtskilligt.

Och i morgon ny film på Röda Kvarn, men nu via Halmstad Filmstudio. 

Titeln är "Den blinde mannen som inte ville se Titanic".

Jaakko är blind och rullstolsbunden då han är förlamad från bröstet och ner. Han pratar varje dag i telefon med Sirpa. De bor långt ifrån varandra och har aldrig träffats. När Sirpa blir sämre bestämmer sig Jaakko för att resa dit. Men han behöver hjälp och är beroende av främlingar för att lyckas med resan, vilken kräver flera byten. Jaako blir aldrig ett offer utan förses med roligt beska repliker och mycket svart humor.

Återstår att se vad detta ska bli för äventyr.

Dagens fönster är en dörr ...

... och fångades av hedgrenskan i Skåne, men just när bilden togs, var hon och maken i Dragör, i Danmark. 

Tack Kerstin!

Den irländska filmen ....

Var underbar. 

Men först gick vi in på Subway som ligger mitt emot Röda Kvarn och delade på en baguette som värmdes upp och smakade sååå bra. 

Bakom disken stod två unga män och den ene - den yngre - tog genast kommandot och hade samma driv som den unge Hussein som arbetade hos oss på Hemköp. Det där drivet .., det märks så väl! 

Många anser ju att man inte bör fråga så där rakt ut var någon kommer ifrån, men det gjorde jag.

Då log den yngre (var 16 år) och berättade  på nästan felfri svenska att han kommit från Indien (Delstaten Kerala), varit här i ETT ÅR (!!!) och planerade att läsa vidare på gymnasiet. Otroligt. 

Och så filmen, The Banshees of Inisherin. 

Pv, som känt sig "halv-raddig idag" tog på munskyddet och så slog vi oss ned på våra platser. Trevliga människor intill oss. 

Och filmen var så totalt annorlunda än andra filmer jag sett och jag förstår precis vad jag trivdes så bra när vi bilade runt på den här illgröna ön som är Irland - ja, det går inte ens att förklara hur vackert där var -. 

Allra bäst var Brendan Gleeson, född 1955, som var en av huvudrollsinnehavarna. 

Och tur var det ju att jag tittat på så många Ambulansprogram från Storbritannien, ty mannen intill mig - inte pv - höll nästan på att svimma när vissa scener visades, men jag var ju van. 

Här kan man se en intervju mellan de två huvudpersonerna, ja, angående filmen, alltså.

Betyget 5/5. 

Dagens fönster ...

Den här tiden i januari för ... tretton år sedan, då kom det här fönstret susande från Dalarna till Halland. 

Och nej, det fönstret hade nog Solveig fångat tidigare, men det spelar ju ingen roll. 

Jag tycker att det är helt underbart.

Fredagkväll ....

Det här blev en dag fylld av solsken. Tänk, vad det betyder! 

Gick på flera promenader med Harry .., det var frostigt i gräset och jag mötte först grannen Birgitta (vi gick åt motsatt håll, jag ville ha solen i ansiktet så mycket som möjligt), men såg även andra. 

Maria T som var ute med grannens två spetsar, t.ex. 

Inte särskilt varmt ute, men skönt ändå. 

I morgon är det en hel del på programmet. 

Vägföreningen har styrelsemöte här i vårt uterum på förmiddagen, sen ska vi svänga förbi Sonja med färdigbredda smörgåsar att ha i kylskåpet, samt några matlådor (hennes son Mats kom idag och då hoppar vi, så det inte blir för mycket för henne). 

Därefter är vi bjudna till Ecke och Britt. 

Och så, när vi varit där, då vankas det film på Röda Kvarn där vi ska se den här filmen som har premiär idag, tror jag. 

Den har så lång titel .., "The Banshees of Inesherin". 

En irländsk film. 

Att den fått nio Oscardsnomineringar betyder ju inte att den passar alla, men jag kan nog tänka mig att jag tycker om den. 

Tog ju en billig prenumeration på SvD (fre-lör-söndag pappersvarianten och övrigt digitalt) och oj, vad jag tycker om deras kulturdel. 

Det var där jag läste om såväl den här filmen ..., som nästa, som står på listan.

Vilken är denna. 

"Farväl herr Haffman". 

Här kan man se vad filmen handlar om.

Å, vad det är underbart att ha nånting att se fram emot! 

Men i skrivande stund är det semifinal i VM-handbollen. 

Sverige - Frankrike och vår bäste spelare (som räknas som världens bäste) har fått en fraktur på ett finger och det var ju ytterst oturligt.

Dagens resultat ....

På DN:s nutidsquiz hade jag 9 av 10 och fel på vad en viss generation kallades. 

Har inte fått pv:s svar ännu. 

På språktestet (som jag tyckte att jag kände igen .., kan det vara möjligt?) var det 10 av 12. 

Fel på fråga 10 och 12. (Och jag tror mig ha sett  några av dom här frågorna tidigare, kanske i Språktidningen .. , och hade samma fel där.) Desto värre.

Uppdatering: Nu vet vi. Pv hade 8 av 10 på veckans nutidsquiz. Fel på den 250 år gamla byggnaden (råkade trycka fel, sa han .. ,jo, jo), plus det här med Bidens generation, vad dom kallas.