Dagens Fönster och lite till ...

Första måndagen i mars idag och pv är förmodligen på väg hem från Sälen. I ett sms skrev han följande igårkväll: "Nu är vi på boendet, sängarna bäddade och jag vill sova. Det här var helt klart det jobbigaste loppet."  Närapå tre timmar längre än förr om åren! 

Sov rakt av hela natten fram till klockan fem, somnade om .., sov ytterligare en timme och kände mig såååå utvilad! Vilken lycka! Åt frukost, städade undan, tömde dammsugarpåsen (ofattbart hur mycket hundhår och annat "båss" som kan fylla en hemköpskasse!!), putsade köksfönstren men med uruselt resultat (tror att jag ska slå på stort och anlita Eriks fönsterputs) .., hängde upp nytvättade lakan ute i friska vinden .., öppnade för solfångarna .., vattnade blommor, diskade undan .., satt ute en halvtimme och studerade fågellivet .., funderade på var gråsparvarna är, ja, en av stensjögrannarna - Björn, f.d. mäklare som en gång i världen sålde det här huset till pv - ringde på dörren igår (det gällde Vägföreningen) och han påstdod att han sett gråsparvar vid eken. Va? Är jag verkligen så blind?

På väg hem från nattjobbet ringde som vanligt äldsta dottern. Tio nattpass kvar, sedan flyttar hon hem till Malå. Det hade varit ovanligt lugnt på jobbet, så totalt annorlunda i jämförelse med akuten i Danderyd. (Fast det förstås, på civa ligger de flesta patienterna i respirator). Hon säger att hon trivdes där också (på akuten) .., nätterna formligen  s u s a d e  iväg!

Och vännen Eva i Tyresö ringer också. På agendan idag promenad vid vattnet någonstans i Tyresö, men jag kommer inte ihåg var. Jag hör hennes halvlånge make ropa i bakgrunden: "Eva! Vet du hur mycket Duplantis fick för vinsten igårkväll?"  Nej, det vet hon inte, inte jag heller, men jag gissar på 1 miljon. Det var fel. Fyrahundratusen, var svaret. 

Ibland undrar någon vad den där lille gröne figuren i fönstret är (bilden) och jag kan säga att det har jag ingen om, kanske en liten drake eller sjöhäst eller något sådant? Den inhandlades i Upplands Väsby, där en äldre kvinna sålde sina små alster och jag föll pladask. Den kostade 90:- och jag älskar den.

Söndag, Vasalopp och äntligen lite solsken!

Två norska segrare (dam och herre) i dagens Vasalopp och en helt underbar Alvar Myhlback som endast sjutton år gammal (!!!) tar en tredjeplats. Vilken ödmjuk och fin kille det verkar vara! För andra (läs: mig närstående personer) tycks det gå tungt, men det är ju inte annat att vänta. Det blir nog en evighetslång dag i spåret.

Så blev då natten mot idag ännu en sömnlös natt och med eländig värk i det högra underbenet, precis som när jag var liten (kanske 120 cm ,-) och hade denna ständiga benvärk på nätterna. När klockan närmade sig fyra utan en enda minuts sömn, gick jag ner i köket och tog mig två Alvedon. Det räcker med en tablett, står det .., men jag tog två. Gick upp igen och Harry låg nära-nära-nära och jag tänkte att han är nog ett bra komplement till värktabletter.

Men nu är han också trött, ja, efter att ha fått sin sömn helt förryckt (helt och hållet mattes fel), då jag vände och vred och ändrade läge och lade mig på sidan eller kurade ihop mig likt en ostbåge och jag strök Harry över huvudet och tänkte .., ååå, vilken trygghet han ändå är.

På morgonen Vasaloppet på tv. 

Någon galen aktivist försöker då sabotera för den som är på väg in i Mora och själva upploppet och jag förstår för mitt liv inte hur hen tänker! Är avsikten av väcka uppmärksamhet, så misslyckades det totalt .., är avsikten att få fler människor inne på samma tankar, tror jag att resultatet blir det helt motsatta. Människor blir bara arga, för att inte säga vansinniga! Alldels utmärkt skött av funktionärer eller åskådare som tog fast aktivisten, som då inte kunde förstöra för segraren vid upploppet.

Ägnade delar av gårdagen åt att knåpa med DN:s korsord, såväl fredagens som lördagens. På det förstnämnda fattades en eller två små rutor, så jag ringde Karin i Bjäresjö och så tog vi det tillsammans. Hon är den bästa av livlinor! Karin i sin tur hade kört fast på "Askungen" (fyra bokstäver) och kunde inte begripa vad det skulle bli. 

"Nej, inte askungen, tänk på AS-KUNGEN" (dvs Oden), sa jag, lycklig att kunna hjälpa till. 

Nu är båda korsorden lösta och lagda till handlingarna. Skidskytte på tv, damernas stafett kanske? Till söndagsmiddag eller sen lunch blir det stekt blodkorv med lingonsylt. Inte illa.

Dagens fönster ...

.... kommer från Roslagen och nu tycker man sig ju nästan vara bekant med denne fine golden retriever som heter Floke. 

Här sitter han och tittar ut genom fönstret hos Babsan ..., hon som är dagmatte till honom.

Tack för fönstret! säger jag.

 Lördag i början av mars ...

Och efter en hel dags regnande blir det till sist uppehåll och det är då jag upptäcker ett sällskap snödroppar i backen. Hur glad blir man inte då? När jag nyss var ute med Harry, anade jag en känsla av .., att regnet kanske är på väg bort. Nog vore det ljuvligt. 

Hittar en bild från en av de första stafettvasorna, eller kanske rent av den allra första? AP var den som hade han om logistiken. Så roligt det var! Så spännande! Anders hade knappt stått på löparskidor och när pv frågade om skidorna kändes bra .., om det var bra vallat, svarade Anders att "ja, jag vet inte riktigt hur det ska kännas!" Å, så  roligt vi har haft åt detta. Än roligare blev det när det visade sig att han åkte riktigt bra. 

Så här såg det ut igåreftermiddag när jag var ute med Harry. 

Det var i hästhagen där inte en enda häst gick i somras, däremot var där gott om får. 

Solen på väg ned och jag upptäckte det precis när jag kom ut och fyllde på fåglefrön. Nu blev det bråttom! 

Tog till och med bilen och det var knappt att jag hann, trots att det inte tar många sekunder innan jag är på parkeringen och sedan tar mig in i hagen.

Dagens fönster ...

... fångades under en sightseeingtur i Riga och oj, så trivsamt det var på den där turen! 

Det var bara ett brittiskt par och vi själva som hoppade ombord och så skepparen förstås .., som pekade och berättade om allt det mesta som vi passerade. En timme tog turen.

Riga blev sannerligen en positiv upplevelse; kanske till stor del beroende på att vi hade så fint väder .., och att där vimlade av vackra parker och det var öht så välordnat och fint. 

Vi bodde på Hotell Monika och det var också som bäst. Balkong ut mot gatan och åtminstone en av oss kunde sitta där och dricka kaffe.

Första mars ...

Vårvinter hemma i Malå - ja, slutet av februari, hela mars och april - är väl den allra bästa tiden, tycker många. 

Och i alla fall i mars, så är slalombacken ofta fylld av turister, särskilt på helgerna. 

I mars och april åks det skoter och skidor på sjön .., och jag brukade sitta ute och lysna till talgoxepjut medan snön rasade från hustaket. 

Och myggen har ännu inte aviserat sin ankomst.

Här i Halland är mars definitivt en vårmånad. 

Då brukar jag plantera små penséer, mer som violer, i två av blomlådorna, men jag väntar kanske till i mitten av månaden. 

K a n s k e. 

Det händer att man i mars upptäcker små, pyttiga blåsippor i Ecke och Britts syrénhäck och i vår rabatt, den mot havet till, dyker små skott upp. Krokusar och påskliljor, men ännu dröjer det innan dessa blommar.

Det händer också att det kan komma flera decimeter med nysnö, men det händer inte särskilt ofta. 

Och idag upptäckte jag små videkissar, alldeles i närheten av grannen Annelies hus.

Läser DN. 

Där är en bild tagen från Navalnys begravning. Han ligger i öppen kista; översållad av röda rosor och runt omkring står eller sitter människor som vågat trotsa Putin och hans anhang. 

Ja, jag lägger in bilden från DN (okänd fotograf).

Tänk, att president Putin är så rädd för en man som ligger död i sin kista. Ryssland känns snart som Nordkorea.

Hittar en blåsippsbild från 2019. Finns det nånting vackrare?

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är Monet: "Jag har det som du beskriver det: det blir mest vardagsbilder från närområdet. Här har jag precis satt upp min 98-åriga mammas vävnad i köket. Den är vävd efter bild på en målning jag gjorde under den första tiden i Provence. 

Husen är egentligen gulare i verkligheten men de röda taken och att de klättar ovanpå varandra i de skogiga bergen med lavendel och olivträd har hon fångat helt fantastiskt min kreativa mamma!

Fönstren med de franska cafégardinerna vetter ut mot den grådisiga vårvintern här i norra stockholmsområdet."

//Tack Monet! säger jag och bonaden är verkligen fin.

Ensam hemma ... 

... är jag ju verkligen inte, här är även Sigge och Harry och det känns helt okej. 

Lämnade av pv vid busshållplatsen i Stora Skipås. Med sig hade han skidfodral, resväska, en bag och pärmen med noter inför den kommande konserten var också med. Om det blev tid över, ja, då skulle han träna på texterna.

Harry, han tror att husse kommer hem ikväll - kanske från kören eller måhända hämtning av Edvin - och han har därför lagt sig i hallen och väntar nu troget. Nej, så blir det inte Harry .., inte förrän tidigast måndagkväll kommer den högt älskade hussen hem. Startbiljett har han också fått fatt i, så nu är allt lugnt. 

Några planer inför dessa dagar? Nej, inte direkt. Kanske Röda Kvarn och bio .., kanske en sväng någonstans, men vet inte var. Putin i tv:s nyheter .., och i SVT-Halland får vi veta att befolkningskurvan i Hylte går brant neråt, men trummisen Jonathan Kabell, han har minsann flyttat hem till Unnaryd.

I programmet Gokväll har en kvinna fått en ny look och oj, så fin hon blev! Och i Hotell Romantik säger en man med norsk dialekt att "Åsa är min!" Tror han, ja.

Dagens fönster ...

"Här kommer en fönsterbild på vår underbara Floke. 

Vi är dagmatte åt honom några dagar i veckan och sådan glädje han tillför!"

Vem kan ha skrivit detta ...? Jo, det gjorde Babsan i Roslagen. 

Tack! säger jag.

Dagens fönster och lite till ..

Biblioteket i Harplinge känns nästan - ja, om inte som ett andra hem - så ett tredje. (Hemköp/Ankaret är mitt andra). 

Dit åker jag idag för att se om jag återlämnat en bok utan att den blivit registrerad som just återlämnad. (Hade påminnelse att utgångstiden närmade sig).

Jag är den enda besökaren och bibliotekarien är inte på plats förrän klockan 14.00 och kvällstid får man logga in med sin kod, liksom på förmiddagarna. Det fungerar jättebra. 

Efter en stunds letande upptäcker jag boken. Den hade då av mig placerats  i "återlämnat-stället" och sedan tog väl bibliotekarien och satte alla böcker på rätt plats. Härligt! Bara att plocka ut den och göra en ny registrering så att den inte står på mig och det fungerade bra.

Fönsterbilden togs från utsidan av huset och som synes finns där en avdelning för kontemplation eller vad man ska kalla det .., med diverse tidningar att läsa eller om längtar efter ett parti schack. Nej, jag spelar inte schack. Då ska man väl ändå vara strategiskt lagd och det är jag inte. Och jag har för bråttom.

Här är den återlämnade boken. Innan jag åkte till Harplinge var jag bergfast övertygad om att bokens omslag gick i gult och det var vad jag letade efter på hyllorna. 

Nå, så var det inte alls. Således kan man glömma att man kunde anmäla sig som kronvittne.

Eftermiddag i landet Halland ...

Vid köksbordet sitter Ecke och Britt och under bordet står Harry och blir klappad av Ecke .., kanske fick Harry en korvbit när dom kom, så brukar det vara. (Och kanske har Ecke ännu en ..., men det har han inte.)

Britt har kört den gamla Saaben från Halmstad och hit och så har det promenerats ner mot havet till och tillbaka. Nu vankas nygräddade våfflor.

"Ni kan aldrig tro hur mycket sten som kommit upp på stranden, nu efter stormen!" säger Britt.

Allt möjligt pratar vi om, mest kanske om det stundande Vasaloppet. Jag lovar Ecke att ringa och meddela hur det går för pv, om han nu får fatt i någon biljett/startplats.

Vi pratar också om dotterns flytt norrut och det är då Britt kommer ihåg en resa till Norrbotten 1993. Det var inlandsbanan norrut och så blev det övernattning i Årrenjarka inte långt från Kvikkjokk och jag säger att där har jag aldrig varit. Å, så lyriska dom är .., och där hade det blivit övernattning i en 4-bäddstuga och billigt var det också. 

Medan pv, Britt och Ecke pratar om detta .,. går jag in i vardagsrummet, googlar på Årrenjarka och hittar det bums, jodå en stugby och där finns flera telefonnummer att välja mellan, men jag tar det första och hamnar hos en vänlig själ som pratar ungefär som jag själv och jag berättar om Ecke och Britt och hur fantastiskt dom tyckte det var, men nu undrar jag över vad en sådan 4-bäddstuga kostar i dagens läge?

"Jo, 995:- för den enklaste varianten och dusch och wc finns i någon stuga intill", säger kvinnan. 

"Sa du dom var här 1993, ja,men då jobbade ju jag här .. jag har säkert träffat dem!"säger hon och hon ber mig hälsa - jag sträcker fram mobilen till Ecke och Britt - och kvinnan skickar glatt en hälsning till dem och jag tänker att hjälp, så jag älskar människor hemifrån!

Här finns en länk till detta paradis.

Upphittat ...

Tre upphittade lappar. 

Länge sedan nu, men alltid lika roligt när det någon gång händer .., det är inte ofta. 

Kanske är det snart bara jag själv kvar som skriver inköpslistor. Pv gör det i sin mobil och ändå blir det fel. 

En annorlunda lista upphittad i Tyresö. Man kan undra vad det hela handlar om. Kanske ett barnkalas? 

Och Valienne .., vilket vackert namn!

Och kanske satt någon på kontoret som har med Stadshypotek att göra och funderade på dagens middag. En man, tror jag. Och jag tror inte att hen yrkesarbetar längre. Nej, två broccoli .., då är det nog en kvinna?

 Måhända skulle hen köpa två broccoli, då var det nog extrapris? Och en pocketbok skulle kanske få följa med hem också. En tidning. Kvälls, eller morgon ...? Jag gissar på Aftonbladet.

Dagens fönster ...

... fångades i Köpenhamn för flera år sedan och det var jag själv som agerade fönsterfångerska. Detta var Operahuset och tyvärr var där stängt, annars hade det varit intressant att se även insidan.

Här kan man dock få en liten glimt av hur där ser ut.

Hos reparatören ...

Så är då min Iphone helad - om den nu visar sig fungera framöver -. 

Reparatören har sitt lilla kontor en halvtrappa upp på Karl XI:es väg i Halmstad. 

Jodå, han ställde diagnos per omgående och sa att detta var skärmen som havererat. 

En timme tog det (eller man får hämta den efter en timme, det kanske bara tog 10 minuter att byta skärm) och mannen bakom disken var vänlig och visade sig vara från Beirut och hade hamnat i Halmstad efter att ha bott i Köpenhamn, Gislaved, Malmö och fler ställen än så, för att till slut hamna i Halmstad.

"Ja, det är ju lite skillnad på Libanon och Halmstad ...", sa jag. 

"Jo, förvisso .., det är vackert i Beirut men såååå dålig luft fylld med dieselavgaser!" sade mannen.

Och nej, min Iphone var inte hackad, ja, skönt det. Nu kanske den den klarar sig ett år till - därefter får det bli en ny.

Bilden visare vyn när vi kom ut från butiken. Nicoalikyrkan skymtar där till höger och medan vi väntade på att den där timmen skulle gå, bjöd pv på kaffe med valfritt tillbehör på konditori Regnbågen, alldeles intill. Han valde en semla (oj då, det hade man väl inte väntat sig ....!)  och konstaterade att den var helt okej, men inte i klass med Solhagas, som har en himmelsk mandelmassa.

På väg hem kom ett ösregn som i sällskap hade en helt otrolig regnbåge! Har jag någonsin sett en så häftig regnbåge, så stooor?!

En rapport att bli glad av ...

Gårdagkvällens Rapport gjorde mig så glad och det händer väl inte särskilt ofta. 

Först reportaget från Boden i Norrbotten där man inte enbart tänkt "utanför boxen" när det gäller att integrera och locka till sig arbetskraft, nej, man "schlängde ut boxen!"

Och nog är det väl fantastiskt så snabbt ukrainska kvinnor visar sig komma in i det svenska språket! Helt otroligt, tycker jag. (11 minuter in i programmet).

Från Kiev visades också ett reportage,(14 minuter in i programmet) där vi får följa Yang, en vietnamesisk ung kvinna som studerat till läkare just i Kiev och som valde att bli kvar, trots kriget. 

Och intressant att följa den palestinske läkaren  som vid invasionen direkt anmälde sig till försvaret av staden. "Jag har bott i Palestina, jag vet vad ockupation innebär ..", sa mannen.

Intressant var även reportaget från USA. Jag tycker att Fouad Yosefi är så bra och nu gällde det lärarbristen i North Dakota.  (20 minuter in i programmet.)

Så nu säger jag: tack Erica Olofsson för reportaget från Boden .., tack Bengt Norborg i Kiev och tack Fouad Youcefi i USA, ni som så berikar min och säkerligen många andras tillvaro! Tänk, så mycket man får veta. Och tack också till Fredrik Skillemar i Rapportstudion, som sannerligen är en klippa!

Mindre glad, ja, rent av djupt bedrövad, blev man (jag) av reportaget från Gaza, där människor nu inte får någon mat och där ett av sex barn är akut undernärda. Ett mål mat om dagen är vad som bjuds och somliga har inte ätit på en hel vecka. Tyvärr vet jag inte reporterns namn, ty när jag tittar på play, ja, då visas en liten skylt längst uppe till vänster på skärmen där det står "Rapport", som om jag nu inte skulle veta det, då jag själv valt att titta på play. Den lilla skylten skymmer reporterns namn. Dåligt, tycker jag.

Är jag förvånad ....?

Inte ett dugg.

Nej, inte det minsta.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är Monet: 

"När jag ändå håller på med bildgallring som nu får du en variation på fönster. Ljuset från det speglar sig på vardagsrumsväggen och den nyuppsatta tavlan av gode vännen Mats Åkerman. Gudabenådad konstnär, vän och granne i skärgården och en gång också min konstskolelärare. 

”Rosor av guld” heter tavlan, det är originalet som jag har men finns/fanns som litografi också. Du kan ju googla om du vill se mera av hans mycket speciella och fantasieggande måleri.

Man kan också räkna spårvagnens fönster om man zoomar in bilden!"

//Tack Monet!  säger jag. 

Morgonbild från landet Uppland och lite lättnad ..

Tidig morgonrunda med hundarna och dottern häpnar över hur vackert det är. 

Bilden togs av hon som en gång här på bloggen kallades för Dr Böhlander.

Så fick jag för en stund sedan besked från "Info-repair" - dit jag skrivit och berättat precis hur mobilen uppför sig - att det är skärmen som är kaputt och måste bytas. 

Det låter ju bra. Det är oftast när jag är längst ner till höger på skärmen som det börjar krångla och där är jag ofta .., när det ska "raderas" eller när jag ska slänga saker i papperskorgen. 

Hoppas att det ordnar sig nu.

Ett par timmar ...

.. blev Sonja och dottern Maria här och vi satt i uterummet och åt fisksoppa (recept från Mathem, men jag ändrade och gick lite på eget bevåg och man undrar ju om man någon gång i livet kan följa ett recept rakt av, nej, så blir det aldrig ..) och till efterrätt blev det fruktsallad med vispad grädde. 

Mycket prat blev det. Pv berättade om hur det går till när gänget från Ljungby åker till Sälen i gemensam buss och det är stopp här och där och lunch med mycket pasta och inköp på Systemet i Filipstad (somliga vill fira att dom klarat av loppet) och så är det middag förstås och besök i tältet i Sälen och kanske provar man skidorna, köper ny valla och så där håller det på. Jag förstår att han längtar.

Allt eftersom tände vi ljus efter ljus och mot uterumstaket hördes smattret av regn .., och Harry låg på soffan och sov. 

När jag gick in för att hämta något och kom ut igen, blev jag som förstenad på trappan. Vad var nu detta ...? Jo, så var det. Det var koltrastens första försiktiga vårflöjtande! Även i år sitter den en bit uppe i slänten på grannens tomt. 

Lycka. Rakt av l y c k a.

I väntan på ....

.. nej, inte Godot, men väl på att klockan ska bli fyra så att vi kan ställa fram fisksoppan (vitlöksbröd till för den som så önskar och aioli finns också), sitter jag ute vid eken och gör just ingenting. 

En enda människa har jag sett passera nere på vägen idag .., och inte har hästarna gnäggat som vanligt. 

Mellan varven räfsar jag ihop alla skal av solrosfrön som hamnat på marken. Där ligger också drivor av ekollon. 

Det måste ha varit tusentals av dem i höstas och jag tänkte då att ekorrarna vill väl ha lite gott att kalasa på och säkert en del fåglar också, men nu ångrar jag mig. 

Nu har  ekollonen spruckit upp och börjar nästan slå rot och är hopplösa att få upp med räfsan. 

Annat ...? Jo, på väg ner till Skåne i onsdags blev jag uppringd av en säljare som frågade om jag var intresserad av en digital prenumeration av Svenska Dagbladet. Fyrtionio kronor för två månaders läsning och abonnemanget slutar utan att jag själv behöver säga upp det. 

"Det tar jag!" sa jag på studs och säljaren lät förvånad.

I morgon måndag tar prenumerationen sin början. Härligt! Jag tycker att SvD har mycket intressant att  bjuda på och är bättre digital än i pappersversionen, som för mig är så icke-kontrastrik i trycket (texten är ljusgrå), så där så jag har svårt att läsa den.

Just så är det.