Långsamhetens lov ....

Eller rättare sagt en dag utan energi. Men googlat har jag gjort. Detta är vad jag sökt eller klickat in mig på.  

Vägglöss på hotell

Märta Rosenberg (skidåkning)

Vildmorot

Julius Ceasar

Tallin

H&M

Mjälten

Maniskt slickande

Edvin Anger

SBAB

Syresättning

SMHI

Nu är klockan halv fyra och pv har lämnat veden åt sitt öde (skidåkning) och Sigge jamar och har sig. Ännu ingen sol i sikte.

Fredag ....

Vaknar som vanligt vid fyratiden. Lyssnar till Europapodden .., somnar om, men vaknar vid sextiden och då är det Sigge som har lämnat soffan och kommer jaaaaamande in till mig ..,(dörren till pv är också öppen, men se, dit in går han inte .., vet att husse sover vidare) och meddelar att han vill ha mat och det NU! 

Går ner till köket .., Sigge äter på studs upp en burk kattmat - innehållande någon promille lax - och har sedan förfärligt bråttom ut, så jag öppnar dörren och han  s p r i n g e r  iväg, in i växthuset .., krafsar i jorden och jag förstår att nu var det akut läge.

Efteråt, när jag kommer in i vardagsrummet, upptäcker jag att han under nattens gång kalasat på en mus. Inte tillstymmelse till muslortar har vi upptäckt här inne .., så man undrar ju .., har han tagit med sig den inomhus eller har här verkligen varit besök? Mussvansen lämnades dock åt sitt öde.

Låtsas-val i Ryssland idag, vilket väl torde vara det mest meningslösa och fåniga som man kan tänka sig. Oppositionella har fått lååånga fängelsestraff .., ja, vem vågar protestera? Ja, jag säger det återigen: hur känns det när Putin ser sig själv i spegeln? Skäms han inte? 

Snart bara tre veckor kvar tills vi åker till Litauen och våren har kommit av sig helt här i landet Halland, i alla fall här hos oss. 

Regnigt och grått. Och nästa lördag är det bom-iläggning i Skallkroken, då kan den som så önskar lägga i sin båt. 

Om ytterligare en månad, i slutet av april, är det sjösättning. Inga större planer har vi inför sommaren, men det ordnar sig nog. 

Hur är det med våren hos er andra?

När vi hämtade Harry .... 

Det gick bra. Pv satt i bilen och där var inga andra i väntrummet och kvinnan i luckan fick gå en trappa upp och hämta lådan med nummer 1266 skrivet till vänster på locket. 

Den var tung lådan; kändes mer som en klump lera. Och i lådan upptäckte jag en servett och den fick oss att le .., kanske var det avsett om den som hämtade skulle falla i gråt. I så fall .., så omtänksamt!

Vi hade bestämt att askan skulle grävas ner, kanske intill pElle, men jag vill inte ., jag vill att den ska vara här inne hos oss, även om det är så ologiskt så det inte är klokt. Men då är han liksom lite kvar ändå, den där älskade svanslöse krabaten.

Efteråt körde vi förbi Solhaga bageri - pv ville ha en semla och jag valde den där goda bullen med en skiva blodapelsin ovanpå - det fick liksom bli till tröst och någon semla fanns för övrigt inte, nu var det slut på den säsongen. Nelli, som en gång var min arbetskamrat och numera driver Solhaga, stod bakom kassan och jag bad henne tacka den rara tösen, hon som förra onsdagen stoppade i en gratiskaka i vår påse, då, när vi kom rödgråtna från djursjukhuset. 

Åkte sedan hemåt. 

Vädret stämde precis med hur det kändes. Som om tillvaron tappat all färg.

Uppdatering: Kommer ihåg när Anders tog den här bilden och jag tänker att det finns så mycket sorg och bedrövelse, även med små, pyttiga djur som inte längre finns. Men inte bara sorg .., minst lika mycket - eller mycket mera - av glädje! Och tacksamhet, att man haft förmånen att få ha dem hos sig.

Dagens fönster ...

... fångades i Dikanäs hos mina kusiner, de som nu bor i det som en gång var mormors hus .

Tänk, så synd att fönstren - de tre nertill - bytts ut mot modernera historier .., så mycket vackrare det hade varit med originalen, eller i alla fall .., dom övre. 

Som väldigt ung tyckte jag att det här huset var i det närmaste ett slott; sååå stort! 
Och i köket fanns en mackapär där små luckor trillade ner; det var från den tiden när mormor hade rum för resande och gästerna ville ha "betjäning."

Till vänster om huset, kanske hundra meter bort .., i en liten svacka, låg lagården.

Vy från ett annat håll .., ner mot där moster Gunvor och morbror Jim byggde sig liten stuga.

Den sista resan .... 

Vilken helt underbar film detta var! Den hade i princip allt.  Massor av glädje, men också en massa sorg över vårt åldrande.

Här en recension från Aftonbladet. 

Medelåldern var hög i salongen, men längst fram satt tre unga flickor med stora popcornförpackningar, det var nog de enda i den åldern. 

I bilen på väg hem, sa vi till varandra att den här filmen är så allmänmänsklig, så den borde kunna säljas till hur många länder som helst.  

Tänkvärd var den också och härligt upplagd. Tillbakablickar som gav en bild av mannen som nu tycktes så förfärligt skröplig och detta att vi fick se så många sidor av honom! Detta att ingen är enbart det som syns just i stunden, vi människor är så mycket mera än så.

Läste på facebook hos Babsan som skrev att det var den bästa svenska film hon sett på länge och det kan jag verkligen hålla med om. Av mig får den 10/10. 

Här en länk till en lite längre trailer.

Enda nackdelen var att ljudet var vansinnigt högt  i salongen, men pv, som hör dåligt, tyckte inte alls att det var några problem. 

Precis nu ringde barnbarnet Emma, som hade varit och tittat på samma film tillsammans med pojkvännen Fabian och hans mamma. Hon tyckte precis som jag själv. 

"Den får mer än full pott, mormor!" sa denna Emma som om några veckor blir 27 år. Oj, vad tiden hastar.

På väg genom Halmstads centrala delar stannade jag till vid den här fina utsmyckningen. 

Stortorget var i princip alldeles tomt ..,lika öde som det brukade vara hemma i Malå kvällstid. 

Några enstaka flanörer var allt vi såg.

Onsdag i mars ... 

Ett säkert vårtecken - förutom de tofsvipor, gravänder och strandskator vilka vi upptäckte ute på olika åkrar när vi körde hem från Skåne -  är väl ändå att jag igår tog mig an blomlådorna.

Valet föll på små blålila penséer/violer (tycker att dom mer ser ut som styvmorsvioler än  penséer), pärlhyacinter och små påskliljor. 

Några av violerna inhandlades som tiopack på Ankaret och fem, sex stycken hos Antje i Skipås. 

Vilken skillnad på dem, men så är det förstås .., man får vad man betalar för. 

Antje är så härlig och påminner sååååå mycket om grannen Margareta hemma i Malå, kanske är det därför jag tycker så mycket om henne? (Ja, jag vet att jag har skrivit om det tidigare).

Vi kom att prata om hur direkt ur-usla vi är på att shoppa i olika klädbutiker, men var helt eniga om glädjen i att besöka en bokhandel eller en blomsteraffär, ja, jag lade även till affärer som säljer hantverk. 

Hur väl minns jag inte den lilla bokhandeln i Gdansk, där vi strosade omkring en stund. 

Läshörnan där man kunde få sitta intill en elefant och bläddra i någon bok .... så gemytligt.

Att den sure innehavaren - en äldre herre - nog hade en dålig dag, kommer jag också ihåg.

Och visserligen polska titlar, men ändå så hög igenkänning. 

Och här ett minne (gröna pilen) från en annan liten butik som gjorde mig så lycklig. 

Den var belägen alldeles intill South Kensington Station i London och nära vårt hotell, Copthorn Tara, så det blev inte bara ett besök i butiken.

Där inne vimlade det av härliga gratulationskort, vanliga - men annorlunda vykort - och kylskåpsmagneter. (Ja, mycket mera än så, men det var vad jag tittade på). Och expediten var så rar.

Minns jag rätt hamnade den i Det Bästa-lotteriet. 

För övrigt? 

Jo, igårkväll blev det ett tjugoåtta minuter långt (eller kort, välj själv) samtal med vännen Ingrid, som nu flyttat från sitt hem (villa med stor trädgård), till en 3-rumslägenhet i ett .., ja, vågar jag skriva seniorboende .., med hyresgäster där alla är över sextiofem år. 

Hon lagar själv sin mat, där finns samlingsrum, bibliotek och bastu ("den kommer jag i alla fall inte att nöta ut", sa hon leende) och nu behövs ingen färdtjänst för att ta sig till vare sig vårdcentral, kyrka eller mataffärer. Glad, men trött .., var denna nittiofemåring som är så less på att leva.

"Hör man illa .., har dålig syn (gula fläcken), har mycket sämre minne än tidigare och har, sedan flera år tillbaka förlorat sin äkta hälft, lägg därtill att nästan alla ens vänner sedan länge är döda och man mest känner sig till besvär, ja, då önskar man var kväll att nu, nu ska det väl ändå vara slut på livet, men icke!" förklarade hon.

Vi pratade om vår kommande resa till Litauen och hon berättade om sitt livs första egna resa som gick till Israel. 

"Om Israel hade vi ju hört så mycket i skolan och jag tyckte att det var så fascinerande att som vuxen få besöka det heliga landet, men nu .., nu känner jag bara vanmakt och ilska över hur de behandlar människorna i Gaza!" sade hon med eftertryck.

Och så tackade hon som alltid för alla brev och telefonsamtal under årens lopp och kan för sitt liv inte förstå hur en "så ung människa" kan ha något utbyte av att prata med en som närmar sig hundra. Men det kan jag. Förstå, alltså. 

Ännu mera för övrigt .., så har vi planerat ett biobesök i eftermiddag. Klockan 17.30 ska vi slå oss ned i mittenraden på Röda Kvarn inne i Halmstad för att titta på "Den sista resan", något jag ser fram emot. Ungefär så.

Dagens fönster ...

I mars för elva år sedan besökte AP Ukraina. Det var å jobbets vägnar och jag minns hur glad hon var efteråt och hur hon berättade om "ett otroligt vänligt bemötande på hotell och restauranger", ja, på det hela taget var det en positiv upplevelse. 

Och tänk, att hon kom ihåg att fånga några fönster till mödernet!

Om Maddy ..

Läser på hemtidningen Norrans sida, avdelningen dödsannonser. Tre malåbor har lämnat jordelivet; jag känner igen namnen på dem alla, men endast en av dem kände jag på riktigt, nämligen Maddy Lindgren. 

Denna Maddy var blond och arbetade under en tid av sitt liv på mejeriet - beläget ett par hundra meter från mitt barndomshem -. Dit skickades man för att köpa mjölk .., man hade med sig mjölkhämtare med lock och där fanns även ost och grädde att köpa.

Minns jag inte fel, arbetade Maddy senare på Bergströms Textil, som så småningom blev "Louice textil". Jo, så var det. Nog minns jag när klasskamraten Gunilla och jag som tolvåringar gick in i butiken och i smyg tittade på behåar. Vita behåar. Intill butikslokalen fanns - i rummet intill - ett litet provrum och där blev det behåprovning och oj, vad vi önskade att den kunde fyllas ut lite mera än vad den gjorde. (När man kom in i butiken fanns där ett bord på vilket det låg stora pärmar med mönster; tyg och stickmönster.)

Maddys man hette Holger och var lång som en hässjestör. Maddy blev 94 år och begravningen sker i kretsen av de närmaste, hemma i Malå. 

Om min namne Elisabeth i Torsby läser här .., jag har en känsla av att Maddys dotter Majvor var kusin med Eilert och hans bröder, eller minns jag helt galet?

Frukostar man minns ... 

I ett inlägg från igår, blev det prat om hotellfrukostar och hur man önskar att dessa ska vara - allt utifrån vad man nu själv drömmer om -. 

Jag kan ärligt säga att frukosten på hotell Celestine i Gdansk, den kommer jag inte att glömma i första taget. Inte i andra heller. 

Sååå fint upplagt var det på buffén var morgon och grönt på alla fat!

Där fann såväl äggröra och korvar/bacon, skinka, ost, mjukostar, yoghurt, mjölk, juice, äppeldricka, olika sorters bröd .., sill på små fat .., keso .., ja, det var helt otroligt! 

Inte var det dyrt heller på det hotellet!

Här står en ur personalen och gör i ordning frukosten.

Hotellet kostar t.ex den  19:e mars 2024: 437 kr för ett dubbelrum och frukosten går på 130 kr.

Ett 3-bäddsrum deluxe går på 631:-, plus 130 kr för frukost/person.

Det är ju inte klokt så billigt det är! 

Här en bild från Bad Doberan i forna Östtyskland. Där var den rara Elvira köksansvarig och titta bara på den lilla ägghalvan .., så förstår ni att hon lagt ner omsorg om vad som fanns på buffén! Lite mozarella på tomaten .., pepparrotsvisp på gravlaxen .., fint räfflat smör .., leverpastej och en bit camenbertost. Med dylika frukostar behövs ju heller ingen lunch.

Billigt hotell det med, vackert beläget på en kulle, hette Pension Bellevue och kostar i skrivande stund 995:- sek per natt i dubbelrum, inklusive frukost. 

Nu tänker jag gå ut i solen och räfsa lite! Detta om frukostar jag minns. (I Tyskland är det ju nästan middagsservering till frukost .., så många olika korvar och pastejer och annat!)

Dagens fönster ...

.. fångades i badrummet tillhörande rum nr 7 på Stationen i Ystad. 

Utsikten visar huset där Pressbyrån håller till; perfekt, så nära tågstationen. 

Och ljuvligt att stiga in i badrummet för en morgondusch och känna att golvet var ljummet!

Priset för en natt i dubbelrum med frukost, var nu under lågsäsong 1134:-, vilket jag tycker är helt okej.

 Det händer ibland ... 

Det händer ibland att hundarna dör, det händer, det får man förlåta. Det är bara sådant som hundarna gör, och lämnar oss andra att gråta. 

Det händer ibland, inte jämt, men ibland, att hundarnas nosar blir kalla, och aldrig mer vilar så våt i din hand. Det händer med hundar - med alla. 

Det händer ibland, varje dag någonstans, att hundarna slutar att andas. Där slocknar ett öga, där stillnar en svans, och sorgen och saknaden blandas. 

Det händer ibland att man älskar en hund, man älskar, det gör man, det bör man. Man älskar en hund och den lever en stund, men fortsätter älska, det gör man. 

Det händer ibland att hundarna dör, det händer att tiden är inne, De dör - och vi andra står kvar utanför, och lämnas med kärlek och minne. 

Text av Lotta Olsson. Jag tillägnar den finaste Harry.
Kursiveringen är min. 

Tack Gerd i Norsjö som skickade den till mig.

Söndag i landet Skåne .. 

Och då får bilden även bli en del av Dagens Fönster. Jag tycker såååå mycket om färjeterminalens vågformade tak/överdel och gott om fönster är där ju också. 

Har varit vaken av och till under natten, men känner mig ändå utvilad. 

När vi återvände till hotellet efter flera timmar hos exet och Karin i Bjäresjö, var det ett himla liv här utanför i korridoren och på övervåningen. 

En hel drös med unga män (någon slags sportungdomar) tjoade och skrek och det lät som om dom hade springtävling i såväl trapporna som i korridoren och jag såg för min inre syn en skräcknatt. 

Här är inte bemannat nattetid i receptionen (nyckel till rummet finns i därför avsett nyckelskåp och det är kod till huvudentrén och till badrummen - till oss som inte har eget badrum -) och till slut fick jag nog, öpppnade dörren och hojtade att nu fick dom faktiskt skärpa sig! Fyra unga män såg jag då .., och tänkte att det där var väl dömt att misslyckas, det där "skärpandet". 

Döm om min - och inte minst pv:s - oerhörda förvåning när det blev knäpptyst .., inte ett ljud från de unga männen! Det kan ju ha berott på min rufsiga (läs: skräckinjagande) uppsyn .., men resultatet blev i alla fall bra. Skönt. 

För ovanlighetens skull körde vi inte E65:an från Bunkeflo till Ystad, utan kustvägen. Passerade Trelleborg, Hörte, Smygehuk, Beddingestrand, Abbekås, Mossby och hela tiden havet på vår högra sida. Det här är en vy som för mig känns så mycket Skåne och havet var grönblått och bara så helt underbart vackert.

Vårt rum, nr 7 på andra våningen, visade sig vara nyrenoverat. 

"Ni är dom första som bor i rummet ..", skrev personalen. 

Här är nästan fyra meter högt i tak och ett fönster som påminner om de jag hade i lilla 1:an här i stan.

Ler lite för mig själv åt det nya stuket att puffa till kuddarna .., ja, det blir ju fint. Själv har jag inga kuddar alls på min dubbelsäng hemma .., inte annat än de jag vilar huvudet på när jag sover.

Berättade jag om skräcken natten mot idag? Vid midnatt eller kanske vid 23-tiden hördes ett oerhört vrålande .., det var två stridsflygplan som kom över hustaket - kändes det som - och fy, vilken olustkänsla detta genererade! 

Nu på morgonen såg pv på sociala medier att Försvarsmakten bekräftade detta, men kommenterar inte vad det kan ha varit. Man kan ju ana känslan om man övernattat i Ukraina och då upplevt detta. 

Nu är det snart frukost!

Dagens fönster och lite till ...

... fångades i landet Skåne hos sonen med familj och då såg herr pv så här avslappnad ut. (Vid hans sida skymtar Harrys ben).

Idag tar vi bilen och kör till Skåne. Mer som en liten flykt. Först till min syster med familj i Västerstad där pv ska fälla några träd - eller ta hand om träd (troligen popplar) som ramlat så där halvledes - och i eftermiddag tar vi sikte på Bunkeflo och i morgon blir det övernattning i Ystad på Stationen. 

Det är tungt utan Harry och allra mest tungt är det för pv och det var hans idé att vi skulle göra något annat .., än att gå hemma där precis allt påminner om Harry. 

Harry var hans första egna hund och dom har verkligen varit tajta.

För övrigt? Så är vi nu Natomedlemmar  .., (vi var positiva till detta såväl pv som jag själv) .., jag hade åtta rätt på veckans nutidsquiz i DN .., det är final i Melodifestivalen i helgen, men vi har inte sett ett enda program, så jag har noll koll vem som borde vinna och Sigge har fått kokt fisk och ligger och sover så gott på fällen i soffan. Friherrinnan ger honom mat när vi är borta. 

När vi åker söderut idag, ska vi hämta upp min systerdotter Rita i Helsingborg. 

Det var evigheter sedan vi körde in i själva centrum .., däremot låg vi där med båten för kanske två år sedan. Oj, det var en krånglig tilläggning med stark vind, men när vi väl pustade ut, hade vi första parkett i norra hamnen med människor som strosade precis några meter från båtens akter (vi ligger alltid med aktern före), det kändes som om vi befann oss på bio.

Bilden togs just i Helsingborg.

En annan slags dag ... 

Strålande solsken redan från morgonen. Varmvatten från solfångarna rakt in i tankarna .., pv sågar ved och jag städar bilen. Dammsuger .., dammtorkar. Skakar den gröna filten.

En sväng till Skallkroken hinns med. Pv tar ett iiiiisande kallt dopp. Det är lågvatten - förfärligt lågt vattenstånd - så han väljer den långa stegen och drar djupt efter andan när han väl doppar hela sig. Hans badbyxor är blå.

Jag tittar på. Tänker att det ju ofattbart att jag inte är sugen det minsta. Eller kanske att jag är, men något dopp blir det inte. 

Efteråt sitter vi i vindskyddet och dricker kaffe ur muggar av hårdplast - en är lila, en är grön - jag tar den gröna - och där kommer en kund från affären; en lång och ståtlig kvinna som också ska doppa sig. Hon har sin make i sällskap, plus en stor, grå pudelhane, en extrastor pudel, säger dom unsiont och den är så stilig och svansen står rakt upp .., tala om elegans! Hemma har dom en betydligt äldre pudelherre, säger kvinnan. 

Snart är det eftermiddag. I ugnen finns kycklinglår - modell större - och en potatisgratäng. Vid sextiden ska pv vara lärare hos grannens flicka Maja. I morgon kör vi till Hörby till min syster. I bagageluckan ligger redan en motorsåg och väntar att få träda i tjänst, ty träd som blåst ner ska tas om hand. Vi hade tänkt oss övernattning på Stationen natten mot lördag, men det gick inte ., det var fullt. Det blir lördag till söndag i stället och i morgon nattlogi i Bunkeflo. Kanske ett dopp i polen?

Satt länge ute i trädgårdsstolen och med Sigge mot mitt bröst. Han somnade och jag råkade pilla lite på hans ben, vilket han inte tycker om .., då biter han mig.  Ja, ja. Hackspetten flög förbi .., och där kom en skata och jag hörde kråkan kraxa från björkens topp. 

Stig som är långt över åttio, passerar nere på vägen .., han går med stavar och Sigge vaknar till vid det taktfasta ljudet av stavspetsarna mot asfalten .., han tittar upp och öronen är på helspänn .., v a d   är nu detta och det tänkte jag med. Men pv visste. 

"Det är Stig ...", förklarar han. Stig som haft hjärtproblem och alltid ser så snäll ut.

 Glimtar från ett hundliv ...

Och två små filmer som värmer mattes hjärta. (Och husses).

Här är en. 

Och här en annan.

Underbara minnen! Tretton år av glädje! Det här var de allra första månaderna.

Och så ett Dagens Fönster ...

.... och bilden togs igårkväll här hemma.

Tack Harry ... 

Ja, så är det ju, att en dag tar det slut och den dagen kom idag. Under ett par dagar tyckte jag att Harry blev lite annorlunda, men jag hade svårt att sätta fingret riktigt på vad det kunde vara. Förra veckan sade jag till pv att "undrar om vi ens har kvar honom i höst ...?" 

Att han hade tacklat av senaste månaderna, det var vi helt på det klara med, men nu var det något annat.

I söndags hoppade han upp i soffan, men hade dålig balans ., liksom vinglade lite, innan han lade sig ner. I måndagskväll var han orolig och satt och gnydde utanför pv:s sovrumsdörr - något som aldrig hade hänt tidigare - och igårkväll hade han svårt att hoppa upp i min säng, gjorde det till sist (jag frågade om han ville ha hjälp upp .., men nej, han klarade det själv), men .., låg inte som vanligt vid fotänden av sängen, utan alldeles intill mig. 

Jag låg länge och strök honom över pälsen och sa hur mycket vi älskar honom och då kände jag hur han liksom vibrerade svagt .., så där som om han hade kolsyra i kroppen. 

Det blev morgon. Pv tog honom på promenad, men då orkade Harry inte gå så långt, utan ville gå hem igen. 

Väl hemma beslöt vi oss att kontakta djursjukhuset och vi fick en akuttid och fick komma i princip bums. Det blev lite vanlig undersökning .., röntgen och sist av allt ultraljud. 

Då fick vi veta att Harry hade tumörer runt såväl mjälte som lever. Han var så dålig, så han orkade inte ens vara rädd. Och veterinären (som var så vänlig) visade en spruta med blod som tagits ut ur buken .., så illa var det alltså, att han börjat blöda invärtes.

Ja, sen tog vi beslutet. 

Bilden visar i väntan på sömnmedlet innan den avgörande injektionen skulle ges. 

Allt gick bra. Tårar, tårar, tårar. Harry på en plyschfilt på golvet .., såååå fin och go och så bara borta. 

Nu har jag gråtit så mycket att jag har ont i halsen .., eller .., jag har även hållit gråten stången så jag är alldeles spänd. 

Gick upp och lade mig på sängen och tänkte att det ska dröja innan jag tvättar påslakanet där Harry legat. 

När allt är klart och vi skrivit på och betalat, kör vi förbi Solhagas bageri, då pv tycker att vi ska köpa nånting till kaffet.

Jag är minst rödgråten och går in .., ensam i butiken och förklarar för expediten som lägger en extra-kaka i påsen, som lite tröst. 

Sen hemåt. Mera gråt. Men ..., vi vet ju att det här var rätt beslut; vi hade heller inget val och hade lovat oss själva att någon operation eller krånglig medicinering, nej, det skulle han inte behöva utstå, så här vid snart tretton års ålder. 

Nu går hans kropp till kremering och vi ska gräva ner askan i närheten av där pElle ligger och ett litet kors eller en sten få komma upp. Kanske några blommor som pryder det hela. 

Hur det känns ..? O ä n d l i g t   tomt. Nästan som om det ekar inuti kroppen. I maj skulle han ha fyllt tretton år.

Så: tack älskade, älskade Harry för all glädje du skänkt oss under alla år. Så mycket du hann vara med om .., följde med på alla seglatser .., slutade vara rädd för Marias Charlie .., älskade exet, friherrinnan, Ecke, Anders, Eva och Ulf och vrålade högljutt av glädje när någon av dem kom på besök!

Och s o m  vi älskade dig Harry!

Dagens fönster, immunitet och p-böter.

... samt en pelargonia vars blad är närmast astronomiska. 

Så här vackert är det ute idag. I alla fall mellan varven. 

Eftersom nattens totala sömn blev mindre än tre timmar, har jag suttit ute i solstolen och vänt ansiktet mot himlen - allra mest mot Moder Sol -. Försökte somna där ute, men icket. Två ekorrar dök upp .., och tre duvor. Alla - även övriga fåglar -drack vatten från det stora betongfatet.

Tömde sedan ut vattnet .., skrubbade fågelbadet och fyllde på med fräscht vatten. Det kändes bra.

Edvin som blir 6 år i slutet av julioch hans morfar  har idag påbörjat bygget av en fågelholk ., dom har varit på kilometerlång promenad och det var träff med någon från Eon och det har ritats med tuschpennor och tittats på barnprogram. Nu har herrskapet åkt in till Halmstad. Fortfarande strålande solsken ute. 

Saker man kan fundera på: Vad är idén med att utländska diplomater ska ha immunitiet när det begåtts felaktigheter här i Sverige? Det är väl ändå en totalt föråldrad lag? (Ja, apropå bilen från den etiopiska ambassaden där den okände chauffören kört i 2 km längs en järnvägs, - eller spårvagnsräls -...). Det är ju helt sanslöst.

Samma sak - icke immunitet  - tycker jag borde gälla till exempel Natosoldater från andra länder, precis som att svenska soldater utomlands får se till att följa det landets lagar.

I dagens DN kan man läsa följande, det handlar om diplomater som blir bötfällda: "New York hade länge ett enormt problem med felparkerade diplomater som totalt var skyldiga staden hisnande 18 miljoner dollar i p-böter. Bara det att det inte gällde i allmänhet. En studie visade att de från Sverige och andra länder med låg korruption inte hade en enda parkeringsbot, medan en av Kuwaits utsända hade 249 stycken. Landets korruptionsnivå verkar kunna trumfa fuskmöjligheten."

Kanske menades att de skötsamma i alla fall hade betalat sina p-böter? I samma artikel kan man läsa att Leif GW:s fru Kim slapp undan böter genom att nämna sin makes namn. Är detta sant, är det ju bedrövligt, såväl av henne som av polisen.

Likheter ....

Det händer ofta att jag - när jag ser en bild av någon s.k höjdare - att tanken slår mig, det här att särskilt herrar så ofta liknar varandra. T ex Norges statsminister Gahr Støre.

Född 25:e augusti 1960. När jag första gången såg honom i tv sade jag direkt till pv, att han är garanterat högerman. Jodå. Det tycker jag också att man kan se, fråga mig inte varför.

Och Erik Thedéen, riksbankschef. Född 1:a september 1963. Kanske är det någon slags inneboende pondus den gemensamma nämnaren?

Nå, den mannen kanske inte alls är moderat, men pondus har han onekligen.

Ännu mera likheter. Finlands president Alexander Stubb. Född 1:a april 1968.

Liberal, tror jag. Har inte riktigt lika mycket pondus som sin förerädare, men får kanske med tiden

Hittar knappt en enda bild där denne Stubb inte ler (t.om mer än vår egen statsminister), men den här får gå och jag tycker att han påminner om ....

Micke .., svärsonen, 3 år yngre är herr Stubb.

Ja, leta likheter, ja, det kan man alltså ägna sig åt en tisdag i början av mars.

Obs! Har uppdaterat det här inlägget, då jag ser att jag svajat iväg lite, det var ju likheterna utseendemässigt det skulle handla om. Skyller på sömnbrist.

Tecken .... och Cole Brauer.

Kooooorrande duvor. 

Fiskmåseskrin från havet till. 

Sigge som sover ihopkurad i uterummet. Första gången på flera månader!

Jag går i sandaler, men inte barfota.

Påskliljor och krokusar utanför affären.

Solfångarna gick igång igår - åttio grader varmt vatten rakt ner till tanken -.

Gräsmattan håller på att torka upp. 

Och mitt dubbelsängslakan torkade ute i vind och solsken.

Och ensamseglaren  Cole Brauer närmar sig nu slutmålet i Spanien! Fyra månader till havs och många bekymmer, men allt har hon rett ut och då ser man så här glad ut!