Dagens fönster ...

.... finns i mitt sovrum och jag tycker så mycket om det rummet! 

Där är det lugn och ro, inte så mycket prylar - faktiskt nästan inga alls - och utsikten vetter mot väster, men havet ser jag inte.

      Pling i mobilen och lite annat ...(nutidsquizet, t.ex)

Så ringer pv, i skrivande stund sittandes på skidåkarbussen från Ljungby. 

Det har varit onödigt spännande dagar, då han väntat med att köpa Vasaloppsbiljett och så visade vid det sig att det, just i år, var fler spekulanter än säljare. Jo, jo, så kan det gå om man är smålänning med allt vad det innebär. Nåväl, nu var det en lättad pensionatsvärd som hörde av sig .., biljetten fixad och säljare var en kvinna i trakten av Piteå, vilket han tyckte lät tryggt och säkert. Bilden här under visar hur det ser ut i bussen .., om ni aldrig har skådat något sådant. "Du kan väl ta några bilder och skicka!" bad jag honom.

Själv njuter jag av en - visserligen dimmig fredagmorgon - men ändå, det känns mildare ute än igår. Får jag nu bara bukt med den tinnitus som tydligen slagit rot i vänster öra och närapå driver en till vansinne (det är som hörde jag ett enormt suuuussande långt i bakgrunden), så ska det nog blir bra. 

Eld brinner i kaminen, Sigge ligger en bit ifrån mig i soffan .., fåglarna har fått mat, ja, allt är sig likt. 

Lyssnade igårkväll till ett intressant avsnitt av Vetenskapsradion Forskarliv, som den här gången handlade om den ökade frekvensen av skilsmässor bland äldre och med "äldre" avses då 60 plus och uppåt. Själv var jag fyrtionio år när jag lämnade den äktenskapliga skutan och vi hade  då varit tillsammans sedan jag var femton. Här en länk till programmet, om någon är intresserad. Rubriken är: "Ellen lämnade äktenskapet med två Ikeakassar."

Bilden visar utsikten när man inte går Johanssonrundan som i en cirkel, utan går rakt norrut i hästhagen - uppför-uppför - och liksom genar. Då ser det ut så här. 

Veckans nutidsquiz i DN var knepigt - det värsta jag vet är årtal/antal att gissa på -! 8/9 rätt för min del. Pv har nog annat att tänka på.  (Nej, det hade han inte .., han hade likadant resultat.) Fel på turismfrågan! Filmfråga nr 7 var en ren gissning.

 Och så ett kvällsfönster ...

... från självaste pennleverantören i Uppland, nämligen Babsan. 

Tack! säger jag. 

Och när jag vänder mig om och tittar ut, ser jag en likadant färgad himmel här hos oss, i Halland. 

U n d e r b a r t! 

Måhända blir det en fin dag även i morgon.

Och så ringer telefonen .., det är Britt. 

Och hon berättar att Ecke fick åka in med ambulans förra helgen, blev akutopererad och fortfarande är kvar på sjukhuset.

Det var - som jag förstod det - någon slags  tarmvred och såå nära att tarmen hade brustit! 

Aj, aj, aj! 

Här hålls det nu tummar och tår att han blir pigg igen. I alla fall piggare.

Spridda skurar från en torsdag i början av mars ...

Strålande sol precis hela dagen! Pv förbereder avresan .., hämtar in mängder med ved (enligt hans SYSTEM ...,) och jag skjutsar honom till skolan och säger hejdå och önskar lycka till med skidåkandet. 

Senare på dagen, på väg till bussen som ska ta honom till Ljungby, ringer han och berättar om tack-och-hejdåkramar från elever som säger sååå snälla saker till honom och jag hör hur rörd han blir. 

Jag undrar om han någonsin har känt sig så uppskattad som lärare, som dom här sista åren och kanske allra mest i Gullbrandstorp? 

Det beror förstås också på elever och kollegor. Inget strul. Jag minns andra terminer när jag hörde honom sucka mest halva nätterna .., då var det kämpigare. Helt ointresserade elever - mest pojkar - det var stökigt och bökigt och inte var det underligt om hjärtat flimrade. Nu har det varit helt annorlunda.

Med posten idag kom ett vitt kuvert där det var fastklistrat en hälsning med ursäkt från Postnord, ja, att försändelsen skadats i hanteringen. Det var nog enbart kuvertet som blivit aningen trasigt, men  innehållet var helt och visade sig vara en härlig penna, perfekt till korsordsknåpande! Tack Babsan! Alltid lika generös är du! (Vi pratade nämligen om vikten av härliga pennor här på bloggen, eller var det kanske på instagram?)

I Australien har min syster varit omåttligt irriterad över att det brev hon sänt till oss andra syskon, inte kommit fram .., det var ju nästan sex veckor sedan hon postade dem! 

Idag hände det! 

I kuvertet låg diverse fotografier och hur roligt var nu inte det, ty Birgitta har ingen modern mobil och det blir vanliga fotografier - ofta tagna av hennes son Fredrik - som vi i så fall får ta del av och det händer inte ofta.

Här är hunden Beau, t.ex. Hej på dig du lilla lurvtuss! Du liknar ju mer ett gosedjur än en riktig hund!

Den stackaren - som blev omhändertagen av B, då husse avlidit eller ja, hamnat på ett hem - jag minns inte riktigt vad som hände - blev omedelbart satt  på diet så snart han kom till min syster (och snart har han nått matchvikt, säger hon). Bilden togs i julas, då pågick ännu dieten. Ja, man kanske skulle söka om uppehållstillstånd hos henne .., då blev det nog ordning och reda på hullet!

En bild på min systerson Fredrik med hans fru Shae, följde också med. Fredrik var två år när han hamnade i South Australia och har sedan länge varit australiensisk medborgare. I juli fyller han 46 år och arbetar som psykolog. För tillfället lär han åka sidor i Japan. (Inte på längden ..).

För övrigt har jag pratat  l ä n g e med den alltid så sympatiske Guy i Arvidsjaur. Han är verkligen sinnebilden av en lugn norrlänning och jag tycker så mycket om honom. Guy har arbetat som rektor, men hade lika gärna kunnat vara psykolog.

Vad pratade vi om? Tja .., om barn, barnbarn och barnbarnsbarn, och om förlorade barn och om Kungsbacka, dåligt minne .., operationer, snö och halka .., om tillvaron i stort - och i smått - om P1 och om promenader tillsammans med andra människor. 

"Bäst är ändå fikat efteråt ..", sa Guy och jag hörde leendet genom luren. 

Nu tittar jag på skidskytte - det känns som det var ett tag sedan - allt medan Harry sneglar mot hallen .., undrar säkert om inte husse ska komma hem från jobbet snart? 

Nej, du Harry ., du får vänta tills på måndagkväll. 

Tidigast.

    Dagens fönster ....

"Hej! Här kommer några fönster från Ordrupgaard i Charlottenlund i Danmark. De två första är från deras specialutställning just nu. Här är en länk. Vi var där idag (läs: igår) tillsammans med Peters syster och hennes man."

Så skrev Hedgrenskan i Trelleborg, som varit på vift och konstnärens namn är Jesper Christiansen. Det här är alltså det första fönstret.

Tack Kerstin!

Jesper Christiansen är född 1955. Ja, nu vet ni det.

    Första mars ...

Så här såg det ut nu på morgonen. 

Vi hade då gått rakt ner mot havet .., vinklat in i hästhagen, över lilla bäcken där Nelly trillade i och så gick vi ner mot vattnet igen. 

Natten hade varit kylig .., det frasade i gräset, men vilka färger där var! En enda människa såg jag .., en ung kvinna som gick till synes djupt försjunken i sin mobil. Ute på skäret stod en man och fiskade. 

Hade som vanligt mejl från min syster i Australien nu på morgonen. Så här skriver hon: 

"Idag är det ju första höstdagen och det känns det nästan som. Mulet och 24C , så det blev den kortare rundan med Beau i morse, ja, jag skulle till frissan och klippa mig. Nu är det gjort - jag går var 5:e vecka - och därefter veckohandlade jag, gick till apoteket och till posten. Blev så glad när jag på bokskylten på BigW upptäckte att Jojo Moyes kommit med en ny bok som heter "Someone Elses Shoes", så den köpte jag. Har du inte läst hennes böcker, så har du verkligen missat något." 

Som synes finns den gammaldags posten kvar i Australien, i alla fall i delstaten South Australia. 

För övrigt har dagen sett ut som dom flesta andra dagar, frånsett att solen flödat sååå generöst!

Ska strax ta Harry och gå ner mot havet, men svänger av mot söder och husen som ligger närmast ängen. Där, på en jättestor tomt, brukar jag upptäcka den allra första sädesärlan och det brukar ske någon av de sista dagarna i februari. mars! Men stackars lilla ärla om den missat att här är så råkallt om nätterna!  Pv hämtar Edvin och kommer inte hem förrän vid sex, halv sju.

Uppdaterat: nej, nej, nej .., det är i mars som den brukar komma, sädesärlan!

Dagens fönster ...

Det är hela sju år sedan det här fönstret kom susande genom rymden och hamnade i min inkorg 

Avsändare var Guy i Arvidsjaur och det var den här tiden på året, alldeles i början av mars. 

Nu ska jag ta och ringa till självaste fotografen och - än en gång - tacka honom för bidraget. 

Tänk, att det visade sig att vi är släkt - även om det är på långt håll -!

    Pånyttfödd ...

Hittar ingen lämplig bild, men den här kommer upp och det handlar det ju om födsel, i alla fall. Det var när sonen föddes, den 2:a juli 1986. Hans pappa tog bilden. Och lika lång underläpp som sin mamma hade den lille krabaten. Jag var trettiotvå år och kände mig stark som jag-vet-inte-vad.

Och varför pånyttfödelse? Jo, men så kändes det i morse. Kunde inte sova på hela natten .., lyssnade till den ena podden efter den tredje (säkert inte bästa tänkbara sömnmedicinen, men så var det ändå) .., steg upp vid halv åtta och det var då jag kände mig som född på nytt. 

Den känslan kanske försvinner ikväll.

Tog Harry och gick ut på sedvanlig promenad. Dimman låg  kompakt över havet .., det var så vackert, så där så man nästan ville gråta .., och på fågelholmen hördes tjatter och ovanliga fågelläten (nya för våren) och jag tänkte att somligt måhända härrörde från Strandskatorna?

Stod länge och pratade med en kvinna som var ute med sin lilla grånosiga hund (14 år), den visade sig heta Asta. Så trevlig kvinnan var! Hon hade arbetat som chef på sjukhusen i Malmö och Lund och  påminde om min äldsta syster, var född 1943, sportigt klädd (det var det som påminde om Rigmor)  och var uppvuxen i Halmstad, hade gått i flickskola här, flyttat till Skåne, men nu återvänt hem. 

Hem är några kilometer från Steninge.

En rar kvinna. 

Efteråt var jag så ..., inutivarm. 

Glad. 

Tacksam. 

Kom hem och vittjade postlådan.  Där låg ett vitt kuvert med obekant  handstil. 

 Ååå, det var från min namne i Helgerum på östkusten och i ett litet, prydligt ihopvikt melittafilter, ligger nu små tomatfrön av sorten Ponderosa (var det inte Bröderna Cartwrights hem?)

Tack, tack .., du rara Elisabet utan h!! 

Pv har lovat att köpa hem såjord när han nu ändå är på språng in till körövningen. 

Det blir spännande att se om vi lyckas få till det med den här tomatsorten!

Liten blåmes bland äppelblom (tror jag ...).

Och så här har det sett ut idag. Måtte gräsmattan torka upp och vi har i flera år (jag har ..) sagt att vi borde göra en stenlagd gång från trappan vid ytterdörren till uppfarten där vi parkerar bilen. 

Tänk, bara tänk .., om man kunde hitta billig skiffer!

Nu är det kväller. Medan jag skriver detta, tittar jag på Kunskapskanalen - en repris av vackra tågresor i vår värld, just nu handlar det om Skottland -. Herrekors, så vackert det var i Skottland och  s o m   vi kände oss hemma där!

Dagens fönster .... 

En gammal bild. 

Moster Gunvor på trappan till mormors hus i Dikanäs.

Alla mammas syskon är sedan länge döda. 

Moster Margit, moster Gunvor, moster Lisbeth och morbror Olaf. 

Mamma blev äldst av dem, dog några veckor innan hon skulle fylla åttiosju. Mormor Betty blev sex år yngre. 

 Ännu mera för övrigt ... 

... tycker jag att det är för bedrövligt att mannen friades i det så kallades "snippamålet". 

Vad är det för stofiler som sitter i hovrätten?

Har dom inga barnbarn? Har dom aldrig hört det ordet?

Och även om jag själv inte använder just det uttrycket, vet jag mycket väl vad det betyder.

 Ny vecka ....

En helt oförbrukad måndag. 

Jag eldar i vedpannan då hela huset känns utkylt efter nattens minusgrader. 

Lägger in det ena vedträet efter det andra .., kör ut värmen i såväl elementen som i vattentanken. 

Harry, Sigge och fåglarna får mat. 

Tittar på morgon-tv, där två av deltagarna från "Hotell Romantik" berättar om sina upplevelser, eller egentligen är det mest mannen - Lasse - som berättar. 

Han säger att det är sååå underbart att nu ha blivit kändis och stoppad på stan och kvinnan som låter som om hon är född och uppvuxen i Norrbotten och heter Merja, får inte säga så mycket. Några små inpass bara. Det är som vanligt: män tar plats. Och Lasse är som en liten pojke som fått beröm - detta skrivs inte för att göra narr av honom - han är ju verkligen så lycklig .., tänk, att bli så bekräftad!

Jag har sett några spridda avsnitt av serien, men blev ofta närapå generad - jag vet inte varför - och igår skulle alltsammans knytas samman och vi skulle få veta hur det hela hade avlöpt. Nu kanske någon inte vill veta slutet, så jag skriver inget annat än att inget blev som jag förväntat mig.

Jo, en sak till .., jag tänkte - när programmet var tillända - att kvinnor är så mycket starkare än män. Modigare också.

Så har en ny SR-podd sett dagens ljus, nämligen Dagens Ekos variant med samma namn. Programledare är Lena Nordlund och Robin Olin. Avsnitten tycks bli omkring 20 minuter korta (eller långa) och i programförklaringen står följande att läsa: "Podden Dagens Eko tar upp en stor nyhet varje vardagsmorgon. Med Robin Olin, Lena Nordlund och Sveriges Radios skarpaste journalister."

Den tänker jag lyssna till idag, men först biblioteket i Slöinge.

       Söndag ....

Bilden är från flera år tillbaka och visar järnspisen i det hus i Steninge där friherrinnan växte upp. Vem behöver en skotork, när skorna kan värmas i spisluckan? 

Söndag, ja. 

Pv tar ett längre pass på rullskidor - 26 kilometer - och sedan får vi besök av Tommy och Karin som hämtar Lykke. Vi sitter i vardagsrummet och tittar på skidåkning .., äter semlor från Solhaga och får höra om den goda maten på hotellet i Varberg. Karin - som är allt det jag inte är - stickar på en tröja i mohairgarn. 

Lykke är lite orolig .., kanske rädd att inte få följa med matte och husse hem? 

Och svenska skidtjejer tar återigen VM-guld och jag undrar hur många unga töser i vårt land som nu vill satsa på skidåkning .., tänk, vilka fina föredömen dom har!  

En annan bild: detta var dom frisyrer som Nordkoreas store ledare anvisat landets kvinnor att använda sig av. Året var 2013 och männen hade endast tio frisyrer att välja mellan. Hel-lugg var uppenbarligen  inte tillåtet. 

För övrigt? 

I  skrivande stund rättar pv prov i naturkunskap och har - som tidigare meddelats - gått in i Vasaloppsbubblan. 

I fem dagar ska jag - när han givit sig av till Dalarna - kampera med Harry och Sigge, men det är lugnt. Någon av dagarna tänker jag ta med mig Sonja och äta på Kvarnlyckans äldreboende.

När husets herre väl återvänt till landet Halland, då väntar segelbåtsbubblan och konsert-i-kyrkan-bubblan. (I den sistnämnda har han för övrigt befunnit sig ovanligt länge).

Det går liksom för runt.

Lyssnade till försvarsminister Pål Jonson (jo, med ett s) i morse - det var i Lördagsintervjun -. Av alla ministrar i den här regeringen, är han den minister som jag har störst förtroende för. (För övriga: inte så mycket). Mindre roligt är det för den nye Centerledaren Muharrem Demirok, jag undrar jag hur länge han får vara kvar på sin post. Lågt förtroende bland väljarna - vilket väl heller inte är underligt när man är ny och tämligen okänd som partiledare - men ändå.

Det händer att jag saknar jag Ann Linde som utrikesminister.

 Eftermiddag ....

En ovanlig lördag. Besök av mina barns pappa och hans Karin; ja, det var ju Lykke som skulle lämnas. Stor glädje när hundarna möttes! 

Som vanligt flyr Sigge fältet och nu ställde jag ut hans mat/vattenskålar i växthuset, men om han vill kan han vara i såväl pannrummet som uterummet. 

I morgon vänder Lykke åter till landet Skåne. 

Bilden är ett vykort, inhandlat på Husqvarna museum. Titta, så vacker järnkaminen är! Ja, kvinnan också, för den delen. Pennan är min favorit alla kategorier och nu ska jag inhandla ytterligare en omgång. Fick för kanske två år sedan en hel förpackning av Mange, min f.d chef .., inalles kanske trettio pennor! Så vänligt!

Nu ska jag nog hämta en blyertspenna och rita två kors i taket. 

Dels fick vi spontant besök av Jonas - son till Ecke och Britt -, sextiofyra år och längtar mest till sin pension. 

Jonas är nog den mest vittbereste människa jag träffat och vi fick bland annat höra om besök i Rio de Janeiro och andra exotiska platser. Det har varit en hel del sjukdom för den vittberestes del och då blir det också lätt sjukdomar som avhandlas. Harry blev glad över besöket och låg nära, nära Jonas i soffan. 

Alltid roligt med oväntat besök!

Så här såg det ut .., Jonas hand på Harrys rygg. 

Det andra korset, det handlade om att vi fick besök av SOLEN! 

Visserligen har det blåst isvindar, men ändå .., vilken känsla! 

Och tänka sig, det lär ska bli likadant väder i morgon!

Älskade hund!

Under vistelsen i Jönköping skötte Harry sig exemplariskt. Vi var lite oroliga när vi skulle gå ner till frukostmatsalen och lämna honom på hotellrummet, men det visade sig inte vara några problem alls. 

Pv:s mobil lämnade vi på sängen (jag ringde upp honom innan vi gick ner och så hade vi högtalarfunktionen igång) och så tog jag med mig min - det blev som en sån här grej som dagens föräldrar har när dom vill höra om deras småttingar vaknat. 

Vi lyssnade. Nej, tystnad hela tiden.

Men oj, så glad han blev när vi återvände! 

Då tog vi igen oss lite och tittade på morgonens nyheter, allt medan Harry lade tassen på husses ben och somnade och sov så gott.

Recensioner ...

Jo, jag tillhör dem som alltid skriver recensioner när jag övernattat  på hotell. Kanske för att just dylika är viktiga för mig när jag själv sitter och skrollar bland olika hotellalternativ. 

Hotellets namn är RC Hotel Sports & Business.

Och den här gången ..?  Vad var bra och vad var mindre bra?

Det sistnämnda först: vi hade önskat att rumstermostaten hade gått att ställa in allt utifrån ens eget önskemål. Det var sååå varmt i rummet (termostaten fick frispel och vi fick byta rum). 

Att rummet helt saknade fönster hade gärna fått framgå i beskrivningen. 

På booking.com hade andra hyresgäster frågat om där finns laddare till el-bilar och hotellet svarade att ja, inga problem. Två laddstationer visade sig finnas, men döm om vår förvåning när priset var TREHUNDRA kronor oavsett om du laddar bilen i fem minuter eller väljer full laddning! 

Enligt kvinnan i receptionen finns inga öppningsbara fönster på hela hotellet - det saknade jag -! 

Hotellrummet (det som vi fick byta till) hade badkar i stället för enbart duschutrymme och en glasskiva fanns mellan badkaret och handfatet. Inget att hålla sig i och jag tänkte på om någon handikappad eller någon som har svårt att ta sig i eller i ur badkaret skulle snubbla, såååå lätt att dråsa rakt in i glasskivan! 

Pyttepyttesmå plastflaskor med schampo eller hudkräm - känns omodernt - tycker jag. 

Det som var bra då? 

Frukosten var underbar! 

Inget kolossalt överdåd, men allt vi önskade oss. Jättegod äggröra med knaperstekt bacon .., prinskorv, köttbullar (för den som så önskar), ett suveränt grövre bröd .., naturell yoghurt (fanns med bär också) och olika sorters müsli. Färsk frukt. Olika ostar .., och pålägg. Himla gott kaffe.

Vänlig och serviceminded personal! 

Reser man med hund, ja, då är man tacksam om det finns grönområden i närheten och bättre än där vid Vättern, kan jag inte tänka mig! 

Kostnaden för Harry var 200 kr/natt, det dubbla på lite finare hotell i Jönköping. 

Ungefär så var det.

För övrigt kan jag meddela ...

... att veckans quiz i DN gick käpprätt åt skogen för oss båda. 

Sex rätt för mig och sju för pv. 

(Jag hade fel på jordens befolkning, SD-politikerna, militärövningen och nånting till, pv ungefär likadant). 

Så går det när man har tankarna på annat håll och fokuserar på Jönköping i stället världen.

Uppdatering: På ordquizet gick det bättre för mig. 11 av 12. 

    Återbördade ....

Så är vi hemkomna igen och allt är sig likt. Termometern i köket visade på ynka tretton plusgrader och det blev brått att få eld i vedpannan - liksom i braskaminen - och det tog inte lång tid förrän värmen återvände. 

Välkomstkommittén bestod av herr Sigge Nilsson och innan jag gjorde någonting annat, kokade jag upp lite fisk till honom. Han tackade så mycket och gick bums en trappa upp och kurade på pv:s säng. 

Precis alla tre dagarna i Smålands Jerusalem bjöd på skruttväder. Nåja, det var ju inte någon solsemester vi tänkt oss, men nog hade det varit trivsamt med åtminstone  liiite  solsken. Icke. 

Boendet var helt okej. Har man hund med sig, förväntar man sig inte hotellets bästa rum - man är liksom förberedd -. Nu hamnade vi på det som mer liknade källarplanet, i ett tämligen litet rum utan fönster.  

Knappt hade vi installerat oss, förrän vi upptäckte att termostaten i rummet inte fungerade, det blev hela tiden varmare! Harry försökte hitta svalka .., vi kontaktade receptionen och en rar Cornelia kom ner och gjorde ett försök att få fason på eländet, men det ville sig inte. 

Då erbjöds vi ett annat rum, på andra våningen och mycket rymligare och med ett takfönster - säkert tre meter upp -! Det var varmt där också, men bättre .., och med badrumsdörren på vid gavel, blev det svalare.

Helt ärligt begriper jag inte hur man i ett så stort hotell inte sänkt temperaturen i rummen!! När man läser recensionerna är det just detta (värmen) som det klagas på och särskilt sommartid. Att dessutom inte kunna öppna ett fönster ens det minsta lilla (om inte annat för att få in frisk luft!) .., ja, men det tycker jag är underligt. 

Himla trevligt var det att träffa bloggvännen (som slutat blogga sedan många år tillbaka, då hette den Sportigajenny) Jenny och vi åt middag tillsammans på Kroatorpet, med hänförande utsikt över Vättern!

För  övrigt var allt bra. Frukosten helt enkelt superb! Och vänlig personal! Hemresa vid tiotiden idag och i Gislaved stannade vi till och laddade bilen och i Ryd tittade jag in hos Nissadalens Lanthandel och köpte en flaska vatten. (Vattnet i Jönköping smakade såå mycket klor!) Den lilla butiken drivs av en man som ursprungligen kommit från Turkiet - George var namnet - och den hade precis allt möjligt i sortimentet. 

Snöslask fram till gränsen till Halland och då tackade den täta granskogen för sig och det blev såå mycket ljusare! 

Nu sitter vi här i vardagsrummet och är alldeles tysta  .., allt medan det brinner i kaminen och P4-musik spelas. Harry sover på soffan .., så duktig han har varit .., låg tyst på hotellrummet när vi åt frukost och vilka äventyr .., att åka en liten hiss (liite pirrigt i början) eller att springa omkring på den enorma ängen inte långt från hotellet (med brant stup ner mot vattnet - det heter Rosenlunds bankar och varningsskyltar finns som varnar besökare för rasrisken) ., och alla nya och annorlunda dofter! Bra miljöträning för en snart tolvårig hund.

Over and out! hälsar hon njuter av soffan Ektorp och längtar tills skidåkning tar sin början. Inte länge kvar nu.

Anar ni känslan ....

Jo, så är det.

Idag känns det verkligen så där som om man har vunnit högsta vinsten på Postkodlotteriet - nej, det var nog att ta i - men det kändes i alla fall som den ljuvligaste av dagar! 

Som vår. 

Nåväl. Jag inser mycket väl att i morgon kan det komma snö eller hällregn, men just nu, är det som bäst ute.

Satt där i solskenet (vi hjälptes åt att bära det tunga trädgårdsbordet)  och lyssnade till gröngölingen och såg småfåglarna ta sig dopp efter dopp i det stora vattenfyllda betongfatet, det som fått bli fågelbad. 

Oj, vad det är roligt att titta på finkar och andra småttingar ... , att se hur dom flaxar med vingarna och doppar sig - om och om igen -!

Annat som  gjorde en glad, var upptäckten att Ica Kvantum i Falkenberg sålde Vindelnrökt skinka (pålägg) till extrapris. Tala om återseendets glädje! Har ni aldrig testat den, så gör ett försök! Såååå god! (Jag säger Vindelrökt utan n, den kommer väl från Vindeln).

Nu bjuder pv på kaffe, så det är färdigskrivet. Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster och en liten matsnål terrier ...

Fönstret visades på bloggen i  februari 2015, men det viktiga var hälsningen från Mari i Falköping. 

Tänk, denna underbara Mian som kan så mycket om insekter av alla de slag. Av henne har jag i alla fall lärt mig hur en bärfis ser ut.

Och  s o m  jag tyckte om den lilla lappen (som flera, flera år senare blåste iväg när jag öppnade fönstret) och känslan är nästan densamma idag. Vi har ingen snö och 5 plusgrader. När jag tittar till vänster (mot norr) ser jag hur solstrålarna från öster lyser mot grannen Birgittas tegeltak. 

Härligt! 

Pv har givit sig av till Ankaret för att hämta släpvagnen och ute vid garaget står en gammal soptunna, en trasig skottkärra och en massa annat som inte längre ska finnas i vår ägo.  

Så passar vi på att handla  billigt kaffe (Arvid Nordquists) också, när vi ändå är i Falkenberg. 

Det lär ju vara Fettisdag idag och på väg hem igen .., kan det nog bli en sväng till Solhaga i Slöinge. "Nog ska vi väl ändå ...?" sa pv. 

Så här såg det ut när lilla gullpigan Nelly hittat en tom semmelpåse och kanske, kanske kunde där finnas en liten gräddslatt att slicka på?

Längst till vänster i dörröppningen (det som en gång i tidernas begynnelse var en liten hall/farstu) syns pv:s träningsredskap, det där hjulet. Då vet man att Vasaloppet närmade sig, precis som nu.