Dagens fönster ...
Ett tredje fönsterbidrag från herrn i Arvidsjaur, det kommer här. Ovanligt med såå långa fönsterfoder, tror aldrig att jag sett den varianten tidigare.
Tack Guy!
Lördag i landet Halland ...
En gammal bild, men den togs det här datumet, men för nio år sedan. Det var då jag hade fått min nya vänstra knäled och vyn är från salsfönstret på Halmstad sjukhus. Så pigg jag var! Väl på salen hade jag slumrat till .., och när jag vaknade satt chefens fru Bodil vid sidan av sängen. Inte ett ord hade hon sagt .,. bara satt där och väntade på att jag skulle vakna. Jag glömmer det aldrig. Så omtänksamt.
Det har varit en fin dag idag. Som vanligt när det blir vår eller sommar, är vi ute mest hela tiden. Går in för att ordna med kaffe eller göra lunch, men snabbt ut igen. Rengör det stora betongfatet som används som såväl fågelbad som vatten att dricka för småfåglarna. Några små dun simmar omkring i vattnet.
Vattnar även i rabatten. Upptäcker att nu har alla tre klematis börjat växa. Först ut var den närmast ytterdörren (rejält först!), därefter kom den intill och nu - idag - den som blir störst av dem alla, kom nummer tre. Härligt!
Pv har - tillsammans med två andra män och den enes son - röjt i omgivningarna, ja, det som faller under Vägföreningens ansvar. Inte många veckor kvar nu som ordförande och oj, så lättad han ska vara när detta är över. (Men nu har han blivit vald till Kammarkörens kassör ....).
Ja, så här såg det ut när jag vaknade och Bodil satt där vid sjukhussängen. Tänk, att man så många år efteråt kan bli så varm i hjärtat bara vid tanken på det hela.
Nu blir det till att titta på hockey. Första matchen av sju mellan Skellefteå AIK och Växjö Lakers.
Och om några timmar middag hos vännerna i Haverdal.
Solen strålar ännu!
Tillökning ...
Letar nånting annat och finner en så fin film.
Sju minuter kort eller lång - välj själv -, från den 15:e april 2014.
Fint filmad av Patrik Karlsson.
Huvudpersoner är pv:s brorsdotter Kajsa och hennes man Emil och några andra finingar.
Dagens fönster ....
Faktiskt hur många som helst nästan och alla fångades i den park som låg bara några minuters gångväg från hotell Celestiné i Gdansk.
Lägg märke till hur många bänkar det finns att sitta på! Vi hade med oss termos och mackor och satt där och hade det som allra bäst.
Längst till höger på bilden - men utom synhåll - ligger en liten närbutik där vi kom att handla ett par gånger.
En alldeles underbar dokumentär ...
Tanken var att jag ikväll skulle titta på den film/dokumentär som mossfolk berättat om i ett tidigare inlägg. Så jag skuttade iväg till SVT-play och intill "hennes" film, fanns en annan som såg så intressant ut. Den valde jag.
Nu har vi suttit här - pv och jag själv - och fascinerats över dessa ungdomar vars tillvaro mest går ut på att närapå plugga livet av sig .., och som tyngs av föräldrars (ofta mammors) skyhöga förväntningar, ty det enda som räknas är att komma in på ett berömt universitet.
Följande står att läsa i programförklaringen: "Lowell High School är en av toppskolorna i San Francisco och eleverna på skolan ställer omänskligt höga krav på sig själv och sina resultat. De drömmer om att komma in på något av de mest eftersökta universiteten i USA - Harvard eller Stanford. Men det är inte bara betygen som avgör vilket universitet man blir antagen till. Under ett års tid får vi följa några av dessa elever som porträtteras med både värme och humor. En film från 2020 av Debbie Lum. Originalets titel: Try Harder!"
Detta är alltså Debbie Lum.
Född 14:e mars 1969.
Vilken dokumentär! Så mycket värme .., så mycket oro .., så många känslor!
Rekommenderas varmt!
Planer ....
Ja, planera liiiite kan man ju i alla fall göra. Planen är att - om det är någorlunda fint väder - ska jag i morgonbittida ge mig ut i ottan och slå mig ned i hästhagen och bara invänta dagsljuset.
Det är ju där jag har sett en lurvig räv och det vore ju underbart om den kom förbi.
Snart lär får och hästar ska anlända och förgylla våra dagar, men ännu är det tomt. Först ska väl väl stängslet åtgärdas .,. det har tagit en hel del stryk i vinter.
Bilden visar pv som igårkväll röjde i slänten. Det har han gjort även nu ikväll och jag har burit och slängt allt riset i en jättehög, allt medan Harry suttit vid eken och spanat ner mot vägen.
Kråkor kraxade .., fasantuppen med sina hönor krafsade efter frön .., och robotgräsklipparen gjorde årets debut.
DN:s Nutidsquiz och så Ordquizet också ...
Ett eländes elände blev det den här gången. Den här gången o c k s å.
På Nutidsquizet hade jag 3 fel .., det var på Pengar, Flyget och Sporten. Jag tycker att det är underligt, att jag som är tämligen intresserad av idrott/sport öht, nästan aldrig får rätt på den frågan.
(Pv hade 2 fel. Flyget och Pengar.)
Ordquizet tyckte jag var krångligt. Där hade jag 8 av 12. Tre av orden hade jag aldrig hört talas om. Tror att pv hade 9 av 12.
För övrigt har dagen varit trivsam, om än tämligen händelselös. Friherrinnan förgyllde en timma då hon - på väg hem från Specsavers i Falkenberg - tittade förbi.
Hennes nya (men gamla) gröna Volvo visades upp och såg fin ut, men ack, vilket sjå hon hade att få in backen! Nåja, det är väl en vanesak.
Vi satt i uterummet och drack kaffe och åt upp resterna av rabarberpajen och innan hon kom, ägnade jag mig åt att dra samman mindre träd och grenar/kvistar vilka föll till marken igår.
Slänten är brant, så det gäller att stå stadigt och det är lätt att dråsa iväg.
Funderade allvarligt på att ta motorsågen och kapa en liten ek som står bra till (för att bli kapad, alltså), så jag satte i motorsågsbatteriet som laddats under natten, men ångrade mig sedan. Nej, pv får först visa mig hur den fungerar, så kan jag nog såga av sånt som inte är så kraftigt.
Att titta på Ambulansen eller det här programmet från Australien (112), ja, då ser man minsann vad som kan hända. I ett avsnitt hade en äldre man stått på en stege och skulle då såga ner någon gren, men så ramlade han baklänges och motorsågen skar upp ett stort jack i hans panna och på huvudet! Hu, så hemskt. Nej, det vill jag helst slippa.
Dagens fönster ....
Sex fönster i ett svep, nej, tio blir det inalles .., fångade av madamen som bor i Porto, men som för en tid sedan befann sig på hemmaplan - i Skåne -. (Hemma kan som bekant vara ett svävande begrepp .., för mig är Malå och Ystad lika mycket hemma som Stensjö).
Huset med sina fönster finns i Dalby.
Längst uppe på taket anar jag texten Ludenborg. Igår förlade jag (eller tappade bort) mina läsglasögon och hur jag än bär mig åt och håller skärmen nära mig, så tycker jag att det står just Ludenborg. Ett ovanligt namn, eller ...?
Och tack till den flinka annannan som hade håven redo!
Ingen ambulans .., en massa tid över!
En underlig dag. På morgonen regn ., därefter gråmulet och lite blåsigt och senare - på eftermiddagen - kommer solen och visar sig!
Pv röjer i slänten. Några inte alltför åldriga ekar får falla till marken, likaså ett körsbärsträd som är helt murket invärtes och jag tror mig minnas att en asp också fick tacka för sig.
Men fler träd ska tas ner. Såna där träd som mer är som rangliga tonåringar .., mer som slanor bara.
Nere vid vägen står dessutom en gammal björk som nog sett sina bästa dagar; det är i alla fall vad pv menar. Den kommer nog också att fällas i vår.
Inte mycket har blivit gjort idag. Har skrivit ett brev till vännen i Falun .., tagit några rundor med Harry ..., lagat min egen lunch och haft det allmänt skönt.
Bilden visar stenmuren mellan vårt hus och det som vi alltid kallar "Ingers hus". Såväl Inger som hennes man är nu döda och det hela är sålt till en familj som mesta delen av tiden bor och arbetar i Bryssel och även i någon arabstat, oklart vilken. Är inte växten en näva? Såna vimlar det av i vår rabatt; det är jag som är skyldig till detta och de sprider sig likt ogräs.
Och när inte brittiska Ambulansen längre visas, blir det tid över. Två timmar senare brukade det vara ett liknande program från Australien (men lite mera trafikolyckor och allvarliga sjukdomsfall), men inte ens det hittar jag längre och kanske är det lika så bra. Ska köra till biblioteket i morgon och låna flera böcker. Läser just nu en bok skriven av Jörn Donners son Otto Gabrielsson. "Vildhavre" är titeln. Egentligen har jag lite svårt för såna här "uppgörelse-böcker"" och det är väl den känslan jag har nu också. Nu hoppas jag i stället på en riktigt bra deckare.
Over and out!
Vart tog hon vägen ...?
Mer än en gång har pv och jag själv funderat över varför man - i alla fall ytterst sällan - hör något om Kamala Harris, Biden´s vicepresident.
I USA-podden igår nämndes hennes namn och en del av hennes tal som handlade om Tenessee och de två demokratiska politikerna vilka protesterat mot vapenlagarna och helt sonika blev avstängda, men senare togs till nåder.
Nu lyssnade vi till Kamala H:s tal som handlade om just detta. Och vi säger bara: vilket fantastiskt tal! Vilket tal! (Som hölls innan de två demokraterna återfick sina platser).
Dagens fönster ...
... fångades utanför en butik i Gdansk.
Utryckningsfordon, alltså.
Och plötsligt minns jag detta och när jag ser filmen, börjar jag nästan att gråta.
För att inte tala om detta.
Oj, oj, oj.
Tidig morgon i april ...
Klev - till pv:s förvåning - upp klockan 06.00 .., han var då redo att cykla till jobbet. Två timmar senare var jag förstås inte alls lika alert ., kröp då ihop nära Harry på soffan och tittade förstrött på Nyhetsmorgon.
Så har fåglarna fått mat och efteråt passade jag på att ta en bild mot norr och solljuset på det enorma ladutaket med alla solcellerna, vilka nog får träda i tjänst idag. Det tycks bli en riktigt fin dag! (Även våra solfångare är nu igång, men dessa producerar ingen energi, enbart varmt vatten).
Man kan glädjas åt annat än att solen visar sig .., ja, idag kommer nämligen Eva från Tyresö och hennes halvlånge make körandes ner till landet Halland. Såå roligt! Eva har haft en tuff vinter med många sjukhusbesök och inläggningar, men nu hoppas jag att hon får känna sig pigg och någorlunda kry.
Innan jag stänger ner .., kan jag tipsa om en sida som nästan påminner om Hänt i Veckan, nämligen den här - Släktingar-bloggen -. Här kan man få veta (om man nu är intresserad och ja, det var jag ...) hur så kallade kändisars släktskap bakåt i tiden ser ut. (Kom till den sidan när jag googlade på Susanne Palme).
Förra fredagens Nutidsquiz i DN ...
Mitt resultat blev ynka 6 rätt, pv hade 9.
Den här veckan har jag absolut inget att skylla på. Bara att hänga med!
Dagens fönster ...
Måhända var det under någon promenad längs Skomakaregatan i Arvidsjaur, som Guy kom ihåg det här med att fånga ett fönster?
Från Malå till Arvidsjaur är det kanske 8 mil och sommaren 1968 tillbringade jag några sommarveckor just där, då jag var dagmamma till min systerdotter Rita - då var hon 1.5 år -.
När min syster kom hem efter avslutat värv, promenerade jag ofta till familjen Sidén, eller egentligen till deras son Leif. Dom hade tidigare bott i Malå och jag fullkomligt ÄLSKADE tant Marianne - mamma till Leif och hans lillasyster Karin -.
Det är underligt det där vilka minnen som slår rot i ens inre arkiv.
När jag tänker på familjen Sidén - under tiden i Malå - minns jag ett dragspel som stod i deras vardagsrum .., jag minns också Vicks salva .., stövarvalpar .., och en Carl-Larsson-tavla ovanför kökssoffan.
Dom där veckorna 1968 oroade jag mig alldeles omåttligt för en meteorit som eventuellt skulle slå ned på vår jord .., Igloo-apelsinglass (dubbelpinne) var min favorit och ibland spelade jag kort tillsammans med min kusin Carl-Gunnar (dom bodde också i Arvidsjaur, men skulle bara något år senare flytta till Mjölby i Småland) och glömde nästan bort dagbarnet. Tack och lov att allt gick bra!
Allt det kom jag ihåg tack vare det här fönstret.
(Snygg skylt också, på husväggen).
I bokhandeln ......
På en liten bakgata i Gdansk råkade vi passera det som visade sig vara en pytteliten bokhandel.
Jag trodde först att det var ett antikvariat, kanske för att skyltfönstret var så dammigt och eländigt.
Där inne i den trånga, lilla butiken satt en bister herre i vår ålder vid kassan och det var knappt att man kunde röra sig, så ont om utrymme var där.
Längst inne i butiken fanns den här soffan .., som en liten myshörna för småttingar, kanske?
U n d e r b a r t!
Och på barnbokshyllorna upptäckte jag - till min glädje - bekanta titlar.
Det var Barnen i Bullerbyn, Alfons Åberg, Pettson och Findus fanns där också, och så den här boken längst ner till höger. Den fick komma med, enbart för titeln.
Varför blir man glad vid ett sånt här möte? Ja, kanske är det en slags stolthet över svenska författare .., att dom översatts och säljs i andra länder (vilket man förstås känner till, men ändå).
Jag minns tydligt samma glädje när vi var i Berlin och där det vimlade av svensk litteratur, översatt till tyska.
Det var Torgny Lindgren, Kerstin Ekman, Camilla Läckberg och många andra, vars namn jag just nu inte kommer ihåg.
Här en länk som handlar om just detta .., svenska författares popularitet i Tyskland. Och här ännu en länk.
Lyssnade i förrgår till Louise Epsteins egna podd "I hjärnan på Louise Epstein." Där vittnade hon om hur hon valde man .., att en av de viktigaste egenskaperna (när man lyssnade lät det som om det vore den absolut viktigaste) var att han skulle vara begåvad i matematik. Det visade sig han också vara; han hade högsta betyg i det ämnet på det naturvetenskapliga programmet.
Jag funderade en hel del på just detta. Såväl mina barns pappa som pv är skärpta när det gäller just matte, men se inte var det den egenskapen som fick mig på fall. Vad tycker jag själv är väsentligt när det gäller ens partners egenskaper? Nej, det var helt andra saker.
Humor, förstås. Att man har ungefär samma humor. Omtänksamhet också. Och att dom har självdistans. Och ni som läser här ...? Berätta!
Dagens fönster ...
"Hej!
Ett litet fönsterbidrag. Fönstret är fångat i ett av stadens hotell där vi var på utbildning häromdagen.
Konferensrummet låg högst upp i huset, så när vi var klara tog jag trapporna ner. På så vis fick jag se det fina trapphuset med sina vackra fönster.
Tänk, vad en liten utbildning också kan bjuda på.
Hälsningar Turtlan."
//Tack! säger jag. Och vilket vansinnigt vackert trappräcke!
Glädje ...
Någon överraskade sin lillasyster idag; hon som hade tävlat i dressyr någonstans i Botkyrka och var glad efteråt.
Tänk, om man hade vetat att en syskonrelation kan bli sååå bra allt eftersom åren går. Det skiljer fyra år mellan dem och vid tioårsåldern och framåt var det mest tjafs, men sen vände allt.
Hon som är äldst är numera systerns stora trygghet när det gäller sjukdom .., och en bättre faster än AP går väl inte att uppbringa.
Den äldsta tog bilden.
Annandag påsk ...
Helt ärligt tycker jag bäst om dagarna efteråt.
Ni vet .., juldagen (när allt har lagt sig .., när man kan ta sig en skinkmacka och slippa tänka på julklappsinköp eller annat ...), eller nyårsdagen med konsert från Wien, särskilt om man hade tur och var ledig.
Och nu är det en sån där härlig dag igen. Och tänk .., inget schema har man att följa, bara göra det som känns bra.
Vilken oändlig frihet!
Vi hade spontant besök av Sonja och hennes dotter Maria igår. De hade varit på Tylösands golfrestaurang och ätit påskbuffé och var fullkomligt lyriska när de vittnade om allt det goda! Men oj, så "stapplig" Sonja var. Och tycktes så liten. Den 22:a maj fyller denna rara människa 90 år.
Detta är den godaste yoghurt jag någonsin smakat!
Naturell .., och såååååå len!
Inget särskilt på programmet idag. Solen strålar. Kan det vara möjligt att vi får två soldagar på raken?
För pv:s del stundar arbete i morgon. Igen. Den arma vikarien drabbades av akut svår sjukdom och ska opereras .., rektor Jenny ringde och undrade och han kunde bara inte säga nej; inte när det berodde på sjukdom.
Nu får vi se hur länge vikariatet varar.
Annandagsfönstret ....
Så här skriver avsändaren som är annannan:
"I Björka kyrka nära Vombsjön finns det här fönstret."
Tack, så vackert .., i all sin enkelhet! säger jag.
Här en 3 minuter lång eller kort film där man får veta lite mera om kyrkan.