När allt tar slut ....och annat tar vid.

Sällan - för att inte säga aldrig - har jag sett pv så lycklig - eller det var fel ord - så LÄTTAD, som när han idag kom hem från jobbet. 

Efter att ha blivit ombedd (förfrågad om och om igen) att fortsätta terminen ut, men sagt som det var .., att känner sig slut på ., att det här att arbeta heltid och planera lektioner och prov och inte mins sitta hemma och rätta prov .., och det är utvecklingssamtal och betygsättning, nej, han vill inte. 

Han har sedan tidigare lovat att arbeta fram till sportlovet, men nu blir det ytterligare tre dagar för att "lämna över" till den lärare som tar över. 

Men därefter är det slut. Jo, han kan tänka sig att arbeta inom bemanningen, så där att kryssa för vilka dagar han är tillgänglig för inhopp, (på olika skolor), men vill inte ha det övergripande ansvaret längre. 

I dag kom han hem med en såå vacker bukett tulpaner (inköpt på Ankaret) och en räkbomb, för att fira. Det här med "Alla hjärtans dag"  har vi aldrig engagerat oss i, nej, det här var liksom för att fira att nu blir det ledighet framöver. Ja, tulpanerna var måhända lite inför morgondagen.

Tapetsering av köket och mer därtill står på programmet, men jag antar att han själv mest drömmer om båten. 

Att få den i sjön .., att planera och ha det.

Spännande att se hur vi klarar det nya, att umgås dygnet runt. Sedan jag flyttade hit har vi ännu inte - förutom under loven - umgåtts på heltid. 

Jag arbetade alltid eftermiddag/kväll och kom hem flera timmar efter att han slutat för dagen. Och på morgonen gav han sig av vid halv sex, sex och vi sågs egentligen bara någon timme per kväll.

Nåja. Det blir säkert bra.

Av oss två är jag definitivt den som har mer behov av egentid, men det kan man ju ordna ändå. Just nu sitter han i Gunnars Rum och övar inför körträffen i morgonen .., det har han för övrigt gjort nästan dagligen den senaste tiden. Tio helt nya sånger att öva in, det vill nog till att inte ligga på latsidan då. (Konsert i mars, tror jag).

Bilderna? Ja, jag blir så glad av dem och just därför valde jag just dessa.

Spridda skurar från en dag i februari ....

Nästan det bästa jag vet är sallad på strimlad rödkål, äppelbitar, solrosfrön, pressad citron och lite raps/olivolja och flingsalt. Här fick lite machésallad göra det övriga sällskap. 

Lättkokt broccoli till och i mikron befann sig en liten bit nästan-vegetarisk lasagne. 

Sååå gott!

Efter att ha varit ute i någon timmes tid - dels med Harry, men också här ute på tomten - körde jag till affären. 

Vid ostdisken hörde jag någon nämna mitt namn och det var en trogen kund förstås och han sa att han inte kände igen mig i civila kläder. 

Att det är fyra år sedan jag slutade i affären, det tycks ingen ha förstått ,-). 

En bra stund stod vi där och surrade. Vilket minne den mannen hade! Att jag var sprungen från Malå visste han och själv hade han bott och undervisat i ekologi/zoologi på universitetet i Umeå i en hel massa år, men var uppvuxen i Halmstad. 

Och så hade han, för flera år sedan, deltagit i en exkursion här längs kusten, tillsammans med pv.

Jag frågade om mannenss föräldrar var akademiker, ty så är det ju ofta. 

Nej, inte alls, hans pappa hade drivit Hembergs Frukt & Grönt, jaha, dom hade vi ju som leverantörer under en period på Ankaret! Hade vi inte dem i Ystad, också? Plockade upp modet från kappfickan och undrade om jag fick fånga hans vänstra hand på bild? Jodå, inga problem. 

"Ja, du är ju lite tokig du Bettan ...", sa han leende och jag sa att det bjuder jag på, nån ska ha det epitetet också. Vänster tumme upp hade han (om man knäpper händerna som till bön, alltså). Det övriga, stjärntecken och var i syskonskaran han befinner sig (om han har några syskon) struntade jag i.

Fick en smärre chock när jag närmade mig fruktdisken och upptäckte priset på kvisttomater!  Det är ju helt sanslöst! Gurkan var nu uppe i nästan trettio kronor kilot och det är ju också alldeles otroligt!  Nu under vinterhalvåret är det inte ofta vi köper tomater, då ska det vara nånting extra. Vi har köpt småtomater i 500-gramsbyttor (tämligen billiga) och dom har hållit sig jättebra och t.om smakat nånting. 

              

Kom hem och tog Harry ännu en sväng nere vid havet. I det som sommartid är såväl häst, - som fårhage, såg det ut så här. Underbart fint ute idag. 

Såååå livgivande!

Dagens fönster ...

Tre stycken, närmare bestämt och alla från Acksjöns kapell i Värmland. 

Turtlan var den som höll i håven. 

Tack! säger jag. 

   Tv-tips ....

Ett helt fantastiskt program som heter "New Yorks skärgård: En stad av öar". 

Om programmet. New York bestod en gång i tiden av vild natur och grönska. Hur har bebyggelsen och klimatförändringarna påverkat den ursprungliga miljön? Vi möter viltvårdare, fågelskådare och entusiaster som alla har en stor passion för New Yorks mycket artrika djur och växtliv

Såå mycket jag inte hade en aning om, när det gäller djurlivet i och omkring New York!

Finns  hos kunskapskanalen (Eller UR). '

Här finns en länk, om någon är intresserad.

 Efteråt ....

Å, glädjen i att få sova hela nätter! Vilken lycka! 

Det blir en lugn förmiddag. Allt är som vanligt. Samma rutiner. 

Därefter tar jag mig an badrummet .., såpskurar golvet och tar väggarna ., dammsuger här nere och tänker att jag ska hitta en större blomma att ha i badrummet. Emma hade ett låtsas-olivträd som såg verkligt ut, kanske något i den vägen?

Telefonpratar med min kusin Elin, yngsta barn till morbror Olaf och hans Gunhild och som väntar sitt och familjens sjätte barn. Vilken rikedom! Sjuksköterska, som min mamma och syster.

Ringer min syster i Skåne .., önskar henne en trevlig eftermiddag med skidskyttet. 

I garaget har pv ägnat sig åt att såga sönder den gamla uttjänta sängen. Farväl Sultan från Ikea! Inte har du varit särskilt bekväm, men ändå tjänat ditt syfte.

Min andra syster skriver i sitt dagliga mejl att hon är upprörd över att hon på nyheterna har hört att brittiska kyrkan funderar på att byta ut "Fader Vår" mot "Moder Vår" och jag svarar att för en som är uttalad ateist (min syster), förstår jag inte bekymret. 

För övrigt?

Cowboysoppa till middag och alla ingredienser till den libanesiska soppan (gjord på röda linser, lök och en massa kryddor, däribland spiskummin) står framme. Den går fort att göra och jag älskar den. Perfekt som mellanmål också. Synd att färsk persilja - som är så gott och vackert till soppan - nästan blir dyrare än själva soppan i sig. 

Och nu skidskytte för damerna.

   Dagens fönster ...

Bilden är från de härliga boendet i Berlin förra våren .., "Transit Loft" hette hotellet och var från början en fabrikslokal. Stoooora fönster med enormt ljusinsläpp och där var en hiss som ibland fungerade, ibland gjorde precis som den ville. 

Det hela kändes mera som ett vandrarhem och där var mängder med skolungdomar .., tyskar, britter och spanjorer och så deras lärare förstås. Jag tyckte så mycket om den där livligheten ., allt skratt och prat som hördes från matsalen, så många glada ungdomar, helt enkelt.

Ett dagis fanns på innergården, därifrån hördes barnskratt och stoj och mitt emot hotellet - ett enormt hyreshus med hur många lägenheter som helst -. Innan jag gick i säng på kvällarna, brukade jag stå och titta ut över världen mitt emot .., ja, hur människor gick av och an i sina lägenheter .., blått tv-ljus som skymtade .., någon som - från sin lägenhet - också tittade ut. 

Ibland hörde vi kyrkklockeklang. 

Här en länk till hotellet, om någon vill veta mera.

 lkakdjfakjfkajd (kommer inte på någon lämplig rubrik)

Förmodligen är det ljuset som återvänt .., detta att man fylls av energi? 

Alltså vaknar vi båda och känner oss så pigga. En fixar frukost till såväl oss själva som till harry och sigge .., en går ut med Harry .. jag putsar fönster och därefter tar vi in dagbädden Hemnes som vi köpte via Marketplace. Det var igår eftermiddag. 

Säljaren, som lät som en ung kvinna, fick mig att tro att hon yrkesarbetade och vi fick adressen till Andersberg inne i Halmstad. 

Det visade sig att den unga kvinnan" var ett flickebarn på elva år och hon och hennes familj hade kommit från Syrien för ett antal år sedan. Från Aleppo. 

Det var också flickan som svarade på våra frågor; pappan hade svårare att förstå och göra sig förstådd.

Dagbädden stod kvar i hennes systers rum; ett rum med sminkbord ungefär som i någon teaterloge - med glödlampor runt spegeln - och ungefär hundra olika penslar att "dutta på " puder och annat med. 

Vi hade kanske trott att dagbädden skulle vara i delar, men det var den inte och det tog evigheter innan mannen ringt runt till goda vänner och fått fatt i insexnycklar och sen skulle den då bäras ut. Den var tung och jag sa till pv att inte en chans att jag orkar bära den nerför dom två trapporna. Flickans pappa,- som kanske var i 45-50-årsåldern - hade ryggskott och vi blev lite ställda. 

Bilden från nätet någonstans. Så här ser den alltså ut. Lådorna var fullproppade med leksaker och diverse grejer och det var svårt att förstå om det var tänkt att vi skulle ha dem ...? Till slut förklarade jag för den rara tösen att nej, så var det inte. 

"Ja, men jag ringer på hos någon granne och frågar om bärhjälp ..", sa jag och pv svarade att han tänkte i alla fall  i n t e  göra det. 

Så jag plingade helt enkelt på hos närmsta grannen och efter en stunds väntan, stod där en storvuxen man - invirad endast i en badhandduk runt magen - i dörröppningen .., och jag förklarade bekymret och mannen sa att "ja, ja, får jag bara ta på mig kläderna?" 

"Mer än gärna ,-)" sa jag. 

Å, det var en snäll rackare! Lastbilschaufför till professionen och den ende boende i port nr 56 med svenskt namn på dörren, vilket kändes underbart när jag skulle förklara mitt ärende. Det blev i alla fall enklare. Allt löste sig så bra! 

Just den dagbädden tog vi med gemensamma krafter in nu på förmiddagen, med hjälp av en skottkärra, några brädor och tre rullpinnar som den fick dras in på. 

Pv är suverän på att fixa sånt! (Den rosa smutsiga handduken vid dörren, används till att torka av Harrys tassar med. Byttes ut ikväll).

Så skönt att det ordnade sig! 

Dagbädden kan ju dras ut så får man en dubbelsäng och tänk, så finurligt när äldsta dottern kommer med sina hundar, då kan dom ligga intill varandra! 

Lördagkväll ikväll. 

"Elisabet, du kan väl leta fram någon bra film som vi kan titta på ..?" föreslog husets herre. 

Nu ska jag leta.

    Och så blev det fredag .... 

Och pv, han räknar ner tills det är slut på att ställa mobillarmet på kvart över fem. Frånsett idag, är det åtta dagar kvar och ett sportlov däremellan. Jag minns känslan och ändå älskade jag jobbet. 

Vid sextiden kom magistern in i mitt sovrum och meddelade följande, ja, det gällde DN:s Nutidsquiz. "Idag var det svårt .., jag gissade på tre frågor, hade tur och fick ändå 9 rätt, hade fel på dirigenten." Det lät oroväckande, för mig alltså. 

Om jag nu hade varit fuskaktig, hade jag googlat på ordet dirigent, men det gjorde jag inte. Så hade jag fel också - har inte ens läst en rad om någon dirigent -. Men jag hade ännu ett fel och det handlade om jordbävningen. Så .. 8 av 10. Gissade rätt på djuret, det var en vild chansning.

Babsan var alert och hade samma poäng som pv: 9/10 och hade , precis som pv, missat det här med här med djuret.

För övrigt ser det ut att kunna bli en fin dag. Tittade nyss på Nyhetsmorgon och fick se en 16-årig turkisk kille som räddats under rasmassorna och den pojkens glädje gick rakt genom tv-skärmen. Vilken lycka! Tala om att ha fått livet åter. För att klara sig - ingen vätska på flera dygn - hade han druckit sin egen urin. Vilken sinnesnärvaro!

   Dagens fönster ....

 Från Stackgrönnan utanför Skellefteå kommer den här bilden, fångad i flykten av ellem. Inga         jultomtar på gardinerna tycks det som .., däremot segelbåtar. 

Och ute på älven stod badande i kö. Det gäller att träna inför Vintersimmet i morgon lördag. 

Ringer till ellem så jag vet att det blir rätt nedskrivet och vi kommer att prata om vinterbad och glädjen, rent av  r u s e t , efter dylika. 

(Om ni bara visste vilken GLAD röst ellem har!)

"Den som vet, den vet", brukar människor skriva på sociala medier. 

Angående vinterbad så är det just så: Den som vet, den vet. Eller i alla fall: förstår.  (Ja, jag minns ju i alla fall hur det var!)

Här ett urklipp från hemtidningen Norran. Enligt ellem kommer lokaltidningen att direktsända evenemanget. 

Hoppas, att det fungerar!

   Torsdag ...

Bilden är från igår. Det var sanslöst vackert när vi - pv och jag själv - gick rundan med Harry. Idag blåste det nåt hemskt, jag hade vinden rakt i ansiktet och kunde knappt hålla kapuschongen på plats - det blåste rakt in - men å andra sidan: medvind sista biten. 

Vi gick över "berget" - eller åsen om man vill  - och känslan är ungefär som att jag är ute och går i Skottland. 

Under stora sjok av enbuskar vilka formats av västliga vindar, ser man spår av djur som gömt sig där under .., eller helt enkelt har det som skydd för snö och blåst. S o m  jag älskar det halländska landskapet! 

Två längre promenader blev det idag. Känner mig pigg. Ingen hosta. Nu ligger i stället den äldsta dottern som fick lämna KS natten mot idag och åka hemåt. På familjechatten skriver hon att Ekströms  nyponsoppa  med mandelbiskvier blir till någon slags tröst. Och jag kommer ihåg hur jag - då covidsjuk och sååå dålig - i stort sett levde på Ekströms fruktsoppa; det var det enda jag fick i mig. 

För övrigt intet nytt. Min syster i Australien berättar om +39 graders värme och helt underbart, tycker hon. 

Och själv har jag bokat två övernattningar på hotell i Jönköping, ja, under sportlovsveckan. 

Då vi ändå har ett ärende till Värnamo, tänkte vi att då kan vi ju göra nånting annat. Billigt boende var det också, 676:- kronor för ett dubbelrum med eget badrum och allt annat, det är ju halva priset i jämförelse med vad vi betalar i Ystad. Och tänk, Harry får göra oss sällskap!

Se där, en längtansmorot!

Dagens fönster ...

Här kommer ännu ett fönster från danska Dragör på Själland, där Kerstin och hennes danske Peter var på besök härförleden. 

Tack Kerstin!

    Pianodrömmar i Kina ...

Råkade igårkväll - mer som av en händelse - fastna framför den här dokumentären - Pianodrömmar i Kina och även om tanken innan var att gå i säng, så blev jag fast. Så intressant detta var! 

Och oj, så annorlunda dessa ungdomar (i vissa fall: barn) lever, i jämförelse med många andra barn, i alla fall barn som jag känner. 

Vilken oerhörd disciplin .,. och så detta (i mina ögon) ok .., att uppfylla föräldrars och mor/farföräldras önskningar om en framgångsrik ättelägg. Tänk, en berömdhet i släkten! 

I programförklaringen kan man läsa följande: "Aldrig förr har så många kinesiska barn drömt om at bli framgångsrika pianister. Sporrade av extremt ambitiösa föräldrar övar de ibland 10 timmar om dagen för att lyckas kamma hem en av de få platserna på en musikskola eller ett konservatorium. En dokumentär av Gary Lennon."

Tycker du att det låter intressant, ja, du behöver i alla fall inte ha någon brådska att se filmen, du har fyra år på dig! Här en länk. 

För övrigt ..? 

Jo, för övrigt tycker jag att SVT:s Morgonstudion ibland känns mer som Gokväll än ett nyhetsprogram och det beror ofta på vem som sitter i studion. Å andra sidan kanske andra människor föredrar den varianten? 

Och ännu mera för övrigt, så håller jag inte med artisten Zara Larsson, ja, som tycker att det är töntigt att bli irriterad över biobesökare som pratar och skrattar under filmvisningen. (Själv fick jag  migrän, då två unga tjejer hela tiden kommenterade vad som skulle komma att hända i filmen - dom hade sett den tidigare -! Det här var på 80-talet, men jag tycker fortfarande att det är ett oskick.)

Onsdagsfönstret ....

"Hej! Kanske inte världens bästa skärpa, men hoppas ok. Du får kassera om den inte blir bra. Tycker om dig ändå ,-). 

Vad är nu detta?

Jo, fönstret finns på nya inomhushallen för friidrott här i Solastan. Arenan heter Eva Lisa Holtz arena. Ligger alldeles runt hörnet från min gata. 

Det här är träningsbanorna för 60 meter. Om man går till höger i hallen, så möts ni av en fullstor arena för friidrott inomhus. Ja, inte för EM och VM, men för SM och nordiska  tävlingar är den godkänd, vad jag vet.

Kul att kommunen satsar på detta hälsar vän av friidrott = Turtlan." 

//Tack Annica! säger jag.

 "Taxi, var god kom så snart du kan och om vita blommor i en pojkes hand ...".

Vaknar tidigt och är pigg, men ligger kvar i sängen. Lyssnar till "Tankar för dagen" och just den här morgonen är det Staffan Westerbergs tur att ta hand om dom knappa fem minuterna. Eller egentligen handlar det om 4 minuter och 29 sekunder. 

Kan man få någonting sagt på så kort tid? 

Ja, det kan man. I alla fall om man heter Staffan Westerberg. 

Sååå gripande hans berättelse var! Den gick rakt in i mitt hjärta!  

Inte långt efteråt ringer min mobil. Jag tänker att det är äldsta dottern som arbetat natt och nästan alltid brukar ringa på väg hem, men så är det inte. 

Det är pv.  Hans röst är inte som vanligt, då, när han säger "Å, jag har gjort bort mig nåt så otroligt". 

Alla möjliga och omöjliga tankar susar genom mitt huvud .., jag tänker att det kanske har blivit något fel när det gäller jobbet .., men så är det inte. Han har cyklat dom två milen till Gullbrandstorp och på väg att klä av sig inför duschen efteråt, upptäcker han att ombyteskläderna blivit kvar, här hemma. 

Så jag ropar på Harry ., plockar ihop jeans, en blårutig skjorta, rena kalsonger och strumpor (allt ligger prydligt förberett på gästsängen i hans sovrum) och så ger vi oss av. Mängder med bilister är på väg in mot stan och innan Steninge kör jag åt sidan och släpper fram några av dem .., dom som har bråttom-bråttom. 

Pv står på parkeringen utanför skolan och väntar när vi kommer fram.  Han tar påsen med kläderna, ropar ..., "Tack! I love you!" och skyndar sig iväg. 

Och vi kör hemåt. 

Då har det ljusnat och det är P1-prat från radion, mest handlar det om jordbävningen i Turkiet och Syrien, men där är även inslag om planeten Jupiter och dess månar .., och om nya forskningsrön vad gäller prostatacancer och hur samhället ska klara av alla skjutningar och jag lyssnar och tänker på hur tacksam jag är för P1-morgon, men allra, allra mest tänker jag på det som Staffan Westerberg berättade om. 

(Bilden togs av sonen för ett antal år sedan. Sju, närmare bestämt, och har inget med texten att görat.)

    Dagens fönster .... 

Så här skriver avsändaren, som är ellem i Skellefteå och var den som hade storhåven med sig: 

"En åttkantsloge (tröskloge) i Södra Hendensbyn i Skellefteå".

//Så vansinnigt vacker loge!! säger jag.  Tack ellem!

Den rätta vägen ....

 Ibland tänker jag att tillvaron måste ha hakat upp sig. I alla fall väderleksmässigt. De ynkligt få soldagar som uppenbarat sig efter jul, kan jag nog räkna på ena handens fingrar. 

Idag är det råkallt ute .., luften är fuktig och man får nästan gå med myrsteg när det är dags för harrypromenad.

Inte en människa har jag mött de gånger vi varit ute! Ändå har dom ju - det vittnar ju spåren om - varit här. 

Eftersom pv har bilen idag, har jag roat mig hemmavid. Tittat på filmen  från föregående inlägg .., läst ikapp DN på nätet ., och hela tiden har jag hört pickandet från småfåglarna när dom hämtat solrosfrön från den där lilla serveringen. Oj, oj, vilken trafik det har varit för att hämta frön!

Titta på den lilla blåmesen! Ser ni hur förvånad den tycks vara? Jo, det var slut frön i lådan just då och nu verkar den tänka att detta var ju rent av bedrövligt! 

Läser även på instagram. Där är ett inlägg från Kungahuset som skickat kondoleanser till det turkiska folket/ president Erdogan, ja, med anledning av den förfärliga jordbävning som drabbat så många människor. Tusentals döda!

Men fy, så osmakliga kommentarer som väller in; människor som tror att vanlig anständighet är lika med att ställa sig in hos Turkiet, i hopp om att vi nu ska få ett  "ja" till Nato från presidenten. Man tar sig för pannan!

Dagens vy över havet. Nåja, det kommer soligare dagar vad det lider.

Och i jämförelse med människor som ligger under raserade höghus, är gråvädret helt oväsentligt.

Filmstudio här hemma i fåtöljen ...

Nej, jag följde inte min intention att se samma film som Filmstudion har på sitt program ikväll, (3:e filmen för våren), jag valde i stället den här, med den något annorlunda titeln "45 år."

En brittisk film från 2015, i regi av Andrew Haigh.

Fyrtiofem år. Så länge har det här parit var gifta och nu ska det firas med stort kalas.

Men, så kommer ett brev med posten, ett brev som förändrar det mesta och det är detta historien tar fasta på. 

I centrum står alltid fenomenala Charlotte Rampling i rollen som Kate Mercer - hustru till Geoff Mercer - spelad av Tom Courtenay. 

Brevet är adresserat till den inte ont anande Geoff.

Här finns en recension att läsa om filmen och även själva handlingen. Kanske kan man beskriva det som "det som var, hur det blev och hur det hade kunnat vara".

(Och denna Charlotte Rampling har sin dubbelgångerska i form av en kund i affären i Haverdal. Tänk, vad jag har funderat på vem i all världens dagar det är hon - kunden - liknar! Nu vet jag.)

Mitt betyg blir en klar 4:a.

Om Charlotte R. kan man läsa här och jag tycker själv att hon är fantastisk i sina roller! Motspelaren, Tom Courtenay hade jag inte mycket koll på - knappt någon alls - men här finns mycket att läsa om honom. Läser att denne Tom C. bor i Kingston upon Hull och när jag googlar på den staden, så står där att läsa att den har högre kriminalitet än genomsnittet i Storbritannien! (Det vill inte säga lite). Nej, dit reser jag nog inte på semester.

Och nu ska jag ta och gå ut med Harry. Pv hämtar Edvin från förskolan och kommer inte hem ännu på flera timmar. Grått och råkallt ute. Fuktig luft. 

Filmstudions val av film för ikväll ...

"När lilla Samay för första gången får följa med sin far på bio blir han alldeles förtrollad. Med ens vet han vad han ska ägna sitt liv åt! 

Mot sin konservative fars vilja (som tagit med pojken enbart för att det var en religiös film!) reser Samay i hemlighet till den slitna biografen i stan även nästa dag, och denna gång visas en desto roligare äventyrsfilm. 

Han har inga pengar, men när den snälla biomaskinisten känner den ljuvliga doften från mammas lunchlåda så föreslår han ett byte. Mat mot film. 

Detta blir början på en vänskap med färg, ljud, ljus, äventyr, fantasi och skratt som får Samay att skissa upp stora och, ska det visa sig, farliga drömmar...".

Det påminner ju lite om filmen Cinema Paradiso och eftersom jag fortfarande har sån hosta, får det bli till att streama filmen hemifrån. Den finns bland annat på SF Anytime.

En helg med Sherwood .., Billy Elliot och Alice.

Lördagen bjuder på strålande solsken och någon timme eller två i trädgårdsstolen, tittandes på små och större fåglar och förbipasserande människor. 

Jag hostar nåt hemskt.

Skidåkning på tv. 

Och det är SM-veckan i Skövde med av glädje gråtande medaljörer .., ja, där är en brottare som gjort sitt livs sista match och är så rörd och tårarna rinner nerför hans kinder ..., och där är en ung bowlare som tycks närapå salig av glädje. 

I vårt uterum pågår under förmiddagen  styrelsemöte för Vägföreningen. Sex deltagare. Pv säger efteråt att "aldrig mera att han tar på sig ett ordförandeuppdrag."

På kvällen blir det sista avsnittet av brittiska serien Sherwood (som vi streamat) och den serien fordrar att hjärnan är uppkopplad, ja, det är närapå hopplöst att hänga med! Melodifestivalen hoppade vi över och hoppas väl att rätt låt vann, däremot tittade vi på Billy Elliot - filmen som handlar om en gruvarbetarsonen i norra England som inte alls ville boxas, utan dansa balett - till sin fars förtvivlan och ilska. 

Vi såg den som teaterversion i London - Emma och jag  - och senare som teater i Malmö, tillsammans med Anders. Jag älskar den! 

Såväl Sherwood som Billy Elliot handlar delvis om kolgruvearbetarnas strejk på 80-talet, men också om frigörelse och att våga stå upp för det man tror på och vill vara. I Sherwood återser jag skådespelare från långt tillbaka, t.ex. Claire Rushbrook som 1996 spelade en av huvudrollerna i min favoritfilm alla kategorier: "Hemligheter och lögner". Då var hon 25 år, nu är hon 51, men tänk, jag kände igen henne på sättet hon gick, eller rörde sig. Och Stephen Mangan som var med i härliga tv-serien "The Split", ja, han uppenbarade sig nu i Billy Elliot (2000).

Mellan varven övar pv på sin stämma inför konserten i Holms kyrka, ja, någon gång i mars. Tio nya sånger att öva på. 

Och så har vi lilla Alice på besök. Alice är en ålderstigen Jack Russel som numera är tämligen dement, precis som Nelly var.

Ett enda vandrande runt, runt är det, men öppnar vi dörren och släpper ut henne, då är det full sprutt!

Alice kom igår vid fyratiden och idag kommer matte och hennes två pojkar och hämtar henne, efter en utflykt till släkten i Ljungby. 

I vanliga fall brukar Alice vara  hos Sonja när det behövs, men nu är ju Sonja inte så alert efter operationen och då är det enklare att ha henne här, hos oss.

Om Harry tycker att det är trevligt med sällskap? Nej, inte det minsta. Och till råga på allt låg hon i husses säng (!!!) natten mot idag!

Då såg det ut så här. 

Och apropå "Mellon", så glöm inte att titta in till Mossfolk som är tillbaka i bloggosfären! Sååå efterlängtad! 

Sååå välkommen!

Ps. Den där lilla fröserveringen till fåglarna, spred verkligen glädje igår! 

Blåmesarna visade sig vara de mest frekventa besökarna ., men ser man på, den här fina domherre-frun .., gjorde oss också den äran! 

Så lugn och trygg, tycktes hon! Ds.

Nu ska pv få elvakaffe!

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

... fångades i Värmland, närmare bestämt i Acksjöns kapell och det var Turtlan som kom ihåg det här med att någon blir glad för fönsterbidrag! 

Tack Annica!